Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 24 april 2007 - Strasbourg

8. Röstförklaringar

- Betänkande: Cavada (A6-0136/2007)

  Carlos Coelho(PPE-DE), skriftlig. (PT) Även om jag förstår Europols behov av att genomföra interna förändringar i fråga om löner och subventioner så har parlamentet sedan 1998 genomgående förkastat alla initiativ till detta som har lagts fram när man tillfrågats om detaljerade frågor relaterade till Europol.

Ett sådant samråd kunde inte betraktas som relevant medan Europol fortfarande var mellanstatligt, med vare sig demokratisk eller rättslig kontroll.

Jag välkomnar att parlamentets upprepade krav äntligen har uppfyllts: i december 2006 meddelade kommissionen sin avsikt att ge Europol en mer godtagbar rättslig ram och tilldela organet status som EU-byrå, finansierad via gemenskapens budget, och ge personalen status som gemenskapspersonal.

Fastän processen med att omvandla Europol inte har slutförts än har jag bestämt mig för att rösta för detta finska initiativ om justering av grundlöner och tillägg för Europols personal, och detta som ett tecken på god tro och på mitt fulla stöd för detta omvandlingsförfarande, som jag förutsätter kommer att slutföras så snart det går.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Junilistan anser att en ökad demokratisk, rättslig och budgetrelaterad kontroll av Europol är önskvärd. Eftersom Europolkonventionen utgör ett mellanstatligt samarbete är det dock de nationella parlamenten som skall utöva denna kontroll och inte Europaparlamentet. Därför har vi röstat nej till betänkandet.

- Betänkande: Graefe zu Baringdorf (A6-0072/2007)

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. (PT) Bulgariens och Rumäniens raffinaderier är i hög grad beroende av import av rårörsocker från tredjeländer.

Eftersom så är fallet måste tullkvoterna för import av rårörsocker till Bulgarien och Rumänien från tredjeländer öppnas för att förhindra ett avbrott i leveransen av rårörsocker till heltidsraffinaderier.

Det är i detta sammanhang som kommissionens förslag, som inte kommer att få några som helst följder för raffinaderier i andra medlemsstater, har uppstått.

Jag ställer mig bakom kommissionens förslag, med tanke på de särskilda omständigheter som råder, och jag kommer att rösta för Graefe zu Baringdorf-betänkandet.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Vi har röstat emot detta betänkande. Junilistan är av den uppfattningen att en genomgripande reformering av sockermarknaden inom EU är nödvändig i syfte att snarast liberalisera marknaden och ge sockerproducerande länder utanför EU möjligheten att kunna konkurrera på rättvisa villkor.

Det är då orimligt att lotsa in nya medlemsländer i ett dödsdömt system och vänja dem vid systemets regler. Eftersom Rumänien och Bulgarien har en fungerande sockermarknad bör de få behålla den och inte lotsas in i EU:s gemensamma organisation av sockermarknaden. Denna gemensamma organisation bör istället avskaffas.

- Betänkande: Herczog (A6-0118/2007)

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. (EN) Jag kommer att rösta för detta betänkande. I egenskap av den ledamot som företräder Europaparlamentet i ministerrådets rådgivande kommitté för frågor om rasism och främlingsfientlighet, ger jag mitt starka stöd till upprättandet av Europeiskt centrum för övervakning av rasism och främlingsfientlighet. Sedan starten har centrumet gjort en del utmärkt arbete. När det ursprungligen upprättades motsatte jag mig att dess befogenheter sträckte sig till att inte bara täcka EU utan också Europarådets territorium, eftersom jag ansåg att det skulle urvattna centrumets arbete och leda till att det förlorade sin fokus på den växande vågen av rasism, främlingsfientlighet och antisemitism inom unionen.

Nu ska vi inrätta en byrå för grundläggande rättigheter. Jag anser att detta är ett liknade misstag som kommer att minska den uppmärksamhet som måste riktas mot extremhögerorienterade organisationer och partier inom unionen, särskilt i vissa av de nya medlemsstaterna. Vissa som stödde förändringen blev rätt och slätt vilseledda, men andra visste exakt vad de gjorde!

- Betänkande: Herczog (A6-0121/2007)

  Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. (PL) Herr talman! Jag röstar för Edit Herczogs betänkande om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska byrån för luftfartssäkerhet för budgetåret 2005.

Herczog har med rätta analyserat problemet med det växande antalet gemenskapsorgan som inte alltid lyckas möta de allmänna kraven och vilkas uppgifter inte alltid uppfyller de verkliga behoven i Europeiska unionen eller medborgarnas förväntningar.

Jag stöder uppmaningen till kommissionen att fastställa allmänna riktlinjer för inrättande av nya gemenskapsorgan, att genomföra en kostnads–nyttoanalys innan ett nytt organ inrättas och att vart femte år genomföra en studie om det mervärde som varje befintligt organ tillför.

Det gläder mig att stödja beslutet av organets styrelse att anta normer för intern kontroll som bygger på de normer som kommissionen tillämpar och på ISO 9000.

- Betänkande: Gauzès (A6-0298/2006)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Under denna monopolistiska fas av kapitalismen har svaret på motsättningarna med ett system som bygger på finansiella spekulationer varit att sätta ekonomin i första rummet, och därmed skapa ett allt större behov av mer pengar på det ekonomiska området. Direktivet framför oss utgör en del av detta scenario.

Syftet med detta förslag är att skapa en inre marknad för betaltjänster, och det utgör en del av den handlingsplan för finansiella tjänster som syftar till att integrera EU:s marknad för tillhandahållande av finansiella tjänster. Jag vill ännu en gång påpeka att detta område kännetecknas av privata initiativ, i det här fallet från banksektorns sida, men att syftet alltid är detsamma, nämligen att främja öppnandet av nationella marknader för gränsöverskridande betaltjänster, att urvattna bestämmelserna om förebyggande och att godkänna att betaltjänstleverantörer som inte övervakas av banksektorn tillhandahåller dessa tjänster, samtidigt som man främjar koncentrationen av denna sektor på EU-nivå.

Länder som Portugal, som redan har avancerade betaltjänstleverantörer och tjänster, som exempelvis systemet Multibanco, kommer att drabbas särskilt hårt eftersom det inte har bringats någon klarhet i frågan om överföring av uppgifter till externa informationstjänster.

Därför har vi röstat mot betänkandet.

  Astrid Lulling (PPE-DE), skriftlig. – (FR) EU:s medborgare vill ha snabba betalsystem till överkomliga priser, och de vill att det skapas en inre marknad som är effektiv och funktionell när det gäller överföringar och mottagande av inbetalningar.

Vi kan vara helt nöjda med omröstningsresultatet till fördel för Jean-Paul Gauzès’ betänkande, för enligt Europaparlamentet är detta ett väl utfört arbete som gjorts i allas intresse, som ett bevis på att EU underlättar vardagen för dem.

Vi hade dock kunnat uppnå detta resultat mycket snabbare. Vi slutförde faktiskt arbetet inom utskottet för ekonomi och valutafrågor den 12 september.

Trots Europaparlamentets goda vilja har det tagit rådet sju månader att övertyga sig självt om att våra förslag är bäst även i fråga om konsumentskydd.

Det har också varit viktigt att säkerställa en rättvis konkurrens mellan de betalinstitut som inrättas eller erkänns i och med detta direktiv och de banker som är föremål för strikta regler i fråga om kapital. Det är viktigt att upprätthålla det goda rykte som sektorn för betaltjänster åtnjuter genom att hålla eventuella tvivelaktiga betalinstitut i bakgrunden.

Den tidsfrist för verkställande av en betalning som rådet har fastställt är strängare än den som vi föreslår.

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 163 i arbetsordningen.)

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för detta betänkande, eftersom man genom direktivet borde se till att EU-medborgarnas betalningar genomförs snabbare av banker, att deras kort ska accepteras i högre grad i andra länder och att deras rättigheter ska skyddas bättre i händelse av en tvist. Jag anser att detta kommer att skapa en viktig förbättring för de europeiska konsumenterna.

  Eoin Ryan (UEN), skriftlig. (EN) Betalningar är det ekonomiska smörjmedel som driver den riktiga ekonomin. För närvarande gör varje EU-medborgare i genomsnitt 138 betalningar med andra betalningsmedel än kontanter per år, och denna siffra kommer sannolikt att öka. Jag är fast övertygad om att om europeiska medborgare och företag ska kunna skörda frukterna av fördelarna med denna inre marknad fullt ut, så måste de kunna förlita sig på effektiva, billiga och säkra betaltjänster. Det är av denna anledning som jag stöder betänkandet om betaltjänster av Jean-Paul Gauzès.

För närvarande måste både konsumenter och återförsäljare brottas med det faktum att varor kan flyttas fysiskt över EU på en eller två dagar, men det kan ta mellan tre och fyra dagar att behandla betalningen i samband med dessa varor. Det går inte längre att godta långsamma betalningarna i en tidsålder då vi kan skryta med teknik som går på nanosekunder.

Jag är fast övertygad om att den europeiska konkurrensen, på Irland till exempel, först kommer att förbättras när det är lika enkelt för företag och konsumenter att genomföra en betalning från Dublin till Madrid som det är från Dublin till Cork.

  Marianne Thyssen (PPE-DE), skriftlig. (NL) Herr talman! Jag har röstat för, eftersom jag anser att både den inre marknaden och betaltjänsterna fungerar väl. Om initiativet för ett gemensamt eurobetalningsområde genomförs korrekt bör det leda till ökad konkurrens inom en större marknad, med större säkerhet, bättre tjänster och attraktiva priser. Vi skulle kunna kalla det ”bästa möjliga tjänst till lägsta möjliga kostnad”.

Jag har dock en reservation. I länder med en mer avancerad marknad för betaltjänster, som t.ex. Belgien – men vi är inte ensamma – finns en rädsla för att omställningen från de befintliga nationella betalsystemen skulle kunna leda till extra kostnader för företag och konsumenter. I detta sammanhang hänvisas till nivån för så kallade ”betalningsöverföringar mellan banker”.

Kommissionen försäkrade mig i ett svar på en skriftlig fråga rörande detta att man kommer att övervaka respekten för konkurrensreglerna och förbehålla sig rättigheten att vidta regleringsåtgärder om det skulle behövas. Jag litar på att kommissionen använder de korrigeringsmekanismer som man har tillgång till om det skulle visa sig vara nödvändigt.

Jag hoppas framför allt att banksektorn kommer att vara smart nog att se till att detta inte behövs och att samarbeta fullt ut för ett fortsatt enande av den inre marknaden för finansiella tjänster.

- Betänkande: Wojciechowski, Janusz (A6-0137/2007)

  Danutė Budreikaitė (ALDE). – (LT) När Litauen anslöts till Europeiska unionen tilldelades man en potatisstärkelsekvot som innebar att stärkelsefabrikerna bara tilläts att arbeta till 9,32 procent av produktionskapaciteten. För två år sedan, vid ett sammanträde med rådet (jordbruk och fiske), kom man överens om att potatisstärkelsekvoten skulle granskas efter två räkenskapsår. Konsumtionen av potatisstärkelse ökar i Litauen. För närvarande är den 10 gånger större än den tillåtna tillverkningskvoten.

Med tanke på att Europeiska unionens produktionskvoter för potatisstärkelse är underutnyttjade till 5 procent från januari 2007 enligt kommissionens uppgifter skulle en ökning av Litauens kvot till tio tusen ton inte ens uppgå till 0,5 procent av EU:s produktionskvoter för potatisstärkelse.

Därför kräver Litauen att landets produktionskvoter för potatisstärkelse höjs till 10 000 ton. Detta är nödvändigt, inte bara för den inhemska konsumtionen utan också för att skapa underlag för produktionskapaciteten för potatisstärkelse, bidra till en uppgång i konsumtionen och säkerställa en viss inkomstnivå för producenter av potatisstärkelse. Det är orimligt att ge privilegier till andra länder på bekostnad av den litauiska produktionskapaciteten för potatisstärkelse och jordbruksproducenter i allmänhet.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Vi motsätter oss dagens gemensamma jordbrukspolitik och vänder oss emot förändringar av ringa principiell betydelse inom det rådande systemet. Vi kräver en samlad översyn och omprövning av hela den gemensamma jordbrukspolitiken, och det är då svårt att bryta ut enskilda områden som det ärende som nu är uppe till omröstning.

Vår mening är att kvotsystemet för potatisstärkelse absolut inte bör förlängas utan EU måste avskaffa kvotsystem av alla slag inom jordbruket.

Liksom i maj 2005 fortsätter parlamentets federalistiskt inriktade majoritet att förespråka en förlängning av kvotsystemet. Junilistan konstaterar att det i detta läge är tur att inte parlamentet har medbeslutande i EU:s jordbrukspolitik, för då skulle unionen hamna i en fälla av protektionism och tunga subventioner till samtliga grupper inom jordbruksnäringen.

  Diamanto Manolakou (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Fastän vi är helt emot kvoter för alla jordbruksprodukter undrar vi varför EU sätter upp så många hinder för den produktionsutveckling som varje medlemsstat skulle kunna uppnå beroende på behov och förmåga, och ändå går med på att öka Litauens och Polens kvoter i fråga om produktion av potatis. Vi anser återigen att de nya medlemsstaterna utsätts för stor orättvisa i denna kvotstatus i fråga om produktion av potatisstärkelse. De nya medlemsstaterna behandlas provocerande orättvist när de bara tilldelas omkring 10 procent av kvoterna, medan de står för omkring 30 procent av produktionen.

Dagens förslag att förlänga och öka kvoterna är en partiell kompensation för Litauen och Polen. Jag kan ge belägg för detta genom att berätta att Polen, fastän det är det land som producerar mest potatis i Europa, tvingats importera potatisstärkelse på grund av restriktionerna på produktionen efter tilldelningen av kvoter, och detta får naturligtvis till följd att medelstora jordbruksföretag går i konkurs.

Grekland har liknande problem när det gäller andra produkter, vilket tvingar vårt land att importera dessa, trots gynnsamma klimatförhållanden för produktion av jordbruksprodukter, vilket får till följd att underskottet för jordbruksindustrin plötsligt ökar med miljontals euro och att de medelstora jordbruksföretagen dör ut.

- Betänkande: Pieper (A6-0087/2007)

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Herr talman! I detta betänkande tas två grundläggande problem upp som Europeiska unionen står inför. Det första är framtida utvidgning, och det andra är den nya dimension av sammanhållningspolitik som följer på den senaste anslutningsomgången. Framåtskridande förhandlingar med Kroatien och ett behov av en fullständig stabilisering av västra Balkan innebär att vi måste analysera hur denna utvidgning påverkar Europeiska unionen som helhet. Vad som gör en sådan analys särskilt betydelsefull är att vi, även om vi har haft en lång associeringsperiod och för närvarande förhandlar med Turkiet, inte bör glömma bort länder som t.ex. Ukraina. Detta betänkande är en bra grund för arbetet med budgetöversynen för 2009. Det är en bra förberedelse för gemenskapens existens under de kommande 50 åren. Anslutningen av 10 länder från Central- och Östeuropa 2004 och av Bulgarien och Rumänien 2007 har gett ökad konkurrens och stimulans till hela gemenskapen, samt bidragit till stabilitet, säkerhet och orubblig demokrati. Sammanhållningspolitik innebär solidaritet, och den är ett verktyg för integration av mindre utvecklade länder. Det är anledningen till att detta är ett så betydelsefullt betänkande.

  Andreas Mölzer (ITS). – (DE) Herr talman! Jag röstade för Pieperbetänkandet, eftersom det gläder mig att EU äntligen verkar erkänna att en turkisk anslutning skulle ställa överdrivna ekonomiska, politiska och sociala krav på oss. Kroatien å andra sidan har redan närmat sig EU i en sådan grad att en nära förestående anslutning knappast kan betvivlas, i synnerhet som det har fastställts att de ekonomiska följderna skulle bli minimala. Befintliga klyftor, inte bara mellan medlemsstater utan också mellan regioner, har accentuerats till följd av den senaste utvidgningsvågen, av globalisering, av en åldrande befolkning och av invandring från tredjeländer till storstadsregioner.

Det skulle mycket väl kunna vara så – som man faktiskt kan läsa på EU:s webbplats – att städer som t.ex. London, Hamburg och Bryssel hör till de mest välbärgade platserna, men man får inte glömma att klyftorna har ökat även där, och att det redan har uppstått slumområden. Vi har redan, efter vad som skett i Frankrike, sett vad sådant kan leda till, så det är mer än hög tid att i högre grad uppmärksamma inre sammanhållning för att förhindra att dessa sociala krutdurkar exploderar.

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) EU:s sammanhållningspolitik är den drivande kraften bakom en bestående hållbar utveckling, i synnerhet i mindre utvecklade regioner. Den bidrar på ett betydelsefullt sätt till att höja befolkningens levnadsstandard. Europaparlamentet har tillsammans med medlemsstaternas ministrar sista ordet vid godkännandet av EU:s budget. För denna sjuåriga programperiod har ett rekordbelopp på 347 miljarder euro öronmärkts för 84 regioner i 17 medlemsstater vilkas BNP är mycket lägre än 75 procent av genomsnittet i EU, och 16 regioner vilkas BNP bara ligger marginellt över 75 procent av genomsnittet, på grund av statistisk fördelning efter utvidgning. Dessa regioner följer det irländska uppsvinget med en enorm hoppfullhet. Irland är en enastående framgångssaga till följd av sammanhållningspolitiken. Genom att framgångsrikt stödja sig på strukturfonderna har man kunnat omvandla sig själv från den fattigaste regionen i Europa till en av de rikaste, och till att kunna ge bistånd genom Europeiska unionens solidaritetsfond till dem som är i störst behov av det.

Jag har uttryckt mitt stöd för Markus Piepers hantering för att Europaparlamentet känner stort engagemang för att sammanhållningspolitiken ska leda till framsteg också i Östeuropa. För att sammanhållningspolitiken ska vara effektiv måste vi räkna med konsekvenserna av framtida utvidgningar, särskilt på medellång sikt som i fråga om Turkiet och Kroatien, som redan har officiell status som anslutningsländer och som EU redan har inlett anslutningsförhandlingar med.

Dessutom finns det sju stater på östra Balkan som är potentiella kandidater för medel från instrumentet för stöd inför anslutningen. Bara dessa utvidgningar skulle kräva att budgeten för sammanhållningspolitiken ökade med 150 miljarder euro. Om Europa ska bli den mest konkurrenskraftiga ekonomin …

  Albert Deß (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Eftersom jag anser att Pieperbetänkandet egentligen är ett bra betänkande ville jag egentligen rösta för det, men eftersom båda mina ändringsförslag förkastades slutade det med att jag röstade mot det. Jag anser att Turkiets anslutning skulle innebära en överansträngning för EU:s förmåga att integrera med hjälp av sammanhållningspolitik, och det förvånar mig att inte en majoritet av parlamentet instämmer med mig i detta.

Mitt andra ändringsförslag lyder som följer: ”Europaparlamentet anser att det är omöjligt, av ekonomiska och politiska skäl, att tillämpa EU:s principer för strukturpolitik på Turkiet.” Majoriteten har kanske röstat mot detta ändringsförslag i dag, men jag är ändå övertygad om att det på längre sikt kommer att visa sig att jag har rätt.

  Bernadette Bourzai (PSE), skriftlig. – (FR) Jag ville gärna stödja följande ändringsförslag.

Ändringsförslagen 25, 20 och 28, för att det behövs en tillräcklig finansiering av regionalpolitiken för att de ekonomiska, sociala och territoriella klyftorna mellan regioner ska minska och för att framtida utvidgningar ska genomföras korrekt.

Ändringsförslagen 22 och 39, för att jag anser att det är oacceptabelt att tala om ”ett särskilt EU-medlemskap” och ”ett successivt tillvägagångssätt” i fråga om regionalpolitik bara för detta land, och att från och med nu inte räkna med något annat resultat av de förhandlingar som pågår med Turkiet än medlemskap.

Ändringsförslagen 14 och 24, eftersom föredragandens förslag om en ökad nationell medfinansiering i regioner som har mottagit strukturfonder under en rad programperioder skulle innebära slutet på ansträngningarna för att genomföra denna politik i de gamla medlemsstaternas mest underutvecklade regioner.

Jag är emot den alltför snåla linje som föredraganden följer, som föreslår en maximal tidsperiod för beviljande av strukturfinansiering till regioner. Som jag ser det är det just dessa regioner, som lider av belastning på naturområdet eller det mänskliga området eller av svåra förfaranden för ekonomisk förnyelse och som egentligen inte är utrustade för internationell konkurrens, som vi måste fortsätta att hjälpa genom strukturfonderna.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. (EN) Detta betänkande är negativt till framtida utvidgning, och i synnerhet Turkiets möjliga medlemskap i EU. Jag instämmer inte till fullo, även om jag anser att en ytterligare utvidgning kommer att vara oacceptabel för EU:s befolkning under den betydande tid som det tar för oss att införliva och integrera de tolv nya medlemsstaterna från 2004 och framåt. När det gäller Turkiet återstår mycket arbete som landet måste göra självt, och det inbegriper behandlingen av fackföreningsmedlemmar och mänskliga rättigheter för de kurdiska och assyriska minoriteterna, innan landet är i stånd att ansluta sig, även om Turkiet lyckas uppnå de ekonomiska kriterier som krävs av nya medlemmar. På grundval av detta kommer jag att lägga ned min röst om detta betänkande.

  Ambroise Guellec (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Territoriell sammanhållning i Europa som syftar till att minska infraregionala skillnader och skillnader inom regioner är ett centralt mål för Europeiska unionen. Jag välkomnar antagandet av detta betänkande i dag. Frågan om Europeiska unionens kapacitet att tillgodogöra sig stöd tas upp, och i synnerhet specificeras det att ytterligare utvidgningar inte skulle kunna finansieras utan att effektiviteten hos den nuvarande sammanhållningspolitiken skulle skadas, med tanke på unionens eget resurssystem.

Utifrån detta perspektiv måste regionala utgifter rationaliseras. En institutionell, ekonomisk och politisk reform är önskvärd som en del av en revidering av gemenskapens finansieringsram. Det är vidare omöjligt att föra en ärlig och effektiv sammanhållningspolitik utan en ökning av Europeiska unionens budget.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det gläder oss att några av de allra skadligaste förslagen med framgång har avlägsnats från betänkandet genom våra antagna förslag och de åtgärder som vi vidtagit. Förslagen i fråga skulle ha undergrävt sammanhållningspolitiken och fått debatten att kretsa kring interimsöversynen av den nuvarande finansieringsramen och av sammanhållningspolitiken. De förkastade förslagen var enligt följande:

– Ökad nationell samfinansiering av sammanhållningspolitiken.

– En fastställd längsta tid för att erhålla medel ur strukturfonderna utan hänsyn till urvalskriterier.

– Beviljandet av medel förenas med villkor på att vissa ekonomi- och/eller budgetpolitiska kriterier uppfylls, såsom stabilitets- och tillväxtpakten.

Vidare välkomnar vi – utan hänsyn till den rådande opinionen om EU:s utvidgningsprocess – att förslag som syftade till att skapa en annorlunda anslutningsstatus för nya länder har avlägsnats från betänkandet, förslag som skulle ha inneburit att dessa länder hade varit fullt integrerade i den inre marknaden utan att alls medverka i institutionerna eller i beslutsprocessen. Härigenom skulle ett slags nykolonialism ha skapats, där det så kallade stödet alltid hade varit förenat med villkor på att de berörda länderna gav efter för politiska påtryckningar.

Det finns dock alltjämt några mycket oroande inslag i betänkandet, till exempel när det gäller finansiella medel och målen för sammanhållningspolitiken. Vi kan omöjligen godta de punkterna och röstar följaktligen mot betänkandet.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag blev oroad av de negativa hänvisningarna till Turkiet i detta betänkande, och eftersom dessa fick stöd i kammaren hade jag inget annat alternativ än att rösta mot detta betänkande.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Sammanhållningen är en av EU:s centrala principer och värderingar, oavsett om unionen har 12 eller 30 medlemmar.

Sammanhållningspolitiken grundar sig för det första på tanken att alla parter i samma projekt bör gynnas i lika grad och, för det andra, att ju snabbare och mer allmän gemenskapens ekonomiska utveckling är, desto större blir framgången för projektet som helhet och för alla medborgarna. Jag delar därför till stor del föredragandens oro, även om jag inte instämmer helt i alla de föreslagna lösningarna.

Det finns dock andra aspekter som måste beaktas. Med tanke på den typ av ekonomisk utmaning som vi för närvarande står inför, vilken härrör från globaliseringstrycket och från den allt snabbare moderniseringen av ekonomiska strukturer, måste vi söka efter de lämpligaste instrumenten för att förändra mönstren. Följaktligen anser jag att vi, samtidigt som vi absolut måste hålla fast vid de värderingar och principer som vägleder oss, även måste vara kreativa och nyskapande i våra reaktioner på de nya utmaningar som vi ställs inför. Att förbereda de ekonomiskt minst privilegierade regionerna för 2000-talet är inte längre en visionär gest, utan en faktisk prioritering. Tiderna har förändrats, och reaktionerna måste vara nyskapande.

  José Albino Silva Peneda (PPE-DE), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet, eftersom det, för det första, fäster uppmärksamheten på de budgetsvårigheter som medlemsstaterna förväntas uppleva mot bakgrund av de demografiska förändringar som förutspås äga rum i EU. Denna punkt är mycket viktig, eftersom utgifterna för sammanhållningspolitiken, i och med EU:s utvidgning, kommer att anta orimliga proportioner ur politisk synvinkel.

För det andra vore det oacceptabelt om vissa EU-regioner inte längre omfattades enbart på grund av den statistiska effekten av en ny utvidgningsomgång. Dessutom kommer globaliseringen att ha en skadlig inverkan på vissa europeiska regioner.

Detta är en fråga som kräver stor försiktighet, och jag stöder därför uppmaningen till kommissionen att beräkna de utgifter för regionalpolitiken som sannolikt skulle uppstå i samband med de kommande utvidgningsomgångarna om de nuvarande kriterierna tillämpades, jämte de följder som sådana sannolika utgifter skulle få för regioner som hittills har ansetts vara stödberättigade.

Slutligen håller jag med om att det finns ett behov av att utveckla graderade modeller som tillåter ytterligare differentiering mellan föranslutningsstöd och fullt deltagande i sammanhållningspolitiken.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. (EN) Europaparlamentets labourgrupp försökte ändra Pieperbetänkandet genom att ta bort de mest omtvistade ändringsförslagen. Men dessa ändringsförslag drevs vidare, och våra ansträngningar var förgäves. Europaparlamentets labourgrupp röstade mot ett betänkande som var mycket negativt i den allmänna synen på framtida utvidgning och i de särskilda hänvisningarna till Turkiet.

Betänkande: Virrankoski (A6-0123/2007)

  Andreas Mölzer (ITS). – (DE) Herr talman! Jag röstade mot Virrankoskibetänkandet, och skälen till det är att kontrollen av budgeten borde organiseras effektivare med tanke på den nära förestående översynen av EU:s budget, som planeras till 2009 och som är tänkt att medge större insyn genom att bland annat röja en väg genom rabattdjungeln. Vad som framför allt behövs är att för en gångs skull göra något när det gäller återbetalning av felaktigt utbetalda penningsummor, eftersom bedragarna annars kommer att fortsätta att klara sig undan ostraffade och medlemsstaterna kommer att sakna incitament att strama åt sina överdrivet lindriga och slappa kontroller.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Framläggningen av kommissionens politiska strategi för 2008 inleder förhandlingsprocessen för gemenskapens budget. Mot en fondkuliss av försök att återuppliva det redan förkastade konstitutionsfördraget och av debatten om gemenskapens budget för 2008–2009, är 2008 tänkt att betraktas som det näst sista året i parlamentets sjätte mandatperiod och för Barrosokommissionen.

Bland de politiska prioriteringar som kommissionen förordar skulle jag vilja lyfta fram negativa aspekter såsom liberaliseringen av arbetsmarknaden genom så kallad flexicurity, finansieringen av europeisk infrastruktur till stöd för gas- och elsektorernas liberalisering, inrättandet av det europeiska patentet och stärkandet av EU:s militära beståndsdel.

Kommissionen förklarar att ”budgeten för 2008 kommer att bygga på budgeten för 2007” – och underskrider uppenbarligen återigen budgettaket enligt budgetramen för 2007–2013. Detta kommer utan tvekan att vara otillräckligt för att tillgodose behovet av ekonomisk och social sammanhållning i det utvidgade EU.

Vi förkastar detta slags förslag och betonar behovet av att föra en politik som främjar hållbar ekonomisk utveckling och sysselsättning, som motverkar arbetslöshet, fattigdom, socialt utanförskap och löneorättvisa och som minskar regionala obalanser och främjar verklig konvergens.

  Diamanto Manolakou (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) I betänkandet om kommissionens årliga strategiska prioriteringar inom ramen för 2008 års budget görs ett försök att effektivisera EU:s kapitalbudget i syfte att bättre tjäna unionens gräsrotsfientliga politik.

Man efterlyser forskningsstudier för att bekräfta hur effektivt medlen har använts till det regionalimperialistiska EU:s prioriteringar. Dock försöker ingen få fram uppgifter om arbetslösheten, ”utrotningen” av medelstora jordbruksföretag och de övriga problem som människorna har drabbats av sett till hälsa, utbildning och sociala trygghet och som uppstått till följd av EU:s gräsrotsfientliga politik.

Man eftersträvar mer handlingsutrymme i budgeten för ”nödlägen”, vilket är ett steg i riktning mot att tillfredsställa kapitalismens mest trängande behov.

EU:s gräsrotsfientliga politik främjas kraftfullt i sin helhet, samtidigt som finansieringen för att främja den arbetarfientliga Lissabonstrategin ökas och forskningsstudier emotses inför översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken i syfte att påskynda utrotningen av de medelstora jordbruksföretagen. Kraftfulla åtgärder vidtas för att kuva arbetstagarnas motstånd (med de ökade anslagen till Eurojust), liksom åtgärder för att underordna dem genom att stärka propagandamekanismerna.

Finansieringen av EU:s imperialistiska interventioner prioriteras öppet. Folken har upplevt ”fredsinsatser” som syftar till att underordna dem i kapitalismens intresse.

Sammanfattningsvis innebär budgetramen för 2008 stöd för kapitalismens aggressivitet gentemot folken. Vi röstar mot den och uppmanar folket att bekämpa den, eftersom resursfördelningen avslöjar EU:s reaktionära politik.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. (PL) Jag röstar för Kyösti Virrankoskis betänkande om kommissionens årliga strategiska prioriteringar för budgetförfarandet för 2008.

Betänkandet är ett första steg i det årliga budgeteringsförfarandet. Det innehåller parlamentets strategiska prioriteringar för 2008 och tjänar som riktmärke för kommissionen under utarbetandet av budgetförslaget för 2008.

I betänkandet behandlas de flesta av de viktigaste frågorna. Man tar upp frågan om ökad integrering mellan programmet för lagstiftningsarbetet och budgetförfarandet och understryker behovet av att grunderna i budgetramen för 2007–2013 respekteras.

Dessutom har parlamentets ledamöter förklarat att principen om en ”resultatinriktad budget” kommer att prioriteras även under arbetet med budgeten för 2008, såsom fallet var i budgeten för 2007.

- Betänkande: Garriga Polledo (A6-0095/2007)

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag röstade naturligtvis mot ansvarsfriheten avseende kommissionens räkenskaper, som jag alltid gör. Det har gått så lång tid att jag inte ens kan minnas när revisionsrätten sist avgav en positiv revisionsförklaring om kommissionens räkenskaper. Jag finner det ganska lustigt att den belgiska polisen trängde sig in i kommissionens kontorsbyggnader för att arrestera en del individer just den dag då kammarens budgetkontrollutskott röstade för att dra ett streck över det förflutna och låta räkenskaperna gå igenom. De ansåg uppenbarligen att det fanns några problem.

Jag gjorde en omfattande undersökning i den region som jag företräder. I en särskild del, i Daventrys underbara valkrets, sände jag ut 15 000 enkäter och frågade människor om de tyckte att Storbritannien borde fortsätta att bidra till budgeten så länge räkenskaperna inte har godkänts. Över 10 procent av personerna sände tillbaka enkäten, och 95 procent av dem som skickade tillbaka den sa att vi inte borde betala några pengar så länge detta problem kvarstår.

  Gabriele Stauner (PPE-DE), skriftlig. (DE) I dagens omröstning om ansvarsfrihet för kommissionen för 2005 års budget röstade jag mot att ansvarsfrihet ska beviljas, på grundval av att revisionsrätten inte har utfärdat någon revisionsförklaring i år, precis lika lite som tidigare år. Detta innebär att ett uttalande om förståndigt och effektivt användande av medlen inte är garanterat i någon högre grad än det varit tidigare år. Som vi väl känner till har José Manuel Barroso, kommissionens ordförande, sagt att det är hans avsikt att en villkorslös revisionsförklaring ska nås före 2009, och det står klart för mig, utifrån den ansvarsfrihet som beviljats i dag, att inga synbara åtgärder har vidtagits i detta syfte.

- Betänkande: Staes (A6-0094/2007)

  Christofer Fjellner (PPE-DE). – Herr talman! Jag skulle bara vilja ta tillfället i akt och tacka mina kolleger för stödet för de två ändringsförslag som jag lade fram. Jag har länge försökt att få reda på vad flyttcirkusen till Strasbourg egentligen kostar och det pinsamma är att ingen har kunnat svara! Ingen vet alltså vad flyttcirkusen kostar!

Det är trots allt inte våra egna utan skattebetalarnas pengar som vi gör av med. Det minsta som vi och skattebetalarna till syvende och sist har rätt att kräva är att man på allvar utreder kostnaden, något som jag framför i de två ändringsförslag som jag lade fram i dag. Enligt den enda uppgift som jag har hittat kostar flyttcirkusen 2 miljarder svenska kronor, men det är en uppgift som är från 2000 när vi bara hade 15 medlemsländer i EU.

Min förhoppning är att vi nu får nya siffror och nytt bränsle till den här debatten så att vi förhoppningsvis efter dagens omröstning kan ta första steget mot ett avskaffande av hela flyttcirkusen.

  Jan Andersson, Göran Färm, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. Vi svenska socialdemokrater har röstat ja till betänkande A6-0094/2007 om ansvarsfrihet för Europaparlamentet för 2005.

Omröstningen måste delvis ses som en framgång, trots att vissa ändringsförslag om ökad insyn i Europaparlamentarikernas pensionsvillkor som vi stödde i omröstningen förkastades.

Vi svenska socialdemokrater har valt att inte ingå i Europaparlamentets pensionssystem. Vi anser att systemet är omoraliskt utformat och har därför valt att ställa oss utanför det.

Att däremot rösta emot hela betänkandet för att just dessa ändringsförslag förkastades anser vi dock inte vara nödvändigt, eftersom pensionerna endast rör en mycket liten del av parlamentets verksamhet.

  Astrid Lulling (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Vårt budgetkontrollutskott har återigen varit överdrivet nitiskt.

Om vi genomförde vissa av dess förslag skulle vi behöva anställa en mindre armé av tjänstemän för att utföra onödiga uppgifter och kontroller, vilket inte på något sätt skulle öka öppenheten eller förhindra oegentligheter, utan bara leda till meningslösa kostnader och käbbel.

Jag beklagar att varken föredraganden eller en majoritet av utskottsledamöterna var benägna att ta hänsyn till synpunkterna från ordföranden för ledamöternas frivilliga pensionsfond i syfte att rensa bort uppenbara osanningar om bland annat den stadga som ska träda i kraft 2009.

I stället för att uppträda som oansvariga populister borde somliga av budgetkontrollutskottets ledamöter ta itu med verkliga problem, såsom de potentiellt orimliga kostnaderna i pensionssystemet för de franska och italienska parlamentsledamöterna, kostnader som kommer att uppgå till i storleksordningen 150 miljoner euro.

Jag är för ansvarsfrihet, men röstade mot en mängd förslag som är lika tanklösa som kostsamma och fullständigt onödiga, och de har inget att göra med ansvarsfriheten för 2005.

- Betänkande: Caspary (A6-0108/2007)

  Jan Andersson, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. Vi svenska socialdemokrater valde att stödja ändringsförslag 1 om att kostnaden för Europaparlamentets verksamhet i Strasbourg skall debiteras rådet, eftersom rådet förnekar parlamentet rätten att självt besluta om sitt säte. Den bästa lösningen vore dock att parlamentet självt fick bestämma, och att parlamentet valde att ha sin verksamhet enbart i Bryssel.

- Betänkande: Caspary (A6-0106/2007)

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Herr talman! I vanliga fall skulle jag bara ha hållit ett tal eller avgett en röstförklaring om ansvarsfriheten, samt talat om varför jag röstade emot den. Men i just detta fall kan jag föreställa mig att champagnekorkarna redan smäller i Regionkommittén, eftersom parlamentet glatt har sopat alla sorters problem, som har funnits under ett antal år, under mattan.

För två eller tre år sedan bad vi i kammaren att en ursäkt skulle framföras till Regionkommitténs dåvarande internrevisor, Robert McCoy, som hade vädjat till oss om hjälp att be parlamentet och budgetkontrollutskottet att tvinga Regionkommittén att ändra sig och se efter allmänhetens pengar ordentligt. Vi ignorerade detta. Vi lät en resolution gå igenom och sa att han borde få en ursäkt, men Regionkommittén ignorerade detta. Robert McCoy har än i dag inte fått någon ursäkt, och Regionkommittén vet att den kan strunta i allt som parlamentet beslutar eftersom ingen bryr sig. Det är verkligen synd.

- Betänkanden: Caspary (A6-0110/2007), Garriga Polledo (A6-0095/2007), Staes (A6-0094/2007), Caspary (A6-0108/2007) och Caspary (A6-0106/2007)

  James Elles (PPE-DE), skriftlig. (EN) De konservativa kommer att rösta emot parlamentets huvudsakliga betänkanden om ansvarsfriheten avseende budgeten för Europaparlamentet, kommissionen, rådet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén på grundval av att revisionsrätten för tolfte året i rad inte har kunnat avge någon positiv revisionsförklaring för EU:s allmänna räkenskaper. De konservativa anser att denna situation måste lösas som ett brådskande ärende av kommissionen, och att det måste råda nolltolerans i samtliga fall av bristfällig förvaltning och bedrägeri.

Bortsett från att genomföra de nya redovisningssystemen och uppmuntra avslöjare att träda fram inriktar sig de konservativa på det mest prioriterade området med de 80 procent av budgeten som används i medlemsstaterna och som oroade revisorerna. Genom begreppet ”gemensam förvaltning” gör unionens system åtskillnad mellan makt och ansvar: kommissionen ansvarar för användningen av alla EU-medel, men i verkligheten har makten delegerats till utbetalande organ i medlemsstaterna. Det har gjorts vissa framsteg genom att man har innefattat ett löfte om att det ska krävas en attestering av utgifterna från medlemsstaterna i framtiden i avtalet om budgetramen för 2007–2013. Det är viktigt att detta genomförs till fullo. Det måste råda större öppenhet när det gäller medlemsstaternas användning av EU:s medel …

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 163 i arbetsordningen.)

- Betänkanden: Virrankoski (A6-0123/2007), Garriga Polledo (A6-0095/2007), Staes (A6-0094/2007), Caspary (A6-0108/2007), Caspary (A6-0106/2007) och Herczog (A6-0116/2007)

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag gav mitt stöd till revisionsrättens åsikt om att alla de sju institutionerna kan ges ansvarsfrihet.

- Betänkande: Andrejevs (A6-0091/2007)

  Marcin Libicki (UEN). – (PL) Herr talman! Jag skulle vilja att det noterades att jag, när vi röstade om Andrejevsbetänkandet och punkt L i ingressen (det var en omröstning med namnupprop), av misstag röstade för fast jag egentligen ville rösta mot.

  Danutė Budreikaitė (ALDE). – (LT) De första fallen av hiv-smitta upptäcktes för 25 år sedan. Sjukdomen har spridit sig över hela världen. Exakt hur många människor som lider av sjukdomen är obekant. Behandlingen är dyr och inte tillgänglig för alla. Detta gäller särskilt de nya EU-medlemsstaterna. I betänkandet görs en mycket viktig iakttagelse om det komplexa sambandet mellan hiv/aids-frågan och migrationsprocesser.

Flödet av invandrare, särskilt från länder där hiv/aids är allmänt förekommande och från länder i öst, om vilka vi har föga information, hotar att sprida hiv/aids ytterligare.

Forskning visar att invandrare håller på att bli den största riskgruppen när det gäller hiv/aids i Europeiska unionen och angränsande länder. Hälsoundersökningar av 12 000 invandrare i Moskva gav vid handen av 10 procent lider av hiv/aids och andra smittsamma sjukdomar.

Jag stöder förslaget om att inom grannskapspolitikens ram ge stöd för förebyggande i och behandling av utsatta grupper, särskilt invandrare. Problemet måste ägnas större uppmärksamhet.

  John Attard-Montalto, Louis Grech och Joseph Muscat (PSE), skriftlig. (MT) Min röst om Georgs Andrejevs betänkande om bekämpning av hiv/aids i Europeiska unionen och angränsande länder 2006–2009 är en röst för en sammanhängande strategi som syftar till att angripa detta stora och tragiska problem.

Jag skulle vilja klargöra att min röst inte får tolkas som ett godkännande av abortingrepp.

  Liam Aylward, Brian Crowley, Seán Ó Neachtain och Eoin Ryan (UEN), skriftlig. (EN) Det säger sig självt att jag och mina kolleger från Fianna Fáil-delegationen i mycket hög grad är för att hiv/aids ska utrotas och bekämpas inom EU och grannländerna.

Vi och den irländska regeringen oroar oss för hänvisningar till en stark koppling mellan förebyggande av hiv/aids och sexuella och reproduktiva rättigheter i politiska åtgärder, program, strategier och allmän utbildning. Den irländska regeringen är av den åsikten att sådana hänvisningar borde sättas i sitt sammanhang genom att dessa rättigheter kopplas till handlingsplanen från den internationella konferensen om befolkning och utveckling (ICPD), som hölls i Kairo 1994, och handlingsplanen från Peking (1995) och granskningarna av dessa som FN:s generalförsamling genomförde 1999 och 2000, för att se till att irländska nationella rättsliga/reglerande system respekteras.

Både i ICPD i Kairo och Pekingförklaringen hänvisas till behovet att ge kvinnor sexuella och reproduktiva rättigheter, men dessa rättigheter är berättigade genom behovet att respektera nationella rättsliga förfaranden när man överväger abortfrågan. ”Alla åtgärder eller förändringar som hör samman med hälsovårdssystemet kan bara fastställas på nationell eller lokal nivå i enlighet med det nationella lagstiftningsförfarandet.” ...

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 163 i arbetsordningen.)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi röstade för betänkandet eftersom det har många positiva sidor, av vilka jag vill framhålla följande:

– Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avsätta resurser för förebyggande åtgärder inom ramen för handlingsprogrammet för åtgärder på folkhälsoområdet för att bekämpa hiv/aids och att kräva att stödmottagarna ägnar en viss del av sin forskning åt dessa sjukdomar.

– Europaparlamentet anser att palliativ vård är ett viktigt inslag i vården av människor med hiv/aids och att denna bör utvecklas och ges större plats i hela EU.

– Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt uppmärksamma främjandet av programmen för kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa, för att motverka att den ökande spridningen bland kvinnor.

– Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att stödja och tillhandahålla medel för forskning och utveckling rörande mikrobiocider och kondomer för kvinnor, som ger kvinnor en möjlighet att skydda sig och sin manliga partner mot hiv/aids med eller utan partnerns samtycke, eftersom kondomer visserligen fortsätter att vara det mest välkända och utbredda sättet att skydda sig mot hiv/aids och sexuellt överförbara sjukdomar men samtidigt kräver den manliga partnerns samtycke.

  Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. (PL) Jag röstar för betänkandet om bekämpning av hiv/aids i Europeiska unionen och angränsande länder 2006–2009.

Georgs Andrejevs betänkande är en utmärkt reaktion på Europeiska kommissionens program för 2006–2009 för att bekämpa hiv/aids i Europeiska unionen och angränsande länder.

Föredraganden framhåller med rätta behovet av en omfattande offentlig informationskampanj som dels bidrar till att öka kunskapen om hur man skyddar sig mot aids, dels blir startskottet för kampen mot den stigmatisering och diskriminering som drabbar människor som lider av sjukdomen. De senaste siffrorna visar att antalet människor som är smittade med viruset ökar.

Georgs Andrejevs har understrukit den roll som internationella organisationer spelar för att bekämpa aids, men konstaterar samtidigt att de inte har tillräckliga medel för att spela rollen fullt ut.

Föredragandens initiativ att uppmana kommissionen och medlemsstaterna att utvärdera sina metoder att stödja hälsovården, som är central när det gäller den svåra frågan om att garantera allmän tillgång till dyr antiretroviral behandling, förtjänar vårt stöd.

  Diamanto Manolakou (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) I betänkandet om bekämpning av hiv/aids i Europeiska unionen och angränsande länder 2006–2009 lyfts vissa riktiga aspekter av frågan fram. Inget sägs dock om människornas behov av förebyggande och behandling av hiv/aids inom ramen för gemensamma, offentliga och avgiftsbefriade moderna hälso- och sjukvårdssystem i medlemsstaterna. Inga svar ges på folkets krav på att patienter gratis ska förses med alla nödvändiga läkemedel. Forskningen om hiv/aids-behandling ingår i det människofientliga sjunde ramprogrammet om forskning, som har skräddarsytts efter de multinationella bolagens behov.

Kampen mot hiv/aids kräver omfattande planering från medlemsstaternas sida. Icke-statliga organisationer kan inte spela en sådan roll. Kravet på att stärka de icke-statliga organisationerna syftar till att leda arbetskraftens uppmärksamhet bort från medlemsstaternas och regeringarnas ansvar, bort från människornas aktuella behov i hälso- och sjukvårdssektorn. Arbetarna tvingas återigen bära bördan genom frivilligarbete. Ansvaret för kampen mot hiv/aids ligger inte i hos den enskilde, och att göra gemensam sak med bolagen är ingen ändamålsenlig utväg, eftersom dessa bara är intresserade av att göra vinster. Det är en fråga som berör alla arbetare, och dessa måste kämpa och tvinga regeringarna att vidta omfattande åtgärder för förebyggande, forskning och tillgång till läkemedel och behandlingar, som i dag är alltför dyra.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för detta betänkande, i vilket man försöker att stärka kampen mot hiv/aids genom att främja förebyggande genom utbildning och information samt genom att bekämpa diskriminering och orättvisor när det gäller tillgång till behandling och läkemedel.

  Kathy Sinnott (IND/DEM), skriftlig. (EN) Jag har lagt ned min röst, eftersom jag inte anser att detta är ett initiativ som har någon möjlighet att vända den uppåtgående trenden för hiv/aids-infektioner inom EU.

Hiv/aids orsakar stort lidande, och ändå vägrade parlamentet på utskottsnivå att inbegripa alla tillvägagångssätt som man känner till som är verksamma.

Jag vill rädda liv, och jag vill vänta med att avge en positiv röst tills det finns ett verkligt positivt initiativ.