Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 26 april 2007 - Strasbourg

14.1. Aktuella ingripanden mot demonstrationer i Ryssland

  Talmannen. Nästa punkt är en debatt om sex resolutionsförslag om aktuella ingripanden mot demonstrationer i Ryssland⁽¹⁾.

  Danutė Budreikaitė (ALDE), författare. – (LT) När EU sköter sina egna angelägenheter och sina affärer med andra länder handlar EU enligt sina grundläggande värderingar, varav den viktigaste är demokrati och de mänskliga rättigheterna och friheterna.

När delegater från den ryska duman talar till Europaparlamentet förklarar de att de har samma värderingar som EU. Men Ryssland vill inte lyssna till någon annans råd om hur det bör sköta sina inre angelägenheter.

Brutaliteten mot fredliga demonstrationer arrangerade av invånare i Moskva, S:t Petersburg och Nizhny Novgorod avslöjar den ryska regeringens intolerans och rädsla för oberoende tänkare, särskilt när presidentvalet 2008 närmar sig.

Så snart som Ryssland åtnjöt den politiska och ekonomiska makten av sitt ”vapen”, energitillgångarna, slutade landet att bekymra sig om den allmänna opinionen internationellt och dess signaler om kränkningar av de mänskliga rättigheterna i landet. Ryssland är en strategisk partner för EU och för energipolitikens skull tillämpar vi en dubbelmoral: en för Ryssland och en annan för resten av världen.

När vi förhandlar om ett nytt fördrag om samarbete mellan EU och Ryssland uppmanar jag rådet att granska händelserna i Ryssland och inte göra några eftergifter vad gäller detta.

  Michał Tomasz Kamiński (UEN), författare. – (PL) Fru talman! Det är bra att vi i kammaren lyckats komma fram till en kompromissversion av resolutionen om kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Ryssland, eftersom det är viktigt för Europaparlamentet att ha en gemensam ståndpunkt och tala enhälligt till både det ryska samhället och den ryska presidenten Vladimir Putin. Under den sorgliga tid som följt efter den första demokratiskt valda ryska presidenten Boris Jeltsins bortgång är det särskilt viktigt för alla som har sökt efter demokrati i Ryssland och för vilka ett demokratiskt Ryssland borde vara en viktig partner för Europa, att nu erkänna att Ryssland av i dag inte har uppfyllt alla drömmar som vi delade när Boris Jeltsin framträdde på den politiska arenan i det landet. Tyvärr har dessa förhoppningar förblivit ouppfyllda. Vi måste erkänna att det är så och det är just detta som vi ger uttryck för i vår resolution. Jag vill ännu en gång framhålla att jag är glad över att resolutionen är resultatet av en kompromiss mellan många, skilda politiska grupper.

För mig var de bilder som visades på tv av demonstrationer som arrangerats av förespråkare för de mänskliga rättigheterna i Ryssland beklämmande, för att inte säga traumatiska, eftersom de också påminde mig om de värsta tiderna i mitt land när gatuprotester brutalt slogs ned av polisen. Jag vill framhålla att den ryska ombudsmannen för de mänskliga rättigheterna överraskande nog delar denna uppfattning om den ryska polisens brutalitet. Det är därför som vår deklaration innehåller ett vädjande till den ryska duman och till våra kolleger, dvs. de ryska parlamentsledamöterna, att inrätta en särskild kommitté som ska hantera denna fråga.

Genom att uppmana er, ledamöter av denna kammare, att anta denna resolution vill jag också uppmana de ryska medborgarna, som beklagligtvis för närvarande inte har tillgång till verklig information, om att vara medveten om att våra åtgärder inte är ett utslag av ”ryssofobi”, så som ofta påstås i Kremlpropagandan. I själva verket är det tvärtom. Våra åtgärder, vår kamp för att försvara de mänskliga rättigheterna i Ryssland, för att återinföra demokrati i Ryssland bottnar i våra djupa vänskapskänslor mot detta land och vår djupa respekt för den enastående ryska litteraturen och för Ryssland som en stor nation. Vi vill att den nationen ska få åtnjuta samma friheter som vi åtnjuter i EU och jag vill att Europaparlamentet ska bli en institution som är en ledstjärna för ryssarna, som leder dem på vägen mot demokrati.

  Milan Horáček (Verts/ALE). – (DE) Fru talman! Den här veckan har Europaparlamentet tagit upp Ryssland vid flera tillfällen: i underutskottet för mänskliga rättigheter med kommissionsledamoten Andris Piebalgs, vid ett gemensamt möte med delegationen för förbindelserna med Ryssland, Vitryssland och Ukraina, och nu här i kammaren, på grund av de allt mer akuta problemen. Vi noterade med bestörtning de omfattande kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Moskva och S:t Petersburg, där fredliga demonstrationer mot systemets auktoritära tendenser stoppades efter våldsamt ingripande av polisen, som angrep förbipasserande personer som inte var inblandande och västerländska journalister.

Hoten mot och kränkningarna av yttrandefriheten, mötesfriheten och pressfriheten i Ryssland blir alltmer systematiska. Vi känner väl till den här typen av vilseledande information och lögner från kriget i Tjetjenien. Många medier kontrolleras av regimen eller bedriver självsensur. Oberoende journalister som Anna Politkovskaya har mördats. Med tretton journalistmord under president Putins mandattid intar Ryssland tredje plats efter Irak och Algeriet – ett alarmerande facit.

Den politiska oppositionen kan inte finna något språkrör. Pressfriheten och yttrandefriheten är oerhört hotade. Potentiella politiska motståndare till Putin, som exempelvis Chodorkovsky och Lebedev, sitter i fängelse utan rättvis rättegång och Gary Kasparov har upprepade gånger gripits. Icke-statliga organisationer plågas av lagar som inskränker civilsamhällets rättigheter. Det ryska ledarskapet använder inte bara domstolarna utan även hela säkerhetsapparaten för att skrämma de politiska motståndarna. De som har makten i Kreml går till attack. Följden är att framstegen mot rättsstatsprincipen och ett oberoende rättsväsende också hotas. Det är en lömsk strategi att brännmärka människor som kräver verklig demokrati i extremisternas land för att beröva dem deras trovärdighet. Putin är inte en fläckfri demokrat. Han kommer från KGB och hans ursprung sätter sina spår.

Ryssland är medlem av Europarådet, OSSE och FN och ändå kränker landet de grundläggande friheterna och de mänskliga rättigheterna. EU förhandlar om ett nytt partnerskapsavtal. Avtalet måste innehålla ett avsnitt om de mänskliga rättigheterna som också är en väsentlig beståndsdel i alla avtal och fördrag. Vi visar vår solidaritet med våra vänner i Ryssland som kämpar för en fredlig och demokratisk framtid.

  Tunne Kelam (PPE-DE), författare. – (EN) Fru talman! De hårda tagen mot fredliga demonstranter för några veckor sedan ger ett oroande budskap om framtiden för de grundläggande friheterna i Ryssland: yttrandefrihet, pressfrihet och rätt till demonstrationer. Den ryska regeringen åtog sig att garantera dessa friheter som ett villkor för att få gå med i Europarådet 1996. I dag, 11 år senare, känner sig majoriteten av folket i Ryssland otrygg och har inget förtroende för lag och ordning. Sextiofem procent säger att de är olyckliga, och mer än hälften ogillar regeringen, som redan är på väg bortanför det blott auktoritära systemet, som en oppositionsledare uttryckte sig.

Vi förväntar oss att den ryska regeringen reagerar på denna resolution, som är ett samstämt uttryck för allvarlig men vänlig oro. Vi förväntar oss också att rådet och kommissionen vid nästa toppmöte mellan EU och Ryssland gör det absolut klart att ett återställande av dessa grundläggande friheter kommer att bli ett avgörande prov på Rysslands förmåga och vilja att bli en trovärdig internationell partner.

För ögonblicket har Ryssland i allt väsentligt blivit en auktoritär stat. EU:s ledare får dela ansvaret för att situationen förvärras ytterligare där om de inte vill eller kan möta denna nya verklighet med beslutsamhet och skärpa. Att agera samfällt utifrån europeiska värderingar är det enda sättet att hjälpa Ryssland tillbaka till demokratin. Det är mycket viktigt att de ryska medborgarna åtnjuter samma friheter – inklusive frihet från fruktan och polisvåld – som vi gör.

  Erik Meijer (GUE/NGL), författare. – (NL) Fru talman! Under en lång tid har länderna i de tidigare Europeiska gemenskaperna svävat i villfarelsen att den auktoritära enpartistaten och förtrycket av alla former av organiserad opposition i Ryssland var ett resultat av kommunismen. Jag kommer ihåg att den radikala tyske studentledaren Rudi Dutschke, som sedan länge är död och som hade smeknamnet Bürgerschreck, varnade den västeuropeiska vänstern för denna ståndpunkt. Enligt hans mening saknade det som skedde i Ryssland på den tiden helt samband med socialism eller kommunism, utan var snarare förknippat med det som han kallade den asiatiska traditionen. Detta är en tradition där en liten grupp, som använder sig av hårdast möjliga metoder, lyckas hålla sig kvar vid makten i ett stort och glest befolkat land.

Varje gång någon som önskar att göra upp med denna otillfredsställande situation kommer till makten i Ryssland har det fram till i dag varit högst sannolikt att hans efterträdare skulle återgå till de gamla missförhållandena. Chrustjev under 50- och 60-talen och Gorbatjov under 80- och 90-talen misslyckades med att förändra Ryssland i grunden.

Den nuvarande presidenten, Vladimir Putin, liksom tsarerna och Stalin tidigare, passar smidigt in i den gamla ryska modellen. Efter att ha lyckats erövra makten när hans förvirrade företrädare Jeltsin inte längre klarade av att styra landet och efter att ha vunnit popularitet bland ryssarna genom att förgöra Tjetjenien är Putin nu på god väg att utplåna deras demokrati.

Ve det land som äger olja eller naturgas eftersom det innehavet och den rikedom som exporten inbringar ger dess ledare en starkare maktställning och gör inhemska förändringar praktiskt taget omöjliga. Dessutom kommer den kritik som framförs av de flesta i yttervärlden som vill köpa energi snabbt att tystna. Ryssland befinner sig nu i samma läge som Saudiarabien eller Iran. Även i de två största städerna, vilka än så länge erbjuder det största spelrummet för kritik och mångfald, har demonstrationer av oppositionella omöjliggjorts. EU-länderna och deras medborgare borde inte passivt godta detta utan borde handla i solidaritet med dem som vill förvandla Ryssland till en anständig demokrati.

  Panagiotis Beglitis (PSE), författare. – (EL) Fru talman! Behovet av att utveckla förbindelserna mellan EU och Ryssland och upprättandet av ett nytt och dynamiskt strategiskt parterskap, enligt vad de geoekonomiska och geostrategiska förhållandena kräver, kan inte förminska eller tillintetgöra vår kritik av de fortgående kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i Ryssland. Jag förstår och stöder EU:s realpolitik gentemot Ryssland, men vi behöver också försvara de grundläggande principerna för vår gemensamma europeiska demokratiska civilisation. Därför anser jag det nödvändigt att frågan om de mänskliga rättigheterna placeras högt upp på EU:s agenda och inom ramen för den förstärkta politiska dialogen med Ryssland och dess politiska ledare. Toppmötet den 17 maj och mötet med president Putin kommer att vara ett första tillfälle.

Jag skulle dock vilja kommentera en annan sak. Det vore ett allvarligt politiskt misstag för EU att likställa de mänskliga rätigheterna i Ryssland och läget som råder där med enbart vissa kretsar som öppet finansieras av vissa ryska politiska flyktingar inom den välkända klicken av oligarker. Uttalandena nyligen av Boris Berezovsky i London är typiska för de avsikter som man har i vissa kretsar.

  Gabriele Stauner, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Ryssland är ett kulturland. Dess bedrifter inom litteratur, musik och scenkonsten väcker gång på gång beundran och respekt. I detta avseende är Ryssland en sann medlem av den europeiska familjen av nationer.

Ryssland har dock en skuggsida. De åtgärder som den ryska regeringen för närvarande vidtar mot de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna kastar mycket mörka skuggor. Att handla mot sina egna medborgare på det sätt som man gjorde den 14 och 15 april i Moskva och S:t Petersburg är ovärdigt en sann medlem av FN och Europarådet.

Yttrandefriheten och pressfriheten är hörnstenar i en demokratisk stat. De europeiska folken, inbegripet medborgarna i Ryssland, har betalat med sitt blod för dessa rättigheter. Det är därför en skam att Putins regering, som vill framstå som en världsmakt och stoltserande som en påfågel erbjuder sina tjänster som medlare i internationella konflikter, behandlar sitt eget folk på ett så gement och grymt sätt.

En sådan regering kan inte förhandla med oss som en jämlik partner eller som en partner med lika rättigheter. Frihet är alltid frihet att ha en avvikande åsikt. Detta måste inskärpas hos den ryska regeringen.

  Józef Pinior, för PSE-gruppen. – (PL) Fru talman! Jag vill börja med att uttrycka min beundran för den store ryska ledaren Boris Jeltsin. Han är en av de personer vi har att tacka för demokratins seger över diktaturen under 1900-talets senare hälft. Jeltsin representerar det verkliga Ryssland, ett Ryssland som gynnar civilsamhället, ett demokratiskt Ryssland, ett Ryssland som upprätthåller rättsstatssprincipen.

Under veckan här i Strasbourg hölls ett särskilt möte med underutskottet för de mänskliga rättigheterna i utskottet för utrikesfrågor, då vi ingående intervjuade vittnen till vad som sker i Ryssland för närvarande. Alla var överens om att Ryssland är på väg i en farlig riktning. Att valet till duman i december i år och presidentvalet nästa år övervakas noga är mycket viktigt för Europaparlamentet. För vår del har vi gjort allt vi kan för att få civilsamhället i Ryssland närmare demokrati, för att hjälpa dess institutioner att se till att valen blir verkligt fria och rättvisa och att resultaten inte kan förvanskas.

  Marcin Libicki, för UEN-gruppen. – (PL) Fru talman! Mycket beklagliga händelser har utspelat sig i Ryssland. Försöken att demokratisera Ryssland motarbetas, så även demonstrationer och yttrandefriheten. Vi måste dock vara medvetna om att Ryssland inte har någon demokratisk tradition och att de som likt Alexander I ville demokratisera Ryssland i det förflutna tvingades ge upp eller blev allmänt kritserade, så som var fallet med Boris Jeltsin när han gick bort. Vi måste vara medvetna om att det enligt opinionsundersökningar är fler ryssar som hellre vill ha ordning än demokrati. Det är därför som vi när vi stöder allting som är positivt i Ryssland och som inger hopp måste vara medvetna om att när vi har att göra med den ryska regeringen träffar vi avtal med en regering som har andra värderingar än Europa. Ryssland har ingen demokrati hemma hos sig och ingen erfarenhet av det heller. Inte heller har landet någon erfarenhet av normalt, civiliserat beteende när det gäller yttre förbindelser. Detta borde fungera som en varning till alla dem som vill bygga en framtid för Europa på förhoppningen att Ryssland kommer att visa solidaritet och vara en god partner.

  Witold Tomczak, för IND/DEM-gruppen. – (PL) Fru talman! Åtgärder för att förtrycka oppositionen, krossa fredliga demonstrationer, begränsa yttrandefriheten och inskränka de mänskliga rättigheterna är oroande företeelser som borde fördömas i vilket land de än förekommer.

Beklagligtvis kan dessa anklagelser riktas mot alla makthavare i dag, både från öst och från väst, som tar sig rätten att dominera världen, som vill vara globala domare, polismän och moralens väktare. Att anklaga Ryssland för antidemokratiska metoder och kränkningar av de mänskliga rättigheterna i dag är som att kasta sten i glashus.

Trakasserierna av politiska motståndare, etniska och religiösa minoriteter och åtgärder som gör det svårt för människor att utöva sin religion – är alla en del av den politiska vardagen i många delar av världen, även om de ofta kamoufleras av lögner som rapporteras av medierna. Alla människors grundläggande rätt till liv, från befruktningen fram till en naturlig död, kränks över hela världen, både i Ryssland och i EU. Det finns inga oskyldiga parter här! Detta brott är roten till allt ont!

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Fru talman! År 1991 lärde jag inte bara känna den mest framträdande estniska frihetskämpen Tunne Kelam, utan även Boris Jeltsin när han kom hit till Strasbourg för att vittna om ett nytt Ryssland. Sedan dess har det skett en massiv tillbakagång. Ryssland är en auktoritär stat med en alltmer aggressiv utrikespolitik. Jag anser att vi mycket tydligt måste framhålla att fisk alltid börjar lukta från huvudet. Att sätta in inrikestrupper, Omon-milisen, mot demonstranter och utländska journalister som till exempel tyska tv:s korrespondenter hade inte varit möjligt utan uttryckliga instruktioner från Kreml. Vi måste vara klara över att president Putin bär det övergripande ansvaret för undertryckandet av de första trevande demokrati- och frihetsstegen i Ryssland.

Vi måste tala klarspråk här och inte bara prata om fadäser. Putin är ansvarig. De ryska ledarna är ansvariga. Det handlar om vår trovärdighet eftersom Ryssland har skrivit under på de europeiska principerna i Europarådets deklaration om de mänskliga rättigheterna, vars iakttagande vi samfällt och tydligt måste insistera på.

  Justas Vincas Paleckis (PSE). – (LT) Under de senaste åren har Ryssland blivit ekonomiskt starkare och opinionsundersökningar visar ett resultat till förmån för den nuvarande regimen. Därför är det särskilt svårt att förstå den ryska regeringens åtgärder mot oppositionen i mitten av april.

Oppositionspartier och icke-statliga organisationer som inte kunde komma till tals i massmedierna försökte uppmärksamma brotten mot demokratin i Ryssland. Den otillbörliga reaktionen mot demonstranterna, som endast bestod av ett par tusen personer, liksom militärens och Omon-milisens åtgärder, minskar Rysslands redan falnande auktoritet i väst och komplicerar de kommande förhandlingarna om ett nytt fördrag mellan EU och Ryssland.

Endast några få ämbetsmän i Moskva vågar medge att makthavarnas handlingar har passerat gränsen för det tillåtna. Kränkningar av de mänskliga rättigheterna och tilltagande spänning mellan regeringen och oppositionen i Ryssland redan när valkampanjen bara befinner sig i sin linda, grusar förhoppningarna om en öppen och demokratisk kampanj.

  Günter Nooke, rådets ordförande. (DE) Fru talman, ärade ledamöter! Först av allt vill jag tacka för att ha fått möjlighet att delta i debatten för andra gången och få tala som Tysklands talesman för de mänskliga rättigheterna.

Vi blev alla klart oroade över händelserna i Moskva och S:t Petersburg den 14 och 15 april. Många av oss undrar om mötesfriheten är i farozonen i Ryssland, med tanke på dessa händelser. Den ryska konstitutionen garanterar de ryska medborgarna rätten att fredligt samlas utan att bära vapen för att hålla valmöten, parader och demonstrationer.

Detta är uppenbart raka motsatsen till hur de ryska myndigheterna agerande nyligen mot demonstranter i Moskva, S:t Petersburg och Nizhny Novgorod. Gary Kasparov rapporterade personligen om dessa åtgärder till mig per telefon. Vi bör också komma ihåg att demonstrationerna den 14 och 15 april skilde sig från tidigare marscher genom att militären denna gång agerade på ett mer hårdfört sätt och att ackrediterade journalister både kvarhölls tillfälligt och attackerades.

De rapporter som förekom i flera tidningar efter händelserna var genomgående kritiska. Kommersant talade om ”Att göra slarvsylta av dem som inte samtycker” och Moskovskiy Komsomolets om ”All makt till Omon”, medan Novaya Izvestiya talade om ”Ett belägrat fort och en råhet utan motstycke”.

Det förekom dock även andra rapporter där händelserna tonades ner. En liknade bild kan ses när det gäller den ryska regeringens reaktion. Medan en del regeringsföreträdare försvarade agerandet, medgav exempelvis talesmannen för de mänskliga rättigheterna, Vladimir Lukin, att polisen kraftigt överträtt sina befogenheter. S:t Petersburgs guvernör Valentina Matvienko gav order om att alla klagomål om angrepp från de ryska polisstyrkorna skulle utredas. Sergej Yastrzhembsky, den ryska presidentens rådgivare i EU-frågor, ställde samma krav, medan kommissionsordförande Ella Pamfilova påpekade att militärens handlingar skadat Rysslands anseende över hela världen.

Tysklands regering reagerade också på tilldragelserna och framförde den 16 april offentligt sina farhågor i ett uttalande som framfördes av EU:s ordförandeskap. Dessutom uttalade Tysklands talesman Thomas Steg i Berlin den 16 april att det överdrivna bruket av våld under veckoslutet gav anledning till oro. Behandlingen av journalister var också oacceptabel.

Den tyska regeringen emotser en fullständig redogörelse av händelserna från de ryska myndigheterna. Efter händelserna i Moskva och S:t Petersburg framförde den tyska ambassaden i Moskva omedelbart klagomål på hög ort och begärde en omedelbar och fullständig förklaring. Vi kommer naturligtvis också att med ett visst eftertryck tala med de ryska myndigheterna om läget i fråga om yttrande- och mötesfrihet vid de kommande överläggningarna mellan EU och Ryssland om de mänskliga rättigheterna, som planeras äga rum den 3 maj.

Vi måste fortsätta att mycket uppmärksamt följa utvecklingen av läget i fråga om de mänskliga rättigheterna i Ryssland. Detta gäller särskilt yttrande- och mötesfriheten samt fri och rättvis tillgång till medierna. Som medlem av FN, inbegripet dess roll som medlem av det nya rådet för de mänskliga rättigheterna, Europarådet och OSSE, är Ryssland skyldigt att respektera de grundläggande rättigheterna. Respekt för dessa grundläggande rättigheter är också ytterst viktigt med hänsyn till det kommande valet i Ryssland.

Vi kommer att göra klart för Ryssland att det är i landets eget intresse att göra allt vad som står i dess makt för att se till att yttrande- och mötesfriheten stärks, och inte försvagas ännu mer.

Enligt min mening har en betydande del av de värderingar och mänskliga rättigheter som EU grundades på ryska intellektuella och konstnärer som upphovsmän. Vi bör påminna oss själva om detta och se till att vi fortsätter att följa den vägen och inte någon annan.

(Applåder)

  Joaquín Almunia, ledamot av kommissionen. (EN) Fru talman! Kommissionen är också oroad över det oproportionerliga våldet mot fredliga demonstranter och journalister av de ryska styrkor som ska upprätthålla lag och ordning, särskilt i Moskva och Sankt Petersburg den 14 och 15 april. Vi är också oroade över ett antal godtyckliga anhållanden som gjordes vid samma protester av oppositionen.

Yttrandefrihet och församlingsfrihet – inklusive rätt till demonstrationer – är grundläggande mänskliga rättigheter. De är hörnstenarna i en pluralistisk demokrati. Ryssland har åtagit sig att respektera dessa friheter genom sitt medlemskap i FN, OSSE och Europarådet. Under perioden fram till de ryska parlaments- och presidentvalen är denna respekt desto viktigare.

EU nämnde denna oro i ett uttalande från ordförandeskapet den 16 april. Vi noterar att ordförandeskapets vice talesman öppet deklarerade att en viss överreaktion hade ägt rum från kravallpolisens sida.

Kommissionen fortsätter att noga följa utvecklingen under tiden fram till valet i Ryssland. Vi kommer också att fortsätta att ta upp dessa frågor i våra bilaterala samtal med de ryska myndigheterna, till exempel i de kommande regelbundna samråden om mänskliga rättigheter mellan EU och Ryssland den 2–3 maj.

  Talmannen. Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum inom kort.

(1) Se protokollet.