Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2006/2042(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0037/2007

Ingivna texter :

A6-0037/2007

Debatter :

PV 28/03/2007 - 21
CRE 28/03/2007 - 21

Omröstningar :

PV 29/03/2007 - 8.14
CRE 29/03/2007 - 8.14
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2007)0101

Debatter
Onsdagen den 28 mars 2007 - Bryssel EUT-utgåva

21. Integrering av de nya medlemsstaterna i den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) (debatt)
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. Nästa punkt är ett betänkande av Csaba Sándor Tabajdi, för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, om integreringen av de nya medlemsstaterna i den gemensamma jordbrukspolitiken (2006/2042(INI)) (A6-0037/2007).

 
  
MPphoto
 
 

  Csaba Sándor Tabajdi (PSE), föredragande.(FR) Herr talman! Integreringen av de tio nya medlemsstaterna är en mycket komplicerad uppgift. I mitt initiativbetänkande har jag försökt analysera resultatet och konsekvenserna av att integrera de tio nya medlemsstaterna, eftersom vi rent generellt talar om hur framgångsrik integrationen av de tio nya medlemsstaterna har varit. Vi behöver emellertid analysera exakt vilka konsekvenser integrationen medför för de olika sektorerna.

När det gäller integrationens konsekvenser på jordbruksområdet måste jag trots alla inkonsekvenser ända säga att det rör sig om positiva konsekvenser. Detta är en situation som alla parter vinner på. De 15 gamla medlemsstaterna har vunnit på integrationen eftersom de har utökat sina marknader. De har lyckats delta i privatiseringen av sektorn i de nya medlemsstaterna. Det är särskilt producenterna som är vinnare – framför allt köpmän och jordbruksproducenter. De har haft positiva konsekvenser. De nya medlemsstaterna har också vunnit på integrationen, trots all diskriminering i samband med direktstöd. De har vunnit på integrationen eftersom de på två år har ökat sitt jordbruksstöd med 50 procent. Detta är ett fantastiskt resultat, och vi får återkomma till prisstabiliteten och måste även ta upp exempelvis garantier och den inre marknaden.

När det gäller utvidgningen fanns det stor oro för att de nya medlemsstaterna skulle störa den inre marknaden. Så är inte fallet. Det har inte blivit några störningar. Skyddsklausulen har ännu inte behövt användas. Detta är mycket viktigt och mycket positivt. De nya medlemsstaternas producenter har kunnat använda medlen för direktstöd och landsbygdens utveckling, och man kan säga att livsmedelssäkerheten har ökat.

Samtidigt finns det vissa inkonsekvenser i samband med utvidgningen. Producenterna i de 15 gamla och 10 nya medlemsstaterna har inte lika möjligheter eftersom jordbrukarna från de nya medlemsstaterna endast fick en tredjedel av direktstödet från gemenskapens budget. De hade visserligen rätt att komplettera detta stöd med stöd ur sina nationella budgetar, men det är tydligt att det inte är fråga om lika möjligheter. Redan till att börja med var det dessutom inkonsekvent att de bara skulle få 25 procent av stödmedlen. Det hade varit rättvisare och mer motiverat med 50 eller 60 procent.

När det gäller budgeten har det i åratal saknats konkurrens mellan de gamla och de nya medlemsstaterna. Men eftersom den gemensamma ”kakan” är lika stor råder det konkurrens i budgetramen. Eftersom Gerhard Schröders och Jacques Chiracs förslag om att frysa gemenskapens jordbruksbudget har hörsammats är det nu 27 medlemsstater som delar samma kaka.

När det gäller de nya medlemsstaterna anser jag att det finns vissa inkonsekvenser i de reformer som är på gång. Jag har redan flera gånger påpekat, inte minst till Mariann Fischer Boel, att frukt- och grönsaksreformen och vinodlingen innebär en ny typ av inkonsekvens, en ny typ av diskriminering gentemot de nya medlemsstaterna – även om det finns prejudikat sedan tidigare.

Avslutningsvis har jag i mitt betänkande försökt att dra lärdom av den gemensamma jordbrukspolitikens framtid. Jag tror att det som Mariann Fischer Boel föreslår, att nationell hänsyn ska ingå i reformen på vinodlingsområdet, vore ett bra exempel på hur man ska kunna kontrollera hur lyckad hela den framtida reformen är. Eftersom de 27 medlemsstaterna skiljer sig så mycket åt står det klart att vi i högre grad måste använda oss av subsidiaritets- och flexibilitetskorten.

 
  
MPphoto
 
 

  Mariann Fischer Boel, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Innan jag går in på detaljerna i betänkandet vill jag tacka Csaba Sándor Tabajdi och ledamöterna i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling för detta betänkande. Det är en lämplig tidpunkt för utvärdering. Man skulle kunna säga att det är en bra uppvärmning inför vår diskussion om hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Jag instämmer helt med författaren till detta betänkande i att integrationen av de tio nya medlemsstaterna har inneburit fördelar för båda sidor. Jag vill peka på tre olika frågor, för det första den positiva utvecklingen av jordbrukssektorns inkomster i de nya medlemsstaterna. Jag anser att det har varit mycket betydelsefullt eftersom en god inkomst inte bara ger ett hyggligt liv utan också en överlevnad på lång sikt för jordbrukssektorn. Om vi ser på siffrorna för inkomsterna i de tio nya medlemsstaterna har de faktiskt ökat med 60 procent under tiden 2004–2006 jämfört med 2003 års siffror. Om man ser på siffrorna för samma period för de gamla medlemsstaterna, EU-15, har de minskat med 2 procent. Jag menar att detta visar tydligt att de nya medlemsstaterna har haft nytta av sitt medlemskap i den gemensamma jordbrukspolitiken. Fördelningen av pengar har förhoppningsvis inneburit att förståelsen för medlemskapets betydelse i landsbygdsområden har blivit mycket tydlig.

Föredraganden tog också upp frågan om handel, och det är tydligt att alla har dragit nytta av den utökade inre marknaden. Återigen är det en situation som alla parter vinner på, och jag hoppas att den utveckling som vi har sett kommer att fortsätta under åren framöver.

När det gäller landsbygdsutveckling, som är en mycket viktig fråga inte bara i de nya medlemsstaterna utan i EU som helhet, anser jag att de svårigheter som ni har nämnt i ert betänkande hänger samman med initiala problem. De senaste siffrorna åskådliggör det. Allt stöd till landsbygdsutveckling under 2006 till de nya medlemsstaterna uppgick till strax över 2,7 miljarder euro, en ökning med 21 procent jämfört med siffrorna för 2005. Jag hoppas att dessa pengar kommer att användas på ett konstruktivt sätt i de nya medlemsstaterna, och jag är optimistisk inför de nya medlemsstaternas förmåga att fullt ut genomföra programmet för den nya budgetperioden 2007–2013.

Därmed kommer jag in på frågan om en hälsokontroll. Formellt sett är de nya medlemsstaternas genomförande av reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken inte underkastad översynsklausulen. Jag menar dock att vi borde ta tillfället i akt vid denna hälsokontroll och försöka lösa så många som möjligt av de gemensamma problem som alla 27 medlemsstater har stött på, vid våra diskussioner 2008.

Jag ser fram emot ett mycket konstruktivt samarbete med jordbruksutskottet i alla dessa frågor. Det är av stort ömsesidigt intresse för oss alla med en mycket stark jordbrukssektor inom EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Albert Deß, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag skulle vilja tacka föredraganden Csaba Sándor Tabajdi så mycket för den kompromiss som vi tillsammans har enats om och som hans betänkande bygger på. Före anslutningen av tio nya medlemsstater, när jag reste runt i Bayern och resten av Tyskland som politiker med ansvar för jordbruksfrågor, var många tyska jordbrukare oroliga för att utvidgningen skulle få negativa följder för jordbruket i de gamla EU-medlemsstaterna. Man förväntade att priserna på vissa jordbruksprodukter skulle kollapsa. När jag reste runt i kandidatländerna uttryckte även jordbrukarna där kraftiga reservationer och stor oro över EU-anslutningen. I dag kan vi se att oron var obefogad både i öst och i väst.

Integrationen av de tio nya medlemsstaterna i den gemensamma jordbrukspolitiken har till största delen varit positiv. Som redan påpekats har de berörda parterna i de nya medlemsstaterna huvudsakligen gynnats av stabilare marknader och priser och förbättrade handelsmöjligheter. Livsmedelsförädlingsindustrin och livsmedelsgrossisterna i de 15 gamla medlemsstaterna har gynnats av ökad export och enorma investeringsmöjligheter i de nya medlemsstaterna. I betänkandet betonas att hittills har integreringen av de tio nya medlemsstaterna i stort sett varit lyckad. Det fanns allvarliga problem på frukt- och grönsaksmarknaden genom det omotiverade importförbudet för polska varor som Ryssland och Ukraina införde. Kommissionen och rådet uppmanas att agera snabbare i samband med de särskilda problem som de nya medlemsstaterna har. I betänkandet betonas att produktionen av biomassa och bioenergi kommer att spela en viktig roll för den framtida jordbrukssektorn i EU. PPE-DE-gruppen ställer sig bakom den kompromiss som har förhandlats fram, trots vissa reservationer på grund av de ekonomiska konsekvenserna.

 
  
MPphoto
 
 

  Bogdan Golik, för PSE-gruppen. (PL) Herr talman! Tidpunkten för denna debatt säger mycket om EU:s förbindelser med de nya medlemsstaterna. Klockan är tio minuter i midnatt. Och vi diskuterar den viktiga frågan om de nya medlemsstaternas anslutning till den gemensamma jordbrukspolitiken, som är EU:s enda gemensamma politik.

Först och främst skulle jag vilja gratulera Csaba Sándor Tabajdi till hans initiativ att utarbeta ett betänkande om integreringen av de nya medlemsstaterna i den gemensamma jordbrukspolitiken, och för de månader av hårt arbete som han har lagt ned på ett ämne som är så viktigt för oss nya medlemsstater.

Våra erfarenheter av första årets medlemskap har gett prov på många positiva aspekter av integrationen, inklusive mer dynamiska sociala förändringar på landsbygden, bättre kvalitet och säkrare livsmedel, stärkt djurskydd och ökad export. Vi måste emellertid ha i åtanke att under de år som föregick EU-anslutningen fungerade jordbrukssektorn i de nya medlemsstaterna på ett helt annat sätt än jordbrukssektorn i de 15 gamla medlemsstaterna, utan något direktstöd eller några instrument för att garantera stabil produktion.

Därför är det desto mer orättvist och oskäligt att man har beslutat att de nya medlemsstaterna ska ha lägre direktstödsnivåer än jordbrukarna i EU:s gamla medlemsstater, eftersom otillräckliga produktionskvoter får negativa följder för jordburkarnas konkurrenskraft i de nya medlemsstaterna, men inte i de gamla.

När vi utvärderar jordbrukspolitikens nuvarande form och diskuterar EU:s framtida jordbrukspolitik 2008–2009 är det därför viktigt att vi framför allt koncentrerar oss på att föra politiken närmare medborgarnas verklighet och förväntningar i dessa länder.

 
  
MPphoto
 
 

  Tchetin Kazak, för ALDE-gruppen. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Till att börja med vill jag tacka Csaba Sándor Tabajdi för hans utmärkta arbete som föredragande.

Jag har med stort intresse läst innehållet i hans betänkande. Jag fann det mycket upplysande för mitt eget land, Bulgarien, och även ett bevis på de problem som de tio nya medlemsstaterna har haft i sina första kontakter med den gemensamma jordbrukspolitiken.

Under perioden som ledde fram till anslutningen gjorde Bulgarien i likhet med de tio andra kandidatländerna stora ansträngningar för att införliva gemenskapens regelverk och inrätta de institutionella ramar som behövdes för att tillämpa den gemensamma jordbrukspolitiken. De partnerskapsprogram som EU finansierade var till stor hjälp för att nå detta mål.

Jag måste emellertid tillstå att jordbrukarna och landsbygdssamhällena i Bulgarien är oförberedda på de nya möjligheter och utmaningar som har uppstått. EU har beviljat stöd för att utveckla jordbrukssektorn i mitt land. De komplexa krav som var tvungna att uppfyllas och förseningarna i beslutsprocessen har medfört att Sapardprogrammet har blivit mycket försenat och att en stor del av medlen kommer att användas först efter anslutningen.

Med hjälp av direktstöd, åtgärder för att utveckla landsbygden och statliga jordbruksstödprogram kan Bulgarien i likhet med de tio nya medlemsstaterna upprätta ett system som är bättre anpassat till utvecklingen av landets jordbruk och landsbygdsområden. Vissa regler måste dock förenklas ytterligare.

Avslutningsvis beklagar vi i Bulgarien, i likhet med de tio andra nya medlemsstaterna, det gradvisa sätt på vilket direktstödet införs. Men givetvis vill vi inte undergräva stödet eftersom det är ett oåterkalleligt åtagande som har fastställts i anslutningsfördraget.

Mina damer och herrar! Därför uppmanar jag er att anta detta initiativbetänkande av Csaba Sándor Tabajdi. Jag anser att det är mycket objektivt, att det visar välvilja när det gäller att förklara de svårigheter som de tio nya medlemsstaterna har och att det innehåller rekommendationer som är avsedda att göra det enklare att reformera den gemensamma jordbrukspolitiken på ett mer effektivt sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Janusz Wojciechowski, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Csaba Sándor Tabajdis betänkande ger en ljus bild av effekterna av EU:s utvidgning. Även om jag håller med om att utvidgningen har haft en del positiva effekter, både för de nya och de gamla medlemsstaterna, finns det en annan, mindre optimistisk sida av medaljen.

Europeiska unionen ser annorlunda ut i dag än då vi gick med i den. Vi gick med i en union som var en sorts intresseorganisation för jordbrukare, men nu håller unionen på att fasa ut jordbruket steg för steg. Alla så kallade reformer av marknaderna för socker, frukt, grönsaker och tobak har bara ett syfte – att uppmuntra jordbrukare att producera mindre, eller helst ingenting alls. Färre jordbruksprodukter innebär färre problem för byråkraterna.

Vi gick med i Europeiska unionen med förhoppningen att vi tillsammans med medlemsstaterna skulle utveckla vår jordbrukssektor. I stället befinner vi oss i en union där vi tillsammans med de gamla medlemsstaterna börjar slå av på takten. Vi bidrar till en kortsiktig politik som skadar den europeiska livsmedelssäkerheten. Denna politik måste förändras eftersom Europa kommer att bli hungrigt, och ett hungrigt Europa kommer inte att klara av någon ytterligare integration.

 
  
MPphoto
 
 

  Dumitru Gheorghe Mircea Coşea, în numele grupului ITS. – Domnule Preşedinte, doamnă comisar, apreciez raportul domnului Tabajdi, deşi acesta nu cuprinde niciun aspect legat de o ţară mai nouă, ca de exemplu România. Este un raport care reprezintă o lecţie pentru noile state membre şi aş vrea să subliniez un lucru care ne interesează foarte mult, şi anume că politica agricolă comună ar trebui să fie mai flexibilă în ceea ce priveşte specificul şi trăsăturile acestor două noi ţări membre, România şi Bulgaria.

România are o tradiţie în agricultură, dar şi moşteniri comuniste care o fac să aibă un mare decalaj faţă de agricultura europeană. De aceea, cred că dacă această politică agricolă comună europeană s-ar apleca mai mult asupra trăsăturilor specifice României, am putea să eliminăm mai repede aceste decalaje.

Sugerez doamnei comisar, precum şi autorului acestui raport, pe care îl felicit încă o dată, să se aplece asupra a trei propuneri pe care doresc să le fac: în primul rând, să se acorde o mai mare atenţie organizaţiilor de agricultori şi patronale din agricultură, deoarece în aceste noi ţări membre, ele sunt încă la început. În al doilea rând şi foarte important, să se acorde atenţie prevenirii riscurilor în agricultură, riscuri care sunt în ultimul timp majore din punct de vedere climatic, al catastrofelor naturale şi chiar al unor disfuncţionalităţi ale pieţei. Şi, în al treilea rând, un lucru important este sprijinirea proiectelor de dezvoltare rurală, mai ales în zonele frontaliere, pentru că avem de învăţat de la ţările care au o tradiţie mai îndelungată decât noi în cooperare.

 
  
MPphoto
 
 

  Peter Baco (NI).(SK) Jag uppskattar initiativet och det omfattande arbete som har gjorts av föredraganden. I betänkandet blir den gemensamma jordbrukspolitikens diskriminerande effekt på jordbruket i de nya medlemsstaterna tydligt belyst. För att vara säker på att betänkandet ska antas har dock föredraganden formulerat sig lite väl idylliskt. Argumentet att både de gamla och nya medlemsstaterna bör vara nöjda eftersom de nya medlemsstaterna får större anslag och de gamla i utbyte har fått en stor del av livsmedelsmarknaden håller helt enkelt inte. Det faktum att det går sämre och sämre för en del av Europeiska unionen medan resten expanderar strider inte bara mot ordalydelsen utan också mot andan i den gemensamma jordbrukspolitiken och Europeiska unionens principer. Under anslutningsprocessen växte jordbrukssektorerna i EU-15, medan jordbruksproduktionen i de nya medlemsstaterna har minskat med en tredjedel. Det stämmer inte att detta berodde på att jordbrukarna i de nya medlemsstaterna inte lyckades anpassa sig till marknaden. Det hade politiska orsaker. Det värsta är att denna decimering av jordbruket i de nya medlemsstaterna i själva verket har varit inskriven för alltid genom de så kallade historiska referenspunkterna som har använts för att fastställa stödparametrar för de nya medlemsstaterna på ett diskriminerande sätt.

Den gemensamma jordbrukspolitikens motstridiga effekter på de gamla och de nya medlemsstaterna har också fortsatt efter Slovakiens anslutning till EU. Man kan se detta på effekterna av de senast antagna råvarureformerna, och det syns också på den dramatiska ökningen av livsmedelsimporten till de nya medlemsstaterna. Förra året ökade importen av livsmedel med 60 procent jämfört med året innan bara i Slovakien. Dessutom räknar man i scenariet för 2020 med att de nya medlemsstaterna kommer att fortsätta att utgöra en grund för råvaror till produktion av djurfoder och biomassa i energisektorn. Enligt detta scenario kommer mervärdet att skapas i EU-15.

Budskapet i detta betänkande är därför tydligt. Herr kommissionsledamot, jag önskar att ni skulle se det i detta ljus, och inte på det sätt som ni uttryckte i ert uttalande. Det är nödvändigt att reformera den interna konkurrensen mellan de gamla och de nya medlemsstaterna i unionen för att skapa verkligt gemensamma och enhetliga förfaranden för alla EU-stater och öka den globala konkurrenskraften för EU:s jordbrukssektor. Vi bör i första hand fokusera på lägre kostnader, högre kvalitet och effektiv marknadsföring.

 
  
MPphoto
 
 

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Det har redan gått tre år sedan den stora utvidgningen av Europeiska unionen som omfattade tio nya medlemsstater, där alla har ett mycket differentierat jordbruk som man har varit tvungen att omstrukturera till en mycket hög kostnad.

När det gäller jordbruket har Europeiska unionen inte föreslagit några goda villkor för integrationen av de nya medlemsstaterna. Produktionskvoterna är för låga, och de direkta subventionerna startade på 25 procent av vad de femton gamla medlemsstaterna fick.

Ogynnsamma förändringar av den gemensamma jordbrukspolitiken infördes i juni 2003 i Luxemburg vid ett möte med jordbruksministrarna från de femton gamla medlemsstaterna, när vi ännu inte hade fått rösträtt. Allt detta ledde till att omstruktureringen av jordbruket i de nya länderna saktades ned, även om det måste betonas att de positiva resultaten är synliga.

Det betänkande som har lagts fram är alltför optimistiskt och säger för lite om problem och svårigheter, och för mycket om framgångar. Det krävs mer arbete i samband med nästa års översyn av den gemensamma jordbrukspolitiken.

 
  
MPphoto
 
 

  Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN). – (PL) Herr talman! De nya medlemsstaterna har fått betala ett högt socialt och ekonomiskt pris för att anpassa sig till den gemensamma jordbrukspolitikens regler. Detta pris är ett resultat av historiska förutsättningar, men också av direkta subventioner som är lägre än de som de gamla medlemsstaterna fick, samt av kommissionens och rådets tydliga ovilja att ge de nya medlemsländerna någon hjälp. Bärmarknaden, det ryska och ukrainska embargot på import av polska varor och honungsimporten från tredjeländer är några exempel på detta.

Denna erfarenhet väcker ett antal frågor. Finns det verkligen en gemensam jordbrukspolitik? I så fall, varför får inte de nya medlemsstaterna den hjälp de förtjänar, inte bara på de externa marknaderna utan också på den inre marknaden? Varför har marknaden öppnats för genmodifierade produkter, som tränger bort hälsosamma, ekologiska produkter från de nya medlemsstaterna? Och vad kommer att hända med de familjeägda jordbruk som utgör grundstommen i jordbrukssystemet i många regioner i Europeiska unionen, och som nu hotas av konkurs?

 
  
MPphoto
 
 

  Димитър Стоянов (ITS). – Не съм мислил, че ще го кажа, но съм напълно съгласен с изказването на г-н Казак, с малкото допълнение, че в продължение на шест години Министерството на земеделието в България се държи от министър от неговата партия. Защо не направихте така, г-н Казак, че българските производители да знаят как да си поискат парите, които им се полагат от Европейския съюз. Десет години българите бяха подлъгвани с благините, които ги чакат в Евросъюза, а вместо това накрая получиха жестоки квоти и ужасна бюрокрация, която заплашва напълно да унищожи дребните производители в България. Докато общата земеделска политика не бъде направена така, че да може да достига до всички обикновени хора, без излишни административни пречки, аз в никакъв случай не мога да нарека тази политика обща.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (ITS).(DE) Herr talman! Låt mig slutligen, vid midnatt, framföra några korta kommentarer. Jag anser att vi i dag måste värna mer än någonsin om att bevara våra jordbruksstrukturer intakta och om vår fortsatta självförsörjning. Vi måste också inse att vi står inför en ny stor utmaning eftersom de äldre jordbrukarna dör en efter en och hela områden på lansbygden hotas av avfolkning på grund av att människor flyttar från jorden. Därutöver måste vi se till att vi respekterar önskemålen hos de 70 procent av EU:s befolkning som är emot genetiskt modifierade livsmedel. Till sist måste vi vara lyhörda i samband med de nya medlemsstaterna i EU och ha i åtanke att jordbruksprodukter från dessa länder tack vare EU-medlemskapet ofta har visat sig vara exportframgångar men att detta leder till flaskhalsar i utbudet i ursprungslandet och skadliga priskrig i mottagarlandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Mariann Fischer Boel, ledamot av kommissionen. (EN) Först och främst: när det gäller frågan om tidpunkten för denna debatt återspeglar betydelsen av att de nya medlemsstaterna är med kan jag bara säga att parlamentet har ansvaret för sin egen planering. Även jag hade föredragit att debatten ägde rum tidigare under kvällen, men jag måste rätta mig efter parlamentets planering.

Infasningen av direktstöd var en fråga som ni tog upp nästan allihop. Den nämns också i flera punkter i betänkandet. Jag vill förklara att infasningen inte infördes enbart av budgetskäl. Inför anslutningen gjorde kommissionen en grundlig analys av alla relevanta faktorer. På grundval av denna analys baserades anslutningsstrategin i fråga om den gemensamma jordbrukspolitiken på ekonomiska, sociala och ekologiska faktorer. Det var också nödvändigt att uppmuntra den nödvändiga omstruktureringen i de nya medlemsstaterna. Detta var inte ett beslut som fattades i rådet med 15 medlemsstater. Detta var ett beslut som fattades i Köpenhamn 2002 där alla de nya medlemsstaterna deltog i diskussionerna om infasningen av direktstöden. Så alla var med vid bordet.

Till svar på uttalandet om att våra egna reformer håller på att utrota jordbruket måste jag tydligt säga att vi arbetar för att se till att europeiskt jordbruk ska få en framtid. Jag är säker på att vi, om vi arbetar tillsammans i parlamentet, rådet och kommissionen, kan skapa en framtid för europeiskt jordbruk, med all den styrka som vår sektor har i att leverera de högkvalitativa produkter som vi kommer att behöva i framtiden. Jag menar att exemplet med importen av frusna jordgubbar från Kina är ett exempel där vi tillsammans kan finna goda lösningar.

Diskriminering i den gemensamma jordbrukspolitiken nämndes liksom inom vin- och livsmedelssektorn. Kom igen! Jag anser att vi har försökt hitta en lösning som kan möjliggöra för nya medlemsstater att gå samman i producentorganisationer i frukt- och grönsakssektorn genom att ge en större andel delfinansiering till de nya medlemsstaterna, genom att uppmuntra deras sektorer, deras frukt- och grönsaksodlare, att gå med i dessa producentorganisationer så att de kan stå mycket starkare i konkurrensen med den stora detaljhandelssektorn.

Låt oss hålla ihop i stället för att gräla, och hitta goda lösningar för den gemensamma jordbrukspolitiken i Europeiska unionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 11.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 142 i arbetsordningen)

 
  
MPphoto
 
 

  Joseph Muscat (PSE), skriftlig. (MT) På Malta är lantbrukare och bybor också offer för nationalistregeringens svekfulla uppförande.

Före Maltas anslutning till EU gav Maltas regering dessa befolkningsgrupper intrycket att om ett problem uppstod på grund av import av utländska produkter under de första fem åren efter anslutningen så skulle regeringen ha rätt att förbjuda att dessa produkter fördes in i landet. Detta garanteras i den så kallade skyddsklausulen.

Maltas arbetarparti sa omedelbart att så inte var fallet. Vi förklarade att skyddsklausulen bara kunde användas under exceptionella och extremt begränsade omständigheter.

Framför allt kan Maltas regering inte av egen fri vilja besluta att använda klausulen. Regeringen skulle i stället först behöva vända sig till kommissionen som då skulle fatta beslutet.

Nu är det annat ljud i skällan från Maltas regering.

Trots ständiga klagomål från jordbrukare och bybor hävdar Maltas regering att den måste be kommissionen om tillstånd för att använda skyddsklausulen och att det inte finns tillräckliga grunder för att göra det. Kommissionen säger detsamma.

Tiden har gett Maltas arbetarparti rätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Witold Tomczak (IND/DEM) , skriftlig. – (PL) År 2004 genomförde EU den största och mest betydelsefulla utvidgningen i EU:s historia. Därför är det viktigt att göra en inledande utvärdering av detta faktum. Men frågan är om utvärderingen kommer att vara så sanningsenlig som möjligt eller om den kommer att vara snedvriden då det är viktigt för jordbrukets framtid i EU.

Även om jag erkänner att föredraganden stod inför en enorm uppgift kan jag inte ställa mig bakom ordalydelsen i alla kompromissändringsförslag. Man kan inte argumentera mot siffror. Och siffrorna visar tydligt att de nya medlemsstaterna har blivit bedragna. Officiell EU-statistik avslöjar detta. Jag vill bara citera beloppen för utgifter för jordbruks- och landsbygdsutveckling per hektar odlingsbar mark 2007 och 2013.

2007: EU-10: 147,8 euro/ha EU-15: 365,7 euro/ha

2013: EU-10: 251,5 euro/ha EU-15: 327,6 euro/ha

Källa: ”Budgetramen 2007–2013: Europaparlamentets arbetsdokument nr 9 EP av den 2 december 2004” och ”The CAP Explained”. Europeiska kommissionen, GD Jordbruk, oktober 2004.

De fattigare länderna har fått, får och kommer att få mindre ekonomiskt stöd från gemenskapsbudgeten för att föra upp sina ekonomiska utvecklingsnivåer på samma nivå som de rikare EU-staterna! I sin nuvarande form är den gemensamma jordbrukspolitiken en motsägelse mot dess egna mål och principer.

I ljuset av ovanstående allmänna bedömning vädjar jag till er om att rösta som era samveten och ansvarskänsla för det europeiska jordbruket bjuder.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy