Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 25 april 2007 - Strasbourg

12. Röstförklaringar

- Betänkande: Eva Lichtenberger (A6-0060/2007)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Detta associeringsavtal gäller det pågående initiativet om det gemensamma europeiska luftrummet. Ett av initiativets centrala inslag, som är typiskt för avtal av detta slag, är den gradvisa liberaliseringen av transporter hos de avtalsslutande parterna och den eufemistiskt klingande ”anpassningen” av de statliga monopolen.

Vi vill därför upprepa principen att det är upp till varje medlemsstat att besluta hur lufttrafiktjänster ska bedrivas och på vilka villkor, inklusive villkoret att det bästa är att staten själv tillhandahåller denna tjänst.

Vi vill också återigen bekräfta vår uppfattning att den främsta principen för alla åtgärder som vidtas enligt dessa avtal bör vara principen om samarbete och respekt för nationell suveränitet, vilket även innefattar varje stats förvaltning av sitt eget luftrum.

Liberaliseringen av lufttrafiken har lett till en försämrad kvalitet hos de tjänster som tillhandahålls och till angrepp på arbetstagarnas rättigheter i denna nyckelsektor. Samtidigt har liberaliseringen gynnat de stora internationella flygbolagen genom att sektorn koncentrerats, till nackdel för mindre aktörer.

Slutligen vill jag fästa uppmärksamheten på den obegripliga inblandningen av Förenta nationernas övergångsförvaltning i Kosovo.

- Rekommendation: Paolo Costa (A6-0134/2007)

  Daniel Hannan (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Hur ofta hör vi argumentet att vi behöver EU-lagstiftning på grund av att ett särskilt politikområde har en internationell dimension? Det argumentet är rimligt på ytan, men när man tittar närmare på det visar det sig vara bara skenbart riktigt, och detta demonstreras i all sin tydlighet inom flygpolitiken.

Det är tydligt att det är en fråga som går över nationsgränser. Ändå bör man hantera den, som vi har sett i detta betänkande, på ett internationellt sätt snarare än övernationellt, som innebär att såväl stater utanför EU som EU-medlemsstater involveras.

Detta är säkert ett bättre sätt att organisera vår kontinent än om alla gränsöverskridande frågor kontrolleras från Bryssel. Låt oss utvidga denna ordning till fler områden än flyget.

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. (DE) Jag röstade för förordningen om skyddsregler för den civila luftfarten.

Jag vill vidare hävda att detaljerade åtgärder, som exempelvis förbudet mot att ta med sig drycker och vätskor ombord, bör upphöra att gälla efter sex månader. Den rådande situationen, där flygplatser tillämpar denna bestämmelse olika och på ett oprofessionellt sätt, så att många resenärer inte vet exakt vilka föremål de i själva verket får ta med sig och vilka regler som gäller, är ohållbar, och det är förståeligt att folk håller på att få nog. Det är absolut nödvändigt att passagerarna får tydlig information om vilka rättigheter och skyldigheter säkerhetspersonalen på flygplatser har, för att rutinerna ska kunna genomföras fredligt och effektivt.

Om en medlemsstat skulle fatta beslut i motsatt riktning måste man först göra en grundlig omprövning av säkerhetsriskerna och en utförlig översyn av kostnaderna och effekterna för de flygningar dessa åtgärder gäller.

  Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. (PL) Jag röstar för rekommendationen om Europaparlamentets och rådets gemensamma ståndpunkt om gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten och om upphävande av förordning (EG) nr 2320/2002.

Paolo Costa har helt riktigt påpekat att de ytterligare säkerhetsåtgärder som föreslås av kommissionen inte kommer att innebära att beväpnade säkerhetsvakter måste finnas ombord på flygplan. Enligt föredraganden skulle ett sådant beslut fattas av medlemsstatens behöriga myndigheter.

Problemet med finansieringen av de ytterligare säkerhetsåtgärderna har också ägnats tillbörlig uppmärksamhet. Säkerhetskostnaderna bör delvis betalas av medlemsstaterna, och inte bara av flygbolagen som Europeiska kommissionen föreslår. Eventuella kostnader för säkerhet ombord som ingår i biljettpriset bör redovisas separat på biljetten eller meddelas passagerarna på ett begripligt sätt.

Jag stöder också förslaget i betänkandet om att särskilda bestämmelser för genomförande av gemensamma minimistandarder, t.ex. Europeiska kommissionens beslut att begränsa medförandet av vätskor ombord, bör upphöra att gälla sex månader efter införandet. Om de ska förlängas måste en grundlig omprövning av säkerhetshotet och kostnaden för åtgärden göras.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade emot de ändringsförslag som syftade till att Europeiska byrån för luftfartssäkerhet skulle få ett säkerhetsansvar. Detta är en separat fråga som inte får blandas ihop.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Förstärkningen av de gemensamma bestämmelserna för luftfartsskydd är ett centralt mål för transportpolitiken.

Terroristhot måste mötas med klara och tydliga målsättningar. Vi måste sträva efter att garantera största möjliga säkerhet för passagerarna och att vara orubbliga i kampen mot dessa brott.

Effektiva, tydliga och konsekventa EU-regler bör därför vara vårt främsta mål.

Det finns olika viktiga frågor att lösa, t.ex. hur kostnaderna för luftfartsskyddet ska delas, de mer restriktiva åtgärder som införts av en eller flera medlemsstater och transport av vätskor ombord. När dessa frågor ska lösas får vi emellertid inte förlora huvudmålet – att garantera medborgarnas säkerhet – ur sikte, även om det ibland kan ske på bekostnad av lufttrafiktjänsternas bekvämlighet och punktlighet. Det är därför vår skyldighet att hitta en jämvikt mellan dessa två faktorer, lufttrafikens säkerhet och kvalitet. Samtidigt måste man fråga sig vilken nyttan är med högkvalitativ transport om inte höga säkerhetsstandarder uppfylls.

- Betänkande: Richard Seeber (A6-0064/2007)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Detta direktiv syftar till att upprätta en rättslig ram för bedömning och hantering av översvämningsrisker, vilket ska garantera skyddet av människors hälsa, miljön, kulturarvet och ekonomisk verksamhet. För att dessa mål ska uppnås har man valt ett tillvägagångssätt i tre steg. Först görs en preliminär riskbedömning för att identifiera riskområden, sedan kartläggs översvämningsriskerna och därefter utarbetas planer för hantering av översvämningsriskerna i aktuella avrinningsdistrikt.

Utan att vilja ifrågasätta de principer och målsättningar som ligger till grund för detta förslag skulle jag vilja veta varför ingen motsvarande rättsakt utarbetats för problemet med torka, som varje år drabbar miljontals EU-medborgare, med särskilt förödande konsekvenser inom jordbrukssektorn och för vattenförsörjningen till befolkningen.

Denna försummelse är desto allvarligare mot bakgrund av parlamentets rekommendation i sin resolution från maj 2006 om naturkatastrofer, där man bland annat uppmanade kommissionen att lägga fram förslag till en strategi mot torka som ska utgöra grunden för en europeisk politik för riskförebyggande och hantering av torka, inklusive strategier för att minimera effekterna.

Även om vi röstade för detta betänkande är vi alltså mycket besvikna över denna försummelse och betonar vikten av en strategi mot torka.

  Christa Klaß (PPE-DE), skriftlig. (DE) När översvämningar sker är vattnet en naturkraft som hotar vår hälsa, miljön, infrastruktur och egendom. Vatten tar ingen hänsyn till gränser. Det är viktigt att EU använder sig av detta förslag till ”direktiv om bedömning och hantering av översvämningsrisker” för att uppmuntra ökat samarbete över gränserna utifrån medlemsstaternas befintliga planer och lösningar, som i sin tur bör bygga på de bästa uppgifter, förfaranden och tekniker som står till buds när det gäller hantering av översvämningsrisker.

Det gläder mig att enighet har nåtts om de sista olösta frågorna, så att det nya direktivet snabbt kan träda i kraft.

Människor som bor i floddalar löper ständigt risk att drabbas av översvämningar. I viss mån kan de skydda sina egendomar mot översvämning. Min grannby i Moseldalen kunde rädda sig genom att bygga en skyddsdamm, men förebyggande åtgärder som engagerar allmänheten i dess helhet är mycket bättre och effektivare.

I betänkandet hänvisar vi till solidaritetsprincipen, som gör sig gällande i byar när översvämningarna kommer. Alla hjälper alla, och frivilliga från brandförsvaret visar en beundransvärd hängivenhet när de rycker ut. Denna solidaritetsprincip måste utvecklas och stödjas, inte bara i de byar som drabbas av översvämningar utan även över gränserna.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) EU:s insatser i frågor med anknytning till klimatförändringen är av avgörande betydelse för framtiden. Jag anser därför att de åtgärder som vidtas av EU-institutionerna och medlemsstaterna inte får vara snäva åtgärder som är inriktade på en enda aspekt av fenomenet utan hänsyn till övriga aspekter.

Jag måste därför förespråka integrerade åtgärder när det gäller klimatfenomen. När vi röstar om bedömning och hantering av översvämningar står det klart att vi förbiser det faktum att översvämningar hänger nära samman med andra fenomen som torka och bränder.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Detta är en blinkning åt naturen: samtidigt som en värmebölja utan motstycke sveper över norra Europa i april 2007 har Europaparlamentet nu vid middagstid sagt ja till förstärkt samordning mellan medlemsstaterna i kampen mot översvämningar.

Detta är ett konkret svar på de allt mer dramatiska naturkatastrofer som allt oftare inträffar i våra länder. Mina belgiska kolleger minns säkert översvämningarna i december 2002, och det är otänkbart att inte här i kammaren nämna de översvämningar som ägde rum i Central- och Östeuropa somrarna 2002 och 2005. Dessa två tragedier motiverade en mobilisering av den europeiska räddningstjänstmekanismen.

Jag välkomnar därför den roll som kommissionen spelar för samordningen av hanteringen av större katastrofer via det Brysselbaserade övervaknings- och informationscentrumet.

Jag vill lägga fram ett förslag: för effektivitetens skull bör det europeiska centrumet samordnas med de meteorologiska och hydrologiska tjänsterna i de 27 medlemsstaterna.

För att förhindra att Europa alltför ofta drabbas av översvämningar finns det enligt min mening ett trängande behov av att i riskhanteringsplanerna ta hänsyn till avverkning, jordbruksgrödor och byggnadstillstånd i riskområden, såsom efterlyses i Seeberbetänkandet.

- Betänkande: Miroslav Mikolášik (A6-0031/2007)

  Miroslav Mikolášik (PPE-DE). – (SK) Vi har just röstat om ett betänkande där jag uppmanade till antagande av en text och ändringsförslag som, både i dag och i framtiden, skulle undanröja möjligheten att EU:s medlemsstater tvingas godta användning av mänskliga embryon för forskning och potentiellt för behandling, och skapande av hybrider mellan människa och djur som man skulle handla med för vävnadens skull, och även ingrepp i de mänskliga könscellerna.

Att döma av hur majoriteten i kammaren röstat tycks det nu som om den text som antagits än så länge är etiskt neutral men bara kommer att vara det till dess att produkter baserade på stamcellsforskning kommer ut på marknaden. Som människa, far och läkare kommer jag alltid att yrka på att nationer ska ha rätt att inte tillämpa de metoder jag nyss nämnde. Jag motsätter mig kraftigt alla framtida möjligheter att bedriva handel med mänskliga vävnader, köpa och sälja embryon, tillämpa eugenik eller eugenisk genmodifiering.

Den 23 april försäkrade kommissionen oss i parlamentet att en kommersialisering av människokroppen är utesluten, eftersom detta omfattas av EU:s lagstiftning. Jag kan försäkra er om att jag och Europaparlamentet noga kommer att följa detta och övervaka efterlevnaden av denna princip.

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Parlamentet har röstat för en harmonisering i fråga om produkter på områdena för genterapi, cellterapi och vävnadsteknik. Ett centralt register kommer att bidra till att integrera marknaden, minska kostnaderna, förbättra EU:s konkurrenskraft och öka förhoppningarna om att kunna bota allvarliga sjukdomar. Så långt fördelarna.

Principiellt sett motsätter jag mig att ni vägrat sätta gränser för försök med mänskliga gener. Europeiska liberaler, socialister och extremvänstern tog ingen hänsyn till de tre utskottens expertyttranden utan förkastade vårt ändringspaket, som skulle förbjuda avskyvärda påhitt som transplantation av mänskligt DNA i djurembryon. Det har också öppnats möjligheter för modifiering av mänskliga celler och handel med människokroppar. Jag skulle vilja veta vilka kriterier som kommer att gälla för verksamheten vid registret i London.

Hur kan vi uppnå den gemensamma marknadens mål när det i vissa gamla medlemsstater inte är brottsligt att klona människor med djur och göra andra experiment som hotar människans utveckling? Tyvärr har några länder ännu inte ratificerat konvention om mänskliga rättigheter och biomedicin. Mitt nej i den slutliga omröstningen är ett uttryck för sunt förnuft som säger att detta är en oerhört oansvarig och obetänksam åtgärd.

  Jim Allister (NI), skriftlig. (EN) Jag röstade i dag för paketet med ändringsförslag som syftar till att garantera att centrala etiska skyddsregler införs i lagstiftningen om läkemedel för avancerad terapi. Syftet med ändringsförslagen är att skydda principerna om förbud mot handel med människokroppen och dess delar genom att donation av vävnader och celler är frivillig och utan ersättning, att förbjuda alla ingrepp i mänskliga könsceller som kan överföras till framtida generationer och att garantera att inga material från hybrider mellan människor och djur eller chimärer används inom forskningen. Slutligen välkomnar jag det ändringsförslag där man respekterar subsidiaritetsprincipen, som i detta fall ger rättslig säkerhet till medlemsstater att välja att avstå från att använda vissa etiskt kontroversiella celler.

  Hiltrud Breyer (Verts/ALE), skriftlig. (DE) Genom att ge grönt ljus för den i rättsligt hänseende vaga förordningen om nya terapier har majoriteten i parlamentet låtit sig förblindas av en allians av socialdemokrater, kommissionen och den tyska regeringen, och därigenom har den sålt ut sina egna värden. Det är skamligt att ledamöterna utan vidare avpolletterar det uttryckliga förbudet mot kommersialisering av människokroppen, ingrepp i den genetiska identiteten och produktion av hybrider mellan människa och djur.

Omröstningen påverkades i oerhört stor utsträckning av intensiv lobbying från den tyska regeringen, som medan man innehade ordförandeskapet i rådet bidrog till att åstadkomma en rasering av de europeiska värden som framhålls i Berlinförklaringen och se till att de bara blev till tomma ord.

Förslaget från parlamentets utskott för rättsliga frågor (där jag var föredragande) om att undanta stamceller från mänskliga embryon från förordningens tillämpningsområde skulle ha varit det enda sättet att säkra rättslig klarhet och säkerhet. Det är nu inte bara en misstanke att företrädare för den tyska regeringen ville utnyttja EU för att ogiltigförklara den tyska lagstiftningen om stamceller, och kommissionens undantag, som parlamentet nu i princip stöder, kommer inte att hålla i domstol.

Parlamentet har i dag inte lyckats nå lika långt som det rådande europeiska samförståndet, som kommer till uttryck i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och i bioteknikdirektivet, och man har öppnat dörren för att människor ska kunna behandlas som handelsvaror. Vi kan fortfarande hoppas att övriga medlemsstater i rådet kommer att ha modet att stoppa den glidning i bioetiskt hänseende som inletts i dag och kräva en helomvändning.

  Niels Busk, Anne E. Jensen och Karin Riis-Jørgensen (ALDE), skriftlig. (DA) Röstförklaring för Karin Riis-Jørgensen, Anne E. Jensen och Niels Busk, gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa.

Ett antal etiska ändringsförslag har lagts fram som är helt överflödiga och i bästa fall skapar förvirring i denna fråga.

Principen för donation av vävnad och stamceller utan betalning har redan slagits fast i direktivet om vävnader och stamceller. Vi stöder den principen, som gällde före och under denna omröstning och kommer att gälla efter den.

Det är medlemsstaterna som är, och bör fortsätta att vara, behöriga när det gäller etiska beslut.

  Marco Cappato (ALDE), skriftlig. (IT) Vi röstade för de kompromissändringsförslag som lagts fram av gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa tillsammans med den Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet och gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster, eftersom vi anser att ett snabbt antagande av en EU-förordning om avancerad terapi är det enda sättet att hjälpa miljontals medborgare som väntar på effektiva behandlingar och att garantera den vetenskapliga forskningens frihet. Läkare och forskare måste kunna verka inom rättsligt säkra ramar, där deras arbete erkänns på europeisk nivå och det garanteras att behandlingar ställs till förfogande för alla patienter som behöver dem.

Parlamentet har förkastat de så kallade ”etiska ändringsförslagen” med stor majoritet. De var i själva verket vetenskapsfientliga och syftade bara till att fördröja och hindra antagandet av lagstiftning som kan göra den europeiska vetenskapliga forskningen mer funktionell och konkurrenskraftig och ge patienterna hopp.

Alla föregivna etiska invändningar kullkastas helt av den omständighet att medlemsstaternas oberoende garanterar dem makten att införa begränsningar för forskningen, vilket fortfarande inträffar i Italien när det gäller användning av embryonala stamceller. Dagens omröstning var därför ett väsentligt steg för att tillförsäkra EU:s medborgare lika tillgång till behandlingar och ge nytt hopp åt alla de människor som i dag tvingas göra kostsamma resor i jakt på lämpligare behandlingar, samtidigt som den vetenskapliga friheten stärks.

  Bairbre de Brún (GUE/NGL), skriftlig. (EN) Vår inställning till dagens omröstning, särskilt block 3, återspeglar ett antal faktorer, däribland övertygelsen att sådana frågor bör beslutas på nationell nivå samt att vårt parti ännu inte har intagit någon formell ståndpunkt i vissa frågor som uppkom vid dagens omröstning.

  Robert Goebbels (PSE), skriftlig. – (FR) Jag godkände alla ändringsförslag till stöd för avancerade terapier, särskilt för produkter på cellterapins område. Jag röstade mot de ändringsförslag som lagts fram av de ständiga reaktionärerna, som under förevändning av att skydda livets begynnelsestadium – embryot – vill förbjuda all användning av celler som härrör från embryon, även indirekt. I sina försök att göra alla embryonala celler till något heligt glömmer de som propagerar för skyddet av embryon det liv som finns och de genetiska sjukdomar och alla former av mänskligt lidande som skulle kunna förhindras eller lindras med hjälp av avancerade terapier.

  Marianne Thyssen (PPE-DE), skriftlig. (NL) Herr talman! Jag röstade för det som jag av bekvämlighetsskäl tänker kalla paketet från trepartsdialogen. Med denna lagstiftning och detta synsätt vill vi ge personer som är sjuka eller lider möjlighet att så snart som möjligt få tillgång till nya, avancerade terapier. Jag har detaljgranskat förslaget till förordning och ändringsförslagen, och jag har kommit fram till att vi, utan att underminera medlemsstaternas självständighet, har kunnat godkänna denna lagstiftning med rent samvete.

Jag delar därför många patienters glädje över det positiva omröstningsresultatet.

  Thomas Ulmer (PPE-DE), skriftlig. (DE) Jag godkänner betänkandet, även om inte alla ändringsförslag från utskottet för rättsliga frågor kommer att gå igenom eller framstå i fördelaktig dager. Det är tillräckligt att reglera de etiska frågorna med utgångspunkt i subsidiaritetsprincipen. Förordningen gäller nästan uteslutande produkter som är etiskt oomtvistade, och den måste träda i kraft om skyddet för europeiska patienter, och deras säkerhet, ska kunna garanteras.

Jag motsätter mig att människokroppen eller delar av den utnyttjas för kommersiella syften.

  Anna Záborská (PPE-DE), skriftlig. (DE) Förutom att kommunisternas, socialisternas och liberalernas så kallade ”kompromisspaket” innebär att viktiga krav på gemensamma etiska standarder förkastas, gör det också medlemsstaterna maktlösa när det gäller deras ansvar för tillhandahållande av sjukvård på nationell nivå.

Kompromissen i den form som antagits lämpar sig inte alls för den uppgift det gäller. Små och medelstora företag som på nationell nivå samarbetar med sjukhus är undantagna från kravet på nationellt tillstånd, medan andra tvingas kontakta myndigheten i London. Kompromissen har tillkommit på order från den storskaliga industrin, stick i stäv med egenföretagarnas och de små och medelstora företagens intressen.

Och inte bara det, dessutom förlorar medlemsstaterna sitt oberoende i folkhälsofrågor, eftersom det nu blir en myndighet i England som kommer att fatta beslut om tillstånd för läkemedel. Detta strider mot subsidiaritetsprincipen och det nationella ansvaret för sådana grundläggande områden som folkhälsa och konsumentskydd.

Möjligheten att fastställa grundläggande etiska principer för hela EU har gått förlorad. Tidigare var det så att ingrepp i människans genetiska identitet inte stöddes i Europa och att kommersialisering av människokroppen och delar av den i sig själv var förbjuden enligt lag. Även om den kompromiss som nåtts innebär att dessa principer om respekt för mänskligt liv förkastas, finns det vissa saker som är grundläggande och inte låter sig påverkas av lumpna politiska kompromisser, och manipulering av mänskligt liv är en av dem. Därför röstade jag mot betänkandet.

- Betänkande: Nicola Zingaretti (A6-0073/2007)

  Andreas Mölzer (ITS). – (DE) Herr talman! Trots den uppenbara vikten av skyddet av immateriella rättigheter och dess grundläggande roll för framgångsrika företag röstade jag ändå mot Zingarettibetänkandet. Vad EU måste göra om man verkligen vill ta det skydd för immateriella rättigheter som avses i stadgan om de grundläggande rättigheterna på allvar är att intensifiera insatserna för att ta itu med de överträdelser mot dessa rättigheter som äger rum i exempelvis Kina. I stället för att till sist ge detta problem ordentlig uppmärksamhet och göra något åt det tycks man dock sträva efter att hindra nya uppfinningar och kriminalisera överträdelser som utan vinstsyfte begås inom den privata sfären – det är nämligen precis vad direktivet i dess nuvarande form skulle leda till. Som jag ser det kan de nuvarande vaga formuleringarna skada konkurrensen, hindra den ekonomiska tillväxten och bereda vägen för något som liknar censur.

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Jag vill förklara varför jag röstade mot direktivet om kriminalisering av överträdelser av immateriella rättigheter. Detta var från början en god idé, och jag stöder starkt påföljder för varumärkesförfalskning och pirattillverkning.

Tyvärr kommer direktivet i den form det fått inte i någon större utsträckning att bidra till att bekämpa asiatisk varumärkesförfalskning. Tvärtom innebär inkonsekvenserna på vissa punkter att direktivet, i stället för att erbjuda skydd för innovativa företagare, kan missbrukas i kampen om konkurrenskraft. Det kan till och med hända att europeiska företagare i framtiden kommer att ställas inför orättfärdiga klagomål, kanske från asiatiska varumärkesförfalskare. EU bör inrikta sig på att skydda immateriella rättigheter utanför sina gränser i stället för att kriminalisera sina egna medborgare och företag.

Jag vänder mig mot tanken att EU för första gången i historien ska ingripa i medlemsstaternas straffrätt. Jag håller inte med om att EU bör utkräva straffrättsligt ansvar av juridiska enheter i länder som Tjeckien, som inte har detta i sin lagstiftning. Jag motsätter mig idén att allmänheten, journalister, vetenskapsmän och vanliga konsumenter skulle kunna straffas med hänvisning till ”sekundärt straffrättsligt ansvar”.

Avslutningsvis skulle jag vilja be om ändring av min första röst om artiklarna 43 och 44. Jag var för men råkade trycka på den röda knappen av misstag.

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. Vi röstade för ändringsförslag 43 och 44 och emot betänkandet i slutomröstningen då vi anser att det inte är tillräckligt bevisat att rättslig grund finns inom ramen för första pelaren för gemensamma straffrättsliga bestämmelser på immaterialrättens område. Kommissionens extensiva tolkning av EG-domstolens dom i mål C-176/03 har ifrågasatts och kan inte utan vidare utredning på detta sätt utsträckas till att även gälla på immaterialrättens område.

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för min kollega Nicola Zingarettis utmärkta betänkande om det ändrade förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om straffrättsliga åtgärder till skydd för immateriella rättigheter. Självklart är det så att Europeiska kommissionen saknar, och måste sakna, rättsliga befogenheter, utom när det handlar om förhandlingar medborgare emellan. Straffrättskipning är medborgarnas ansvar, inte EU:s. Detta hindrar dock inte EU från att utarbeta direktiv som ger medlemsstaterna signaler om vikten av att se till att gemenskapsrätten är effektiv. När det gäller patenter, och på ett bredare plan även immateriella rättigheter, finns det ett stort behov av en rättslig ram på EU-nivå som är både pålitlig och respekterad. Fallen av förfalskning, piratkopiering, annan kopiering, stölder osv. håller på att bli alltför allvarliga för att inte bestraffas.

  Marco Cappato (ALDE), skriftlig. – (IT) Som radikala ledamöter av gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa i parlamentet röstade vi tillsammans med vår grupp mot Zingarettibetänkandet, eftersom vi anser att försiktighet och balans behövs när straffrättsliga bestämmelser för första gången ska tillämpas på pirattillverkning, men att det inte lämnats något utrymme för detta i de ändringsförslag som antagits.

Att bekämpa internationella organisationer och ligor som ägnar sig åt varumärkesförfalskning är definitivt en prioriterad uppgift, men att riskera att kriminalisera tiotals miljoner medborgare, kanske bara genom att göra dem som använder Internet för att ladda ned musik via fildelningsnätverk till föremål för summariska straffrättsliga åtgärder, är en politik som saknar verklighetsförankring och som dessutom är kontraproduktiv om syftet är att bekämpa kriminella organisationer.

ALDE-gruppen har lagt fram konkreta ändringsförslag för att göra betänkandet mer balanserat genom att begränsa direktivets räckvidd till upphovsrätt och varumärken och tydligt ange försvårande omständigheter, till exempel. organiserad brottslighet eller hot mot människors hälsa eller säkerhet, som skulle ge upphov till straffrättsliga påföljder. Vi har också försökt att begränsa mandatet för de ”gemensamma utredningsgrupperna”, vilket skulle ge företagen möjlighet att spela en aktiv roll i utredningarna och bevisinsamlingen.

  Charlotte Cederschiöld, Lena Ek, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark, Anna Ibrisagic, Olle Schmidt, Anders Wijkman och Lars Wohlin (PPE-DE), skriftlig. Den borgerliga alliansen har röstat emot Zingarettis betänkande med motiveringen att straffrätten enligt EU:s fördrag är nationell kompetens. I de fall där medlemsländerna ändå valt att samarbeta på området (t.ex. viss gränsöverskridande brottslighet) skall besluten fattas av rådet, och den rättsliga grunden skall följaktligen återfinnas i EU:s tredje och mellanstatliga pelare (rättsliga och inrikes frågor) och inte i första pelaren som utgörs av den överstatliga EG-rätten.

Så länge vi inte har ett konstitutionellt fördrag med grundläggande rättigheter på EU-nivå, kan vi inte heller ha en gemensam europeisk straffrätt.

  Ole Christensen, Dan Jørgensen, Poul Nyrup Rasmussen, Christel Schaldemose och Britta Thomsen (PSE), skriftlig. (DA) De danska socialdemokratiska Europaparlamentarikerna röstade för ändringsförslag 43 som lagts fram av Umberto Guidoni, Jens Holm, Athanasios Pafilis, Vladimír Remek och Ilda Figueiredo för gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster.

Delegationen anser att direktivet inte håller tillräckligt hög kvalitet. Det duger inte till att på ett adekvat sätt förebygga organiserad verksamhet på detta område – vilket ju är syftet med förslaget – och dessutom misslyckas man genom direktivet med att ge ett tillfredsställande skydd åt medborgare som oavsiktligen har kränkt intellektuella rättigheter.

De danska socialdemokratiska Europaparlamentarikerna avstod från att rösta om förslaget som helhet eftersom delegationen anser att förslaget strider mot befintliga föreskrifter. Delegationen understryker dock att den stöder skyddet för immateriella rättigheter.

  Brian Crowley (UEN), skriftlig. (EN) Jag instämmer inte med det beslut som har fattats i dag, som syftar till att ge EU befogenheter att införa straffrättsliga påföljder för personer som bryter mot den immateriella äganderätten.

Jag hoppas att EU:s ministerråd kommer att inta en motsatt ståndpunkt till den som Europaparlamentet har intagit i dag. Detta för att vi i Irland tillämpar det som kallas ett gemensamt rättssystem, i motsats till det civilrättsliga system som tillämpas i flera andra EU-medlemsstater. I Irland tillämpar vi ett rättssystem där man utgår från att en person är oskyldig till dess att han eller hon bevisats vara skyldig, medan man i flera andra EU-medlemsstater tillämpar ett motsatt system.

Vi bör inte tillåta att det utvecklas ett system där EU får fria händer att införa straffrättsliga påföljder i Europa.

EG-domstolen har sagt att EU kan införa sådana påföljder när det gäller allvarliga brott mot EU:s miljölagstiftning. Men denna bedömning kan inte tolkas som att EU nu kan införa straffrättsliga påföljder för vilka gärningar det än må gälla.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi motsätter oss fullständigt den rättsliga grund som kommissionen använt för att lägga fram detta förslag om straffrättsliga åtgärder till skydd för immateriella rättigheter och är mycket besvikna över att vårt förslag om ett förkastande inte antogs.

På grundval av en dom från EG-domstolen på miljöområdet – som ger anledning till ett antal frågor – har kommissionen lagt fram ett förslag till direktiv om straffrättsliga åtgärder som medlemsstaterna måste vidta vid överträdelser av immateriella rättigheter. Straffrätten är helt och hållet medlemsstaternas behörighet. Vi anser därför att kommissionen inte har befogenhet att lägga fram lagstiftningsförslag på detta område.

Vi är besvikna över att de flesta av våra förslag, som var avsedda att blockera merparten av de sämsta inslagen i kommissionens förslag, förkastades. Betänkandet innehåller en del positiva inslag, som antogs av majoriteten, men sammantaget är förslaget mer negativt än positivt. Vi kan inte heller godta att privata företag enligt kommissionens förslag ska kunna delta i straffrättsliga utredningar.

Därför röstade vi mot betänkandet.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Junilistan har vid ett flertal tillfällen påpekat att straffrätten inte bör ligga inom EU:s kompetens. Detta har i stort sett bekräftats i EG-domstolens dom av den 13 september 2005 i mål C-176/03, kommissionen mot rådet. Föredraganden anser istället att initiativ till bestraffning på EU-nivå, är ”fullt förenligt med kommissionens breda tolkning av EG-domstolens dom”.

Betänkandet är ur juridiskt perspektiv inte försvarbart. Vi är måna om yttrandefriheten och rätten till informationsutbyte. Det är uppenbart att kommission och många Europaparlamentariker böjer sig för mäktig musik och filmindustrins särintressen. De gör det utan hänsyn till vare sig EG-domstolens tydliga tolkning av EU:s befogenheter eller medborgarnas rättssäkerhet. Bortsett från några ändringsförslag, som Junilistan ställer sig bakom, är det svårt att finna något som talar till medborgarnas fördel vad det gäller rätten till yttrandefrihet och informationsutbyte. Därför har vi valt att lägga ner rösten på de ändringsförslag där vi hade att välja mellan pest och kolera.

Junilistan värnar om skyddet av upphovsrätt, men anser att förslaget från kommissionen utgör ett hot mot demokratin.

Junilistan röstar därför nej till betänkandet i sin helhet.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade mot detta betänkande eftersom det syftade till att införa straffrättsliga påföljder för slutanvändare av varumärkesförfalskade varor, dvs. konsumenterna. Jag anser att det är de som producerar dessa varor, inte konsumenterna, som bör straffas.

  Arlene McCarthy (PSE), skriftlig. (EN) Även om Europaparlamentets labourgrupp till fullo stöder det arbete som föredragande Nicola Zingaretti har utfört när det gäller förslaget om straffrättsliga åtgärder till skydd för immateriella rättigheter har vi även fortsättningsvis allvarliga reservationer mot kommissionens förslag om att forcera fram en utvidgning av de straffrättsliga påföljderna till att även omfatta lagstiftning inom den första pelaren, innan de pågående utfrågningarna i EG-domstolen har avslutats.

Vissa av de förslag som antogs i dag beträffande definitionerna ”uppsåtligt intrång” och ”kommersiell skala” hotar att upphäva bestämmanderätten hos utbildade och kvalificerade nationella domare när det gäller att beakta omständigheterna i varje enskilt fall. Sådana beslut bör överlåtas till nationella domstolar och nationella domare som har stor erfarenhet av att behandla sådana fall. Med den text som parlamentet röstade igenom riskerar man att eventuellt sätta oskyldiga konsumenter i fängelse, samtidigt som det skapas kryphål för enskilda brottslingar som sysslar med organiserad och grov kriminalitet.

Den kompromiss som föredraganden har godkänt kommer att leda till rättslig osäkerhet och upphäva det fria handlingsutrymmet för domare och nationella domstolar. Av denna anledning röstade Europaparlamentets labourgrupp mot betänkandet.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Direktivet är ett försök att ”under bordet” återinföra viktiga reaktionära bestämmelser i den europeiska konstitutionen som dömts ut av folket. Europeiska kommissionen och Europaparlamentet försöker på ett flagrant sätt upphäva principen om enighet mellan medlemsstaterna vid antagande av straffrättsliga åtgärder på EU-nivå och därmed avskaffa en av de grundläggande principerna för medlemsstaternas nationella suveränitet.

Å andra sidan är innehållet i direktivet, som antogs i Europaparlamentet av den notoriska ”heliga alliansen” mellan gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, socialisterna och liberalerna, inget annat än en anpassning till de provocerande kraven från monopolens sida på att utan begränsningar få styra över sektorn för intellektuell kreativitet. Med den avsiktliga luddigheten i definitionerna av ”brott” som gäller intrång i immateriella rättigheter, införandet av hårda straff (fängelse i minst fyra år och böter på 300 000 euro) och den exempellösa privatiseringen av straffrättsliga förfaranden genom bestämmelserna om storföretags deltagande i rättsväsendets och polisens utredningar av överträdelser av deras rättigheter, görs ett tydligt försök av monopolen att skaffa strikt kontroll över alla sektorer för intellektuell kreativitet. EU har till och med infört påföljder för arbetarnas fria tillgång till intellektuella produkter, för att kväva denna sektor av mänsklig kreativitet och öka vinsterna för EU-kapitalet.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. (NL) Enligt förslaget till direktiv om straffrättsliga åtgärder till skydd för immateriella rättigheter ska medlemsstaterna bestraffa varje avsiktlig överträdelse av immateriella rättigheter som begås i kommersiell omfattning. Förfalskning och pirattillverkning är givetvis straffbara gärningar. Så långt är allt i sin ordning.

Jag kan emellertid inte ställa mig bakom Zingarettibetänkandet, och det av ett antal olika skäl. Den begränsande listan över immateriella rättigheter ökar rättsosäkerheten. Det är oacceptabelt att företag avskräcks från innovation, kreativitet och investeringar om det visar sig att företagen oavsiktligt gjort intrång i dessa rättigheter, och att de omedelbart görs till föremål för straffrättsliga förfaranden.

Vidare har man låtit begreppet ”kommersiell omfattning” vara relativt vagt. Skulle en gatumusikant omfattas av detta begrepp? Är personligt bruk undantaget?

Det finns också allvarliga frågetecken när det gäller subsidiaritet och proportionalitet. Det är inte EU som ska fastställa påföljdernas art och nivå, särskilt inte om det gäller personliga friheter, och även om man i artikel 7 i betänkandet föreslår utredningsgrupper till förmån för innehavare av kollektiv upphovsrätt är privatisering av straffrättsliga förfaranden inte heller något alternativ.

Människor har rätt till entydig lagstiftning, och detta betänkande håller inte måttet i det avseendet.

- Betänkande: Dirk Sterckx (A6-0086/2007)

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. (PT) Den europeiska sjösäkerhetspolitiken har stått högt upp på EU:s politiska dagordning sedan 1999. Katastroferna med Erika 1999 och Prestige 2002 visade på ett tragiskt sätt att EU:s politik och medlemsstaternas strategier vid en förlisning inte når upp till vad som krävs.

Jag anser att detta betänkande kommer att bidra till att öka säkerheten och effektiviteten för sjötrafiken som helhet.

När det gäller följderna för fiskerisektorn är betänkandet enligt min mening balanserat och skyddar mindre fiskefartyg som inte tycks vara skyldiga att installera det automatiska identifieringssystemet.

Jag kommer att rösta för detta betänkande.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) I princip välkomnar vi förslaget om att installera ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik för att förhindra olyckor och öka säkerheten för sjötrafiken.

Vi kan dock inte godta en del av de föreslagna ändringarna, t.ex. att beslutsbefogenheten när det gäller mottagande av fartyg i nöd överlåts till en s.k. ”oberoende myndighet”, som inte alls kommer att vara oberoende med tanke på den intressekonflikt som uppstår, såsom i samband med Prestigekatastrofen där det även gällde nödhamnens namn.

Detta ansvar ligger hos var och en av medlemsstaterna. Det är de nationella myndigheterna i varje medlemsstat som ska förvalta de exklusiva ekonomiska områden som omfattas av dess suveränitet. Medlemsstaterna ansvarar för förvaltningen av sina havsresurser.

Vi föreslår därför att alla initiativ som avser sjöfartssäkerhet på EU-nivå – åtminstone initiativ som vi ser som relevanta och nödvändiga – ska falla inom ramen för samarbetet mellan medlemsstaterna, utan att inkräkta på deras suveräna befogenheter.

- Betänkande: Paolo Costa (A6-0063/2007)

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. (EN) Trots försöken från flera euroskeptiska kolleger från UKIP att demonisera detta betänkande kommer jag att rösta för, mot bakgrund av man förkastade kommissionens och föredragandens försök att utvidga betänkandets räckvidd till att även omfatta inre vattenvägar. När det gäller att inberäkna den transport till sjöss som sker inom en medlemsstat, tillämpas redan till stor del de införlivade bestämmelserna i Förenade kungariket. Således utgör detta inte något hot för färjetrafiken i min region, vare sig för Scillyöarna eller för Lundy, och inte heller kommer den internationella dimensionen att få någon inverkan på trafiken från Gibraltar. Jag ser ingen anledning till varför resenärer ombord på fartyg inte skulle omfattas av samma skyddsnivåer som de som reser med tåg eller flyg.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi välkomnar i stora drag det här förslaget om bortfraktares skadeståndsansvar.

Det är ett förslag som främst syftar till att ta hänsyn till fartygspassagerares rättigheter, i linje med vad som för närvarande sker inom lufttransporten. Enligt förslaget måste till exempel bortfraktare ha en försäkring som gäller i händelse av olyckor. I förslaget utökar man även bortfraktarnas skadeståndsansvar i fråga om nivån på den ekonomiska ersättning som ska betalas ut till passagerare i samband med olyckor.

Något vi inte välkomnar lika mycket är att man vid dagens omröstning tog bort inre vattenvägar från förordningens räckvidd.

Vi anser att behovet att skapa den här typen av instrument även hänger samman med den gradvisa sänkningen av säkerhetsnormer, som i sin tur beror på att statliga bortfraktare har försvunnit eller minskat i antal och på att de privata operatörerna har blivit fler. De senare misslyckas ofta med att uppfylla normerna för kvalitet och arbetsförhållanden, vilket den ökade användningen av instabila anställningsavtal är ett exempel på. Respekten för passagerarnas säkerhet går hand i hand med respekten för arbetstagarnas rättigheter.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för detta betänkande för att ge skydd i händelse av olyckor till sjöss. Jag röstade emellertid mot de ändringsförslag som syftade till att undanta inre vattenvägar från lagstiftningen, eftersom jag anser att det finns en skillnad när det gäller skadeståndsförsäkring mellan olyckor till sjöss och de olyckor som inträffar på vattenvägar som t.ex. floder.

  Brian Simpson (PSE), skriftlig. (EN) Av flera anledningar röstade jag för förslaget att undanta inre vattenvägar från direktivets räckvidd.

För det första utarbetades betänkandet för att underlätta ett adekvat skadeståndsansvar för havsgående fartyg, inte för fartyg på inre vattenvägar såsom floder och flodmynningar.

För det andra skulle en utvidgning av förslagets räckvidd till att även omfatta inre vattenvägar ha vållat allvarliga problem, inte bara för den fritidsbetonade trafiken på de inre vattenvägarna i Förenade kungariket, utan också för flera flodmynningar som erbjuder viktiga offentliga tjänster som en del av kollektivtrafiknätet.

För det tredje, om man hade tagit med flodmynningar i lagstiftningen skulle detta ha medfört en väsentlig kostnadsbörda för operatörerna, och även ha hotat själva överlevnaden för vissa företag.

Jag blev förvånad över att liberaldemokraterna stödde förslaget om att ta med inre vattenvägar, eftersom detta skulle ha kunnat inverka negativt på färjetrafiken över floden Mersey som de påstår sig stödja.

Tack och lov har nu parlamentet i sin vishet kullkastat vår liberale föredragandes ståndpunkt och undanröjt de problem som jag nämnde.

Detta innebär att jag med glädje kan rösta för det av parlamentet ändrade betänkandet.

  Peter Skinner (PSE), skriftlig. (EN) Tillsammans med mina kolleger i Europaparlamentets labourgrupp röstade jag för förslaget om att undanta inre vattenvägar från dessa åtgärder. Förslaget drevs igenom trots motståndet från liberaldemokraterna som ville inkludera dessa små fartyg, vilket skulle ha lett till oproportionerliga kostnader, minskad ekonomisk lönsamhet och förlust av tjänster.

Jag fördömer i synnerhet de överdrivna pressmeddelanden som vissa politiska partier gick ut med före omröstningarna och som skapade oro och farhågor. Givetvis kan operatörer som t.ex. Isle of Wight ferries ha blivit tvingade att bli medvetna om sina ekonomiska förpliktelser på grund av ett sådant opportunistiskt pressmeddelande. Därför är det, som jag sa tidigare, glädjande att några sådana åtgärder inte kommer att införas.

– Betänkande: Dominique Vlasto (A6-0081/2007)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för min kollega och vän Dominique Vlastos utmärkta betänkande om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om hamnstatskontroll. Jag är ingen specialist på området, men jag välkomnar Vlastos viktiga arbete för att bevara balansen i lagstiftningen när det gäller inspektionen av fartyg som anlöper europeiska hamnar. På grund av de olyckor som inträffat, och som jag beklagar, inser var och en att flaggstatskontroller måste kompletteras med hamnstatskontroller. Dominique Vlastos omstöpning av direktivet – en omstöpning som är långt mer ambitiös än kommissionens ursprungliga förslag – kommer att göra det möjligt för oss att göra ännu större framsteg på området sjösäkerhet, vilket kommer att komma EU:s kuster, miljön, företagen och medborgarna till del.

– Betänkande: Antolín Sánchez Presedo (A6-0133/2007)

  Françoise Grossetête (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för det här betänkandet.

I det här betänkandet tar man upp debatten om möjliga förbättringar av EU:s konkurrensförhållanden, inte minst när det gäller privata skadeståndsanspråk och skadestånd för brott mot konkurrenslagstiftningen i civilrättsliga förfaranden. Jag stöder tanken om att det borde bli lättare att göra sådana skadeståndsanspråk. Syftet är att ”främja konkurrens snarare än tvister”. Det skulle vara bra att främja snabba, utomrättsliga uppgörelser. Nittio procent av alla tvister mellan yrkesutövare och konsumenter löses utomrättsligt. Företag har en tendens att kompromissa, även när de inte är ansvariga, för att undvika långa rättsförfaranden. Det skulle vara bra om EU inte importerade den amerikanska modellen rakt av. Därför måste vi ge företräde åt alternativa metoder för tvistlösning. Om vi alla tänker på de stora grupper som kommer att påverkas av detta kan vi tydligt se att små och medelstora företag står utan skydd. Därför måste vi vara fortsatt försiktiga så att vi inte äventyrar deras överlevnad.

– Betänkande: Kartika Tamara Liotard (A6-0054/2007)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet om en temainriktad strategi för hållbart nyttjande av naturresurser. Ingen kan längre förneka att våra naturresurser är hotade. Enbart den nuvarande befolkningsökningen i världen – en miljard människor på 12 år, vilket innebär att befolkningen i dag uppgår till 6,5 miljarder – gör att vi måste uppmärksamma våra naturresurser. Betänkandet kunde visserligen ha varit mer ambitiöst, strukturerat och väldokumenterat, men det är fortfarande ett bra dokument om denna svåra fråga om hållbar utveckling.

  Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. Vi har idag röstat emot detta betänkande. Huvudbudskapet i det är att vi drastiskt måste minska vårt nyttjande av naturresurserna och att den bästa metoden för att få till stånd denna minskning är en omfattande politisk reglering. Vi moderater ställer oss tveksamma till detta.

Vi anser istället att ett hållbart nyttjande av naturresurser förutsätter tydliga äganderätter, vilket möjliggör ett användande av naturresurserna styrt av marknadsmekanismer, inte politiska beslut. Ett nyttjande av naturresurser inom ett marknadsekonomiskt system uppmuntrar till en hushållning och en teknikutveckling långt större än de som politiska regleringar kan ge.

Mänskligt liv och skapande syftar till att sätta avtryck. Mänsklighetens triumf är att vi har utvecklat idéer och teknik som har ökat produktiviteten och minskat världsfattigdomen med två tredjedelar på 50 år. Vi moderater tror att vi genom produktion och handel kan göra slut på inte bara fattigdomen utan också förbättra vår miljö. Det är just välstånd och teknik som ger oss viljan och metoderna att göra det.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Som påpekas av föredraganden och ledamoten från gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster, Kartika Tamara Liotard, är kommissionens förslag om strategin för naturresurser alltför knapphändigt. Liotard har försökt utvidga förslagets omfattning med hjälp av de förslag som hon har lagt fram. I förslaget behandlas livsviktiga element som vatten, träd, jord och olja, som inte bara är viktiga för vår ekonomi utan även för hela vår existens.

Därför välkomnar vi antagandet av hennes betänkande, där man förespråkar en hållbar ekonomisk utveckling och även en rättvis och jämlik fördelning av vinsterna från naturresurserna och från tillgången till resurser och marknader för att minska fattigdom och stärka människors välbefinnande. Vi är emellertid besvikna över att inte alla hennes förslag, som vi stödde, införlivades i den slutliga resolutionen.

Vi välkomnar införlivandet av förslag där man efterlyser återanvändning vid sidan av återvinning, uppmanar kommissionen att främja tekniker som bidrar till hållbara, reparerbara, återanvändbara och återvinningsbara produkter samt till att närhetsprincipen upprätthålls i all lagstiftning.

  Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. Jag röstar för skatteväxling som princip även om den är olyckligt formulerad i texten. Jag anser att skatt på kapital och konsumtion gynnar välfärd och rättvisa och att EU skall tillåta medlemsstaterna att skatteväxla.

  Lars Wohlin (PPE-DE), skriftlig. Jag har idag valt att stödja de grönas ändringsförslag 3 till Liotards betänkande om ett hållbart utnyttjande av naturresurser. Jag stödjer principen om att omfördela skatteuttaget från tillväxthämmande skatter på arbete, kapital och konsumtion till skatter på verksamhet med negativ miljöpåverkan. Skatteväxling bör därutöver ske från skatt på arbete till skatt på alkohol och tobak.

Däremot kunde jag inte stödja Liotards betänkande i sin helhet. Orsaken till detta är ett antal olyckliga skrivningar. Bland annat pekar man ut långväga transporter av jordbruksprodukter och konsumtionsvaror som icke önskvärda. Den handel som dessa transporter är ett resultat av har hjälpt miljontals människor upp ur fattigdom. Det som istället bör begränsas är de utsläpp som dessa transporter ger upphov till.

– Transatlantiska förbindelser (RC-B6-0149/2007)

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. (EN) Jag kommer att stödja detta betänkande. En fråga som EU måste ta itu med som ett brådskande ärende är Förenta staternas krav på att installera ett regionalt missilförsvar (Theatre Missile Defence) vid vår östliga gräns. Dessa förslag hotar att destabilisera våra förbindelser med Ryssland och uppmuntrar landet att modernisera och uppdatera sina egna missiler och kärnvapen. Samtidigt driver man snarare på än avskräcker dem från att framställa en islamisk bomb. EU:s reaktioner kommer att bli ett viktigt test av våra möjligheter att utforma vår egen utrikespolitik, i stället för att ge vårt tysta medgivande till Förenta staternas nykonservativa agenda som hotar oss alla.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Resolutionen om transatlantiska förbindelser, som undertecknats av högern och socialdemokraterna och som antogs av en majoritet i parlamentet i dag, ger en bra ögonblicksbild av det nuvarande läget i förbindelserna mellan EU och USA. Majoriteten i parlamentet har fastställt den politiska agendan och dess prioriteringsfrågor och jag skulle vilja framhäva några av dessa:

– ”Europaparlamentet ser mycket positivt på det mer öppna klimat som nu råder inom förbindelserna mellan EU och Förenta staterna som jämbördiga parter” och uttrycker sin önskan om ett delat ansvar i det som kallas de ”globala styrelseformerna”,

– ”stärka den transatlantiska marknaden” med avregleringen av finansiella tjänster som en ”viktig fråga” och efterlysningen av ”harmoniserade bestämmelser och samma villkor” mot bakgrund av det multilaterala avtalet om investeringar,

– bekräftelsen om ”mycket goda möjligheter för EU och Förenta staterna att upprätthålla ett nära samarbete” när det gäller ”västra Balkan, södra Kaukasus, Centralasien, Mellanöstern, Afghanistan, Medelhavsområdet, Latinamerika och Afrika”,

– stärka samarbetet inom ramen för det man kallar ”kampen mot terrorismen och spridningen av massförstörelsevapen” som ”de största säkerhetsproblemen för båda parter” med Nato som ett ”transatlantiskt forum för politisk debatt inom ett verkligt partnerskap mellan jämbördiga parter”.

I denna agenda uttrycker man målsättningen för de stora europeiska kapitalistiska makterna, särskilt Tyskland, i förhållande till USA.

  Willy Meyer Pleite, (GUE/NGL) skriftlig. (ES) Jag har röstat mot resolutionen om transatlantiska förbindelser eftersom jag är övertygad om att dessa förbindelser måste bygga på gemensamma värderingar som Förenta staterna själv vid flera tillfällen har visat att de inte respekterar, till exempel genom president George Bush misslyckade militaristiska utrikespolitik med bland annat planerna på att placera ut missiler i vissa länder i Europeiska unionen. Förenta staternas regering bär ansvaret för allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna i Afghanistan, Irak och Guántanamo och för olagligt kvarhållande och överlämnande i fallet med CIA-flygningarna.

Fullkomlig respekt för internationell lagstiftning måste vara ett absolut villkor i förbindelserna mellan EU och Förenta staterna. I fallet med Irak borde vi kräva att man drog tillbaka trupper och respekterade naturresurser. EU borde kräva att Förenta staterna ratificerar de olika internationella fördragen, som fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar, Ottawakonventionen om förbud mot truppminor och Kyotoprotokollet. Dessutom borde EU fördöma den rättsstridiga Helms-Burtonlagen och Förenta staternas handelsembargo mot Kuba.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Som man så riktigt påpekar i resolutionen har de transatlantiska förbindelserna förbättrats avsevärt under de senaste åren. De har återfått den kvalitet som man kunde hoppas på, även om de aldrig skulle kunna vara helt fria från problem och svårigheter, vilket man inte heller skulle vilja. Vi måste investera i dessa goda förbindelser. När man ser på hur världen såg ut under 70-, 80- och 90-talen, eller på den värld som växte fram efter Berlinmurens fall, och globaliseringens ankomst, kan man inte annat än dra slutsatsen att Förenta staterna förblir vår största bundsförvant, vår bästa vän och vår partner i arbetet med att göra världen till en friare och mer utvecklad värld. Betydelsen av alliansen med Förenta staterna är obestridlig och saknar motsvarighet, och den får inte äventyras av politiska inställningar som alltid har undergrävts av tanken att USA är problemet, snarare än en viktig del av fredens, välståndets, demokratins och frihetens stomme.

I ett större perspektiv vill jag uttrycka mitt samtycke till anförandet från ordföranden för gruppen för europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater i parlamentet, där han förespråkade att man skulle inrätta en stor transatlantisk marknad till 2015 och uppmanade parlamentsledamöter på båda sidor av Atlanten att engagera sig mer i utarbetandet av förberedande lagstiftningsarbete för att förverkliga detta.

  Peter Skinner (PSE), skriftlig. (EN) Förbindelserna mellan EU och Förenta staterna har varit mycket givande under det senaste decenniet. Särskilt de finansiella tjänsterna är ett mycket positivt område där myndigheter och politiker på båda sidor av Atlanten har upplevt verkliga framsteg.

Om målen med OECD:s arbetsdokument av den 29 maj 2005 – som antogs av båda sidor – kommer att kunna genomföras skulle detta innebära stora fördelar. Om man avskaffade de hinder som omnämns i dokumentet skulle detta leda till en årlig tillväxt på mer än 3 procent av BNI, år efter år. Den transatlantiska marknaden kräver hårt arbete från båda sidor. Om man emellertid misslyckas med detta innebär det att våra industrier hamnar på efterkälken och att våra befolkningar löper en ekonomisk risk i den globala miljön.

  Geoffrey Van Orden (PPE-DE), skriftlig. (EN) På grund av mitt möte med Indiens president hade jag inte möjlighet att rösta om denna resolution. Som stark anhängare av de transatlantiska förbindelserna skulle jag dock ha röstat för. Jag motsätter mig dock kraftfullt det som har blivit ett regelbundet och mycket farligt knep i EU:s policydokument, nämligen EU:s undanträngande av våra nationella regeringar, i detta fall unionens ansträngningar att bli Förenta staternas enda partner inom ramen för de transatlantiska förbindelserna. Detta är av särskild betydelse för Förenade kungariket. Detta sätt att uttrycka sig förekommer också när man hänvisar till Nato. Man bör dessutom komma ihåg att idén om en transatlantisk gemensam marknad var ett initiativ från den brittiska konservativa gruppen som lades fram för flera år sedan, och detta initiativ finns med i senare betänkanden genom mitt eget ändringsförslag. Eftersom jag inte ser någon motivering till att inrätta kontor för Europaparlamentet i andra länder motsätter jag mig definitivt det kostsamma förslaget i punkt 40 om att inrätta en ständig och officiell tjänstemannapost för Europaparlamentet i Washington DC.

– Betänkande: Hannes Swoboda (A6-0092/2007)

  Andreas Mölzer (ITS). – (DE) Herr talman! Jag skulle vilja ge några korta kommentarer om rapporten om Kroatiens framsteg. Nu när Kroatien har tillåtit slovener att förvärva egendomar i landet har Kroatien fullgjort sina plikter enligt stabiliserings- och associeringsavtalet och därför borde den här delen av tvisten ha varit nedlagd. Vissa framsteg har även gjorts i behandlingen av frågan om krigsförbrytelser, och slutligen noterade till och med utskottet för regional utveckling i det betänkande som det antog igår att Kroatiens anslutning enbart skulle medföra mindre ekonomiska konsekvenser.

Därför anser jag att det är skandal att Kroatien, som utan tvekan tillhör den europeiska folkfamiljen och uppfyller alla villkor som krävs för anslutning, har hållits på sträckbänken så länge. I stället för att ödsla vår tid på Turkiet, som varken kan eller vill rätta sig efter EU:s krav men som ändå är oförskämt nog att kräva att landet får ett anslutningsdatum, tycker jag att vi borde lägga all vår energi på att omgående föra förhandlingarna med Kroatien i hamn.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Vi har just antagit ett mycket viktigt betänkande om de åtgärder som Kroatien har vidtagit för att ansluta sig till de 27 EU-medlemsstaterna. Ingen borde hysa några tvivel om att Kroatien tillhör vårt europeiska hemland och att landet snart borde bli en fullvärdig medlem i gemenskapen.

Även om vissa länder reagerar negativt på en fortsatt utvidgning mot Turkiet eller Ukraina, och trots behovet av att reformera EU-institutionerna så att de kan fungera smidigt, går det inte att stoppa den integrationsprocess som inleddes för 50 år sedan.

Jag är övertygad om att Kroatien kommer att fortsätta med de reformer som de har inlett, däribland inom områden som rättvisa, administration och korruptionsbekämpning, som kommer att göra det möjligt för landet att uppfylla alla politiska och ekonomiska villkor för ett EU-medlemskap, i synnerhet Köpenhamnskriterierna och de villkor som fastställts för stabiliserings- och associeringsprocessen. Jag hoppas att Kroatien blir EU:s 28:e medlem, och det hoppas jag både för landets skull och för vår skull.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Vi är av den uppfattningen att en utvidgning av Europeiska unionen är positiv. Detta kan emellertid inte ske förrän kandidatländerna de facto uppfyller alla krav som ställs på medlemskap. Den senaste utvidgningen, då Rumänien och Bulgarien blev medlemmar, skedde alldeles för tidigt eftersom länderna och deras system inte var mogna för det.

Även Kroatien har en lång väg kvar, bland annat gällande reformer av offentlig förvaltning och rättsväsendet, innan medlemskap kan bli aktuellt. Det är positivt att se att det görs framsteg, men det gäller att inte skynda igenom denna viktiga och oåterkalleliga process, såväl för Kroatiens skull som för EU:s.

Vidare är det beklämmande att Europaparlamentet använder något så viktigt som utvidgningen för att, på ett odemokratiskt sätt, propagera för EU-konstitutionen. I skäl G står det att nuvarande förslag till konstitutionsfördrag bör träda i kraft, trots att Frankrikes och Nederländernas befolkningar klart och tydligt motsätter sig det. Det påpekas dessutom i punkt 7 att ”allmänhetens stöd för en EU-anslutning börjar mattas av i Kroatien”. Om så är fallet och majoriteten i Kroatien motsätter sig EU-medlemskap bör i demokratins namn en anslutning till EU inte genomföras.

Vi har följaktligen röstat nej till detta betänkande.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Efter att ha stått i förgrunden för Jugoslaviens sönderdelning – och vi får inte glömma Tysklands roll i erkännandet av Kroatien efter Natos brutala angrepp som ledde till att kriget återvände till Europa för första gången sedan andra världskriget – och efter år av EU:s och Natos militära ockupation av Balkan är nu EU (de största makterna inom EU) angeläget om att gå vidare till en ny fas av herravälde genom att införliva länderna i detta politiskt och ekonomiskt viktiga område med hjälp av dess ”integrationspolitik”.

När det gäller de mål som fastställts i betänkandet skulle jag vilja betona följande:

– Försöket att låta EU:s nya utvidgningsomgångar bero på det falska behovet av att reformera fördragen, vilket skulle leda till ett (nytt) påtvingande av det så kallade konstitutionsfördraget.

– Den ständiga tonvikten på antagandet av gemenskapens regelverk, eller med andra ord handboken i den nyliberala ”öppna och konkurrensutsatta marknaden” – som sätter fart på ett autonomt nationellt utvecklingsprojekt som gynnar de stora makterna och deras stora finansiella och ekonomiska grupper – och på Kroatiens genomförande av ”reformer” som att öppna för ”kraftiga privata investeringar” och ”försäljning av statligt minoritets- eller majoritetsaktieinnehav i företag”.

Detta är ett ganska tydligt exempel på att det inte är intresset hos arbetstagarna och människorna i regionen som motiverar EU.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för detta betänkande, där man gratulerar Kroatien till några av det förändringar som landet har genomfört för att uppnå kriterierna för anslutning.

  Erik Meijer (GUE/NGL), skriftlig. (NL) Tyvärr fick inte min grupp någon talartid i frågan om Kroatien i morse. Vi beklagar att förhandlingarna med landet har blivit allvarligt försenade till följd av kriget på 90-talet och att det var omöjligt för landet att ansluta sig till EU tillsammans med Slovenien. Kroatien styrs inte längre av extrema nationalister och landet respekterar skyddet av minoriteter och deras återvändande. Även om det nu är bättre förberett för EU-medlemskap än vissa länder som redan har anslutit sig behandlas det oftast styvmoderligt, eftersom vissa inom EU vägrar att tillåta nya medlemsstater innan man har infört den EU-konstitution som förkastades vid de holländska och franska folkomröstningarna. Den kroatiska allmänheten känner sig kränkt av förseningen och vänder nu EU ryggen.

Min grupp anser att de krav som ställts i Swobodabetänkandet för försäljning av statliga företag och stängning av skeppsvarv är extrema. Hittills har man alltid hävdat att EU inte har några preferenser när det gäller ägandeförhållandena inom ekonomin och att det är fritt fram för samexistens mellan statliga företag och privata företag. Men nu kommer antagligen nykomlingar att stöta på stränga krav. Min grupp förkastar även alla ändringsförslag som grundar sig på italienska anspråk på kroatiskt territorium och på förnekandet av krigsförbrytelser under Mussolinis ockupation.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. (PL) Jag röstar för Hannes Swobodas betänkande om Kroatiens framsteg 2006.

Föredraganden har gjort en insiktsfull analys av den aktuella politiska, ekonomiska och sociala situationen i Kroatien. Betänkandet är objektivt när det gäller detta, eftersom man å ena sidan poängterar det arbete som den kroatiska regeringen har lagt ner för att uppfylla EU:s krav, till exempel i fråga om de politiska kriterierna för anslutning, samtidigt som man å andra sidan räknar upp de problem som fortfarande måste lösas.

En viktig del av detta är att införliva gemenskapens regelverk inom alla områden i den nationella lagstiftningen, med tanke på att samrådsprocessen avslutades framgångsrikt i oktober 2006 och att man har inlett förhandlingarna om särskilda aspekter i regelverket.

Föredraganden påpekade även mycket riktigt Kroatiens positiva ledande roll i sydöstra Europa.

  Charles Tannock (PPE-DE), skriftlig. (EN) De brittiska konservativa ledamöterna stöder Swobodabetänkandet men röstade mot ändringsförslaget till skäl G. De konservativa är starka anhängare av EU:s utvidgning, särskilt Kroatiens anslutning som kommer att bli en relativt smidig process, men vi motsätter oss kraftigt idén om att en konstitution skulle vara ett krav för en ytterligare utvidgning, såsom anges i skäl G.

– Betänkanden: Dirk Sterckx (A6-0086/2007), Jaromír Kohlìček (A6-0079/2007), Paolo Costa (A6-0063/2007), Dominique Vlasto (A6-0081/2007), Luis de Grandes Pascual (A6-0070/2007)

  Marie-Arlette Carlotti (PSE), skriftlig. – (FR) En kort tid efter tankfartygen Erikas och Prestiges förlisning ledde Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet en kampanj där man uppmanade EU att förse sig själv med lagstiftning i syfte att stärka sjösäkerheten och att göra mer för att förebygga oavsiktlig förorening i unionens vatten.

Kampanjen har gett resultat, men något riktigt område för sjösäkerhet i Europa har ännu inte inrättats fullt ut.

Detta ”tredje lagstiftningspaketet för sjöfartssäkerhet” är ett avgörande steg mot att uppnå detta mål. De fem betänkanden som lagts fram för Europaparlamentet innehåller flera stora förbättringar:

– En tydlig och exakt rättslig ram för platser för mottagande av fartyg i nöd under beskydd av en oberoende myndighet.

– Ett permanent inspektionsorgan för att underlätta inspektioner.

– En hög nivå av skydd för passagerarna, liknande skyddet för andra transportsätt.

– Effektivare kontroller av högre kvalitet i hamnar i Europa, med särskild fokusering på ”högriskfartyg”.

Därför kommer jag att rösta för dessa betänkanden. Jag hoppas att EU från och med nu även förbättrar sin lagstiftning mot de ”havets huliganer” som ligger bakom ”dagliga oljeutsläpp” i Medelhavet. Varje år släpps det ut 650 000 ton olja till följd av otillåtna avgaser, vilket motsvarar 75 Erika!