Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 25 april 2007 - Strasbourg

17. Homofobi i Europa (debatt)

  Talmannen. Nästa punkt är uttalanden av rådet och kommissionen om homofobi i Europa.

Jag måste upplysa er om att Gruppen Unionen för nationernas Europa har lagt fram ett förslag om att avvisa denna debatt på grund av otillåtlighet. Konrad Szymański ska tala till försvar för detta förslag och har nu ordet.

  Konrad Szymański (UEN). (PL) Fru talman! Jag anhåller om att förslaget om debatten om homofobi ska förklaras otillåten enligt artikel 167 i vår arbetsordning. Anledningen är att parlamentet blev vilselett när det gäller skälen till debatten som handlar om att diskutera ett lagförslag som aldrig har existerat och som inte kommer att existera, vilket tydligt påpekades av den polske premiärministern.

Förslaget är att diskutera uttalanden av vissa polska politiker, vilket den polske premiärministern korrigerade genom att mycket tydligt förklara att den polska regeringen inte har föreslagit någon form av diskriminerande politik mot homosexuella kretsar. Enligt min åsikt skulle detta räcka för att dra tillbaka förslaget till debatt om denna fråga, eftersom det inte finns något skäl för en debatt.

  Manfred Weber, på PPE-DE-gruppens vägnar. – (DE) Fru talman! När det gäller antidiskriminering är den ståndpunkt som intas av gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater helt klar. Den stöder otvetydigt de beslut som har fattats av detta parlament och som det har uttryckt i olika resolutioner och rättsakter.

Efter att ha diskuterat den polske ministerns yttranden i parlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor bad vi parlamentets rättstjänst att ge oss en uppfattning om vilken betydelse som skulle fästas vid dem och huruvida de strider mot EU-lagstiftningen eller inte. Rättstjänsten svarade att den beklagade sin oförmåga att komma med en åsikt eftersom detta inte var en rättslig fråga, vilket var exakt vad vår vän från Gruppen Unionen för nationernas Europa påpekade.

Gruppen för Europeiska folkpartiet skulle vilja se att man behandlade denna fråga på allvar och därför har vi föreslagit att vår byrå, som nyligen har inrättats för att hantera sådana frågor, får i uppdrag att bevaka utvecklingen på detta område och hålla ett vakande öga på dem. Jag skulle vilja klargöra att vi, trots att gruppen för Europeiska folkpartiet stöder dessa beslut, faktiskt anser att det inte finns någon anledning att ta upp dessa frågor inför parlamentet igen och att vi av denna anledning är för att stryka denna punkt från föredragningslistan.

  Kathalijne Maria Buitenweg, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag tror att PPE-DE-gruppen också känner till att vi i dag inte bara talar om ett uttalande från en minister. Debatten handlar om mycket mer än så. Jag tror att det är uppenbart för majoriteten här i parlamentet att detta förslag endast har lagts fram på grund av att vissa personer inte vill diskutera diskriminering av homosexuella. Vi är emellertid politiker i en demokrati, och om man inte gillar en resolution kan man helt enkelt rösta mot den.

Jag kan inte begripa varför denna resolution skulle vara otillåtlig. Nästa gång kommer vi att förklara att en debatt om den inre marknaden är otillåtlig! Denna fråga faller inom EU:s ansvarsområde. Lika rättigheter är en central fråga för EU. Jag vet inte huruvida alla känner till detta, men sedan Amsterdamfördraget föreskriver artikel 13 att vi har en roll att spela när det gäller antidiskrimineringslagstiftning. Det är inte första gången vi diskuterar homofobi och tyvärr inte heller den sista.

Min poäng är mycket tydlig: denna fråga är tillåtlig eftersom den faller inom vårt ansvarsområde. Den enda anledningen till att det skulle kunna vara på något annat sätt är att ni inte vill diskutera den. Låt oss diskutera denna fråga i eftermiddag och beakta den när vi röstar, men låt oss inte förvränga en debatt.

(Applåder)

(Förslaget om avvisning på grund av otillåtlighet förkastades)

  Günter Gloser, rådets tjänstgörande ordförande. (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, ärade ledamöter! ”Europa – lyckas tillsammans!” är det tyska ordförandeskapets motto – men vad betyder det egentligen? Det brukade betyda att vi i Europeiska unionen skulle fortsätta att påminna varandra om vad som är positivt och bra med mångfald, respekt, erkännande och tolerans, eftersom de är själva kärnan i de värderingar kring vilka vi byggt upp Europeiska unionen.

Vid första anblicken kan det verka som om homosexuella personer accepteras och tolereras i större utsträckning än någonsin, och att föreningarnas arbete har en central roll i detta, eftersom homosexuella rörelser är bättre organiserade än någonsin och uppmuntrar sina medlemmar till att bejaka sin sexuella läggning öppet. Efter sekel av institutionell diskriminering är detta en uppmuntrande utveckling. Jag talar för Tyskland, vars historia gett oss ett särskilt ansvar, då homosexuella för 60 år sedan var bland dem som föll offer för det nationalsocialistiska utrotningsmaskineriet.

Men om man tittar en gång till ser man snabbt att homofobin finns kvar i många delar av Europa. Aktuella händelser visar detta på ett sätt som borde få oss att skämmas. Homosexuella drabbas fortfarande av fördomar, intolerans, officiellt sanktionerad diskriminering samt dagliga hätska tirader och våldshandlingar som ofta passerar ostraffade.

Här stöder jag helhjärtat Hans Winklers uttalande för knappt ett år sedan, då han inför kammaren och i egenskap av representant för det österrikiska ordförandeskapet sa att ”där säkerheten och värdigheten för en man eller kvinna bosatt inom EU är i fara är även vår säkerhet och värdighet hotad, och därmed hela EU:s trovärdighet, principer och institutioner”. Detta stämmer än idag.

(Applåder)

Diskriminering mot homosexuella är ett problem som vi måste bekämpa med alla medel som står till vårt förfogande. Att bekämpa homofobi kräver uthållighet. Kontinuerligt arbete kan successivt riva murarna av fördomar och intolerans i människors huvuden. Men samtidigt måste man bygga nya strukturer grundade på acceptans, jämlikhet och respekt. Naturligtvis kan inte människors sätt att tänka förändras över en natt, men officiella ställningstaganden och lagar kan och måste förändras om grundläggande mänskliga rättigheter ska kunna skyddas. I det avseendet har vi i Europeiska unionen redan tagit ett stort steg framåt.

EU:s grundläggande principer är frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Mer specifikt är det artikel 13 i EG-fördraget och artikel 21 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna som uttryckligen förbjuder alla former av diskriminering på grund av sexuell läggning. Dessutom har EU:s medlemsstater som medlemmar i Europarådet åtagit sig att följa Europakonventionen.

Sedan Amsterdamfördraget trädde i kraft 1997 har Europeiska unionen kunnat vidta åtgärder för att bekämpa diskriminering, inklusive diskriminering på grund av sexuell läggning. Genom att anta jämlikhetsdirektiven har sedan EU kunnat anta en lång rad förordningar som gör det möjligt att bekämpa diskriminering över hela EU. När det gäller anställningar har exempelvis ett EU-direktiv antagits som förbjuder diskriminering på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder eller sexuell läggning.

Även om vi gjort väsentliga framsteg med att ändra rättsläget för att därmed utveckla skyddet mot diskriminering och främjandet av lika möjligheter inom EU, är det inget skäl för oss att vila på lagrarna. Till och med de bästa lagstiftningsförslagen är till ingen nytta om den politiska viljan att konsekvent genomföra dem inte är tillräckligt stark och inte får något stöd från resten av befolkningen.

(Applåder)

Det är här som kommissionens måste göra en insats, eftersom dess uppgift är att övervaka att direktiv, som det tidigare nämnda, korrekt och i rätt tid införlivas av medlemsstaterna. Den nyinrättade byrån för de grundläggande rättigheterna kommer framöver att kunna stödja kommissionen i detta arbete så fort den kommit igång. Trots det vill jag understryka att ansvaret inte enbart ligger hos kommissionen.

Även vi med politiskt viktiga positioner inom EU eller på nationell eller regional nivå kan och måste föregå med gott exempel genom att främja tolerans, förståelse, ömsesidig respekt och fredlig samlevnad. Vi måste även hålla ett vaksamt öga på kommissionens övervakning i de länder som är kandidatländer eller har möjligheten att bli det. Anslutningsförhandlingar kräver i lika hög grad som stabiliserings- och associeringsavtal att alla villkor ska uppfyllas, och det gäller särskilt dem som avser de mänskliga rättigheterna för sexuella minoriteter.

När allt kommer omkring måste vi kunna påverka hur människor tänker för att ha en chans att riva de mentala murarna av fördomar och intolerans, och det gläder mig att det gemensamma initiativet från kommissionen och det tyska ordförandeskapet i rådet möjliggjorde det första toppmötet om jämlikhet i Berlin den 30–31 januari. Mötet markerade inledningen för det ”Europeiska året för lika möjligheter för alla”, som erbjuder en unik möjlighet att främja ett samhälle mer präglat av solidaritet och att mobilisera samtliga berörda parter för att driva fram EU:s nya ramstrategi om icke-diskriminering och lika möjligheter för alla, både nu och efter 2007.

Programmets syfte är att allmänheten ska bli mer medveten om rätten till lika behandling och på vilka sätt som diskriminering bekämpas, samt att sprida budskapet att alla människor har rätt till lika behandling oavsett kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Låt oss ta vara på den här möjligheten att tillsammans bekämpa intolerans och diskriminering och främja mångfald, respekt, acceptans och tolerans som någonting positivt.

Endast om vi arbetar tillsammans kan vi se till att Europeiska unionen med stolthet kan göra anspråk på att vara ”enad i mångfalden”.

(Applåder)

  Vladimír Špidla, kommissionsledamot. (CS) Fru talman, ärade ledamöter! Jag vill börja med att påminna kammaren om mina uttalanden om homofobi av den 17 januari 2006 och om det ökade rasistiska och homofoba våldet i Europa av den 14 juni 2006. Av dem framgår att kommissionen kraftfullt fördömer alla former av homofobi som en attack på mänsklig värdighet.

Kommissionen vill framhäva sitt seriösa åtagande att som en ren principsak försvara de grundläggande rättigheter som EU grundades på. Kommissionen kommer att göra allt den kan för att bekämpa homofobi. Det är viktigt att bekämpa diskriminering på grund av sexuell läggning, eftersom sådan diskriminering tydligt förbjuds i artikel 21 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Dessutom tillåter artikel 13 i fördraget att det vidtas lämpliga åtgärder på EU-nivå i kampen mot diskriminering på grund av kön.

År 2000 antog rådet ett direktiv med utgångspunkt i artikel 13 som upprättar en generell ram mot diskriminering vid anställning och i yrkesutövning på flera grunder, däribland sexuell läggning. Kommissionen kommer att övervaka direktivets genomförande i samtliga medlemsstater, inklusive Polen. Den kommer inte att tveka när det gäller att vidta bestämda åtgärder mot de medlemsstater som inte genomför direktiven korrekt. Kommissionen vill påpeka att den redan 2005 påbörjade en undersökning av gällande nationella lagar om förbud mot alla former av diskriminering, inklusive diskriminering på grund av sexuell läggning inom andra områden än anställning och yrkesutövning.

Denna undersökning visade att samtliga medlemsstater som granskades hade gått ännu längre, ofta mycket längre, än gemenskapslagstiftningen inom vissa områden. Det finns dock en betydande skillnad mellan medlemsstaterna när det gäller skyddets omfattning. Kommissionen fastställde i sin politiska strategi för 2008 att den kommer att föreslå nya initiativ som ska förhindra diskriminering inom andra områden än arbetsmarknaden, inklusive diskriminering på grund av sexuell läggning.

I detta sammanhang inledde kommissionen i februari arbetet med en konsekvensanalys för att fastställa om vidare ingripande från EU var motiverat inom andra områden än anställning och yrkesutövning. Kommissionen genomför nu omfattande samråd med allmänheten och berörda parter som exempelvis icke-statliga organisationer och arbetsmarknadens parter. Resultaten från konsekvensanalysen förväntas föreligga i slutet av 2007. Kommissionen är medveten om att enbart rättsligt skydd inte är tillräckligt för att kunna garantera säkerheten för berörda personer. Det är också viktigt att bekämpa fördomar och schablonföreställningar.

Det europeiska året för lika möjligheter för alla 2007 har följande mål: att informera alla EU-medborgare om deras rätt till lika behandling och att främja jämlikhet och mångfald samt lika möjligheter för alla inom ekonomi, samhällsliv, kultur och politik. Kommissionen välkomnar de nationella strategier som utformats av medlemsstaterna inom ramen för det europeiska året. Samtliga länder, inklusive Polen, har införlivat alla skäl till diskriminering i sina strategier.

Kommissionen har tagit del av uttalandena från den ledamot i det polska parlamentet som har för avsikt att lägga fram ett lagförslag som förbjuder att homosexualitet främjas i skolor och andra ungdoms- eller fritidsorganisationer. Enligt den information som kommissionen tagit del av har förslaget i fråga ännu inte utformats och de uttalanden som den polska regeringen gjort är inte bindande. Om denna lag blev verklighet, skulle den strida mot grundläggande lagar i Europakonventionen och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Den skulle även kunna strida mot förbudet mot diskriminering vid anställning och i yrkesutövning, det vill säga mot direktiv 2078/EG.

Kommissionen kommer att följa den fortsatta utvecklingen noggrant och kommer inte att tveka att vidta åtgärder i händelse av överträdelser av gemenskapslagstiftningen.

  Manfred Weber, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Jag vill klargöra – kanhända i en lugnare ton än förut – att vi i gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater till fullo stöder Europaparlamentets beslut och står bakom de direktiv som har antagits här och som kommissionen har beskrivit. I Europeiska unionen råder rättsstatsprincipen och vi måste försvara den.

Trots det är den polske ministerns uttalande, som är helt oacceptabelt och förkastas av gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, inte tillräckligt som skäl för dagens debatt. Som kommissionsledamot Špidla påpekade när vi diskuterade diskriminering mot homosexuella för endast ett par veckor sedan, la vi tyvärr märke till att vissa europeiska politiker säger saker som är helt oacceptabla och som vi måste bekämpa politiskt.

Jag anser att det borde få oss att stanna upp och tänka till när polska ledamöter i samtliga grupper – och jag tänker särskilt på debatten i gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa – har sagt att vad som hänt i Polen är oacceptabelt, men att debatten måste föras främst i Polen och att det är Polen som ska ta itu med de oacceptabla saker som sagts där. Det har sagts att Polen inte behöver en storebror som lägger sig i landets angelägenheter och att polackerna själva kommer att hantera frågan. Detta borde ge oss en tankeställare. Genom att göra en stor sak av detta här hjälper vi inte heller de som vi anser för en god kamp mot diskriminering i Polen.

Var därför snälla och acceptera – och det är en ordningsfråga vi tar upp här – att vi anser det vara olämpligt att debattera denna fråga här idag, eftersom vi har tillräckligt med beslut och direktiv som handlar om det. Nej till diskriminering och nej till homofobi i Europa! Vi föreslår därför att vår byrå ska fortsätta att övervaka och följa situationen. Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater kommer i morgon att agera därefter.

  Martine Roure, för PSE-gruppen. – (FR) Fru talman! Den 16 januari 2006 försvarade jag i denna kammare resolutionen mot homofobi. Det var inte första gången, och jag fruktar att det inte heller är den sista. Vi hade verkligen hoppats på att sätta stopp för den behandling som homosexuella får utstå inom EU och vi inser till fullo att det fortfarande är en lång väg kvar. Låt oss komma ihåg att om bara några få dagar infaller den internationella dagen mot homofobi.

I den text som vi har fått idag nämns inte bara kända fall av homofobi i flera av EU:s medlemsstater, utan även ett uttalande från den polske vice premiärministern. Det handlar inte om att stigmatisera någon regering eller medlemsstat, men dessa hätska utfall avslöjar den ökande homofobin inom EU. Dessa uttalanden avslöjar i själva verket ett helt oacceptabelt synsätt, och de kommer inte från gemene man utan från en regeringsmedlem.

Detta måste upphöra. Vi måste ännu en gång ta ställning till dessa vedervärdiga uttalanden, och jag skulle med detsamma kraftigt vilja fördöma den nya motbjudande och förkastliga publikationen från Maciej Giertych, en av våra parlamentsledamöter, som i dagarna distribuerat sin andra broschyr där han antyder att homosexuella skulle vara sjuka. Alla dem som med rätta känner sig kränkta av dessa förkastliga handlingar och ord och alla de unga människor som upptäcker att de är annorlunda, vilket i vissa fall till och med leder till självmord, måste informeras om att detta inte är någonting som EU står för.

Vi kan inte tillbringa vår tid med att rösta fram resolutioner utformade för att bekämpa diskriminering mot homosexuella. Framöver måste vi koncentrera oss på de verktyg som tillåter oss att agera effektivt. Från och med nu måste alla inom Europeiska unionen ta sitt ansvar.

(Applåder från vänster)

  Sophia in't Veld, för ALDE-gruppen. – (NL) Fru talman! Jag skulle vilja reda ut ett missförstånd: denna resolution handlar inte om Polen utan om homofobi. Tyvärr har inte Polen monopol på homofobi. Homofobi hittar man dessvärre över hela världen. Vi diskuterade dock problemen i Polen för ett och ett halvt år sedan och att de fortfarande existerar där. Som Martine Roure mycket riktigt precis påpekade är det inte vem som helst som har gjort dessa uttalanden utan opinionsledare och regeringsmedlemmar som därmed har bidragit till ett hat- och våldsklimat.

För två veckor sedan blev en homosexuell man ihjälslagen på en gata i mitt hemland – ett land som ska vara oerhört tolerant och liberalt – för att någon tyckte att han såg feminin ut. Ihjälslagen! Kan ni föreställa er? Detta är saker som sker där det råder ett klimat som skapats av personer som sprider homofobiska uttalanden. Ni kan därför inte hävda att eftersom det inte finns något lagstiftningsförslag ännu så finns det heller inget problem. I det avseendet gläds jag över att Manfred Weber för gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater liksom ombudsmannen så eftertryckligen har tagit avstånd från den polske ministerns uttalanden.

Jag skulle uppskatta om rådet och kommissionen kunde svara med ett lika kraftfullt uttalande. Som kommissionen och särskilt rådet sagt, så har vi lagar, regler och fördrag som trots att de är bra inte lyckats hindra dessa personer från att göra homofobiska uttalanden. Vi skulle vilja se mer handling. Vi skulle till exempel vilja se att rådet anger de åtgärder de tänker vidta beträffande denna utbildningsminister. Kommer ni att tolerera att han deltar vid möten med EU:s utbildningsministrar, eller kan ni tänka er att stänga honom ute från mötena tills han tar avstånd från sina uttalanden?

Detta är första gången som vi uttalar oss på detta sätt om medlemsstater – i plural, eftersom det handlar om flera i Europeiska unionen. Vi är alltid angelägna om att peka finger åt andra länder, men om vi ska ta EU på allvar och om vi verkligen vill vara en gemenskap av värderingar, då bör vi först se om vårt eget hus. Jag hoppas att parlamentet i dag kommer att skicka ett mycket kraftfullt budskap till Europeiska unionen och till världen om vilka värderingar vi står för.

  Konrad Szymański, för UEN-gruppen. – (PL) Fru talman! Aggressivt beteende mot homosexuella är ett problem i många europeiska samhällen, men det är förvisso inte det största problemet. Vi har problem med detta även inom en del statliga organ, som exempelvis poliskårer i Tyskland, Förenade kungariket och Italien. Trots det skulle det aldrig falla mig in att diskutera eller ge råd i denna fråga i Europaparlamentet. Medlemsstaternas regeringar vet själva bäst hur de ska hantera dessa frågor.

Det är olyckligt att vissa kollegor här idag inte anser att denna regel gäller för Polen. Det kan endast finnas ett skäl till detta. Denna kammare hålls i ledband av en grupp extremistiska parlamentsledamöter som retar upp sig på varje polemiskt ord (applåder) som syftar på eller nämner homosexualitet. Jag skulle vilja påpeka att homosexuella inte står utanför all kritik. Detta är demokratins bas. Att ge efter så lätt för homosexuell censur har blivit betecknande för denna kammare. Jag anser inte att detta kommer att hjälpa oss att stärka våra befogenheter.

(Applåder)

  Kathalijne Maria Buitenweg, för Verts/ALE-gruppen. – (NL) Fru talman! Jag skulle vilja börja med ett uppmuntrande ord till föregående talare – vi har diskuterat huliganism tidigare i denna kammare, men detta handlar om någonting helt annat, för när det gäller huliganism är det ingen regering som har drivit fram våldet. Däremot får jag i det här fallet och särskilt i Polens fall känslan av att homofobin är någonting som – så att säga – håller på att iscensättas av staten, isynnerhet om man ser till de uttalanden som har gjorts av ledamöter i den polska regeringen i stil med ”homosexualitet är demoraliserande, perverst, en sinnesrubbning och ett hot mot samhället”.

Jag lyssnade mycket noggrant till vad kommissionsledamot Špidla hade att säga, vilket var ungefär att ”när ett lagförslag existerar kommer jag att svara”. Jag uppskattar detta, och jag förstår att kommissionsledamot Špidla inser att en lag av den typen skulle utgöra ett hot mot europeiska värderingar och kränka EG-rätten. Saker verkar dock redan ha gått snett och detta är någonting som jag tycker saknas i anförandet, eftersom regeringar självklart inte kan slänga ur sig alla möjliga typer av villkorslösa förslag och sedan dra tillbaka dem igen genom att säga att det egentligen inte finns något problem överhuvudtaget.

Någonting har uppenbarligen satts igång som gör att homofobin sprids, och kommissionsledamoten är trots allt ansvarig för att lagstiftningen mot diskriminering följs på arbetsmarknaden. Ni kan väl inte tro att idén om lika möjligheter på en arbetsmarknad kan överleva i ett samhälle där homofobi är en så pass utbredd företeelse, så vad förslår ni för åtgärder? Hur föreslår ni att man ska hantera regeringar som – i allt väsentligt – stödjer homofobi? Vilka återverkningar blir det på arbetsmarknaden? Detta skulle jag vilja att ni talade om för oss.

Till sist skulle jag vilja säga till förmån för gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater att jag beklagar att ni har gett ert stöd till gruppen Unionen för nationernas Europa, av vad ni påstår vara rent procedurmässiga skäl. Det skulle vara fantastiskt ifall en hel delegation från Europaparlamentet, inklusive er grupp, kunde närvara vid ett antal Pride-parader i Warszawa, Riga och flera andra länder. Jag skulle uppskatta enormt om vi kunde stå där hand in hand. Detta är min inbjudan till er och vem vet – det kanske rentav händer.

  Giusto Catania, för GUE/NGL-gruppen. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag anser att det hade varit ett extremt hyckleri av Europaparlamentet att inte diskutera denna fråga idag, det vill säga om vi inte hade diskuterat det faktum att homofobiska offentliga uppvisningar och uttalanden har ökat i Europa under de senaste åren.

Den polske ministerns uttalanden är genanta och görs sedan hans regering förbjudit Pride-parader. Trots offentlig indignation har ministern aldrig tagit tillbaka sina oroväckande påståenden.

Tråkigt nog är detta inte ett isolerat fall i Europa. Uttrycken för intolerans ökar i vårt civiliserade Europa. Vi läser ofta om våldshandlingar mot män och kvinnor på grund av deras sexuella läggning eller vi ser hjälplöst på när fallen av allvarlig mobbning i skolorna ökar, vilket i sin tur kan leda till att ungdomar begår självmord, något som nyligen skedde i Italien.

Därför ska inte politiker visa tecken på intolerans, och de ska inte göra uttalanden liknande det som den polske ministern gjorde, eftersom de då riskerar att legitimera homofobiska attityder.

Detta gynnar inte bara dessa politiker utan även de kyrkliga myndigheterna som allt oftare tar chansen att visa upp sin aversion mot homosexuella personer och stämpla dem som syndare. Ingen diskriminering kan accepteras. Diskriminering på grund av sexuell läggning är inte acceptabel.

Denna kammare underkände Rocco Buttiglione som kommissionsledamot på grund av hans uttalanden. Jag anser att det måste komma ett kraftfullt svar från kommissionen så att den kan hålla sina löften om att vidta konkreta åtgärder mot alla former av diskriminering.

Europas historia och kultur står i stor tacksamhetsskuld till de män och kvinnor som förföljts av auktoritära regimer och som fortfarande kriminaliseras av reaktionära och rasistiska kulturer i Europa. Vi har mycket att tacka Sappho, Pier Paolo Pasolini, Oscar Wilde, Michel Foucault och André Gide för. Hade det varit upp till de här mörkerkulturerna så skulle dessa stora konstnärer aldrig ha haft någon röst.

Jag anser och hoppas att Europaparlamentet också håller med mig om att en kultur som är emot homosexuella personer är oacceptabel och bör motarbetas kraftfullt.

  Hélène Goudin, för IND/DEM-gruppen. – Fru talman! Att homofobi fortfarande är ett problem i Europa år 2007 är djupt beklagligt och skrämmande. Vad som är mer beklagligt är att det finns kolleger här i kammaren som bidrar till att förvärra situationen för HBT-personer genom sina tydligt homofobiska uttalanden. Dessa uttalanden görs här i Europaparlamentet men även i stor utsträckning på deras hemmaplan. När den homofobiska tonen piskas upp får det också som konsekvens att HBT-personer riskerar att utsättas för såväl fysiskt som psykiskt våld, så som skedde vid flera Pride-parader runtom i Europa förra året.

Än värre är det när tro och religion används som ursäkt för att diskriminera EU-medborgare. Ni kan säkert räkna ut vad jag syftar på. Detta är medeltida värderingar som inte hör hemma i vårt moderna samhälle. Europa 2007 borde vara mer utvecklat än så. Låt oss bekämpa homofobin överallt där den förekommer, i politiken, i media och i de miljöer vi alla rör oss i.

  Philip Claeys, för ITS-gruppen. – (NL) Fru talman! Vi har redan haft en debatt om homofobi i Europa – den ägde rum i januari förra året – och vid det tillfället sa jag bland annat att ingen i Europaparlamentet borde acceptera att homosexuella under några som helst omständigheter missgynnas, attackeras eller trakasseras på grund av sin sexuella läggning. Samtidigt varnade jag också för den anda av politisk korrekthet som gradvis kväver yttrandefriheten. Förutom homofobi och andra fobier håller en verklig ”yttrandefrihetsfobi” på att utvecklas, en irrationell rädsla för att låta människor uttrycka sina åsikter fritt. Vad min grupp ogillar i dagens debatt och de resolutioner som inkommit är att endast en medlemsstat kritiseras utifrån information vars riktighet kan ifrågasättas. Detta är inte rätt sätt att gå till väga. Vi bör vara försiktigare så att befolkningen i den medlemsstaten inte vänder sig ytterligare bort från EU.

  Michael Cashman (PSE). – (EN) Fru talman! Det är med sorgsenhet och inte i vredesmod som jag reser mig för att tala. Trots andra världskriget har vi fortfarande inte dragit lärdom. Under 1930-talet stod vi och såg på när judar, kommunister, fackföreningsfolk och homosexuella fördes iväg till lägren. Vi stod där. Vi bara såg på och gjorde ingenting.

Vi har nu gått vidare. Jag säger till dessa länder som har levt under herravälde och förtryck att de, av alla länder, borde känna till värdet av grundläggande mänskliga rättigheter, organisationsfrihet, yttrandefrihet och rätten till ett privatliv.

(Applåder)

Ni borde lära oss om grundläggande värderingar. Därför kommer vi inte att tveka när det gäller att försvara mänskliga rättigheter och människorättsaktivister var än de befinner sig.

Låt mig säga till dem som känner sig utsatta för angrepp – och jag som homosexuell man skulle ha kunnat vara född i Polen, Lettland eller Tjeckien och fruktat för mitt liv och för mitt arbete – att ni inte är ensamma, var ni än befinner er. Vi står på er sida och vi kommer att segra av den enkla anledningen att godheten och rättvisan alltid segrar till slut.

När vi hänvisar till politiker i tjänsten och de uttalanden som har gjorts talar vi inte om enstaka uttalanden, utan snarare om en serie uttalanden som har övervägts och förts fram under åren. Hatfyllda uttalanden skapar ett klimat som gynnar föreställningen att vissa människors liv på något sätt är mindre värda och att vissa personer utgör ett hot mot samhället. När det skapas ett sådant klimat och rädsla uppstår är rättigheterna hotade. De ord som en gång har uttalats kan inte tas tillbaka, och den skada som har skett lever kvar. Orden legitimerar alltför ofta ligisten, vilket leder till våld.

Jag noterar att Manfred Weber säger ”nej till homofobi”. Det är emellertid tråkigt att han också säger ”nej” till att göra något åt detta, här och nu i parlamentet.

Låt mig avsluta detta: vi kommer att lyckas, men det innebär att vi är tvungna att ta vårt ansvar och försvara de mänskliga rättigheterna. Vi måste hindra att de mänskliga rättigheterna kränks, var än det sker.

(Applåder)

  Jan Jerzy Kułakowski (ALDE). – (PL) Fru talman! Jag skulle vilja säga några ord från den polska delegationen i gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa.

För det första så accepterar vi inga former av diskriminering och är för fullständig tolerans när det gäller de frågor som diskuteras här.

För det andra vill vi betona att det finns en stor skillnad mellan icke-diskriminering inom detta område och främjandet av en homosexuell läggning. Ja till tolerans och icke-diskriminering men inte till främjande, eftersom ett sådant främjande inte innebär respekt för de mänskliga rättigheterna.

I slutändan är detta inte en politisk fråga och bör därför inte behandlas som en sådan. Det är en moralisk fråga med stark koppling till principen om mångfald, som bör vara något som kännetecknar Europeiska unionen.

  Bogdan Pęk (UEN) . – (PL) Fru talman! De som var så villiga att rösta för behovet av att hålla denna debatt just nu är tydligen lika snabba och villiga att lämna salen. Det är det bästa exemplet på att deras avsikter inte var äkta, utan artificiella och politiska. Det är ett försök att trakassera ett lands regering som inte behagar olika grupper, till exempel liberaler, vänstern och vänsterradikaler.

Detta kan jag förstå. Men för Guds skull, när tusentals bål brann i era länder i ett inte så avlägset förflutet samlades de som flydde bålen i Polen. Judar som var förföljda över hela Europa samlades i Polen. Polen är toleransens hemvist. Försöket här att övertyga världen och EU om att Polen skulle vara en grogrund för intolerans mot homosexuella är en enorm obscenitet, politiskt förtal och ett cyniskt skämt för att vilseleda den allmänna opinionen i EU. Jag protesterar mot detta skämt, eftersom det är totalt utan grund.

(Applåder)

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE). – (ES) Jag anser att Michael Cashman väldigt väl uttryckte den uppfattning som delas av majoriteten i denna kammare, och jag anser därmed att vi ännu en gång måste höja våra röster inför vissa attityder.

Det handlar inte om yttrandefrihet. Problemet är att vissa uttalanden som är fientliga mot sexuell frihet kommer från regeringsinstitutioner, stater och regeringar som är med i Europeiska unionen och som har undertecknat fördrag, som exempelvis EG-fördraget, där artikel 6 tydligt definierar friheten att välja, även sexuellt.

Låt oss inte blanda ihop propaganda med rätten att vara fri att vara den man vill, när som helst, under alla omständigheter och i samtliga EU:s medlemsstater.

Jag anser därför att dessa uttalanden, som Michael Cashman mycket riktigt sa, inte är isolerade företeelser utan delar av en tendens, av en medveten strategi för att ifrågasätta EU:s grundläggande värderingar. Det kan inte passera ostraffat.

Denna kammare måste reagera – jag anser att den gör just det – även om jag tyvärr fruktar att detta inte blir första gången. Men vi kommer alltid att stå fast vid detta, och även om det är tråkigt att behöva upprepa det självklara, måste vi fortsätta att göra det av det enkla skälet – precis som Michael Cashman sa – att vi har rätt och att rättvisan alltid segrar till slut.

  Witold Tomczak (IND/DEM). – (PL) Fru talman! Alla har rätt att leva och förtjänar respekt och hjälp. Detta gäller även vilseledda och skadade människor som har gett efter för homosexuella böjelser. Lösningen är dock varken blint accepterande eller intolerans utan förståelse och vänlighet. Lösningen är att hjälpa de drabbade att tillfriskna, vilket är vad som förväntas av oss.

Att acceptera homosexualitet som någonting naturligt och normalt är att glorifiera smärta och lidande. Det är en felaktig och farlig politisk korrekthet. Homosexuella gärningar strider mot naturens lagar eftersom de inte kan ge upphov till livets gåva. Att propagera för dem är att attackera familjen och leder till abnormiteter.

Kära européer! I stället för att rikta orättvis kritik mot Polen borde ni följa Polens exempel på moral, tolerans och normalitet. Coming out Straight. Understanding and Healing Homosexuality har publicerats i Polen. Författaren är Richard Cohen som har blivit fri från sin homosexualitet och nu är en lycklig man och far. Låt oss dra nytta av hans erfarenhet.

Jag frågar de så kallade försvararna av de mänskliga rättigheterna som ställer till ett sådant bråk idag och överdriver problemet – varför ignorerar ni mediernas moraliska förfall, diskrimineringen av normala familjer och varför blundar ni för massmorden på barn i moderns livmoder? Inser ni att ni genom att främja ett falskt och livsförnekande samhälle bidrar till Europas förstörelse?

  Józef Pinior (PSE). – (PL) Fru talman! Campaign against homophobia och föreningen Lambda har lagt fram en rapport om homosexuella och bisexuella personers situation i samhället i Polen under 2005–2006. I rapporten ges en bild av förföljelse. Var femte homosexuell person har blivit knuffad eller sparkad. Hälften av de tillfrågade har blivit förolämpade, trakasserade eller utpressade. Trakasseringarna har ökat på senare tid. Av de personer som har råkat ut för fysiskt våld har nästan 42 procent drabbats fler än tre gånger under de senaste fem åren.

Jag beklagar djupt att jag måste bekräfta att homosexuella i dag inte kan förlita sig på att den polska statens institutioner, som styrs av en allians av konservativa, nationalister och populister, ger dem ett verkningsfullt skydd. I många uttalanden uttrycker företrädare för regeringen öppet en ideologi av hat, intolerans och diskriminering mot homosexuella kretsar. Det är detta som gör dagens resolution så viktig, mina polska landsmän på högerkanten! För dessa människor har Europaparlamentet blivit en försvarare av rättvisan, en ledstjärna som håller hoppet vid liv om att deras grundläggande medborgerliga rättigheter och rätten till ett värdigt liv försvaras.

  Talmannen. – Någon ville ta upp en ordningsfråga.

  Alexander Stubb (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Nej, det kan jag inte göra, för det finns inte någon sådan. Jag ville bara säga att Witold Tomczaks ord visar exakt varför vi behöver en debatt om homofobi här i parlamentet. Detta var det mest homofobiska uttalande jag har hört här i parlamentet på mycket lång tid, och det gör mig ytterst bedrövad.

(Applåder)

  Günter Gloser, rådets ordförande. – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill ta tillfället i akt och återkomma till ett anförande som rådets ordförande höll i parlamentet om ett Europa av värderingar och tolerans. Det är en mycket viktig punkt som stämmer på många områden.

Vi har fört en omfattande debatt om diverse andra frågor idag, där vi har riktat blicken mot problem utanför Europeiska unionen. Om vi gör det – och det bör vi göra – är det också helt legitimt att se över det som vi ännu inte har rett ut i vårt eget parlament, nämligen intoleransen mot homosexualiteten. Även om många har en annan åsikt i frågan ber jag er därför att åtminstone acceptera att det förs en debatt och att inse att det också är viktigt att kommissionen har verktyg som den kan använda för att vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa sådan diskriminering.

På ordförandeskapets vägnar kan jag bara tydligt upprepa att det är vår skyldighet att inte låta kommissionen eller parlamenten sköta detta själva. Vi måste även aktivt se till att göra samhället uppmärksamt på frågan för att se till att sådan diskriminering inte längre förekommer. Jag hoppas att dagens debatt åtminstone i någon utsträckning har bidragit till detta.

  Vladimir Špidla, ledamot av kommissionen. – (CS) Mina damer och herrar! Mänskliga rättigheter är oförytterliga rättigheter och jag anser att detta är en grundläggande värdegrund som hela EU-projektet vilar på.

Med tanke på att vi har fört en mycket ingående och känslomässigt laddad debatt skulle jag vilja citera exakt vad den polska ställföreträdande ministern sa i sitt anförande. Enligt den ställföreträdande ministern kommer lagförslaget att påverka alla dem som främjar homosexualitet eller andra avvikelser. Jag anser att denna detalj är en tillräckligt tydlig signal för att vi ska kunna dra slutsatsen att lagen, om den antas, kommer att stigmatisera en viss kategori av människor på grund av deras sexuella läggning. Av denna anledning är den oacceptabel ur ett EU-rättsligt perspektiv.

Mina damer och herrar! Kommissionen kommer att göra allt som står i dess makt för att försvara alla medborgares rättigheter i alla medlemsstater. Jag anser att det budskap som tydligt har framkommit vid den här debatten är att homofobi inte bara är ett fenomen som drabbar vissa medlemsstater utan att det är ett allmänt fenomen. Det är naturligtvis sant att vi i dag har att göra med ett anförande av en parlamentsledamot i ett visst land.

  Talmannen. – Avslutningsvis har jag mottagit fyra resolutionsförslag som ingivits i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen.

Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på torsdag kl. 12.00.

(Sammanträdet avbröts kl. 17.50 och återupptogs kl. 18.00.)

ORDFÖRANDESKAP: DIANA WALLIS
Vice talman