Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 21 maj 2007 - Strasbourg

20. Strukturpolitikens effekter på sammanhållningen i EU (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Francisca Pleguezuelos Aguilar, för utskottet för regional utveckling, om strukturpolitikens effekter på sammanhållningen i EU (2006/2181(INI)) (A6-0150/2007).

  Francisca Pleguezuelos Aguilar (PSE), föredragande. – (ES) Herr talman! Jag vill börja med att gratulera kommissionen till det här lämpliga initiativbetänkandet.

Det är lämpligt när det gäller både fjärde debatten om sammanhållningen och den kommande debatten om granskningen av EU:s budget för 2008–2009 eftersom sammanhållningspolitiken förmodligen kommer att vara EU:s största budgetpost och politikens mervärde kommer att framgå tydligt.

Avsikten med betänkandet har därför varit att ta itu med effekterna av detta på fyra stora områden, det sociala, ekonomiska och territoriella området samt förvaltningsområdet, genom att lägga fram ett antal förslag med olika målsättningar.

Det första handlar naturligtvis om att optimera synergieffekterna mellan de olika formerna av offentlig politik i EU och medlemsstaterna.

Det handlar även om att stärka innovationen och sammanhållningens territoriella dimension.

Vi strävar även efter att, med nya indikatorer, mer exakt mäta konvergensen mellan regionerna och sammanhållningspolitikens effekter.

Slutligen handlar det om att förbättra förvaltningen och göra sammanhållningspolitiken synligare eftersom vi strävar efter att föra politiken närmare de europeiska medborgarna.

I detta avseende vill jag lyfta fram en del av förslagen i betänkandet. Å ena sidan finns det ett behov av att öka den administrativa kapaciteten under genomförandefasen för den nya sammanhållningspolitiken genom att inrätta ett nätverk med godkända handledare i syfte att genomföra alla utbildningsåtgärder på alla nivåer, särskilt på lokal nivå, där jag anser att det kommer att krävas mest arbete.

Med hänsyn till synergieffekterna mellan de olika formerna av offentlig politik innehåller betänkandet en uppmaning till kommissionen att utforska nya sätt att kombinera strukturfonderna med annan politik och annat gemenskapsstöd i syfte att främja konkurrenskraft, forskning och innovation.

Därför innehåller betänkandet naturligtvis även förslag om att främja goda metoder och mäta fondens effekter samt tilldela organet ORATE (Observationsorgan i samverkan för europeisk regional utvecklingsplanering) de resurser och uppgifter som det behöver för att kunna fungera som ett verkligt observationsorgan för goda metoder.

Vi strävar även efter att skapa en territoriell balans mellan stads- och landsbygdsområden, därav förslaget om att uppmuntra till utbyte av bästa praxis inom nätverk – territoriella nätverk – och särskilt stödja ekonomiska områden som ligger långt från stora tätortsområden.

Vi måste även arbeta med ledmotivet i den territoriella dimensionen, vilket är inrättande av områden med många centrum (polycentrism), och naturligtvis med användningen av ny teknik.

När det gäller innovation, som utan tvekan genomförs genom sammanhållningspolitiken, innehåller betänkandet förslag om att anta Aho-rapporten, i vilken föreslås att man ska avsätta åtminstone 20 procent av strukturfondsmedlen för stöd till FoU+I, och att de inte bara ska användas till stora projekt utan även mindre projekt och särskilt i de minst gynnade regionerna.

Mot bakgrund av att mer än 90 procent av Europas produktiva system utgörs av små och medelstora företag anser vi att det är mycket viktigt att underlätta deras tillgång till stöd och EU-program, särskilt när det gäller innovation.

Därför har vi föreslagit att man utser tekniska ombud på regional och lokal nivå som i förening med regionala projekt och nätverk utan tvekan kommer att bidra till att de små och medelstora företagen blir mer dynamiska.

Jag är säker på att dessa åtgärder och de övriga åtgärder som föreslås i betänkandet kommer att synliggöra sammanhållningspolitiken och dess praktiska resultat för EU-medborgarna.

Dessutom, och i viss mån till följd av det som nyligen har hänt när det gäller möjliga omlokaliseringar inom alla produktionssektorer och i alla länder, inklusive mitt eget land, vill jag även nämna att jag har lagt fram tre ändringsförslag till mitt eget betänkande, i vilka jag betonar och framför allt upprepar de åtgärder som redan har tagits upp i resolutioner som parlamentet har antagit om omlokalisering av företag och om metoder för att se till att företag som tar emot gemenskapsstöd inte omlokaliserar sina verksamheter. Framför allt kommer sanktioner att införas mot dem om de skulle göra det.

Jag uppmanar er att stödja ändringsförslagen eftersom jag menar att parlamentet redan har diskuterat och godkänt dem.

Jag vill avsluta genom att tacka alla skuggföredragandena och ledamöterna vars förslag har berikat betänkandet, som jag hoppas att ni kommer att stödja.

  Joe Borg , ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Det är ett nöje att diskutera Francisca Pleguezuelos Aguilars betänkande här i parlamentet, som har tagits fram av utskottet för regional utveckling. Jag har fått höra av min kollega kommissionsledamot Danuta Hübner, som ber om ursäkt för att hon inte kunde vara med i dag, att detta betänkande precis som de föregående återigen visar vilket utmärkt och effektivt samarbete vi har.

Jag delar fullständigt åsikten om att sammanhållningspolitiken är avgörande för att dels minska de interna skillnaderna inom EU, dels minska klyftan mellan de europeiska regionerna och de världsledande ekonomierna. Detta beror på att sammanhållningspolitiken grundas på en ny modell för hållbar utveckling som bäst kan beskrivas som ett villkorligt beviljande.

För att omfattas av politiken måste medlemsstaterna ta fram en strategi för användning av resurserna på medellång sikt, medfinansiera EU-stöd från nationella budgetar, arbeta i partnerskap på nationell, regional och lokal nivå samt respektera EU:s lagstiftning och strategier. Dessa villkor har lett till inrättandet av ett effektivt administrativt system på EU-nivå, nationell, regional och lokal nivå – ett system med flernivåstyre.

Dessutom, vilket med rätta framhålls i betänkandet, är sammanhållningspolitiken ett viktigt bidrag för att öka handelsflödena på den inre marknaden och får följaktligen en effekt även utanför de regioner och länder där politiken genomförs. Men vi måste alla erkänna att vi förmodligen inte har mätt, förklarat eller uppskattat effekterna av vår politik tillräckligt.

Sammanhållning bör ju bedömas utifrån flera dimensioner och inte begränsas enbart till BNP, eftersom detta på kort och medellång sikt inte återspeglar många viktiga delar av effekterna av EU:s sammanhållningspolitik. I den fjärde sammanhållningsrapporten kommer vi därför att genomföra en noggrann analys av den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen i EU med hjälp av flera olika indikatorer.

En av nycklarna till sammanhållningspolitikens framgång är utan tvekan att den är en integrerad, fullfjädrad politik. Den består inte av en massa sektorsspecifika strategier, utan är en politik där man integrerar olika strategier inom det övergripande utvecklingsstrategiska sammanhanget. Därför är det möjligt att skapa särskilda skräddarsydda lösningar för varje europeisk region eller område. Samtidigt är det en ny politik som är beroende av samarbete och synergieffekter med annan EU-politik och nationell politik.

Nu kommer jag till kopplingen mellan strategin för tillväxt och sysselsättning och sammanhållningspolitiken. Redan i år kommer varje medlemsstat att fastställa hur sammanhållningspolitiken bidrar till genomförandet av det nationella reformprogrammet. Kommissionen kommer också i sin årliga lägesrapport inför Europeiska rådets vårmöte att sammanfatta de framsteg som har gjorts med att uppnå EU:s prioriteringar för att främja konkurrenskraft och skapa sysselsättning, bland annat för att uppnå målen för integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning för 2005–2008. Vi har också infört ett nytt tillvägagångssätt för öronmärkning för att till att den övervägande andelen resurser från sammanhållningspolitiken investeras i främjande av Lissabonstrategin.

Som ni vet har programfasen ännu inte fullbordats. Med den tillgängliga informationen kan vi dock redan nu säga att främjandet av det strategiska tillvägagångssättet för sammanhållningspolitiken och inriktningen på tillväxt inom sysselsättningens område har varit framgångsrika. Runt 200 miljarder euro kommer faktiskt att investeras i Lissabonmålen mellan 2007 och 2013. Om vi lägger till medfinansiering och privata resurser som främjas genom sammanhållningspolitiska interventioner kan detta belopp mycket väl fördubblas, och det kan vi jämföra med 150 miljarder euro mellan 2000 och 2006.

Dessutom har vi för den nya perioden 2007–2013 förstärkt samarbetsmekanismerna inom kommissionen, både när det gäller programdokumenten och den dagliga verksamheten. På sätt och vis blev förberedelserna för programperioden 2007–2013 en mötespunkt för olika EU-prioriteringar. Ett exempel är forskning och utveckling och innovation. På EU-nivå har ny samverkan skapats mellan sammanhållningspolitiken, sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling samt programmet för konkurrenskraft och innovation. I de två sistnämnda programmen kommer man att ta större hänsyn till särdragen för de regioner som halkar efter. Å andra sidan kommer sammanhållningspolitikens bidrag till finansieringen av verksamhet inom forskning och utveckling och innovation att ökas avsevärt.

Tjänsteavdelningarna inom generaldirektoratet för regionalpolitik håller, i samarbete med Janez Potočniks avdelningar, på att ta fram ett meddelande, som ska antas i juli, med information och råd om hur man ska kombinera sammanhållningspolitikens och forsknings- och utvecklingspolitikens resurser för att öka effektiviteten.

  Nathalie Griesbeck (ALDE), föredragande för yttrandet från budgetutskottet. – (FR) Herr talman! Jag vill tacka er för att jag har fått ordet som föredragande för yttrandet från budgetutskottet. Vid en enhällig omröstning lade budgetutskottet fram ett yttrande över strukturpolitikens effekter på sammanhållningen i EU.

Det är inte nödvändigt att utförligt framhålla att denna politik är det främsta uttrycket för européernas solidaritet. Även om det står klart att politiken bidrar till att successivt anpassa européernas levnadsförhållanden genom en ekonomisk hävstångseffekt konstaterar vi dock att det saknas gemensamma indikatorer för att mäta dess verkliga effekter. Parlamentet är, vilket jag vill påminna er om, gemensamt ansvarigt för budgeten, och behöver sådana EU-omfattande indikatorer för att kunna använda gemenskapens budgetmedel på bästa sätt och även förbättra övervakningen av budgetens genomförande.

Därför vill jag återigen lyfta fram behovet av att utarbeta ett nytt mätinstrument som är gemensamt för alla medlemsstater och balanseras av olika indikatorer. När det gäller indikatorerna skulle man – precis som kommissionsledamoten framhöll för en stund sedan och vars yttrande jag ger mitt fulla stöd – naturligtvis inte bara ta hänsyn till ekonomisk tillväxt, arbetslöshet, utrustning samt forskning och innovation utan även till frågor som rör människors livskvalitet, såsom medellivslängd, födelsetal och medborgarnas inkomstnivå. Vi skulle därför verkligen kunna förbättra hävstångseffekten för alla européers välfärd.

  Ambroise Guellec, för PPE-DE-gruppen. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Som skuggföredragande för gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater vill jag börja med att hylla den mycket höga kvaliteten på vår kollega Francisca Pleguezuelos Aguilars betänkande. Jag vill även säga att det var ett nöje att samarbeta med henne under utarbetandet av betänkandet. Jag anser att föredraganden har tagit upp alla de viktiga frågorna. Det har även Nathalie Griesbeck, vars anförande jag stöder helhjärtat. Jag vill dock bara uppmärksamma er på fyra frågor.

För det första måste vi göra en ordentlig utvärdering av situationen, och då verkar indikatorerna vara avgörande, vilket nämndes nyss. För närvarande har vi bara BNP och det är verkligen inte tillräckligt.

För det andra måste vi även på lämpligt sätt införliva de nya territoriella utmaningar som vi kommer att ställas, och redan står, inför. Jag tänker på den åldrande befolkningen, energin, klimatförändringen och även jordbrukspolitiken, som utan tvekan påverkar sammanhållningspolitiken.

För det tredje kommer EU:s strukturpolitik mycket snart att utgöra den största posten i EU-budgeten. Därför är det oerhört viktigt med ett integrerat tillvägagångssätt när det gäller såväl övrig EU-politik som den politik som bedrivs i varje medlemsstat.

Herr kommissionsledamot! Den fjärde frågan om strukturpolitiken och Lissabonstrategin anser jag att vi måste diskutera på allvar. Naturligtvis måste strukturpolitiken bidra till Lissabonstrategins praktiska uttryck och framgång men vi bör vara noga med att garantera en balanserad utveckling av områdena. Jag tycker att det står klart att Lissabonstrategin i sig inte leder till någon balans, vilket jag menar att vi måste vara mycket uppmärksamma på. Snart kommer vi att ha ytterligare en möjlighet att tala om saken, när parlamentet får den fjärde sammanhållningsrapporten och när vi arbetar med frågan i syfte att ta reda på hur vi ska utveckla politiken i framtiden.

  Constanze Angela Krehl, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill börja med att uttrycka min tacksamhet till föredraganden för hennes engagemang i det utmärkta betänkande som hon har lagt fram.

Precis som med ett antal andra betänkanden som för närvarande diskuteras inom utskottet för regional utveckling utgör det här betänkandet en av byggstenarna i en framtida struktur- och sammanhållningspolitik. Med ”framtida” menar jag att även om vi kommer att granska denna politik vid halvtidsöversynen 2009 kommer vi 2014 att behöva påbörja en omarbetning av den sammanhållningspolitik vi utarbetar idag.

Jag är mycket tacksam mot Francisca Pleguezuelos Aguilar för att hon har återinfört tre viktiga frågor i debatten och tillmätt dem särskild betydelse. Det råder ingen tvekan om att konkurrenskraften i Europeiska unionen som helhet är en av utmaningarna under 2000-talet. Föredraganden framhåller med rätta att forsknings- och teknikutvecklingen utgör en viktig del i detta och naturligtvis även måste utgöra grunden till utveckling av områdena inom sammanhållningspolitiken, särskilt när det gäller de mindre utvecklade regionerna.

Territoriellt samarbete är ytterligare någonting som vi måste uppmärksamma mer inom politiken nu när EU har 27 medlemsstater. Stora tätorter, och deras relation till landsbygden, utgör nämligen en utmaning som vi kommer att behöva hantera med fasthet under de närmaste åren.

Det tredje problemet som Francisca Pleguezuelos Aguilar tog upp – och jag stöder helt det sätt hon gjorde det på – är kravet på att göra mycket mer än tidigare för de regioner som drabbas av avfolkning, som ungdomar överger eftersom de inte anser sig ha några möjligheter där. Den demografiska förändringen inom hela EU, i var och en av medlemsstaterna, är en helt ny utmaning för sammanhållningspolitiken och föredraganden gör rätt i att behandla migrationen som ett problem.

Jag vill avsluta med en personlig iakttagelse som jag riktar mot min goda vän Paca. Det gläder mig att ni kan närvara igen i dag och delta i debatten om ert betänkande. Jag talar för hela vår grupp när jag önskar er mycket styrka och energi de kommande dagarna och den kommande veckan så att ni kan komma tillbaka med hälsan och livskraften i behåll för att fortsätta med ert arbete i parlamentet.

  Mojca Drčar Murko, för ALDE-gruppen. – (SL) Samordningen av åtgärder inom strukturpolitiken kommer att vara en administrativ utmaning för de länder som anslöt sig till EU 2004 eller senare. Det ligger i allas intresse att genomföra den så smidigt som möjligt.

Om vi i slutet av budgetperioden ska kunna tala om framgången med den integrerade europeiska strukturpolitiken måste vi uppmuntra till kommunikation mellan de olika parterna på både nationell och regional nivå i syfte att främja utbyte av erfarenheter och uppmuntra människor att ta lärdom av goda exempel. Föredraganden föreslår indikatorer för att göra en jämförelse mellan enskilda metoder. Vår grupp är också av den uppfattningen att storleken på de strukturfondsmedel som avsätts för innovation kommer att vara avgörande för huruvida utvecklingsmålen för hela EU uppfylls.

Inriktningen på förnybara energikällor är ett område där nationella utvecklingsintressen är förenade med gemenskapsmålen. En hållbar stadsutveckling kräver dessutom att inställningen till naturresurserna särskilt omfattar ett samordnat tänkesätt när det gäller användningen av olika strukturpolitiska verktyg, eftersom detta berör olika mål, från boende till sysselsättning och avfallshantering.

Vi håller med föredraganden om att indikatorerna för att mäta utvecklingen måste uppmuntra dem som genomför strukturpolitiken att sträva efter synergieffekter på olika områden. Främjandet av konkurrenskraften, särskilt när det gäller de små företagen, är en möjlig synergieffekt som noga bör övervakas och analyseras.

Till slut vill jag tacka föredraganden, Francisca Pleguezuelos Aguilar, för hennes framgångsrika arbete.

  Mieczysław Edmund Janowski, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Utskottet för regional utveckling lade nyligen fram ett par viktiga initiativbetänkanden. I dag ska vi debattera det dokument som Francisca Pleguezuelos Aguilar har utarbetat. Jag tar tillfället i akt att tacka henne offentligt för hennes arbete.

Vi har redan talat mycket om sammanhållningen inom gemenskapen. I själva verket innebär den att man jämnar ut skillnaderna mellan de rikaste och de fattigaste regionerna. Genomförandet av politiken är alltid förenat med solidariteten inom unionen. Detta får vi inte glömma och vi måste samtidigt komma ihåg att det enligt den befintliga budgetramen avsätts 310 miljarder euro till regionalpolitiken. Det motsvarar nästan 36 procent av unionens utgifter. Det är skattebetalarnas pengar och de måste användas på ett så förnuftigt sätt som möjligt.

Därför är det värt att framhålla lämpligheten i att skapa en integrerad strukturpolitik genom att förena effekterna av de åtgärder som vidtas inom ramen för strukturfonderna och Sammanhållningsfonden med andra politikområden inom unionen. Under sitt anförande till parlamentet hänvisade kommissionsledamot Joe Borg till vetenskaplig forskning och det sjunde ramprogrammet. Unionens institutioner, medlemsstaterna och de regionala myndigheterna måste samarbeta fullt ut genom att bland annat erkänna de särskilda förhållandena i enskilda regioner och ta hänsyn till både ekonomiskt underutvecklade områden och områden med svåra geografiska eller sociala förhållanden.

Det är inte fråga om att alla ska få en lika stor del utan om att främja lika möjligheter för alla, särskilt när det gäller tillgång till utbildning, sjukvård och miljöskydd. Även funktionshindrade ska få lika möjligheter.

Det är värt att framhålla att man har uppnått en harmoniserad utveckling av stadsområden där omkring 80 procent av unionens invånare bor. Det är också nödvändigt att vidta lämpliga åtgärder på landsbygden för att se till att levnadsvillkoren där inte avsevärt skiljer sig från levnadsvillkoren i städerna.

Parlamentet måste dessutom komma ihåg att det är viktigt att ta hänsyn till frågor som gäller familjen och familjepolitiken i unionens bredare åtgärdsprogram.

Det gläder mig att vi erkänner fördelarna med ett mellanregionalt och gränsöverskridande samarbete. Det ställs krav på en utjämningspolitik och en hållbar utvecklingspolitik som båda bygger på solidaritet.

Vi behöver även ställa en praktisk fråga: vilken indikator är bäst för att bedöma sammanhållningen? Det är rätt att inte begränsa sig enbart till BNP per capita.

Jag är övertygad om att betänkandet kommer att leda till mycket mer än en intressant debatt. Betänkandet kommer även att göra det möjligt att stödja sig på befintlig erfarenhet och bästa praxis när det gäller EU:s verkliga ekonomiska, sociala, territoriella och kulturella sammanhållning. Det förtjänar vi.

  Pedro Guerreiro, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) När det gäller de initiativbetänkanden som parlamentet har lagt fram om EU:s framtida strukturpolitik inför den fjärde sammanhållningsrapporten och debatten om gemenskapsbudgeten för 2008–2009 vill vi upprepa vår uppfattning om att målet med den regionala utvecklingspolitiken bör vara att den ska bli det främsta instrumentet för att effektivt minska regionala skillnader och främja verklig konvergens mellan medlemsstaterna när det gäller ekonomisk tillväxt och sysselsättningsökning.

För att lyckas med det måste man garantera och främja en omfördelning av gemenskapsbudgeten. Likaledes måste sammanhållningsmedlen öka och sammanhållningen bör ges företräde framför alla andra mål, till exempel dem som ingår i Lissabonstrategin.

Därför motsätter vi oss försöken att göra tilldelningen av medel inom den framtida sammanhållningspolitiken beroende av huruvida politiken för så kallad ”gynnsam tillväxt”, till exempel den politik som behandlas i detta betänkande, genomförs på nationell nivå. Vi anser inte att beviljande av medel inom sammanhållningspolitiken ska vara beroende av kriterier för ekonomisk utveckling som fastställs på gemenskapsnivå. Detta skulle utgöra ytterligare ett instrument för att utöva påtryckningar på medlemsstaterna när det gäller deras ekonomiska och sociala politik. Det skulle innebära en dubbel bestraffning för de länder som är minst ekonomiskt utvecklade.

  Jan Olbrycht (PPE-DE). – (PL) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill börja med att gratulera Francisca Pleguezuelos Aguilar till betänkandet som handlar om den viktiga frågan om strukturpolitikens effektivitet.

Strukturpolitiken ligger till grund för Europeiska unionens sammanhållningspolitik som, även om innehållet och metoderna kan ändras med tiden, utgör ett ständigt pågående inslag i EU-politiken. Det är värt att framhålla att Lissabonstrategin är just tillfällig. EU:s sammanhållningspolitik pågår dock ständigt.

Sammanhållningspolitiken är effektiv när man uppnår de uppsatta målen och därmed ökar den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen. Effektiviteten är beroende av olika faktorer.

För det första är det viktigt att säkra komplementariteten mellan enskilda områden inom EU-politiken, både gemenskapspolitiken och den nationella politiken, som samordnas på EU-nivå.

För det andra bör sammanhållningspolitiken anpassas till EU:s befintliga utvecklingsutmaningar, till exempel att minska skillnaderna mellan regioner när det gäller utvecklingen av en kunskapsbaserad ekonomi och innovation.

För det tredje måste alla typer av offentliga myndigheter åta sig att genomföra sammanhållningspolitiken. Francisca Pleguezuelos Aguilar ska därför hyllas för alla hänvisningar till nationella, regionala och lokala myndigheter. Hanteringen på flera nivåer är en nödvändig förutsättning för en effektiv sammanhållningspolitik.

Debatten om det här betänkandet sammanfaller med kommissionens överlämnande av den fjärde framstegsrapporten om sammanhållningen och utgör en användbar politisk rekommendation för att analysera uppgifterna i rapporten och utarbeta slutsatser mot bakgrund av de analyser som den innehåller.

  Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk (UEN). – (PL) Jag vill lyfta fram följande frågor när det gäller den nya sammanhållningspolitiken.

För det första är sammanhållningspolitiken särskilt viktig för de nya medlemsstaterna när det gäller den programperiod som utarbetas för närvarande eftersom den största delen av medlen från strukturfonderna tilldelas dessa länder.

För det andra har de nya medlemsstaterna utarbetat ambitiösa mål inom sina utvecklingsstrategier. Polen, till exempel, har inom den nationella strategiska referensramen bland annat fastställt ett mål om att öka den befintliga sysselsättningen på 50 procent till 60 procent.

För det tredje är det viktigt att sammanhållningen får en territoriell dimension och det är framför allt viktigt att försöka minska obalansen i utvecklingen av landsbygds- och stadsområden.

För det fjärde behövs nya indikatorer för att bedöma sammanhållningspolitikens effekter. Det är inte tillräckligt att bara tillämpa BNP per capita. Det händer väldigt ofta att BNP-nivån i ett särskilt område ligger nära genomsnittet i unionen även om flera delar av samma område är avsevärt underutvecklade. Det är fallet i Mazovia, den polska region som jag kommer ifrån.

  Joe Borg , ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Jag vill börja med att tacka parlamentet för denna diskussion och ledamöterna för deras synpunkter.

Jag vill ta upp två frågor. För det första är det sant att sammanhållningspolitiken fungerar, men vi behöver fortfarande mer insyn och större kunskap om dess effekter. Vi har redan förstärkt vår kommunikationsstrategi för att öka insynen i interventionerna. Kommissionen räknar också med hjälp från Europaparlamentets ledamöter i denna kommunikationsinsats både nationellt och regionalt, och kommissionen är öppen för alla nya idéer från er.

För det andra medför globaliseringen nya utmaningar, men ger också möjligheter. Därför måste vi kunna anta utmaningarna och ta vara på möjligheterna inom ramen för sammanhållningspolitiken. Vi måste se till att vår arbetskapacitet kan anpassas till nya de utmaningarna så att den ekonomiska omstruktureringen kan ske enligt ett kontinuerligt och lågintensivt förfarande, utan några negativa effekter med tiden.

Vi måste även se till att våra regioner har strategier för konkurrenskraft där man tar ordentlig hänsyn till frågor som befolkningens åldrande, migrationsflöden, klimatförändringen, energifrågor och ökad konkurrens inom handeln. Men vi ska inte vara alltför pessimistiska. Det finns många regioner i EU som rankas bland de mest konkurrenskraftiga och innovativa regionerna i världen och som gynnas av globaliseringen. Detta har uppnåtts genom att man har investerat i ny kompetens, byggt upp eller lockat till sig nya talanger och främjat nätverk och sammanslutningar.

Det är genom att bygga vidare på dessa framgångar och utvecklingsstrategier som EU kan mobilisera all sin potential och inrikta sin ekonomi på en hållbar linje med hög tillväxt.

När det gäller vikten av forskning och utveckling vill jag betona att ramprogrammet för forskning och utveckling har utvecklats kontinuerligt och innehåller nu särskilda åtgärder som gynnar regionerna, särskilt de med minst kapacitet för forskning och utveckling. Vi erkänner även vikten av en integrerad EU-strategi för innovation, genom att mobilisera en rad olika instrument från forsknings- och utvecklingspolitiken till sammanhållningspolitiken. Sammanhållningspolitiken har å andra sidan avsevärt ökat sina investeringar i forskning och utveckling och innovation, upp till nästan 50 miljarder euro för 2007–2013, för att alla EU-regioner ska ha tillräcklig kapacitet att utnyttja ramprogrammet på lika villkor.

När det gäller frågan om nya indikatorer vill jag understryka att ramen för sammanhållningspolitiken fastställdes för 2007–2013. Den 7 juni 2007 kommer kommissionsledamot Danuta Hübner att lägga fram den fjärde sammanhållningsrapporten inför utskottet för regional utveckling.

Slutligen vill jag försäkra er om att jag har noterat era förslag, idéer och farhågor och kommer att framföra dessa till kommissionsledamot Danuta Hübner, som säkert kommer att ägna dem stor uppmärksamhet.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum tisdagen den 22 maj.

  Margie Sudre (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Inom sammanhållningspolitiken, som kommer att bli den största posten i EU-budgeten, måste strukturfondsåtgärderna samordnas bättre med övrig gemenskapspolitik i syfte att stärka synergieffekterna för att främja konkurrenskraften, forskningen och innovationen i våra regioner.

Den strukturpolitik som förs i de yttersta randregionerna skulle få ännu större effekt om unionen uppvisade större flexibilitet genom att, vid behov, göra sig av med vissa ”gemenskapsdogmer” och genom att respektera de särskilda förhållandena i de yttersta randregionerna, vars territorier är små, ligger långt ifrån den inre marknaden och regelbundet drabbas av naturkatastrofer.

Genom en analys av strukturfondernas multiplikatoreffekt när det gäller att dra till sig privata investeringar, måste det bli möjligt att utöka samarbetet mellan den offentliga och privata sektorn till förmån för en hållbar, polycentrisk och balanserad utveckling inom EU.

EU:s strukturpolitik måste därför stimulera initiativandan i syfte att utveckla framstående forskningscentrum i de yttersta randregionerna genom att förlita sig till sektorer som tar vara på teknik och kunnande, bland annat när det gäller avfallshantering, förnybara energikällor, rörlighet bland studenter, forskning om klimatförändringen och krishantering.