- en muntlig fråga till rådet från Pervenche Berès för utskottet för ekonomi och valutafrågor om ytterligare harmonisering av tillsynsmetoder på gemenskapsnivå (O-0125/2006 – B6-0010/2007), och
- en muntlig fråga till kommissionen från Pervenche Berès för utskottet för ekonomi och valutafrågor om ytterligare harmonisering av tillsynsmetoder på gemenskapsnivå (O-0126/2006 – B6-0449/2006).
Pervenche Berès (PSE), frågeställare. – (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Utskottet för ekonomi och valutafrågor ansåg att det var nödvändigt att det hölls en debatt om tillsynsmetoder bland EU:s institutioner, och vi ville att den skulle hållas i närvaro av rådet och kommissionen. Vi ledamöter från utskottet för ekonomi och valutafrågor är mycket glada över att diskussionerna och arbetet om hanteringen av krisen på finansmarknaderna har återupptagits, både i rådet och i kommissionen. En effektivare och bättre tillsyn samt ett effektivare samarbete mellan tillsynsmyndigheter är en nödvändighet, men om vi vill att det slutgiltiga resultatet ska bli en framgång anser vi ändå att det bästa sättet att gå framåt – i detta skede av utveckling och djupgående omställning av finansmarknaderna – utan tvivel är genom att inleda en interinstitutionell debatt om denna fråga.
Utskottet för ekonomi och valutafrågor har genomfört en hel del arbete med att analysera EU:s finansiella system och svårigheterna med en konsolidering inom sektorn för finansiella tjänster, inte minst i Joseph Muscats betänkande. Där uttrycker vi vårt stöd för inrättandet av en visemannakommitté med mandat att inte bara undersöka svårigheterna med konsolideringen av marknaderna och de finansiella institutionerna, tillsammans med svårigheterna när det gäller finansiell tillsyn, finansiell stabilitet och krishantering, utan att också lägga fram definitiva idéer om de befintliga strukturerna och att införliva dessa idéer i en rapport till parlamentet.
Syftet med dagens interinstitutionella debatt är att ge en tydlig signal om behovet av att inleda – eller återuppta – den stora debatten om framtiden för EU:s övervakningssystem, som är avgörande inte bara för konkurrenskraften på själva den finansiella marknaden, utan också för stabiliteten inom EU:s finansiella system.
Kanske får jag lov att vid denna avgörande tidpunkt göra vissa observationer. Låt mig för det första påpeka att det har skett djupgående förändringar inom EU:s finansiella system och över hela världen. Dag ut och dag in bevittnar vi oavbrutna förändringar på marknaderna samt innovationer som görs på dessa marknader – utvecklingsförlopp som bland annat leder till att ”hedgefonderna” eller de ”privata aktiefonderna” vinner mer makt. Den pågående konsolideringen av finansmarknaderna har gjort det möjligt för nyckelaktörer att etablera sig och agera på helt och hållet transnationell basis. Sammanslagningar och uppköp som motiveras av en strävan efter konkurrenskraft och effektivitet har ökat, på både nationell, europeisk och global nivå. Dessa har kommit att generera sin egen drivkraft, och följaktligen har marknadernas strukturer, samt det sätt på vilket aktörerna verkar på marknaderna, genomgått radikala förändringar, en omvandling som skapar nya utmaningar samtidigt som nya faktorer sätts på spel.
För det andra vill jag påpeka att konsolideringen av de finansiella strukturerna för övervakning måste gå hand i hand med konsolideringen av själva marknaderna, för ibland får man intrycket av att dessa går i otakt. Å andra sidan kan man undra huruvida EU:s nuvarande övervakningssystem – där tillsynsmyndigheterna har särskilda och mycket olika strukturer som de ansvarar för, ytterst olika kompetens, befogenheter och ansvarsområden, och där de agerar utifrån ett nationellt mandat – kan garantera en tillräcklig övervakning av stora multinationella finansgrupper. Man kan undra huruvida systemet är hållbart och huruvida det skulle kunna äventyra själva det europeiska systemets finansiella stabilitet.
För det tredje vill jag framhålla de originella karaktärsdragen i EU:s finansiella system, som kännetecknas av mångfald och av aktörernas välstånd, vare sig dessa är lokala – t.ex. lokala banker – eller aktörer som verkar över gränserna, på båda sidorna av Atlanten och på den internationella arenan. Detta kräver ett gediget, effektivt och välanpassat övervakningssystem inom vilket man klarar av att bemöta utmaningar såsom regional integration, globalisering, innovation och en centraliserad förvaltning, samtidigt som man tillgodoser en hög nivå av övervakning och garanterar att systemet är hållbart och stabilt.
För det fjärde vill jag påpeka att en förbättring av övervakningssystemen ligger i samtliga aktörers intresse – givetvis först och främst i själva systemets intresse, men i andra hand även i marknadsdeltagarnas intresse. De kräver att vi ska förbättra övervakningssystemet i syfte att underlätta deras verksamhet på samtliga marknader. Jag är övertygad om att det också ligger i slutanvändarnas intresse att systemet förbättras.
För det femte har slutligen frågan om EU:s framstående ställning i regleringsfrågor en transatlantisk dimension, och med detta i åtanke tycks det mig som om tiden har kommit för oss att gå framåt.
Jag ska sammanfatta genom att säga att vi, som EU:s lagstiftare och mot bakgrund av dessa observationer, står inför en stor utmaning: nämligen den att utrusta EU med gedigna och effektiva tillsynsstrukturer som kan garantera en vederbörlig övervakning av samtliga finansiella aktörer, vare sig dessa är stora multinationella grupper eller affärsbanker. Dessutom bör dessa tillsynsstrukturer medföra att övervakningen bidrar till den europeiska modellens konkurrenskraft på världsarenan.
Då uppstår frågan hur man ska göra för att uppnå detta: ska vi inrätta en visemannakommitté, eller bör vi tro att det är på interinstitutionell basis som vi kanske är bättre lämpade att få EU:s gemensamma underrättelsetjänster att arbeta? Detta är i alla händelser det budskap som parlamentet vill förmedla i dagens debatt, och jag är mycket tacksam gentemot rådet och kommissionen för att ha låtit debatten hållas här i parlamentet.
Günter Gloser, rådets ordförande. (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Pervenche Berès har just tagit upp ett antal viktiga frågor i sitt anförande, bland annat med avseende på finansiella tjänster. Jag kan försäkra henne om att rådet anser att denna aspekt är av huvudsaklig betydelse.
Jag vill återigen understryka att EU:s finansiella system också anses bidra väsentligt till Lissabonstrategin och spela en central roll för att stärka ramvillkoren för finansiell stabilitet i EU. Det är emellertid lika viktigt att den finansiella övervakningens effektivitet ökar utan att finanssektorn belastas med en alltför stor övervakningsbörda eller genom begränsad konkurrens. Låt mig fästa uppmärksamheten på tre huvudsakliga punkter i rådets nämnda slutsatser.
För det första betonade rådet vikten av rättvisa och icke-diskriminerande nationella tillsynsmetoder för att få till stånd lika villkor inom EU. Rådet fäste också vikt vid att hitta en lämplig balans mellan hemlandets och värdlandets ansvar, och betonade återigen betydelsen av en tillräcklig och oberoende finansiell tillsyn för att garantera finansiell stabilitet.
För det andra uppmanade rådet de tre kommittéerna på nivå 3 att i sina strävanden att uppnå konvergens för regler och praxis beakta de hinder som identifierats under arbetets gång och i deras rapporter, samt rapporten från Kommittén för finansiella tjänster om konvergens inom tillsynen. I detta sammanhang är det särskilt viktigt att de arbetar med gemensamma format för finansinstitutens rapportering till tillsynsmyndigheterna för att undvika dubbla kostnader.
För det tredje förklarade rådet sitt stöd till kommissionens förslag att utnyttja sina befogenheter för att också garantera förenlighet med bestämmelserna om konkurrens och statligt stöd. Rådet ser det som en prioritet att stödja arbetet inom de tre kommittéerna på nivå 3, för vilket de behöver lämpliga kontrollverktyg. Rådets slutsatser från maj 2006 omfattar även en övergripande handlingsplan på kort och medellång sikt för detta område, grundad på en rapport från Kommittén för finansiella tjänster. De tillsynsbestämmelserna för försäkrings- och värdepappersföretag och banker som granskats ingående utgör en milstolpe, och tillhandahåller nya förutsättningar för samarbete mellan tillsynsmyndigheter, vilket gynnar vår finansiella sektors finansiella stabilitet och konkurrenskraft.
I rapporten från Kommittén för finansiella tjänster pekade man på tre utmaningar som visade på ett behov av ytterligare åtgärder. Jag anser att dessa utmaningar kommer att bli särskilt betydelsefulla inom den närmaste framtiden. För det första måste samstämmigheten i tillsynspraxisen och samarbetet stärkas ytterligare. För det andra måste övervakningssystemets effektivitet öka, och för det tredje måste den internationella tillsynen förbättras med hänsyn till det växande antalet gränsöverskridande finansiella grupper.
Med bakgrund av dessa utmaningar omfattar den handlingsplan som rådet godkände i maj förra året en kombination av olika verktyg. Avsikten med dessa verktyg är att gynna uppkomsten av en europeisk tillsynskultur, en mekanism för medling och delegering, och också åtgärder för ett utbyte av uppgifter på elektronisk väg samt gemensamma format för rapporter. Jag noterar att denna sista aspekt även har betonats av Europaparlamentet, i Muscatbetänkandet. Jag välkomnar att det råder samstämmighet även i denna fråga.
Kommittén för finansiella tjänster har uppmanats att övervaka de framsteg som görs av de tre kommittéerna på nivå 3, i synnerhet när det gäller att genomföra de olika verktygen.
Kommittén för finansiella tjänster har också uppmanats att övervaka konvergensen när det gäller tillsynsbefogenheter på en tillfredsställande nivå. Jag vet att kommissionen också ägnar stor uppmärksamhet åt dessa aspekter, och jag är säker på att även parlamentet kommer att stödja denna process inom ramen för dialogen med kommittéerna på nivå 3. Arbetet inom den interinstitutionella övervakningsgruppen förväntas leda till större insyn.
Jag skulle nu vilja gå vidare till de långsiktiga framtidsutsikterna och vikten av att ta itu med lagstiftningsfrågor. Vid sidan av de nuvarande utmaningar som redan har nämnts måste Kommittén för finansiella tjänster beakta de frågor som uppkommer i samband med marknadens utveckling när kommittén ska fastställa långsiktiga, strategiska prioriteringar. I detta avseende inrättade kommittén nyligen en undergrupp med uppgift att lägga fram en rapport om långsiktiga tillsynsfrågor under hösten 2007. Inom detta nya arbetsfält kommer man att utgå ifrån följande nedifrån och upp-strategi: mer grundläggande förändringar av tillsynsuppgifter bör endast ske om det har bevisats att problem föreligger.
Jag vill också betona att den allmänna frågan om samstämmighet i tillsynsfrågor bör beaktas mot bakgrund av marknadernas och finansinstitutens konsolidering. Av denna anledning gläder det mig särskilt att parlamentet och rådet så tidigt som i mars lyckades enas i första instans om texten i direktivet om tillsynsbedömning av förvärv inom den finansiella sektorn. Detta är en tydlig indikation på vår gemensamma beslutsamhet att förbättra EU:s ram för det dagliga arbetet inom våra tillsynsmyndigheter.
Slutligen vill jag betona att vi måste beakta alla utmaningar av det här slaget som EU:s organ står inför inom de angivna områdena. Detta omfattar också att stärka den finansiella stabiliteten genom tillsynsåtgärder och förfaranden, samt att gynna EU:s konkurrenskraft – och i båda fallen skulle man dra nytta av att den finansiella sektorns konsolidering förenklades. Detta förfarande måste också bidra till att skydda konsumenternas intressen. Rådet arbetar tillsammans med kommissionen när det gäller alla dessa angivna aspekter, och vi välkomnar även Europaparlamentets starka intresse, som också har framgått av denna debatt. Jag vill framföra mitt särskilda tack för parlamentets åtagande att verka för ytterligare framsteg.
Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman, ärade ledamöter! Det har skett dramatiska förändringar inom den finansiella sektorn i Europa under de senaste åren. Kapitalmarknader har utvidgats och blivit alltmer integrerade. Det har skapats nya investeringstekniker. Banksektorns konsolidering har ökat. Alleuropeiska konglomerat spelar nu en betydelsefull roll på alla nationella marknader.
Dessa förändringar är positiva för effektiviteten inom vår finansiella sektor och bör välkomnas. Men de medför också nya utmaningar för de politiskt ansvariga. Vi måste säkerställa att regelverken för finansinspektion anpassas till behovet av en mer integrerad finansiell sektor i EU. Detta är nödvändigt för den ekonomiska stabiliteten och för vår industris konkurrenskraft.
I detta sammanhang är det mycket viktigt att få till stånd ett bättre samarbete och bättre konvergens mellan europeiska tillsynsorgan. Det har varit en av mina prioriteringar sedan jag blev ledamot av kommissionen, och det kommer det fortsätta att vara fram till slutet av mitt mandat.
Jag ska ge er en kort sammanfattning av vad kommissionen redan har gjort för att främja ett mer ändamålsenligt och effektivt tillsynssystem i Europa.
Inom ramen för Lamfalussyförfarandet upprättade man europeiska kommittéer för tillsynsorgan på områdena för värdepapper, bank och försäkring. Dessa kommittéer har redan resulterat i ett bättre samarbete mellan tillsynsorganen och större konvergens inom tillsynsrutinerna. Jag förväntar mig att de ska fortsätta så och påskynda arbetet i detta avseende. Det är av avgörande betydelse för att det ska gå att uppnå samordning i krissituationer.
Kommissionen har verkat för en effektivare tillsyn av stora finansiella institutioner, i synnerhet genom att driva konceptet med en samordnande tillsynsmyndighet i direktiven om kapitalkrav. Den samordnande tillsynsmyndigheten ansvarar för att säkerställa ett korrekt informationsutbyte mellan tillsynsorgan, centralbanker och finansministerier vid krissituationer. Detta är en nyckelroll, och jag tänker därför föreslå ytterligare och ambitiösare steg mot ett samordnande av tillsynsorgan på försäkringsområdet inom ramen för Solvens II-projektet.
På området för investeringstjänster finns principen om ökad centralstyrning, med vissa begränsade undantag för filialer.
För att kunna hantera frågor rörande finansiell stabilitet mer specifikt har mina tjänsteavdelningar inlett arbete på fem nära förbundna områden där det krävs klarhet för att vi ska kunna förbättra vår förmåga att svara på ekonomiska kriser. Dessa områden är likviditetssystem, krishantering, frågor om lender-of-last-resort [låneinstans som sista utväg], system för garanti av insättningar och likvidation av finansinstitut. En konferens om dessa frågor som anordnas av kommissionen kommer att äga rum den 26 juni, i vilken Pervenche Berès, i egenskap av ordförande för utskottet för ekonomi och valutafrågor, också kommer att delta.
Kommissionens ansträngningar måste betraktas i anslutning till det arbete som uträttats i Ekofinrådet. En krissimuleringsövning ägde rum 2006. Som en uppföljning till denna övning kommer rådet att under 2007 fundera över hur man ska kunna ta itu med gränsöverskridande krissituationer och klargöra systemen för arbetsfördelning på ett bättre sätt. Dessutom har Kommittén för finansiella tjänster inlett arbetet med frågor som rör en förbättrad effektivitet av tillsynen.
Den interinstitutionella övervakningskommittén för Lamfalussyförfarandet kommer också att slutföra sin slutliga bedömning under 2007. Jag hoppas att den kommer att innehålla användbara rekommendationer i fråga om hur kommittéerna för tillsynsorgan kan förbättra sitt arbete och fördjupa sitt samarbete. Detta skulle innebära en ännu bättre situation för dem att kunna ta itu med eventuella frågor rörande finansiell stabilitet i framtiden.
Mot slutet av året kommer kommissionen också att presentera en egen bedömning av det sätt på vilket Lamfalussyförfarandet fungerar. Det sätt som kommittéerna för tillsynsorgan fungerar på kommer att vara en avgörande aspekt för denna övergripande utvärdering. Jag ser fram emot att få höra parlamentets åsikter.
Jag är övertygad om att vi genom ett nära samarbete mellan parlamentet, rådet och kommissionen kommer att kunna föra denna debatt vidare. Vi måste dra slutsatser av de olika pågående verksamheterna. Jag är öppen för förslag om hur vi ska gå till väga. Men jag tror att det är för tidigt att upprätta en expertkommitté på detta stadium. Jag ser hellre att vi inväntar slutförandet av de olika alternativen senare i år innan vi tar nästa steg.
Avslutningsvis vill jag säga att EU:s finansiella marknader är starka. Vi har inte något icke fungerande tillsynssystem som är i behov av ersättning. Det har gjorts stora framsteg under de senaste åren i fråga om modernisering av EU:s tillsynsverksamhet, men det finns behov av ytterligare förbättringar. Den är ett resultat av integrationen. I detta avseende är vi överens. Vi bör fortsätta vårt arbete med att göra Lamfalussyförfarandet till ett regleringsverktyg för tillhandahållande av den effektiva, ändamålsenliga och sammanlöpande tillsyn av finansiella tjänster som krävs på en inre marknad. Arbetet har inletts för ett beslut om hur Lamfalussystrukturen och våra system för finansiell stabilitet ska kunna förbättras ytterligare, för att de krav som uppstår i och med närmare europeisk integration ska kunna uppfyllas.
Jag ser fram emot att i sinom tid diskutera med parlamentet vilka särskilda initiativ som kan komma att krävas som svar på de problem som har konstaterats, för att den europeiska finansiella sektorn ska kunna utrustas med bästa möjliga tillsynssystem. Detta är av avgörande betydelse, eftersom tillsyn och regleringsstrukturer på toppnivå är nödvändiga för en långsiktig europeisk konkurrenskraft på kapitalmarknaden inom den globala ekonomin.
Karsten Friedrich Hoppenstedt, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Fru talman! Det är bra att Pervenche Berès fråga för utskottet för ekonomi och valutafrågor diskuteras och besvaras här i dag. Detta är en logisk följd av Muscatbetänkandet, och även av gårdagens debatt i utskottet – som även kommissionsledamoten deltog i.
De simulerade krishanteringsövningar för att granska den finansiella stabiliteten i EU som lades fram vid Ekofinmötet i Helsingfors i september förra året har verkligen avslöjat brister. Detta scenario – det vill säga ständigt utvecklande finansiella instrument som hedgefonder och derivatinstrument – åskådliggör behovet av att ytterligare diskutera denna fråga med tillräcklig hänsyn till konsumenternas säkerhet. Vi behöver följaktligen ett system med funktionella, sammankopplade tillsynsbestämmelser och förfaranden i EU.
Konsumentskydd, en effektiv finansindustri och stabila finansmarknader är det allra främsta målet för den finansiella tillsynen, som även måste bidra till att sektorn kan utnyttja sin potential och kreativitet fullt ut. God tillsyn måste därför styras av de befintliga riskerna, och synsättet måste vara principbaserat i stället för att inriktas på detaljerade individuella analyser. Den får inte medföra några extra bördor för företagen, bestämmelserna måste utarbetas i nära kontakt med finansindustrin, och gränsöverskridande finansmarknader måste hanteras på EU-nivå och global nivå i lika stor omfattning.
Tillsynen bör begränsas till det som verkligen är nödvändigt och användbart. Befintliga åtgärder bör tillämpas på ett mer försiktigt, marknadsvänligt sätt, och man bör undvika att införa onödiga bördor. För närvarande är jag starkt kritisk till en ytterligare centraliserad europeisk tillsynsmyndighet parallellt med de nationella tillsynsmyndigheterna, eftersom detta skulle upphäva EU:s subsidiaritetsprincip och sakna all demokratisk legitimitet. En sådan myndighet skulle inte bara mötas med oförståelse av många, särskilt för att den skulle leda till ytterligare dold byråkrati, utan skulle också innebära att medlemsstaterna förlorar en stor del av sitt självbestämmande på detta område, eftersom de nationella budgetarna skulle åsidosättas vid kriser.
Låt oss först vänta och se hur tillsynsmyndigheterna från det nyligen bildade EU-27 samordnar sig och gör sitt arbete. Vi behöver inte en enhetlig, centraliserad tillsynsstruktur, men vi behöver däremot en gemensam tillsynskultur som kännetecknas av samma värderingar och målsättningar.
Joseph Muscat, för PSE-gruppen. – (MT) Det har förekommit ständiga hänvisningar till ett betänkande som jag själv har utarbetat, där detta område behandlas i detalj och som antogs av parlamentet.
Detta betänkande, som nu har antagits som parlamentets ståndpunkt, innehåller en analys av en situation som blir alltmer akut. En av de viktigaste punkterna är att det finns olika förfaranden och tillsynsnivåer på nationell nivå. Från ett EU-perspektiv betyder detta minskad marknadseffektivitet och ytterligare operativa kostnader för institutioner som är verksamma i olika länder. I betänkandet ifrågasätts om det nuvarande systemet verkligen garanterar en effektiv tillsyn över stora finansgrupper som är verksamma i olika länder och sektorer. Vi begärde till och med en mer detaljerad undersökning av EU:s sociala modell när det gäller stabilitet och krishanteringsstrukturer. Vi enades om behovet av ett effektivt krishanteringssystem på EU-nivå. Den rådande marknadsutvecklingstendensen innebär att en kris, även om den ursprungligen uppstår i ett land, snabbt kan spridas till andra länder.
Reaktionen på en sådan kris blir alltmer komplicerad på grund av det stora antal institutioner som är involverade och den bristande klarheten om vilka roller de har. EU:s konsumenter och investerare är till slut dem som blir mest lidande av att man inte agerar inom denna sektor. Inom denna ram enades parlamentet om att en visemannakommitté bör undersöka följderna av detta och rapportera om sina rekommendationer.
Jag är väl medveten om att det finns olika åsikter om detta initiativ och vilken form det bör ha. Jag anser emellertid att det är dags att diskutera denna fråga fullt ut, med alla institutioners deltagande. Vad vi inte behöver är att alla försöker åsidosätta varandra i debatten när det gäller att besluta om vilken form tillsynen av EU:s finansiella marknader bör ha. Jag anser att vi måste inrikta våra insatser mer på det angelägna behovet att diskutera och betona att vi inte har någon tid att förlora.
Margarita Starkevičiūtė, för ALDE-gruppen. – (LT) Jag vill påpeka att kanske de flesta länder har något att säga om att börja förbereda för vintern redan under sommaren. När vi nu diskuterar denna fråga vill vi påminna kommissionen och rådet om den gamla truismen. Det enda vi har hört hittills är nämligen att arbetsgrupper skulle inrättas och att denna fråga skulle diskuteras. Det råder inget tvivel om att konsolidering har sina positiva aspekter, men den medför även en ökad systemrisk på marknaden. Finansgrupper är verksamma i alla EU-medlemsstater, och beroendet av deras verksamhet och dess inflytande är ofta mycket högt. När vi talar om att reformera tillsynsförfaranden måste vi först ställa en fråga som jag brukar be de ansvariga för EU:s tillsynsorgan att besvara: om ett dotterbolag är verksamt i ett visst land och landets ekonomi börjar bli lidande på grund av att verksamheten inte fungerar ordentligt, vem ska då betala för detta? Vem är ansvarig? Vilket lands lagstiftning kommer att gälla? Om en krissituation uppstår i dotterbolaget, hur kommer den då att hanteras? På nationell nivå eller inom finansgruppen? Vi har tyvärr inget svar på dessa enkla frågor ännu. Jag är nöjd med den information som rådet och kommissionens företrädare lämnade om vad som görs, men jag vill återigen betona att vi, när nya riskabla produkter kommer ut på marknaden, måste påskynda alla processer och gå ihop för att lösa de grundläggande frågorna och inte förlora oss i detaljer, eftersom det är gott och väl att tala om olika samordningsformer, ända tills en kris utvecklas. Referenspunkten för våra beslut om att reformera tillsynsförfarandena måste vara vad vi skulle göra i en krissituation.
Piia-Noora Kauppi (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag vill tacka ordföranden för vårt utskott, Pervenche Berès, för hennes lägliga bidrag. Vi började diskutera van den Burg-betänkandet i utskottet den här veckan, och ett av de centrala ämnena, också när det gäller utvärderingen av handlingsplanen för finansiella tjänster (FSAP), är hur vi ska kunna utveckla ett välfungerande tillsynssystem i Europa. Det är mycket viktigt för oss att höra vad rådet och kommissionen anser om framtiden under denna gemensamma dagordning.
FSAP är mer eller mindre fullbordad vid det här laget, så nu ligger fokus på genomförandet och tillsynskonvergensen. Vi anser att arbetet måste fortsätta, även om nationella tillsynsmyndigheter redan har lyckats utveckla ganska välfungerande rutiner, och dessutom utöver Lamfalussykommittéerna. Det är till exempel väldigt positivt att det nu finns tillsynsinstitut som hanterar stora, alleuropeiska fall som omfattar flera jurisdiktioner, men ibland brister dessa institut i befogenhet. De har inte tillräckliga resurser, de fattar inte tillräckligt med majoritetsbeslut för att nämna några exempel, så det skulle vara mycket bra om vi kunde överväga en högre grad av omröstning med kvalificerad majoritet inom nivå 3-kommittéer liksom inom tillsynsinstituten.
Jag vill också påpeka att vi i Ieke van den Burgs förslag till betänkande främjade en ny idé om att vi bör ha en väl utrustad europeisk tillsynsmyndighet i systemet för alleuropeiska aktörer på toppnivå. Vi skulle vilja inrätta en europeisk tillsynsmyndighet, men den bör inte ligga utanför ramen för kommissionens nuvarande ansvarsområde. Den bör finnas inom ramen för systemet. Jag anser att också kommissionen skulle kunna överväga detta.
Avslutningsvis är det också viktigt att utveckla samarbetet på global nivå. Vi vet att de ekonomiska riskerna och omdömesmässiga utmaningarna inte bara gäller Europa utan också i hög grad de stora marknadsaktörerna i Amerika osv., så det är väldigt bra att kommissionen har tagit denna dialog med transatlantiska partner om finansiella tjänster på allvar, men det behövs en fortsatt utveckling.
Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Jag vill tacka alla ledamöter för deras mycket värdefulla bidrag.
Som jag sa tidigare är utvecklingen av finansiell tillsyn av avgörande betydelse. En stabil ekonomisk miljö är en förutsättning för den ekonomiska tillväxt som Europa behöver och för konsumentskyddet. Förebyggandet av ekonomiska kriser är alltså viktigt. Tillsynen måste vara så effektiv och ändamålsenlig som möjligt. Vi måste ha sammanlöpande nationella tillsynsmyndigheter för att minimera arbetet för gränsöverskridande företag. Vi behöver en gemensam tillsynskultur: fler tillsynsmyndigheter som gör fler saker på samma sätt.
Dessa är viktiga frågor där jag ser fram emot att arbeta med tillsammans med er.