Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 26 april 2007 - Strasbourg

9. Röstförklaringar

– Betänkande (A6-0059/2007) av Ilda Figueiredo

  Andreas Mölzer (ITS). – (DE) Herr talman! Det ökade rädslan för förlorade arbetstillfällen förorsakar inte enbart olika sjukdomar som innebär höga kostnader för företag och sjukförsäkningsbolag och risken för fattigdom, utan minskar också möjligheterna och lusten för kvinnor i Europa att skaffa barn. Barn ska nu inte längre vara orsak till fattigdomsfällan och det avsiktliga beslutet att ha ett hem och en familj ska inte längre bestraffas med ett liv som fattighjon. Om vi fortsätter att driva vår politik som handlar om att sätta människor i heltidsarbete och säkra arbetstillfällen minskar vi inte bara sjukfrånvaronivån utan hjälper också till att öka barnafödandet igen.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Frågorna om arbetstagarnas arbetsvillkor och hälsa, organisationen av hälsovård, hygien och säkerhet på arbetsplatsen och listan över arbetsrelaterade sjukdomar trädde i kraft i gemenskapen 1989 med offentliggörandet av ramdirektiv 89/391. Andra direktiv som täcker olika aspekter av hygien och säkerhet på arbetsplatsen har antagits sedan dess.

Antagandet av detta betänkande kommer förhoppningsvis att leda till att man lägger större uppmärksamhet vid att genomföra dessa direktiv på ett effektivt sätt och på arbetsförhållanden som ska minska den årliga siffran på över 4 miljoner arbetsrelaterade olyckor och över 4 500 dödsfall och skador som leder till permanent arbetsoförmåga över hela EU.

Vi är övertygade om att vi behöver en politik som innebär en verklig förbättring av rutinerna i olika medlemsstater. Kommissionen måste snarast lägga fram ett mer utförligt betänkande om den nuvarande situationen när det gäller arbetstagarnas hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Dessutom måste Internationella arbetsorganisationens konventioner och annan lagstiftning på dessa områden genomföras.

Betänkande (A6-0083/2007) av Duarte Freitas

  Jean-Claude Fruteau (PSE), skriftlig. – (FR) Freitasbetänkandet, som vi ska rösta om i dag, handlar om de yttre randområdena och i synnerhet om Réunion. De yttersta randområdena har geografiska och geopolitiska begränsningar som innebär att de är mer isolerade och att de har svårare att exportera sina varor till Europa.

Detta system, som är konstruerat för att kompensera för extra kostnader, stöder den lokala fiskesektorn genom att man bereder fiskprodukter som sedan transporteras och saluförs i Europa. Det bidrar också till att öka konkurrenskraften hos lokala företag och fiskesektorn på EU-nivå. Att detta kompensationssystem är effektivt kan illustreras av att kompensationen har gjort att Réunion har ökat volymen och värdet av sin export sedan 2000.

En förnyelse av kompensationssystemet gör att vi kan fortsätta våra insatser för att föra in den industriella kustfiskesektorn med långrev i de yttersta randområdena i den inre marknaden. Dessa insatser måste stödjas av andra faktorer, som att ta hänsyn till förändringen av oljepriser, eftersom vi måste komma ihåg att de yttersta regionerna är beroende av olja och att transportkostnader begränsar exporten av lokala varor.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det gläder oss att betänkandet som antogs i dag innehöll alla förslag som lades fram av det portugisiska kommunistpartiet (PCP). Dessa förslag ingick redan i det yttrande som utskottet för regional utveckling hade utarbetat.

Vi vill med tanke på dess betydelse lyfta fram följande förslag som har lämnats in till parlamentet av PCP när det gäller minskningen av den övergripande budgeten:

- Att öka den övergripande budgeten med 2 miljoner euro från 15 till 17 miljoner euro, varav 570 000 euro är öronmärkta för Azorerna och Madeira.

- Att ta bort den 75-procentiga kompensationsbegränsningen på transporter och andra närliggande kostnader, vilket garanterar 100-procentig täckning av dessa kostnader till Europa och för lokala marknader i de yttersta randområdena.

- Att ta bort sista giltighetsdatum, vilket innebär att kompensationssystemet blir permanent, men att en översyn görs vart femte år.

- Att den lokala beredningsindustrin fortsatt får lov att använda fisk fångad av gemenskapsfartyg där de lokala flottornas fångster inte räcker till för att förse industrin.

- Att positiv diskriminering till förmån för traditionellt, småskaligt kustfiske, får förekomma.

- Att [för kostnader som ska täckas] bevilja transporter inom varje yttersta randområde för att åtgärda problemet med geografisk spridning som i fallet med Azorerna.

  Sérgio Marques (PPE-DE), skriftlig. (PT) Jag röstade för Freitasbetänkandet av följande skäl:

1. I betänkandet tas hänsyn till de speciella egenskaperna hos fiskesektorn i de yttersta randområden genom att man garanterar kompensation för de extrakostnader som åsamkas av de ekonomiska spekulanter som är inblandade i fisket.

2. I betänkandet föreslås att kompensationsprogrammet bör bli bestående med tanke på de ständiga svårigheter som fiskesektorn ställs inför i de yttersta randområdena.

3. I betänkandet föreslås möjligheten att komplettera gemenskapens kompensationsprogram med nationellt bistånd.

4. I betänkandet föreslås större flexibilitet i den finansiella förvaltningen av programmet genom att åtgärder vidtas när det gäller variationer i de penningmedel som tilldelas varje område eller medlemsstat.

5. I betänkandet föreslås en ökning från 15 till 17 miljoner euro i penninganslag, vilket kommer att finansiera kompensationsprogrammet varje år under perioden 2007–2013.

Med andra ord har parlamentet, även om kommissionens förslag var bra som en början, med sina förslag lyckats göra stora förbättringar genom att man ser behovet av kompensation för extrakostnaderna när det gäller fisket på Madeira och Azorerna, som nu kommer att få en årlig total budget på 5 miljoner euro för detta ändamål.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Slutförandet av den inre marknaden och det gradvisa avlägsnandet av handelshinder har bidragit avsevärt till att stärka ekonomierna i de yttre randområdena. De naturliga handelshinder som kvarstår i dessa områden försätter dock företag som är belägna där i ett klart ofördelaktigt läge jämfört med de företag som till fullo drar nytta av tillträdet till gemenskapsmarknaden. Det är dessa geografiska och strukturella villkor som är speciella för de yttersta randområdena som motiverar den kompensation vi betalar för extrakostnaderna i samband med marknadsföringen av fiskprodukter från de yttersta randområdena för den europeiska marknaden.

Följaktligen innebär ett fortsatt kompensationsprogram för Azorerna, Madeira, Kanarieöarna och de franska departementen Franska Guyana och Réunion under perioden 2007–2013 att vi slutligen måste anta en speciell strategi för utvecklingsbistånd för dessa områden, i synnerhet inom fiskesektorn genom att vi stärker samarbetet. Detta bör därför vara ett bestående program med möjlighet till ett visst mått av flexibilitet med tanke på de speciella villkoren i dessa områden och för att man ska använda detta program på bästa tänkbara sätt.

Det är därför viktigt att vi helhjärtat stöder dessa åtgärder.

  Margie Sudre (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag är mycket nöjd med Duarte Freitas betänkande, i vilket tas full hänsyn till de extrakostnader som några franska departement måste räkna med när de exporterar sina fiskprodukter. Franska Guyanas och Réunions intressen i egenskap av exportörer av denna typ av produkter har blivit ordentligt skyddade. Europaparlamentet har ställt i synnerhet följande fyra krav:

För det första att man slopar det första taket för kompensation för extrakostnader, som godtyckligt har satts till 75 procent. Dels är detta belopp inte grundat på några logiska kriterier, dels finns det inte någon orsak till att fiskprodukter inte skulle kunna dra nytta av ett lika gynnsamt program som jordbruksprodukter.

För det andra ska det vara möjligt att få statligt stöd för framställning, bearbetning och marknadsföring av fiskprodukter som har sitt ursprung i dessa områden och kompensation ska ges för importerade varor, såsom salt och olja, som används under bearbetningen av fiskprodukter.

För det tredje ska man kunna tillgripa importvaror inom gemenskapen, om fångsten från flottorna i de yttersta randområdena inte är tillräckligt stor för att man ska kunna se till att förädlingsindustrin i dessa områden är lönsam.

Slutligen att finansieringsramen för Franska Guyana och Réunion ska höjas till 5 518 000 euro.

Betänkande: Attwooll (A6-0078/2007)

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. (PT) De regionala rådgivande nämnderna (RAC) inrättades efter reformen av den gemensamma fiskepolitiken, som antogs 2002. I rådets beslut 2004/585/EG definieras en allmän ram för hur de regionala rådgivande nämnderna ska skötas för att garantera att de hanteras på ett konsekvent och väl avvägt sätt. Syftet med kommissionens förslag, som stöds till fullo av parlamentets föredragande, är att ge de regionala rådgivande nämnderna ett hållbarare utgångsläge för skötseln av dem genom att man förbättrar villkoren för finansieringen av dem. Avsikten med de ändringsförslag som har lagts fram är att garantera att gemenskapens bidrag inte är avvikande, så som föreslogs från början.

Jag kommer att rösta för detta betänkande.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi stöder detta betänkande, som förbättrar arbetsvillkoren för de regionala rådgivande nämnderna (RAC). Integreringen av dem i budgeten innebär att gemenskapens bidrag inte längre kommer att avvika och att de kommer att lyda under en enda bokföringsmetod.

Huvudfrågan som man måste ta itu med är dock de regionala rådgivande nämndernas långsiktiga lönsamhet. Förutsatt att de regionala rådgivande nämnderna är en integrerad del av den gemensamma fiskepolitiken (GFP), bör gemenskapens fortlöpande finansiering av deras vanliga arbete kunna garanteras.

Det aktuella betänkandet gäller finansiering och inte andra aspekter av rådets beslut, såsom de regionala rådgivande nämndernas antal, sammansättning och verksamhet, vilket man kommer att behandla i en annan översyn av beslut 2004/585/EG. Det är svårt att för närvarande utvärdera de regionala rådgivande nämnderna med tanke på att endast fyra av sju är verksamma.

Vårt stöd för detta förslag grundar sig dock på att man ser de regionala rådgivande nämnderna som ett instrument för att uppmuntra decentraliseringen av GFP, för att kunna garantera att yrkesfiskarna och deras ställföreträdande organ finns med i den beslutsfattande processen avseende GFP – vilket vi anser att så inte riktigt är fallet för tillfället – samt för att kunna garantera att alla medlemsstaters intressen när det gäller fisket är rättvist representerade.

Betänkande: Herranz García (A6-0075/2007)

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Jag röstade för Esther Herranz Garcías betänkande, eftersom det innehåller ett viktigt budskap till människor med funktionshinder, särskilt kvinnor som upplever olika svårigheter i vardagen och inte kan utnyttja sina rättigheter till fullo. Enligt min åsikt återstår fortfarande många förbättringar att göra för att hjälpa funktionshindrade, och därför välkomnar jag Europaparlamentets insatser för att förbättra det sociala skyddet för människor som inte kan klara sig själva och är beroende av hjälp.

Vi ska inte glömma de viktiga insatser som görs av funktionshindrades familjer och organisationer för funktionshindrade, som förser oss med en detaljerad bild av de svårigheter och hinder – däribland hinder i byggnader – som de stöter på, och som föreslår lösningar för att förbättra sin livskvalitet och för att hjälpa dem att fullständigt integreras i samhället. Min fasta övertygelse är att det är viktigt att nå ut till de människor som har blivit fråntagna något, men som har begåvats med förmågan att se och uppfatta världen på ett annat sätt. De uppfattar världen med andra ögon och kan uppfatta saker som vi andra ofta inte lägger märke till, eller vars skönhet vi ofta går miste om. Och det fantastiska är att de kan betala tillbaka till oss med råge med sin gränslösa hängivenhet och förståelse.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Detta betänkande behandlar gemenskapens strategi för att främja det angelägna målet att förbättra funktionshindrade kvinnors situation i EU.

Vi har röstat nej till betänkandet eftersom vi har förtroende för att medlemsstaternas respektive nationella parlament handhar denna viktiga fråga på ett lämpligt sätt. Vi vänder oss principiellt emot den allmänna trenden att EU:s institutioner strävar efter att uppnå inflytande och kompetens inom allt fler områden.

Betänkande: Deprez (A6-0135/2007)

  Koenraad Dillen (ITS). – (NL) Herr talman! År 2006 tog sig 31 000 illegala flyktingar till Kanarieöarna och försökte utvandra därifrån till europeiska fastlandet – vilket är sex gånger fler än året innan. Vi har sett liknande scener i Syditalien och på Lampedusa.

Om den mänskliga tragedi som har drabbat dessa flyktingar ska bemötas, måste det ske genom att man tar itu med den hopplösa situationen i deras ursprungsländer, inte genom att man importerar en kortvarig social spänning.

Följaktligen välkomnar vår grupp Frontex och att man inrättar insatsstyrkor i de länder som står inför problem med massimmigration, under förutsättning att detta nya instrument utvecklas effektivt och inte bara fungerar som ett skådespel för media.

Kontroll av de yttre gränserna faller inom medlemsstaternas ansvarsområde, men de strömmar av flyktingar som är vanliga i dag visar att dessa yttre gränser har blivit för genomträngliga. Den exponentiella tillströmningen av illegala invandrare kan därför endast bemötas genom att man vidtar ytterligare åtgärder, inte genom att man ersätter dem, för att stödja medlemsstaterna och det är här som förhoppningsvis Frontex kommer in.

  Philip Claeys (ITS). – (NL) Herr talman! Jag har röstat för Deprezbetänkandet, eftersom ändringsförslagen till kommissionens text i allmänhet innehåller tekniska justeringar. Frontex snabba insatsstyrkor behövs verkligen, säkert med tanke på de mycket stora bristerna hos olika medlemsstater när det gäller att försvara de yttre gränserna.

Vi får vänta och se hur effektiva dessa styrkor kommer att visa sig vara i praktiken. Hela konceptet beror på medlemsstaternas villighet att uppfylla sina Schengenförpliktelser. Det finns för närvarande alldeles för mycket likgiltighet, alldeles för mycket fördragsamhet, och massnormering av illegala invandrare har satt hela idén med Schengen på spel. Även om Frontex snabba insatsstyrkor fungerar bra och effektivt, kommer allt detta att vara förgäves om några medlemsstater vägrar att leva upp till sitt politiska ansvar.

  Andreas Mölzer (ITS). – (DE) Herr talman! Jag röstade också för Deprezbetänkandet, eftersom jag anser att det denna gång otvivelaktigt är klokt att använda de planerade truppstyrkorna för att stärka de sydliga gränserna för att få bukt med hotet om horder av flyktingar.

I detta sammanhang bör vi dock inte glömma de andra huvudvägarna, framför allt våra yttre gränser i Östeuropa. Jag anser här att de anslag som finns tillgängliga under Frontex bör ökas avsevärt. Samtidigt måste vi ge en realistisk bild av Europa i de illegala invandrarnas ursprungsländer, så att drömmen om landet med guld och gröna skogar inte längre orsakar sådana desperata handlingar och garanterar att samarbetet med dessa länder inom repatrieringsområdet, som faktiskt till stor del finansieras av oss, fungerar effektivare.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi är emot ett inrättande på EU-nivå av vad som kallas snabbinsatsstyrkor längs de olika medlemsstaternas gränser, eftersom det vittnar om EU:s förtryckande, militära natur.

Denna åtgärd utgör en del av den aktuella trenden som innebär säkerhet till varje pris och återspeglar förhållningssättet att invandring ska kriminaliseras, något som illustrerar bristen på respekt för mänsklig värdighet och för de grundläggande mänskliga rättigheterna. Dessa snabbinsatsstyrkor, murarna och interneringscentra för invandrare är instrument för att genomdriva en Fästning Europa-politik, som vi häftigt motsätter oss.

Denna åtgärd motiveras med att man bekämpar illegal invandring. Jag vill belysa det faktum att en av huvuddelarna i den politik som lagts fram handlar om förtryck, samtidigt som man förbiser invandringens egentliga orsaker, nämligen fattigdom, svält, krig, bristen på goda framtidsutsikter för miljontals och åter miljontals människor, däribland portugiser, något som orsakas av kapitalistisk exploatering och brutal centralisering av rikedomar.

Om däremot gränsskydd faller inom en stats behörighet, känner vi att detta förslag – trots några garantier – representerar ytterligare ett steg mot inrättandet av en europeisk kustbevakning som, om det förverkligades, skulle utgöra ett angrepp på den nationella suveräniteten.

Därför röstar vi emot betänkandet.

  Anna Hedh (PSE), skriftlig. Jag röstade för betänkandet, eftersom jag anser att RABIT-mekanismen är nödvändig för att bemöta det extraordinära migrationstryck som vissa av EU:s medlemsstater periodvis utsätts för. RABIT bygger på frivillighet och är inte ett försök att bygga murar mot omvärlden. Snarare tror jag att det är viktigt att medlemsländerna samverkar för att effektivt kunna motverka människohandel och illegal människosmuggling som ofta är förknippat med livsfara för de människor som i desperation har tvingats lämna sina hemländer. Tusentals människor omkommer varje år när de på osäkra sätt försöker nå Europa. RABIT är en del i arbetet att förhindra att människor dör i händerna på cyniska människosmugglare. Som socialdemokrat arbetar jag för en generös och human flyktingpolitik och vill öka möjligheterna för människor att på legal väg söka sig till Europa.

  Carl Lang (ITS), skriftlig. – (FR) Den förordning som lagts fram för oss inrättar en mekanism som är avsedd att hjälpa en medlemsstat som står inför en massiv tillströmning av illegala invandrare, i form av snabbinsatsstyrkor under en begränsad tid. Denna reserv, som består av 250 till 500 gränsvakter inom gränsförvaltningsbyrån (Frontex), kommer att stå till buds för de medlemsstater som behöver det för att skydda sina yttre gränser.

Det är sant att fastän kontrollen av de yttre gränserna åligger medlemsstaterna och lyder under det mellanstatliga ansvarsområdet, visade den massiva tillströmningen av illegala invandrare, till exempel den som inträffade mellan den 15 augusti och den 15 december 2006 när invandrare lämnade Västafrikas kust och reste till Kanarieöarna, just hur vidöppna unionens yttre gränser stod för ett snabbt växande antal invandrare. Samarbete mellan medlemsstaterna verkar därför vara viktigt på detta område. Mer än 31 000 illegala invandrare landade på Kanarieöarna 2006, det vill säga sex gånger så många som föregående år.

Även om vi är för principen att medlemsstaterna samarbetar för att skydda EU:s yttre gränser, kommer vi att förbli mycket vaksamma när det gäller bagatellisering av Frontex, huvudsakligen på grund av media och när det gäller allt federalistiskt och överstatligt missbruk av denna byrå.

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. (DE) Jag röstade för inrättandet av snabbinsatsstyrkor, förutsatt att dessa bara används i undantagsfall och nödsituationer. Jag anser att när en medlemsstat ställs inför en massiv, illegal ström av medborgare från ett tredjeland, skulle detta utgöra en sådan situation. Det måste i detta sammanhang understrykas att invandrarnas människovärde måste respekteras och att människor inte får bli diskriminerade på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller livsåskådning, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning, inte heller bör förordningen ha någon negativ inverkan på de rättigheter personerna har som söker skydd.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Olika principer och motiveringar – vilka alla är välgrundade – kan läggas fram som stöd för största tänkbara samarbete när det gäller att övervaka, och vidta åtgärder för att skydda, våra yttre gränser.

EU som helhet avgränsas också av sina gränser. I detta sammanhang är det uppenbart att unionens yttre gränser utgör ett territorium som lyder under medlemsstaternas exklusiva suveränitet, men också territorier vars integritet, övervakning och skydd ligger i allas intresse, förutsatt att problem som uppkommer vid dessa gränser har en benägenhet att få återverkningar på andra medlemsstater. Det man först och främst tänker på är illegal invandring. Men det finns också illegal handel och – på ett helt annat spår, men ett ämne som den logiska grunden fortfarande håller för – miljöhot.

Det är helt rätt och ytterst viktigt att vi delar den oproportionerliga börda som de medlemsstater bär som av geografiska skäl har de mest utsatta yttre gränserna. Förutom att vara ett uttryck för solidaritet bland EU:s medlemsstater, leder framför allt behovet av att göra gränsskyddet så effektivt som möjligt till detta samarbete.

Idén att försvara dessa gränser bör inte förväxlas med protektionism eller isolationism, utan det handlar bara om att följa reglerna.

  Martine Roure (PSE), skriftlig. – (FR) På grund av att flera medlemsstater har ställts inför kritiska situationer i form av massiva tillströmningar av illegala invandrare som anländer sjövägen, har Europeiska unionen ansett det nödvändigt att inrätta snabbinsatsstyrkor. Det är solidariteten mellan medlemsstaterna som är hörnstenen i detta projekt.

Dessa styrkor har inte inrättats med syfte att avvisa dessa människor. Syftet är snarare att ge hjälp från EU till dessa medlemsstater som släpper in en för stor tillströmning av illegala invandrare. Händelserna förra sommaren har verkligen bekräftat det brådskande behovet av att förebygga svåra situationer, lika mycket för de medlemsstater som är destinations- eller transitländer som för invandrarna själva.

Dessa styrkor kommer därför att få till uppgift att patrullera de områden som omger EU:s yttre gränser med tillstånd från värdmedlemsstatens nationella gränsvakter.

Medlemmarna i snabbinsatsstyrkorna kommer att kunna utöva alla nödvändiga maktbefogenheter för att utföra aktiviteter såsom kontroll och övervakning av gränserna. Man har dock fastställt att de till fullo måste respektera människors värdighet när de utför sina aktiviteter, och likaså måste de respektera de grundläggande rättigheter som erkänns av Europeiska unionen.

Slutligen får den oro som uttrycks på visst håll om användningen av dessa snabbinsatsstyrkor med tiden inte bli verklighet.

Betänkande: Gklavakis (A6-0085/2007)

  Jan Andersson, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. Vi har valt att rösta emot betänkandet, eftersom vi anser att de nivåer för omfördelning av tonnage som kommissionen föreslår är tillräckliga. Dessutom ifrågasätter vi ett ökat stöd till en redan överetablerad sektor. EU har redan en stor överkapacitet i fiskeflottan och begränsade fiskeriresurser. De svårigheter att kontrollera att fångstkapaciteten inte ökar vid ombyggnad, vilka har diskuterats i rådet, är därför en av anledningarna till att vi valt att inte stödja en ökning av dessa nivåer.

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. (PT) Efter den politiska överenskommelse som nåddes i rådet om den nya europeiska fiskerifonden, fattades i juni 2006 ett beslut att ändra två bestämmelser i grundförordningen om den omarbetade gemensamma fiskepolitiken (nr 2371/2002) som gäller hanteringen av fiskeflottans kapacitet. Syftet med ändringsförslaget är att tillåta viss anpassning av flottan för att förbättra säkerheten, arbetsvillkoren och hygienen samt produktkvaliteten ombord och energieffektiviteten.

Ändringsförslaget kommer att ge medlemsstaterna möjlighet till en begränsad ökning i kapaciteten hos sin flotta med syfte att förbättra säkerheten, arbetsvillkoren, hygienen och produktkvaliteten ombord samt energieffektiviteten.

Jag kommer att rösta för detta betänkande.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Detta betänkande gäller ändringsförslaget till artiklarna 11 och 13 i förordning nr 2371/2002, vilket är det huvudsakliga instrumentet för översynen av 2002 års gemensamma fiskepolitik.

Ett av problemen med Europeiska fiskerifonden (EFF) var att den äventyrade det gemenskapsbistånd till modernisering och upprustning av flottorna som tillhandahölls i det förra finansiella instrumentet.

Det aktuella förslaget från juni 2006, efterföljande Europeiska fiskerifonden, tillhandahåller begränsat bistånd till modernisering av flottan för att förbättra säkerheten, arbetsvillkoren och hygienen. Det omfattar energieffektiviteten och sörjer för användning av 4 procent av det tonnage som tas ut med statsstöd. Vidare fastslås att man inte kan återinföra statsstöd för att ersätta en motor för energiminskningens skull.

Trots våra förbehåll när det gäller kommissionens förslag, grundar sig vår jaröst på föredragandens följande två förslag:

- 10 procent av det utrangerade tonnaget kan användas för modernisering, vilket, med tanke på att det är begränsat, kommer att medföra att man prioriterar modernisering av små kustfartyg, det vill säga fartyg med en total längd av mindre än 12 meter.

- Bistånd till ersättning av motorer i avsikt att spara energi görs mer flexibelt.

Resolutionsförslag: B6-0155/2007

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Galileoprogrammet (det europeiska systemet för satellitradionavigering) kan vara ett viktigt instrument. Genom att man tillhandahåller en offentlig tjänst, kommer det att ge tillfälle till samarbete, vetenskapliga framsteg och utbyte av åtkomlighet och information.

Projektet bör förankras i en strategi för offentlig investering och övervakning. Lösningar som garanterar dess finansiering måste finnas i ett sammanhang med internationellt samarbete.

Länder som Kina och Indien är intresserade av Galileosystemet och dessa skulle kunna bli viktiga partner i projektet. Detta kommer att bidra till att få ett slut på GPS-monopolet och i stället skapa ett projekt som grundar sig på brett internationellt samarbete.

Vi anser att alla användare bör garanteras allmän åtkomst och att allmänheten bör ha åtkomst till tillgänglig information gratis.

När det gäller detta projekt är det dock nödvändigt att på nytt bekräfta att man respekterar medborgarnas rättigheter, garantier och friheter och att det inte används för militära ändamål – förkastandet av militarisering av rymden och dess användning för militära ändamål – och/eller i avsikt att framtvinga överdriven säkerhet, i strid mot vad som för närvarande läggs fram.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Galileoprogrammet är utan tvekan en av hörnstenarna i Lissabonstrategin med tanke på dess tekniska omfattning och det förväntade mervärdet, inte bara när det gäller arbetstillfällen utan också tekniska framsteg. Den ekonomiska tillväxt som programmet kan ge är en mycket viktig faktor för europeisk ekonomi. Vi har ansvaret för att garantera att villkoren för dess genomförande skapas med nödvändig tydlighet, effektivitet och hastighet. Följaktligen delar jag mina kollegers oro över att förhandlingarna om koncessionsavtalet har gått i baklås, eftersom dessa förseningar kommer att få stor inverkan på de totala kostnaderna för projektet.

För tillfället anser jag att det är mycket viktigt att vi satsar på att garantera att kommissionen i juni lägger fram ett tydligt, trovärdigt tidsschema, lösningar på framtida ekonomiska åtaganden och alternativ för att genomföra programmet. Rådet kommer då att ha alla nödvändiga uppgifter för att kunna garantera processens kontinuitet och kompensera för förseningarna. Resolutionen har därför mitt fulla stöd.

  Lydia Schenardi (ITS), skriftlig. – (FR) Vi röstade för resolutionen om Galileoprojektet för satellitnavigering.

Vi har vid flera tillfällen i denna kammare kunnat uttrycka vårt stöd för ett ambitiöst industriprojekt, i vilket för en gångs skull den europeiska dimensionen har haft stor betydelse, även om vi också har belyst projektets fel och brister, såsom dess helt civila dimension och överföring av teknik till icke-europeiska länder, såsom Kina, denna kommunistiska diktatur och representant för orättvis kommersiell konkurrens.

I dag har förhandlingarna om systemets utveckling och användning stannat av. Vidare slår det mig att det var på grund av den politiska viljan hos staterna, som var mycket pragmatiska i sina insatser att samarbeta med varandra, som alla tekniska, mänskliga och finansiella resurser tillhandahölls för byggandet av en europeisk rymdindustri och som Airbus kom till. Eftersom EU-byråkratin har utvidgat sina maktbefogenheter när det gäller Galileo, är det den Brysselcentrerade kommissionen som kämpar med förhandlingarna med privata partners, och diskussionerna kör fast om penningrelaterade frågor.

Tydligen var den första metoden den bästa med råge.

Betänkande: Coveney (A6-0128/2007)

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Vi anser att mänskliga rättigheter är universella och okränkbara, och att de måste vara en av grundstenarna i alla samhällen. Kränkningar förekommer, dessvärre, på många platser runt om i världen, även i EU:s medlemsstater.

En stor del av Europaparlamentet och dess ledamöter ser sig som garanterna för mänskliga rättigheter i världen. Det skall inte falla någon skugga över dem, eftersom de säkert har goda intentioner och det är ett måste att kämpa för dessa grundläggande rättigheter. Problemet uppstår när mänskliga rättigheter används som ett medel för att flytta fram EU:s positioner gällande exempelvis utvecklandet av en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.

Vi har röstat nej till flera ändringsförslag som vi i sak tycker är logiska, rimliga och i vissa fall även önskvärda, men som under inga förhållanden bör uttryckas av eller bestämmas i denna församling.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Ännu en gång har majoriteten i parlamentet satt samman ett betänkande om de mänskliga rättigheterna runt om i världen, vilket, även om det innehåller några punkter som vi håller med om, i huvudsak kännetecknas av en allt överskuggande manipulativ och nedsättande syn på de mänskliga rättigheterna – politiska, sociala, ekonomiska och kulturella – vilka man använder som skäl för interventionism och för utövande av politiska påtryckningar i vissa länder, alltid för EU:s intressen och till EU:s fördel.

Det är en strategi för att använda de mänskliga rättigheterna som inbegriper försök att utnyttja Förenta nationernas kommission för de mänskliga rättigheterna, där det handlar om att isolera de länder som inte kryper för imperialismens befallningar.

Som vi har belyst tidigare, är detta en extremt skenhelig handling, där länder som omnämns som ”vänner” skyddas och ”de andra”, som USA och EU har preciserat som måltavla, kritiseras. Detta är ett bruk som vi inte kan ha något att göra med. Ännu en gång är betänkandet helt försumligt när det gäller Israel, och förbiser helt Israels råa angrepps- och ockupationspolitik i Palestina, och det faktum att Israel systematiskt bryter mot internationell lag och urholkar det palestinska folkets omistliga rättighet till sin egen suveräna, oberoende och livskraftiga stat.

  Carl Lang (ITS), skriftlig. – (FR) Trots att man hävdar att betänkandet om de mänskliga rättigheterna 2006 är uttömmande, nämns inte några av huvudorsakerna till överträdelse av dessa rättigheter, nämligen kommunismen, som fortfarande förtrycker mer än en och en halv miljard människor i Kina, Nordkorea, Vietnam, Laos, Kuba, Zimbabwe, och så vidare. I varje land där kommunisterna sitter vid makten förnekas människor sina grundläggande rättigheter, förföljer de sina motståndare och skickar miljontals av dem till koncentrationsläger.

På vår kontinent har kommunismen förslavat 300 miljoner européer. Trots Berlinmurens fall, fortsätter den i dag att utöva sin intellektuella terrorism. Att Simon Coveney inte vågar nämna ordet i sitt betänkande bevisar detta. Några av våra ledamöter, såsom Daniel Cohn-Bendit, går så långt som att vilja förbjuda folket i Polen att avkommunisera sitt land. Det är en förolämpning mot minnet av arbetarna i Gdansk, av rebellerna i Berlin 1953, i Budapest 1956, i Prag 1968 och av alla frihetskämpar.

Sedan 1917 har kommunismen dödat mer än 100 miljoner människor. Vårt parlament, som har så mycket att säga om de mänskliga rättigheterna, borde kräva att kommunismen ställs inför rätta.

  Tobias Pflüger (GUE/NGL), skriftlig. (EN) Jag kan inte rösta för resolutionen i betänkandet om mänskliga rättigheter av följande skäl:

1. I betänkandet nämns inte sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter och där krävs inte att dessa rättigheter ska behandlas som en prioriterad EU-fråga. Trots att miljoner människor runtom i världen dör av hunger, varken har hem eller arbete och lever i djupaste fattigdom, nämns dessa kränkningar inte i EU:s betänkande. De mänskliga rättigheterna reduceras till enbart civila friheter, och man bortser från principen om de mänskliga rättigheternas odelbarhet, så som de föreskrivs i FN-stadgan.

2. I betänkandet nämns inte kränkningar av de mänskliga rättigheterna som begås eller stöds av EU:s medlemsstater. För att undvika hyckleri måste dock EU undersöka och ta itu med de kränkningar av de mänskliga rättigheterna som EU:s medlemsstater är inblandade i eller stöder i tredjeländer eller mot medborgare från tredjeländer.

3. I resolutionen uppmanas till militärt ingripande i Sudan. Detta är fel eftersom skyddet av de mänskliga rättigheterna måste ske genom civila och inte militära åtgärder. Krig är och förblir den allvarligaste kränkningen av de mänskliga rättigheterna, men det nämns ändå inte i betänkandet. Ingenstans nämns de civilpersoner som dödas av styrkor från EU:s medlemsstater i Afghanistan och Irak.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Bland de åtskilliga punkter som togs upp i betänkandet finns det en som bör betonas upprepade gånger. Jag hänvisar till punkt 10: ”Europaparlamentet upprepar att rådet och kommissionen i sina kommande årsrapporter om de mänskliga rättigheterna bör analysera hur mänskliga rättigheter infogas i andra EU politikområden, som den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, politiken för utveckling, handel och invandring och andra relevanta frågor som rör EU:s externa förbindelser…”

EU:s roll i världen, och särskilt i dess omedelbara närhet, inbegriper unionens möjlighet att använda sin ”mjuka makt” för att öka den allmänna respekten för mänskliga rättigheter.

Om vi ser på saken från den andra sidan är det nu dags för oss att på allvar ta itu med det väldiga hot mot spridningen av de mänskliga rättigheterna som Kinas samarbetsstrategi och det internationella biståndet utgör, i och med att Kina är en ny maktfaktor på detta område. Det är dags för oss att ompröva vår strategi så att vi följer den mest effektiva vägen, i enlighet med de värderingar som vi förespråkar och önskar främja.

  Charles Tannock (PPE-DE), skriftlig. (EN) Det brittiska konservativa partiet erkänner EU:s viktiga roll när det gäller att främja de mänskliga rättigheterna och demokratin i världen, så som man belyser den i Coveneybetänkandet. Men det finns flera punkter som vi i grunden motsätter oss, till exempel punkterna 4, 16, 28, 31, 47 och 132.

Därför har de brittiska konservativa helt avstått från den slutliga omröstningen om betänkandet.

Resolutionsförslag: B6-0164/2007

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Som vi har sagt förut välkomnar vi initiativet att lägga fram ett förslag till resolution inför Förenta nationernas generalförsamling för antagande av ett universellt moratorium om dödsstraff, vilket enligt betänkandena har 88 länders stöd.

Avskaffande av dödsstraff är något som miljontals män och kvinnor världen över eftersträvar. Ett växande antal länder har faktiskt tagit bort det från sina nationella lagar eller har inrättat ett moratorium om dess användning.

Vi menar att denna åtgärd är till fördel för civilisationen och att det idealiska vore om den spred sig till andra länder. Detta initiativ skulle kunna vara ett positivt steg i denna riktning.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för denna resolution eftersom jag tror på den mänskliga värdigheten, som aldrig får fråntas människan genom en dödsdom.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Om det är en sak som vi kan och måste hålla fast vid utan tvivel eller utan tvekan, så skulle det vara denna. Anledningarna är självklara. Ett samhälle som inte betraktar livet som det högsta värdet, standarden, fundamentet, kommer alltid att vara ett samhälle som är i stånd till de värsta illdåden. Av detta skäl är jag inte förvånad över de blodtörstiga länder som dömer sina motståndare till döden utan samvetskval. Jag anser att vi är skyldiga, och har kanske förmågan, att stoppa dem. Vad som förvånar mig mer är de demokratiska länder som ådömer dödsstraff, som om de hade drabbats av plötslig oförmåga att skilja på rätt och fel eller kollaps av värderingarna.

Jag vill inte göra en utvikning här, men jag måste säga att jag slås av att man fördömer en vuxen medborgares död, även om denna person är skyldig till ett fruktansvärt brott, samtidigt som ett ofött barns liv inte anses värt att skyddas.

Slutligen vill jag säga att jag stöder detta engagemang från EU:s sida. Jag skulle också vilja uttrycka min önskan att medlemsstaterna och EU i sin helhet går från ord till handling.

Resolutionsförslag: RC-B6-0167/2007

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE). – (FI) Herr talman! Jag är helt och hållet mot diskriminering av homosexuella, men jag hoppas att denna kammare en dag kommer att sätta samman en resolution som inte längre behöver förväxlas med detta otillräckliga begrepp om homofobi. Jag har talat om detta förut och vill göra det igen.

Om vi här talar om ett verkligt problem, diskriminering, som vi verkligen måste göra något åt, varför i all världen använder vi det olämpliga ordet ”fobi” i detta sammanhang? Fobier är olika typer av oro: det finns tillstånd av fruktan som betraktas som neurotiska störningar. Terapi behövs för att bota dem, och de kan inte botas genom politisk handling, lika lite som klaustrofobi, rädslan för instängda utrymmen, eller araknofobi, rädslan för spindlar.

Jag beklagar om folk börjar känna sig skyldiga över sina känslor eller fobier. Det resulterar bara i en annan ny form av diskriminering eller manipulation. Jag beklagar också om denna resolution är diskriminerande mot Polen genom att den ger en felaktig bild av händelser och åsikter där. På grund av dessa punkter om Polen och efter noggrant övervägande har jag beslutat mig för att lägga ned min röst. Jag vill dock uttrycka min sympati med alla de homosexuella som har varit tvungna att genomlida verklig diskriminering och orättvisa.

  Koenraad Dillen (ITS). – (NL) Herr talman! Det säger sig självt – och jag känner inte till någon i denna kammare som kommer att tillåta sig att ha en annan uppfattning – att diskriminering av homosexuella på grund av deras läggning är oacceptabelt i våra medlemsstater. Detta innebär dock inte att djupt religiösa människors rätt att uttrycka sina åsikter fritt skall ifrågasättas på grund av en kvävande atmosfär av politisk korrekthet och intellektuell terrorism som har denna kammare i sitt grepp. Som Philip Claeys kort nämnde i går, håller en yttrandefrihetsfobi på att framträda här, en ogrundad rädsla för att låta folk uttrycka sina åsikter fritt. Detta är en fobi som vi måste bekämpa med all vår makt, eftersom denna resolution går för långt. Medan debatter om homofobi förr hölls vid många olika tillfällen, handlar det snarare i dag om att alla hänger sig åt lite trakasserier av Polen. När allt kommer omkring är det så som i Geremekfrågan som ingen i går talade om med auktoritet att inkvisitionen på vänsterkanten i denna fråga om så kallad homofobi i Polen satte sig på sina höga hästar utan någon kunskap om ämnet, eller intellektuell uppriktighet för den sakens skull. Det är därför som jag har röstat mot denna resolution.

  Albert Deß (PPE-DE). – (DE) Herr talman! När det gäller hur jag har röstat vill jag här framföra att jag inte har röstat mot denna resolution för att jag är för diskriminering mot minoritetsgrupper. Jag fördömer också uttalandet av den polske ministern. Jag röstade mot eftersom jag anser att det finns viktigare ämnen som vi borde ta itu med denna vecka, också i form av en resolution, nämligen morden på kristna i Turkiet. Vi borde kunna ta itu med ämnet turkiska kvinnor som tvingas gifta sig, däribland de som bor i Europa, eller det folkmord som begås av muslimsk fordonsburen milis i Darfur, eller brott mot de mänskliga rättigheterna i Venezuela. Jag röstade mot därför att jag anser att vi borde ha behandlat viktigare ämnen.

  Manfred Weber (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag skulle vilja göra ett uttalande för hela gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater. Gruppen för Europeiska folkpartiet avstod i dag från att rösta, eftersom den inte håller med om förfarandet för närvarande. PPE-DE-gruppen förklarar sitt stöd för de beslut som har fattats av Europaparlamentet om homofobi, i synnerhet beslutet av den 16 januari 2006. I denna anda förkastar gruppen för Europeiska folkpartiet med eftertryck såväl all form av homofobi som all form av diskriminering.

Samtidigt har PPE-DE-gruppen yttersta förtroende för Europeiska unionens institutioner, i synnerhet kommissionen som väktare över fördragen. Mot bakgrund av den befintliga rättsliga ståndpunkten, nyckelord – ”antidiskrimineringsdirektiv”, kommer kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder, så länge det finns ett behov från EU:s medlemsstaters sida, för att sätta stopp för dessa initiativ som måste förkastas i alla avseenden.

Dessutom stöder vår grupp helt och hållet inblandning av byrån för grundläggande rättigheter för att undersöka homofobi i Europa och skulle vilja vänta på resultaten av denna undersökning innan man vidtar ytterligare åtgärder.

PPE-DE-gruppen litar helt på att det polska samhället kommer att vidta lämpliga åtgärder mot dessa homofobiska trender som har börjat dyka upp.

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag avstod från att rösta om förslaget till resolution om homofobi i Europa. Först och främst omfattar inte detta dokument hela Europa genom att det fokuserar på Polen, och resolutionens titel är därför enligt min åsikt alltför allmän. Vidare anser jag att det är förenklat att kampen mot homofobi behandlas huvudsakligen som en kamp mot diskriminering som grundar sig på en persons sexuella läggning. Denna förväxling mellan homofobi, som definieras som ”rädsla för sin nästa”, och motvilja mot homosexualitet är en källa till missförstånd.

Jag är naturligtvis för bekämpning av allt slags diskriminering som grundar sig på en persons sexuella läggning, frånsett giftermåls- och barnrelaterade frågor. Dessa är frågor som man måste utveckla politiska tankar om hand i hand med kraven i samhället. Jag anser dock att frågan om ojämlik behandling av människor och rädsla för våra medmänniskor förtjänar bättre än denna resolution, även om jag håller med om många punkter som tas upp i detta dokument.

  Gerard Batten, John Whittaker och Thomas Wise (IND/DEM), skriftlig. (EN) UKIP kommer inte att stödja denna resolution, eftersom vi anser att det inte är Europaparlamentets sak att fastslå moraliska normer för olika medlemsstater.

  Jens-Peter Bonde (IND/DEM), skriftlig. (DA) I dagens omröstning om homofobi i Europa valde jag att varken rösta för betänkandet i sin helhet eller rösta mot det trots att jag till stor del håller med om det som står i betänkandet. Jag röstade varken för eller emot betänkandet eftersom jag inte tycker att det ska finnas en ”folkets domstol” som fördömer Polen. Jag anser att det i stället borde finnas en riktig domstol. Europaparlamentet har inte behörighet att agera inom detta område.

Om de mänskliga rättigheterna kränks bör frågan tas upp av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi röstade för denna resolution på grund av att den innehåller ett allmänt försvar av de mänskliga rättigheterna i EU:s medlemsstater, även om vi är kritiska till formuleringen av en av punkterna.

Det är oacceptabelt att fortsätta stödja homofobi och alla typer av diskriminering mot människor på grund av deras sexuella läggning. Därför stöder vi uppmaningen till kommissionen om ett antidiskrimineringspaket baserat på artikel 13 i Fördraget om Europeiska unionen, som syftar till att få ett slut på diskriminering på olika grunder, bland annat sexuell läggning. Vi föreslår en rad åtgärder för att uppmuntra främjandet av lika rättigheter och möjligheter för alla, snarare än rent formella uttalanden som saknar rättslig eller budgetmässig grund.

Vi stöder också uppmaningen att öka den praktiska tillämpningen av befintlig lagstiftning inom dessa områden för att försvara och främja de mänskliga rättigheterna. Vi värjer oss mot diskriminerande kommentarer från politiker riktade mot homosexuella eftersom sådana kommentarer ofta uppviglar till hat och våld.

  Jens Holm, Esko Seppänen, Søren Bo Søndergaard och Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. Vi röstade för denna resolution eftersom den uttrycker betydelsen av att förhindra diskriminering på grund av sexuell läggning.

Vi stöder inte resolutionens slutsatser i de delar som föreslår ökad makt och beslutanderätt till EU.

Vårt stöd för denna resolution är endast en röst mot en avskyvärd diskriminering av människor på grund av sexuell läggning.

Däremot är vi motståndare till alla slutsatser i resolutionen angående mer makt till EU inom olika områden.

  Timothy Kirkhope (PPE-DE), skriftlig. (EN) Jag har tillsammans med mina brittiska konservativa kolleger avstått från att rösta om detta gemensamma resolutionsförslag. Vi tar avstånd från all diskriminering mot homosexuella personer och alla typer av homofobi, men anser att detta förslag har tagits fram på en politiskt spekulativ grund, med en allvarlig brist på faktisk information.

Vi menar att det vore klokt att avvakta den utveckling i Polen som nämns i förslaget, hellre än att kommentera generaliserade påståenden.

  Jean Lambert (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag är stolt över att ha röstat för denna resolution och jag beklagar mycket vissa kollegers negativa syn på att den lagts fram. I år är det Europeiska året för lika möjligheter i en union som berömmer sig av att man engagerar sig för de mänskliga rättigheterna. Men vi har fortfarande vissa medlemsstater, t.ex. Polen, där regeringen fortfarande måste lära sig att inse vad ett sådant åtagande betyder i praktiken. Det betyder att jämlikhet ska främjas i arbetet, det betyder att man inte ska använda ett språk som eggar till hat och angrepp på individer endast på grund av vilka de är, det betyder att respektera andras mänskliga rättigheter, inklusive deras rätt att samlas och skyddas från våld – inklusive våld som utövas av staten. Jag hoppas innerligt att detta är sista gången parlamentet behöver ta upp den här frågan, eftersom jag litar på att medlemsstaterna kommer att uppfylla sina åtaganden enligt lagen och enligt den internationella konventionen. Jag vill uttala mitt tack till ledamöterna från de stater det rör sig om, som också har röstat för denna resolution.

  Marek Siwiec (PSE), skriftlig. (PL) Europaparlamentets resolution skulle ha kunnat vara bättre eller mer konkret. Omsorgen om hur vårt land framställs får dock inte användas som ursäkt för att hålla tyst när det gäller diskriminering på grund av sexuell läggning. Homosexualitet är ingen sjukdom, som några av de polska deltagarna i dagens debatt har hävdat. Homofobin är den riktiga sjukdomen som förpestar många samhällen, även det polska. Resolutionen berör en grundläggande fråga: den allvarliga situation som tusentals europeiska medborgare står inför, inklusive tusentals av mina landsmän.

I Polen, liksom i andra medlemsstater, finns det en känsla av ogillande gentemot homosexuella. Det finns dock ingen annan medlemsstat där regeringsmedlemmar och offentliga personer gör uttalanden som kränker grundläggande medborgerliga rättigheter och därmed även de principer och värderingar som utgör grunden i vårt demokratiska system.

Beklagligt nog utsätts homosexuella människor i Polen för trakasserier och förolämpningar. Om de avslöjar sin sexuella läggning blir de verbalt och till och med fysiskt attackerade. Även om de styrande inte går så långt som att stödja dessa handlingar så fördömer de dem inte heller.

På samma sätt som det inte finns någon plats för rasism i en modern demokrati kan det inte finnas någon plats för diskriminering på grund av sexuell läggning. Särskilt inte på 2000-talet! Av denna anledning kommer jag att följa mitt eget samvete och rösta för resolutionen om homofobi i Europa eftersom den innehåller en uppmaning om att försvara rättigheterna för människor vars rättigheter många andra, särskilt i Polen, annars skulle förneka.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. (PL) Jag röstar mot resolutionen om homofobi i Europa.

Jag håller inte helt och hållet med en del av innehållet i Europaparlamentets resolution. Texten, som baseras enbart på information från Polen, återspeglar inte intentionerna med och titeln på resolutionen (”Resolution om homofobi i Europa”). Tyvärr stöter vi på homofobi överallt i Europeiska unionen. Detta dokument är inte fullständigt eftersom det inte står någonting om kränkningar av homosexuellas rättigheter i andra europeiska länder.

De uttalanden som har gjorts av politiker som Maciej Giertych, Jarosław Kaczyński och Ewa Sowińska kan tyvärr inte omvandlas till specifika lagstiftningsåtgärder. Ingen lagstiftning har utarbetats som kränker homosexuellas rättigheter. Jag är dock rädd att detta kommer att förändras. Det finns inget stöd för åsikten att lärare som främjar homosexualitet bland sina studenter bör avskedas. Denna typ av oansvariga uttalanden är förolämpande för dem som vill leva i ett fritt, tolerant och öppet Polen. De utgör ett hot mot demokratin, och de återspeglar inte åsikterna hos majoriteten av det polska folket.

  Manfred Weber (PPE-DE), skriftlig. (DE) Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater har avstått från att rösta om resolutionen mot homofobi i Europa eftersom gruppen för närvarande inte håller med om förfarandet.

PPE-DE-gruppen uttrycker sitt stöd för de beslut som fattades av Europaparlamentet om homofobi (i synnerhet beslutet av den 16 januari 2006). I denna anda motsätter sig gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater eftertryckligt all form av homofobi liksom alla former av diskriminering.

Samtidigt hyser PPE-DE-gruppen stort förtroende till Europeiska unionens institutioner, särskilt Europeiska kommissionen som fördragens väktare. Med tanke på det rådande rättsliga läget (antidiskrimineringsdirektivet) kommer kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder, så länge det finns ett behov från EU-ländernas sida, för att sätta stopp för dessa i alla avseenden förkastliga initiativ.

Dessutom stöder PPE-DE-gruppen till fullo att Europeiska byrån för grundläggande rättigheter har fått i uppdrag att undersöka homofobin i Europa, och vi vill inte vidta några ytterligare åtgärder förrän resultaten av denna studie är kända.

Det polska samhället har PPE-DE-gruppens fulla förtroende när det gäller att vidta nödvändiga åtgärder mot dessa homofobiska tendenser som har börjat dyka upp.

  Anna Záborská (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Alla är lika när det handlar om värdighet, vilket måste respekteras och främjas. Denna inställning måste alltid ligga till grund för alla våra handlingar.

I artikel 103.2 i arbetsordningen står det: ”När ett uttalande med debatt har förts upp på föredragningslistan, skall kammaren besluta om debatten skall avslutas med att en resolution antas.” Vad är det för mening med detta förfarande om alla resolutionsförslag måste vara framlagda innan debatten äger rum och tidsfristen för att lägga fram ändringsförslag redan har gått ut? Det blir i så fall en dialog mellan döva.

Denna resolution är inte en upprepning av den interinstitutionella debatten där, vilket jag kanske bör tillägga, endast de invigda fick delta. Förfarandet kan kritiseras ännu mer för att parlamentets enheter, som redan har konsulterats, tillbakavisar de anklagelser som har antagits. Polen svarade redan den 5 mars, på premiärministerns officiella hemsida, på parlamentets nya anklagelser.

Trots att resolutionen enligt titeln ska handla om homofobi i Europa har vi orättmätigt anklagat en oberoende stat och dess demokratiskt valda regering. Denna resolution kommer säkerligen att användas för andra ändamål än vår vilja att visa solidaritet med hela mänskligheten mot alla former av diskriminering.

Betänkande (A6-0076/2007) av Joachim Lauk

  Jonathan Evans (PPE-DE), skriftlig. (EN) Europaparlamentets konservativa parti har konsekvent motsatt sig (och fortsätter att motsätta sig) att Storbritannien ansluts till euroområdet, och avstår vanligen från att rösta om betänkanden som rör förvaltningen av Ekonomiska och monetära unionen (EMU), eftersom dessa frågor rör de länder som hör till euroområdet.

Men vi förstår att det ekonomiska välståndet i de länder som har valt att gå med i EMU är viktigt för välståndet i Storbritannien, och vi stöder alla åtgärder som syftar till att garantera den ekonomiska stabiliteten hos våra större handelspartner.

Vi avstår från att rösta i detta fall, men vill påpeka att vi stöder föredragandens starka engagemang för sunda offentliga finanser och en vederbörlig tillämpning av stabilitets- och tillväxtpakten. Sådana principer är viktiga för sunda ekonomiska villkor och handelsvillkor samt goda förbindelser mellan Storbritanniens ekonomi och ekonomin inom euroområdet.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Parlamentets årsrapport om de offentliga finanserna innehöll samma recept oavsett rådande ekonomiska situation. Genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten är ett av de största hindren för ekonomisk och social utveckling inom EU och i de minst utvecklade medlemsstaterna som lider av ekonomiska svårigheter, till exempel Portugal.

Av betänkandet framgår det tydligt att målet är att använda ”den ekonomiska återhämtningen till att minska sina budgetunderskott och genom att göra arbetsmarknaden mer konkurrenskraftig”. Tanken är med andra ord att skära ner på statens sociala funktioner och avreglera arbetsmarknaden när det gäller löner och jobbens säkerhet för arbetare inom offentlig förvaltning.

Det huvudsakliga målet med detta betänkande är inte längre att uppnå ett nollresultat utan ett budgetöverskott. Naturligtvis är föredraganden inte nöjd med 2005 års pseudoöversyn av pakten när det finns tydliga bevis på paktens orimlighet med tanke på den lågkonjunktur EU drabbades av. Detta är som vi alla vet en politisk pakt, resultatet av den rådande nyliberala ideologin, där den ekonomiska motiveringen bara är ett alibi. Detta har varit vår ståndpunkt sedan 1997; sedan dess har vi krävt att stabilitets- och tillväxtpakten ska avskaffas.

Därför röstar vi emot detta betänkande.