Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 28 mars 2007 - Bryssel

19. Framtiden för professionell fotboll i Europa - Säkerhet i samband med fotbollsmatcher (debatt)

  Talmannen . Nästa punkt är en gemensam debatt om

- betänkandet av Ivo Belet, för utskottet för kultur och utbildning, om framtiden för professionell fotboll i Europa (2006/2130(INI)) (A6-0036/2007), och

- betänkandet av Giusto Catania, för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, om Republiken Österrikes initiativ om rådets beslut av den 25 april 2002 om ändring av beslut 2002/348/RIF om säkerhet i samband med fotbollsmatcher med en internationell dimension (10543/2006 – C6-0240/2006 – 2006/0806(CNS)) (A6-0052/2007).

  Ján Figeľ, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman, ärade ledamöter, kära fotbolls- och idrottsvänner! Det gläder mig mycket att företräda kommissionen här i kväll i debatten om fotboll. Jag anser att detta är ytterligare ett bevis på att parlamentet anser att idrott är en viktig fråga. Det stöd som ni ger våra initiativ om idrott är naturligtvis både välkommet och välbehövligt.

Låt mig först gratulera de båda föredragandena, Ivo Belet och Giusto Catania, till deras goda arbete. De två betänkandena behandlar fotboll ur olika perspektiv, men båda illustrerar idrottens natur, värden och betydelse för utbildning och för samhället och ekonomin.

Innan jag talar mer ingående om betänkandena vill jag säga några ord om vitboken, som kommer att bli ett grundläggande dokument för den europeiska idrottens framtid. Vitboken om idrott ska antas i juli i år. Detta blir kulmen på en lång process och ska ses mot bakgrund av mer övergripande politiska överväganden.

Planerna på en vitbok drivs av förväntningarna hos berörda parter inom idrotten. De vill att EU:s beslutsfattare uppmärksammar deras hjärtefrågor, däribland behovet av att prioritera idrotten mer och skapa större säkerhet om rättsläget. Vitboken kommer inte att handla specifikt om fotboll utan kommer att omfatta all idrott. Det huvudsakliga målet med initiativet är att göra idrottsområdet enhetligt med EU:s andra aktiva åtgärder för att öka dess användning som ett instrument för unionens politik. Dessutom vill vi skapa förutsättningar för förbättrade styrelseformer inom den europeiska idrotten. Huvudfrågorna kommer att vara idrottens sociala och ekonomiska roll, dess organisation och styrelseformer.

Under arbetet med vitboken kommer vi att lägga stor vikt vid parlamentets betänkanden. Kommissionen har följt utskottets arbete mycket noggrant, något som redan har varit mycket givande.

När det gäller Ivo Belets betänkande välkomnar kommissionen parlamentets initiativ om framtiden för professionell fotboll. Vi delar många av de farhågor som uppmärksammas i betänkandet. I vitboken kommer vi att behandla många av de frågor som Ivo Belet tar upp, till exempel det sociala sammanhanget, skyddet av unga arbetstagare, den sociala dialogen och den fria rörligheten för arbetstagare. I förslaget till betänkande uppmärksammas att det är oerhört svårt att skapa ett heltäckande europeiskt regelverk där idrottens särdrag erkänns, men EU:s rättspraxis erkänner idrottens särdrag och den europeiska fotbollens sociala och fostrande funktion.

När det exempelvis gäller fri rörlighet för arbetstagare ansåg domstolen att gemenskapslagstiftningen endast bör tillämpas för idrott om det rör sig om en ekonomisk verksamhet. Detta gäller idrottsutövare på både proffs- och amatörnivå, och domstolen gjorde ett undantag från den allmänna regeln om icke-diskriminering för matcher som uteslutande är av idrottsligt, inte ekonomiskt, intresse, till exempel matcher mellan landslag.

I fråga om egna produkter känner kommissionen mycket varmt för de åtgärder som UEFA har föreslagit. Vi delar idén om att främja ungdomsträningen och att sända en signal till klubbarna om att de bör satsa på ungdomsträningen och inte bara på spelarövergångar. Vi överväger dock fortfarande frågan om kvoter för lokalt fostrade spelare, även ur ett proportionalitetsperspektiv.

Kommissionen välkomnar parlamentets krav på en förstärkt social dialog inom fotbollssektorn. Detta är en effektiv mekanism för att ta itu med frågor som rörlighet, arbetskontrakt och arbetsvillkor. Vi har stött arbetsmarknadsparternas insatser för att skapa en mer strukturerad dialog där fotbollen har en framträdande roll på EU-nivå.

Kommissionen kommer även i fortsättningen att stödja arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna inom hela idrottssektorn och kommer att upprätthålla den öppna dialogen med idrottsorganisationerna i denna fråga.

Slutligen kommer kommissionen att ta vederbörlig och realistisk hänsyn till era rekommendationer i enlighet med EU:s nuvarande ansvarsområden. Förslaget att kommissionen ska utarbeta en handlingsplan för att identifiera vilka frågor som ska behandlas måste övervägas noggrant.

När det gäller Giusto Catanias betänkande vill jag först betona att idrott kan vara en positiv kraft för utbildning, kultur och social integration. Under de senaste åren har vi tyvärr sett tecken på ökande våld och huliganism i samband med idrottsevenemang. För två veckor sedan diskuterade idrottsministrarna denna fråga i Stuttgart. De betonade behovet av förbättrade förebyggande åtgärder, framför allt ökat samarbete mellan samtliga parter, däribland supportrarna.

Kommissionen har fokuserat på att främja utbyte av erfarenheter och bästa praxis mellan medlemsstater för att utveckla ett bättre polisiärt och rättsligt samarbete. Vi har upprättat goda arbetsförbindelser med UEFA och andra idrottsorganisationer. När det gäller den allmänna ordningen och polisövervakning tror jag att alla var nöjda med det goda resultatet vid matcherna under fotbolls-VM i Tyskland förra året, som visar att goda förberedelser och ett gott samarbete med andra medlemsstater är mycket effektivt för att förebygga brott, särskilt huliganism. Enligt de första uppgifterna ökade brottsligheten inte alls under denna period.

Enligt rådets beslut 2002/348/EG ska medlemsstaterna upprätta nationella informationsställen för fotboll. Detta är ett positivt steg för att förbättra samarbetet mellan polisstyrkor och andra organ som bekämpar det fotbollsrelaterade våldet. Det österrikiska initiativ som behandlas i Giusto Catanias betänkande syftar till att ersätta det nuvarande nätverket av informationsställen med ett särskilt nätverk av nationella informationsställen för fotboll. Dessa skulle ha tillgång till personuppgifter om de huliganer eller ”risksupportrar” som identifieras av medlemsstaterna. Kommissionen välkomnar betänkandets stöd för detta initiativ och noterar den oro som uttrycks när det gäller de mänskliga rättigheterna och skyddet av personuppgifter, två områden som kommissionen som bekant lägger stor vikt vid.

Sammanfattningsvis är det positivt att idrotten nu verkligen finns med på EU:s dagordning. 50-årsdagen av Romfördraget präglar många av våra målsättningar i år, och fotbollsmatchen i Manchester för två veckor sedan var ett mycket bra sätt att fira jubileet på. Det är en tydlig signal om att idrotten och dess värderingar verkligen uppskattas på högsta politiska nivå.

  Ivo Belet (PPE-DE), föredragande. – (NL) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Bara tanken på att Europa, Europeiska unionen, skulle ha något att säga till om i fråga om idrott får håret att resa sig på folks huvuden. Deras förutsägbara reaktion är alltid att EU inte har något att säga till om i frågan och därför inte bör försöka göra något heller.

Som vi alla vet och som alla inblandade känner till alltför väl, är denna inställning felaktig. Precis som kommissionsledamoten redan har sagt påverkas idrotten, särskilt den professionella idrotten, och inte minst de ekonomiska aspekterna av den professionella fotbollen – som detta betänkande handlar om – av EU-lagstiftningen på alla möjliga sätt. Kommissionen och EG-domstolen har gjort ingripanden, och vi har på senare år sett tillräckliga bevis på detta.

Det behöver inte sägas att professionell fotboll handlar om stora pengar. Detta står utom all diskussion. Men det handlar också om så mycket mer. Fotbollen har en viktig social och fostrande funktion, och därför betonar vi i detta betänkande den särart som vi helt enkelt inte kan bortse ifrån. Idrottens särart stadfästs i deklarationen till Nicefördraget och i protokollet till Amsterdamfördraget. Detta går inte att ifrågasätta. Vi är alltså skyldiga att ta hänsyn till detta när vi tillämpar EU:s regler och förordningar.

Ingen ber om undantagsåtgärder eller så kallade gruppundantag. Men det vi faktiskt ber om är riktlinjer från kommissionen – inte direktiv, utan riktlinjer, framför allt för att undanröja den rättsliga osäkerhet som råder just nu. Vi vill att den professionella idrottens självständighet ska respekteras fullt ut. Självreglering är det centrala begreppet i det här betänkandet, men detta fråntar oss inte rätten att ge utvecklingen en knuff i en viss riktning.

Den professionella fotbollens rykte har fått ordentligt på huden i många EU-länder de senaste månaderna på grund av alla möjliga skandaler, något som det bara finns ett svar på: god förvaltning. Därför kräver vi att de administrativa organen i Uefa, fotbollsligorna och klubbarna ska visa beslutsamhet i sina uttagningar, för att främja en öppen förvaltning.

Ett stort antal ledamöter här i parlamentet vill också ha större solidaritet och en omfördelning av resurserna inom fotbollen. Jag anser inte att det är upp till oss att omfördela resurserna i den professionella fotbollen. Det ligger i proffsklubbarnas, ligornas och förbundens intresse att vidta åtgärder för att åstadkomma detta.

Det krävs rättvis konkurrens inom fotbollen, och detta är något som är mer hotat än någonsin. Klyftan mellan de stora, allt rikare, klubbarna och de mindre växer hela tiden. Detta är helt uppenbart. Utvecklingen hotar framtiden för en idrott som ligger oss så varmt om hjärtat, och jag måste säga att även idrottens sociala och integrerande roll hotas.

Därför ställer vi oss – vilket kommissionsledamoten redan har nämnt, och jag vill understryka detta än en gång – även i fortsättningen helt och hållet bakom Uefas hemmagjorda regel om egna produkter. Det är inte bara vi, utan även fotbollsorganen själva, som bör göra det obligatoriskt för proffsklubbar att investera i utbildning av sina egna ungdomar som en nödvändig del av det sociala inslaget. Därför måste vi stödja detta oreserverat.

Försäljningen av tv-rättigheter är en känslig fråga eftersom den berör proffsklubbarnas viktigaste inkomstkälla, och naturligtvis också för att detta är en nationell fråga. Det enda vi begär i det här betänkandet är att de behöriga myndigheterna och fotbollsorganen ska sätta sig runt bordet för att försöka hitta en lösning som garanterar större solidaritet mellan de stora och de små klubbarna. Jag tycker detta är en rimlig och berättigad begäran.

Vi räknar med att kommissionen när den utarbetar sin vitbok om idrott tar mycket stor hänsyn till innehållet i det här betänkandet, som förhoppningsvis kommer att antas i morgon. Vi har tagit största möjliga hänsyn till EU:s behörighet inom detta område, eftersom det inte är någon mening med att vi lurar oss själva, särskilt inte när det handlar om en så komplex sektor som den professionella fotbollen, som direkt berör miljontals ungdomar.

Vi ser fram emot ett ambitiöst dokument från kommissionen, och jag tror – jag förutsätter faktiskt, och ni kan känna er säker på – att ni i er tur kan räkna med lojalt stöd från oss.

  Giusto Catania (GUE/NGL), föredragande. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag tackar kommissionsledamoten för hans stöd för våra betänkanden, och jag vill också betona hur viktig denna gemensamma debatt är, eftersom jag anser att fotbollens framtid är oupplösligen förknippad med säkerheten på arenorna. Att koppla den professionella fotbollens framtid till säkerheten på arenorna är därför ett praktiskt sätt att utveckla diskussionen om framtiden för idrotten och för fotbollen.

Kommissionsledamoten har rätt i att vi de senaste åren har sett ständigt återkommande våldsutbrott på läktarna och att detta har ändrat själva sportens natur: den enorma mängden våldshandlingar, uttrycken för intolerans, främlingsfientlighet och rasism är tecken på en grundläggande förändring i en sport som är bland de mest älskade och omhuldade i EU. Tyvärr handlar det inte om isolerade fall, utan detta är ett resultat av en övergripande förändring av fotbollen, som nu har blivit ”big business”, med börsnoterade klubbar och astronomiska summor i omlopp. Jag anser att detta i hög grad har bidragit till den gradvisa förändringen i idrottsevenemangen.

Fotbollen är i dag mycket populär och är samtidigt ett stort evenemang, där telekommunikationsföretag investerar för att förvärva tv-rättigheterna. Jag stöder Ivo Belets förslag om kollektiv försäljning av tv-rättigheter, som verkar vara ett praktiskt sätt att förhindra att de stora lagen samlar på sig pengar på de mindre företagens bekostnad.

Det finns en annan faktor som är avgörande för fotbollen, som inte bara representeras av skickliga idrottsmän, utan framför allt av publikens närvaro. Det skulle vara otänkbart med fotbollsmatcher utan publik: i vissa fall har man vidtagit extrema åtgärder som enligt min åsikt har skadat sporten som publikevenemang. Eftersom publikens närvaro på arenorna är nödvändig måste vi insistera på att fotbollsmatcher ska spelas inför publik, och det betyder att man måste vidta lämpliga åtgärder för att se till att matcherna kan spelas under fullständigt lugn, utan våldshandlingar eller rasistiska uttryck.

De tragiska händelserna nyligen vid den italienska serie A-matchen mellan Catania och Palermo, som ledde till att en polis dödades, är enligt min åsikt det allvarligaste exemplet på vad som kan hända inne på en arena och på hur en liten grupp av våldsamma supportrar ofta drabbar samman inte bara med supportrar från motståndarlaget utan också med polisen. Vi har på senare tid också sett de beklagliga händelserna som inte bara involverade fans utan också fotbollsspelare: ofta har slagsmålen mellan spelarna själva utgjort den värsta formen av utbildning och kultur som gått att se på de europeiska arenorna. Det måste vidtas förebyggande åtgärder för att förhindra att liknande våldshandlingar upprepas på arenorna. Förebyggande åtgärder under fotbollsmatcher bör prioriteras, i stället för repressiva åtgärder och en militarisering av arenorna.

Rådet antog ett beslut 2002 om att inrätta ett nationellt informationsställe för fotboll som skulle fungera som kontaktpunkt för utbyte av polisiär information i samband med internationella fotbollsmatcher. Erfarenheterna av denna åtgärd har varit mycket goda, vilket också framgår av erfarenheterna på arenorna och i kontakterna mellan polismyndigheter.

På senare år har antalet supportrar som reser utomlands för att se matcher ständigt ökat, och därför anser rådet att de ansvariga myndigheterna måste utöka sitt samarbete. Jag tycker att detta är viktigt: de organ som har ansvaret för att övervaka supportrarnas närvaro på arenorna och för att samla in uppgifter om de organiserade supportergrupperna är ett användbart verktyg, men de måste uteslutande agera i enlighet med nationell lagstiftning, EU-direktiv och internationella avtal om skydd av personuppgifter.

Vi måste se till att de stora mängder uppgifter som samlas in inte används i rättsliga myndigheters utredningar eller i utredningar som inte har samband med fotboll, och absolut inte som ett medel för att kriminalisera alla fans. Uppgifterna måste alltså samlas in med försiktighet. Annars tror jag att de nationella myndigheterna kan förvandlas från verktyg för att förebygga våldshandlingar på arenor till verktyg för social kontroll, som riskerar att användas urskillningslöst. Därför stöder jag rådets förslag om att ändra det beslut vi diskuterar.

Vi är angelägna att se till att detta beslut tillämpas helt och hållet i enlighet med lagstiftningen, att arenorna inte betraktas som ett område utanför lagen, ett slags frizon. Nationell och internationell lag måste gälla också inne på arenorna, just för att se till att godtyckliga våldshandlingar och rasistiska och främlingsfientliga uttryck inte upprepas.

  Jean-Luc Bennahmias (Verts/ALE), föredragande för yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor. – (FR) Herr talman! Vi befinner oss ändå i en ganska överraskande situation. Vi firar Europeiska unionens 50-årsdag, och om vi förklarade för våra medborgare att EU inte längre bryr sig ett ögonblick om idrott skulle de bli förvånande. Därför var det hög tid att EU tog upp denna fråga och att det skedde på det sätt som jag anser att vi har gjort här i Europaparlamentet. Jag tackar huvudföredraganden, Ivo Belet, för hans arbete under ett halvår med detta betänkande, ett gemensamt arbete från olika utskott och olika demokratiska politiska grupper här i parlamentet.

Vi har alltså tagit upp frågan med en målsättning, som jag tror delas av parlamentet, att respektera både EU-medborgarnas ”förväntningar” i fråga om idrotten, inte minst i jämförelse med hur professionell idrott hanteras i Förenta staterna, och de olika organ och organisationer som har ansvar för den professionella fotbollen: förbund, proffsligor, spelarorganisationer, agentgrupper och så vidare. På denna nivå anser jag att det här betänkandet kan vara användbart om vi lyckas få stöd för dessa ståndpunkter bland de olika organisationerna och därmed låta dem ta detta betänkande, som vi ska rösta om i morgon, till sig. Jag anser att våra diskussioner med dessa organisationer, som har ägnat denna fråga enormt mycket uppmärksamhet, har varit mycket intressanta och har gjort det möjligt för oss att ta fram ett antal förslag.

Därför välkomnar vi, och jag tror att alla andra också gör det, de olika rekommendationerna och förslagen i fråga om träning av spelare, träning av unga spelare och Uefas insatser i detta avseende för att förhindra att unga spelare säljs direkt, och att göra det möjligt för dem att spela i de klubbar som har utvecklat dem. Vi välkomnar rekommendationen om vad som skulle kunna kallas ”handel med unga spelare”, som innebär att hundratals unga afrikanska spelare används utan att det finns några planer för vad som ska hända med dem senare. Vi välkomnar att det påpekas i betänkandet att invandringslagarna ska följas, också i proffsidrottens värld, till och med i fotbollens värld. Vi välkomnar också, som kommissionsledamoten sa, det upprepade kravet på den så nödvändiga sociala dialogen. Som Ivo Belet påpekade är de belopp som står på spel i dagens professionella fotboll mycket höga – enorma – och därför behövs det social dialog och uppenbarligen även reglering och omfördelning.

Det framfördes dock en viss kritik i dag som förvånade mig. Alla, inklusive samtliga utskott, talar om finansiell öppenhet. I dag hörde jag några av mina kolleger i parlamentet ge uttryck för tanken att det helt enkelt räckte med att säga det. Nej, förslaget om att inrätta en oberoende organisation – kanske under Uefas överinseende, men ändå oberoende – skulle göra det möjligt för oss att verkligen gå mot finansiell kontroll och finansiell öppenhet. Det är den enda lösningen. Det räcker inte med att upprepa det. Det är som att till exempel när det gäller dopning säga att vi måste bekämpa dopningen, men utan att inrätta några nationella, europeiska eller internationella organ för detta. Vi får inte hyckla: vi behöver ett sådant organ.

Jag ser att min talartid är ute. Jag har fortfarande mycket kvar att säga. Jag välkomnar förstås också kampen mot diskriminering och rasism, frågor som tas upp regelbundet av Europaparlamentet och kommissionen, liksom av fotbollsvärlden som helhet.

  Toine Manders (ALDE), föredragande för yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. – (NL) Fru talman! Jag är för gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa skuggföredragande för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, men jag vill påpeka att vi tog upp detta ärende i utskottet för den inre marknaden för att förhindra fotbollens sönderfall – vilket var en verklig risk vid den tidpunkten – med en eventuell upprepning av Bosmanmålet, nämligen Charleroimålet.

Jag vill tacka arbetsgruppen, och särskilt Ivo Belet, för deras goda samarbete, som har lett till att vi nu framför oss har något som jag anser är ett balanserat förslag, som omfattar alla aspekter av den professionella idrotten och där vi skickar en tydlig varning till alla berörda parter om att de måste göra något åt den situation som har vuxit fram under åren, där det verkar som om den professionella idrotten står över lagen, tills ett mål dras inför Europeiska domstolen, och då talar vi om en ekonomisk enhet med sociala och kulturella värderingar. Men EU:s regler måste följas.

Därför frågar jag kommissionen om den delar min åsikt att amatöridrotten bör lämnas utanför detta, men att den professionella idrotten är en underhållningsindustri som kanske rentav borde omfattas av tjänstedirektivet och att det förmodligen bör upprättas en inre marknad så småningom för dessa tjänster, för denna underhållningsindustri.

Vi diskuterar trots allt inte det som händer på planen, utan vid sidan av den, framför allt de finansiella aktörerna runt omkring den. Konkurrensen på EU-nivå uppvisar en rad motsägelser, eftersom det finns skillnader i tolkningen. Vad beror detta på? Varför har det ännu inte inrättats någon inre marknad, och varför måste varje klubb operera på den inhemska marknaden för att kunna tävla på EU-nivå? Som jag ser det bör politikerna träda in, om de inblandade organen vägrar att reglera sig själva.

Nu skickar vi en varning utan att begära ny lagstiftning – framför allt inte ett undantag – utan en signal om att de berörda parterna bör lösa sina egna problem, och om de inte gör det hoppas jag att kommissionen ska träda in och tala om vad som ska göras.

  Gary Titley (PSE), föredragande för yttrandet från utskottet för rättsliga frågor. – (EN) Herr talman! Utskottet för rättsliga frågor vill påminna kollegerna om att rättsstatsprincipen är en av EU:s grundpelare. Den har möjliggjort den inre marknaden med alla sina fördelar och vissa nackdelar, naturligtvis i samverkan med subsidiaritetsprincipen.

Vi medger att vissa av idrottsorganisationernas evenemang uteslutande är av idrottsligt, inte ekonomiskt, intresse. Vi medger också att det är en svår balansgång, varför vi välkomnar det brittiska ordförandeskapets initiativ för att genomföra en oberoende granskning.

Vi vill dock påminna kollegerna om att EU-fördragen innehåller en mängd olika instrument som kan användas för att skydda unga spelare, handskas med spelaragenter, utfärda gruppundantag från konkurrenslagstiftningen och bedöma om idrottsorganisationer tillhandahåller tjänster som är av generellt ekonomiskt intresse enligt artikel 86 i EU-fördraget. Det finns alltså stort utrymme för oss att vidta åtgärder.

Vi vill alla att fotbollen ska vara framgångsrik, att lagen ska lyckas – vi stöder framgång – och vi vill också se till att klubbar som Accrington Stanley har goda förutsättningar och att deras supportrar kan stödja dem. Jag hoppas därför att vi kan utarbeta ett förnuftigt och följdriktigt svar utifrån den oberoende granskningen.

  Thomas Mann, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman! Min kollega från gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, Ivo Belet, har gjort ett utmärkt arbete. Hans betänkande skapar balans mellan de sociala och de ekonomiska dimensionerna i fotboll. Jag har talat med förbundskaptener, spelare och fans, och jag har lagt fram ändringsförslag i utskottet för sysselsättning och sociala frågor, som fick utbrett stöd.

Unga spelare måste fostras redan från början genom att utbildas i toppresterande center och genom att få gott om spelträning. Därför stöder jag Uefas förslag om en minimikvot av egna produkter i laget. Visst skulle det vara möjligt att fastställa denna princip i lagen. Jag är för att proffsklubbar ska släppa sina spelare till landslagen och ha rätt till ersättning om spelarna skadas eller är frånvarande i flera veckor i taget. Det är på tiden att Fifa och Uefa får ett nytt, gemensamt försäkringssystem. Att bli uttagen till landslaget är mycket stimulerande för spelarna, och det är bra för klubbarna. För bara en liten stund sedan var Karlheinz Rumenigge här i Europaparlamentet.

Jag är medlem i en tysk ligaklubb, och är också med i gruppen Friends of Football här i Europaparlamentet. Detta handlar om rent spel i konkurrensen mellan lagen. För närvarande har många klubbar enorma skulder, men de får ändå licens. Andra klubbar sköter sin ekonomi ansvarsfullt, men kan inte uppnå optimal styrka på grund av begränsade medel. Något måste ändras här. Låt oss fortsätta kampen tillsammans mot rasism. Förra året fick vår resolution det största antalet underskrifter i Europaparlamentets historia. Kränkningar måste hanteras på ett enhetligt sätt, med matcher inför tomma läktare, poängavdrag och avstängning av klubbar om de inte är beredda att vidta åtgärder. När det handlar om att förebygga och undanröja dopning får det inte heller finnas några lata kompromisser.

Vi behöver inte ett europeiskt övervakningsorgan för att övervaka självständiga fotbollsklubbars verksamhet. Det som är effektivt på lång sikt är samarbete. Därför måste vi bevara våra klubbars oberoende och subsidiaritet. Jag har förtroende för lagligheten i de beslut som fattas av idrottsdomstolarna och för förmågan till självreglering hos Uefa, Fifa och våra nationella förbund.

  Guy Bono, för PSE-gruppen. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Låt mig först av allt tacka föredraganden, Ivo Belet, för att han försökte nå en kompromiss mellan de olika utskotten och politiska grupperna här i parlamentet.

Samtidigt vill jag direkt säga hur enormt besviken jag är. Vi har åstadkommit en kompromiss mellan grupperna, inte minst mellan socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet och gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater. Utskottet röstade om kompromissen, och så ser vi här idag att viktiga punkter har ändrats, nämligen i fråga om det oberoende styrande organet och idrottsbolag. Det här betänkandet kommer inte att innebära början på en ny era för fotbollen i EU, och detta beklagar jag djupt. Ändå hoppas jag att det ska gå att etablera ett slags samarbete mellan Uefa och EU i syfte att rensa upp i fotbollsvärlden så mycket som möjligt, eftersom fotboll, vilket Uefas ordförande Michel Platini påpekade, i första hand är ett spel, inte en produkt, en idrott mer än en marknad och en underhållningsform mer än en affärsverksamhet.

Den avreglering som följde av avgörandet i Bosmanmålet måste idag balanseras av tydliga regler för att återupprätta de sanna värderingarna i EU:s främsta idrott. Fotbollsmyndigheterna i EU har inte de garantier som krävs för att kunna styra på ett fullständigt tillfredsställande sätt. Bortsett från sina begränsade rättsliga befogenheter är de både domare och dömda. De agerar både som kommersiell aktör och som lagstiftare, funktioner som är svåra att förena.

På den är punkten är det, som jag påpekade i inledningen av mitt anförande, beklagligt att PPE-DE och gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa inte stödde mitt dubbla förslag, nämligen att ge idrottsbolag en europeisk rättslig status och att inrätta ett oberoende organ med ansvar för att övervaka toppklubbarna, som skulle ha till huvuduppgift att se till att den finansiella, ekonomiska och idrottsliga balansen bevaras i den europeiska fotbollen. Jag hoppas emellertid att Europeiska kommissionen kommer att ta vederbörlig hänsyn till dessa förslag, som inte bara är tänkta som ett försvar mot dagens överdrifter, utan också som ett instrument för att främja en rättvis och enad idrottsmodell för EU.

I en tid då vi firar Romfördragets 50-årsdag måste EU visa sina medborgare att unionen inte bara är ett verktyg för fred och demokrati, utan framför allt ett verktyg för att skydda medborgarna från överdrifterna i en allomfattande liberalism. Det är bara på det villkoret som EU-medborgarna kan vara stolta över att delta i det fantastiska projekt som EU:s integration är.

  Karin Resetarits, för ALDE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, herr Belet! Jag börjar direkt med det som har betytt mest för att förändra proffsidrotten de senaste åren: pengar. Försäljningen av tv-rättigheter är den viktigaste inkomstkällan för en proffsklubb. Ju större den nationella tv-marknaden är, desto större blir klubbens intäkter, budget och köpkraft. Det är ingen slump att så gott som alla lag i gruppspelet i Champions League kommer från stora medlemsstater. Precis som inom andra sektorer i den ohämmade marknadsekonomin leder denna obalans till en snabbt växande klyfta mellan fattiga och rika. Å ena sidan har vi företag som är värda miljarder, som Real Madrid, å andra sidan konkursmässiga klubbar som Sturm Graz. Det är osportsligt och orättvist.

Vad kan små medlemsstater göra för att motverka denna obalans? Vi behöver nya ligor; vi måste sluta att tänka så snävt i termer av nationella länder. Vi behöver vara mer europeiska, även inom fotbollen. Dessutom anser jag att vi inte bör sälja och byta egna talanger utan i stället, vilket är vanligt i Förenta staterna, fördela begåvade spelare bland klubbarna genom lottning. Svagare lag skulle få fler lotter och därmed få en bättre chans att bli toppklubbar. Om det bara är pengar som styr fotbollen kommer EU:s populäraste kulturtillgång att förlora sitt viktigaste kännetecken: sin sportsmannaanda.

  Dariusz Maciej Grabowski, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman, mina damer och herrar! Fotbollen har gått från att vara en idrott och underhållningskälla till att vara en pengamaskin och ett sätt att skaffa sig makt. Den har nästan blivit en ny religion. Om fotboll inte ska bli ett verktyg för laglöshet och våld måste vi ändra miljön där fotbollen verkar – i fråga om affärsverksamheten och medierna – radikalt och snabbt. Jag vill uttrycka min tacksamhet mot betänkandets författare, Ivo Belet, för att han har tagit upp denna viktiga fråga och för att han har lyft fram de flesta problemen och pekat på möjliga lösningar. Jag anser att det krävs radikala beslut för att motverka de rika bolagens monopolisering av fotbollen.

För det första krävs det full insyn i fråga om alla klubbars intäkter och utgifter, och dyra böter bör utkrävas för eventuella överträdelser.

För det andra måste det sättas gränser eller tak för ökningstakten i de rikaste klubbarnas utgifter under de närmaste åren.

För det tredje krävs det finansiellt och annat stöd för länder, organisationer och klubbar som investerar i ungdomar och i idrottsanläggningar.

För det fjärde måste det finnas ett avtal med Fifa om att bekämpa korruption och brottslighet inom fotbollen.

Polen vill stå värd för Europamästerskapen 2012, då principen om rent spel och sund konkurrens kommer att triumfera.

  Ian Hudghton, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Herr talman! Ivo Belet sa sig tro på idrottens självständighet. Jag instämmer. I betänkandet uppmärksammas områden där det behövs mer samarbete eller till och med lagstiftning, men jag anser inte att fotbollens struktur och organisation är ett av dessa områden. Lokala, nationella och internationella ligor och mästerskap bör organiseras av fotbollens styrande organ.

När vi använder termen ”nationell” här i kammaren menar vi oftast ”från medlemsstaten”. Medlemsstaterna utgör naturligtvis EU:s byggstenar, men så är inte fallet inom fotbollen. Jag och min kollega Jill Evans från Wales har lagt fram ändringsförslagen 28 och 29, som förhoppningsvis kommer att antas i morgon. I kväll spelas en fotbollsmatch som visar varför dessa ändringsförslag är viktiga. Min fotbollsnation Skottland spelar mot världsmästarna Italien. Våra ändringsförslag klargör att ”nationell” i fotbollssammanhang inte behöver betyda ”medlemsstat”, och ingenting i detta betänkande eller dess terminologi bör på något sätt ifrågasätta eller undergräva statusen hos de tre historiska fotbollsnationerna Skottland, Wales och England.

  Věra Flasarová, för GUE/NGL-gruppen. – (CS) Mina damer och herrar! Fotboll är den ojämförligt mest populära sporten i EU, och miljön och stämningen kring fotboll har stort inflytande på ungdomar. Detta inflytande blir ännu större eftersom det är spontant och inte är påtvingat uppifrån.

Därför är det viktigt att fotboll inte bara betraktas som en miljö som är översvämmad av stora summor pengar, en miljö som uppmuntrar till lagöverträdelser och våldshandlingar och en miljö vars toppskikt är helt och hållet avskurna från de amatörligor som är själva grunden för spelet. Samtidigt vågar jag påstå att amatörligorna har ett bättre socialt inflytande än den exklusiva proffsmiljön, där affärsverksamheten i stor utsträckning har urvattnat den ursprungliga spelglädjen.

Jag vill tillsammans med Ivo Belet uppmana EU att se till att proffsidrottens seder och bruk inte påverkar student- och ungdomsfotbollen, och att man inte handlar med barn på grundval av deras begåvning och resultat, som om de vore unga gladiatorer. Detta bruk påverkar barnens rätt att utveckla sin personlighet i en öppen atmosfär med bred tillgång till kunskap, och för in den hårda vuxenvärlden i deras uppfostran. Samtidigt blir fotbollsklubbarna mindre intresserade av att ägna tid och kraft åt att utveckla sina egna unga spelare. Detta begränsar i sin tur barns möjlighet att i stor omfattning ägna sig åt populära idrotter och intensifierar urvalsarbetet, vilket förvandlar en liten begåvad minoritet till handelsvaror, medan majoriteten lämnas åt sidan.

Fotboll på toppnivå påverkar inte bara de egna spelarna och publiken; den är också en värld där barn och framför allt ungdomar hittar sina förebilder. Därför bör vi försöka se till att fotbollsarenorna upphör att vara arenor för aggressivt beteende, att främlingsfientlighet och rasism utrotas från fotbollen och att affärsverksamheten som omger fotbollen inte – med rätta eller ej – förknippas med korruption.

  Jeffrey Titford, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! EU har inga befogenheter i fråga om sport och bör heller inte ha det. Klubbarna i Champions League och G14 i Storbritannien, Spanien och Italien motsätter sig EU:s inblandning i rättigheterna till fotbollsutsändningar. Bayern München är för den. Engelska klubbar är emot den, även om Storbritanniens idrottsminister Richard Caborn är här för att bedriva lobbyverksamhet för tyskarna. Så var det med de brittiska intressena!

I ändringsförslag 25 föreskrevs, innan det förnuftigt nog togs tillbaka, att EU-flaggan skulle vara hissad vid Champions League-matcher och EM-matcher. Hade de tänkt på Schweiz, som kommer att vara ett av värdländerna för EM-finalerna 2008? Hade man tänkt på att Champions League också omfattar Ryssland, Turkiet och Norge? Inget av dessa länder är med i EU. Det finns inte något EU-lag. I samma ändringsförslag framfördes också att EU-hymnen skulle spelas vid dessa matcher. Men ”Till glädjen” är en totalt felaktig beteckning för 41 procent av befolkningen och 58 procent av den brittiska befolkningen. Schiller skrev ”Till glädjen” 1785, och hans ord ”o vänner, låt oss ej mera höra dessa toner” kan ha varit omstridda då, mot bakgrund av att Beethoven dessvärre redan var döv när han komponerade sin nionde symfoni, men de är passande i dag. Och när det gäller ”ni faller på knä, miljoner?” kan jag berätta att över 200 miljoner människor svarar ”nej”.

  Patrick Gaubert (PPE-DE). – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Som skuggföredragande för min politiska grupp i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor vill jag först tacka föredraganden, Giusto Catania, som vi har arbetat med på ett effektivt och givande sätt under förfarandet. Idrottsevenemang finns till för att locka en stor, familjeorienterad publik som har rätt att titta på matcher under helt lugna och säkra förhållanden. Men vissa personer har i åratal och också ganska nyligen använt fotbollen som arena för att demonstrera våld eller rasistiska uttryck. Sådant missbruk är fullständigt oacceptabelt.

Fotboll är en av de mest populära sporterna i världen. Medlemsstaterna har för att förebygga den typen av incidenter sedan 2002 ett organiserat och effektivt system för informationsutbyte om riskerna i samband med vissa matcher, särskilt sådana som vissa farliga supportrar utgör. Det har utsetts en direkt kontaktpunkt i var och en av medlemsstaterna. Dessa nationella s.k. kontaktpunkter för fotbollsinformation förbereder sig minutiöst inför de internationella matcherna genom förbättrat polissamarbete mellan de olika instanserna. För detta behöver de förbättra informationsutbytet ännu mer och t.ex. använda sig av standardiserade formulär. Dessa kontaktpunkter kommer alltså att kunna arbeta på ett mer strukturerat och professionellt sätt.

Jag vill också tacka Ivo Belet för att han tagit med flera stycken om kampen mot rasism i sitt omfattande betänkande. Det verkar vara av avgörande betydelse med tanke på hur tecken på alla former av intolerans manifesteras i samhället. Fotbollen kan bara fortsätta att spela en social och fostrande roll om matcherna kan spelas utan våldsamheter.

Om några timmar lägger Ivo Belet, Jean-Luc Bennahmias, Adeline Hazan, Guy Bono och jag fram ett skriftligt yttrande om kampen mot alla former av människohandel och utnyttjande av barn i samband med fotboll. Jag uppmanar er att stödja oss i detta initiativ och skriva under texten så snart som möjligt.

  Pier Antonio Panzeri (PSE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka Giusto Catania för betänkandet och Ivo Belet för hans arbete som jag finner välavvägt, även om jag tycker att mer kunde ha gjorts.

Fotbollen har nu tagit på sig en väldigt viktig roll, och med tanke på de nya utmaningarna kan vi inte längre inbilla oss att dessa kan kontrolleras enbart genom fotbollens egna organ. Det finns alltså ett behov som Europaparlamentet tagit fasta på att vidta åtgärder för en mer balanserad tillväxt i fotbollssektorn för att möta de förändringar som sker med en modern strategi.

Fotbollen får allt större betydelse i Europa, vilket som vi ser får avsevärda konsekvenser inom alla sektorer. Vi behöver bara tänka på sponsorskap och tv-rättigheternas värde, marknadsföring och det ökande antalet internationella matcher som i sin tur får konsekvenser i olika sektorer samt de nya sociala och kulturella problem de skapar. Denna nya, växande sociala dimension i den moderna fotbollen omfattar det allmänna beteendet, moral, narkotikaanvändning, våld och rasism och till och med exploateringen av unga spelare.

Det har talats om de stora lagen, men vi skjuter ofta över målet genom att uppehålla oss vid de stora klubbarna alltför länge utan att se längre. I själva verket är det de lägre divisionerna vi måste gå varsammare fram med än hittills.

Därför är det riktigt att rekommendera fler regler för fotbollen i Europa och att dessa ska hänga samman med EU-lagstiftningen och dynamiken på den inre marknaden. Det är rätt att genomföra ett modernare styrelseskick och försöka lyfta upp fotbollens sociala och kulturella betydelse på ett positivt sätt. Vårt mål bör inte handla så mycket om att inkräkta på Uefas ansvarsområde och ersätta detta utan snarare handla om att genomföra en politik som bidrar till att denna typ av aktiviteter hanteras på ett bättre sätt. Men vi måste vara tydliga med att fotbollsorganens krav på oberoende inte får bli till en uppfattning att vart och ett av dem kan göra som de behagar utanför EU-lagstiftningen.

Om vi vill påta oss vårt ansvar att motverka misstagen och degenereringen inom världsfotbollen är det viktigt att fullgöra denna uppgift genom samarbete mellan de politiska och parlamentariska organen och idrottens organ. Alla måste göra sitt yttersta för att nå målet.

  Luciana Sbarbati (ALDE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Även jag välkomnar de två betänkandena.

Det har sagts att dagens fotboll i Europa bara handlar om stora affärer, men det borde också vara någonting annat. Men böter i miljonklassen, brist på öppenhet, våld på grund av eller som ett svar på rasism är ett skådespel som vi i viss mån har vant oss vid. Detta äventyrar idrottens fostrande roll, i det här fallet fotbollens. Vi behöver verkligen fundera på djupet kring denna roll och börja med amatörfotbollen och idrotten som utövas i skolorna där tävlingsmomentets positiva värden alltid går hand i hand med respekten för reglerna.

Även om EU inte har specifik behörighet på området betyder förhållandet mellan fotboll och våld, som tar sig explosiva och absurda våldsuttryck och ofta involverar spelarna själva, att vi alla måste engagera oss. Det är vår plikt att fastställa gemensamma åtgärder för att förebygga och kuva huliganismen i samarbete med fotbollsförbund, Uefa och polisen med tanke på säkerheten för alla våra medborgare.

Men vi behöver också undersöka de bakomliggande eller bidragande orsakerna, vilket dessa organ hittills inte ansvarat för och som behöver identifieras och tas upp.

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag vill tacka Ivo Belet för det sätt som han har gått till väga på med detta betänkande. Vi är i grunden oeniga på vissa områden, särskilt om det kraftfulla maktövertagande som föreslås i skälen i detta betänkande, men jag välkomnar det professionella sätt som han har utarbetat detta betänkande på.

Det stämmer att det finns problem med fotbollen, men det är inget som vi EU-politiker inte kan förvärra rejält. Det stämmer att det finns små mänskliga element för vilka fotbollsmatcher är en ursäkt att ta till våld, och de måste arresteras och hindras från att vara med. Men, som många Rangersfan från Glasgow i Skottland skulle säga, polisbevakningen vid internationella matcher måste ske på ett vänligt och förnuftigt sätt snarare än fientligt och aggressivt. Det stoppar inte våldet om EU får behörighet på detta område, och det behövs inte för att utbyta bästa metoder.

Detta betänkande är ett gott exempel som visar varför vi borde ta ett steg tillbaka och vara förnuftiga. Idrotten styrs bäst av dem som utövar den. Många av rekommendationerna i betänkandet är ganska förnuftiga, men vi är politiker och kan helt enkelt inte låta bli att mixtra med något som vi inte har rätt att blanda oss i. Se bara på ändringsförslag 25, som nu har dragits tillbaka. Lyssna på de många inläggen i debatten, och ni förstår varför.

Min teori är att vi, genom att kräva dessa nya befogenheter, försöker komma till rätta med problem som faktiskt inte finns, och försöker förändra och harmonisera de mycket olikartade modeller inom fotbollen som just nu finns på vår kontinent.

I min egenskap av domare i denna sport på lägsta nivå under 25 år och efter att ha lyssnat till mycket av debatten om detta ämne under min tid här i Europaparlamentet menar jag att risken är stor att vi glömmer bort att de professionella fotbollsklubbarna – dem som vi talar om i kväll – har unika band till de miljoner fotbollsälskare som varje helg springer ut på fotbollsplaner över hela Europa. Det skulle inte vara svårt att skada den solidaritet som människor här vill främja och värna genom vårt fullständigt okunniga försvar för ingripande.

  Christa Prets (PSE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag vill också tacka Ivo Belet för initiativet och samarbetet. Jag hoppas att vi kan följa de kompromisser vi har utarbetat och att vi inte gör omfattande ändringar i sista minuten och sedan måste vända oss till vissa personer och be på våra bara knän i alla fall.

I betänkandet har vi övervägt och behandlat problemen med dagens fotboll på ett lämpligt sätt. Vi vill inte ha mer lagstiftning på EU-nivå. Vi vill i stället ha rättslig klarhet i de befintliga reglerna för att förhindra att förnuftiga regler för fotbollen ogiltigförklaras. Tanken att det framgent bara ska gå att lösa problem med hjälp av EG-domstolen är absurd. Vi ville inte heller strida med de stora klubbarna eller angripa de traditionella klubbarna men i stället kämpa för en rättvis balans mellan stora och små klubbar. Licenssystemet kan vara ett exempel på det. Dessutom måste mycket mer uppmärksamhet fästas vid de unga spelarna än hittills.

  Sharon Bowles (ALDE). – (EN) Herr talman! Ivo Belets betänkande handlar inte om att EU ska ta över fotbollen, och ALDE-gruppen har gått i spetsen för att lägga fram förslag för att ytterligare klargöra det. Det ligger dock inget fel i att hjälpa till med utbyte av bästa metoder.

Det finns aspekter, såsom den affärsmässiga delen av fotbollen som omfattas av EU:s lagstiftning, som hanteras inom ramen för motsvarande lagstiftning rörande affärsverksamhet eller annan lagstiftning, och där behövs inga specialregler.

Fotbollen har också en social eller kulturell dimension. Det är emellertid den lokala anknytningen som är starkast. Fansen kommer, vecka ut och vecka in, för att titta på matcher, och många klubbar, till exempel Reading Football Club i min hemregion, investerar i fotboll i samhällsprojekt. På grund av den nationella anknytningen är det nationella förbund, ligor och klubbar som är bäst skickade att fatta de riktiga besluten inom ett självreglerande ramverk, och jag menar att det är vad som sägs i betänkandet, med de relevanta ändringsförslagen.

  Luis Herrero-Tejedor (PPE-DE). – (ES) Herr talman! Som seden bjuder vill jag börja med att tacka föredraganden Ivo Belet som verkligen förtjänar det för hans förmåga att föra en dialog med alla grupper och ledamöter.

Han påminde oss själv i början av debatten att vi inte får förlora ur sikte att detta är ett betänkande om professionell fotboll och tillförde därmed en komponent som är avgörande. Jag vill också betona att vi behandlar ett initiativbetänkande. Det är alltså första gången som Europaparlamentet fokuserar på fotboll, vilket skickar ut meddelandet att man intresserar sig för fenomenet fotboll. Det betyder att vi behöver klargöra våra viktigaste invändningar.

När vi talar om proffsfotboll måste vi diskutera dess klubbar och åskådare. Utan dessa två element skulle problemet vi försöker tackla inte finnas. Därför håller jag med Christopher Heaton-Harris som avslutade med att säga att det inte finns utrymme att spekulera utan att ta hänsyn till de aktuella fotbollsklubbarnas viktiga roll.

Om vi sänder ut budskapet till åskådarna att Europaparlamentet vill blanda sig i fotbollens värld för att göra fotbollsspektaklet mindre spektakulärt och säga till de stora klubbarna, som har verkliga kunder och en verklig social efterfrågan, att deras inkomster för solidariska principers skull ska begränsas och att de inte kan teckna kontrakt med de stora spelarna och inte kan behålla sådana strukturer för att vi ska göra fotbollen mindre spektakulär kan jag försäkra er att supportrarna – och det sitter många av oss här – kommer att häpna.

De skulle säga att vi bekymrar oss om fotboll och sänder ut budskapet att vi ska göra spektaklet mindre attraktivt genom att motarbeta de stora fotbollsklubbarna. Det är absurt. Därför vill jag att vi har det klart i minne när vi vederbörligen ska hantera frågan om fotbollsklubbarnas audiovisuella rättigheter.

  Emine Bozkurt (PSE). – (NL) Herr talman! EU ska inte vara domare när det handlar om betald fotboll men ändå vara mer än bara en åskådare. Vi ska inte ge sken av att ha behörighet som vi inte har, däremot är frågor som regler på inre marknaden, kampen mot rasismen och gränsöverskridande bedrägerier något som hamnar på EU:s bord. Jag förordar därför punkt 8 men är emot ett oberoende kontrollorgan. EU är ingen domare och ska inte lägga näsan i blöt där fotbollen kan klara av situationen utmärkt själv.

Jag är Ivo Belet stort tack skyldig för det enorma stödet i hans betänkande till kampen mot rasismen inom fotboll. Jag tog förra året initiativet till en skriftlig förklaring i frågan, något som det finns en uttrycklig hänvisning till i betänkandet. Med ett rekordartat stöd blev den en officiell resolution vars föreslagna åtgärder antogs som strängare straff av Uefa och Fifa. Det är ett utmärkt sätt att samarbeta på som bör utvidgas till andra områden än fotboll.

  Manolis Mavrommatis (PPE-DE). – (EL) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Först vill jag tacka Ivo Belet och Giusto Catania till det viktiga resultatet av deras betänkande om framtiden för professionell fotboll i Europa. Vad viktigare är, jag vill lyckönska Ivo Belet till ansträngningen i stort att fokusera intresset från fem utskott och ett stort antal byråer och offentliga personer inom idrotten och ekonomin. Det illustrerar fotbollens betydelse och dynamism och lockelsen för miljontals idrottsälskande politiker – och inte bara politiker – i hela världen.

När Bosmanmålet var förstasidesstoff 1995 väntade sig ingen att EU skulle göra det första stora ingreppet i idrotten för arbetarnas och framför allt fotbollsspelarnas skull. I dag, 12 år senare, har vi ett initiativbetänkande som lägger en ny grund i överensstämmelse med EU:s värderingar och mer populär idrott, närmare bestämt fotboll.

Ändringsförslagen som alla utskott antagit och förslagen till kommittén för kultur, utbildning, medier, idrott och flerspråkighet samt till rådet banar vägen för ett snabbt förslag om att inrätta en rättslig ram för idrotten, oavsett om och när konstitutionsfördraget antas med dess motsvarande regler.

Därför bör Europaparlamentet stödja betänkandet om fotboll. Det har antagits på bred front och kan få åsikter och status quo att förändras när det handlar om att skydda idrotten från huliganism, rasism och främlingsfientlighet, användning av narkotika och lika behandling för små och stora klubbar i handhavandet av rättigheterna i gemenskapen och lyfta fram talanger utan att hamna i handel och import av underåriga från tredjeländer.

  Joseph Muscat (PSE). – (EN) Herr talman! Först vill jag instämma i mina kollegers tack till Ivo Belet för det fantastiska arbete som han har gjort. Det är uppenbart att vi alla har invändningar av en eller annan art mot texten, men han har gjort ett gott arbete i samordningen av alla utskottens arbete.

Jag skulle också vilja betona en annan punkt: på detta område har vi turen att ha en pålitlig partner i UEFA. Det sätt som organisationen har arbetat på tidigare har visat att vi kan lita på att organisationen håller ord när det gäller det som man talar om regelbundet. Därför har vi en partner som vi kan lita på.

Jag ska fokusera på endast ett område, och det är tv-rättigheterna. I och med den digitala tidsåldern borde det bli större valfrihet för konsumenterna. Tyvärr upplever nu tv-tittare i många av våra medlemsstater mindre valfrihet, och de måste betala för sådant som de tidigare fick gratis. Med vårt betänkande skickar vi nu en tydlig signal till myndigheterna om att vi måste få en avvägning mellan betal-tv och fritt tillgänglig tv.

  Giuseppe Castiglione (PPE-DE). – (IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill lyckönska Giusto Catania och Ivo Belet för betänkandet de har lagt fram för parlamentet.

Idrott och fotboll i synnerhet är en oskiljaktig del av den europeiska kulturella identiteten och spelar utan tvivel en social roll och kan vara ett användbart verktyg i kampen mot diskriminering, rasism, intolerans och våld. Men denna positiva funktion och roll äventyras i dag alltmer av dem som vill göra matcher på stadion till ännu en skådeplats för våld och skräck. Säkerheten på stadion bör därför vara vår prioritet, och nyckelordet bör vara förebyggande.

Därför ställer jag mig helt bakom uppmaningen i Ivo Belets betänkande till alla medlemsstater att införa samarbetsmekanismer mellan klubbar, supporterklubbar och polis för att bekämpa våldet, huliganismen och brottsligheten vi ser alltmer av, även under matcherna. Det finns också ett behov av att skärpa sanktionerna mot varje yttring av rasism eller främlingsfientlighet på stadion och av att Uefa och andra organ tillämpar lämpliga disciplinåtgärder mot alla som gör sig skyldiga till sådant beteende.

Men en förebyggande åtgärd som är lika grundläggande är att stärka och professionalisera samarbetet och utbytet mellan nationella organ när internationella matcher äger rum. Det är också mycket viktigt att övervaka supportrars närvaro på stadion, vilka utgör ett hot mot den allmänna ordningen, och få information om supporterklubbarnas karaktär. Det är en väsentlig del för att värdlandet effektivt ska kunna bedöma risken som följer av idrottsevenemanget och därmed förebygga oroligheter som är föremål för offentlig uppmärksamhet.

Det är absolut nödvändigt att undvika missbruk av övervakning av alla medborgare och respektera privatlivet och sekretessen för personuppgifter, men vi får inte skydda vissa personers privatliv på bekostnad av allas säkerhet. Det får inte heller bli en förevändning för att tillåta regelrätta brottslingar att komma in utan kontroll, på grundval av att verkliga brott avkriminaliseras enbart för att de begås i samband med ett idrottsevenemang.

Vi måste skapa en rättvis balans och väga motstående krav mot varandra. Men balansen går bara att nå när man respekterar den individuella friheten och skyddar varje persons rättigheter och framför allt rätten till säkerhet och att gå till ett stadion för att titta på idrott i fred.

ORDFÖRANDESKAP: MARTÍNEZ MARTÍNEZ
Vice talman

  Richard Corbett (PSE). – (EN) Herr talman! Jag vill gratulera föredragandena, och särskilt Ivo Belet, som jag arbetade tillsammans med vid studien Independent Review of European Football som rådet genomförde förra året.

Fotbollen har ett antal problem. Ett är kopplingen mellan välstånd och framgång i idrott och att dessa båda koncentreras till ett allt mindre antal klubbar i så gott som varje liga i hela Europa. Åtgärder för att motverka denna trend som vidtas av fotbollsmyndigheterna – såsom systemet med egna produkter eller tvånget till kollektiv försäljning av tv-rättigheter med fördelning till alla klubbar – riskerar att strida mot EG-rätten. Det oroar mig när kommissionsledamot Ján Figeľ säger att kommissionen fortfarande funderar på detta och ännu inte har kommit fram till något beslut. Det är därför som vi behöver vitboken för att erkänna, om inte undantag från så åtminstone välvilliga tolkningar av EG-rätten där man erkänner idrottens särart. Det är därför som Jeffrey Titfords och Christopher Heaton-Harris’ inlägg är så missriktade: de syftar till att slå larm till de brittiska tabloiderna. Det är nonsens att säga att detta är ett maktövertagande från EU:s sida – det är i stället en uppmjukning av existerande lagkrav inom EU som ursprungligen utarbetades för andra ändamål. Det är vad som behövs. Att framställa det på helt motsatt vis mot vad som var avsett är helt och hållet oärligt.

  Jacek Protasiewicz (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Jag vill börja med att lyckönska båda föredragandena, framför allt Ivo Belet, till resultatet av det arbete de har utfört. Ivo Belets betänkande täcker alla viktiga delar av den europeiska fotbollen, från den rättsliga ramen, förvaltning, konkurrens, den inre marknaden och sociala frågor till att bekämpa brottsligt beteende som rasism eller dopning och korruption vid fotbollsevenemang.

Ytligt sett verkar det vara en lätt uppgift eftersom fotboll är en idrott som väcker starka känslor. Att parlamentet inte är okänsligt för sådana starka känslor kan ses i det antal ändringsförslag som föredraganden måste ta hänsyn till. Ett av dem visade sig vara särskilt viktigt eftersom det gällde försäljningen av sändningsrättigheterna till fotbollsmatcher. Under de tidigare diskussionerna var jag för ett kollektivt system som skulle säkerställa en rättvis fördelning av sändningsintäkterna och tillhandahålla en mera konkurrenskraftig balans och den rivalitet som idrotten kräver. Nu uttalar jag mitt stöd för föredragandens muntliga ändringsförslag.

Som medlem av utskottet för sysselsättning och sociala frågor vill jag också uttrycka min tacksamhet över att betänkandet omfattade sysselsättningsfrågor som gällde de kontrakt som har undertecknats av proffsspelare med klubbar, den rättsliga bestämmelsen om fotbollsagenter och de transaktioner de gör samt utbildning och träning för unga fotbollsspelare med garantier om att de bästa ska hitta en plats i klubblagen.

Jag är övertygad om att fotbollen kan tillhandahålla en bas för utveckling och självförverkligande. Därför gläder jag mig åt de punkter i detta betänkande där det talas om behovet att stödja klubbar som ger ungdomar de rätta förutsättningarna, både för träning och för lärande.

Till sist vill jag påpeka att idrotten, inklusive fotboll, har blivit ett område där den fria rörligheten för arbetstagare verkligen fungerar i hela EU, och jag hoppas att detta också snart blir fallet inom andra delar av EU:s arbetsmarknad.

  Maria Badia i Cutchet (PSE). – (ES) Även jag vill tacka föredraganden, framför allt för den samarbetsanda han har visat i utarbetandet av detta betänkande, ett betänkande om proffsfotbollens framtid som inte bara är viktigt för fotbollen eftersom det rör problem som nyligen har ökat över hela idrottsvärlden, till exempel våld på idrottsplatserna, rasistiska handlingar, brist på ekonomisk insyn.

Jag vill koncentrera mig på två frågor: för det första fotbollens ökande ekonomiska betydelse som har inneburit en ökning av värdet på tv-rättigheterna. Som jag ser det är det viktigt att man i betänkandet berör oron för det inkomstsystem som är ett resultat av försäljningen av dessa rättigheter, viket kan ge upphov till en konkurrensmässig obalans mellan de olika klubbarna. Ändå beklagar jag, och detta är något som enligt min mening saknas i betänkandet, att ingen hänsyn har tagits till att dessa inkomster också är beroende av klubbens inverkan på den globala publiken, inte bara på den nationella sändningsmarknaden, och att det inte heller finns någon omfördelning av de resurser som kommer från försäljningen av de nationella ligornas sändningsrättigheter mellan klubbarna.

Dessutom gläder det mig att man i betänkandet tar hänsyn till EU:s olika nationella fotbollsförbund, oberoende av om de ingår i regeringens idrottsstrukturer eller i federationer som erkänns av medlemsstaterna.

Slutligen hoppas jag att kommissionen kommer att ta hänsyn till dessa förslag från Europaparlamentet när den utarbetar sin vitbok om idrott.

  Vasco Graça Moura (PPE-DE). – (PT) Herr talman, herr kommissionsledamot! Mot bakgrund av varje medborgares rätt till rättvisa, i enlighet med var och en av medlemsstaternas konstitutioner, omfattar artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna denna rätt för människor vars rättigheter och friheter har kränkts, trots att den garanteras enligt EU:s lagstiftning.

Betydelsen av dessa rättesnören är uppenbar: Det finns varken någon jurisdiktion eller rättslig pakt genom vilken någon kan berövas sin grundläggande rätt att ha tillgång till rättvisa, trots att utövandet av dessa föreskrifter i vissa situationer kan tillämpas på det som med juridiska termer är känt som ”invändning om bristande inkompetens”. Ändå måste sådana undantag erkännas av en oberoende och opartisk domstol som tidigare har inrättats enlig lag, vilket fastställs i ovannämnda artikel 47, eftersom detta är en viktig förutsättning för utövandet av domstolens egen behörighet. Därför får tillgång till rättvisa för en fysisk eller juridisk person aldrig innebära någon form av disciplinär överträdelse.

Utövandet av en rättighet som erkänns av alla konstitutioner och i Europeiska unionens stadga får inte resultera i något lagbrott. Eftersom detta är fallet innehåller Beletbetänkandet den korrekta principen att tillgång till rättvisa, även när den inte är berättigad i idrottstermer, inte får bestraffas med disciplinära åtgärder. I detta hänseende fördömer jag Fifas godtyckliga beslut.

Omröstningen om denna princip kommer inte bara att bidra till att göra idrotten mer öppen. Den kommer också att stärka de centrala principer som rättssäkerheten grundas på.

  Mario Mantovani (PPE-DE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka föredraganden, Ivo Belet, för hans bidrag till betänkandet om framtiden för professionell fotboll i Europa.

Jag anser att EU genomgår en period av stor osäkerhet och befinner sig i ett tillstånd av eftertanke. Detta kan också ses i en mänsklig dimension som är mycket viktig för EU-medborgarna, nämligen idrott i allmänhet och i synnerhet fotboll, på grund av deras uppfostrande funktion och den roll de spelar i den sociala och kulturella integrationen och även för att bekämpa diskrimineringen.

Denna integrationsprocess orsakades delvis av de positiva verkningarna av Bosmandomen, genom vilken man 1995 avsåg att skapa fri rörlighet för fotbollsspelare. I detta sammanhang bör det emellertid påpekas att proffsfotboll är en ekonomisk verksamhet som erkänns enligt artikel 2 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

På ekonomisk nivå har den omtalade integreringen inte genomförts fullständigt, delvis på grund av den snedvridning av konkurrensen på fotbollsmarknaden som orsakas av skilda skattesystem i de olika länderna i EU. I vissa länder är sålunda beskattningen fördelaktig och gör det möjligt för deras klubbar att betala fotbollsspelarna mycket mer än andra klubbudgetar orkar med.

Slutligen bör vi inte underlåta, åter med hänvisning till fotbollen, att framhäva att förslaget om en gemenskapsharmonisering vid tilldelningen av tv-rättigheter inte har någon verklig prioritet. Detta beror på de historiska, kulturella och framför allt marknadsmässiga skillnaderna mellan de olika EU-länderna samt på konflikten med principen om subsidiariteten som en grundläggande princip som bör respekteras.

För fem år sedan framhävde jag i denna kammare behovet av en europeisk idrottsbyrå. Jag anser att behovet av denna byrå i dag är större än någonsin.

  Ján Figeľ, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Jag tackar både föredragandena och alla ledamöter som har talat, för det är många intressanta frågor som har tagits upp. I morgon kommer ni att behöva bestämma det exakta innehållet i betänkandet, men mycket av det ni sa kan användas som underlag, både för vidare diskussioner och för arbete för fotboll och idrott och Europa som en gemenskap.

En av de viktiga frågorna är, som Ivo Belet sa, att be de berörda myndigheterna att sitta ned runt bordet och söka lösningar. Ett av budskapen är att vi ska arbeta tillsammans. Vi har haft en nära och regelbunden dialog under många år med organ som UEFA och FIFA. Studien European Sport Review har diskuterats, och detta fortsätter nu.

Jag nämnde i slutet av mitt inledningsanförande den mycket intressanta händelse som skedde nyligen i Manchester. Jag har hört de olika uppfattningarna från de brittiska kollegerna. Fotboll är synonymt med Storbritannien. Vi kan föra ut många budskap om vikten av samarbete för fotbollens skull och för dess välbefinnande.

Europa är en supermakt inom fotbollen. Jag vill inte tala om geopolitik, men jag har varit med i internationella debatter där det ofta har sagts, huvudsakligen från afrikanska länder, att denna dominans förstör internationella förbindelser och idrotten. Afrikanerna har varit mycket kritiska mot européerna. Vi måste svara med tydlighet och trovärdighet.

Det finns ett professionellt inslag, men också ett inslag av amatörer. Detta är en mycket viktig pyramid för fotbollen och idrotten, där båda inslagen och pyramiden som helhet är viktiga. Pengar är inte det viktigaste, för i så fall skulle hela pyramiden vändas upp och ned, och det skulle vara förödande.

Vi kom till exempel överens med FIFA förra året om att stödja afrikanskt engagemang, via ungdomsfotbollen, för att främja idrott och integration. Detta är en del i förberedelserna för fotbolls-VM i Sydafrika 2010.

För två veckor sedan träffade vi idrottsministrarna i Stuttgart. Två negativa ämnen togs upp i debatten: våld och dopning. Dessa frågor omnämns också i ert betänkande. Ministrarna enades om att fortsätta arbetet med ett europeiskt nätverk för antidopningsorgan, som är en åtgärd för att garantera öppenhet och trovärdighet i vårt handlande. Våldet diskuterades också. Vi kommer att organisera en konferens om idrott och huliganism i november tillsammans med Europarådet och Europaparlamentet.

Vi talade också om idrott och ekonomi, och social integrering via idrotten. Vi enades till exempel om att utarbeta mer specifika och mer tillförlitliga uppgifter om idrottens ekonomiska sida, för att se hur den bidrar till arbetsmarknaden och tillväxten i våra länder. Detta är mycket viktigt.

De återstående punkterna för kommissionen och i den kommande vitboken om idrott är följande nyckelord, som kan ses som en mosaik för våra relationer i idrott: särart, subsidiaritet, självbestämmande och, naturligtvis, mångfald – som är så tydliga och viktiga inte bara inom kulturen utan också idrotten, öppenheten, verksamhet som bygger på regler och relationer. Allt detta måste dock tillämpas inom ramen för EU:s rättsliga ram, inte utanför den, vilket ni helt och hållet står bakom.

Sammanfattningsvis vill jag säga att vi nu håller på med ett samrådsförfarande om vitboken. Som jag har sagt, när dessa betänkanden har antagits i morgon kommer de att vara till hjälp i dessa förberedelser. Vi har nu fått 670 bidrag, och fler än 200 av dessa är kollektiva, det vill säga de kommer från sammanslutningar och förbund. Vi måste därför arbeta tillsammans för att få det rätt, för EU:s trovärdighets skull. EU har ju också ett bredare internationellt ansvar inom idrotten.

Europa är vaggan för många idrottsgrenar, däribland fotbollen och de olympiska idealen och idéerna, och vi måste arbeta för dessa traditioner och verksamheter inom ett större område med europeiskt och internationellt samarbete.

Jag vill tacka alla ledamöter av Europaparlamentet.

  Talmannen. Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 11.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 142 i arbetsordningen)

  Alessandro Battilocchio (NI), skriftlig. – (IT) Fotbollen är djupt rotad i den europeiska identiteten och kulturen. Framför allt, men inte uteslutande, är den för ungdomar ett viktigt instrument för social sammanhållning, informell utbildning och ekonomisk och regional utveckling. På senare tid har emellertid rättsskandaler, manipulerade mästerskap, våld, rasism, mångmiljonbelopp i form av överföringsavgifter och det sätt på vilket de ekonomiska intressena har segrat framför sportsmannaandan bara tjänat till att avleda fotbollen från dess ursprungliga syfte och till att fjärma människor från fotbollen.

Därför är det viktigt för EU att handla för att rensa upp en sektor där vi är världsledande. Eftersom denna sektor även utgör en form av kultur kan den också fortsätta att vara en källa till ekonomisk tillväxt, sysselsättning och social sammanhållning. Jag hoppas därför att fotbollen, och idrotten i allmänhet, i framtiden kommer att få den hjälp som behövs för att reglera de många intressen som står på spel. Framför allt hoppas jag att det genom att stödja verksamheter, möten och evenemang på lokal nivå och EU-nivå (och framför allt genom att främja tillträdet för de unga, inklusive utsatta ungdomar) kommer att bli möjligt att utveckla och skydda de mindre idrotterna och klubbarna som i hela Europa är ett viktigt verktyg för våra medborgares medborgerliga utbildning.

  Iles Braghetto (PPE-DE), skriftlig. – (IT) Jag vill uttrycka min uppskattning av och mitt samtycke till det arbete som har utförts av föredraganden. Fotbollsfrågan och idrotten i allmänhet är ett uttryck för en laganda och en spelkultur som är utmärkande för den västerländska civilisationen. Därför anser jag att den rätta strategin inte ligger i att fastställa nya lagar utan i att leda fotbollsvärlden till former av självreglering som kan omfatta alla som är direkt berörda – alla deltagare, inklusive fotbollssupportrarna.

Rättssäkerhet bör sökas med hjälp av riktlinjer genom vilka samarbete och solidaritet kan säkerställas bland alla berörda parter när det gäller idrottsevenemang. Jag vill framför allt betona behovet av att uppmuntra utbildning av ungdomar, tillämpning av stränga disciplinära åtgärder för att bekämpa våldet på idrottsarenor och rasismen, att engagera supportrarna i förvaltningen av fotboll och att komma fram till ett öppet system för att kontrollera kostnaderna, rättvis konkurrens mellan klubbarna och försäkringsskydd för spelarna.

Av alla dessa anledningar är Europeiska kommissionens antagande av vitboken om idrottens roll i EU varmt efterlängtad, och utformningen av en handlingsplan för den europeiska idrotten i allmänhet och i synnerhet fotbollen skulle vara ytterst välkommen.

  Gábor Harangozó (PSE) , skriftlig. – (EN) På grund av den ökande förekomsten av relativt omfattande händelser vid fotbollsmatcher kan man bara välkomna det österrikiska initiativet om en ändring av bestämmelserna om säkerhet i samband med fotbollsmatcher. Utvärderingen av det internationella polissamarbetet efter EM 2004 visade tydligt att det är nödvändigt med en utökning av det internationella informationsutbytet om risksupportrar. Det är dock viktigt, som vår föredragande Giusto Catania betonade, att utbytet av personuppgifter sker i enlighet med tillämpliga inhemska och internationella lagar och inte används för andra ändamål. På grund av det konstant ökande antalet supportrar som åker på matcher utomlands krävs en förstärkning av samarbetet mellan informationsställen för nationell fotboll och en sann internationell dimension. Det handlar om att förebygga och kontrollera våld och störningar i samband med fotbollsmatcher, genom internationellt informationsutbyte som möjliggör för varje medlemsstat att göra effektiva riskbedömningar, med syfte att bekräfta de moraliska och uppfostrande värderingarna i fotboll och idrott i allmänhet.

  Lívia Járóka (PPE-DE), skriftlig. – (HU) Ivo Belets betänkande om framtiden för professionell fotboll i Europa är ett mycket viktigt ställningstagande. Vi inser alla att fotbollen spelar olika roller i Europa, och att den har en stor social och kulturell funktion; denna populära sport gör det möjligt för människor att träffas och att lära känna varandras åsikter, och dessutom främjar den socialt deltagande.

Rasism och främlingshat är sociala problem som alltmer kommer till uttryck, inte bara i vårt dagliga liv utan även inom fotbollsvärlden. Vecka efter vecka har vi direkt kunnat bevittna allvarliga rasistiska händelser vid fotbollsmatcher och i Central- och Östeuropa allt starkare känsloyttringar gentemot romerna. Denna idrott, som åtnjuter ovanligt stor popularitet, är i dag nära förbunden med huliganism och rasistiskt förtal.

Rasism och främlingshat förekommer ofta på fotbollsarenorna. I Central- och Östeuropa genljuder fotbollsplanerna av slagord mot romerna, oavsett om det är ett lag med romska supportrar och beskyddare som spelar.

Fotbollens popularitet måste ge tillfälle till kamp mot rasismen, till att höja medvetenheten och föregå med gott exempel. Europeiska kommissionen och medlemsstaternas regeringar måste, tillsammans med fotbollsklubbarna, delta i kampen mot det rashat som kommer till uttryck på idrottsplanerna. Strängare sanktioner än dem vi har sett hittills måste införas för alla rasistiska händelser inom fotbollen; dessutom är det nödvändigt att både Uefa och de nationella ligorna tillämpar de disciplinära reglerna på ett strängt och systematiskt sätt.