Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2006/2153(DEC)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

A6-0097/2007

Debatter :

PV 24/04/2007 - 4
CRE 24/04/2007 - 4

Omröstningar :

PV 24/04/2007 - 7.11

Antagna texter :

P6_TA(2007)0113

Fullständigt förhandlingsreferat
Tisdagen den 24 april 2007 - Strasbourg EUT-utgåva

4. Ansvarsfrihet för budgetåret 2005 (debatt)
Protokoll
MPphoto
 
 

  Talmannen. Nästa punkt är en gemensam debatt om

- betänkandet av Salvador Garriga Polledo, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2005, Avsnitt III – Kommission (SEK(2006)0916 – C6-0263/2006 – 2006/2070(DEC)) (SEK(2006)0915 – C6-0262/2006 – 2006/2070(DEC)) (A6-0095/2007),

- betänkandet av Bart Staes, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2005, Avsnitt I – Europaparlamentet (C6-0465/2006 – 2006/2071(DEC)) (A6-0094/2007),

- betänkandet av Daniel Caspary, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2005, Avsnitt II – Rådet (C6-0466/2006 – 2006/2072(DEC)) (A6-0108/2007),

- betänkandet av Daniel Caspary, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2005, Avsnitt IV – Domstolen (C6-0467/2006 – 2006/2073(DEC)) (A6-0109/2007),

- betänkandet av Daniel Caspary, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2005, Avsnitt V – Revisionsrätten (C6-0468/2006 – 2006/2074(DEC)) (A6-0107/2007),

- betänkandet av Daniel Caspary, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2005, Avsnitt VI – Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (C6-0469/2006 – 2006/2075(DEC)) (A6-0110/2007),

- betänkandet av Daniel Caspary, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2005, Avsnitt VII – Regionkommittén (C6-0470/2006 – 2006/2076(DEC)) (A6-0106/2007),

- betänkandet av Daniel Caspary, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2005, Avsnitt VIIIA – Europeiska ombudsmannen (C6-0471/2006 – 2006/2063(DEC)) (A6-0104/2007),

- betänkandet av Daniel Caspary, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2005, Avsnitt VIIIB – Europeiska datatillsynsmannen (C6-0472/2006 – 2006/2170(DEC)) (A6-0111/2007),

- betänkandet av Mogens N.J. Camre, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för sjätte, sjunde, åttonde och nionde Europeiska utvecklingsfonden för budgetåret 2005 (KOM(2006)0429 – C6-0264/2006 – 2006/2169(DEC)) (A6-0115/2007),

- betänkandet av Edit Herczog, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning för budgetåret 2005 (C6-0386/2006 – 2006/2153(DEC)) (A6-0097/2007),

- betänkandet av Edit Herczog, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor för budgetåret 2005 (C6-0387/2006 – 2006/2154(DEC)) (A6-0098/2007),

- betänkandet av Edit Herczog, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska byrån för återuppbyggnad för budgetåret 2005 (C6-0388/2006 – 2006/2155(DEC)) (A6-0116/2007),

- betänkandet av Edit Herczog, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiskt centrum för övervakning av rasism och främlingsfientlighet för budgetåret 2005 (C6-0389/2006 – 2006/2156(DEC)) (A6-0118/2007),

- betänkandet av Edit Herczog, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk för budgetåret 2005 (C6-0390/2006 – 2006/2157(DEC)) (A6-0100/2007),

- betänkandet av Edit Herczog, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska miljöbyrån för budgetåret 2005 (C6-0391/2006 – 2006/2158(DEC)) (A6-0103/2007),

- betänkandet av Edit Herczog, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska arbetsmiljöbyrån för budgetåret 2005 (C6-0392/2006 – 2006/2159(DEC)) (A6-0105/2007),

- betänkandet av Edit Herczog, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Översättningscentrum för Europeiska unionens organ för budgetåret 2005 (C6-0393/2006 – 2006/2160(DEC)) (A6-0101/2007),

- betänkandet av Edit Herczog, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska läkemedelsmyndigheten för budgetåret 2005 (C6-0394/2006 – 2006/2161(DEC)) (A6-0099/2007),

- betänkandet av Edit Herczog, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Eurojust för budgetåret 2005 (C6-0395/2006 – 2006/2162(DEC)) (A6-0120/2007),

- betänkandet av Edit Herczog, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen för budgetåret 2005 (C6-0396/2006 – 2006/2163(DEC)) (A6-0113/2007),

- betänkandet av Edit Herczog, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska sjösäkerhetsbyrån för budgetåret 2005 (C6-0397/2006 – 2006/2164(DEC)) (A6-0114/2007),

- betänkandet av Edit Herczog, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska byrån för luftfartssäkerhet för budgetåret 2005 (C6-0398/2006 – 2006/2165(DEC)) (A6-0121/2007),

- betänkandet av Edit Herczog, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet för budgetåret 2005 (C6-0399/2006 – 2006/2166(DEC)) (A6-0112/2007),

- betänkandet av Edit Herczog, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar för budgetåret 2005 (C6-0400/2006 – 2006/2167(DEC)) (A6-0119/2007), och

- betänkandet av Edit Herczog, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet för budgetåret 2005 (C6-0401/2006 – 2006/2168(DEC)) (A6-0102/2007).

 
  
MPphoto
 
 

  Salvador Garriga Polledo (PPE-DE), föredragande. (ES) Mina damer och herrar, kommissionsledamot Kallas! Vi står äntligen inför avslutningen av budgetförfarandet för 2005, som föregicks av att det utarbetandes, godkändes, genomfördes och därefter ansvarsfriheten.

Jag måste säga att 2005 inte har varit ett dåligt år ur budgetmässig synvinkel. Det har varit ett svårt år, och Europeiska kommissionen och kommissionsledamöterna har tvingats ta itu med mycket svåra frågor, eftersom detta var den första fullständiga budgeten för den utvidgade unionen, och dessutom den första budgeten som helt genomförts av den nya kommissionen.

Jag måste därför inleda med att säga att Europeiska kommissionen inte har gjort ett dåligt arbete. Jag föreslår därför att vi beviljar ansvarsfrihet för genomförandet av gemenskapens budget för budgetåret 2005, och detta är vad som kommer att läggas fram inför ledamöterna i omröstningen.

Detta innebär naturligtvis inte att det inte finns en stark och välgrundad kritik, både kritik av vissa generaldirektörer och av strukturell natur, samt när det gäller vissa av de frågor om ekonomistyrning som skulle kunna förbättras av kommissionen under de kommande åren, men som kan visa sig mycket svåra att lösa.

Jag skulle också vilja påpeka att kommissionen har besvarat revisionsrättens rapport på ett bra sätt och har flyttat fram åtskilliga poster i sin nya handlingsplan, något som jag hoppas kommer att skapa förutsättningar för positiv kontroll under de kommande åren.

Jag har i grund och botten grundat min resolution på frågan om nationella förklaringar. Nationella förklaringar om förvaltningen av gemenskapens finansiering är mycket viktiga för parlamentet. De skapades 2003, och de syftar till att erbjuda en garanti för att medlemsstaterna har effektiva revisionssystem när det gäller gemenskapens utgifter.

Dessutom borde de undertecknas av någon med befogenhetsgrad på nationell nivå, och även om det i fördraget föreskrivs att Europeiska kommissionen är ansvarig för att förvalta budgeten får vi inte glömma att 80 procent av den förvaltas i medlemsstaterna.

Vi anser därför att det var nödvändigt att inleda ett nytt initiativ om nationella förklaringar. Vi stöder det som vi anser vara modiga initiativ från vissa medlemsstater – och jag avser i synnerhet Nederländerna och Storbritannien – som i rådet har lagt fram dessa idéer om nationella kontrollförklaringar som kanske inte åtföljs av andra medlemsstater, eftersom ländernas territoriella utbredning och organisation är olika. Det är emellertid ett framsteg. Det som vi föreslår i betänkandet är att utformning av framtida förklaringar är en fråga som ska lämnas öppen, så att de kan återspegla verkligheten i varje medlemsstats politiska system.

Men som grundläggande idé vill vi i Europaparlamentet att man går vidare med dessa nationella förklaringar, eftersom detta kommer att vara det enda sättet att ge medlemsstaterna ett genuint kontrollansvar över gemenskapens utgifter, något som är den verkliga grunden till denna ansvarsfrihetsförklaring.

Dessutom finns det en mycket viktig fråga som hör samman med nationella förklaringar. Revisionsförklaringen är, enligt oss parlamentsledamöter, en väg som inte leder någonstans, och de av oss som har följt revisionsförklaringarna på mycket nära håll har känt till detta i tolv år.

Det är i dag omöjligt att fastställa lagligheten i underliggande operationer i medlemsstaterna, särskilt när det gäller strukturfonderna.

Vi måste därför göra något för att förbättra revisionskvaliteten och stärka medlemsstaternas deltagande, och vi ber därför rådet om nationella förvaltningsförklaringar som täcker alla samförvaltade fonder, som grundas på förklaringarna i de olika nationella organ som ansvarar för förvaltningen av utgifter.

Slutligen anser jag, trots att mitt betänkande täcker andra saker, att vi skulle kunna nå en positiv revisionsförklaring under de kommande åren, något som är nödvändigt för gemenskapens institutioner och i synnerhet för den allmänna opinionen, som vill se pålitlighet, öppenhet och kontroll när det gäller varenda euro i de offentliga fonder som förvaltas av både kommissionen och medlemsstaterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Bart Staes (Verts/ALE) , föredragande. (NL) Herr talman, mina damer och herrar! Mitt betänkande handlar om parlamentets ansvarsfrihet, och jag skulle vilja göra fyra anmärkningar när det gäller detta betänkande.

För det första skulle jag vilja delge er något som vi har betonat under många år i olika resolutioner om ansvarsfrihet, nämligen att parlamentets ansvarsfrihet inte bara omfattar generalsekreterarens förvaltning eller administrationens förvaltning, utan också den politik som skapas och de beslut som fattas av administrativa organ i parlamentet, som exempelvis beslut som fattas av talmannen, presidiet eller talmanskonferensen. Dessutom beviljar vi inte ansvarsfrihet till parlamentets generalsekreterare, utan till dess talman. I denna bemärkelse är det, enligt min mening, oerhört viktigt med den punkt enligt vilken parlamentets talman egentligen borde finnas tillgänglig under ansvarsfrihetsförfarandet för budgetkontrollutskottet för att diskutera ansvarsfriheten i en offentlig och formell debatt. I detta avseende föredrar jag min formulering framför de ändringsförslag som Ingeborg Grässle och gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater har lagt fram. Jag anser i själva verket att Ingeborg Grässles ändringsförslag äventyrar det som vi godkände förra året genom Ferberbetänkandet.

För det andra är byggnadspolitiken viktig. Det står en enorm summa pengar på spel, och jag skulle vilja rikta er uppmärksamhet på tvisten mellan parlamentet och den belgiska regeringen i detta avseende. För några år sedan garanterade den belgiska regeringen, liksom andra regeringar i länder där parlamentet har byggnader till sitt förfogande, att kostnaderna för marken och markanvändningen skulle återbetalas till parlamentet. Det pågår nu en diskussion om just denna fråga i Bryssel, och det belopp som det handlar om uppgår till ungefär 15 miljoner euro. Detta är en enorm summa pengar. Den belgiska regeringen har inte hållit sitt löfte i detta avseende, och det är därför som jag, i denna resolution, skulle vilja uppmana dem att lägga fram ändringsförslag, eftersom detta skulle stimulera våra förhandlare, parlamentets talman och vice talmannen med ansvar för byggnadspolitik. I resolutionen har jag också riktat särskild uppmärksamhet mot det inflytande som parlamentet har på grannskapet omkring vårt säte i Bryssel. De bofasta upplever en hel del besvär när det gäller trafik, arbets- och levnadsvillkor, och jag anser att samråd mellan parlamentet och de lokala invånarna är av avgörande vikt. Jag anser att vi bör uppträda som goda grannar, och det är viktigt med samråd i denna bemärkelse. Jag skulle vilja se ett betänkande som tog upp detta ämne till nästa års ansvarsfrihet för budgeten.

Min tredje punkt – som är en mycket snårig historia – gäller den frivilliga pensionsfonden, som för tillfället har drabbats av ett försäkringstekniskt underskott på 28,8 miljoner euro. Detta är en enorm summa pengar. Jag måste säga att underskottet är på nedgång, för förra året låg det på 43,7 miljoner euro. Denna frivilliga pensionsfond innehåller i nuläget den totala summan av 202 miljoner euro, som har investerats på aktiemarknaden. Vi känner alla till att aktiemarknaden kan vara en riskabel affär och att resultaten på börsen inte alltid är positiva. En aktiemarknad kan vara oberäknelig. Det finns därför alla möjligheter i världen att det kommer att ske stora förluster när det gäller dessa pengar. Det är anledningen till begäran om lågriskinvesteringar och genomförande av det som vi redan har fattat beslut om i ett stort antal resolutioner, nämligen att främja etiska investeringar. I 2005 års budget ökade parlamentet värdet för denna frivilliga fond med 11,4 miljoner euro. Även detta är en stor summa pengar, och det tycks mig helt naturligt att förteckningen över slutmottagarna ska offentliggöras.

Vi vill uppmana till att förteckningen över slutmottagarna inom jordbruksvärlden offentliggörs, eftersom denna sektor tär enormt mycket på den europeiska budgeten. Alla är för detta. Det är detta som kommer att göras, vilket tydligt framgår på en webbplats. Så varför tvärbromsar vi när det gäller våra egna parlamentsledamöter? Detta måste väl upphöra?

Från omröstningslistan noterade jag att gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater har lagt fram fyra ändringsförslag för att ta bort vissa punkter, och jag noterade också att socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet har begärt ett antal delade omröstningar. Detta är deras demokratiska rätt. Jag misstänker att avsikten är att rösta bort alla dessa punkter. Men för öppenhetens skull skulle jag i detta skede vilja tillkännage att jag har begärt omröstning med namnupprop, eftersom de ledamöter som röstar mot på detta sätt kommer att ha möjlighet att rättfärdiga sig inför sina väljare. Jag finner det hur som helst oacceptabelt att parlamentet kommer att tvingas betala kalaset i slutändan. Detta är oacceptabelt och tyder på dålig förvaltning av pengar och offentliga medel.

Slutligen skulle jag vilja rikta er uppmärksamhet mot en plan Kyoto-plus. I kampen mot klimatförändring är Europeiska unionen och parlamentet de obestridda ledarna. Vi har godkänt sunda och viktiga resolutioner på detta område. Men det som vi begär av medborgarna, konsumenterna, hushållen, industrin och transportvärlden borde vi också ålägga oss själva. Följaktligen innehåller min resolution, mitt betänkande en mängd konkreta förslag för att minska vår kammares, Europaparlamentets, miljöpåverkan på ett mycket mer ambitiöst sätt än vad som hittills varit fallet.

Jag skulle vilja avsluta med att säga att de två ändringsförslag som Christofer Fjellner med flera lagt fram har mitt fulla stöd.

 
  
MPphoto
 
 

  Daniel Caspary (PPE-DE), föredragande. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! De institutioner vars ansvarsfrihet för budget jag haft ansvaret för i det förgångna inbegriper rådet, EG-domstolen, revisionsrätten, Regionkommittén, Ekonomiska och sociala kommittén, ombudsmannen och datatillsynsmannen, och för närvarande ser jag inget skäl till att ifrågasätta de två sistnämnda av dessa.

Men om jag får inleda med rådet har det som kallats ett informellt avtal om vissa budgetfrågor funnits på plats sedan 1970, men sedan dess har Europeiska gemenskapen utvecklats oerhört. Ett antal saker – ingen av dem saknar helt betydelse – har inträffat, och detta gör att det informella avtalet verkar olämpligt i dagens värld. Europaparlamentet väljs till exempel direkt i fria val med slutna omröstningar nu för tiden, och eftersom jag är fast övertygad om att det är viktigt att detta avtal snarast anpassas till den rådande situationen föreslår jag att budgetutskottet och budgetkontrollutskottet under de kommande månaderna håller ett sammanträde för att diskutera detta viktiga ämne och med hjälp av gemensamma ståndpunkter kräver att rådet vidtar de ändringar som så innerligt behövs.

När jag ändå talar om rådet gläder det mig att den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken får allt mer tyngd, och det med rätta, även om det är oacceptabelt att rådet inte håller sin del av överenskommelsen och gör tydliga åtskillnader mellan driftskostnader som måste tas upp i kommissionens budget och de rent administrativa utgifterna, och jag uppmanar därför rådet att följa dessa regler i framtiden.

Det finns fortfarande utrymme för förbättring, både i EG-domstolen och revisionsrätten. Exempelvis har offentliggörandet av domarnas och revisorernas affärsmässiga och ekonomiska intressen ännu inte klargjorts. Detta är något som vi i kammaren har tagit upp gång på gång, och därför fastställer vi i vår resolution en tidsfrist per den 30 september i år för de två institutionerna för att ange hur de avser att efterleva parlamentets krav på offentliggörandet av dessa affärsmässiga och ekonomiska intressen. Vi har redan väntat alltför länge på denna typ av förklaringar.

Frågan togs till och med upp i domstolen före den senaste utvidgningsrundan när det gällde huruvida antalet revisorer borde bibehållas, och olika modeller för domstolens reform har legat på bordet ett tag. Dess före detta ordförande, professor Bernhard Friedmann, utarbetade till exempel ett mycket förståndigt förslag med ett roterande system som liknar det som används för ECB-rådet. Det skulle också kunna vara meningsfullt att ersätta det nuvarande systemet med kollegiet genom att inrätta befattningen som chefsrevisor, och domstolen borde därför åberopa den befintliga ställningen enligt fördragen för att rättfärdiga sin vägran att överväga reform, för reformer behövs på kort eller lång sikt, och det skulle vara bra om domstolen på egen hand kunde tänka ut ett rimligt, praktiskt och väl genomtänkt förslag om detta.

Framtiden för de gemensamma avdelningarna diskuteras inte bara i Regionkommittén, utan också i Ekonomiska och sociala kommittén, för det är något fel med hur dessa tjänster är organiserade när till och med Regionkommittén känner att den behandlas ofördelaktigt, så båda kommittéerna borde inleda en neutral analys, som grundas på rimliga referensvärden, av de kostnader, vinster och besparingar som berörs, och i de fall där det är nödvändigt i detta syfte, försöka få råd av revisionsrätten eller något annat rådgivande organ. Målet med debatten måste vara att få de gemensamma avdelningarna att i framtiden göra det arbete som måste göras och göra det med god samordning och till rimliga kostnader.

I detta års ansvarsfrihetsförfarande inriktade man sig särskilt på frågan om den tvivelaktiga användningen av viktning, inte bara inom Regionkommittén, utan också inom andra institutioner. Ansvarsfrihetsförfarandet är varken rätt tidpunkt eller rätt plats för en bedömning av om dessa betalningar är legitima. Detta ska domstolarna sköta. Frågan är om de som sitter i Regionkommitténs ledning, de människor som styr den, reagerade på ett lämpligt sätt, och vilka principer som de tillämpade i det fallet. Jag är övertygad om att Regionkommittén fortfarande har en del som måste göras. I samtliga fall där man finner bedrägeri måste det vidtas disciplinära åtgärder så snart som möjligt, och de ansvariga måste ställas till svars. Parlamentet kommer att fortsätta att hålla ett öga på detta fall, och inom ramen för detta måste vi undersöka tjänsteföreskrifterna när det gäller att utröna om tolkningen av regler och övergångsbestämmelser kan lämnas till nationella tjänstemän att lösa på egen hand. Jag anser verkligen att unionens lagstiftande institutioner borde ge sina förvaltare avsevärt mindre manöverutrymme än vad de tidigare har gjort.

På det hela taget belyser resultatet när det gäller ansvarsfriheten för budgeten vikten av exakt budgetkontroll från Europaparlamentets sida, och med tack till alla institutionerna för deras samarbete och för att de tillgängliggjorde de efterfrågade uppgifterna rekommenderar jag att de ska beviljas ansvarsfrihet, samtidigt som man också beaktar de punkter som redan har framförts.

 
  
MPphoto
 
 

  Mogens N.J. Camre (UEN), föredragande. (DA) Herr talman! Det årliga godkännandet av räkenskaperna täcker alla räkenskaper och periodiska räkenskaper för alla EU-institutioner. Det läggs ned en hel del arbete på att noggrant granska revisionsrättens rapporter. Kommissionen har redan medverkat till att ge oss upplysningar, och budgetkontrollutskottets sekretariat har arbetat mycket hårt för att göra det möjligt för parlamentets ledamöter att bedöma innehållet i räkenskaperna.

Det finns i år ännu en gång utrymme för att beklaga att revisionsrätten inte har lyckats avge ett utlåtande utan reservation. Åsikten att EU:s arbetsvillkor gör det nästan omöjligt för revisionsrätten att avge ett uttalande utan reservation av detta slag börjar få allmän spridning. Detta beror i hög grad på att omkring 80 procent av EU:s resurser överförs tillbaka till medlemsstaterna och förvaltas där, vilket innebär att möjligheterna att skapa en helhetsbild är mycket varierande, med tanke på de många formerna av och den högst variabla, inkonsekventa kvaliteten på den nationella förvaltningen.

Om vi ska lyckas undvika att skapa problem i samband med den riktiga förvaltningen av EU:s resurser räcker det knappast med att bara kräva mer övervakning. Vi måste fråga oss själva om den gällande lagstiftningen om stöd både på jordbruksområdet och i samband med strukturfonderna inte borde ses över fullständigt. Den före detta kommissionsledamoten från Nederländerna, Frits Bolkenstein, påpekade nyligen att 85 procent av EU:s användning av medel med fördel skulle kunna skäras ned. Det är i själva verket helt meningslöst för EU-15 att skänka pengar till varandra. Det är som att ge socialförsäkringsförmåner från medelklassen till medelklassen i ett enskilt land. De gamla medlemsstaterna skulle kunna organisera det stöd som behövs för deras utveckling mycket bättre genom att utnyttja sina egna medel. Den situation som medför att andra länder, med stöd av EU-lagstiftningen, måste betala för saker som landet i fråga inte vill betala för själv, eller skulle kunna betala för själv, är en förevändning för att inte göra någonting. De som inte genomför reformer kommer att få hjälp från dem som har genomfört reformer, och behöver på så sätt inte göra något själva. Som Sveriges före detta statsminister Göran Persson uttryckte det, när han sa att det kan inte vara riktigt att vi, som är beredda att kräva höga skatter från våra medborgare, måste ge pengar till länder som inte vill beskatta sina egna medborgare. Mitt land till exempel beskattar privatbilar med 200 procent för att bland annat kunna sända en massa pengar till länder där jag kan se fler nya bilar än i Köpenhamn – bilar som man inte har betalat en enda eurocent i skatt för. Detta verkar helt klart inte rimligt.

Min grupp, när det gäller de flesta ledamöterna, önskar rösta för ett beviljande av ansvarsfrihet. Jag personligen har vissa reservationer, eftersom jag anser att vissa områden av utgiftsförvaltningen i kommissionen och i vissa kommittéer inte uppfyller regelrätta normer. Jag skulle vilja framföra ett stort tack till budgetkontrollutskottets sekretariat för det oerhört stora arbete som det har gjort och också tacka mina kolleger i utskotten för deras otaliga och betydande observationer i denna debatt och för det konstruktiva samarbete som pågår överallt inom utskotten.

 
  
MPphoto
 
 

  Edit Herczog (PSE), föredragande. – (EN) Herr talman! Jag vill framföra min åsikt om ansvarsfrihet för 2005 för de sexton EU-organen.

Organen har stor betydelse för bilden av EU:s institutioner, eftersom målen och åtagandena är gemensamma för samtliga EU-medborgare. Denna enda procent av EU:s totala budget är därför väl använda pengar.

Jag välkomnar Europeiska revisionsrättens slutsatser, där det med undantag för några få specifika påpekanden intygades att samtliga sexton organs räkenskaper i allt väsentligt var tillförlitliga, lagliga och korrekta. Den positiva revisionsförklaringen för samtliga organ är en mycket stor framgång, och jag vill passa på att lyckönska alla till deras insatser.

Jag har inriktat mig på organens allmänna verksamhet, och jag vill ägna huvuddelen av dagens anförande åt denna fråga. Vi kan sammanfattningsvis slå fast att organen i det stora hela förvaltades väl under budgetåret 2005. Det finns emellertid fortfarande områden som bör förbättras. Det förelåg en del problem på vissa angivna områden av affärsbokföringen. Ett fortsatt problemområde inom vissa organ var att upphandlingsbestämmelserna åsidosattes. IT-systemen var inte alltid anpassade till behoven. Vi måste dessutom nämna att bristerna i förvaltningen av personalresurserna, särskilt när det gäller anställningsförfaranden, ledde till en del problem.

Sist men inte minst ska det sägas att ett antal typiska igångsättningsproblem föga förvånande uppstod inom de nyinrättade organen. Jag vill lägga fram de nio förslag som jag har utarbetat i mitt betänkande, vilka skulle kunna bidra till en avsevärd förbättring av organens effektivitet till gagn för unionen.

Det ständigt ökande antalet organ återspeglar inte alltid unionens och medborgarnas verkliga behov. Inrättandet av ett nytt organ bör därför kopplas till och underbyggas av en kostnads- och nyttoanalys. Revisionsrätten bör avge sitt yttrande om kostnads- och nyttoanalysen innan parlamentet fattar beslut. Europaparlamentet bör uppmana kommissionen att vart femte år lägga fram en analys av varje befintligt organs mervärde. I händelse av en negativ bedömning av ett organs mervärde bör alla berörda institutioner vidta nödvändiga åtgärder genom att omformulera organets uppdrag eller avveckla organet.

För att få en mycket klarare uppfattning om organens användning av EU-medel uppmanar jag parlamentet att begära att revisionsrätten ska införa ytterligare ett kapitel i sin årsrapport, som ägnas de organ som ska beviljas ansvarsfrihet enligt kommissionens räkenskaper. Parlamentet bör uppmana kommissionen att förbättra det administrativa och tekniska stödet till organen. Vi bör uppmana kommissionen att lägga fram förslag för att harmonisera utformningen av organens årsredovisningar och att utarbeta resultatindikatorer, vilka skulle möjliggöra en jämförelse och bedömning av organens effektivitet.

Jag välkomnar i mitt betänkande de betydande förbättringarna av samordningen mellan EU-organen. Vi uppmanar samtliga organ att i ökande utsträckning använda SMART-mål, som bör leda till en mer realistisk planering och ett mer realistiskt genomförande av målen. Jag vidhåller att organens arbetsprogram bör innehålla en beskrivning av deras bidrag i operativa och mätbara termer och att kommissionens normer för internkontroll vederbörligen ska beaktas.

Jag vill nu mer ingående redogöra för ansvarsfrihetsförfarandet för alla organ. Jag vill understryka att samtliga EU-organ är underkastade ett ansvarsfrihetsförfarande, men detta sker på två olika sätt. De sexton organ som vi diskuterar i dag ska beviljas enskild ansvarsfrihet, medan de övriga ska beviljas ansvarsfrihet inom ramen för kommissionens budget. Inget organ undgår alltså revisionsrättens kontroller. Bristen på insyn är emellertid betydande när det gäller förvaltningen av de organ som tillerkänns ansvarsfrihet enbart inom ramen för kommissionens räkenskaper. I syfte att bibehålla kommissionens medansvar och öka öppenheten och tydligheten i ansvarsfrihetsförfarandet för samtliga organ uppmanar jag revisionsrätten att i sin årsrapport inrätta ett nytt kapitel som innefattar samtliga EU-organ.

Min återstående talartid vill jag enbart ägna åt Europeiska byrån för återuppbyggnad. De resultat som uppnåtts och de betydande förbättringar som byrån infört i syfte att rätta sig efter revisionsrättens och parlamentets rekommendationer förtjänar de bästa lovord. Jag vill lyckönska såväl direktören som personalen till deras arbete. Mot bakgrund av byråns stora betydelse bör parlamentet begära att kommissionen dels förändrar byråns uppdrag, som beräknas löpa ut 2008, dels organiserar om byrån och ger den ansvar för genomförandet av vissa externa EU-åtgärder, i första hand i efterkrissituationer.

Jag vill avslutningsvis tacka skuggföredragandena och mina kolleger, liksom sekretariatet, för deras arbete. Jag förordar att samtliga sexton organ beviljas positiv ansvarsfrihet av parlamentet.

 
  
MPphoto
 
 

  Siim Kallas, kommissionens vice ordförande. (EN) Herr talman! Jag är tacksam för det förtjänstfulla och balanserade betänkande som vi förelagts i dag. Jag vill tacka budgetkontrollutskottet samt utskottets tidigare ordförande Szabolcs Fazakas för detta, liksom den nuvarande ordföranden Herbert Bösch och givetvis föredraganden Salvador Garriga Polledo.

Garriga Polledo föreslår i sitt betänkande att parlamentet beviljar kommissionen ansvarsfrihet för budgetgenomförandet och har inget att invända mot räkenskapsavslutningen. Kommissionen noterar med glädje detta. Jag vill förklara varför jag anser att detta är välförtjänt.

Till att börja med vill jag framhålla att era rekommendationer kommer att följas upp. Vi har faktiskt redan gjort en hel del, bland annat följande.

Vi genomför just nu den reviderade budgetförordningen, där det bland annat föreskrivs att de överenskomna bestämmelserna ska genomföras, i vilka medlemsstaterna åläggs att utarbeta ”en årlig översikt på lämplig nationell nivå om tillgängliga revisioner och redovisningar”.

Vi kommer även fortsättningsvis att rapportera om hur arbetet fortskrider med handlingsplanen för en integrerad ram för intern kontroll, i enlighet med er begäran i punkt 56. Jag kommer i nästa vecka att lägga fram lägesrapporten för budgetkontrollutskottet.

Vi har förbättrat, kan förbättra och kommer att förbättra räkenskaperna. När det gäller räkenskaperna för 2006 har vi redan tillhandahållit bättre information om återbetalningar och finansiella korrigeringar. Detta innebär att ni kan utgå från att räkenskaperna är tillförlitliga.

Vi fortsätter arbetet med Europeiska öppenhetsinitiativet. Med parlamentets benägna stöd går arbetet med detta dokument framåt för varje dag.

I årsrapporten sägs följande: ”Europaparlamentet stöder fullt ut kommissionens strikta tillämpning av lagstiftningen om uppskjutande av betalningar till medlemsstaterna.” När jag framträdde inför budgetkontrollutskottet den 1 mars för att diskutera Salvador Garriga Polledos förslag till betänkande nämnde jag att jag skulle föreslå för mina kolleger i kommissionen att en mycket noggrann analys ska företas av de frågor som ledde till att generaldirektörerna i år angav reservationer i sina revisionsförklaringar samt, beroende på problemets omfattning och den beräknade risken, att betalningar skulle uppskjutas eller finansiella korrigeringar genomföras. Vi förde allvarliga diskussioner i mer än två timmar, vilket ledde till att kollegiet med eftertryck framhöll att man var fast besluten att vidta nödvändiga åtgärder.

Jag vill i dag redogöra för ett antal av de konkreta beslut som fattades. För det första har vi när det gäller det integrerade systemet för administration och kontroll (IACS) i Grekland samt jordbrukssubventionerna enats om en mycket tydlig handlingsplan för Grekland, som syftar till att säkerställa en adekvat tillämpning av IACS i landet. I handlingsplanen fastställs tydliga tidsgränser för de åtgärder som ska vidtas. Som kommissionsledamot Mariann Fischer Boel sa rent ut vid utfrågningen om ansvarsfrihet i budgetkontrollutskottet i november förra året kommer kommissionen att uppskjuta betalningarna till direktbistånd till Grekland om de grekiska myndigheterna inte följer den överenskomna handlingsplanen och respekterar tidsgränserna. Den första viktiga rapporten från de grekiska myndigheterna ska läggas fram den 15 maj.

Jag vill också påminna kommissionen om att rutinmässigt genom skattehöjningar kompensera det jordbruksstöd från EU som medlemsstaterna orättmätigt har förbrukat och i samband med räkenskapsavslutningen återföra tillgångarna till gemenskapsbudgeten.

Enligt det senaste beslutet, som togs i förra veckan, krävs sammanlagt 285,3 miljoner euro tillbaka från fjorton medlemsstater, i första hand på grund av medlemsstaternas bristande kontroller och brist på respekt för förfallodagarna.

För det andra uppsköt kommissionen när det gäller strukturåtgärder den 4 april 2007 betalningarna till Europeiska regionala utvecklingsfondens (ERUF) program i fem av Englands nio regioner samt till ett program i en sjätte region. Om inga eller otillräckliga åtgärder vidtas kommer kommissionen, beroende på vilket program det gäller, att besluta om en schablonmässig korrigering på 5 till 10 eller 25 procent av de utbetalda beloppen, i syfte att ta itu med överträdelserna av bestämmelserna och komma tillrätta med omfattningen och de ekonomiska konsekvenserna av de brister som kvarstår.

Uppskjutande av betalningar samt reservationer leder ofta till nödvändiga förbättringar. Generaldirektoratet för regionalpolitik angav exempelvis 2005 reservationer om de spanska kontrollsystemen, som inte ansågs hålla måttet. Generaldirektoratet tog 2006 upp detta till förnyad granskning och konstaterade att de förbättringar som genomförts innebar att nya reservationer var onödiga.

När det gällde Europeiska socialfonden (ESF) angav kommissionen i början av 2006 likaledes reservationer i fråga om de befintliga systemen i Storbritannien. Landet genomförde förbättringar, vilket innebar att reservationerna kunde hävas.

Exemplen visar att kommissionen kan avbryta betalningar och att den faktiskt gör det. Sådana beslut måste vara väl underbyggda och noggrant motiverade. Vi har därför även i år lagt ned ett omfattande arbete på att förbättra kvaliteten på de årliga verksamhetsrapporterna från kommissionens generaldirektorat.

Revisionsrätten var ganska kritisk mot kommissionens kontroller på forskningsområdet. Detta är ett område där kommissionen är direkt förvaltare, och vi har gett frågan högsta prioritet. Ett förfaringssätt med efterhandsrevisioner har nu införts för de forskningsområden inom generaldirektoraten som ska granskas inom ramen för det sjätte ramprogrammet. Detta är ett beprövat tillvägagångssätt och innebär en betydande ökning av den procentuella andel av forskningsbudgeten som omfattas av efterhandsrevisioner. Under 2007 kommer 300 revisioner av det sjätte ramprogrammet att genomföras, jämfört med 45 under 2006.

Som ett led i prioriteringen av denna fråga omplacerar kommissionen ett mycket stort antal medarbetare som ska arbeta med revisionsuppgifter och inleder en nödvändig nyrekrytering.

Dessutom övervägs frågan om ett stegvis införande av klumpsummor på vissa speciella områden av ramprogrammet.

Jag vill säga några ord om organen. Kommissionen har lagt märke till en ökande oro från parlamentets sida över tillsynsmyndigheterna. Vi förser redan nu organen med ett omfattande stöd, och jag anser att förväntningarna och skyldigheterna måste bli tydligare, framför allt innan nya organ inrättas.

Vi kommer därför att arbeta för att förhandlingarna om förslaget till interinstitutionellt avtal går framåt. Rådet har antytt att man är villig att fortsätta diskussionerna om detta. Om avtalet antas skulle det bli mycket lättare att rätta sig efter parlamentets rekommendationer i frågor som exempelvis en systematisk och regelbunden utvärdering och kostnads-nyttoanalys av organen samt en harmonisering av årsredovisningarna.

Kommissionen är fortsatt ansvarig inför budgetmyndigheten när det gäller budgetgenomförandet. Vi fullgör denna skyldighet genom att öppet och ärligt informera om såväl våra starka som svaga sidor. Vi är tacksamma för er ärliga uppskattning av båda.

 
  
MPphoto
 
 

  Ralf Walter (PSE), föredragande för yttrandet från utskottet för utveckling. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag skulle vilja börja med att uttrycka mitt varma tack för samarbetet mellan utskottet för utveckling och kommissionen, revisionsrätten samt de två föredragandena Mogens N.J. Camre och Salvador Garriga Polledo. Det är bra att parlamentet tar fullständig hänsyn till våra iakttagelser när det gäller att komma fram till beslut.

Utvecklingsutskottets uppgift är att kontrollera att de medel som vi betalar ut, för att ge en hjälpande hand till de mest sårbara i världen och vägleda dem så att de kan bygga upp egenkapacitet, används på ett ordentligt och lämpligt sätt. Allmänhetens gillande av detta beror i mycket hög grad på man inte får ge intryck av att detta handlar om att någon potentat ska få sina badrumskranar förgyllda, utan snarare om att pengarna verkligen går till de människor som verkligen behöver dem, och det är detta som vi har granskat noggrant i mycket stor omfattning.

Som i så många andra sammanhang har revisionsrätten fastställt att det förekom allvarliga oriktigheter när det gäller hur pengarna användes. Vi har undersökt dem alla var och en för sig och har, naturligtvis, tvingats konstatera att fel begick i samband med förfarandet för att använda pengarna. Det handlade dock inte om den typen av oriktigheter som kan visa sig ofördelaktiga för Europeiska unionen, utan felaktigheterna var i själva verket förfarandemässiga till sin natur, och de är i behov av förbättring om vi på ett otvetydigt sätt ska kunna säga att medlen har använts ordentligt.

Det har dock sagts att ansvarsfrihetsförfarandet också är av politisk karaktär, i den bemärkelsen att vi undersöker om kommissionen faktiskt har gjort det som vi avsåg när budgeten utarbetades. Vi undersökte därför om miljölagstiftningen verkligen hade prioriterats, om några riktiga förbättringar hade gjorts när det gällde krisförebyggande, och om – och här rådde det allvarliga meningsskiljaktigheter – det verkligen stämde att 20 procent av medlen för grundläggande utbildning och hälsovård hade använts i utvecklingsländerna. Det ska påpekas att siffrorna är uppåtgående, men att de fortfarande ligger långt ifrån de 20 procent som vi hade kommit överens om. Förklaringen att allt detta hör samman med det stora antalet givare och institutioner som måste samordnas har endast en mycket begränsad lugnande effekt.

Jag måste inför kammaren klargöra att Europeiska unionen – tillsammans med sina medlemsstater – är den ojämförligt största givaren i världen, och detta är något som vi kan tillåta oss att säga med självförtroende. Samtidigt är det emellertid inte godtagbart att någon ställer sig inför parlamentet och talar om för oss att de har inriktat sig på andra ämnesområden, och vi hoppas att de prioriteringar som fastställdes av parlamentet och rådet vid utformandet av resolutionerna till sist kommer att fastställas som sådana.

Vårt samarbete med kommissionens tjänstemän gick mycket bra. Det har gjorts konkreta åtaganden i syfte att under årets lopp ge oss de uppgifter och indikatorer som vi behöver, och vi kommer att få bevis på märkbara förbättringar. Eftersom jag talar i egenskap av någon som alltid har lagt ned mycket energi på budgetförfarandet kan jag tala om för er att jag också, när nästa budget ska utarbetas, ska se till att vi noga följer de förbättringar som proklamerats när det gäller genomförandet av budgeten – inte bara när det gäller användning av medel till deras avsedda syften, utan också för att nå politiska mål – och att vårt beteende, från parlamentets sida, kommer att fastställas av huruvida ni faktiskt gör det som ni har åtagit er att göra.

 
  
MPphoto
 
 

  Jutta Haug (PSE), föredragande för yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Den andel av budgeten som gjorts tillgänglig för den politik som är av särskilt intresse för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet är inte särskilt stor. År 2005 – det budgetår för vilket det nu är meningen att vi ska bekräfta den riktiga förvaltningen av de europeiska skattebetalarnas pengar – utgjorde den mindre än en halv procent av den totala budgeten på 116 miljarder euro.

Jag ska direkt säga att det inte fanns något som hindrade direktörerna för de fyra byråerna – Europeiska läkemedelsmyndigheten, Europeiska miljöbyrån, Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar – från att beviljas ansvarsfrihet när det gäller deras förvaltning av deras respektive budgetar.

De första verksamhetsmånaderna inom Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar var framgångsrika, och det var GD Hälsa som ansvarade för att förvalta dess budget.

Under 2005, dess tredje verksamhetsår, höll Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet på att flytta till Parma, något som medförde svårigheter när det gällde att rekrytera den nödvändiga högkvalificerade personalen, och det var utan tvivel omöjligt att använda alla anslagna medel, så över fyra miljoner euro återgick till gemenskapens budget. Hur dessa pengar, som tillhör Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, åter görs, eller kommer att göras, tillgängliga för oss i år är inget som vi ska diskutera inom ramen för detta ansvarsfrihetsförfarande, men vi kommer att tvingas diskutera det med kommissionen.

Vi är generellt sett nöjda med Europeiska läkemedelsmyndighetens arbete, och byrån har inte använt alla sina pengar. En anledning till detta är naturligtvis att det förekom tekniska svårigheter med konverteringen av dess IT-system.

Europeiska miljöbyrån gjorde ett utmärkt arbete, något som vi har vant oss vid, och använde alla sina medel på vederbörligt sätt, och skulle säkert ha behövt lite mer.

Utskottet för miljö har ingen principiell kritik att framföra när det gäller de fyra byråernas förvaltning av sina budgetar, men vi har tagit detta tillfälle i akt i samband med detta ansvarsfrihetsförfarande för att kräva av två gamla byråer – EMEA och EMB – det som redan krävs av de ”nya” byråerna, i enlighet med de grundläggande inrättandeförordningarna, nämligen att deras arbete ska granskas och bedömas regelbundet av oberoende experter. Vi skulle vilja ge EU mervärde som säkerställs genom alla former av administrativ verksamhet inom EU – och detta omfattar byråerna.

Jag ska nu övergå till den del av miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet som kommissionen ansvarar för, och här måste det påpekas att även om utnyttjandet av åtagandebemyndigandena var högst tillfredsställande på alla områden lämnade betalningstakten mycket övrigt att önska, eftersom den låg under 80 procent, och inte bara när det gällde hälsovård och livsmedelssäkerhet, utan också på miljöområdet. Det finns naturligtvis faktorer som förklarar varför det är så. En är att upprättandet av den verkställande byrån för folkhälsa ännu inte hade slutförts, och samtidigt var personalen upptagen med att förbereda det nya hälso- och konsumentskyddsprogrammet, medan 2004 års problem med budgetmässiga åtaganden ledde till betalningsproblem i miljösektorn under 2005.

Detta är förståeligt, även om de förklaringar som kommissionens kontor ger är att kommissionen måste lära sig att föregripa problem innan de inträffar för att kunna vidta omedelbara åtgärder för att ta itu med dem. När allt kommer omkring handlar det inte om att kommissionen saknar erfarenhet av att ta itu med administrativa problem.

 
  
MPphoto
 
 

  Michael Cramer (Verts/ALE), föredragande för yttrandet från utskottet för transport och turism. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Utskottet för transport och turism noterar att det i 2005 års budget bara anslogs lite drygt en miljard euro till åtagandebemyndiganden och lite mer än samma siffra till betalningsbemyndiganden för transportpolitik, av vilken den största delen – nämligen 670 miljoner euro till åtagandebemyndiganden och 750 miljoner euro till betalningsbemyndiganden – gick till transeuropeiska nät, och utskottet gläder sig mycket över att kunna säga att dessa siffror inbegriper betalningar för trafiksäkerhet och åtaganden gentemot Marco Polo, med 70 miljoner euro till åtaganden och 60 miljoner euro till betalningar som anslogs till transportbyråerna.

Utskottet är dock oroat över den höga felnivån när det gäller forskningskontrakt inom transportsektorn som ligger över genomsnittet, och att bara 51 procent av de tillgängliga medlen anslogs till trafiksäkerhet, som är ett viktigt program med tanke på vår önskan att halvera olyckstalen.

Det är viktigt när det gäller de transeuropeiska näten att vi bör koncentrera oss på saker som leder till effektiv transport, hellre än att inleda de stora projekten direkt, för att sedan upptäcka att hälften av de nödvändiga medlen saknas. Det finns många medlemsstater där projekt har avbrutits på grund av brist på medel. Det som vi måste göra är att absolut prioritera modernisering vår befintliga infrastruktur, och först då fundera på nya byggnadsarbeten, något som omfattar behovet att använda sålt tilltagna anslag så effektivt som möjligt.

Vi får inte heller bara tänka på projekt som sammanbinder nord och syd, för EU måste växa tillsammans, och det är därför som järnvägsprojektet från öst till väst måste moderniseras, för många av dessa linjer befinner sig fortfarande i samma skick som förra århundradet, under ångtågens tid.

Klimatförändringen är naturligtvis också viktig. Transportsektorn är en av de stora koldioxidkällorna som står för 30 procent av utsläppen, och därför måste våra forskningsprojekt prioritera klimat och hållbarhet. I detta avseende har de hittills varit fullständigt otillräckliga, och detta måste ändras.

Vi har gett byråerna ansvarsfrihet, men de behöver fortfarande anslag för de nödvändiga uppgifter som ålagts dem.

 
  
MPphoto
 
 

  Helga Trüpel (Verts/ALE), föredragande för yttrandet från utskottet för kultur och utbildning. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Det första som jag skulle vilja säga i egenskap av föredragande för yttrandet från utskottet för kultur och utbildning är att vi inte är övertygade om att vi använder tillräckligt med pengar till kultur och utbildning. Utskottet för kultur och utbildning var mycket ambitiösare och beklagar att parlamentet, kommissionen och rådet som helhet inte har gjort mer medel tillgängliga till det som vi vill ha, det vill säga ge EU en själ, ge alla studenter möjlighet att studera i EU, och med detta i åtanke krävs det i Lissabonstrategin att det sker förändringar på dessa områden under de närmaste åren.

I mycket allmänna ordalag skulle jag vilja säga att det är avgörande, särskilt i de större kultur- och ungdomsprogrammen, att vi å ena sidan bör fullfölja en mycket försiktig – det vill säga en ansvarsfull och öppen – utgiftspolitik, där man samtidigt avhåller sig från överdrivet utnyttjande av de befintliga reglerna när de gäller att gå in i byråkratiska återvändsgränder. Jag är medveten om att vi, efter fallet med korruption och skandaler som vi har haft, måste var mycket försiktiga, men vi bör trots detta inte överdriva. Särskilt när det gäller små projekt som uppgår till ungefär 20 000 euro borde sökande inte behöva lämna in mängder av papper för att få sina ansökningar godkända.

Min andra iakttagelse är att om vi har 99 nationella kulturbyråer kommer vi att få saker ur händerna på kort tid, och det är här som det skulle vara önskvärt med bättre förvaltning.

Det tredje som jag vill säga är att jag anser att det faktum att vi fortfarande finansierar detta andra parlament i Strasbourg med vår budget är fel tillvägagångssätt. Om fransmännen är ovilliga att ge upp detta andra säte, och på så sätt spara pengar, så borde det i framtiden vara rådet som ansvarar för de pengar som används till dess bevarande.

 
  
MPphoto
 
 

  Bárbara Dührkop Dührkop (PSE), föredragande för yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. – (ES) Jag talar som föredragande för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor om 2005 års budget.

Detta gäller många byråer, några har Jutta Haug redan nämnt, och generellt sett har vi gjort samma iakttagelser.

Jag skulle vilja börja med att kommentera genomförandet av den allmänna budgeten för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter, och jag kan göra detta mycket kort.

Vi märker att det har gjorts framsteg när det gäller genomförandet av åtaganden, men genomförandet av betalningar måste få en skjuts. Vi har uppnått 79,8 procent för 2005 jämfört med 80,3 procent för 2004. Detta är en av utskottets lägsta nivåer.

Jutta Haug har nämnt andra som verkar befinna sig i samma situation. Det säger sig självt att denna situation måste förbättras. Dessutom vet vi att nästa års pengar äventyras om vi inte lyckas använda dem ordentligt.

När det gäller genomförandet av budgeten för Eurojust (Europeiska enheten för rättsligt samarbete) noterar vi att revisionsrätten har rimliga garantier för att de årliga räkenskaperna för detta budgetår har varit tillförlitliga, och när det gäller motsvarande transaktioner, att de är helt lagliga, som de ska vara, och regelrätta.

Det finns emellertid ingen situation som inte kan bli bättre. Även i detta fall måste vi uppmana Eurojust att fortsätta i denna riktning, och förbättra sin ekonomiska förvaltning.

När det gäller genomförandet av budgeten för Europeiskt centrum för övervakning av rasism och främlingsfientlighet är utskottet även tillfredställt på detta område, med hänsyn till de underliggande transaktionernas laglighet. Vi noterar trots detta att övervakningscentrumet måste uppmanas att förbättra sin tydlighet, och i synnerhet öppenheten i sina anbudsförfaranden.

Jag ska slutligen ta upp genomförandet av budgeten för Europeiskt centrum för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk. I detta fall önskar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter, liksom revisionsrätten, framföra två allvarliga klagomål.

Man har funnit olika oacceptabla missförhållanden i anbuds- och upphandlingsförfarandena, och vi måste kräva att det sker en betydande förbättring av dessa förfaranden. Vi måste dock erkänna att vissa åtgärder är effektiva, men vi har fortfarande en lång väg kvar att gå för att göra allt, ska vi säga, acceptabelt och korrekt.

Den kanske knivigaste frågan av dem alla – i detta avseende har vi redan bett kommissionen om en förklaring – är att vi, liksom revisionsrätten, noterar och beklagar den dåliga förvaltningen av det fall där ett ombud sändes till Bryssel på ett långt uppdrag utan någon tydlig definition av hans mål. Det råder särskild osäkerhet med hänsyn till det påföljande anslaget till kommissionen. En stor del av de europeiska skattebetalarnas pengar måste förklaras här.

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter kräver därför att detta fall ska undersökas noggrant och att lämpliga åtgärder ska vidtas för att förhindra att något liknande sker i framtiden.

Rekommendationen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter är därför, i likhet med budgetkontrollutskottets, att ansvarsfrihet ska beviljas.

 
  
MPphoto
 
 

  Lissy Gröner (PSE), föredragande för yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! För utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män är denna utvärdering inte någon enkel sak, för vi har redan, och upprepade gånger, påpekat att det krävs könsuppdelade uppgifter om budgeten ska kunna bedömas. Vi beklagar att dessa uppgifter fortfarande inte finns tillgängliga, och därför finns det begränsningar av hur stor mängd gender budgeting [budgetarbete i ett genusperspektiv] och integrering av jämställdhetsperspektiv som det är möjligt att införliva i bedömningen. Vi ber att dessa uppgifter ska införas i kommande betänkanden om ansvarsfrihet för budgeten.

Det är särskilt i strukturfonderna och motsvarande program som dessa exakta uppgifter är avgörande för att vi i den slutliga analysen ska kunna se hur stora summor som anslås till lika stöd för kvinnor. Det har visat sig att tilldelning av medel när det gäller Daphneprogrammet har blockerats, och detta är ett stort problem, för vi känner till att det utövas våld mot kvinnor, barn och ungdomar i en enorm omfattning. Vi vet att de föreslagna projekten var mycket bra, men trots detta har inte pengarna tilldelats, och detta innebär att det behövs hjälp här.

I det aktuella fall som jag tänker på förkastades en rad transeuropeiska projekt. Vi håller på att förbereda Europeiska året mot våld, och Europarådet har inlett en kampanj. Det finns kolossala behov på detta område, och kommissionen måste raska på.

 
  
MPphoto
 
 

  Véronique Mathieu, för PPE-DE-gruppen. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! När det gäller ansvarsfrihet för byråerna skulle jag vilja börja med att göra några iakttagelser. Den första är att antalet byråer ständigt ökar, och att denna ökning är oroande, eftersom den verkar äga rum utanför alla övergripande politiska ramar. Denna situation skapar olika problem: både när det gäller dessa byråers ekonomistyrning och de organisatoriska svagheter som iakttagits, som inte alltid blir lösta.

När det gäller den första aspekten är det enligt min mening nödvändigt att fastställa tydliga regler för ansvarsfrihetsförfarandet. Parlamentet ger nu så många som 16 av 35 byråer enskild ansvarsfrihet. För att undvika de rådande motsättningarna vid tillämpningen av artikel 185 i budgetförordningen – eftersom många byråer nu får en övergripande ansvarsfrihet enligt Europeiska kommissionens allmänna budget – skulle det vara lämpligt om alla byråer i framtiden, oavsett status, skulle ges enskild ansvarsfrihet från Europaparlamentet.

Den andra aspekten som jag skulle vilja nämna rör byråernas effektiva förvaltning. Även om det har iakttagits framsteg på detta område är den fortfarande otillräcklig. Prioriteringen är att stärka redovisningssystemen för att se till att anbudsförfarandena och interna kontrollbestämmelser tillämpas på tillbörligt sätt, och slutligen att göra anställningsförfarandena mer genomblickbara. Samtidigt måste kommissionen fortsätta att anstränga sig för att göra byråerna mer synliga, genom att utarbeta en effektiv kommunikationsstrategi, utveckla synergier och slutligen ge dem mer tekniska och administrativa tjänster som är anpassade till deras behov.

Dessutom stöder jag de två förslag som syftar till att göra det obligatoriskt att offentliggöra en kostnads–nyttoanalys före upprättandet av en byrå, och att begära att en utvärderingsrapport om det mervärde som byrån genererar på sitt verksamhetsområde sammanställs vart femte år. Dessa två förslag är avgörande för att se till att den verksamhet som utvecklas av byråerna uppfyller de särskilda kraven i de olika sektorerna.

För att avsluta skulle jag vilja betona att även om revisionsrätten har reservationer när det gäller tre byråer gläder det mig att byråerna som helhet har förbättrat sig jämfört med 2004 års förvaltning, och jag uppmanar dem att fortsätta sina ansträngningar enligt dessa linjer.

 
  
MPphoto
 
 

  Dan Jørgensen, för PSE-gruppen. (DA) Herr talman! Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet rekommenderar beviljande av ansvarsfrihet. Vi rekommenderar att parlamentet godkänner budgetarna för 2005, men i samband med detta har vi några kommentarer att framföra och några krav att ställa. Vi har två grundläggande krav. För det första anser vi att det är självklart att övervakningen måste skärpas ytterligare. Vi anser inte att skattebetalarnas pengar kontrolleras tillräckligt än så länge. För det andra anser vi att det krävs mer öppenhet och mer insyn.

Med anledning av den första punkten kan det sägas att det har skett vissa framsteg på detta område. Vi medger detta, och vi hyllar genomförandet av ett nytt redovisningssystem inom kommissionen. Det har inte varit ett enkelt förfarande, men det har överträffat alla förväntningar. Jag erkänner också att det integrerande systemet för finansiell kontroll, i synnerhet när det gäller jordbruksfonder, har genomförts för en stor del av budgeten, och detta är helt klart något mycket positivt. Men vi är också kritiska mot de områden där revisionsrätten tyvärr hade viss särskild utpräglad kritik att framföra. Det som blivit särskilt omstritt är den inre politiken och tyvärr också en del av jordbruksfonderna. Vi måste helt enkelt skärpa till saker på dessa områden. Kommissionen måste agera med större skärpa, men det måste även, och i synnerhet, medlemsstaterna göra. Faktum är att omkring 80 procent av EU:s medel, som ledamöterna känner till, förvaltas genom gemensam förvaltning, vilket innebär att det är ute i medlemsstaterna som pengarna egentligen används. Under dessa omständigheter är det uppenbart att vi naturligtvis är helt beroende – det vill säga kommissionen är beroende, och vi i parlamentet är beroende – av att detta ansvar tas på allvar ute i medlemsstaterna, och vi upplever tyvärr att så inte är fallet. Politiskt ansvar måste tilldelas med tydlighet, och detta är något som måste följas upp nästa år.

Vidare är det naturligtvis uppenbart att hela denna debatt om öppenhet har pågått i ett par år nu, och det är något som gläder oss. Något annat som också gläder oss är sådant som tydligt har varit positiva initiativ från kommissionens sida. Vi anser att det måste vara möjligt för enskilda EU-medborgare att gå in på Internet och se hur EU:s pengar har anslagits till jordbruksfonder, strukturfonder och så vidare. Detta förfarande är på gång, men det måste naturligtvis följas upp ända fram till dess slutförande. Dessutom behöver vi mer öppenhet kring det stora antalet befintliga arbetsgrupper. Vi måste få namnen på dem som deltar i dessa arbetsgrupper.

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Mulder, för ALDE-gruppen. (NL) Herr talman! Först av allt skulle jag vilja gratulera föredragandena, och jag kan försäkra dem om att gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa delar deras åsikt. Även vi stöder ansvarsfriheten såsom den har rekommenderats.

Det aktuella året – 2006 – är det första fullständiga budgetåret under vilket kommissionen tvingas ta fullt ansvar. Vi har återigen fått ett negativt utslag från revisionsrätten, för tolfte gången i rad, och alla vet naturligtvis att det inte kan fortgå på detta vis. Det gläder mig att revisionsrätten har tillkännagett att en extern expertgranskning kommer att organiseras, att de kommer att låta andra titta närmare på deras verksamhet, deras egen metod. Det är bara bra, men hur mycket man än ser på det ligger ändå slutansvaret hos kommissionen, och den kan inte vältra över det på medlemsstaterna.

Förra året skrev vi under budgetramarna, och för första gången innehöll de en bestämmelse om att medlemsstaterna måste utarbeta nationella förklaringar på lämplig politisk nivå för att deklarera att de har genomfört budgeten ordentligt. Min stora fråga är: vad exakt har kommissionen gjort med denna artikel i budgetramen? Utfärdade den en skrivelse till medlemsstaterna för att uppmärksamma dem på detta? Vad har kommissionen för strategi i denna fråga?

Jag skulle också vilja rikta kommissionens uppmärksamhet på det faktum att nästa år kommer att vara det avgörande året för kommissionen. År 2008 är det tio år sedan, 1998, som parlamentet vägrade att bevilja ansvarsfrihet. Jag kommer naturligtvis inte gå så långt som att säga att detta kommer att ske igen. Detta beror på hur saker utfaller, men det måste ske tydliga framsteg. Det är oacceptabelt för parlamentet att utan minsta tvekan bevilja kommissionen ansvarsfrihet om ett års tid, precis inför nästa val till Europaparlamentet, när det är uppenbart att kommissionen inte har gjort allt i sin makt för att förbättra situationen. En av lösningarna för att övervinna detta är att foga sig efter budgetramarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk, för UEN-gruppen. (PL) Herr talman! I dag kommer kammaren att besluta huruvida den ska bevilja ansvarsfrihet till Europeiska unionens institutioner för 2005.

Eftersom Europeiska revisionsrättens rapport inte gav uttryck för några större reservationer när det gällde någon av dessa institutioner, godkänner jag ståndpunkten att vi kan ge dem alla ansvarsfrihet. Detta innebär dock inte att de årliga räkenskaperna som lagts fram inför parlamentet är felfria.

För det första, även om revisionsrätten erkände att hela den ekonomiska redogörelsen för Europeiska gemenskaperna är en noggrann återspegling av gemenskapens ekonomiska situation som den var i slutet av december 2005, och att den inte funnit några större felaktigheter, fann den åtskilliga felaktigheter både i de belopp som registrerats i de centrala redovisningssystemen och i de rapporter som enskilda medlemsstater lämnat in. Särskilt oroande är det faktum att vissa av dessa felaktigheter upprepas år efter år, trots kritiska anmärkningar från revisionsrätten och Europaparlamentet.

För det andra skulle jag vilja ansluta mig till de röster som hörs från både revisionsrätten och från parlamentet som kräver större insyn i användningen och förvaltningen av EU-medel. Jag skulle i synnerhet vilja stödja kommissionens avsikt att offentliggöra det direktstöd som mottas av de största jordbruksproducenterna i vissa medlemsstater, och ser också fram emot en förenkling av de förfaranden som rör både upphandling och beviljanden, som kommer att öka insynen i kommissionens verksamhet och minska risken för korruption.

 
  
MPphoto
 
 

  Bart Staes, för Verts/ALE-gruppen. (NL) Herr talman! Även vår grupp är beredd att bevilja kommissionen ansvarsfrihet, i sak enligt samma förutsättningar som Dan Jørgensen angav för ett ögonblick sedan. Jan Mulder fastslog just att det är tolfte gången i rad som revisionsrätten har misslyckats med att utfärda en positiv revisionsförklaring, en situation som verkligen måste upphöra. Under vårt utskotts utfrågning sa kommissionsledamot Siim Kallas, i samband med hans utnämning, att en positiv revisionsförklaring skulle uppnås under hans mandatperiod. Det var åtminstone hans mål. Jag känner till att kommissionsledamoten för närvarande är lite osams med revisionsrätten. Det kommer att genomföras en extern expertgranskning vid något tillfälle, säkerligen under hans mandatperiod. Det stämmer att en del problem verkar ha kommit för att stanna, inte minst på jordbruksområdet. I denna mening gläder mig kommissionsledamotens uttalande om det integrerade förvaltnings- och kontrollsystemet. Vi känner alla till att Grekland inte håller måttet, de är inte ens i närheten, något som har nämnts vid två tillfällen i revisionsrättens årliga rapport. Det finns nu en konkret handlingsplan. Kommissionsledamoten har gjort det helt klart att han är beredd att tills vidare ställa in utbetalningar om Grekland misslyckas med att genomföra handlingsplanen korrekt. Två ändringsförslag har lagts fram i detta syfte, ett av gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater och ett av min egen grupp. Jag hoppas därför att åtminstone ett av dessa ändringsförslag når mållinjen och att det kommer att hjälpa kommissionsledamoten betydligt när han når den punkt då han måste besluta om att ställa in utbetalningar.

Jag har noterat rådets frånvaro när det gäller de nationella förvaltningsdeklarationerna. Det är en skandal att rådet uteblir från en debatt om ansvarsfrihet, något som vi också måste bevilja rådet, vid en tidpunkt när vi vet att 80 procent av alla ekonomiska resurser förvaltas av medlemsstaterna själva, och detta är något som jag beklagar djupt.

Jag stöder också Jan Mulder i hans fråga till kommissionen när det gäller vilka åtgärder den har vidtagit för att se till att medlemsstaterna utfärdar nationella förvaltningsdeklarationer. I vår debatt med den tyska statssekreteraren drog man slutsatsen att bristerna berodde på vår federala struktur. Jag kan inte föreställa mig att detta är fallet. Det som jag emellertid kan föreställa mig är att en federal stat, som Belgien, säger ”ok, tre av våra regioner har förklaringar, varav två inte uppfyller kraven och en gör det”. Varför skulle inte detta kunna genomföras? Mot bakgrund av detta driver jag verkligen på för positiva förvaltningsförklaringar från medlemsstaterna.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: WALLIS
Vice talman

 
  
MPphoto
 
 

  Esko Seppänen, för GUE/NGL-gruppen. (FI) Fru talman, herr kommissionsledamot! Revisionsrätten har inte utfärdat någon positiv revisionsförklaring när det gäller unionens räkenskaper på tio år. Ett av de huvudsakliga skälen till detta är förmodligen att pengarna anslås av kommissionen, men det är medlemsstaterna som är ansvariga för att se över hur de används. Det organ som ansvarar för att anslå medlen övervakar inte dess användning. Vissa medlemsstater är latare än andra när det gäller övervakning av de medel som de får från unionen. Vår grupp delar den åsikt som uttrycktes i rapporten att revisionsrätten oftare borde namnge de länder som gör sig skyldiga till otillräcklig kontroll i framtiden. Det finns inga bra anledningar att inte avslöja Grekland och andra länder som är slappa på detta område.

Parlamentet har alltid varit av den åsikten att medlemsstater borde utfärda en förklaring om förvaltningen på nationell nivå av de medel som de har fått från unionen. Vissa medlemsstater har gjort precis detta, Nederländerna till exempel, på ett ordentligt sätt med ministerns underskrift. De flesta medlemsstater är emot ett ingivande av en förklaring. Å andra sidan ska det sägas att fallet med Martha Andreasen har lett till en situation där chefsrevisorn i kommissionen ska godkänna räkenskapernas tillförlitlighet med sin underskrift. Parlamentet kräver med rätta att hon ges rättsliga befogenheter.

I år är vår grupp för beviljande av ansvarsfrihet.

 
  
MPphoto
 
 

  Nils Lundgren, för IND/DEM-gruppen. – Fru talman! En hjärtpunkt i den demokratiska processen är utkrävande av ansvar. Kammarens prestationer på detta område i det förflutna är förfärande. Trots återkommande rapporter som visar på bedrägliga beteenden, oegentligheter, inkompetens och slöseri, beviljar kammaren år efter år ansvarsfrihet med närmast nordkoreanska majoriteter.

I fjol hade vi ett undantag. Parlamentet hade betalt för hög hyra för den byggnad vi nu befinner oss i. Det blev omöjligt att sopa problemet under mattan. Då uppstod i stället den patetiska situationen att ledarna för de stora grupperna uppträdde som ”offentliga gråterskor”. De försäkrade att deras nej till ansvarsfrihet egentligen bara var på låtsas. Så förvaltar kammarens majoritet sitt demokratiska uppdrag.

I fjol var jag föredragande och fann det omöjligt att föreslå ansvarsfrihet för Regionkommittén. En korrupt kultur tycktes prägla dess sekretariat. Trots att tre olika undersökningar av Regionkommittén fortfarande pågick, beviljade kammaren ansvarsfrihet i alla fall. Nu har OLAF lämnat sin rapport. Fallet har gått till rättslig prövning av nationella myndigheter. Det finns därför nu ännu starkare skäl att inte bevilja ansvarsfrihet för Regionkommittén detta år. Dessutom har föredragande Herczog visat att varken Europeiska sjösäkerhetsbyrån eller Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet bör beviljas ansvarsfrihet. Säg således nej till detta!

 
  
MPphoto
 
 

  Ashley Mote, för ITS-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag anser att ministerrådet bör överväga att skyndsamt utse en grupp helt oberoende och internationellt välrenommerade revisorer som ska företa en omfattande utredning och analys av den revision som genomförts inom institutionen, och som även innefattade dess finanser, redovisningssystem och kontroller, liksom alla operativa institutioner, av vilka många bedriver kommersiell handel och ändå rutinmässigt i sin ekonomiska och affärsmässiga förvaltning undgår lagens fulla kraft.

Man behöver endast se på räkenskaperna för 2005. En grupp oberoende rättsrevisorer har kommit fram till att betalningar på 27 miljarder euro helt enkelt inte blev korrekt bokförda i räkenskaperna, och denna ofattbara brist på kontroll har fått en rad lika ofattbara och oacceptabla konsekvenser. Vi vet nu exempelvis att EU genom åren har förlorat ungefär 600 miljarder euro, vilket med god marginal överstiger Storbritanniens nettobidrag på 75 miljarder pund sterling sedan vi anslöt oss.

Revisionsrättens ordförande har medgett att det fortfarande finns allvarliga problem. De tas nämligen upp i varenda årsrapport, sida upp och sida ned, utan att detta ger anledning till några särskilda åtgärder. Revisionsförklaringen förutsätts täcka allt ”ända ned till de avgiftspliktigas nivå”. Ändå åsidosätts deras intressen år efter år. Differenser mellan balanserna från ett år till ett annat förekommer regelbundet och rutinmässigt och är oacceptabla. Differensen var exempelvis 200 miljoner euro 2002. Förra året uppgick den till 179 miljoner euro, vilket inte är någon anmärkningsvärd förbättring på fyra år. Det handlar inte endast om misstag – revisorerna betecknar detta som allvarlig ekonomisk försummelse.

 
  
MPphoto
 
 

  Hans-Peter Martin (NI).(DE) Fru talman! Ett ansvarsfrihetsförfarande som detta är inte bara till för tillbakablickar, utan det handlar också om att beakta vilka slutsatser som borde dras av det. Jag är säker på att kommissionsledamoten lyssnar mycket noga på det som sägs om byråerna och också är medveten om hur de som vill utöva viss kontroll blir alltmer missnöjda med det som pågår på många områden där det råder stor förvirring och där saker börjar bli okontrollerbara. Kommissionsledamot Kallas! Jag är övertygad om att ni är medveten om i vilken riktning trepartsförhandlingarna är på väg. Det är ganska oroande att höra ledamöter av budgetutskottet, människor som har brottats med denna typ av ärenden i många år, gång på gång medge att inte ens de vet råd, och att det inte finns några tydliga skiljelinjer mellan den operativa och den administrativa budgeten, så att det naturligtvis är där som missbruket pågår i hög grad, vilket för det mesta handlar om att gömma administrativa utgifter i programmen.

Detta, herr kommissionsledamot, går i alla avseenden mot det som ni försöker göra i era ansträngningar mot öppenhet, och jag skulle vilja uppmuntra er att försöka göra det som ni redan inlett inom jordbruk på ert eget område, nämligen att avslöja hur medlen används, ända ned till sista euro. Det lyckas varje modernt företag med. De har alltid kostnadsställen och klara hänvisningar; de vet till och med exakt vad som har gjorts på affärsresor. Att vi inte gör något liknande är något som jag anser vara extremt synd och skadligt, och, herr kommissionsledamot, jag är säker på att ni delar min åsikt om att det krävs nedskärningar över hela linjen, eftersom det inte råder några tvivel om att det går att uppnå större effektivitet om man har färre arbetstagare i stället för det motsatta, vilket för närvarande är fallet.

 
  
MPphoto
 
 

  Esther de Lange (PPE-DE). – (NL) Fru talman! Jag ska begränsa mig till anmärkningar som rör Europaparlamentet. Jag skulle först av allt vilja tacka föredraganden, Bart Staes, för ett mycket sunt betänkande. Vi stöder hans förslag att bevilja ansvarsfrihet, och vi stöder också de flesta av de anmärkningar och kommentarer som han framförde i samband med detta. Det behöver inte sägas att vi som grupp skulle vilja betona några saker, inbegripet vårt ändringsförslag 3, som jag i synnerhet skulle vilja uppmärksamma er på, eftersom vi i det, i högre grad än vad som görs i den aktuella texten, uppmanar till konstruktivt lagarbete och politisk dialog med parlamentets talman, som har beviljats ansvarsfrihet, men som inte ännu var utsedd när det gäller budgeten i fråga.

Jag skulle också vilja rikta er uppmärksamhet på det ändringsförslag som Christofer Fjellner har lagt fram, och som jag är medundertecknare av, om de faktiska kostnaderna för att underhålla tre mötesplatser vid en tidpunkt när vi har 27 medlemsstater. De aktuella siffrorna daterar sig från en tid då det bara fanns 15 medlemsländer.

Som en något personlig anmärkning skulle jag vilja säga att jag, som före detta assistent, såg kritiskt på anmärkningarna om ersättning till sekreterare och situationen för parlamentets personal, där några fall fortfarande lämnar mycket övrigt att önska.

Jag skulle vilja avsluta med den oändliga historien om den frivilliga pensionsfonden. Som jag ser det, och det gör även min delegation, är det av yttersta vikt att undvika alla intryck av att offentliga medel – allmän kostnadsersättning – används för privat inkomst, nämligen för att öka den frivilliga pensionsfonden.

Avslutningsvis skulle jag vilja ge de 20 sekunder som jag har kvar till nästa talare.

 
  
MPphoto
 
 

  Edith Mastenbroek (PSE). – (NL) Fru talman! Jag skulle först av allt vilja tacka Bart Staes för hans utmärkta betänkande och den föregående talaren för den extra talartiden på 20 sekunder. Skulle det vara så att vi kanske kommer från samma medlemsstat? Det är mycket troligt att vi gör det, för just de anmärkningar som ni tog upp skulle även jag vilja ta upp.

Om jag först går in på Bart Staes’ betänkande skulle jag åter vilja tacka honom, eftersom betänkandet är utomordentligt. För första gången sedan jag valdes lyckades man bevilja ansvarsfrihet som inte ledde till några större kontroverser veckan innan. Låt mig ge er ett par exempel. Det är beklagligt att det i detta förfarande är regel snarare än undantag att vi jämt måste be om samma saker om och om igen – inte bara om sådant som elektroniska underskrifter eller att byråkratin i kammaren ska minskas, utan också när det gäller viktiga ärenden såsom frågan om vem vi egentligen beviljar ansvarsfrihet. Vi stöder det som Bart Staes hade att säga om detta.

Jag skulle på ett personligt plan också vilja rikta er uppmärksamhet på Christofer Fjellners ändringsförslag. Jag anser att det är av yttersta vikt för oss att exakt veta vad vi använder parlamentets pengar till, och som jag ser det är det följaktligen av betydelse för debatten att känna till den exakta kostnaden för uppdelningen av våra arbetstimmar på tre platser. För att övergå till stadgan för assistenter, nu när vi har lyckats nå ett ömsesidigt avtal om ledamöternas stadga är detta verkligen ett viktigt ämne som jag hoppas att vi inte kommer att behöva ta upp igen nästa år, och som en av presidiets arbetsgrupper arbetar med just som vi talar. Det är, enligt min mening, nödvändigt att denna stadga för assistenter genomförs så snart som möjligt och att vi får en ordentlig insyn i dessa assistenters arbetsläge, deras socialförsäkring och deras skattesystem.

 
  
MPphoto
 
 

  Bill Newton Dunn (ALDE). – (EN) Fru talman! Det är mycket trevligt att ni har intagit ordförandeplatsen och med fast hand leder oss i debatten.

Jag vill inledningsvis kommentera inlägget från Ashley Mote som efter vad jag kan se tyvärr inte ansett det mödan värt att stanna och lyssna på den återstående debatten. Hans sätt att lösa problemen med korruption och slöseri inom EU är att införa ytterligare ett byråkratiskt skikt och hyra in en grupp revisorer från den privata sektorn. Detta förefaller mig fullkomligt befängt och innebär att ytterligare kostnader tillkommer.

Vår grupp kommer att stödja ändringsförslagen 1 och 3, där ett klarläggande begärs av kostnaderna för att vi arbetar på tre olika platser, vilket är helt orimligt och något som varken allmänheten eller vi själva kan begripa. Vi vill ha klarhet på denna punkt. Vi är emellertid mycket förvånade över att Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater (PPE-DE) har lagt fram fyra ändringsförslag – 79, 80, 81 och 83 – som innebär att andra viktiga inslag i betänkandet utgår. Esther de Lange, som just uttalade sig för PPE-DE-gruppen, förvånar mig. Hon påstod att vi vill undvika att ge allmänheten intrycket att medel felaktigt satsas på pensionsfonden. Jag håller med henne. PPE-DE-gruppen föreslår emellertid enligt ändringsförslag 83 att en granskning av ledamöternas ersättningar och hur de har använts ska utgå, vilket är helt obegripligt. Jag uppmanar henne att övertala sina övriga kolleger att dra tillbaka de ändringsförslag som innebär att viktiga inslag i betänkandet tas bort, och att stödja betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Janusz Wojciechowski (UEN). (PL) Fru talman! Jag skulle vilja gratulera föredragandena till deras insiktsfulla och mycket grundliga betänkanden. Jag skulle också vilja tacka revisionsrätten, vars rapporter har gett oss en hel del information om hur budgeten utarbetas. Jag anser dock att rapporterna är skrivna på ett språk som inte är lättförståligt för den genomsnittliga medborgaren, och att vi borde förbättra tydligheten i våra dokument, eftersom vi i slutändan skriver dem för allmänhet och inte för vår egen skull.

När det gäller kontrollförfarandena gäller de flesta anmärkningarna räkenskapernas korrekthet. Detta är viktigt, men i bokföring utjämnas allt, medan dessa medel i verkliga livet slösas bort och används ineffektivt. I framtiden skulle jag vilja att man inriktade sig mer på en konkret bedömning av enskilda utgifter än på deras formella riktighet.

 
  
MPphoto
 
 

  Paul van Buitenen (Verts/ALE). – (NL) Fru talman! Sedan 2000 har två interna revisorer från Regionkommittén efter varandra fastställt allvarliga fall av bedrägeri, något som också har bekräftats av byrån för bedrägeribekämpning i åtskilliga rapporter. Alla dessa år tonade Regionkommittén ned problemen, lovade förbättring, och vi, parlamentet, beviljade alltid ansvarsfrihet.

Först förra året fanns det planer på en utfrågning som omfattade de två revisorer som hade avskedats av Regionkommittén. Men genom intensiv lobbyverksamhet från just denna kommitté utgick utfrågningen från budgetkontrollutskottets föredragningslista i sista minuten, och återigen reagerade vi genom att helt enkelt bevilja Regionkommittén ansvarsfrihet. För några månader sedan släpptes den sista – tills vidare – av OLAF:s rapporter om denna fantastiska historia. OLAF rekommenderade inte bara disciplinära åtgärder, utan också åtal. Regionkommittén har upprepade gånger vägrat att tillåta det, och slutligen fick budgetkontrollutskottet tillåtelse att läsa denna rapport, som avslöjade strukturellt organiserad oredlighet på olika nivåer inom hierarkin. Det inkommer också återigen nya anonyma rapporter. Reglerna tillåter mig inte att citera från OLAF:s rapport, men fortfarande, efter åratal av bedrägeri, har inga disciplinära åtgärder vidtagits, medan de både revisorerna har avskedats.

Det är otroligt att föreställa sig att vi återigen är på väg att bevilja ansvarsfrihet för Regionkommittén.

 
  
MPphoto
 
 

  Jiří Maštálka (GUE/NGL).(CS) Fru talman! Jag skulle vilja gratulera föredragandena och göra några kommentarer, både allmänna och specifika, som grundar sig på min personliga erfarenhet.

För det första fastställer man i punkt 1 att det inte är alla byråer som har gott anseende. Jag skulle vilja tala för Europeiska arbetsmiljöbyrån, med säte i Bilbao, som verkligen utgör ett undantag och för vilken denna punkt inte gäller.

Som föredragande samarbetade jag med denna byrå för att utarbeta en bedömning av ramdirektivet om främjande av hälsa på arbetsplatsen, och för närvarande samarbetar jag med att utarbeta nya normer för statistik om arbetsolyckor. Dessutom har jag besökt byrån två gånger och kan bekräfta att den ger oss mycket bra uppgifter.

När det gäller punkt 11, där man uppmanar till förbättrat tekniskt stöd för byråerna, skulle jag vilja säga en sak: detta gäller inte bara tekniskt stöd, utan det handlar om att utforma de krav som vi framför till parlamentets byråer på ett bättre sätt. När det gäller denna fråga måste vi från parlamentets sida bli mer proaktiva.

Slutligen, detta avser också punkt 15, som handlar om samarbete med andra organisationer. Mot denna bakgrund kan jag meddela att byrån i Bilbao arbetar nära tillsammans med Världshälsoorganisationen, och den tillhandahåller mycket intressanta statistiska uppgifter.

En sista kommentar: jag ger mitt starka stöd till punkt 25, och det gläder mig att kunna säga att byrån har förbättrat sina meddelanden, och att byråns expertis utnyttjas i mycket högre grad, i synnerhet av små och medelstora företag. Tack så mycket.

 
  
MPphoto
 
 

  John Whittaker (IND/DEM). – (EN) Fru talman! Gång på gång får vi höra kommissionen ursäkta sig med att det som hänt inte är kommissionens fel och att den inte kan styra över gemenskapens medel. Vad man menar är att medlemsstaternas skattepengar används av medlemsstaterna. Vi har förvisso den anmärkningsvärda händelsen förra året när kommissionen skarpt kritiserade revisionsrätten för att den anmärkte på kommissionen.

Men det ligger kanske något i vad kommissionen säger, och detta synsätt har fått regeringarna i Storbritannien, Sverige och Nederländerna att gå med på att redogöra för den framtida förvaltningen av EU-medel, vad nu detta kan vara värt. På ett djupare plan sätter kommissionen med sitt uttalande fingret på den grundläggande svagheten i systemet. De organ i medlemsstaterna som förbrukar EU-medel har föga anledning att bekymra sig om skattebetalarna i någon annan medlemsstat som tillhandahöll dessa medel.

Vad kan vi då göra åt detta? Jag för min del ska fortsätta att tala om för människorna i mitt land att slöseri och ekonomiska oegentligheter är en olycklig men oundviklig konsekvens av systemet – ett bristfälligt system där klyftan ständigt vidgas mellan skattebetalarna, som tillhandahåller pengarna, och de som gör slut på dem.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Stubb (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag är som scouten – alltid redo! Jag har tre synpunkter.

Först och främst tycker jag att det verkar som om vi lite grann glömmer bort varför vi sitter här. Vi diskuterar det betänkande som handlar om sund ekonomisk förvaltning. Jag anser att det finns tre skäl till varför vi har dessa betänkanden. Det första handlar om förtroende. De som är verksamma på marknaderna måste ha förtroende för oss. För det andra är det en fråga om demokrati. Människorna måste ha förtroende för oss. Om vår förvaltning är sund kommer andra att följa efter. För det tredje handlar det om insyn och öppenhet, det vill säga om att minska misstron. Vi försöker förbättra den ekonomiska kontrollen. Min första synpunkt handlar alltså om att det finns ett skäl till att vi gör detta. Jag anser i motsats till föregående talare att kommissionen gör ett bra arbete.

För det andra – och detta är ett historiskt ögonblick för mig, eftersom jag tänker hålla med om allt som min landsman från den vänstra sidan av kammaren sa – har Esko Seppänen alldeles rätt, liksom de föregående talare som konstaterade att det inte är något fel på kommissionens sätt att hantera pengarna utan på medlemsstaternas sätt att hantera dem. Det är nämligen så att 80 procent av tillgångarna förvaltas av medlemsstaterna. Det saknas fullständigt ekonomiskt ansvar. Jag vill lägga fram ett förslag. Om vi vid den kommande regeringskonferensen tar upp institutionella frågor undrar jag varför vi inte gör samma sak när det gäller medlemsstaterna som vi gör i fråga om kommissionen. Varför inför vi inte i de nya fördragen en juridisk skyldighet för medlemsstaterna att redovisa de EU-medel som de använder? Detta kanske kan leda till att revisionsförklaringarna på sikt utfaller mer positivt för oss.

Den tredje och sista synpunkten handlar om att jag vill hålla med dem som stöder Christofer Fjellners ändringsförslag, nämligen Bill Newton Dunn, Esther de Lange, Bart Staes och Edith Mastenbroek. Två saker måste finnas med i betänkandet. Den ena är en miljökonsekvensbeskrivning av kostnaden för de tre sätena, och den andra är hur mycket parlamentets tre säten kostar.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Casaca (PSE).(PT) Fru talman! Jag skulle vilja gratulera alla föredragandena till deras utmärkta arbete. Jag utvidgar naturligtvis dessa gratulationer till ordförandena för vårt utskott, Szabolcs Fazakas och Herbert Bösch. Jag skulle också vilja uttrycka min uppskattning för Siim Kallas’ uttalande när det gäller kontroller i efterhand som ska äga rum i samband med allt som hör samman med den direkta förvaltningen av medel. Jag måste direkt säga att vi ska hålla ett öga på dessa revisioner, hur de utförs, antalet upptäckta misstag och den nödvändiga jämförelsen av de resultat som revisionsrätten lyckats få.

Det allra viktigaste som jag skulle vilja säga till vår vice ordförande är att parlamentet har sista ordet när det gäller ansvarsfrihet och att denna befogenhet säkert kommer att utnyttjas till fullo när vi är tillbaka här nästa år och diskuterar frågan om återvinning av medel.

Jag var föredragande för ett mycket kritiserat betänkande som gällde kommissionens behandling av denna fråga. Revisionsrätten förklarade i budgetkontrollutskottet att den inte lyckats finna de miljarder euro som, enligt kommissionen, skulle återvinnas. Jag måste säga att inte heller jag lyckas finna dessa summor, och jag skulle vilja påpeka att nästa år vid denna tid måste denna fråga hanteras på ett helt annat sätt, annars kommer vi att tvingas inta en mycket hårdare linje.

 
  
MPphoto
 
 

  Kyösti Virrankoski (ALDE). – (FI) Fru talman! Det är en ganska besvärlig uppgift att förvalta EU:s medel. Om budgeten ska genomföras effektivt måste det finnas tydliga rättsliga instrument och en klar arbetsfördelning. Det finns utrymme för förbättring på både dessa områden. Dessutom förvaltas EU:s medel, som vi känner till, i huvudsak av de nationella myndigheterna.

Det tycks inte ske några framsteg när det gäller att förenkla lagstiftningen. Samtidigt som antalet gamla förordningar skärs ned utarbetas ständigt nya. Folk luras av skrupulös mikroförvaltning, och ingen vågar delegera beslutsfattandet nedåt. Detta har lett och leder till ett ännu större behov av övervakning. Åtminstone på den rättsliga nivån kontrolleras EU-medel mycket strängt. Å andra sidan förbättrar inte den mängd övervakning som genomförs nödvändigtvis deras kvalitet eller det sätt som de förvaltas på. Ofta skapar alltför mycket övervakning fördröjningar och paralyserar verksamhet. Privata företag är till exempel mer ovilliga att delta i EU:s strukturfondsprojekt nu för tiden, eftersom projekten är så oerhört byråkratiska. Det är därför som det är bra att sådana institutioner som revisionsrätten har börjat titta närmare på kvaliteten i stället för den mängd övervakning som pågår.

Budgetövervakning kräver en tydligare ansvarsfördelning. En tjänstemans ansvar bör vara helt otvetydigt. Systemet bör inte heller vara alltför hierarkiskt. Gemensam redovisningsskyldighet är ingen redovisningsskyldighet alls. Av denna anledning går ekonomisk övervakning hand i hand med förenkling av lagar och ett tydliggörande av tjänstemännens ansvar.

 
  
MPphoto
 
 

  Ingeborg Gräßle (PPE-DE).(DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag skulle för gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater vilja ge alla föredragandena mitt allra varmaste tack, för de framsteg som vi lyckas göra beror på deras arbete, och det kan mycket väl hända att vi har gjort mer framsteg när det gäller byråerna än någon annanstans, så många tack till Edit Herczog för de verkligt goda idéer som hon har bidragit med.

Det är nödvändigt att det finns närmare förbindelser mellan byråerna och kommissionen, som måste ha en blockerande minoritet i sina tillsynsråd, och som måste förstå och godta att dessa byråer är partner när det gäller lagstiftning och i förvaltningen av EU:s program. Men tyvärr är situationen för kommissionens budget så gott som oförändrad.

Från och med nu och fram till slutet av perioden måste vi uppmärksamma hur en villkorslös revisionsförklaring kan uppnås, åtminstone för de medel som förvaltas direkt, och på sitt eget område måste kommissionen visa att den är kapabel till detta och kan göra det på ett bra sätt. Vi vill samarbeta med er i denna fråga och stödja er, men detta förutsätter att ni tar initiativet. Vi kommer att stå vid er sida hela vägen, från den godtagbara risken till den samordnade granskningen och i alla de frågor som hör samman med detta.

Jag skulle också vilja tacka revisionsrätten – som vi anser är en viktig institution – och de personer som arbetar i den, som har gjort ett bra arbete, som vi förlitar oss på, och som vi kommer att fortsätta att förlita oss på under de kommande åren.

Jag måste tala om för kommissionsledamoten att vi fortfarande måste arbeta för att komma i fatt, och det finns en sak som vi kanske borde prioritera, nämligen att det återstår för er att ge oss uppgifter om siffrorna och återvinningen av medel, som vi inte ännu har lyckats få ett grepp om. Vi anser att det skulle vara av stor vikt att ni talade om för parlamentet vilka siffror vi således kan lita på, för det finns åtminstone fyra varianter som har cirkulerat de senaste sex eller åtta veckorna.

Om jag övergår till parlamentets budget så har vi lagt fram ändringsförslag om pensionsfonden, inte för att vi motsätter oss den och vill säga något om dess innehåll, utan för att vi inte vill föregripa arbetet i den arbetsgrupp som vi gemensamt tillsatt, för varför skulle vi vilja påtvinga dem begränsningar i sitt arbete? Jag uppmanar er därför att stödja dessa ändringsförslag. Det handlar inte om att föregripa det som kan komma fram när det gäller dessa ämnen, utan de ger denna grupp en möjlighet att göra det som den anser vara riktigt.

 
  
MPphoto
 
 

  Herbert Bösch (PSE).(DE) Fru talman! Det är på sin plats med gratulationer till våra föredragande, för skattebetalarna lägger stor vikt vid att se att parlamentet gör ett aktningsvärt arbete när det gäller att skydda deras pengar.

Jag är väl medveten om – och jag tror att det är detta som Ingeborg Gräßle ville säga – att det alltid är mycket svårt att sålla ut vilka de verkliga prioriteringarna är när ett stort antal människor orerar om det som de skulle vilja se gjort, men det är precis detta tekniska problem som vårt utskott ser som en utmaning. Jag anser att problemet har lösts på ett mycket bra sätt, och vi kommer att fortsätta hålla ögonen på de frågor som nu har tagits upp. Vi vill fylla hålrummet i det integrerade systemet för administration och kontroll (IACS), och jag är tacksam för kommissionens stöd, som vice ordförande Siim Kallas åter har försäkrat oss om.

Vi skulle vilja kunna ställa oss inför väljarkåren och säga att den gemensamma jordbrukspolitiken har bekräftats vara sund, och det dröjer inte länge innan vi kan göra det. Det har gjorts framsteg, och vi finner detta mycket uppmuntrande

För det andra vill vi att medlemsstaterna hostar upp de 80 procenten av denna budget på 100 miljarder som de har använt, och jag anser att rådets frånvaro i dag är en skam. De må vara våra herrar – för närvarande från Tyskland, från en annan medlemsstat vid ett annat tillfälle; det är inte min mening att peka ut något enskilt land – men vi kommer att påminna dem om detta nästa gång som de ställer sig upp inför våra väljare för att tala om vilken sabla röra Bryssel är.

Medlemsstaternas frånvaro när vi debatterar dessa saker är något som vi inte kan förvänta oss att våra skattebetalare ska stå ut med, och jag skulle kunna tillägga att detsamma kan sägas om parlamentets ledarskap, för varken generalsekreteraren eller talmannen befinner sig i kammaren, och, fru talman, jag säger detta utan att vilja ifrågasätta er egen kompetens. Det som vi vill se i framtiden är att medlemsstaterna tar ansvar.

Slutligen, kommissionsledamot Kallas, blev jag rätt så oroad av ert uttalande – som jag hoppas inte ska upprepas – eftersom revisionsrätten finns till för att övervaka och kritisera kommissionen, i stället för tvärtom, och det råkar vara det normala tillvägagångssättet i en demokratisk stat.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Vi har noterat det som ni har påpekat när det gäller vissa partiers frånvaro.

 
  
MPphoto
 
 

  Margarita Starkevičiūtė (ALDE). (LT) Jag vill stödja de åsikter som Edit Herczog gett uttryck för om byråer, och jag vill betona att det syns tydligt att det råder större skattedisciplin på detta område jämfört med förra året.

Men byråerna växer upp som svampar ur jorden. Om vi hade tre byråer 1990 har vi 23 nu, tillsammans med genomförandeorganen. Det står klart att det inte finns någon strategisk plan för upprättandet av byråer. I maj förra året uppmanades vi av kommissionen att bekanta oss med verksamheten inom Exekutiva byrån för intelligent energi. Vilket bra exempel det var på verksamheten inom byråer: i slutet av året lade kommissionen fram ett förslag om omorganisering av denna byrå.

Vi borde uppenbarligen engagera oss mer i det vidare problemet: hur många byråer behöver vi, och behövs de verkligen?

För närvarande är detta en slumpartad process. Olika ledamöter av kommissionen kommer till olika utskott i parlamentet, som ansvarar för vissa områden, och de kommer till budgetutskottet. Därför är det svårt att utvärdera hela processen för upprättandet av byråer och behovet av dessa, fastän det verkar som att många förfarandemässiga områden har fastställts.

Därför anser jag att budgetkontrollutskottet tillsammans med hela parlamentet borde stödja initiativet och uppmuntra till en snabbare överenskommelse mellan institutionerna när det gäller de europeiska byråernas verksamhet, arbetsförfaranden och upprättande.

 
  
MPphoto
 
 

  José Javier Pomés Ruiz (PPE-DE). – (ES) Jag vill börja med en ordningsfråga. Var är rådet, fru talman?

Jag upprepar, var är rådet?

Vi diskuterar en budget som till 90 procent spenderas av medlemsstaterna. Så var är rådet? Var är rådet, herr Kallas? Min kära vän Herbert Bösch, mina damer och herrar från den tyska pressen, som följer våra överläggningar, Frankfurter Allgemeine, Die Welt, var är rådet? Varför är man inte här när vi talar om hur rådet spenderar 90 procent av vår budget?

Mina kära vänner Herbert Bösch och Markus Ferber, tyska parlamentsledamöter, vi har ett tyskt ordförandeskap. Så var är rådet? Varför visar sig inte rådet här och lyssnar till alla våra åsikter om hur medlemsstaterna spenderar budgeten?

Jag hoppas att vi i budgetkontrollutskottet, under ordföranden Herbert Bösch, kan ta något sorts initiativ till att påpeka att det är skandalöst – om det inte redan har getts uttryck för det i pressen – att ingen från rådet är närvarande, att ingen visar sig här, så att man kan besvara våra uttalanden om det skulle vara nödvändigt. Jag kan inte säga det mer direkt än så.

Om vi går vidare från den frågan, som är mycket allvarlig, får denna debatt större betydelse varje år, och vi uppskattar, och jag välkomnar, vice ordförande Siim Kallas meddelande att vi nu har återvunnit 2,1 miljarder euro från medlemsstaterna. Det är pengar som de har spenderat ansvarslöst och som vi nu begär tillbaka. Jag skulle verkligen vilja veta hur dessa 2,1 miljarder euro är fördelade. Vi har bett om den informationen, och vi är säkra på att vi kommer att få reda på detaljerna inom ramen för det öppenhetsinitiativ som han leder och som parlamentet kommer att stödja.

Det är kanske på detta område som rådet har tagit sitt förnuft till fånga: att det som inte förvaltas på ett förnuftigt sätt ska återgå till gemenskapens penningkistor. Jag välkomnar därför helhjärtat Siim Kallas initiativ till extra hårdhet, ärlighet och beslutsamhet vid återvinnande av ansvarslöst spenderade medel.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. För att det inte ska råda några tvivel, och eftersom ett antal talare har tagit upp frågan, det är helt klart att föredragningslistan har fastställts i samråd med rådet. Det är ett fritt val att närvara här. Rådet har tydligen beslutat att inte närvara. Detta kommer att noteras, och det har gjorts tydliga anmärkningar.

 
  
MPphoto
 
 

  Szabolcs Fazakas (PSE). – (HU) Ansvarsfriheten för 2005 representerar en av de viktiga milstolparna för de reformer som inleddes av budgetkontrollutskottet för tre år sedan. Ett av målen med reformen var att förenkla förfarandet, vilket förutom att välkomnas av alla deltagare också är något som kan genomföras omedelbart.

Det har visat sig vara en mycket svårare och mer komplicerad uppgift att förverkliga det mål vi delar med kommissionsledamot Siim Kallas, som skulle innebära en positiv revisionsförklaring för 2009 och följaktligen ett föregripande av den ofta ogrundade kritiken. För att Europeiska revisionsrätten ska kunna avge ett uttalande utan reservation krävs förklaringar från de medlemsstater som använder totalt 80 procent av medlen. Hittills har medlemsstaternas regeringar undvikit detta. Förra året lyckades vi också nå ett interinstitutionellt avtal om detta, där behovet av en positiv förklaring undertecknades, och de nationella revisionsorganen är beredda att arbeta tillsammans med Europeiska revisionsrätten. Allt detta har vi engagemanget från de nationella parlamenten att tacka för, vilket innebär att vi har lyckats säkra den nödvändiga politiska grunden.

 
  
MPphoto
 
 

  James Elles (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag skulle vilja gratulera föredragandena i denna särskilda debatt, i synnerhet Salvador Garriga Polledo för betänkandet om ansvarsfrihet för kommissionen, och jag skulle vilja fokusera de flesta av mina kommentarer på det.

Herr kommissionsledamot! Jag anser att vi i parlamentet och i denna debatt upplever att verkliga framsteg har gjorts i kommissionen under José Manuel Barrosos ledning för att se till att EU-medborgare får tillbörlig ansvarsskyldighet för anslagen. Men vi vet från revisionsrättens rapport att även om de underliggande överföringarna var lagliga och korrekta förekommer det väsentliga fel i vissa delar av budgeten som fortfarande kvarstår i delar av de operativa programmen, och på grund av detta finns det ingen revisionsförklaring för tolfte året i rad, något som är helt oacceptabelt; det tror jag att vi alla skriver under på. Frågan är hur vi hamnade i den här situationen.

Enligt fördragen fastställer kommissionen att kommissionen är ansvarig för att förvalta budgeten, men vi vet att 80 procent hanteras av medlemsstaterna, som andra kolleger har sagt. Det är logiskt att ingen revisionsförklaring kommer att avges förrän medlemsstaterna genomför sina nationella förklaringar. Jag välkomnar att rådets ordförandeskap åtminstone anländer till slutet av vår debatt, eftersom detta handlar om ordförandeskapet och dess ansvar att se till att nationella förklaringar utarbetas.

Vi har naturligtvis gjort vissa framsteg när det gäller det interinstitutionella avtalet genom att be medlemsstaterna att ha nationella förklaringar. Jag instämmer med vår föredragande i att vi måste få kommissionens förslag för att uppmuntra medlemsstaterna att göra detta, men man får känslan av att medlemsstaterna inte bryr sig om EU-pengar som används i deras länder, eftersom de säger att det inte är deras. Men naturligtvis är de det! Det är skattebetalarnas pengar, och de borde redovisas ordentligt.

Jag drar därför slutsatsen, genom att undersöka Salvador Garriga Polledos utmärkta betänkande, att om det hålls en regeringskonferens senare i år måste vi göra det lagligt bindande för alla medlemsstater att framställa nationella förvaltningsförklaringar, eftersom den rättsliga grunden i detta skede helt klart är otillräcklig, och vissa medlemsstater bara slår bort det och säger att de inte oroar sig eftersom de inte berörs. Men det berör alla.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Samtidigt som det gläder oss att rådets företrädare närvarar har jag fått reda på att de egentligen är här för nästa debatt.

 
  
MPphoto
 
 

  Markus Ferber (PPE-DE).(DE) Fru talman! Jag vill börja med att tacka alla föredragande för ett fantastiskt arbete. Kanske kan också hälsoministern göra sitt på rådets vägnar för att göra budgetkontrollerna lite mer öppna, för hon arbetar hårt för detta inom hälsosektorn, och det kanske kan vara en förebild för oss.

I Tyskland har vi ett ordspråk som säger att ens eget stall måste vara rent när man ska ut och rida, och det jag syftar på här är att 80 procent av medlen förvaltas av medlemsstaterna, men när man tänker på att de senaste årens, och till och med de senaste månadernas, rubriker i detta sammanhang om kommissionens byggnadspolitik och vissa strukturer som inte har bidragit alls till att öppna förfaranden har blivit vardagsmat vid tilldelning av kontrakt, står det klart att vi måste granska de 20 procent som kommissionen förvaltar mycket noggrant.

Kommissionen och medlemsstaterna vältrar över ansvaret på varandra, och det är inte till hjälp för någon. Var och en ansvarar för sitt. Också inom kommissionen krävs en hel del arbete om den här sortens struktur ska brytas ned. Jag minns fortfarande tydligt allt som kommissionen lovade oss här i kammaren 1999, i samband med dess avgång.

När det gäller öppenhet vet jag ibland inte alls vilka aspekter i denna debatt som har någon betydelse och vilka som inte har det, och jag hoppas att någon kan förklara det för mig.

Det jag vill säga till Herbert Bösch i fråga om det integrerade administrations- och kontrollsystemet är att förekomsten av bedrägerier i mitt eget land – vilket egentligen inte har något att göra med bedrägerier utan snarare med misstag, eftersom handlingar har fyllts i felaktigt men utan brottsligt uppsåt – uppgår till 0,9 procent. När jag ser vilka stora administrativa ansträngningar som behövs för att sänka dessa 0,9 procent till 0,5 procent oroar jag mig ibland för att kostnaden för den byråkrati som vi skapar för att göra detta är mycket större än vad vi kan spara till förmån för skattebetalarna, och i detta sammanhang måste vi finna en rättvis balans om vi ska komma på rätt spår.

 
  
MPphoto
 
 

  Siim Kallas, kommissionens vice ordförande. (EN) Fru talman, ärade ledamöter! Jag ska bara göra några korta anmärkningar.

För det första vill jag tacka er alla för era kommentarer. När det gäller mindre frågor, som den tillfälliga utstationeringen av ombud, kommer vi att undersöka eller studera det fall som tagits upp när det gäller integrering av ett jämställdhetsperspektiv. En pilotstudie är under utarbetande, och det är svårt att samla in information om politik som hör samman med jämställdhetsfrågor.

Jag skulle också vilja betona att den interinstitutionella dialogen som rör byråerna är oerhört värdefull, om parlamentet är för denna idé. Kommissionen föreslog ett interinstitutionellt avtal som avser byråer 2005, och detta stoppades i rådet. Nu under det tyska ordförandeskapet har ni försökt att återuppliva intresset för detta avtal. Detta är nödvändigt om vi verkligen ska lyckas stärka denna fråga.

När det gäller vissa mindre detaljer frågade en ledamot hur stora förluster detta medför för den europeiska budgeten. Jag vill bara upprepa att förlusterna, i exakta redovisningstermer, är de pengabelopp som skrivs av från vår balansräkning. Under 2005 uppgick beloppet till 90 805 147,47 euro, vilket motsvarar 0,09 procent av vår budget. Detta är den exakta siffran som motsvarar definitionen av förluster.

Jag måste också säga till Esko Seppänen att räkenskaperna för 2006 redan har undertecknats av vår huvudräkenskapsförare. Dessa byråer är en viktig fråga. För det andra var nationella förklaringar den centrala fråga som berördes av många deltagare, och de sa att det råder problem med den gemensamma förvaltningen av EU-medel. Formuleringen från det interinstitutionella avtalet innefattades i budgetförordningen. I artikel 53b står det att medlemsstater ska göra en årlig sammanfattning på lämplig nationell nivå av de tillgängliga revisionerna och förklaringarna. Man har kommit överens med rådet om att en sammanfattning av granskningarna när det gäller jordbruk ska finnas tillgänglig den 15 februari 2008. De tekniska aspekterna på att göra detta på andra områden, särskilt när det gäller strukturfonderna, diskuteras fortfarande, men det kommer med all säkerhet att bli säkra resultat.

Kommissionen tog upp frågan den 27 mars i Ekofinrådet, och i går diskuterades den i rådets budgetkommitté. Vi har stått i kontakt med det tyska ordförandeskapet och den tyska finansministern i syfte att åter diskutera hur vi kan nå ett bestämt resultat när det gäller frågan om gemensam förvaltning i juni. Det huvudsakliga problemet här, som märks i alla diskussioner, är att detta måste göras på ett sådant sätt att revisionsrätten får bevis. Det skulle kunna uppstå en hel del spänningar om revisionsrätten säger ”Ni kan ge oss era nationella förklaringar, men detta betyder ingenting. Vi kommer ändå att göra våra granskningar och revisioner och utvärdera situationen”. Vi måste finna en smidig lösning.

Kommissionen har gett sitt stöd till idén om gemensam förvaltning från början. Vi samarbetar med nationella revisionsinstitutioner för att engagera dem i detta förfarande, men det måste också finnas tydliga bevis för revisionsrätten. Det går framåt. Fem länder har redan förklarat sig redo att lämna in nationella förklaringar. När jag jämför de möten med rådet som jag deltog i i början av denna kommissions mandatperiod med dagens situation, som är helt annorlunda, märker jag att det har tagits ett stort steg framåt.

Jag skulle vilja göra en sista anmärkning när det gäller en fråga som en ledamot tog upp. Ja, det kommer att hållas en regeringskonferens. Som jag förstår det görs det mycket intensiva förberedelser inför denna regeringskonferens. Detta är en situation där vi också kan få vissa bidrag som rör denna fråga om ansvarsfrihet, kanske ur den infallsvinkel som James Elles hänvisade till, eller när det gäller formuleringen av revisionsförklaringen. Hur som helst kan något göras. Om parlamentet också uttrycker sitt stora intresse för dessa möjliga ändringsförslag kommer det definitivt att bidra till att bana väg för en positiv revisionsförklaring.

 
  
MPphoto
 
 

  Bart Staes (Verts/ALE) , föredragande. (NL) Fru talman! Det jag har att säga är mer en ordningsfråga enligt artikel 165 i arbetsordningen. Det är flera talare som har frågat varför det tyska ordförandeskapet, som dök upp i slutet av den här debatten – för att tala till parlamentet i nästa debatt, antar jag – inte varit närvarande.

Jag vill uttryckligen fråga det tyska ordförandeskapet om orsaken till att man inte deltagit i debatten om ansvarsfrihet. Det är en viktig debatt, med tanke på att det är 80 procent av de resurser som kommissionen och medlemsstaterna spenderar som diskuteras, liksom flera talare redan har påpekat. Om jag inte får en bra förklaring till detta ställer jag mig tveksam till att rekommendera min grupp att bevilja rådet ansvarsfrihet. I sådana fall skulle jag föredra att vi röstar mot ett beviljande av ansvarsfrihet till rådet, så att vi kan föra den här debatten igen om sex månader.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Tack så mycket, herr Staes! Rådets företrädare som nu närvarar här med oss kommer från det tyska hälsoministeriet, och jag anser att det skulle vara orättvist att be dem att svara på denna punkt.

Mot bakgrund av innehållet i ett antal av anförandena har jag gjort det mycket klart att vi är missbelåtna med frånvaron, och detta kommer att följas upp. Jag kommer inte att be de närvarande företrädarna att svara uttryckligen, men punkten har noterats och framhållits ordentligt.

Debatten är härmed avslutad. Omröstningen kommer att äga rum kl. 12.00 i dag.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy