Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 26 april 2007 - Strasbourg

14.2. Bortförandet av journalisten Alan Johnston i Gaza

  Talmannen. Nästa punkt är en debatt om sex resolutionsförslag⁽¹⁾ om bortförandet av journalisten Alan Johnston i Gaza.

  Richard Howitt (PSE), författare. – (EN) Fru talman! Med er tillåtelse vill jag börja med att säga att mer än ettusen personer ur BBC:s personal, vänner och kolleger till Alan Johnston samlades till en vaka för honom vid BBC-byggnader i hela världen. Jag vill välkomna den BBC-personal som arbetar här i Strasbourg och som i dag, som en hyllning till sin saknade kollega, sitter på åhörarläktaren för att lyssna till vår debatt.

(Applåder)

När ett bortförande av en person äger rum någonstans i världen räknar offrets vänner och familj alltid med att medierna ska se till att deras käras öde inte glöms bort av allmänheten eller av oss politiker. När de bortförda personerna själva är journalister är det vårt ansvar att följa deras öde, så som de följer andras.

Detta är fallet med BBC:s journalist Alan Johnston, som bortfördes i Gaza för 46 dagar sedan. Alans karriär är en personlig symbol för BBC:s utmärkta rykte för integritet och objektivitet. Han hade tidigare arbetat i Uzbekistan och Afghanistan, och är mycket engagerad i att rapportera om det palestinska folket, som han har nära förbindelser med och djup respekt för. Detta har gett resonans bland hans lyssnare, av vilka 50 000 denna vecka har undertecknat den framställning online som kräver att han släpps fri.

Våra första tankar går naturligtvis till Graham och Margaret Johnston och de andra medlemmarna av hans familj, som vi ger vår sympati och vårt stöd.

Jag vill ge ett erkännande åt BBC:s ledning och personal och till journalister, fackföreningar i Storbritannien och i hela världen som har fört kampanjen för att frige Alan.

En av kollegerna här i dag sa till mig att Alan helt enkelt är känd som någon som ger liv åt en historia. I dag är hans liv vår historia. Alan Johnstons modiga närvaro, som den ende permanent stationerade västerländske journalisten i Gaza, har gjort det möjligt för honom att just rapportera om det palestinska folkets lidanden, och nu har han blivit det verkliga fallet med en journalist som fångats i sin egen historia – ett offer för själva lidandet.

Man har sagt oss att Alan lever och är trygg, men inte vem som håller honom fängslad. Vi kan spekulera om huruvida bortförandet hade politiska motiv eller hade med pengar eller igenkännande att göra, men vi vet inte om det skedde av någon av dessa anledningar. Vi kan inse att för att förhindra att det som har skett Alan också händer andra krävs det politisk förståelse och en politisk lösning.

I dag är vår reaktion emellertid inte politisk – den är humanitär, och vi vill säga till alla som lyssnar: Frige Alan Johnson oskadad och utan förbehåll. Europaparlamentet bör välkomna den försäkran om hjälp som EU:s utrikesministrar denna vecka har erbjudit, och den ”permanenta kontakt” som vår egen höge representant har lovat. Vi är säkra på att ni kommer att agera enligt dessa löften. Jag förstår också att kommissionsledamot Almunia, som svar på dagens debatt, kommer att utlova att hans kollega Louis Michel detta veckoslut kommer att sätta press på president Abbas och representanter för den palestinska myndigheten med avseende på Alan Johnstons fall.

Europaparlamentet erkänner det stöd och det samarbete som den palestinska myndigheten ger, och vi är stolta över EU:s stöd för att bistå er personal och de viktiga tjänster som de utför, men det är er säkerhetstjänst som har kunnat ta kontakt med dem som har fört bort Alan, och det är på er vi hoppas för ett genombrott.

I radiokretsar säger man att det största brottet är att säga ingenting i mikrofonen. Bortförandet av Alan Johnston är den radiotystnad som måste upphöra.

(Applåder)

  Marcin Libicki (UEN), författare. – (PL) Fru talman! Det finns reportrar som utför sitt arbete på ett mer eller mindre tillfredsställande sätt, precis som det finns bättre och sämre medier. Alan Johnston var en bra journalist, som arbetade för ett välkänt, populärt och respekterat medium, nämligen BBC. Alan Johnston kidnappades trots eller kanske på grund av att han uttryckligen ville arbeta för och bland folken i Mellanöstern, ett område i kris. Han arbetade för dessa människor genom att informera världen om deras situation, och genom att förse oss med information gjorde han det möjligt för oss politiker att också försöka lösa krisen, en kris som vi dessvärre har mycket litet inflytande över.

Fru talman! Kidnappningar, terrorism och mord är sorgligt nog företeelser som förekommer i dagens värld, en värld där det inte finns några principer kvar, inte ens – om man får lov att beskriva det så – principerna för krigföring. Dessa krig förs på det mest omoraliska sätt. Alan Johnston föll offer för detta. I viss mån är vi alla offer. Jag hoppas att de behöriga myndigheterna kommer att göra allt vad som står i deras makt för att Alan Johnston ska släppas fri.

  Marios Matsakis (ALDE), författare. – (EN) Fru talman! Det råder inget tvivel om att palestinierna i Gaza lider svårt därför att deras mänskliga rättigheterna överträtts våldsamt på grund av det förfärliga belägringstillstånd som de utsatts för genom den israeliska regeringens aggressiva åtgärder, och den tolerans som västerländska regeringar visat för sådana åtgärder.

Samtidigt råder det inget tvivel om att det palestinska folkets dagliga svåra belägenhet har kommit till allmänhetens kännedom genom journalisternas arbete. Dessa journalister riskerar sina liv för att tjäna informationsfrihetens sak och följaktligen bidra till att stödja det palestinska folkets kamp för rättvisa. Bortförandet av journalister som Alan Johnston strider därför mot det palestinska folkets intressen, och skadar allvarligt deras rimliga krav. Vi uppmanar det palestinska folket att fördubbla sina ansträngningar för att se till att Alan Johnston friges. Vi menar att när de gör det så hjälper de sig själva i första hand.

  Erik Meijer (GUE/NGL), författare. – (NL) Fru talman! Gaza är ett litet, men mycket urbaniserat område som bokstavligen är avskuret från yttervärlden. Motstånd från det angränsande Israel har inneburit att den hamn och den flygplats som hade planerats med EU-finansiering inte har blivit av, och inte heller den öppna förbindelsen med den betydligt större delen av den framtida palestinska staten utmed Jordanfloden. Israel var under lång tid en plats som erbjöd arbetstillfällen, men landet har till stor del dragit in denna möjlighet av rädsla för attacker och släpper in betydligt färre personer i landet vid gränsposteringen i Erez.

Israel kontrollerar också gränsen mot Egypten. I detta isolerade område lever en stor del av den palestinska befolkningen packade som sardiner, utan arbete, utan inkomster och utan ordentliga bostäder. Det kloka beslutet att riva de israeliska bosättningarna utmed denna kustremsa kan ha gynnat dem som levde där och som hatades av omgivningen, men knappast någon annan.

Gaza är ett katastrofområde fullt med människor utan någon framtid att se fram mot och det gör Gaza till ett slags fängelse eller grogrund för desparata handlingar. Under en lång tid har dessa desperata handlingar främst bestått i självmordsattacker mot israeliska mål, men även i kidnappningar. Alan Johnston är den femtonde journalisten som kidnappas i Gaza och under månaden efter hans kidnappning hördes under lång tid inga nyheter om honom.

Alla palestinska ledare, president Mahmoud Abbas, premiärminister Ismail Haniya och PLO:s fängslade partiledare Marwan Barghouti, fördömer enhälligt skändliga handlingar av detta slag. Bristen på övertygande exempel på framgång på vägen mot en egen stat och bristen på förnödenheter och inkomster för deras folk har betytt att de förlorat kontroll över utvecklingen. I avsaknad av framtidsutsikter griper okända kriminella makten. Detta förbättrar knappast läget i Palestina eller Israel. Journalister i till exempel Irak och Afghanistan har allt mindre möjligheter att följa händelserna på plats. Det är därför vi måste bli mer vaksamma och det är därför de kidnappade journalisterna måste friges.

  Carl Schlyter (Verts/ALE), författare till resolutionsförslaget. – Fru talman! Förra året kidnappades och dog rekordmånga journalister över hela jorden. Det är nu vår skyldighet att se till att det rekordet inte slås 2007. Det är vår skyldighet att hjälpa Alan Johnston att bli frigiven.

Jag riktar mig till hans familj, anhöriga och kolleger, och jag måste säga att mina förhoppningar att han skall bli frigiven är stora. Vi vet att palestinska ledare fördömer kidnappningen. Vi vet att kidnapparna inte har det palestinska folkets stöd. Vi vet att de förstår att Alan Johnston har gjort mer än någon annan för att rapportera om deras lidanden under 16 års tid. Med dessa faktorer i ryggen kan också vi bidra till att han blir frigiven.

Jag har själv varit i Gaza och vet hur svårt det är där. Dess bästa möjlighet att få oss alla att hjälpa folket till en bättre situation är dock att se till att så många journalister som möjligt finns där och att så många som möjligt skriver om vad som händer där. Eftersom det palestinska folket vet att denna kidnappning är emot deras intresse är jag säker på att kidnapparna inte kommer att få något stöd och till slut måste frige Alan Johnston.

  Rodi Kratsa-Tsagaropoulou (PPE-DE), författare. – (EL) Fru talman! Låt mig beklaga det inträffade. Ännu en journalist som vågade arbeta under svåra och farliga omständigheter har fallit offer för kidnappare. Därmed fråntas också vi politiker och den internationella allmänna opinionen möjligheten att få information om de tragiska omständigheter som råder i området.

Jag hoppas att det faktum att den allmänna opinionen har eggats av detta och det politiska ledarskapet på palestinskt territorium samt den nationella enhetsregeringens effektivitet, som blir allt synligare för var dag, kommer att bidra till att journalisten Alan Johnston släpps, de ansvariga utpekas och ansvar utmäts.

En delegation ledamöter, mig och en del av mina vänner i parlamentet inbegripna, ska resa till Palestina nästa vecka. Om frågan ännu inte har lösts kommer vi då att framföra våra farhågor och utöva alla möjliga påtryckningar inom ramen för internationella konventioner och våra bilaterala förbindelser med den palestinska myndigheten för att Alan Johnston ska släppas och för att säkra så många garantier som möjligt för de lokala medborgarnas och besökarnas säkerhet i området.

  Simon Coveney, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag hoppas att denna debatt och resolutionen på något sätt kommer att bidra till de internationella påtryckningarna för att få Alan Johnston frigiven, efter att han bortfördes för två veckor sedan.

Vi måste här i parlamentet uttala oss bestämt för att sända ett tydligt budskap om att vi fördömer de våldsdåd som har ägt rum, och bortförandet av en man som har fått rykte om sig att vara en av världens ledande rapportörer i medierna. Han har byggt upp ett rykte under många år – men särskilt under de senaste tre åren i Gaza – som en reporter som är objektiv och balanserad när han rapporterar om en mycket svår situation.

Vi uppmanar alla som har något inflytande eller makt över hans kidnappare att göra allt de kan för att se till att han friges. För det palestinska folket självt förstärker denna kris den redan tragiska situationen. Man sänder ut ett budskap till resten av världen att inte ens erfarna journalister är välkomna eller trygga i Gaza.

Detta är en man som har informerat resten av världen om det lidande, den orättvisa och den tragedi som pågår där. Att föra bort honom och använda honom som måltavla är inte bara ett hemskt brott i sig självt, utan det är kontraproduktivt när det gäller det palestinska folkets sak.

Gaza är tillräckligt isolerat utan att man skär av en omsorgsfull rapportering i medierna. Vi uppmanar särskilt den palestinska myndigheten att prioritera arbetet för att han ska friges och uppmanar rådet och kommissionen att maximera sina ansträngningar i det avseendet.

Slutligen vill jag till Alan Johnstons familj och vänner uttrycka mitt uppriktiga stöd från PPE-DE-gruppen i parlamentet. Jag hoppas att deras svåra prövning snart kommer att få ett positivt och lyckligt slut.

  Elizabeth Lynne, för ALDE-gruppen. – (EN) Även jag vill erbjuda mitt och ALDE-gruppens stöd till Alan Johnston och hans familj.

Jag tror inte någon av oss kan föreställa sig varför han hålls fången. Han är en man som konsekvent har talat för det palestinska folket. Att någon som han skulle kidnappas är otroligt. Vad hoppas man uppnå? Det bidrar helt säkert inte till den palestinska saken, som många palestinier själva har påpekat. Hans enda förseelse är hans tro på att historien om Gaza och dess folk bör berättas på ett rättvist och balanserat sätt, och det har han gjort på ett exempellöst sätt under de senaste tre åren. Han var den enda utrikeskorrespondent som bodde permanent i Gazaremsan.

Vi hade alla hoppats att han skulle ha frigetts nu, eftersom de 14 andra personer som bortförts sedan 2005 frigetts, och vi förenar oss i dag med dem som uppmanar den palestinska myndigheten att fördubbla sina ansträngningar för att se till att Alan Johnston snabbt friges. Vi kräver också att alla angrepp på journalister upphör. Vad mera kan någon av oss säga? Jag är säker på att människor i hela EU hoppas på och ber för att han friges. Allt vi gör i dag är att försöka höja våra röster tillsamman med hans föräldrar och hans kolleger, och att säga till hans kidnappare: inse att om någonting händer honom så kommer ni att ha förlorat en stark röst som berättar er historia för världen. Allt ni uppnår är att isolera er och det palestinska folket ännu mer. Det kan inte vara det som ni vill. Ni vill att er röst ska höras, inte att den ska marginaliseras ytterligare. Dessa gärningar gör det svårare för dem av oss som alltid har stött den palestinska saken att övertyga människor om giltigheten i argumentet, och det är därför detta är fullständigt självförgörande och förråder det palestinska folket, som fortsätter att lida.

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Mina damer och herrar! Jag har undertecknat ledamotens brev där palestinska myndigheter och andra organisationer uppmanas att omedelbart inrikta allt arbete på att få till stånd BBC-journalistens ovillkorliga frigivning.

Nu riktar vi en brådskande uppmaning till kommissionen och rådet om att göra detsamma och att införa sanktioner om de diplomatiska förhandlingarna misslyckas. Kidnapparna som har hållit journalisten fången i 46 dagar och president Abbas måste få veta att de håller tillbaka hela Palestina på dess väg mot utveckling och att de förpassar det till isolering.

Jag vill betona att frisläppandet av Alan Johnston är nödvändigt för säkerheten för alla journalister som arbetar i Mellanöstern. Här i parlamentet vill jag säga hur mycket jag uppskattar Johnstons arbete under de senaste tre åren i Gaza och lovorda hans journalistkollegers och deras familjers heroism när det gäller att upprätthålla journalistisk frihet i konfliktdrabbade områden runt om i världen. De utgör en viktig källa av hopp för lokalbefolkningar som lever med ett förskräckligt våld som inte skulle kunna föras inför rätta utan journalistisk frihet.

EU måste göra allt som står i dess makt för att kunna garantera journalisternas säkerhet i området.

  Sarah Ludford (ALDE). – (EN) Fru talman! Alan Johnston har varit BBC-journalist i 16 år och har arbetat i många olika länder, däribland Afghanistan och Uzbekistan, och har alltså inte direkt valt något bekvämt liv! Under sina tre år i Gaza har han visat stort intresse för den sociala och politiska utvecklingen i området och han har i sina reportage beskrivit folkets situation i Gaza. Precis som andra har påpekat skadar det därför palestinierna att han nu inte kan göra det jobb han älskar och utför så skickligt.

Bara under 2005 och 2006 dödades 181 journalister och medhjälpare, 1 678 arresterades, 56 kidnappades och 2 780 angreps eller hotades fysiskt. År 2006 uppnåddes de högsta dödssiffrorna sedan 1994, då 103 personer dödades framför allt i Rwanda, Algeriet och före detta Jugoslavien. Censur och medieförbud existerar förstås fortfarande och är mycket utbrett.

I detta gemensamma resolutionsförslag uppmanar vi alla EU:s institutioner – de diplomatiska representanterna för EU:s medlemsstater, den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken samt kommissionen – att öka och samordna sina insatser för att få Alan Johnstons frigiven. Vi uppmanar även den palestinska myndigheten att stärka sina insatser, och ärendet kommer utan tvekan att prioriteras högre om myndigheterna utsätts för påtryckningar från det palestinska folket. Jag tackar alla i Gaza – journalister och medborgare av alla slag – för att de har framfört muntliga krav om Alan Johnstons frigivning. De vet att de behöver en journalist med integritet och engagemang som kan ge dem ett fönster mot världen.

Fria demokratier kan inte blomstra utan pressfrihet. Samtidigt som vi kräver att Alan Johnstons friges, välkomnar vi modet hos alla journalister som sätter sin egen säkerhet på spel för att sprida sanningen i världen och göra det möjligt för oss alla att leva i demokrati.

  Günter Nooke, rådets ordförande. (DE) Fru talman och ledamöter! Låt mig komma in med en kort kommentar från rådet och säga hur hemskt nedslående detta ämne är för oss alla. BBC-korrespondenten Alan Johnston fördes bort i Gaza den 12 mars. Vid utrikesministrarnas rådsmöte i måndags uttrycktes stor oro för Alan Johnston som redan har varit försvunnen i sex veckor. Vi kräver hans omedelbara och ovillkorliga frigivning.

Alan Johnston är en internationellt respekterad journalist med många vänner i Gaza. Han har alltid varit angelägen om att världen skulle se hur det ligger till där med egna ögon. Hans bortförande är en brottslig handling som jag bara kan fördöma i de allra strängaste ordalag. I dag vill jag också uttrycka min medkänsla med hans familj som kämpar för honom och som redan har levt i rädsla och orolig osäkerhet i mer än en och en halv månad vid det här laget.

(Applåder)

  Joaquín Almunia, ledamot av kommissionen. (EN) Fru talman! Det har gått mer än sex veckor sedan Alan Johnston kidnappades och kommissionen har uttryckt sitt stöd till hans familj, vänner och kolleger i denna mycket svåra tid.

Kommissionens vice ordförande Margot Wallström har gjort ett offentligt uttalande om Alan Johnstons kidnappning på hela kommissionens vägnar där hon uttrycker vår djupa oro över hans svåra situation och kräver att han frigivs omgående. Denna vecka fördömdes kidnappningen av rådet som krävde att Alan Johnston frigivs villkorslöst. Dessutom tog min kollega Louis Michel i går upp frågan om bortrövandet av BBC-journalisten under ett möte med den palestinske vice premiärministern Azzam al-Ahmad. Han bad honom att utnyttja sitt inflytande och sina kontakter och göra allt som står i hans makt för att ta reda på var Alan Johnston befinner sig. Vice premiärministern försäkrade Louis Michel att han ska göra allt vad han kan för att få till stånd en snabb frigivning.

Kommissionsledamot Louis Michel upprepade samma krav vid sitt möte med andra palestinska ledare under sin resa i området. Intensiva samordnade diplomatiska insatser pågår för en omedelbar frigivning av Alan Johnston. Vår personal i Jerusalem följer utvecklingen noga och har informerat oss om att de palestinska myndigheterna i samarbete med säkerhetsstyrkorna diskuterar alla tänkbara alternativ med Storbritanniens regering för att få till stånd ett framgångsrikt resultat.

Ärendet är högt prioriterat av president Mahmoud Abbas, och vi konstaterar att offentliga uttalanden även har gjorts av premiärminister Ismael Haniyeh liksom av Marwan Barghouti, på uppdrag av palestinska fångar, samt av palestinier över hela världen som fördömer denna kidnappning.

Det är tydligt att kidnappningen av en framstående journalist som Alan Johnston, som har gjort så mycket för att rikta världens uppmärksamhet mot palestiniernas situation, är särskilt beklämmande. De som bär ansvaret för bortförandet gör det palestinska folket och fredsprocessen i Mellanöstern en björntjänst.

(Applåder)

  Talmannen. Tack för dessa uttalanden.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum inom kort.

(1) Se protokollet.