Debatter

Måndagen den 21 maj 2007 - Strasbourg

19. Daphne III: särskilt program för att förebygga och bekämpa våld (debatt)

  Talmannen. Nästa punkt är en andrabehandlingsrekommendation från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande för perioden 2007–2013 av ett särskilt program för att förebygga och bekämpa våld mot barn, ungdomar och kvinnor samt för att skydda våldsoffer och riskgrupper (Daphne II) som en del av det allmänna programmet ”Grundläggande rättigheter och rättvisa” (16367/1/2006 – C6-0089/2007 – 2005/0037(COD)) (Föredragande: Lissy Gröner) (A6-0147/2007).

  Lissy Gröner (PSE), föredragande. – (DE) Fru talman! När jag står här, inte i en fullsatt kammare, utan snarare i en familjär atmosfär, gläder det mig att detta är en bra dag för de miljoner kvinnor, barn och ungdomar som utsätts för våld, för vi har, i ett påskyndat förfarande, antagit Daphneprogrammet för att förhindra och bekämpa våld och för att skydda våldsoffer för perioden 2007–2013, som en egen del av ramprogrammet för grundläggande rättigheter och rättvisa. I början såg det inte ut som om vi skulle lyckas, och jag vill tacka kommissionsledamot Franco Frattini för att han tog till sig parlamentets argument och avvisade den ursprungliga planen, enligt vilken Daphne skulle löpa tillsammans med programmet mot narkotika.

Med hjälp av intensiva förhandlingar, bland annat med rådet och kommissionen, har vi lyckats sammanställa ett klart definierat program, Daphne III, som är en viktig del för att hantera den stigande vågen med våld i det utvidgade EU.

Parlamentet nådde en politisk överenskommelse med det finska ordförandeskapet i rådet så långt tillbaka som november 2006, och sedan antog rådet i sin gemensamma ståndpunkt från mars 2007 de flesta ändringsförslagen från första behandlingen – inte ord för ord, det ska erkännas, men de principer de innehöll.

Jag vill påminna parlamentet om att det egna hemmet är den farligaste platsen för många kvinnor. För många av dem, i alla medlemsstater, är övergrepp de utsätts för av sin make, partner, far eller bror ett faktum i det dagliga livet. Var tredje eller fjärde kvinna har redan upplevt något slags fysiskt eller sexuellt övergrepp. Det som de har gått igenom själsligt kan inte mätas i siffror. Det vi här talar om känner inga gränser: smuggling av kvinnor, där kvinnorna blir allt yngre, könsstympning i immigrantsamhällen, våldsbrott som utförs av hedersskäl, Internethandeln med barnpornografi, homofobiskt våld – listan på områden där det krävs åtgärder enligt det nya Daphne III-programmet är lång, och de uppgifter jag har gett är långt ifrån fullständiga.

Som föredragande har jag arbetat för Daphne i flera år, och jag gläder mig över att den ökade budgeten på 116 miljoner euro gör det möjligt för oss att nå många fler icke-statliga organisationer. Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män insisterade på mer öppenhet, avlägsnande av byråkratiska hinder och smidigare tillgång, med tanke på de mindre organisationerna.

Vi har också lyckats bibehålla helpdesk-tjänsten och sammanföra den expertis som finns i alla medlemsstater och hos våra partner utanför EU, och utnyttja detta i en tvärvetenskaplig tankesmedja, för att vi bättre ska kunna hålla jämna steg med våra politiska insatser. Jag förväntar mig att det genusinstitut som snart ska inrättas kommer att fortsätta att ägna sig åt denna prioritet, nämligen att bekämpa våldet.

Det måste emellertid sägas, herr kommissionsledamot, att det finns två andra aspekter som vi måste ta itu med utan dröjsmål, för ni lovade oss i debatten vid första behandlingen av Daphneprogrammet att ni skulle sträva efter att inrätta en rättslig grund för kampanjen mot våld, men nu, år 2007, befinner vi oss i den situationen – vilket jag finner oacceptabelt – att Daphne III måste grundas på artikel 152, som handlar om hälsa. Där vore det lämpligt att ta ytterligare ett steg framåt. För det andra planerades det – vilket konstaterades i rådets extra uttalande om Daphneprogrammet, och kommissionens ordförande José Manuel Barroso utlovade även detta den 8 mars – att ett initiativ skulle inledas för ett europeiskt år mot våld som drabbar barn, ungdomar och kvinnor, vilket sker på många olika sätt. När vi nu har erfarenheter av att få Daphne I och II att fungera i alla medlemsstater, av vilka många har dragit nytta av att ha antagit den österrikiska undantagslagen, kommer vi att fortsätta att kämpa för fördelarna med delade erfarenheter på EU-nivå, och för införande av nationella handlingsplaner och lagstiftning på områden som tidigare var tabu, och där menar jag de privata slagfält som vi hoppas kunna kasta något ljus över, vilket tidigare var otänkbart.

Jag rekommenderar därför att parlamentet förlänger Daphne III utan ytterligare ändringsförslag, och på så vis gör det möjligt för oss att agera snabbt när det gäller genomförandet och få ett slut på den privata terrorn.

  Franco Frattini, kommissionens vice ordförande. (EN) Fru talman! Att bekämpa våld i alla dess former, särskilt våld mot kvinnor, ungdomar och barn, är en viktig prioritering för Europeiska kommissionen och för mig personligen.

Daphneprogrammet är en viktig del av kommissionens insatser för att bekämpa våld i Europa och stödja våldets offer. Sedan det första initiativet 1997 har omkring 460 projekt finansierats genom Daphneprogrammet. Detta är ett mycket viktigt bidrag från EU. I år, 2007, firar Daphneprogrammet 10-årsjubileum. Det gläder mig att programmet Daphne III nu är redo för att antas. Tack vare detta nya program kommer kommissionen att kunna stärka sina åtgärder för att bekämpa våld och därför – och jag är mycket tacksam mot föredraganden Lissy Gröner – var jag från första början överens om att hålla Daphneprojektet åtskilt från andra EU-program, till exempel det om droger.

Daphne III kommer att pågå från 2007 till 2013 med en sammanlagd budget, som föredraganden sa, på över 116 miljoner euro, vilket är en ökning med över 50 procent jämfört med programmet Daphne II. Jag vill tacka föredraganden och Europaparlamentet för det starka stöd som ni har visat under hela detta förfarande. Jag ser fram emot ett fortsatt samarbete med er i den gemensamma kampen mot våld. Jag har noterat den mycket intressanta idén om att inrätta ett europeiskt år för bekämpning av våld mot kvinnor och barn.

Jag vill bara lyfta fram en punkt. Att bekämpa våld och skydda kvinnor och barn handlar givetvis om att öka medvetenheten, men det handlar också om att förbättra det operativa samarbetet om informationsutbyte. Det är alltså en mycket god idé med ett ordentligt forum för utbyte av idéer och insatser.

Vi bekräftar vårt åtagande, och jag bekräftar mitt personliga åtagande, för att hitta bättre sätt att ta itu med frågan om våld mot kvinnor när det gäller den rättsliga grunden. Hittills har vi dessvärre begränsats något av den rättsliga grunden, men jag kan bekräfta att jag personligen åtar mig att försöka finna en bättre rättslig grund för att ge mer utrymme åt bekämpningen av våld. Jag anser att ett ordentligt genomförande av Daphne III kommer att ge oss bra förslag och idéer som går att tillämpa i praktiken.

  Marie Panayotopoulos-Cassiotou, för PPE-DE-gruppen. – (EL) Herr kommissionsledamot! Det råder ingen tvekan om att det är en grundläggande rättighet för EU:s medborgare och för alla som bor inom EU att leva i frihet, trygghet, rättvisa och skydd för hälsan.

Men verkligheten kastar tvivel över framgången för dessa mål och närvaron av våld blir märkbar både i det privata livet och på allmänna platser.

Våldsyttringarna är utan tvekan en instinktiv reaktion, som emellertid kan undvikas om varje människas samvete omfattar de värderingar och principer som gäller för samlevnaden i en konstitutionell stat, och en syn på det mänskliga livet och människovärdet som ett högsta värde som inte kan jämföras med något annat värde.

Som medföredragande för gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater gratulerar jag Lissy Gröner och alla som bidragit till att utforma den gemensamma ståndpunkten om antagandet av det nya programmet, och jag anser att den breda finansieringen kommer att ge mervärde till det som uppnåtts genom de åtgärder som genomförts under tio års framgångsrik tillämpning av Daphneprogrammen samt medlemsstaternas initiativ för att betona värderingar och förhindra utbrott av våld, medan man samtidigt erbjuder stöd åt offren.

Jag anser att den nya kombinationen i förslaget och möjligheten till samarbete mellan medlemsstaterna och EU:s institutioner är lyckosam. Mina kommentarer begränsar sig till tillämpningen av detta.

Kombinerade åtgärder på flera nivåer, där det primära syftet är utbildning och skapande av ett socialt samvete som kan motstå alla former av våld och respekterar det mänskliga livet, från dess början till dess naturliga slut.

Öppenhet och ärlig utvärdering vid urvalet av handlingsplaner, kombinerade åtgärder tillsammans med andra gemenskapsprogram och gemenskapsstrategier, till exempel Progress och den kommande strategin om barnets rättigheter.

Jag hoppas att framgångarna med att bekämpa våldet inom EU kommer så snabbt, att om ett av de kommande åren förklaras vara det europeiska året mot våld, så kommer det huvudsakligen att handla om att utplåna våld på internationell nivå.

  Christa Prets, för PSE-gruppen. – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot! Eftersom finansieringsfrågan har diskuterats en hel del, vill jag klargöra något. Eftersom vi nu är 27 länder, och programmet ska pågå i ytterligare två år, följer av detta att den 50-procentiga höjningen inte är helt riktig om vi vill – och det vill vi – göra programmet mycket mer effektivt, även om vi gläder oss åt att det nu kan komma igång, trots att starten blivit fördröjd. Jag menar att det är tack vare vår föredragandes envishet som vi har kunnat säkra vissa mycket viktiga saker som vi hade begärt, nämligen undanröjandet av de byråkratiska hindren, en ökad öppenhet och inrättande av helpdesk-tjänsten.

Det gemensamma yttrandet, med stöd för ett år mot våld, är något som vi har efterlyst väldigt länge. Jag vill uppmana oss alla att faktiskt omsätta ord i handling för att under ett år placera våld i alla dess former i centrum för de politiska åtgärderna, och, hoppas jag, få se att ett högre procenttal av brotten klaras upp, särskilt när det gäller människohandel – speciellt med kvinnor och barn.

  Anneli Jäätteenmäki, för ALDE-gruppen. – (FI) Fru talman! En viktig del av Daphneprogrammet är sexuellt våld och bekämpningen av det. Tyvärr är internationell människohandel med kvinnor världens tredje största grå ekonomi, efter narkotika och vapen. Man har uppskattat att omsättningen för handel med kvinnor uppgår till omkring 200 miljoner euro enbart i Europa. Det är massor av pengar, och det är något som faktiskt påverkar många människor. Handel med kvinnor är ett modernt slaveri, en slavhandel. Om vi vill utrota handeln med kvinnor inom EU, något som liknar slaveri, måste vi vidta kraftfulla åtgärder. Enligt forskningsuppgifter är det bara en av fyra illegala prostituerade immigranter som i förväg vet att hon kommer att arbeta som prostituerad. De andra har lurats eller tvingats till prostitution.

Jag är glad över att kommissionen och EU har uppmärksammat denna fråga, men både EU och medlemsstaterna har fortfarande mycket att göra.

För det andra vill jag säga några ord om våld inom familjen. Jag föredrar att tala om våld inom familjen hellre än om våld mot kvinnor, eftersom vi kvinnor tyvärr också kan vara våldsamma, och undersökningar visar att kvinnor ibland är ännu mer våldsamma än män, och att det inte finns några gränser för vad de kan göra när de blir våldsamma. Det är bra att tala öppet om våld inom familjen, för det ökar möjligheterna för att kvinnor och män kommer att söka vård och anmäla dem som är ansvariga för våldet. I dag är det emellertid ofta så att offren skäms så mycket, särskilt om den som utövat våldet är någon närstående, att de är tveksamma till att tala om det. Men ju mer det talas om det, desto mer kommer människor att våga tala om att de har utsatts för våld.

  Hiltrud Breyer, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Fru talman! Vårt hjärtliga tack går till föredraganden. Vi vet att Daphne är helt enastående bland EU:s program. Det kanske är litet, men det är framgångsrikt och har redan kunnat uppnå några mycket viktiga framgångar i kampen mot det våld som kvinnor och barn utsätts för.

Daphne är EU:s sätt att visa hur stor vikt vi fäster vid att bekämpa våld mot kvinnor, och som ett program måste det vara en ständig påminnelse för oss och en uppmuntran att låta kampanjen mot detta våld – som inte bara riktas mot kvinnor, utan också mot barn – få en central plats. Inom EU blir var tredje kvinna och vart fjärde barn offer för våld i hemmet, men bekämpning av den sortens våld är inte, inte ens nu, någon prioritet på den politiska dagordningen.

Kommissionsledamot Frattini, trots att jag är medveten om att ni har haft många tillfällen att nämna det här i kammaren, och föredraganden också har gjort det, skulle jag ha önskat att vi hade funnit en oberoende rättslig grund och gett kampen mot våld en mer central och framstående ställning. Jag skulle ha önskat att ni i dag hade gett oss en tidtabell och klargjort när vi kan förvänta oss att EU har en politik som är särskilt inriktad på detta, så att det politiska stödet kan uttryckas i handling.

Det som står klart är att våldet mot kvinnor måste stoppas. Eftersom Daphne inte är mer än en droppe i havet behöver vi en gång för alla ett direktiv mot våldet, och jag hoppas att vi inte måste vänta alltför länge på det.

ORDFÖRANDESKAP: MARTÍNEZ MARTÍNEZ
Vice talman

  Ilda Figueiredo, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) Herr talman! Jag vill göra tre påpekanden i samband med denna debatt. För det första välkomnar jag att vi behåller ett särskilt program för att förhindra och bekämpa våld mot barn, ungdomar och kvinnor och skydda offer och riskgrupper. Det är något som vi har förespråkat från första början, och vi välkomnar detta resultat.

För det andra vill jag nämna att även om finansieringen har ökats jämfört med de tidigare programmen, är jag besviken över att kommissionen inte fullständigt godtog det förslag som vi lade fram, och som syftade till en större höjning för att kunna ta rimlig hänsyn till EU:s utvidgning och till de allvarliga problemen med våld mot kvinnor, inklusive sexuellt utnyttjande och människohandel.

För det tredje vill jag uppmana kommissionen att så snart som möjligt lägga fram det förslag vi kom överens om, för att besluta om ett nytt europeiskt år mot våld mot kvinnor, barn och ungdomar.

  Urszula Krupa, för IND/DEM-gruppen. – (PL) Herr talman! Människor har råkat ut för våld och aggressioner från historiens gryning fram till denna dag. Detta utgör en allvarlig hälsofråga, som inte bara vittnar om sjukdom, personlighet och psykisk ohälsa, utan också om individuell ondska.

Roten till våldet kan spåras tillbaka till den tidiga barndomen. Bidragande faktorer inkluderar medfödda förutsättningar, sjukdomar och framför allt olämplig uppfostran, utan etiska och moraliska principer. En sådan uppfostran bidrar till utveckling av narcissism och självcentrering.

Insatserna för att bekämpa våld måste naturligtvis riktas mot det fysiska våldet. Men de måste också sikta på psykiskt våld som är ännu mer skadligt och utbrett. Psykiskt våld förekommer inte bara i det privata och dagliga livet. Det ingår också i olika typer av lobbying, och i de påtryckningar som förekommer allt oftare på den politiska scenen. Ekonomiska resurser måste användas för att förhindra våld genom att lära ut hur man uppträder med empati, och inte enbart lindra effekterna av våldet.

  Lydia Schenardi, för ITS-gruppen. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Jag välkomnar särskilt de många insatser som gjorts av mina kolleger, och även av kommissionen, för att garantera att Daphneprogrammet genomförs och fungerar som det ska – det program som är utformat för att förhindra och bekämpa våld mot kvinnor, ungdomar och barn – genom att bland annat förse det med en särskild budgetrubrik och genom att avsevärt öka budgeten.

Jag vill ta tillfället i akt för att betona en särskilt motbjudande utveckling, som förekommer alltmer i våra samhällen, nämligen misshandeln av nyfödda barn. Särskilt i Frankrike går det inte vecka utan att vi får läsa i nyhetsnotiserna om ett nytt fall med ett spädbarn som blivit misshandlat eller övergivet. Denna utveckling, som inte bara hänger samman med fattigdom och sociala och känslomässiga problem och det inneboende våld som våra samhällen framkallar, utan också beror på att det mänskliga beteendet tenderar att bli alltmer fientligt och frustrerat, med själviskhet och en allmän brist på respekt, skulle kunna bromsas om mer psykologiskt och materiellt stöd gavs åt kvinnor och familjer som har svårigheter.

Det finns i själva verket ett brådskande behov av att vidta förebyggande åtgärder för dessa familjer och dessa kvinnor i nöd. Men åtgärderna bör också åtföljas av verkliga straffpåföljder. Vare sig vi talar om våldtäkt eller andra former av fysiskt våld som sorgligt nog alltför ofta resulterar i dödsfall, är straffen inte tillräckligt avskräckande.

Kampen mot våldet beror också nödvändigtvis på hur vi behandlar dem som gynnar sådant våld. Jag tänker på Internet, där perverterade personer och psykopater kan ge fria tyglar åt sin besatthet, jag tänker på videospel, där sex och våld är legio, jag tänker på narkotika och andra psykotropiska ämnen som försätter varje användare i ett transtillstånd, och jag tänker på alkohol som, när det konsumeras till övermått, orsakar enorma skador, inte minst därför att den befriar människor från deras hämningar.

Kampen mot våldet börjar med uppfostran av våra barn och byggande av den framtid som vi vill erbjuda dem.

  Edit Bauer (PPE-DE). – (SK) För ett par år sedan när frivilligorganisationer i mitt land lanserade en kampanj mot våld med sloganen ”Var femte kvinna” blev delar av den politiska eliten samt allmänheten upprörd. De sa att även om det kanske var så i Österrike stämde det absolut inte när det gäller Slovakien. Då fanns det inga tillgängliga uppgifter om våld i Slovakien.

Enligt de senaste undersökningarna är situationen mycket värre. Omkring 40 procent av eleverna hävdade att de hade bevittnat eller till och med fallit offer för våld. Man kan nog hävda att mitt land varken är bättre eller sämre än grannländerna i det fallet. Våld är ett mycket allvarligt socialt problem, vilket framgår av den dialog som hölls med tusen barn och ungdomar under utarbetandet av en strategi för barns rättigheter. En av de första prioriteringarna som utarbetades hänförde sig till barns erfarenhet av våld.

I detta avseende välkomnar jag betänkandet av Lissy Gröner som har drivit det med ett väldigt stort engagemang. Det gläder mig oerhört att programmet har varit så framgångsrikt och att det nu är bättre finansierat. Det är dock absolut nödvändigt att utarbeta en bättre rättslig ram för att stödja kampen mot våld. I betänkandet om människohandel framhävs vikten av samarbete och en viss mån harmonisering av europeisk och nationell lagstiftning. Jag menar att detta är mycket viktigt även i det här fallet och jag uppskattar verkligen kommissionens vice ordförande Franco Frattinis insats på området.

Jag vill framhäva den positiva och oersättliga roll som frivilligorganisationer spelar på området. I detta avseende välkomnar jag även åtgärder för att underlätta för frivilligorganisationer att få tillgång till finansiering.

  Teresa Riera Madurell (PSE). – (ES) Herr talman! Våld mot kvinnor är ett gissel som inte kan accepteras i ett demokratiskt samhälle. Därför måste vi bekämpa könsrelaterat våld om vi ska kunna skapa ett samhälle med sann demokrati, rättvisa och solidaritet. Därav vikten av betänkandet. Jag vill därför börja med att gratulera föredraganden till ett utmärkt arbete.

Daphneprogrammet är ett mycket viktigt instrument för att stödja kvinnoorganisationer som bekämpar könsrelaterat våld. Det har förstärkts och blivit mer synligt i och med att det skiljdes från programmet för förebyggande av narkotikamissbruk och information.

Detta har, precis som budgetökningen och införandet av människohandel och tvångsprostitution som våldsformer och hänvisningen till könsstympning och hedersmord, varit en verklig framgång för parlamentet.

I mitt land Spanien finns en banbrytande lag för bekämpning av alla former av könsrelaterat våld. Vi anser att den är nödvändig för att få ett slut på de här brotten inom en rimlig tidsperiod.

Av alla dessa skäl anser jag att det är ytterst viktigt att så fort som möjligt utarbeta en rättslig ram på EU-nivå för att bekämpa våld mot kvinnor på ett integrerat sätt i alla medlemsstater. Jag håller med Lissy Gröner om att vi måste göra omedelbara framsteg i den riktningen.

  Inger Segelström (PSE). – Jag vill tacka Lissy Gröner och kommissionsledamot Frattini för deras utmärkta arbete. Jag var ansvarig i LIBE-utskottet för att skicka tillbaka detta betänkande till kvinnoutskottet där det hör hemma.

För oss svenska socialdemokrater är Daphne en hjärtefråga eftersom det var den svenska kommissionsledamoten Anita Gradin som engagerade sig så hårt för EU:s roll i bekämpningen av våld mot kvinnor.

Så länge män utövar våld mot kvinnor och barn, så länge det förekommer sexslavhandel med kvinnor och unga flickor, så länge inte alla kvinnor i EU har rätt till fri abort, så länge kvinnor i EU drabbas av hedersvåld och så länge kvinnors rättigheter i EU behöver stärkas kommer vi socialdemokratiska kvinnor att fortsätta att kämpa för Daphne och att programmet får ett ordentligt ekonomiskt stöd. Jag beklagar att vi inte fick stöd för att inrätta ett nätverk för barnombudsmän, men i den frågan kommer jag att återkomma till kommissionsledamot Frattini och andra när vi fattar beslut om barnstrategin. Det fantastiska med Daphne är att det är organisationernas möjlighet att pröva nya idéer och att få inspiration genom goda exempel som vi kan använda oss av i bekämpningen av våld i hela EU.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE). – (PL) Herr talman! Daphneprogrammet inrättades 1997 och har redan bidragit med finansiering till fler än 370 projekt som stöder frivilligorganisationer samt fristående institutioner och föreningar som arbetar med att förhindra och bekämpa våld mot barn, ungdomar och kvinnor.

Budgeten för Daphne III planeras uppgå till omkring 117 miljoner euro. Vi måste välkomna rådets beslut om att anta de flesta av parlamentets ändringsförslag från första behandlingen, särskilt dem som syftade till att minska byråkratin och ge tekniskt stöd till förslag. Det är delvis parlamentets förtjänst att den mycket effektiva särskilda jourtelefonen för våldsoffer kommer att hållas öppen även i fortsättningen. Dessutom ska en expertgrupp inrättas för att ge offer stöd och råd.

Målen med Daphne III är värda särskilt stöd. De omfattar stöd till en gemensam politik om skydd för folkhälsan, bekämpning av våld i hemmet, skydd av barns rättigheter och bekämpning av människohandeln. I detta avseende måste kommissionen så fort som möjligt överväga förslaget från parlamentet och rådet om möjligheten att ta ett initiativ till ett europeiskt år för bekämpning av våld mot barn, ungdomar och kvinnor.

Avslutningsvis vill jag tacka föredraganden Lissy Gröner.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum tisdagen den 22 maj.

  Zita Gurmai (PSE), skriftlig. – (HU) Våld mot kvinnor inom familjen är ett allvarligt socialt problem som hänför sig till att kvinnor dessvärre fortfarande befinner sig i ett strukturellt underläge och blir diskriminerade i detta mansdominerade samhälle. Det handlar om ett förnedrande och orättvist fenomen som kan – dock i olika utsträckning – förekomma i alla länder och sociala samhällsskikt och som påverkar kvinnors levnadsvillkor, vardag och delaktighet på arbetsmarknaden negativt. Jag betonar att mäns våld mot kvinnor är oacceptabelt i ett modernt, demokratiskt samhälle!

Det är uppenbart att Daphneprogrammet måste fortsätta med hänsyn till tidigare framgångar. Jag anser att det är ett enastående resultat och en viktig möjlighet att det nya programmet har mer än dubbelt så stor finansiering som det förra programmet. Därmed kommer vi att ha större förväntningar på det. Vid genomförandet av programmen måste man fästa särskild vikt vid ökad öppenhet, målinriktade metoder och effektivitet och se till att de når ut till en ännu större del av samhället.

I kampen mot det här destruktiva fenomenet är det viktigt att öka medvetenheten och utvidga det sociala skyddet till att omfatta alla områden. Dessvärre finns det fortfarande inte någon riktigt tillförlitlig och avslöjande statistisk som är harmoniserad på EU-nivå och som därmed skulle kunna utgöra en tillräcklig jämförelsegrund när det gäller våld mot kvinnor inom familjen. Vi måste ta alla tillfällen i akt för att uppnå detta.

  Katalin Lévai (PSE), skriftlig. – (HU) Jag välkomnar parlamentets och rådets initiativ att i en gemensam förklaring uppmana kommissionen att överväga att ta initiativ till ett europeiskt år för bekämpning av våld mot barn, ungdomar och kvinnor.

Jag anser att rådet gjorde en viktig insats genom att efter antagandet av en gemensam ståndpunkt erkänna framgången med Daphneprogrammet och ge sitt enhälliga stöd till att programmet fortsätter i ett tredje skede som kommer att löpa ända till 2013. Som ytterligare ett positivt resultat vill jag framhålla att budgeten har ökat till nästan 117 miljoner euro. Jämfört med budgeten på 50 miljoner för Daphne II och 20 miljoner för Daphne I utgör detta ett viktigt steg framåt.

Jag menar att vi kan se parlamentets framgång under förhandlingsförfarandet med att försvara en rad ändringsförslag, till exempel att underlätta tillgången för frivilligorganisationerna, som en gemensam framgång. Vi gjorde en stor insats genom att se till att man kommer att fortsätta att erbjuda helpdesk-tjänsten och inrätta en tankesmedja som kan erbjuda expertråd.

Jag har själv medverkat till överenskommelsen om att utarbeta en gemensam förklaring om ett europeiskt år för bekämpning av våld mot barn, ungdomar och kvinnor.

Som taleskvinna för socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet när det gäller frågor om romer vill jag slutligen uppmärksamma er på att inom den romska minoriteten, som i sig ofta är försvarslös, är de mest utsatta medlemmarna, det vill säga barn och kvinnor, i underläge i flerdubbel bemärkelse. Eftersom de utsätts för mest våld kräver jag att de ges särskilt stöd och skydd inom ramen för detta program.