Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 21 maj 2007 - Strasbourg

18. Miljökvalitetsnormer inom vattenpolitikens område (debatt)

  Talmannen . – Nästa punkt är ett betänkande av Anne Laperrouze, för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om miljökvalitetsnormer inom vattenpolitikens område och ändring av direktiv 2000/60/EG (KOM(2006)0397 – C6-0243/2006 – 2006/0129(COD)) (A6-0125/2007)

  Joe Borg , ledamot av kommissionen. (EN) Fru talman! Jag är glad över att få inleda denna debatt om förslaget om miljökvalitetsnormer inom vattenpolitikens område som kompletterar ramdirektivet om vatten, som är ett centralt inslag i EU:s vattenskyddspolitik. Jag vill tacka föredraganden Anne Laperrouze och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet för deras betydande insatser. Jag vill också tacka utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling samt fiskeriutskottet, särskilt föredragandena Paul Rübig, Bernadette Bourzai och Dorette Corbey, för deras mycket konstruktiva insatser och stöd till detta viktiga dokument.

Att skydda floder, sjöar, kust- och havsmiljöer från föroreningar som orsakas av farliga ämnen är en nyckelprioritet för kommissionen. Gemenskapen vidtog de första avgörande åtgärderna på 1970-talet, och sedan dess har vi gjort betydande framsteg. Vi löste några föroreningsproblem, men det uppstod andra. Kemikalieblandningen i våra vatten har blivit mer komplex, och föroreningskällorna är inte längre koncentrerade till en punkt utan är utbredda och diffusa. Vi har aldrig kunnat vara helt nöjda.

För att ta itu med de föroreningsproblem som orsakas av dessa farliga ämnen har kommissionen lagt fram förslag till eller antagit över 30 EU-rättsakter sedan vi enades om ramdirektivet om vatten. Jag kan inte räkna upp alla, men jag vill lyfta fram några.

För det första har kommissionen förbjudit eller begränsat utsläppande på marknaden och användning av 16 av de prioriterade ämnena i ramdirektivet om vatten. Ytterligare beslut om vissa bekämpningsmedel, biocider och andra befintliga kemikalier är på gång. För det andra kommer milstolpen Reach, EU:s nya kemikaliepolitik, att kräva ett godkännande av de farligaste ämnena och minskade risker för övriga kemikalier som regleras enligt ramdirektivet om vatten.

Sammanfattningsvis vill jag återigen understryka att kommissionen även i framtiden åtar sig att ta fram de nödvändiga instrumenten för utsläppskontroll, som kan leda till de effektivaste och mest proportionerliga åtgärderna för att ta itu med föroreningar som orsakas av prioriterade ämnen. Samtidigt stöder jag principen om bättre lagstiftning och anser att ytterligare förslag enbart ska läggas fram om man kan visa att det är lämpligast att agera på gemenskapsnivå.

Jag vill nu gå över till kommissionens förslag till direktiv om miljökvalitetsnormer för prioriterade ämnen. Syftet med förslaget till direktiv är att fastställa harmoniserade och öppna kriterier för bedömning av god kemisk status i ytvatten, som ska uppfyllas före 2015. Den viktigaste delen av förslaget är således bilaga I: kvalitetsnormer för samtliga floder, sjöar, kustvatten och territorialvatten.

För marina vatten kommer som ni vet förslaget till direktiv om en marin strategi att garantera samma skydd mot föroreningar orsakade av farliga ämnen i områden där ramdirektivet om vatten inte gäller. Jag vill betona att den risk som dessa ämnen kan innebära för de marina ekosystemen redan finns medräknad i de föreslagna värdena för kvalitetsnormer. Dessutom tas ytterligare två prioriterade farliga ämnen upp i förslaget, och flera direktiv som antogs mellan 1982 och 1990 upphävs.

I förslaget ingår dock inte några fler åtgärder för utsläppskontroll av samma anledning som jag tidigare angav. Kommissionen anser att utsläppskontroller täcks tillräckligt av annan gemenskapslagstiftning, till exempel direktivet om förebyggande och begränsning av föroreningar.

Avslutningsvis vill jag betona att vi delar målet om en hög skyddsnivå för vattenmiljön. Kommissionen offentliggjorde sin första genomföranderapport för ramdirektivet om vatten på världsvattendagen den 22 mars 2007. I den klargjordes att vi, och särskilt medlemsstaterna, trots framstegen har mycket kvar att göra om vi vill uppnå en hållbar vattenhantering genom att genomföra direktivet på ett framgångsrikt sätt.

Det nuvarande förslaget är ännu ett steg i rätt riktning, och jag är fast besluten att arbeta med Europaparlamentet och medlemsstaterna för att uppnå de mål som vi gemensamt satte upp år 2000. Men det finns många fler åtgärder att vidta, och jag ber om ert stöd under detta förfarande.

  Anne Laperrouze (ALDE), föredragande. – (FR) Fru talman, mina damer och herrar! Herr kommissionsledamot, ni påpekade nyss att den kemiska föroreningen av ytvattnen är ett hot mot vattenmiljön, ekosystemet, och följaktligen mot människors säkerhet. Ni sa i själva verket att syftet med detta dotterdirektiv till ramdirektivet om vatten är att bekämpa spridning av giftiga ämnen i ytvatten. I detta syfte ska en inventering av utsläpp och förluster genomföras för att klarlägga om målet att minska eller fasa ut utsläpp och förluster av föroreningar har uppfyllts, i enlighet med punkt 13.7 i ramdirektivet. Tidsfristen för målet med utfasningen är 2025. Detta direktiv kommer i själva verket att leda till att de dotterdirektiv som anges i bilaga IX till ramdirektivet upphävs.

I direktivet fastslås därför gränser för koncentrationen i ytvatten av vissa typer av bekämpningsmedel, tungmetaller och andra kemiska ämnen som äventyrar vattnens flora och fauna, samt människors säkerhet. De konsekvensbedömningar som kommissionen har genomfört har resulterat i en definition av standardnivåer för miljökvalitet, uttryckt som ett årligt genomsnitt som ger en skyddsnivå mot långsiktig exponering och som en maximalt tillåten koncentration för att skydda mot korttidsexponering. Vissa av värdena för miljökvalitetsnormerna diskuteras fortfarande, inte minst de som gäller bensen och kadmium, hexaklorobensen och hexaklorobutadien, kvicksilver, nickel, bly och polyaromatiska kolväten, eftersom vissa konsekvensbedömningar inte har avslutats än, vilket trots allt har hindrat oss i våra debatter.

Ändringsförslagen från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet belyser önskemålet att fastslå gemensamma metoder för att garantera en lämplig skyddsnivå och förhindra snedvridning av konkurrensen bland medlemsstaterna. Vi undrade också över möjligheten att auktorisera övergångsområden för överskridande av normerna. Skulle vi faktiskt ha kommit längre om vi hade strukit denna punkt? Det viktiga är i själva verket analysområdet. Om vi inte definierade några övergångsområden kunde det uppstå en avvikande effekt, och därigenom skulle vi undvika kontroller inom dessa områden, och därför inte veta hur situationen utvecklas där.

Vi har därför föreslagit att medlemsstaterna ska få möjlighet att inrätta övergångsområden, men med skyldigheten att reducera dessa områden för att uppnå miljökvalitetsnormerna på längre sikt. Vi nämnde också det särskilda fallet med hamnområden, där kvalitetsnormerna och analysmetoderna förefaller olämpliga, på grund av muddring av floder och flodmynningar. Vi diskuterade noga om det var tillrådligt att lägga till mycket giftiga ämnen till den lista med ämnen som ursprungligen föreslagits av kommissionen. Vi nådde slutligen en kompromiss i frågan. Vi uppmanar kommissionen att genomföra en analys av dessa nya listade ämnen och att yttra sig om den slutliga klassificeringen av dem, som prioriterade ämnen eller som prioriterade farliga ämnen, och att göra detta senast 12 månader efter att detta direktiv trätt i kraft.

Vår kompromiss gäller nya kontrollåtgärder för utsläpp. Vi vill betona utsläppskontroll. Medan kommissionen i själva verket förlitar sig på att det finns andra rättsliga bestämmelser för kemiska föroreningar, t.ex. Reach, IPPC eller rentav direktivet om bekämpningsmedel, uppmanar vi kommissionen att genomföra en grundlig bedömning av hur konsekvent och effektiv all befintlig lagstiftning som kan påverka vattenkvaliteten är och, om nödvändigt, anpassa befintlig eller föreslå ny lagstiftning.

Avslutningsvis vill jag tacka kommissionens företrädare och de olika personer som hjälpt mig att sammanställa detta betänkande, samt naturligtvis föredragandena för yttrandena, för deras konstruktiva samarbete i en mycket teknisk fråga. Jag måste säga att det var ett nöje att arbeta tillsammans med dem.

Nu uppmanar jag er att godkänna detta betänkande så att vi får en text som gör det möjligt att kontrollera effektiviteten i EU:s miljölagstiftning, det vill säga en text som gör det möjligt att veta om vi till 2025 kommer att ha lyckats undvika utsläpp av dessa ämnen som är mycket giftiga för människor och för miljön.

  Paul Rübig (PPE-DE), föredragande för yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi. – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill börja med att tacka Anna Laperrouze för hennes utmärkta samarbete i ett tekniskt och komplicerat ärende, som är av stor betydelse för EU:s 27 medlemsstater, eftersom harmoniseringsinsatserna även bidrar till att förhindra en snedvridning av konkurrensen inom EU.

Men som brukar vara fallet med tekniska frågor har vi också godkännandeförfaranden och administrativt ansvar som hela tiden måste granskas med tanke på att det behövs bättre reglering, med det nuvarande målet med 25 procents minskning av de administrativa bestämmelserna i EU. Jag anser att vi för att förbättra förvaltningen måste fastslå de korrekta prioriteringarna eftersom de tekniska bestämmelserna och granskningarna inte alltid eller enbart innebär kostnader, utan också är förenade med arbetsamma administrativa uppgifter, vilket blir särskilt betungande för små och medelstora företag.

Av den anledningen ber jag kommissionen att fortsätta med granskningen av den tekniska genomförbarheten för dessa bestämmelser, för att hålla dem aktuella och, naturligtvis, syna kostnaderna för att se om de är proportionella. Detta kommer att bli ett grundläggande krav med tiden, med tanke på de olika stadier som planeras.

Nu kommer jag in på det absoluta förbudet mot försämring, vilket i praktiken kan medföra många problem inom industrin och jordbruket. Vi känner alla till att vi ena dagen kan ha översvämningar, och nästa dag områden med torka. Om detta absoluta förbud mot försämring skulle tillämpas på detta område, skulle dessa bestämmelser på kort tid åstadkomma enorma problem inom jordbruket och industrin.

  Robert Sturdy, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Fru talman! Även jag vill lyckönska Anne Laperrouze. Vi har stått på mycket god fot med varandra ända från början, och har haft ett gott samarbete hela tiden. Vi började med att sätta människors säkerhet och miljön i första rummet. Jag anser att det var oerhört viktigt.

I förslaget till direktiv fastställs begränsningar för ytvattnets koncentration av ett antal ämnen, bland annat bekämpningsmedel, tungmetaller och andra farliga kemikalier som föredraganden redan nämnt. Dessa kemikalier medför särskilda risker för både människors hälsa och djur- och växtlivet – i synnerhet vattenmiljön – och därför passar detta förslag bra som den sista pusselbiten i ramdirektivet om vatten.

Det är viktigt att föroreningarna kontrolleras och att det råder samstämmighet med ramdirektivet om vatten. Kommissionen måste ta fram gemensamma metoder för att garantera en lämplig skyddsnivå samtidigt som man undviker snedvridningar av konkurrensen. De ändringsförslag som ingår i parlamentets omröstning om miljökvalitetsnormer är utformade för att göra texten mindre tvetydig, rimligare och lättare att genomföra. Förslaget om två nya skäl syftar till att skapa samstämmighet med kraven på prioriterade ämnen i ramdirektivet om vatten. Vi har för närvarande inte kommit överens om hur vi ska vidta åtgärder för sediment och biota, som Anne Laperrouze nämnde, och fram till dess att vi har vetenskapliga uppgifter om dessa nivåer måste vi undersöka det mycket grundligt. I stället för att fastställa nivåer för medlemsstaterna i detta läge bör vi övervaka koncentrationerna av ämnen i sediment och biota för att nå en gemensam ram.

Syftet med detta förslag är att skydda miljön och människors hälsa. Det är ett mycket viktigt mål, men det är också viktigt att alla delar av ramdirektivet om vatten fungerar och är realistiska. Bland annat måste vi hålla kostnaden på en rimlig nivå och ha i åtanke att målen inte kan uppnås utan den nödvändiga tekniska kapaciteten.

Jag vill återigen tacka föredraganden.

  Marie-Noëlle Lienemann, för PSE-gruppen. – (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vi har här ett synnerligen viktigt dotterdirektiv till ramdirektivet om vatten.

Jag vill erinra om att vi genom detta ramdirektiv fastställer att en bra ekologisk status ska återställas för ytvatten och färskvatten inom EU till 2015, och jag måste säga er, herr kommissionsledamot, att det mycket långsamma genomförandet oroar oss mycket. Faktum kvarstår att det var mycket viktigt att skapa en ram för förbudet mot prioriterade ämnen och prioriterade farliga ämnen, av vilka somliga måste försvinna, och att anta normer för detta.

Ursprungligen innehöll ramdirektivet ett krav på komplett överensstämmelse med de internationella havskonventionerna, inte minst Osparkonventionen. Denna konvention omfattar en lista med ämnen som ska försvinna gradvis, och min grupp menade att det var mycket viktigt att direktivets lista med prioriterade farliga ämnen skulle omfatta de ämnen som anges i Osparkonventionen. Men för att åstadkomma en kompromiss godtog socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet det förslag som lades fram av vår föredragande Anne Laperrouze – som jag gratulerar för hennes gedigna arbete och personliga engagemang – och drog tillbaka sitt ändringsförslag. Socialdemokratiska gruppen vill i varje fall försäkra sig om att kommissionen, så snart experternas arbete och konsekvensbedömningarna har slutförts, faktiskt börjar arbeta med att uppnå den högsta skyddsnivån, eftersom det som står på spel, vilket ni känner till, inte bara är våra vattens kvalitet utan också kvaliteten på våra hav och överensstämmelsen med förslaget till direktiv om en marin strategi, som vi studerat i första behandlingen.

När det gäller det övriga stöder vi fullständigt de förslag som har godkänts av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, som jag ska sammanfatta här. För det första ska det finnas identiska mätmetoder i hela EU, vilka, kan jag tillägga, blir lindrigare för medlemsstaterna och tydligare för européerna. För det andra ska det naturligtvis finnas övergångsområden, men med ett slutdatum som i den första behandlingen bestämdes, eller i varje fall föreslogs, till 2008, om jag minns rätt. För det tredje slutligen den mycket viktiga punkten att vi gradvis ska se till att våra lagstiftningsförslag är helt konsekventa. Vi kritiseras ofta för att vi samlar ihop olika idéer. Den slutliga medlingen måste klargöras för EU:s medborgare.

  Henrik Lax, för ALDE-gruppen. – Miljön är en topprioritet för EU och det behövs drastiska åtgärder för att vi skall hinna skapa en miljömässigt hållbar framtid. Östersjön är ett av de hav som är i skriande behov av hårdare miljöregler för att kunna tillfriskna och för att kunna överleva. Jag vill därför rikta uppmärksamheten på några saker i kommissionens förslag om miljökvalitetsnormer som vi måste komma till rätta med.

Det finns en konflikt mellan kommissionens förslag och rekommendationer från internationella organisationer som Helsingforskommissionen, t.ex. i fråga om ämnen som DEHP. Det är också motstridigt att kommissionen enligt ramdirektivet om vatten skall kontrollera att medlemsstaternas förpliktelser att minska utsläppen uppnås senast år 2015, men att detta i det nya förslaget har ändrats till år 2025. Dessutom föreslås en ny artikel som skulle tillåta s.k. övergångsområden för överskridande av den tillåtna nivån för miljöfarliga ämnen. Kommissionen ger ingen tillfredsställande förklaring till varför dessa övergångsområden borde införas eller föreslår någon mekanism för hur man skall uppnå tillfredsställande vattenkvalitet inom dessa områden. Detta kan leda till en allvarlig urholkning av vår miljölagstiftning. Vi måste ha gemensamma, strikta och tydliga regelverk för att få bukt med miljögifterna i våra vatten. Det är något som vi inte får kompromissa med eller skjuta på framtiden.

  Margrete Auken, för Verts/ALE-gruppen. – (DA) Fru talman! År 1995 kom länderna runt Östersjön överens om att under de närmaste 25 åren stoppa utsläppen av några av de farligaste ämnena. Målet inkluderades i Ospar (konventionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten) och i den reviderade Barcelonakonventionen. I Europaparlamentet antog vi också denna princip i ramdirektivet om vatten, även om ingen tidsfrist bestämdes. Emellertid glömde kommissionen sedan fullständigt bort denna fråga. Det dröjde länge – inte två år som överenskommet, utan fyra och ett halvt år – innan kommissionen lade fram sitt förslag. Dessutom var listan med farliga ämnen alltför kort. Ambitionerna för vattenmiljön gick om intet. Det är illa inte bara för vattnet utan också för EU:s rykte. Vattenmiljön är något som angår folken i Europa, och vi inom EU måste leva upp till människornas förväntningar. Vi får inte bryta de löften som vi har gett så tydligt och så ofta.

Lyckligtvis samtyckte utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet helt till kommissionens förslag. Vi är tacksamma mot Anne Laperrouze för hennes arbete för att åstadkomma viktiga kompromisser med ordförandena för de olika grupperna. Utskottet har sedan dess röstat igenom ett antal förbättringar av kommissionens förslag, så vi har nu i själva verket ett utmärkt resultat. Som vanligt har vi utsatts för avsevärda påtryckningar från de bakåtsträvande företag som vägrar att modernisera sina produktionsmetoder. Men i omröstningen i morgon är det vi i Europaparlamentet som måste se till att EU uppfyller målen i Osparkonventionen och ramdirektivet om vatten. Vi får inte falla undan för gammaldags industrier som orsakar föroreningar. Vi är skyldiga vår miljö, vår hälsa och våra efterkommande att inta en fast hållning.

  Johannes Blokland, för IND/DEM-gruppen. – (NL) Fru talman! Först vill jag tacka föredraganden Anne Laperrouze för hennes arbete. Men jag vill göra två påpekanden.

Min första kommentar gäller de fall då det är tekniskt omöjligt eller orsakar oproportionerliga kostnader, både socialt och ekonomiskt, att uppfylla miljönormerna i en medlemsstat. Jag skulle vilja ha en begränsning för dessa fall av det slag som föreskrivs i punkt 4 i ramdirektivet om vatten.

Min andra kommentar gäller inventeringen av förluster. Sjöfart och tidvatten resulterar till exempel i att förorenande ämnen frigörs från avlagringar. Dessa ämnen har tidigare dumpats och bör inte betraktas som förluster, eftersom de dumpats vid ett tidigare tillfälle.

För att åstadkomma dessa förändringar har vi i gruppen Självständighet/Demokrati lagt fram två ändringsförslag, nr 66 och 67, som jag litar på att ni kommer att stödja.

  Irena Belohorská (NI). – (SK) Jag vill gratulera föredraganden Anne Laperrouze till hennes betänkande om vattenpolitik. Det betänkande vi diskuterar i dag hänger nära samman med ett annat som jag är föredragande för, nämligen betänkandet om en temainriktad strategi för hållbar användning av bekämpningsmedel.

Alla de åtta ämnen som finns med i gruppen med andra föroreningar är bekämpningsmedel, liksom de flesta ämnen ur gruppen med prioriterade föroreningar. Föroreningen av de europeiska vattnen med bekämpningsmedel och andra kemikalier är mycket allvarlig. Detta rättfärdigar behovet av att behandla problemen med ytvatten och bekämpningsmedel på EU-nivå snarare än på medlemsstatsnivå. Jag välkomnar därför varmt att vi inför normer för miljökvalitet, vilka blir bindande i alla 27 medlemsstater.

I mitt betänkande behandlar jag bland annat skydd för vattenmiljön. Åtgärder som nyligen föreslagits och som syftar till att förbättra skyddet inkluderar inrättandet av minst 10 meter breda skyddsområden utmed vattendrag samt förbud mot att sprida luftburna bekämpningsmedel, inklusive ett förbud mot användning av flera bekämpningsmedel i närheten av vattendrag, samt kvantitativa begränsningar av användningen av dessa bekämpningsmedel. Jag samtycker till föredragandens förslag att göra en omklassificering av de åtta ämnena från gruppen med andra föroreningar till gruppen med prioriterade föroreningar.

Men vattenfrågorna är inte enbart ett problem för EU, och samarbete med tredjeländer är därför också viktigt. Genomförandet av dessa åtgärder i EU kommer att vara ineffektivt så länge som förorenat vatten fortsätter att flyta in i EU:s medlemsstater från tredjeländer. Vissa områden i östra Slovakien, som tillhör landets fattigaste delar, har otillräckliga förråd av grundvatten. Dricksvatten fås genom att behandla ytvatten, snarare än genom grundvatten. Dessa områden i Slovakien står ofta inför helt fundamentala problem, med avloppssystem som är otillräckliga eller till och med obefintliga i vissa områden. Därför är det förståeligt att magsjukdomar är vanligt förekommande i denna del av Slovakien, och vi satsar stora belopp på behandling och vaccinering. Vi måste förhindra sådana problem genom att se till att det finns hälsosamt dricksvatten.

Att investera i kvaliteten på ytvatten är att investera i hälsa. Slovakien har endast använt omkring 25 procent av de tillgängliga strukturfondsmedlen för miljöändamål. Denna procentandel är oroväckande liten. Jag föreslår en högre procentandel.

  Péter Olajos (PPE-DE). – (HU) Detta direktiv fyller ett tomrum och är synnerligen relevant. Det tydligaste beviset för detta är att vi i sex år nu har haft en allt häftigare debatt mellan två medlemsstater, just på grund av att det saknas en sådan förordning.

Mitt i EU blir förbindelserna mellan Österrike och Ungern alltmer ansträngda på grund av att tre österrikiska läderfabriker släpper ut sitt industriavlopp i en flod vid gränsen mellan de två länderna. Detta gör att vattnet i floden löddrar sig, men de österrikiska myndigheterna fortsätter att försvara sig utan att ändra en min, och hävdar att de nuvarande EU-förordningarna tillåter detta. De hävdar att alla fabriker iakttar gränsvärdena för utsläppen. Men de tiger helt fräckt om effekterna av de åtskilliga ton industriavlopp som varje dag släpps ut i denna flod, som dessutom har en låg vattennivå.

I detta direktiv tar man slutligen hänsyn till den upptagningsförmåga som naturliga vattendrag har, och dessutom förbjuds 70 farliga ämnen, bland annat bekämpningsmedel, tvättmedel och lösningsmedel samt tungmetaller. Dessa ämnen äventyrar både ekosystemets hållbarhet och den mänskliga hälsan.

Mina ändringsförslag, som bland de farliga ämnena inkluderar naftalensulfonat som släpps ut av de nämnda österrikiska läderfabrikerna, fick stöd av en stor majoritet i utskottet. Därför känner jag mig säker på att parlamentet kommer att anta en sträng förordning vid omröstningen i morgon. Jag vill be mina kolleger att stödja de ändringar som föreslagits av mig och kommissionen. Låt oss göra en politisk insats för att skydda våra naturliga vatten så att de inte förvandlas till industrikloaker. Ytterligare en sak: Jag anser att tidsfristen, enligt vilken direktivet ska börja gälla 2015 och förbud mot direkta utsläpp eller föroreningar i ytvattnen ska ha införts till 2025 är alltför lång.

  Kathy Sinnott (IND/DEM). – (EN) Fru talman! Jag ser positivt på detta betänkande om miljökvalitetsnormer inom vattenpolitikens område. Det känns dock som att denna politik inte är tillräckligt omfattande för problemen med Irlands vattenförsörjningssystem.

På Irland är så mycket av vårt dricksvatten ytvatten: upp till 25 procent av landets offentliga vattenförråd riskerar att kontamineras av Cryptosporidiumparasiten. År 2005 bedömdes vattenförrådet i Galway löpa mycket hög risk, och i dag kan hushållen inte använda vattnet i Galway. Magtarmsjukdomar har brutit ut i både staden och grevskapet Galway.

En annan bidragande faktor till Irlands vattenproblem är spillvattnet från fabriker som Aughinish Alumina i Limerick, som har utgjort en stor källa till föroreningar i det lokala området med omnejd på grund av sina lager av giftig röd lera som läcker ut i vattnet. På Irland tillsätter man hydrofluorsyra till dricksvattnet som en så kallad medicinsk produkt för att motverka karies. Det är olagligt att tvångsmedicinera en hel befolkning med detta farliga giftämne som har medfört en ökning av skelettrubbningar. Vatten är en grundläggande mänsklig rättighet, en nödvändighet. Vi hoppas att detta direktiv kommer att bidra till att Irlands befolkning får en högre vattenkvalitet.

  Christa Klaß (PPE-DE). – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det gläder mig att vi nu äntligen behandlar den sista grundläggande delen av den lagstiftning som behövs för en omfattande EU-politik om tillhandahållande av vatten, och även för genomförandet av ramdirektivet om vatten. Det är bättre att först se till att något finns, än att åtgärda brister i efterhand, och det är särskilt sant när det gäller vatten, som vi behöver för vår egen överlevnad.

I ramdirektivet om vatten föreskrivs att den prioriterade listan med ämnen ska revideras regelbundet och uppdateras enligt aktuella forskningsrön, och den lista som vi gör upp är därför inte statisk eller slutlig, utan en del av en dynamisk process där man måste kunna inkludera ny kunskap och nya ämnen, ämnen som utvecklas och sedan börjar användas, vilket framgår av de många exempel som har nämnts av ledamöterna i dag.

Vi kan inte alltid lista och ta hänsyn till alla effekter som ett ämne har. Ett exempel var när p-pillret kom ut på marknaden på 60-talet och hälsades som en revolutionär triumf, och det var först senare som det visade sig att hormonerna berikade våra vatten, så konsekvensen är att det krävs ständig observation, och så uppfattar vi listan över ämnen i bilaga II, där föredraganden genom en kompromiss har sammanställt de ämnen som ledamöterna betraktade som faktiskt eller möjligen riskfyllda. Nu är det kommissionens sak att undersöka vad som ska göras med dessa ämnen, och sedan lägga fram förslag om det för parlamentet.

Denna lista ska endast betraktas som en lista över ämnen som måste undersökas. De kategoriseras inte och ingen bedömning görs av dem i förväg, och listan är inte heller fullständig. Alla ämnena måste bedömas vetenskapligt, och om det visar sig att de måste kategoriseras som farliga, bör de genast klassificeras som farliga. För att inrätta en bra europeisk vattenpolitik för att skydda folkhälsan måste man ta hänsyn till de nyaste kunskaperna och bedömningarna.

  Richard Seeber (PPE-DE). – (DE) Fru talman! Även jag vill tacka föredraganden Anne Laperrouze för detta framstående betänkande. Det är ytterst viktigt att vi skapar detta direktiv, som ska komplettera ramdirektivet om vatten, och som föredraganden har sagt är det lika viktigt att föroreningarna bekämpas vid källan, och att olika föroreningskällor behandlas med samma metoder, samtidigt som man förhindrar en snedvridning av konkurrensen och garanterar bra vattenkvalitet i hela EU.

Jag vill säga något om ett par ändringsförslag som jag betraktar som mycket viktiga. Det gäller särskilt det absoluta förbudet mot försämring, som Paul Rübig redan har hänvisat till, som kommer att leda till ett antal problem när det börjar tillämpas. Vi måste ställa oss frågan om det är lämpligt att vi antar något som sedan avsevärt kommer att försvåra ekonomiska verksamheter. I viss utsträckning missar den frågan poängen, för om man begränsar tillämpningen av övergångsområden endast till grundare vatten utgör detta också ett extremt allvarligt hinder för att hantera vattenresurserna.

Vi bör också undersöka olika sätt för hur valet och indelningen av prioriterade ämnen i kategorier kan utföras på ett vetenskapligt korrekt sätt, och det kommer att krävas några fler undersökningar om vi ska få en ordentlig vetenskaplig grund för att införa relevanta krav.

Jag vill särskilt uttala mitt stöd för Robert Sturdys ändringsförslag 75, som belyser behovet av teknisk genomförbarhet, och särskilt hur man ska undvika oproportionerliga kostnader.

Péter Olajos hänvisade till ett bilateralt problem mellan Österrike och Ungern. Såvitt jag känner till har man redan tillsatt en kommitté för att undersöka detta, och vi är naturligtvis särskilt intresserade av att de två länderna gemensamt löser problemet.

  Miroslav Mikolášik (PPE-DE). – (SK) Liksom mina kolleger vill jag tacka föredraganden Anne Laperrouze för hennes utmärkta arbete med att sammanställa detta viktiga dokument.

Att vi har diskuterat rent vatten i Europaparlamentet under de senaste två åren visar att frågan är mycket viktig för allmänheten. Dagens ämne gäller direktivet om grundvatten, både logiskt och när det gäller substansen. Det gläder mig att Europaparlamentet och rådet, när vi diskuterar de två föregående standarderna, har nått ett resultat, även om vi vet att meningsskiljaktigheterna fick lov att lösas genom förlikning. Jag är fast övertygad om att vi som ledamöter i Europaparlamentet måste vara mer ambitiösa än kommissionens förslag, och att vi bör föra in ytterligare några poster som för närvarande saknas i listan med särskilt skadliga ämnen. Jag hänvisar allmänt till teratogena och cancerframkallande ämnen samt tungmetaller, som letar sig in i både ytvatten och grundvatten, på grund av de bristfälliga processer som industrierna använder sig av. Sist men inte minst är det nödvändigt att införa stränga påföljder för dem vars vårdslöshet och grova likgiltighet orsakar läckage av bensin, olja och oljeprodukter ner i ytvatten och reservoarer med grundvatten. Slovakien, liksom dess granne Tjeckien, har haft olyckliga erfarenheter med en massiv förorening av vattnet, inklusive grundvattnet, i samband med utplaceringen av de sovjetiska beväpnade styrkor som ockuperade landet i 21 långa år.

Vi måste också förhindra att särskilt skadliga bekämpningsmedel sipprar in i vattnet, som används uteslutande inom jordbruket, och som direkt äventyrar befolkningens hälsa. Men när vi fastslår antalet mycket skadliga ämnen bör vi ta hänsyn till forskningsrön och bevis om hur skadliga de är för människor och andra levande organismer. Därför uppmanar jag kommissionen att utarbeta ett utkast till lagstiftning så att nya bindande normer kan träda i kraft senast 2015.

  Bernadette Bourzai (PSE), föredragande för yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling. – (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag talar som föredragande för yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling om detta förslag till dotterdirektiv till ramdirektivet om vatten.

Först vill jag gratulera Anne Laperrouze till det utmärkta arbete hon har gjort i denna komplexa och mycket tekniska fråga. Jag är särskilt nöjd med omröstningen i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, eftersom 12 av de 21 ändringsförslag som lagts fram av utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling godkändes.

Kort sagt var vårt utskotts mål att för det första påpeka säkerhetsåtgärderna och de förebyggande åtgärderna samt principen om att ”förorenaren betalar”. För det andra att belysa behovet av en rationell markanvändning som del av det ekologiska jordbruket. För det tredje att införa kompletterande nationella åtgärder och gemenskapsåtgärder för genomförandet, t.ex. definitionen av andra föroreningar och specifika kontrollprogram för sediment och biota. För det fjärde att belysa behovet av en formell utvärdering av konsekvensen och effektiviteten i gemenskapens olika åtgärder när det gäller vattenkvaliteten. För det femte att uppmana till samordning av kontrollprogram och nationella inventeringar när ett vattendrag flyter genom flera medlemsstater. Och för det sjätte, slutligen, att visa på medlemsstaternas behov av att till sina inventeringar lägga till en tidtabell för att genomföra målen för att minska, och faktiskt fasa ut, utsläppen.

  Joe Borg , ledamot av kommissionen. (EN) Fru talman! Det gläder mig att se att kommissionens föreslagna miljökvalitetsnormer stöds i de ändringsförslag som diskuteras. Dessutom verkar införandet av det nya konceptet med övergångsområden för överskridande av normerna och inrättandet av ett register över utsläpp också i stort sett godtagbara för Europaparlamentet. Jag tackar för ert stöd, eftersom jag anser att dessa delar är hörnstenarna i förslaget till direktiv. Dessutom kan jag helt och fullt stödja de bakomliggande avsikterna och målen för många ändringsförslag.

Jag vill först och främst säga att även jag är orolig för den potentiella risk som vissa av de prioriterade ämnena medför. Jag har förstått att utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet i ändringsförslagen 53–62 föreslår att elva av dessa kemikalier bör bli nya prioriterade farliga ämnen. Jag anser att vi redan kan hantera dessa risker och undvika negativa effekter på människors hälsa och miljön i och med genomförandet av Reach och annan gemenskapslagstiftning.

Jag vill också påpeka att jag delar oron över att nya föroreningar ständigt upptäcks i vårt drickvatten och badvatten. Jag ser att miljöutskottet, i ändringsförslag 65, 68 och 78, föreslår att 30 nya kemikalier som inte ingår i ramdirektivet om vatten ska läggas till på listan över prioriterade ämnen. Kommissionen arbetar med flera initiativ, bland annat insamling av information från nyligen utförda undersökningar om dessa och andra ämnen. Kommissionen kommer att informera er om resultatet av dessa initiativ 2008 som en del av den granskning av listan över prioriterade ämnen som kommissionen kommer att föreslå.

För det tredje finns det många ändringsförslag där man gör en koppling till annan relevant lagstiftning eller ålägger kommissionen ytterligare uppgifter eller skyldigheter. Även om kommissionen inte har möjlighet att godta några av dessa ändringsförslag, främst på grund av den rättsliga klarheten, delar den i många fall de bakomliggande avsikterna och målen. Beroende på ytterligare förhandlingar kommer jag att utnyttja de resurser som kommissionen har till sitt förfogande för att se närmare på de områden som parlamentet uttrycker farhågor om i dessa ändringsförslag.

När det gäller den punkt som tas upp om en eventuell konflikt mellan internationella konventioner, till exempel Helsingforskonventionen (Helcom), och ny lagstiftning kan jag försäkra Henrik Lax om att de internationella konventionerna och EU:s lagstiftning är och förblir förenliga med varandra. Parlamentet diskuterar för närvarande marinskyddsdirektivet där man kommer att använda befintliga regionala avtal, som Helcom, som de viktigaste genomföranderamarna och därmed garantera att de är förenliga.

Sammanfattningsvis, och när det gäller förslaget till dotterdirektiv, är jag glad över att kunna säga att kommissionen kan stödja 30 ändringsförslag helt, delvis eller i princip. Jag kommer att överlämna en detaljerad lista med kommissionens ståndpunkt om ändringsförslagen till parlamentets sekretariat⁽¹⁾.

Slutligen har många andra punkter berörts under denna diskussion. Jag kan försäkra er om att jag har noterat dem noggrant och kommer att framföra era idéer, åsikter och farhågor till kommissionsledamot Stavros Dimas som säkerligen kommer att begrunda dem väl.

  Talmannen. Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum tisdagen den 22 maj.

Bilaga – Kommissionens ståndpunkt

Betänkande: Laperrouze (A6-0125/2007)

Kommissionen kan godta följande 30 ändringsförslag helt, delvis eller i princip: 1, 3, 4, 7, 8, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 21, 22, 23, 24, 25, 29, 30, 31, 34, 35, 36, 38, 40, 43, 48, 52, 73 och 79.

Kommissionen kan inte godta följande ändringsförslag: 2, 5, 6, 9, 10, 11, 19, 20, 26, 27, 28, 32, 33, 37, 39, 41, 42, 44, 45, 46, 47, 49, 50, 51, 53, 54, 55, 56, 57, 58, 59, 60, 61, 62, 63, 64, 65, 66, 67, 68, 69, 70, 71, 72, 74, 75, 76, 77, 78, 80, 81, 82 och 83.

(1) Se bilaga.