Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 24 april 2007 - Strasbourg

5. Bekämpning av hiv/aids i Europeiska unionen och angränsande länder 2006-2009 (debatt)

  Talmannen. Nästa punkt är ett betänkande av Georgs Andrejevs, för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, om bekämpning av hiv/aids i Europeiska unionen och angränsande länder 2006–2009 (2006/2232(INI) (A6-0091/2007).

  Georgs Andrejevs (ALDE), föredragande. – (EN) Fru talman! Jag skulle vilja börja med att tacka rådsordföranden för hennes uppmuntrande ord i Bremen – och som jag också hoppas få höra här i dag under vår debatt – liksom för hennes ständiga engagemang i kampen mot hiv/aids. Som förbundskanslern, Angela Merkel, sa i sitt inledningsanförande vid konferensen i Bremen är kampen mot hiv/aids alla medlemsstaters ansvar. Jag anser fullt och fast att varenda nationell regering borde följa Tysklands exempel och ta fullt politiskt ansvar genom att sätta upp kampen mot hiv/aids på förteckningen över de politiska åtgärder som prioriteras högst.

I dag ombeds parlamentet att rösta om mitt betänkande om bekämpning av hiv/aids i Europeiska unionen och angränsande länder 2006–2009, som innehåller många viktiga förslag om hur sjukdomen ska bekämpas. Åtskilliga kolleger bidrog till denna slutliga konsoliderade version, och jag vill ta detta tillfälle i akt för att tacka alla mina kolleger som bidrog till detta betänkande i egenskap av skuggföredragande eller genom att lägga fram ändringsförslag. Deras bidrag var av stort värde och uppskattades högt.

Som ni känner till lades det, efter omröstningen i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, fram flera nya ändringsförslag av de politiska grupperna, som vi ska rösta om under dagens sammanträde. Flertalet av dessa ändringsförslag får mitt stöd. Men jag kunde inte instämma i vissa av dem. Om ett av ändringsförslagen godkänns skulle det i själva verket förlänga den rådande situationen där två av EU:s medlemsstater inte inrapporterar uppgifter till EU:s övervakningsorgan om hiv/aids, särskilt till Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar. I mitt betänkande uppmanar jag därför de ansvariga organen i dessa två medlemsstater att börja inrapportera uppgifter. Alla de övriga 25 medlemsstaterna rapporterar sina nationella uppgifter anonymt, något som inte strider mot skyddet av personuppgifter.

Jag vill uppmärksamma er på och be om ert stöd för ändringsförslag 4, som lagts fram av gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa, om lika tillgång till läkemedel i Europeiska unionen. Låt mig kort förklara skälet bakom framläggandet av detta ändringsförslag. Som det redan har sagts i betänkandet är tillgången till antiretroviral behandling och antiretrovirala läkemedel olika och varierar bland Europeiska unionens medlemsstater. Låt mig samtidigt påminna er om artikel 300 i EG-fördraget som utgör en rättslig grund för kommissionen att föra förhandlingar på alla medlemsstaters vägnar om rådet bemyndigar kommissionen att göra det. I detta fall skulle kommissionens mandat begränsas i räckvidd och varaktighet till att endast omfatta dessa särskilda förhandlingar, nämligen för lika tillgång till antiretrovirala läkemedel, om Europaparlamentet och rådet skulle besluta till förmån för detta förslag. Förhandlingar för 27 medlemsstaters räkning skulle ge ett resultat som skulle kunna gynna alla och ge alla medborgare inom EU lika tillgång till dessa läkemedel.

Som avslutning skulle jag än en gång vilja tacka alla mina kolleger som bidrog till det arbete som gjorts med detta betänkande. Arbetet med att bekämpa denna pandemi kommer inte att ta slut efter dagens omröstning. Det kommer att fortsätta ute på fältet. Jag skulle därför vilja uppmana alla de nationella regeringarna och kommissionen att stödja icke-statliga organisationer, sociala organisationer och samhället som helhet för att bekämpa hiv/aids. Jag kräver att det skapas möjligheter för dem genom att de nödvändiga finansiella resurserna anslås till dem som bekämpar denna epidemi i frontlinjen. Det civila samhällets roll i denna kamp ska inte underskattas, och vi måste garantera vårt fullständiga politiska stöd.

ORDFÖRANDESKAP: MARTÍNEZ MARTÍNEZ
Vice talman

  Ulla Schmidt, rådets ordförande. (DE) Herr talman, ärade ledamöter! Jag vill tacka er för denna möjlighet att tala inför er i dag, och Georgs Andrejevs också, för att han lagt fram detta betänkande, som klargör att hiv/aids fortfarande är en farlig sjukdom som, fastän vi ofta – och med rätta – förknippar den med Afrika, också är en aktuell fråga för vår egen kontinent, Europa.

I delar av vår kontinent sprider sig infektionen snabbare än i andra delar av världen, och den håller tyvärr på att öka i alla Europeiska unionens medlemsstater. Därför måste vi ta till oss denna fråga, för hiv/aids är mer än ett hälsoproblem. Det är också knutet till den ekonomiska och sociala utvecklingen i de stater som drabbas.

Därför gläder det mig mycket att vi lyckades få över 41 europeiska länder, däribland några av våra grannar, företrädda av ministrar eller biträdande ministrar vid konferensen i Bremen, att vi lyckades betona vikten av en allians mellan regeringen och det civila samhället i kampen mot hiv/aids och att det också klargjordes att hiv/aids måste betraktas som en viktig fråga. Jag är mycket tacksam mot den tyska förbundskanslern för hennes tydliga uttalande och för att resultaten och slutsatserna från denna konferens kommer att stå på dagordningen, inte bara för rådet (hälso- och sjukvård) utan också för toppmötet i juni.

Det viktigaste som uträttats med Bremenförklaringen är att man i fyra tydliga, centrala punkter fastställt vilka våra prioriteringar måste vara, och dessa sammanfaller i mycket hög grad med det ni har fastställt i ert betänkande och med dess resonemang.

Vi måste prioritera förebyggande i alla våra strategier, för det finns varken medicin eller vaccin som kan hindra spridningen av hiv/aids.

Det är absolut nödvändigt att mänskliga rättigheter för personer som har fått sjukdomen erkänns, respekteras och främjas, och detta inkluderar deras rättighet att skyddas från diskriminering och brännmärkning.

Vi måste garantera allmän tillgång till diagnostisering och behandling. Frågan om huruvida vi kan förhandla om priserna för medicin har precis tagits upp. Ett framsteg som nåtts i Bremen är att läkemedelsindustrin klargjort att lämpliga åtgärder måste omfatta mediciner till överkomligt pris, och man har tillkännagett sin villighet att tillsammans med kommissionen, parlamentet och medlemsstaterna finna ett sätt för varje medlemsstat att garantera tillgång till behandling och injektioner till överkomligt pris genom att förhandla om priser. Detta är framstegen.

Det behövs också ett förnyat och större engagemang för forskning och utveckling, med bättre sammankoppling av resurser i Europa och större investering i vaccin och mikrobicider.

Jag är av den uppfattningen att denna konferens har lett till vissa framsteg, och det skulle glädja mig mycket om medlemsstaterna, tillsammans med parlamentet och kommissionen, skulle placera denna fråga överst på dagordningen, och därmed ge budskapet att aids är en fråga som rör oss alla. Det är inte bara ett problem för våra grannländer, utan för hela Europa. Det har en stark koppling till vår sociala och ekonomiska utveckling, och till om vi lyckas eller misslyckas med att erbjuda allmänheten mervärde.

  Markos Kyprianou , ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Jag skulle vilja tacka föredraganden, Georgs Andrejevs, och ledamöterna i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet för deras utmärkta arbete när det gäller att utarbeta detta betänkande. Jag skulle också vilja tacka de två andra utskotten, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, för deras bidrag till denna viktiga fråga.

Låt mig också säga hur glad jag är över att Ulla Schmidt, den tyska hälsoministern, är här i dag. Det är första gången under mina tre år som kommissionsledamot som min kollega från rådet har deltagit i en liknande debatt i kammaren. Det gläder mig oerhört mycket, eftersom det visar vikten av att alla tre institutionerna samarbetar mycket nära, mycket beslutsamt och mycket effektivt för att ta itu med denna sjukdom.

Hiv/aids: är det ett bortglömt problem, eller är det en dold sjukdom? Är vår taktik att den kommer att försvinna om vi inte talar om den? Nåväl, det fungerar inte på det sättet. Frågan är då om vi har blivit passiva? Tar vi för givet att vi har övervunnit detta problem, att det inte finns behov av åtgärder eller att det är ett problem för andra, för vissa riskgrupper? Att de därför måste ta itu med det, medan vi inte behöver oroa oss? Människor kanske tänkte så tidigare, men det gläder mig att det inte är så i dag. Vi vet nu att detta är ett samhällsproblem. Kanske samhället betalar nu för vår tidigare passivitet, och det är nu dags att vidta nya effektiva åtgärder för att ta itu med detta problem.

De flesta av er känner till hur frustrerad jag är över att människor i Europeiska unionen, där vi har den högsta utbildningsnivån i världen, den bästa hälsovården och den högsta levnadsstandarden, fortfarande dör på grund av att de väljer fel livsstil. Genom våra ansträngningar för att säkerställa ett förebyggande försöker vi ta itu med detta. För mig är det frustrerande, och till och med genant, att vi fortfarande efter 20 eller 25 år måste diskutera samma hiv/aids-frågor. Vi måste fortfarande diskutera samma åtgärder som ska vidtas, åtgärder som nu borde vara standard och rutin i Europeiska unionen. Vi måste fortfarande förklara att användningen av kondomer helt enkelt är det mest effektiva sättet att skydda oss själva. Det är en enkel sanning. Vi måste också förklara att alla befinner sig i farozonen. Vi kan inte börja tala om för vissa grupper att det är deras problem och att de som inte befinner sig i riskgruppen inte behöver oroa sig. Vi måste fortfarande betona att enkla förebyggande åtgärder faktiskt skyddar.

Resultatet av Eurobarometerundersökningen är, som ni känner till, chockerande. En stor andel av befolkningen inom Europeiska unionen tror fortfarande att de kan smittas av hiv/aids genom att kyssas på munnen, dricka från samma glas eller använda samma toalettsits. Det är pinsamt att folk inte vet mer än så efter 25 år. Eller, ännu värre, att omvårdnaden av patienter som är hiv-positiva faktiskt skulle kunna smitta vårdpersonalen.

Jag anser att vi måste trappa upp våra ansträngningar. Det är nu ett problem för allmänheten, särskilt ungdomar och kvinnor. Ett stort antal ungdomar blev sexuellt aktiva efter att 1980-talets kampanjer hade upphört. Vi såg en enorm våg av kampanjer som gjordes av berömda personer – skådespelare, regeringschefer och sångare – som placerade detta problem i blickfånget och hjälpte till att uppmärksamma oss på hur man skulle hantera det. Tyvärr har detta upphört. Vi trodde att vi hade saker under kontroll, men det hade vi inte. De nya generationerna som växer upp är okunniga. Jag är därför tacksam mot det tyska ordförandeskapet, hälsoministern och förbundskanslern själv för att de åter riktar uppmärksamheten mot denna sjukdom och de enkla sätt som vi kan skydda oss på.

Samtidigt är det oerhört viktigt att investera i forskning, och kommissionen gör det. Det är viktigt att investera i läkemedel – jag ska inte upprepa det som redan har sagts – och att se till att effektiva antiretrovirala läkemedel som alla har råd med finns tillgängliga. Detta är viktiga åtgärder som vi kan vidta. För det är något som vi prioriterar mycket högt, och som jag sa gläder det mig mycket att rådet och det tyska ordförandeskapet, och även parlamentet, ser på ärendet på samma sätt.

Vi kommer att återuppta och trappa upp våra kampanjer för att utbilda ungdomar. Vi kommer åter att uppmuntra till användningen av kondomer. Vi kommer att genomföra forskning när det gäller förebyggande åtgärder och läkemedel. Denna kommer att vara könsrelaterad, eftersom vi inser att det finns aspekter som skiljer sig åt mellan män och kvinnor, och vi kommer att anpassa vår forskning och våra ansträngningar för att ta hänsyn till denna verklighet. Jag har noterat punkten i betänkandet och instämmer i att vi, inom kommissionen, måste se till att vi samarbetar inbördes, med de individuella avdelningarna som ansvarar för fastställda områden, samtidigt som vi också behandlar ämnet som ett globalt problem. Vi vet att det påverkar grannländerna, men även utvecklingsländer, och vi ansvarar för att samarbeta med dem också.

Jag skulle vilja berömma föredraganden och parlamentet för betänkandet. Det tar verkligen upp alla de viktiga frågorna. Vi kommer att arbeta med dessa frågor. I vissa fall, som när det gäller avdelningsövergripande samarbete inom kommissionen, gör vi redan det. Vi kommer också att vidta åtgärder genom att utnyttja anslag och program. Under 2007 kommer vi till exempel att arbeta med att utveckla förbättrade metoder när det gäller att ta itu med riskfyllt sexuellt beteende hos ungdomar och förebyggandet av hiv/aids hos homosexuella och bisexuella män samt utveckla utbildningsprogram för vårdpersonal och icke-statliga organisationer för att förbättra behandlingen och omvårdnaden av människor som lever med hiv/aids.

För oss är detta något som vi prioriterar mycket högt. Det handlar inte bara om en politisk åtgärd eller en strategi. Det handlar om moraliskt plikt. Jag anser att systemet som helhet har svikit våra medborgare under de senaste 20 åren, och nu är det dags att återuppta våra ansträngningar och rätta till våra misstag.

  Talmannen. Tack så mycket för ert tal, fru kommissionsledamot. Det innehöll känsla och engagemang, och det gick i linje med parlamentets intressen och krav.

  Zita Gurmai (PSE), föredragande för yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. – (HU) Hiv/aids, en av de farligaste sjukdomarna som finns i dag, känner inga gränser. Under de senaste två åren har antalet hivsmittade flickor och kvinnor ökat i alla delar av världen, och i särskilt snabb takt i Östeuropa, Asien och Latinamerika. Åtgärderna mot denna epidemi kan därför inte inskränkas till EU:s territorium, utan det krävs ett omedelbart, globalt samarbete. År 2005 smittades närmare 5 miljoner människor av hiv över hela världen, och 3 miljoner människor avled till följd av aidsrelaterade sjukdomar. Av dessa var omkring en halv miljon barn.

Den andra växande riskgruppen är kvinnor, eftersom allt fler smittas av hiv-viruset utan att veta om det, och de i sin tur blir bärare av detta virus som de sedan kan föra över till sina barn. I en strategi för att bekämpa hiv/aids bör skyddet av kvinnor och barn utgöra den viktigaste delen. De mest effektiva verktygen i denna kamp är förebyggande, information, verktyg för allmän utbildning och en ökad användning av de mest lämpliga distributionskanalerna, insamling av uppgifter, forskning och tidig diagnos och behandling. Vi måste säkerställa att alla personer, oberoende av ålder och kön, utan undantag får tillgång till hälso- och sjukvård av hög kvalitet.

  Antonios Trakatellis, för PPE-DE-gruppen. – (EL) Herr talman! För att stoppa hiv/aids-infektionen i EU och våra grannländer behövs en integrerad strategi som främjar förebyggande åtgärder, både på gemenskapsnivå och i dessa länder, men enligt min uppfattning också på en världsomfattande skala.

Antalet människor som smittas av aids och antalet som lever med aids ökar ständigt, och varje dag registreras 12 000 nya infektioner över hela världen. Det finns inget vaccin mot sjukdomen, och än så länge har ingen terapeutisk behandling visat sig vara framgångsrik.

En integrerad strategi måste, för att anknyta till det som Hippokrates en gång sa: ”att förebygga är bättre än att bota”, bestå av att främja ett effektivt förebyggande. Förebyggande kan ske med hjälp av allmänhetens medvetenhet – som kommissionsledamoten nämnde – och därför kan alla nödvändiga förebyggande åtgärder vidtas.

Vidare måste vi vidta vissa åtgärder för att få ett slut på fördomar relaterade till just denna sjukdom. Människor som är hiv/aids-smittade drabbas ständigt av intolerans och diskriminering. Vid sidan av arbetet för förebyggande måste vi naturligtvis främja områdena forskning och innovation, som kommer att möjliggöra nya mediciner och eventuellt vaccin.

Avslutningsvis vill jag tacka Georgs Andrejevs för hans fantastiska arbete. Vi har haft ett utomordentligt samarbete, och det tackar jag honom för. Jag tror att vi med detta betänkande kan utarbeta en alldeles utmärkt strategi för förebyggande, både inom Europeiska unionen och på en världsomfattande skala.

  Dorette Corbey, för PSE-gruppen. – (NL) Herr talman! Aids fortsätter att vara en tragedi, inte bara i utvecklingsländer utan också i Europa, inte bara bland homosexuella och narkomaner utan också bland heterosexuella och de som är fullständigt avhållsamma, och därför vill jag tacka vår föredragande varmt. Georgs Andrejevs har lagt ned mycket arbete och skrivit ett utmärkt betänkande.

Vår grupp måste göra allt vi kan för att sätta stopp för aidsepidemin, och vi måste investera med detta i åtanke. Vi måste först och främst investera i människor, i kvinnor. Vi måste ta förebyggandet på allvar. Vi måste ta kvinnors, ungdomars, sexarbetares och narkomaners verklighet på allvar, och använda denna verklighet som grund. Det är av största betydelse att det tillhandahålls bra information i skolor och på sjukhus, den sortens information i vilken människors moraliska val behandlas med respekt. Den bör också innehålla information om alla sexuellt överförbara sjukdomar, eftersom dessa ökar mottagligheten för aids.

För det andra måste vi investera i nya produkter, i mikrobicider, i produkter som ger kvinnor möjlighet att skydda sig mot aids, i mediciner och i vaccin, och i mer miljövänliga mediciner. Vi måste se till att kondomer blir mer allmänt tillgängliga för män och kvinnor.

För det tredje måste vi investera i politisk innovation. Vi måste omedelbart övervinna de hinder som finns. De grupper som är i störst behov av mediciner och vaccin har ofta inte råd med dem. Orsakerna till detta är de höga utvecklingskostnaderna för mediciner och den relativt korta återvinningstiden, som leder till att nya mediciner har oöverkomliga priser. Vi måste ta itu med dessa problem och det allmänna ansvar som hör samman med dem. Det finns lösningar på denna situation, exempelvis fler partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn för att utveckla aidsmedicin och -vaccin, vilket skulle kunna sänka kostnaderna i viss grad, samtidigt som vi också bör använda alla de möjligheter vi har för att upphäva patenträtter i allmänhetens intresse, något som avtalen om handelsrelaterade immateriella rättigheter (TRIPs) anger tonen för.

Vad som slutligen behövs om oumbärliga mediciner ska bli tillgängliga för kampen mot aids är bättre förhandlingar med läkemedelsindustrin, något som kommissionen kan spela en nyckelroll i, och jag stöder med glädje föredragandens ändringsförslag med detta syfte.

  Marios Matsakis, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman, fru minister, herr kommissionsledamot! Jag vill gratulera professor Georgs Andrejevs till hans utmärkta betänkande. Aids är ett stort hot mot den globala hälsan, och märkligt nog blir hotet allt större allteftersom behandlingen av de drabbade förbättras, eftersom patienternas överlevnadsgrad ökar med förbättrad behandling och gruppen smittade därmed växer.

Jag vill bara passa på att uppmärksamma en aspekt: smitta som beror på narkotikamissbrukares användning av infekterade nålar. Många tusen smittas på grund av detta varje år. Detta problem kan lösas enkelt åtminstone i EU:s medlemsstater, om bara regeringarna kunde förstå det enkla faktum att narkotikaberoende är en sjukdom, inte en straffbar gärning, och därför borde ordentliga åtgärder vidtas så att narkotikaberoende individer ges rena, icke infekterade nålar att använda i behandlingen av deras sjukdom. Detta borde göras under ordentlig medicinsk kontroll och övervakning och utan polisens eller rättsinstansernas inblandning. Jag hoppas att regeringarna till sist kommer att använda det sunda medicinska förnuftet, och inte en polisiär slägga, för att ta itu med narkotikaberoende sjuka människor.

Det intresserar mig att höra kommentarerna från kommissionen och ministern i denna fråga.

  Bogusław Rogalski, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Det gläder mig att få tala inför kammaren under denna betydelsefulla debatt om ett av den moderna tidens allvarligaste problem och hot: kampen mot hiv och aids.

Samhället verkar i dag ha blivit ganska blaserat när det gäller hiv/aids-frågan. Problemet uppmärksammas inte tillräckligt, och man investerar inte tillräckligt i frågan i relation till hotets allvar och omfattning. Och verkligheten är en tydlig kontrast till detta: nästan 40 miljoner människor över hela världen är smittade med hiv-viruset, och över 95 procent av dem bor i utvecklingsländer. Detta faktum borde föranleda oss att ge mer stöd till dessa länder. Det som är mest oroande är att mer än hälften av de nya hiv-fallen finns bland personer under 25 år. Antalet fall i Europeiska unionen och dess grannländer ökar i en oroande takt. Vi bör också komma ihåg att de personer som är mest mottagliga för hiv-infektion är narkomaner, invandrare och män som har sex med män. Alla dessa grupper kräver extra omsorg och stöd. Det är anledningen till att det är så viktigt att alla institutioner och organisationer som stöder säkrare livsstilar och undvikandet av risker inkluderar kampen mot hiv i sina program. Det är också viktigt att kommissionen använder sin grannskapspolitik för att nå hotade områden i länder som gränsar till EU, med särskild fokus på Kaliningradenklaven, där hotet också ökar med oroande hastighet. Men det vi borde fokusera mest på är tydliga informationskampanjer om hiv-infektion, eftersom detta är det viktigaste sättet att hejda denna moderna farsot på. Jag vill återigen understryka att det bara är förebyggande av och utbildning om hiv, i synnerhet bland ungdomar, som kan bidra till att avstyra en epidemi i global skala.

  Umberto Guidoni, för GUE/NGL-gruppen. – (IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Aids är inte på långa vägar en besegrad sjukdom. Antalet nya fall fortsätter att öka, och sjukdomen har antagit proportionerna av en global epidemi. Det som är mest oroande är att hälften av alla nya fall drabbar personer under 25 år.

I Europa tror över 50 procent av befolkningen att man kan smittas av aids genom en kyss. Därför behövs informationskampanjer som skrivs på ett vetenskapligt korrekt språk och som tillhandahåller tydlig information till befolkningen om förebyggande, metoder att skydda sig på och riskfyllt beteende.

Alla former av isolering måste bekämpas, genom att politik och program utarbetas för främjande av social integration och tillgång till arbetsmarknaden för personer som bär på detta virus. Det behövs också offentliga medel till främjande av verksamhet för forskning och utveckling där det fokuseras på behov inom folkhälsan, där alla har tillgång till forskningsresultaten, inklusive de fattigaste patienterna.

De mediciner som behövs för att rädda miljontals liv får inte behandlas som vanliga varor som styrs av marknadens krav. Vi måste, precis som det står i betänkandet, garantera alla människors rätt till hälso- och sjukvård och tillgång till mediciner.

  Irena Belohorská (NI). – (SK) Jag vill börja med att tacka föredraganden för ett detaljerat betänkande som täcker alla aspekter av kampen mot denna lömska sjukdom. Det är beklagligt att Europeiska centret för epidemiologisk övervakning av aids (EuroHIV) saknar nationella uppgifter från Spanien och Italien, fastän centret betraktar dem som de två länder med flest fall av sjukdomen, och trots att det uppskattade antalet personer som bär på detta virus nästan är tre gånger så högt som den officiella siffran. Slovakien beräknas t.ex. ha tio gånger fler smittade personer än vad den officiella statistiken visar.

Det är förståeligt nog svårt att få precisa siffror, eftersom det också finns personer som vägrar att behandlas och som håller sig borta från all sjukvård. Lagstiftningen löser inte detta problem, och trots risken för infektion kan ingen tvinga en person till behandling. Ofta är det till och med svårt att fastställa källan till infektionen. I fråga om syfilis är det enkelt att identifiera en person som bär på smittan. När det gäller hiv tar detta mycket lång tid. Jag stöder kommissionsledamot Markos Kyprianous betoning på svårigheten när det gäller forskning och hans ansträngningar att se till att behandling ges inom ramen för det sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling.

  Michael Cashman (PSE), föredragande för yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. – (EN) Herr talman! Jag skulle vilja börja med att gratulera föredraganden till hans arbete med detta oerhört viktiga betänkande.

Får jag först säga att aids och hiv naturligtvis inte är fördomsfulla i sig själva. Det drabbar alla som direkt utsätts för antingen användning av dåligt behandlat blod, som ofta är smittat och överförs, osäkert sex eller felaktig användning av nålar för att bara räkna upp några exempel.

Men det som vi måste ta itu med är hur vi ska förebygga spridningen. Det verkar som om frågan om information och utbildning i helhet står högst upp på dagordningen. Vi måste informera människor om hur de kan skydda sig. Vi måste informera människor om deras rättigheter och om tillgång till läkemedel. Samtidigt måste vi skapa ett fullständigt förfarande för att öka medvetenheten i samhällen och hos individer som inte själva känner sig hotade eller inte tror att de kommer att drabbas av aids och hiv.

När vi ser närmare på Afrika, där miljoner och åter miljoner liv ödeläggs, och när vi ser på Europa, där alltfler ungdomar smittas av hiv-viruset, får vi inte bara granska tillgång till behandling, utan också kostnaden för behandling. Vi måste göra allt i vår makt för att minska kostnaden för behandling och göra den tillgänglig för alla.

Till dem som påstår att användningen av kondomer inte är ett effektivt sätt för att hindra överförandet av hiv-viruset vill jag säga att de gör stor skada och faktiskt kostar oss liv. Kondomer fungerar. Byte av nålar fungerar. God praxis fungerar, och det räddar liv. Och de som förespråkar avhållsamhet? Ja, om avhållsamhet kan fungera i sexuella förhållanden, så gör det naturligtvis det. Men om avhållsamhet inte är ett alternativ? Den unga 14-åriga flicka som våldtogs på landsvägen i Afrika: har hon ett val? Nej. Hon har inget val. Och det är här som det är så viktigt med utbildning och medvetenhetshöjande arbete och att få ett slut på den diskriminering som fördärvar livet för de människor som lever med aids och hiv.

Slutligen, jag tror inte att hon citeras så ofta här i kammaren, men jag vill citera Madonna – det vill säga popstjärnan. Hon sa en gång att det är ett hjältedåd att komma ut och förklara sin sexualitet. Att komma ut och säga att man är hiv-positiv och hantera den diskriminering och den ilska som man lider av på grund av detta är att utnämna sig själv till en krigare: en krigare för att man utkämpar de slag som man vill att andra generationer aldrig ska behöva utkämpa igen.

Jag lovordar betänkandet, och jag lovordar parlamentet för det.

  Åsa Westlund (PSE). – Herr talman! Mellan 1998 och 2005 smittades enligt officiell statistik mer än 215 000 människor av hiv i EU. I Europa smittades nästan 650 000 personer. Många av dem var under 25 år.

På ett sätt gör detta mig väldigt matt och sorgsen. Det gör mig också väldigt upprörd, eftersom detta, precis som Kyprianou tidigare sa, sker helt i onödan. Dessa människor hade kunnat undvika att bli smittade. Därför är jag väldigt glad att vi idag har denna debatt. Jag är väldigt glad över det betänkande som vi skall rösta om och över att kommissionen och rådet har sagt sig vara villiga att prioritera dessa frågor.

Det går nämligen att komma åt den okunskap som har visat sig finnas om hur hiv och aids smittar. Detta visar bara att vi måste satsa ännu mer på information och på öppenhet om sexualitet överhuvudtaget. Vi måste våga prata om jämställdhet och sexuellt självbestämmande. Att det framför allt är de mest utsatta grupperna i samhället som drabbas av hiv och smittspridningen visar att vi måste jobba på nya sätt för att verkligen nå alla grupper i samhället. Att det är utsatta grupper som drabbas ställer också vårt arbete mot stigmatiseringen av hivsmittade inför väldigt tuffa utmaningar. Vi måste prioritera detta väldigt, väldigt hårt.

Jag är också väldigt glad över att man i betänkandet lyfter fram stödet till den globala fonden för bekämpning av hiv/aids, tuberkulos och malaria. Det är ett väldigt viktigt arbete som jag hoppas att vi kan stödja mera. Jag är också väldigt glad över att betänkandet och flera ändringsförslag pekar på betydelsen av att bekämpa tuberkulos och hiv parallellt. Jag är tacksam över det arbete som vi har lovat att tillsammans utföra för att motverka denna helt onödiga smittspridning.

  Karin Scheele (PSE). – (DE) Herr talman! Det som gör dagens debatt om kampen mot hiv/aids inom Europeiska unionen och i dess grannländer så viktig är att till och med vi i parlamentet ibland glömmer bort fakta om sjukdomen.

Hiv/aids fortsätter att vara en hotfull sjukdom, inte bara i afrikanska länder utan också i våra egna medlemsstater och i våra grannländer. Andelen personer som smittats med hiv ökar, och man beräknar att antalet smittade personer är tre gånger högre än den officiella siffran – vilket har sagts ett flertal gånger tidigare i dag.

Det är dock bra att alla EU:s institutioner återigen har talat för en effektiv kamp mot denna hotfulla sjukdom, och jag kan inte göra annat än att dela kommissionsledamot Markos Kyprianous frustration över att få se uppgifter som dessa om antalet nya infektioner och över sådan missvisande information efter de många år som vi trott att de yngre generationerna hade tagit till sig budskapet. Vi måste organisera informationskampanjer, inte bara för att förhindra att fler smittas med hiv, utan också för att förhindra att människor som har smittats brännmärks och för att ge människor den kunskap som behövs, för det är ganska otroligt att det fortfarande finns människor som tror att man kan smittas genom kyssar eller från ett vattenglas, och det är på detta område för utbildning och förebyggande som det görs alldeles för lite, som åtgärder måste inledas.

Jag slutar aldrig att förfäras över det bemötande som vissa religiösa grupper ger utbildning och informationskampanjer som stöds av de berörda ministrarna i vissa medlemsstater, och också här måste vi klart och tydligt visa den politiska flaggan.

Vad som bland annat står på spel är efterlevnaden av EU:s lagstiftning som den är utformad. Det finns ett direktiv i vilket normer för kvalitet och säkerhet för insamling, hantering och distribution av mänskligt blod fastställs, och vi måste se till att alla medlemsstater genomför det till fullo, inte minst för att skydda sina egna medborgare.

  Ulla Schmidt, rådets ordförande. (DE) Herr talman! Jag vill tacka alla Europaparlamentets ledamöter, och också kommissionen, för den debatt som vi har haft i dag, som mycket tydligt visar hur våra gemensamma åtgärder för att göra allt vi kan för att hålla antalet personer som smittas med infektionen så lågt som möjligt, och för att säkerställa en obegränsad tillgång till behandling för personer som bär på infektionen, i mycket hög grad är beroende av att ämnet inte blir tabubelagt och av att de drabbade inte brännmärks och diskrimineras.

Det gläder mig att det har förklarats, både här och vid den stora konferensen i Bremen, att hiv/aids måste placeras överst på dagordningen, för jag är fast övertygad om att om stats- och regeringscheferna måste ta till sig denna fråga för att vi överallt, inte minst i våra grannländer, ska kunna säkerställa skapandet av den infrastruktur som krävs om samarbetet med det civila samhället och, framför allt, med drabbade ska ge resultat och om de saker som det har hänvisats till verkligen ska kunna uträttas.

Det första som måste göras är att fundera över förebyggande och information och ställa oss själva frågan hur vi ska få fram budskapet till ungdomar, till invandrare och till dem som har svårt att få tillgång till den, som t.ex. de kvinnor som har tvingats till prostitution. Detta kan bara göras genom nära samarbete mellan de som har politisk makt och de inom det civila samhället som tar på sig ansvaret och samarbetar med oss, och omnämnandet av tvång till prostitution klargör att detta inte bara handlar om hälsopolitik, för regeringarna måste göra allt de kan för att skydda kvinnor.

För det tredje är förebyggande bara möjligt om vi talar öppet om hur smittan kan överföras, och det skulle mycket väl kunna leda till att vi i våra egna länder antar en narkotikapolitik som inte kriminaliserar narkotika, för fastän det måste vidtas åtgärder, även genom lagen, mot knarklangare måste de som blivit sjuka till följd av sitt beroende garanteras sådana saker som tillgång till rena nålar och till stöd och tjänster. Allt detta spelar en viktig roll i denna fråga. Detta är långtifrån en enkel väg att ta, inte minst i länderna runt omkring oss, där medlemsstaterna och deras regeringar anklagas för att själva agera langare och uppmuntra narkotikaberoende – ett tabubelagt ämne i många länder – genom att anta en sådan politik.

Det är av den anledningen som jag blev väldigt glad i Bremen över att se att ministrarna från de nya östeuropeiska medlemsstaterna var villiga att tala mycket rakt om dessa saker, för denna raka och öppna inställning till dessa problem, och avlägsnandet av tabut, är ett sätt att röra sig framåt i den riktning som vi alla hoppas kunna göra.

I och med detta har vi, om vi samlar bästa metoder på området för förebyggande och utbyter idéer, om vi investerar tillsammans i forskning och utveckling och antar denna sak, redan tagit ett steg framåt.

För det andra är jag starkt för att parlamentet, medlemsstaterna och kommissionen alla når insikten att en verklig kampanj mot hiv/aids också kräver den sortens infrastruktur i vilken hälso- och sjukvård möjliggörs samtidigt som de personer som får behandling finner kvalificerade personer att tala med under behandlingen.

För det tredje måste vi se till att tillgång till medicin till överkomligt pris kan garanteras i alla medlemsstater, genom att låta 10 procent av vårdbudgeten läggas på vaccin mot hiv och behandling.

Jag uppskattar det tillfälle som getts till denna debatt i dag, och det gläder mig att vi kommer att fortsätta ett nära samarbete för att ta itu med denna fråga, med tanke på de människor som lever tillsammans med oss och för att ungdomar ska kunna skyddas mot hiv/aids-infektion.

  Markos Kyprianou , ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Jag skulle vilja tacka alla ledamöter och ministern för en mycket intressant debatt.

Som ni känner till var vårt motto i år för vår hiv/aids-kampanj ”Aids … kommer ni ihåg mig?”. Tyvärr måste vi fortfarande påminna människor – inbegripet, måste jag tyvärr säga, beslutsfattare – om att denna sjukdom existerar.

Detta måste göras på flera sätt. För det första, när det gäller beslutsfattare upprepar jag det som ministern redan har sagt. ”Att lägga ut pengar på denna insats är inte en kostnad, det är en investering.” Vi måste påminna våra ledare och beslutsfattare om detta. För övrigt är det inte bara vår moraliska plikt mot våra partnerländer utanför Europa att ta itu med hiv/aids i grannländer och i utvecklingsländer, det är också en åtgärd i självförsvar. Vi måste använda alla praktiska argument för att övertyga de som fattar beslut.

Jag instämmer naturligtvis i att förebyggande är den viktigaste politiska åtgärden, eftersom det inte finns något botemedel för närvarande. Men förebyggandet kan göras mer effektivt genom utbildning och information. Det måste göras mycket på ett väl avvägt sätt: å ena sidan måste vi utbilda människor, särskilt ungdomar, i att detta är en farlig sjukdom. Det är inte som influensa: man kan inte ta antibiotika och sen försvinner den. Den skulle i slutändan kunna vara dödlig. Vi måste visa på sjukdomens risker, men inte på ett sätt som marginaliserar, stigmatiserar eller diskriminerar de smittade. Stigmatisering hindrar också behandling av sjukdomen, eftersom människor är rädda för stigmat. Folk går inte och testar sig och förblir ovetande om att de är smittade. Det slutar med att de smittar andra och inte söker behandling själva.

Det är en delikat balansgång, men det är vår uppgift, och vi måste göra det. Som man redan har nämnt är det beklagligt att ungdomar har osäker sex i dag. Som jag sa i mina inledande anmärkningar är användningen av kondomer något som vi måste fortsätta att påminna unga människor om: det är ett viktigt sätt för dem att skydda sig på. Avhållsamhet är något som borde grunda sig på moral och religiös övertygelse, inte fungera som en åtgärd mot sjukdomen, eftersom vi vill att människor ska känna till hur de skyddar sig om de beslutar sig för att ha sex. Alla är berättigade att ha sina moraliska övertygelser. De kan agera utifrån dessa, men utbildningen måste finnas där. De måste känna till hur man skyddar sig.

Som jag sa kommer vi också att särskilt betona forskning och utvecklingsåtgärder, i synnerhet skyddsåtgärder för kvinnor, och särskilt åtgärder som kvinnor kan vidta som inte kräver den manliga partnerns samtycke. Därför instämmer jag i hög grad i denna punkt i betänkandet.

Civilsamhället är en mycket viktig faktor för oss. Vi måste utveckla partnerskap – inte bara vi inom EU:s institutioner, utan också de europeiska medborgarna – så vi planerar ett mycket nära samarbete med civilsamhället, och vi har det redan. Vi upprättade ett forum för det civila samhället för hiv/aids-frågor 2005, och vi har gjort detta till en central aspekt i vårt arbete för att ta itu med hiv/aids inom EU. Forumet för det civila samhället höll faktiskt ett möte i går och ska mötas i dag i Luxemburg för att diskutera denna viktiga fråga. Det består av icke-statliga organisationer, kvinnogrupper, homosexuella och bisexuella män, prostituerade, intagna i fängelser, narkomaner. Vi måste innefatta hela samhället när det gäller att behandla denna fråga.

Jag håller med Marios Matsakis om att vi måste arbeta med att hantera frågan om narkotikaberoende personer och byte av nålar, eftersom jag instämmer i att det är en hälsofråga och inte handlar om brottslighet.

Vi har också nämnt Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar, det instrument som vi skapade tillsammans och som borde utgöra en mycket effektiv mekanism när det gäller övervakning och behandling av detta viktiga problem. Jag anser därför att denna debatt, och förhoppningsvis blir det fler, inte bara kommer att bidra till att dra till sig uppmärksamheten från alla de som måste fatta rätt beslut, utan också kommer att hjälpa europeiska medborgare att få information om den fortsatta existensen av detta problem. På kommissionens vägnar kan jag försäkra er om att detta kommer att stå kvar överst på vår politiska dagordning.

  Talmannen. Debatten är härmed avslutad.

Jag anser att det är på sin plats att återigen gratulera Georgs Andrejevs till det utomordentliga betänkande som han har utarbetat och säga att denna debatt har varit en av de mest tillfredsställande debatter som vi har fört under den senaste tiden, då den visar på stor harmoni mellan rådet, kommissionen och parlamentet. En debatt som visar på engagemang och som jag anser ger hopp när det gäller hur Europeiska unionen som helhet bör agera i fråga om interinstitutionella åtgärder i förhållande till ett problem som står i förgrunden av allas bekymmer.

Omröstningen kommer att äga rum kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 142 i arbetsordningen)

  Véronique Mathieu(PPE-DE), skriftlig. – (FR) Aids är den största epidemin i historien, och den påverkar alla regioner, alla sociala sektorer och alla åldersgrupper. I dag smittas en person var sjätte sekund.

Europaparlamentet måste ge en nystart åt en kampanj som tappat farten, och jag välkomnar det initiativbetänkande som vi röstar om i dag.

Aids håller på att glömmas bort, men sjukdomen har inte glömt oss – den sprids huvudsakligen bland ungdomar, kvinnor, invandrare och inom de nya medlemsstaterna. Unga européer blir allt mindre vaksamma och verkar förväxla befintlig behandling med botemedel. Vi måste lägga detta på minnet: aids dödar fortfarande människor.

Sjukdomen känner inga gränser, och vår solidaritet måste, nu mer än någonsin, vara gränsöverskridande. Det är anledningen till att det gläder mig att man i betänkandet inte bara rekommenderar europeiska åtgärder på områdena för förebyggande, information och forskning, utan också internationella åtgärder genom grannskapspolitik och Tacisprogrammet.

Kampen mot aids är inte bara en kamp mot en epidemi. Den spelar också en roll i främjandet av hälso- och sjukvård och sexuella rättigheter, liksom av kvinnors rättigheter. Detta är inte bara en gemensam politisk åtgärd; det är en allmängiltig plikt.

  Alessandro Battilocchio (NI) , skriftlig. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Uppgifterna om det nuvarande tillståndet i kampen mot aids är nedslående: över hela världen lever mer än 39 miljoner människor med hiv, och bara under 2006 smittades 4,3 miljoner människor av viruset. Uppgifterna som rör Europeiska unionen är också upprörande, för de visar på en betydande ökning av nya fall under de senaste sju åren.

Därför är det nödvändigt för såväl nationella som europeiska institutioner att anta en ny strategi så snabbt som möjligt. De måste fastställa förebyggande åtgärder som ska riktas till riskgrupper och upprätthålla informationskampanjer och kampanjer för utbildning om sexuell hälsa i skolorna, eftersom hälften av alla nya fall drabbar personer under 25 år. Europeiska unionen och det internationella samfundet har en plikt att garantera tillgång till medicin och behandling till överkomliga priser över hela världen, också i de fattigaste länderna, genom att bekämpa läkemedelsföretagslobbyn, och att genomföra forskning för en så snar produktion som möjligt av nya, innovativa antiretrovirala mediciner, vaccin och mikrobicider.

I ljuset av dessa uppgifter uppmanar jag alla medlemsstater som ännu inte har gjort det, bland andra Italien, att frigöra de medel som utlovats den globala fonden. Den italienska regeringen bör ge sitt ekonomiska bidrag, som i detta fall är 260 miljoner euro, till den globala fonden för bekämpning av hiv/aids, tuberkulos och malaria så snart som möjligt.

(Sammanträdet avbröts kl. 11.50 och återupptogs kl. 12.00.)

ORDFÖRANDESKAP: COCILOVO
Vice talman