Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 21 maj 2007 - Strasbourg

17. Det finansiella instrumentet för miljön (Life+) (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Marie Anne Isler Béguin, för Europaparlamentets delegation till förlikningskommittén, om det finansiella instrumentet för miljön (Life+) (PE-CONS 3611/2007 – C6 0105/2007 – 2004/0218(COD)) (A6-0180/2007).

  Marie Anne Isler Béguin (Verts/ALE), föredragande. – (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vi har kommit till slutet av en ovanligt lång resa. För att avsluta denna förlikning om det finansiella instrumentet för miljön (Life+), skulle jag först av allt vilja tacka mina skuggföredragande, Cristina Gutiérrez-Cortines, Frédérique Ries och Marie-Noëlle Lienemann. Jag anser att förlikningen inte skulle ha kunnat slutföras framgångsrikt utan dem. Jag måste påpeka att det positiva resultatet beror på att vi försvarade en stark inställning inom Europaparlamentet och eftersom vi tillsammans så att säga stod upp mot kommissionen och mot rådet på åtskilliga punkter.

Jag skulle också vilja tacka parlamentets administration och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. Jag är även tacksam gentemot kommissionen och särskilt kommissionsledamot Stavros Dimas. Jag önskar honom ett snabbt tillfrisknande. Jag vet att han inte kan vara med oss i kväll, men jag tackar honom och hans administration för att ha hjälpt oss att slutföra denna förlikning med lyckat resultat. Slutligen vill jag tacka rådet, fastän det inte är närvarande i kväll. Jag anser att vi bör tacka Heinz Gabriel och rådets företrädare som hjälpte till att göra förlikningen framgångsrik. Jag minns att vi kvällen för förlikningen ibland hade intrycket att vi talade med budgetministrar snarare än miljöministrar. Som parlamentsledamöter försvarade vi faktiskt en solid budget för miljöministrarna medan de gav intrycket att de egentligen inte ville ha den. Avslutningsvis skulle jag vilja tacka Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, som var ordförande för parlamentets delegation vid förlikningen, tillsammans med ordföranden för vårt utskott för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, Miroslav Ouzký.

Jag vill gärna påminna er om ett par saker. Vi är inne på den tredje behandlingen vilket innebär förlikning. Jag vill påminna er om att arbetet med detta betänkande om Life+ inleddes samtidigt som undersökningen av budgetramen, eftersom vi bedömde att en budget för Life+ – som faller under det finansiella paketet för miljön för de kommande sju åren – inte kunde ha inrättats utanför budgetramen. Detta är anledningen till att vi pressade utskottet med ansvar för budgetramen och särskilt Reimer Böge, eftersom vi bedömde att miljöbudgeten för de kommande sju åren var ytterst mager och att den behövde utökas. Vi ville öka den till det belopp som diskuterades av kommissionen. Genom att till exempel integrera hanteringen av Natura 2000 skulle vi ha ökat Life+-budgeten med 21 miljarder euro. Vi visste mycket väl att detta var en helt enorm summa och att resurserna inte tillät det, men vi hade räknat med den strategin för att visa att det faktiskt inte fanns någon särskild budgetrubrik för Natura 2000 i EU-budgeten. Detta var vår strategi vid första behandlingen och den gav oss praktiskt taget enhälligt stöd.

Ändå hördes vi naturligtvis inte riktigt i samband med den gemensamma ståndpunkten. Föredraganden för budgeten, Reimer Böge, gjorde oss en god tjänst genom att gå med på att bevilja 100 miljoner euro. Ett hundra miljoner euro för Life+ är en löjlig summa med tanke på de behov som vi har, de behov som vi talar så vitt och brett om med EU-medborgarna: kampen mot klimatförändringar, kampen mot förlusten av biologisk mångfald, dekontaminering av vår jord, renandet av våra floder, kampen för att rädda vårt grundvatten och så vidare. Jag stoppar här.

Faktum kvarstår att dessa 100 miljoner euro självklart var välkomna, eftersom vi tar allt som vi kan få. Men vi blev mycket överraskade och arga över att 50 miljoner euro av de 100 miljoner euro som tilldelats oss har försvunnit, och har tilldelats den allmänna budgeten. Vi blev mycket upprörda över detta, men vad som gjorde oss ännu argare var att fördelningen av budgetrelaterade förvaltningsaktiviteter var helt oacceptabel för oss och för Europaparlamentet.

Vi ansåg, och anser fortfarande, att miljöskydd måste hanteras på EU-nivå. Detta är en politik som är en positiv punkt för Europaparlamentet, en positiv politik som våra medborgare identifierar sig med. Politiken behövde därför förbli på EU-nivå, och genom rådets och kommissionens strategi vid andra behandlingen tilldelades 80 procent av budgetförvaltningen till medlemsstaterna. Vi kunde inte godta detta slags åternationalisering av EU-politik.

Därför var vårt mål att se till att rådet gick med på att kommissionen skulle fortsätta att ha ansvaret för förvaltningen av miljöbudgeten. Jag anser att vi har varit verkligt framgångsrika eftersom rådet under förlikningen faktiskt gick med på att förvaltningen av EU:s budget skulle centraliseras, det vill säga att den ska hanteras på EU-nivå, att kommissionen fördubblar sina resurser för hanteringen av miljön, det vill säga, att det sker en ökning från 1 procent till 2 procent, att 50 procent av budgeten tilldelas biologisk mångfalt och miljöskydd, och slutligen att det är möjligt för 2007 års budget att tillämpas detta år och för icke-statliga organisationer att få ekonomiska resurser med början detta år.

Därför anser jag att vi har gjort ett mycket gott arbete, och jag tackar återigen alla som har deltagit och rådet och kommissionen för att det var möjligt att slutföra förlikningen i linje med parlamentets förslag för våra medborgares bästa, eftersom vi här för att företräda våra medborgare.

  Joe Borg , ledamot av kommissionen. (EN) Fru talman! För det första vill jag på kommissionsledamot Stavros Dimas vägnar varmt tacka parlamentets delegation som deltog i förlikningsmötet med rådet den 27 mars. Jag vill särskilt tacka Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, som ledde parlamentets delegation, och föredraganden, Marie Anne Isler Béguin. Jag vill särskilt berömma föredraganden för hennes utomordentliga insatser under förhandlingarna, inte minst för det avgörande kompromissförslaget som hon lade fram under kvällen på förlikningsmötet, som hjälpte oss att nå en snabb överenskommelse om Life+. Det gläder mig att vi har kunnat lösa de kvarstående svårigheterna och få ett tillfredsställande resultat.

Enligt det nuvarande förslaget kommer Life+ att medfinansiera projekt som bidrar till att förbättra EU:s miljö. Det kommer att stärka nätverken, kommunikationen och miljöhanteringen och främja utbytet av bästa praxis i hela EU. Många aktörer väntar på den första inbjudan att komma med projektförslag inom ramen för det nya program som kommissionen avser offentliggöra kort efter det att förordningen har trätt i kraft i början av hösten. Kommissionen kommer att ge sitt fulla stöd till förlikningsdokumentet, och jag uppmuntrar parlamentet att stödja det goda resultat som uppnåddes av förhandlingsgruppen.

Jag vill också tacka föredraganden för hennes kommentarer. Jag har noterat dem.

  Cristina Gutiérrez-Cortines, för PPE-DE-gruppen. – (ES) Fru talman! Förfarandet för Lifeprogrammet, särskilt under den slutliga delen av förlikningen, visar i vilken omfattning vi upplever en rad motsättningar inom EU och hur nödvändigt parlamentet fortfarande är som en direkt företrädare för medborgarna.

Lifeprojektet har alltid varit ett referensprojekt. Många icke-statliga organisationer, många yrkesverksamma och många kommuner har lärt sig vad EU:s politik är, och har lärt sig att konkurrera och vill bli engagerade i miljöpolitiken tack vare Lifeprogrammet.

Varje folkgrupp, hur liten den än är, blir stolt när den får ett Lifeprojekt, och samma sak gäller konsulterna, de tjänstemän som arbetar med projekten och även själva samhället.

Ändå, med de motsägelser vi ser nu, när vi å ena sidan är ”mellanstatliga” och å andra sidan vill ha en konstitution för Europa, hade det i slutet av den första behandlingen beslutats att medlen skulle hanteras av regeringarna genom nationella organ.

Parlamentet motsatte sig detta eftersom vi ansåg att om något fungerar perfekt – vilket var fallet med Life – finns det ingen anledning att ändra det. Om vi redan har ett europeiskt mervärde, och om vi har skapat en framstående och kvalitativ framtoning, varför ska vi då inte behålla det?

Efter en lång kamp har vi därför uppnått en situation där medlen delvis tilldelas länderna, men vi har bibehållit den situation – och vi har lyckats övertala kommissionen och därefter även rådet att samtycka till detta förslag – där alla projekt bedöms av kommissionen, även om det först kommer att ske en landfiltrering. Jag vill att detta budskap tydligt ska noteras i protokollet: alla har rätten att bli bedömda av kommissionen.

Slutligen innebär ”transnationella projekt” att floderna, det vatten som flyter från ett land till ett annat, fåglarna och själva luften för första gången ges utrymme i arbetet på internationell nivå.

  Marie-Noëlle Lienemann, för PSE-gruppen. – (FR) Fru talman! Jag vill börja med att gratulera Marie Anne Isler Béguin, som har ägnat en stor del av sin energi, sina kunskaper och sin begåvning för att ro detta mycket positiva beslut i hamn i dag. Jag vill också tacka mina medföredragande, eftersom jag anser att det är den enade fronten från alla grupper i parlamentet samt kommissionens förståelse som gjorde att vi kunde lyckas.

Den politiska signal som parlamentet sänt ut är klar: vi vill försvara miljöpolitiken genom budgeten, för även om det är viktigt för EU att utfärda bestämmelser och fastslå mål, är det lika viktigt att frigöra ekonomiska resurser för att bana väg för åtgärder på lokal nivå, och även för innovation, erfarenhetsutbyte och nya metoder.

Det andra budskapet är att vi försvarar en gemenskapsprincip, en europeisk princip, och inte bara en mellanstatlig princip. Miljöpolitiken är den politik som EU:s medlemsstater betraktar som den mest legitima – det är den politik som man anser har en gemenskapsdimension. Det skulle ha varit oförnuftigt att åternationalisera Life när våra medborgare förväntar sig mer integration, och jag ska inte upprepa de argument som har framförts av mina kolleger, som påpekade att medlemsstaterna uppenbarligen kommer med förslag, men att det slutliga beslutet ligger hos kommissionen, och att det därför är mycket viktigt att förse kommissionen med stödresurser, både för att kunna studera fallen och undersöka innovationerna, genom kommunikation, utbyte och aktivitetsveckor – bra gjort! Bra gjort att fördubbla antalet anslag till kommissionen! Bra gjort också i fråga om de transnationella projekten.

Det är mycket viktigt att i praktiken sammanföra olika länder som har gemensamma mål, länder som ibland inte ser den länk som förenar dem till exempel i fråga om biologisk mångfald, och som tack vare Life kanske får tillfälle att upptäcka hur lika de är när det gäller åtgärder och erfarenhetsutbyte.

Sammanfattningsvis önskar jag att kommissionen uppfyller sitt löfte till vår föredragande och noga undersöker alla anslag som har tilldelats Natura 2000. Det är mycket viktigt att detta engagemang för biologisk mångfald stöds lokalt, eftersom människor lokalt i många fall fortfarande är tveksamma eller ibland omedvetna om vad som står på spel. Hur som helst, bra gjort vid denna förlikning – för detta slutliga avtal – och länge leve Life!

  Frédérique Ries, för ALDE-gruppen. – (FR) Fru talman! Mitt första tack går i dag naturligtvis till vår föredragande, Marie Anne Isler Béguin, och även till de andra medföredragandena, Marie-Noëlle Lienemann och Cristina Gutiérrez-Cortines, för socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet och gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater. Tillsammans med dem har vi i två års tid – som de påpekade – konstant försökt att övertyga kommissionen, och framför allt medlemsstaterna, om vikten av denna Bryssel-initierade och kontrollerade miljöpolitik.

Låt oss i det avseendet inte bestrida en bra sak idag: resultatet av förlikningen, som ni helt utmärkt offentliggjorde den 27 mars, fru talman, är en fantastisk lärorik erfarenhet. I politiken säger vi gärna att kamperna ofta vinns trots motstånd. Europaparlamentets delegation för Life+ har bevisat att kamper också kan vinnas i enighet, bortom politiska skiljelinjer och i medborgarnas, européernas, allmänna intresse.

För det andra konstaterar jag att kommissionen inte har något att vinna på att begränsa sig till en allmän roll, när den genom fördragen garanteras tydliga ansvarsområden, till exempel på det miljöpolitiska området.

Marie Anne Isler Béguin har redan sammanfattat alla framsteg som gjorts under denna förlikning på ett utmärkt sätt. Jag ska inte upprepa det. För min del skulle jag vilja betona det som jag anser är vår mest symboliska gemensamma framgång. Jag menar naturligtvis att vi får en avdelning för natur och biologisk mångfald, som bör omfatta åtminstone 50 procent av budgetintäkterna, av medlen för den operativa budgeten. Det var mycket viktigt att öka denna finansiering av Natura 2000. För det första för att Natura 2000 går bra. Marie Anne Gutiérrez-Cortines nämnde hur stolta de som mottar dessa medel är. I Brysselområdet, som jag känner väl till, finns det inte mindre än 2 333 hektar, eller 14 procent av regionens territorium, med bland annat den berömda Sonian-skogen och Woluwedalen, som tillhör dessa skyddade områden. På EU-nivå talar siffrorna också sitt tydliga språk. Natura 2000 består av mer än 25 000 platser. Det är ett nätverk som finns i 16 huvudstäder och som täcker närmare 20 procent av markområdet i EU:s 27 medlemsländer.

Dessutom, som Adamos Adamou och andra ledamöter påpekade i debatten nyss, lovade EU 2001 i Göteborg att stoppa förlusten av den biologiska mångfalden till 2010. Tre år från denna tidsfrist har vi långt ifrån uppfyllt detta löfte, och det är en underdrift.

Det stämmer att budgeten för Life+ kan tyckas vara oanständigt snål: 1,51 procent av EU:s årsbudget, eller 1 894 miljarder euro under sju år, men jag hoppas fortfarande att EU, medlemsstaterna samt regionerna och städerna kommer att leva upp till målet att garantera den pågående finansieringen av Natura 2000. Jag hoppas också att vi inte kommer att få höra att budgetresurserna på 308 miljarder euro, eller den kombinerade budgeten för strukturfonderna och Sammanhållningsfonden, inte räcker till för att skydda miljön. Det är helt enkelt en fråga om prioritering och trovärdighet med hänsyn till EU:s medborgare.

  Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk, för UEN-gruppen. – (PL) Fru talman! När jag tar ordet för gruppen Unionen för nationernas Europa i debatten om Life+-instrumentet, vill jag belysa följande frågor. För det första är det finansiella instrumentet för Life+ som rör miljön (2007–2013) en fortsättning på de flesta av de program som redan genomförs av generaldirektoratet för miljö, till exempel Life 3-programmet, som stöder en hållbar utveckling för städer, och de icke-statliga organisationernas program.

För det andra bör vi vara positiva till att parlamentet genom förlikningsförfarandet kunde övertyga rådet om att kommissionen liksom tidigare bör vara ansvarig för den centrala förvaltningen av programmet.

För det tredje påpekas det helt riktigt att man tagit hänsyn till parlamentets ståndpunkt och att finansieringen för genomförandet av instrumentet ökades med 40 miljoner euro.

För det fjärde tog rådet också hänsyn till parlamentets ståndpunkt att minst 50 procent av budgetresurserna för Life+ ska tilldelas projekt som rör miljöskydd och biologisk mångfald.

För det femte beslutades det också gemensamt att åtminstone 15 procent av Life+-budgeten ska anslås till transnationella projekt.

Eftersom de flesta av Europaparlamentets viktigaste ändringsförslag godtogs under förlikningen kommer gruppen Unionen för nationernas Europa att rösta för detta betänkande. Avslutningsvis vill jag gratulera föredraganden och alla dem som bidragit så effektivt till förlikningsförfarandet.

  Edite Estrela (PSE). – (PT) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill börja med att gratulera alla dem som deltog i förlikningsförfarandet för Life+ och nådde en överenskommelse som vi betraktar som mycket positiv, eftersom parlamentet har lyckats säkra en markant ökning med 40 miljoner euro, jämfört med rådets gemensamma ståndpunkt. Detta är en situation som alla parter vinner på, särskilt den europeiska miljön.

Bland de åtgärder som är stödberättigade inom ramen för Life+ vill jag nämna övervakningen av skogarna, informations- och kommunikationsåtgärder och särskilt informationskampanjer och utbildning för aktörer som arbetar med förebyggande av skogsbränder. Dessa åtgärder är i linje med våra intressen, som de uttrycks i initiativbetänkandet om naturkatastrofer från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, som jag var föredragande för.

En annan mycket viktig fråga är garantin att åtminstone 50 procent av budgetresurserna för Life+ ska användas för finansiering av projekt för bevarande av naturen och den biologiska mångfalden. Rådet föreslog i sin gemensamma ståndpunkt att endast 40 procent skulle anslås, vilket helt klart är otillräckligt med tanke på finansieringskraven för Natura 2000-nätverket och genomförandet av livsmiljödirektivet.

  Leopold Józef Rutowicz (UEN). – (PL) Fru talman! Jag vill tacka Marie Anne Isler Béguin för betänkandet om det finansiella instrumentet för miljön (Life+).

Förlikningskommittén enades om Europaparlamentets och rådets förslag till förordning. Denna förordning är ett sunt finansiellt instrument som kommer att främja miljöintressena i EU:s medlemsstater. Medlen kommer huvudsakligen att användas för att begränsa de förändringar som uppstår till följd av växthuseffekten, till exempel torka och översvämningar, som är till skada för skogarna, naturen och den biologiska mångfalden.

I direktivet påpekas det helt riktigt att dessa medel inte får användas till administrativa utgifter som inte är direkt kopplade till genomförandet av Life+-åtgärder. Europaparlamentets kontroll av Life+-medlen kommer att garantera att pengarna används korrekt, inom de lämpligaste områdena. Att alla projekt genomförs kommer att ge Europeiska gemenskapen ett mervärde. Resurserna för detta program måste också ökas när förutsättningarna för detta är gynnsamma.

Om förordningen genomförs korrekt anser jag att Life+-resurserna kommer att göra det möjligt att genomföra de planerade åtgärderna. Jag vill också tacka alla som arbetat så effektivt i förlikningskommittén.

ORDFÖRANDESKAP: MORGANTINI
Vice talman

  Karin Scheele (PSE). – (DE) Fru talman! I morgon, under den tredje och sista behandlingen, kommer vi att anta förordningen om det finansiella instrumentet för miljön (Life+), och jag vill gratulera Marie Anne Isler Béguin till resultatet av förlikningen som en del av det övergripande lagstiftningsförfarandet, och tacka henne för hennes engagemang, vilket blev synnerligen nödvändigt på grund av de mycket skiftande ståndpunkter som togs upp genom hela lagstiftningsförfarandet.

Det allmänna syftet med Life+ är genomförande, uppdatering och vidareutveckling av gemenskapens miljöpolitik och miljölagstiftning. För detta krävs pengar, och det var just det som var haken. Den hetaste debatten handlade om hur mycket pengar vi behöver och, framför allt, hur dessa medel skulle förvaltas. Vi har inte fått allt som vi trodde att vi skulle få genom förlikningsförfarandet, men vi lyckades få en ökning med 40 miljoner euro, och lyckades också behålla systemet med central förvaltning, för medlemsstaterna ville administrera 80 procent av medlen själva, men vi såg till att ansvaret för detta även i framtiden kommer att ligga hos gemenskapen.

Enligt Life+-förordningen kommer de enda projekt som finansieras att vara projekt om bästa praxis eller demonstrationer av förvaltningen av Natura 2000-områden. Därför är det nödvändigt att lämplig finansiering garanteras för förvaltningen av Natura 2000-nätverken, och det är kommissionen och medlemsstaterna som måste göra detta.

  Talmannen. Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum tisdagen den 22 maj.