Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Fullständigt förhandlingsreferat
Tisdagen den 22 maj 2007 - Strasbourg EUT-utgåva

15. Frågestund (frågor till kommissionen)
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt är frågestunden (B6-0018/2007).

Följande frågor har ställts till kommissionen.

Del I

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. -

Fråga nr 30 från David Martin (H-0301/07)

Angående: Skadan av EU:s biobränslemål

83 procent av världens biobränslen produceras i Indonesien och Malaysia Delvis för att bemöta EU:s ökande efterfrågan på biobränslen avverkar både Indonesien och Malaysia stora skogsarealer – ofta regnskog som vore mycket viktig att bevara – för att anlägga oljepalmsplantager. Är kommissionen medveten om vad som står i en rapport från FN nyligen, nämligen att 98 procent av dessa skogar kan ha försvunnit fram till 2022? Är kommissionen medveten om hur avverkningen påverkar det inhemska djurlivet, till exempel att många orangutanger hamnar i rehabiliteringscentrum, med endast små utsikter att kunna släppas ut i naturen på nytt? Enligt en nederländsk påtryckningsgrupp röjs ända upp till 50 procent av arealen för de nya plantagerna genom att torvmarker dikas ut och bränns, så att oerhörda mängder koldioxid då kommer ut i luften.

Hur menar kommissionen att EU:s mål om att koldioxidutsläppen skall minskas med 20 procent fram till 2020 går ihop med att Indonesiens och Malaysias koldioxidutsläpp eventuellt kommer att öka (Indonesien har av samma påtryckningsgrupp klassats som det land som har världen tredje största koldioxidutsläpp)? Vilka planer har kommissionen på att införa miljömärkning av ”hållbar” palmolja? Avser kommissionen överväga förbud mot import av biobränslen till EU?

 
  
MPphoto
 
 

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. (EN) Kommissionen delar helt och hållet ledamotens oro kring skogsavverkning och utdikning av torvmarker i Sydostasien. Man är medveten om sambandet med den snabbt ökande efterfrågan på palmolja. Produktionen av palmolja ökar med omkring 9 procent per år. Över 80 procent av den produceras i Malaysia och Indonesien.

För att kunna besluta om hur detta problem ska hanteras måste man ha en tydlig bild av tillgången och efterfrågan på palmolja. År 2006 kom omkring 1 procent av världens biobränsle från indonesisk och malaysisk palmolja. I dag används palmolja huvudsakligen inom livsmedelssektorn och andra icke energibaserade sektorer. Bara 1 procent av produktionen av palmolja från Indonesien och Malaysia användes för produktion av biobränsle 2006.

Efterfrågan på bioenergi kommer dock förmodligen att öka i framtiden, och inte bara inom Europeiska unionen, och detta leder till en ökad produktion av palmolja till biobränsle. Mot bakgrund av detta är kommissionen medveten om att den ökande efterfrågan på biobränsle, som kan kopplas till gemenskapens föreslagna mål för biobränslen för 2020, skulle kunna skapa ytterligare miljömässiga påfrestningar om inget görs, vilket skulle innebära en motsats till den hållbara strategi som parlamentet, kommissionen och rådet stöder.

I dag existerar ingen obligatorisk certifiering som garanterar att tropiska regnskogar och torvmarker i Sydostasien inte drabbas av produktionen av palmolja, oavsett användning. Inom ramen för sitt lagförslag kommer kommissionen därför att inkludera ett system för hållbarhet för biobränsle som utformats för att garantera att biobränslesektorn gör sitt för att hantera detta problem.

För närvarande arbetar kommissionen med att utforma detta system. Man har som målsättning att inkludera åtgärder för att hindra omvandlingen av både tropisk skog och torvmarker för produktion av biobränsle liksom åtgärder för att hindra användningen av produktionsmetoder som är ineffektiva vad gäller växthusgaser. Dessa åtgärder kommer att gälla för både inhemskt producerat biobränsle och importerat biobränsle. Mot bakgrund av ovanstående kommer man i samband med alla försök att på ett vittomfattande sätt hantera de miljömässiga följderna av odling av oljepalmer att vara tvungen att beakta oljepalmproduktion för alla slutanvändare.

Kommissionen, rådet och parlamentet har alla uttryckt stöd för en balanserad strategi för biobränsle, där både den inhemska produktionen och importerna ska bidra till att uppfylla den enorma efterfrågan, men produktionen kommer att ske på ett hållbart sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE) . (EN) Herr kommissionsledamot! Tack för svaret. Godtar ni att syftet med EU:s politik när det gäller biobränslen är att minska utsläppen globalt, inte bara Europeiska unionens utsläpp? Min oro, och den oro som ligger bakom denna fråga, är att om vi bara mäter utsläppen från biobränslen i Europa och inte de utsläpp som är inblandade i framställningen och skeppningen av dessa biobränslen, kanske vi faktiskt inte bidrar till att minska de globala utsläppen.

Det gläder mig att höra det kommissionsledamoten sa om hållbarhetsprogrammet. Kommer kommissionen att titta på hur vi kan skilja på bra och dåliga biobränslen när det gäller utsläppen?

 
  
MPphoto
 
 

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. (EN) Jag håller definitivt med om att vårt globala program handlar om att bekämpa de globala utsläppen av koldioxid, och av denna anledning tittar vi faktiskt på de klimatavtryck användningen av biobränslen ger.

Samtidigt kan vi inte på konstgjord väg förbjuda att biobränslen som framställs i ett område transporteras till ett annat område. Av denna anledning borde vårt program inbegripa att de bästa biobränslena är de som belönas med det bästa stödet, och därmed är det en del av programmet som inte kommer att uppmuntra att man transporterar palmolja för att tillgodose vår marknad.

Dessutom anser jag att det är ytterst viktigt att förstå att vi samtidigt måste arbeta med att skydda torvmarkerna och regnskogarna. För vad vi än gör kommer vi kanske att bli hållbara. Det kommer att finnas andra områden som bara väljer palmolja.

I förhandlingarna som ska börja på Bali måste vi alltså arbeta mot ett program för skydd av regnskogarna samt titta på hur vi ska uppmuntra plantering av fler skogar på jorden, inte för att få palmolja till våra transportmedel, utan för att få färre koldioxidutsläpp från transportsektorn i sin helhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Danutė Budreikaitė (ALDE). – (LT) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag vill fråga hur en ökad biobränsleproduktion kan komma att påverka livsmedelsmarknaden. Det amerikanska majs som används för att producera biobränsle är avsevärt dyrare än spannmål. När vi på lång sikt går över till sådana förnybara energikällor, kommer vi då att få kriser på marknaden för livsmedelsproduktion?

 
  
MPphoto
 
 

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. (EN) Det är en motiverad fråga. Det finns mycket mark i Europeiska unionen som inte används. Därför skulle en stor del av denna mark kunna användas för framställning av biomassa, inte bara för biobränslen, utan också för alstring av värme, för kylning eller för alstring av elektricitet. Ett antal länder har en hållbar situation, och de producerar 12 procent av sin elektricitet från biomassa. Samtidigt framställer de också biobränslen. Det finns alltså möjlighet att använda denna mark. Om jag tittar på den andra generationens biobränslen finns det mark som skulle kunna användas för framställning av biobränslen.

Kommissionen har räknat ut att Europeiska unionen skulle kunna täcka 14 procent av sina behov, även om vi inte importerar biobränslen från andra delar av världen.

När det gäller prisökningen av livsmedelsprodukter påverkas den av många faktorer. Ni nämnde exemplet med majs. Priset på spannmål bestäms på den globala marknaden, och det har i hög grad påverkats av den svåra torkan i Australien och den potentiella skörden i Förenta staterna. Det finns ett visst samband om jordbrukaren får välja om han vill använda sin mark till att producera antingen biobränslen eller baslivsmedel. Men jag anser att marknaden kommer att svara på lämpligt sätt, och om vårt hållbarhetsprogram som uppmuntrar produktion av biobränslen med färre koldioxidutsläpp kommer till stånd blir det balans på marknaden.

Jag har aldrig sagt att vi kommer att kunna ersätta all olja vi använder med biobränslen. Det finns potential både i Europeiska unionen och globalt, men man kommer aldrig att kunna ersätta all olja vi använder. I detta skede anser jag att det inte är en fråga om livsmedelspriser eller användning av biobränslen, eftersom biobränslen globalt sett används i mycket liten skala och definitivt inte har haft någon inverkan i detta skede på livsmedelspriserna.

 
  
MPphoto
 
 

  Reinhard Rack (PPE-DE).(DE) Herr kommissionsledamot! Ni sa med rätta att det verkar fullkomligt förnuftigt att nu använda mark som ligger i träda för att odla grödor som kan används för bränsleproduktion. Detta utgör för närvarande ett stort problem när det gäller produktionen av korn för bryggning, eftersom stödet till produktion av biobränslen gör det mer attraktivt för jordbrukarna att odla andra grödor. Därför har vi i mitt land haft problem som påverkar vår egen ekonomi när det gäller att odla de grödor som behövs för att brygga öl, vilket är en tämligen viktig ekonomisk sektor.

 
  
MPphoto
 
 

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. - (DE) Man kan fråga sig vilket som är viktigast – livsmedel eller energi? När vi tidigare fortfarande hade en egen produktion av råolja och naturgas var situationen en helt annan, men nu måste vi importera allt. Även om vi vet att den globala efterfrågan på råolja och naturgas ökar försöker vi fortfarande att bevara samma bekvämlighetsstandard, och följaktligen måste en del av våra ansträngningar avsättas för att producera energi. Som jag sagt har vi för närvarande så mycket reserver och alternativ att vi måste använda alternativen i högsta möjliga grad.

Men vi måste också vara smarta nog att inte göra något som vi senare kommer att få betala ett högt pris för. De planer som vi utarbetar utgör ett första steg. Vi har alla möjligheter att utarbeta dem på ett sådant sätt att inga stora problem uppstår inom livsmedelsindustrin.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. -

Fråga nr 31 från Danutė Budreikaite (H-0303/07)

Angående: Energiavtal mellan EU:s medlemsstater och Ryssland

Kommissionens offentliggörande av energipaketet i januari 2007 satte ny fart på vissa medlemsstaters ansträngningar för att trygga energiförsörjningen med energiresurser från Ryssland genom att ingå bilaterala avtal eller trepartsavtal med detta land.

Ryssland, Grekland och Bulgarien har undertecknat ett avtal om en råoljeledning som skall förbinda Svarta havet med Egeiska havet. Enligt planerna skall ledningen börja byggas i slutet av 2007, och den förväntas vara klar 2011.

Tillsammans med det ryska energibolaget Gazprom avser Ungern att bygga gasledningen ”blå ström” som skall börja i Turkiet och fortsätta genom Bulgarien och Rumänien. Denna gasledning kommer att dras på samma ställe som den av EU planerade gasledningen Nabucco. Ett nytt avtal med Ryssland kallas för ”avtal om diversifiering av gasförsörjningen”.

Vad anser kommissionen om en sådan diversifiering av energiförsörjningen när producenten är densamme, nämligen Gazprom? Vilka konsekvenser skulle ett sådant avtal kunna få för genomförandet av EU:s gemensamma energipolitik?

 
  
MPphoto
 
 

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. (EN) Detta är frågor som vi har diskuterat tidigare, nämligen hur vi ska förse EU med tillräckligt med energitillgångar. Som ni vet täcks i dag 50 procent av vår energiförsörjning av importerad energi, och vi vet att denna andel i framtiden kommer att bli ännu högre. Den skulle kunna bli 65 procent, varvid mer än 80 procent av gasen och ännu mer av oljan, mer än 90 procent av oljan, importeras.

Av denna anledning kommer vi att fortsätta att arbeta med alla traditionella leverantörer. När det gäller gas är det i dag Ryssland som tillhandahåller 27,5 procent av vår försörjning. Norge tillhandahåller 14 procent av oljan och Algeriet 12,5 procent. Av denna anledning är vi intresserade av att stärka banden med traditionella leverantörer och få fler tillförselvägar. Tillförselvägar, där gas och olja transporteras, är utsatta för fara. Jag vill nämna en nyligen inträffad explosion i Ukrainas gasledningssystem. Detta påverkade visserligen transporten, men eftersom det fanns andra sätt att leverera gasen på inverkade det inte på EU:s inre marknad. Det är dock mycket tydligt att det är mer fördelaktigt för konsumenterna med fler tillförselvägar.

EU:s beroende av Ryssland bör inte överbetonas, då det ju är uppenbart att eftersom Ryssland har de största gastillgångarna och är ett av de länder som har störst oljetillgångar är det naturligt att försörjningen från Ryssland toppar vår importlista. Oljeledningen Burgas–Alexandroupolis anser jag vara ett mycket viktigt projekt, eftersom den passerar det turkiska sundet. För det första minskar man på detta sätt risken för en miljökatastrof, och för det andra är detta ytterligare en tillförselväg för att leda olja som produceras norr om Kaspiska havet till de europeiska marknaderna. Av denna anledning fick projektet också kommissionens stöd, eftersom det är ytterligare en tillförselväg och det inte ökar vårt beroende av Ryssland.

Samtidigt är det mycket viktigt att diversifiera. Först och främst därför att om man är beroende av en leverantör ger det leverantören som har monopol chans att diktera priset, och också därför att det ger möjlighet att påverka konsumenternas val. Av denna anledning har Europeiska unionen aktivt diversifierat sin försörjning. Ett av de områden som vi har fått leveranser från i år är Kaspiska havet och Shah-Deniz i Azerbajdzjan, där vi har etablerat mycket gott samarbete med de länder som omger Azerbajdzjan, Georgien och Turkiet.

Nabucco kommer att bli nästa projekt som ska genomföras. Nabucco är ett ambitiösare projekt. Det kommer att ta lite längre tid, men vi är på god väg att få försörjning från denna källa genom den fjärde potentiella korridoren för gastillförsel. Samtidigt håller vi också på att diversifiera oljeförsörjningen, eftersom ett projekt också har aviserats från Samsun till Ceyhan, vilket är ytterligare ett oljeprojekt som återigen kommer att leda olja från Svarta havet och regionen kring Kaspiska havet till EU.

Vi uppmuntrar samarbetet med dessa länder runtom i världen eftersom det, även om det finns tre stora leverantörer på gasmarknaden – Ryssland, Iran och Qatar – finns andra leverantörer som skulle kunna öka försörjningen. Norge kommer att öka försörjningen till EU de kommande åren med närmare 50 procent. Detsamma håller på att hända med Algeriet, som kommer att förse oss med ytterligare försörjning, och alltfler terminaler för flytande naturgas (LNG) kommer igång.

Av denna anledning anser jag att vi bör fortsätta att arbeta med Ryssland. Vi bör fortsätta att köpa energitillgångar, eftersom Europeiska unionen är den bästa tänkbara marknaden för Ryssland därför att den är den närmsta marknaden och ömsesidiga band har funnits en tid, men med tanke på försörjningstryggheten är det viktigt att diversifiera.

Dessutom skulle jag vilja framhäva ytterligare två komponenter, eftersom det aldrig är fallet att man enbart kan förlita sig på importvaror. Det är viktigt att utveckla energikällor inom Europeiska unionen, att vara extremt energisnål och att bygga en inre energiinfrastruktur antingen det är olje- eller gasledningar eller ledningar för elkraftöverföring. Europeiska unionen är mycket aktiv på alla dessa områden, även om vi alltid medger att varje land bestämmer över sin egen energimix. Men genom instrumenten på den inre marknaden och genom de instrument som vi får med den europeiska lagstiftningen uppmuntrar vi användning av lokala tillgångar och hög grad av energisnålhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Danutė Budreikaitė (ALDE). – (LT) Jag tackar vår kollega från kommissionen för hans svar och de förhoppningar som framfördes om att vi trots allt kommer att finna andra, alternativa energikällor. Som jag sa i min fråga när det gäller den aktuella situationen är det uppenbart att oavsett vilka överenskommelser som gjorts ligger Ryssland i andra änden av pipelinen, oavsett om det är en pipeline för olja eller gas. Ryssland har slutat att leverera olja till Litauen, och detsamma gäller Lettland. Därför kan vi inte lita särskilt mycket på denna försörjningskälla. Jag vill ändå vädja om att vi alla ska göra en enad ansträngning för att försöka att snabbt genomföra projekt för andra alternativa energikällor.

 
  
MPphoto
 
 

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. (EN) Jag råder alltid medlemsstaterna att vara aktiva. Jag hoppas att de hör vad ni säger och vad jag säger, eftersom det alltid är viktigt för medlemsstaterna att samarbeta sinsemellan och leta efter alternativ. Om de behöver skulle de baltiska staterna teoretiskt sett kunna använda ytterligare en energiterminal.

Men det är regeringarna som bör bestämma hur man ska diversifiera, hur man ska samarbeta och hur man ska få sammanlänkning. Det gläder mig verkligen att vi har lyckats sammanlänka de baltiska ländernas marknad med Finland. Nu är den stora uppgiften att uppnå sammanlänkning med Polen och i framtiden med de andra nordiska länderna. Detta skulle också ta bort risken för att eventuell störning i försörjningen från ett håll skulle påverka hela landet.

 
  
MPphoto
 
 

  Paul Rübig (PPE-DE).(DE) Herr kommissionsledamot! Jag skulle vilja veta hur det finansiella stödet för de transeuropeiska näten (TEN) ska tryggas. Finns det ett planerat datum för när pengar faktiskt kommer att betalas ut för dessa TEN-pipelines – Nabucco eller Bluestream, till exempel – och kan ni tänka er att utarbeta en tidtabell före översynen 2008?

 
  
MPphoto
 
 

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. - (DE) Kommissionen kan endast ge ett partiellt stöd på detta område, eftersom vi har färre tillgängliga resurser för detta i budgeten. Vi stöder naturligtvis de bolag och företag som kan investera pengar i detta, eftersom investeringar i energitransporter ekonomiskt sett är av mycket stort intresse. Vad jag kan säga just nu är att tidtabellen för Nabucco har slagits fast och att datumet 2012 har fastställts. Kommissionen har redan i begränsad utsträckning givit finansiellt stöd, men det är också viktigt med politiskt stöd. Under de kommande månaderna kommer samordnaren för projektet att tillkännages, och detta kommer naturligtvis att ske i samarbete med parlamentet.

Jag tror att antagandet av energipaketet kommer att göra det möjligt för oss att återuppta denna fråga när budgetramen diskuteras, och jag anser också att det är nödvändigt att avsätta mer medel för de transeuropeiska energinäten med tanke på de berörda riktlinjerna som mycket väl kan vara strategiskt viktiga, men som inte är lika lönsamma för företagssektorn. Därför behöver vi mer pengar, men vi hinner fortfarande analysera allt detta och utarbeta ett förslag.

 
  
MPphoto
 
 

  Justas Vincas Paleckis (PSE). – (EN) Herr kommissionsledamot! Tack för era svar. De är verkligen imponerande.

Jag skulle vilja fråga er om kommissionen har lagt märke till att Ryssland aldrig har ställt till besvär när det gäller att förse de ”gamla” EU-medlemsstaterna med olja och gas, medan det däremot har varit mycket problem med Litauen, Lettland, Ungern och andra nya EU-medlemsstater. Vad anser ni om dessa förstaklassens och andraklassens former av behandling?

 
  
MPphoto
 
 

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. (EN) Det finns två förklaringar på detta. För det första har ibland de nya medlemsstaternas policy inte varit särskilt tydlig när det gäller diversifiering. Åtminstone vissa nya medlemsstater har inte försökt uppmuntra så mycket diversifiering som skulle kunna vara möjligt och har därigenom blivit mer beroende av en enda leverantör, nämligen Ryssland.

För det andra anser jag inte att Ryssland gör detta avsiktligt. Det är bara för att dessa länder står först i kön när leveranserna rubbas, och eftersom de är mer utsatta än de äldre medlemsstaterna när det gäller diversifiering av försörjningen berörs de mer. Medlemsstaterna borde göra mycket mer och investera mer i diversifiering av energimixen, av tillförselvägar och av leverantörer.

Vidare när infrastrukturen påverkas är dessa länder de första som får problem, eftersom det gamla nätverket konstruerades just för att sammankoppla Ryssland, i egenskap av leverantör, med dessa länder, i egenskap av konsumenter. Därför finns denna uppfattning, men jag upprepar att diversifiering är nyckeln till att undvika dessa förhållanden, och varje land borde engagera sig i diversifiering för att minimera problem som kan uppstå vid transporten av leveranser. Jag anser också att leverantörerna då skulle bemöda sig mer om att leverera på bästa tänkbara tid och reparera näten så snart som möjligt om läckor inträffar.

 
  
  

Del II

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. -

Fråga nr 33 från Claude Moraes (H-0298/07)

Angående: Hatsidor

Hur ser kommissionen på spridningen av så kallade hatsidor, särskilt de som sprider och uppmuntrar till hat, det vill säga, rasistiska och antisemitiska webbsidor och webbsidor mot romer inklusive webbsidor som sätter ut namn och adresser till aktivister som kan användas som måltavlor.

Känner kommissionen till parlamentarisk verksamhet i Förenade kungariket eller i andra länder som motverkar sådana webbsidor? Ämnar kommissionen föreslå åtgärder på detta område?

 
  
MPphoto
 
 

  Franco Frattini, kommissionens vice ordförande. (EN) Rasistiskt och främlingsfientligt våld samt förtal är en mycket tråkig verklighet i hela Europa. Enligt årsrapporten 2006 från Europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet har de flesta medlemsstaterna registrerat en ökning av rasistiskt våld och andra rasistiska brott under de senaste åren.

Kommissionen har alltid ogillat och fördömt i de hårdaste tänkbara ordalag alla tecken på och uttryck för rasism, oavsett källa och typ av yttring. Åtgärder för att bekämpa rasistiska tal är helt förenligt med yttrandefriheten om – och bara om – de sker med respekt för artikel 10.2 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

Jag skulle vara den första att medge att det inte är en lätt uppgift att dra en gräns mellan att skydda yttrandefriheten och att definiera rasistiskt tal som ett straffbart brott och att detta kräver noggrant övervägande. Jag är dock övertygad om att det inte finns någon motsägelse mellan att skydda människor mot rasistiska tal samtidigt som man försäkrar sig om att yttrandefriheten förblir en av de huvudpelare som vårt samhälle bygger på.

Det var i denna anda som rådet nådde en politisk överenskommelse den 20 april 2007 om ett rambeslut som syftar till att garantera att rasism och främlingsfientlighet är straffbart i alla medlemsstater genom giltiga, proportionerliga brottspåföljder. Detta rambeslut kräver att medlemsstaterna brottsförklarar uppsåtligt beteende, såsom offentlig uppvigling till våld eller hat mot en grupp människor eller mot personer som tillhör en grupp som definieras utifrån ras.

Uppvigling till våld eller hat måste också göras straffbart över hela EU, om det begås genom offentlig spridning eller utdelning av bilder. Utdelning i detta sammanhang innebär spridning av aktioner genom all slags överföring, däribland via webbplatser.

Jag känner inte till några parlamentariska åtgärder i Storbritannien eller i andra medlemsstater för att ta itu med dessa webbplatser. Rambeslutet förväntas dock resultera i antagandet av en ny lagstiftning, åtminstone i vissa medlemsstater, för att bemöta rasistiska brott, däribland de som begås via Internet.

 
  
MPphoto
 
 

  Claude Moraes (PSE). – (EN) Herr kommissionsledamot! Ert svar återspeglar tydligt de insatser ni gör när det gäller rambeslutet om rasistiska brott, och ni säger uttryckligen att denna typ av Internetrelaterad brottslighet har drabbat webbplatser, som om de hade funnits i tryckt form skulle vara högst motbjudande för alla i denna kammare. När de nu finns på nätet är de lika anstötliga. Anser ni att rambeslutet kommer att vara tillräckligt, eller anser ni att meddelandet om Internetrelaterad brottslighet, vilket på nytt är aktuellt, kan vara ett steg i rätt riktning, eller anser ni att det bara handlar om att be medlemsstaterna att genomföra lämpliga lagar som kommer att klara av den allt snabbare ökningen av de mest anstötliga webbplatserna som uppviglar till rasistiskt hat och våld utifrån olikhet?

 
  
MPphoto
 
 

  Franco Frattini, kommissionens vice ordförande. - (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Enligt min åsikt är detta rambeslut tillräckligt. Vi har antagit det efter fem år av politisk debatt, och enligt min åsikt måste vi nu övervaka att medlemsstaterna genomför rambeslutet fullt ut och omgående, och framför allt att dessa bestämmelser tillämpas ordentligt i praktiken. I dag har kommissionen antagit ett allmänt meddelande om Internetrelaterad brottslighet där vi betonar behovet av ett EU-nätverk för alla polisiära myndigheter för att ta undersöka om Internet, denna utomordentliga och positiva revolution, används av brottslingar, vilket tyvärr inträffar. Vi har faktiskt sett att rasistiska brott och uppmuntran till våld ökar inom EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (ITS).(DE) Herr kommissionsledamot! En annan aspekt av denna fråga – en som jag tror att vi inte får förbise – är det överflöd av webbplatser som drivs av fundamentalistiska muslimer i syfte att utöva västfientlig propaganda, som uppmuntrar människor att kämpa mot västvärlden och dess ideal. Känner kommissionen till detta fenomen, och har vi åtgärder för att bekämpa det?

 
  
MPphoto
 
 

  Franco Frattini, kommissionens vice ordförande. - (FR) Denna aspekt kommer att utgöra grunden för den diskussion som kommer att äga rum den här veckan om två dagar i G8, där Europeiska unionen och de andra partnerna just kommer att ta upp denna fråga om uppmuntran till våld och terrorism på Internet. Det tillvägagångssätt som jag föreslår att vi ska undersöka är att straffbelägga de handlingar som begås av människor som särskilt gjort sig skyldiga till uppmuntran till brottsliga terroristhandlingar och som använder Internet i detta syfte. Mitt förslag kommer att läggas fram för ministerrådet om några månader.

 
  
MPphoto
 
 

  Hubert Pirker (PPE-DE).(DE) Herr vice kommissionsordförande! Min fråga rör Internet och indirekt terrorism, för vilket direktivet om lagring av uppgifter var avsett att användas.

Stämmer det att detta direktiv inte kan tillämpas för mobiltelefoner med kontantbetalning, för webbpostoperatörer som Hotmail, eller för privata servrar? Detta ger ett avsevärt skydd för bl.a. terroristnätverk, som kan använda sig av detta för att undgå att upptäckas. Vilket är då egentligen mervärdet hos direktivet om lagring av uppgifter?

 
  
MPphoto
 
 

  Franco Frattini, kommissionens vice ordförande. - (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Mervärdet hos detta direktiv är att det tillåter registrering av ett telefonsamtal, inte samtalets innehåll, utan bara det faktum att ett telefonsamtal ringts från en viss plats, vid en viss tid och från en viss telefon. Detta har som vi alla vet bidragit till att upptäcka vissa brottslingar och vissa terroristmisstänktas särskilda förflyttningar.

Med denna teknik borde vi naturligtvis också kunna upptäcka de som använder mer avancerad teknik, som till exempel privata leverantörer eller SIM-kort som inte har registrerats officiellt. Detta är dock en teknisk fråga. I dagens meddelande om Internetrelaterad brottslighet föreslår jag att en europeisk konferens i november ska anordnas i Bryssel tillsammans med den privata sektorn och med branschen, där vi ska undersöka hur läget är för denna specifika fråga om säkerhetsteknik, i syfte att kunna se till att Internet används korrekt.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. -

Fråga nr 34 från Glenis Willmott (H-0300/07)

Angående: EU-omfattande telefonjour för offren för tvångsprostitution

Efter påtryckningar från Europaparlamentet i juni 2006 talade kommissionsledamoten med ansvar för rättvisa, frihet och säkerhet om planer på att det skulle inrättas en EU-omfattande (flerspråkig) telefonjour för offren för tvångsprostitution. Den skulle ha som avsikt att ge ett första bistånd till offren för människohandeln och hjälpa dem att tala med en opartisk lyssnare och således spela en viktig roll för att uppmuntra offren att söka rådgivning och stöd. Bland exempel på sådant som hindrade inrättandet av en sådan telefonjour nämndes att det var svårt att nå fram till en överenskommelse mellan telefonföretagen i alla de då 25 medlemsstaterna.

Vad gör kommissionen för närvarande för att förverkliga denna telefonjour och vilka framsteg har det gjorts med att få telefonföretagen att medverka i denna plan, i den mån det gjorts några framsteg alls?

 
  
MPphoto
 
 

  Franco Frattini, kommissionens vice ordförande. (EN) Som ni vet är kommissionen och jag personligen engagerade i att till fullo genomföra EU:s handlingsplan mot handel med människor, vilken jag föreslog här i början av 2006 och som stöddes av parlamentet. Åtgärden innefattar skydd av offer för olaglig handel. Dess genomförande kräver nära samarbete mellan medlemsstaterna, institutionerna och organisationer i det civila samhället. Handlingsplanen bör betraktas som ett långsiktigt program som kommer att vara en vägledning för EU:s fortsatta agerande inom den närmaste framtiden och i vilket fall som helst betydligt längre än till sommaren 2007.

Jag anser att gratis journummer är en värdefull mekanism för att ge råd till offer i nöd. De är särskilt användbara för att sprida förtroende. Jag har åtagit mig att utan dröjsmål inrätta en telejour för offer och utsatta för olaglig handel, som innefattar alla medlemsstaterna i Europeiska unionen. Som ni kanske vet antog vi från kommissionens sida den 15 februari 2007 ett beslut med krav på att medlemsstaterna reserverar ett antal sexsiffriga nationella telefonnummer för enstaka gratisnummer som alla börjar med 116 för tjänster med socialt värde. Ett av de många ämnesområden som ska täckas skulle kunna vara telejourer för offer för olaglig handel med människor.

Genom ovannämnda beslut har man redan reserverat nummer 116000 för telejourer för att rapportera om försvunna barn. Jag kommer att diskutera det senare projektet mer detaljerat vid en konferens i samband med en internationell dag för försvunna barn, som kommer att hållas i Bryssel den 25 maj, och vid konferensen om barns rättigheter, som ska hållas i Berlin den 4 juni 2007. ”116-nummer” kan jämföras med nödnumret 112 genom att de ger tillträde till nationella eller lokala organisationer som tillhandahåller den aktuella tjänsten i den medlemsstat där samtalet gjordes.

Vi har lanserat ett offentligt samråd för att identifiera andra tjänster, där man skulle ha nytta av enstaka europeiska gratisnummer. Detta samråd tog emot förslag fram till den 20 maj. Detta förväntas leda till att andra nummer reserveras för andra tjänster senare i år. Att göra dem så funktionsdugliga att medborgarna kan ringa dessa nummer kommer sedan att bli en uppgift för medlemsstaterna samt deras tillsynsmyndigheter för telekommunikationer och teleoperatörer.

Att reservera ett gemensamt nummer och att inrätta ett nätverk av telejourer är de första praktiska åtgärderna för att stödja offren. Förutom att inrätta ett nätverk av telejourer strävar vi efter att förbättra hjälpen till offren för olaglig handel även på andra sätt. Mitt orubbliga engagemang i frågan bekräftas av det faktum att man i och med 2007 års budget inrättar ett speciellt program för brottsbekämpning och fastställer fyra projekt när det gäller att förebygga och bekämpa brott på speciella områden, däribland olaglig handel. Vi stöder också inrättandet av en europeisk dag för motverkande av människohandel, vilket syftar till att bättre synliggöra problem som har att göra med olaglig handel. Initiativet kommer att äga rum den 18 oktober i år. Vi är mycket engagerade när det gäller att öka medvetenheten och stärka policyn för att tillhandahålla kvalitetstjänster för dem som behöver hjälp.

 
  
MPphoto
 
 

  Glenis Willmott (PSE). – (EN) Herr kommissionsledamot! Tack för ert mycket omfattande svar, men anser ni att EU:s insatser när det gällde att hantera prostitution under VM i Tyskland var lyckade, och vilken lärdom kan vi dra av denna erfarenhet inför framtida internationella sportevenemang i Europa, såsom olympiska spelen som ska hållas i London 2012?

 
  
MPphoto
 
 

  Franco Frattini, kommissionens vice ordförande. – (IT) Jag kan tala om för er att vi har utvärderat resultatet av polissamarbetet under fotbolls-VM i Tyskland, och vi kommer att offentliggöra slutsatserna av denna utvärdering, och sedan kommer en debatt att äga rum i vilken Europaparlamentet bör vara delaktigt fullt ut.

Vi tror att erfarenheterna från VM i Tyskland innebar att vi lärde oss positiva saker. Vi lyckades troligen förhindra transporten till EU:s territorium av tusentals unga kvinnor som skulle utnyttjas för prostitution. Tolv EU-medlemsstater samarbetade. Tyskland och den tyska polisen gjorde ett utmärkt arbete. Vi har erbjudit oss att dela med oss av de slutsatser som vi kommer att offentliggöra inför andra framtida idrottsevenemang i Europa. Jag kan tala om för er att Folkrepubliken Kina har ett tänkvärt intresse för detta inför genomförandet av de olympiska spelen i Peking 2008. Med andra ord är detta ett experiment som har ansetts användbart som modell.

 
  
MPphoto
 
 

  Richard Seeber (PPE-DE).(DE) Herr kommissionsledamot! Jag anser att detta är ett utmärkt initiativ, men hur ska offren få veta att de kan använda detta nummer? Har kommissionen vidtagit åtgärder för att avsätta de medel som behövs för att sprida denna information? Hur har ni tänkt se till att detta verkligen fungerar i praktiken? Offren, som till exempel kan vara unga kvinnor från Ryssland, är huvudsakligen unga kvinnor från Ryssland som inte talar något EU-språk. Hur ska ni se till att dessa telefonjourer verkligen fungerar i praktiken, med tanke på att det i allmänhet finns mycket stora tidsfördröjningar, och att människor inte ställs i kö och kanske tvingas vänta en halvtimme innan deras samtal besvaras?

 
  
MPphoto
 
 

  Franco Frattini, kommissionens vice ordförande. - (IT) Vi har förvisso hanterat och undersökt detta praktiska problem: det första numret, som är 116 000, kommer att vara för barn. Vi kommer att göra reklam för det överallt: i skolor, på flygplatser, på stationer och i publikationer där vi förklarar i mycket enkla ordalag att det finns ett nummer och att de personer som svarar på detta nummer inte kommer att tala just det språk som talas i det land varifrån telefonsamtalet rings. I avtalet med de leverantörer som kommer att erbjuda tjänsten utvidgar vi gradvis möjligheten att åtminstone alla EU:s officiella språk kommer att talas. Vi måste naturligtvis också tänka på språk som ryska. För tillfället, och i första skedet, kommer avtalet att tilldelas före sommarsemestrarna, så att detta telefonnummer faktiskt kan användas, och vi kommer att inleda en omfattande reklamkampanj. Vi kommer att göra samma sak när de andra numren, utöver 116 000, tilldelas för särskilda prioriteringar, som säkerligen kommer att innefatta offren för tvångsprostitution.

 
  
MPphoto
 
 

  Justas Vincas Paleckis (PSE). – (LT) Herr talman, herr kommissionsledamot! Ni har verkligen lagt fram ett genomgripande program för brottsbekämpning, och ni nämnde några särskilda telefonjourer. Jag undrar om inte överflödet av dessa telefonjourer kan skapa viss förvirring. Kommer till exempel offren för olaglig människohandel att kunna ringa 112 och begära hjälp?

 
  
MPphoto
 
 

  Franco Frattini, kommissionens vice ordförande. (EN) Detta speciella nummer, till exempel 116000, kommer att ersätta alla nationella telejourer, så att det bara kommer att finnas ett nummer. I mitt land finns det i dag ett nummer och i Frankrike ett annat nummer. Inom den närmaste framtiden kommer det bara att finnas nummer 116000 för försvunna barn, och så vidare. Alla dessa speciella europeiska nummer kommer naturligtvis att ersätta de nationella numren.

 
  
MPphoto
 
 

  Arlene McCarthy (PSE). – (EN) Herr talman! Detta gäller en ordningsfråga. Jag måste invända mot det sätt som frågorna hanteras på. Ledamöter tar sig tid att sätta samman frågor, lämnar in dem sex till åtta veckor i förväg, och sedan tar ni inte upp dessa frågor, eftersom ni ger utrymme åt andra ledamöter som vandrar in, tittar på listan och eventuellt har ett flyktigt intresse för frågan. Ni har tagit upp tid med två frågeställare eller människor som inte har tagit sig tid att fråga kommissionsledamoten ordentligt. Jag invänder mot detta, eftersom jag har tagit mig tid att sätta samman ordentliga frågor, och jag skulle vilja ha ett svar från kommissionsledamoten, så att jag också kan göra en uppföljning med pressen i dessa frågor.

I framtiden kommer ledamöterna inte att vilja lägga fram frågor om det är på detta sätt ni ämnar leda frågestunden.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. - Fru McCarthy! Er fråga är relevant, men jag följer bara arbetsordningen.

Eftersom Marc Tarabella inte är närvarande utgår fråga nr 38.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. -

Fråga nr 39 från Marco Cappato (H-0289/07)

Angående: Tillgång till kommunikationer för funktionshindrade personer

Vilka åtgärder har kommissionen vidtagit eller tänker den vidta för att underlätta funktionshindrade personers tillgång till kommunikationssystem, särskilt med avseende på tillgången till bredbandsnätet, SMS och videosamtal till självkostnadspris för döva, textning av TV-program, inbegripet allmännyttiga sändningar och sändningar med politisk och valrelaterad information, samt kostnadsfri elektronisk underskrift?

 
  
MPphoto
 
 

  Viviane Reding, ledamot av kommissionen. (EN) Som svar på ledamotens fråga vill jag säga att Europeiska unionens strategi när det gäller personer med funktionshinder har lagts fram i handlingsplanen för funktionshindrade 2003–2010, där tillträde till informations- och kommunikationsteknik (IKT) prioriteras. Ni kanske också vet att en av pelarna i 2010 års handlingsplan är tillgänglighet för alla. Utifrån detta antog kommissionen ett meddelande om e-tillgänglighet 2005, och ett meddelande om e-integration håller på att förberedas före utgången av 2007. I denna text kommer det att finnas ett förslag till nya åtgärder om det är lämpligt.

Vi arbetar inte bara för konkreta åtgärder på detta sätt, utan vi uppmuntrar också våra forskningsinsatser i riktning mot att utveckla nya metoder och nya tjänster för funktionshindrade. Vi har också ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation, som ger stöd åt vår policy när det gäller informations- och kommunikationsteknik med pilotprojekt och så vidare, och så vidare. Flera åtgärder föreslås för e-tillgänglighet och något som kommer att bli mycket viktigt i framtiden – informations- och kommunikationsteknik för de äldre. Mycket ofta handlar det om dem eftersom det finns personer med funktionshinder, och mycket ofta har äldre människor också dessa funktionshinder och de svarar för en mycket hög framtida andel av vår befolkning. Därför kommer informations- och kommunikationsteknik för de äldre med IT-stöd i boendet att bli ett av de starkaste inslagen i vår framtida politik, inte bara i teorin, utan också inom forskning och i praktiken.

Vi stöder också standardiseringen av e-tillgänglighet. Vi har till exempel tagit initiativ till att på EU-nivå harmonisera kraven på tillgänglighet vid offentlig upphandling på IKT-området genom en EU-standard, eftersom vi anser att gemensamma standarder kan underlätta industrins utveckling av tillgängliga IKT-produkter, vilket leder till större upptagning och därmed lägre priser. Därför hänger det ena samman med det andra.

Det finns också några vertikala frågor. I juni 2007 kommer vi att föreslå att man stärker de funktionshindrades rätt till tillgänglighet till jourtjänster och att man inför en gemenskapsmekanism för att bemöta frågor om e-tillgänglighet. Vi kommer att få tillfälle att diskutera dessa problem med parlamentet när vi tillsammans kommer att försöka finna en lösning på den universella tjänsten. Ett offentligt samråd om omfattningen kommer att hållas vid utgången av 2007 eller ingången av 2008 – jag vet inte riktigt när ännu – men det kommer att ge parlamentet och våra huvudsakliga aktörer tillfälle att lägga fram förslag för att se vad vi ska göra med den universella tjänsten.

Ett mycket konkret problem bör lösas i övermorgon, eftersom rådet då kommer att godkänna Europaparlamentets ändringsförslag vid sitt möte om direktivet om audiovisuella tjänster. Parlamentet införde ett ändringsförslag om undertextning, vilket förbättrar tillgängligheten för personer med funktionshinder till audiovisuella tjänster. Jag hoppas att rådet kommer att godkänna detta, och sedan kommer den nya policyn också att få denna inriktning.

Frågan om elektroniska underskrifter kommer att bli viktigare allteftersom säker elektronisk kommunikation utvecklas mellan kommersiella och offentliga tjänsteleverantörer och användare. Kommissionen kommer att titta på denna fråga vid uppföljningen av direktivet om europeiska elektroniska underskrifter och handlingsplanen för samhällsinformation via Internet, där man också har personer med funktionshinder i åtanke.

Jag kan bara berätta på ett mycket personligt sätt att EU:s olika ordförandeskap alla har hållit en kongress eller gjort en utställning – om något officiellt eller allmänt – för att visa hur forskningsresultat har omsatts i praktiken. Jag har alltid tänkt att det skulle vara ett mycket bra exempel att ta upp i våra aktiviteter om samhällsinformation via Internet, som finns där och kan föreslås av kommissionen eller EU, men de måste genomföras av framför allt lokala styren, men också av regionala styren och nationella regeringar. Jag har sett den entusiasm med vilken i synnerhet regionala och lokala styren har tagit till sig resultaten av vårt arbete och tillhandahållit praktisk hjälp för personer med funktionshinder som bor i deras område.

 
  
MPphoto
 
 

  Marco Cappato (ALDE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag är tacksam för Viviane Redings mycket detaljerade och systematiska svar om den gällande politiken. Jag vill särskilt tacka henne för hennes hänvisning, med de ordalag som jag själv hade tänkt använda, till det nära sambandet mellan tekniken för att hjälpa funktionshindrade personer och tekniken för att hjälpa äldre.

Med tanke på EU:s demografiska trend, med en befolkning som i genomsnitt blir allt äldre, kan den tekniska revolutionen ge oss lösningar av enorm social betydelse. Den sista fråga som jag vill ta upp är att för personer som är helt rörelsehindrade och som endast kan tala genom att till exempel röra ögonen, är teknik som denna inte bara ett faktum eller ett stöd, utan ett sätt att förverkliga en grundläggande medborgerlig rättighet, nämligen yttrandefriheten.

 
  
MPphoto
 
 

  Viviane Reding, ledamot av kommissionen. (EN) Det finns mycket teknik som kan användas för att underlätta i detta avseende. Jag anser verkligen att frågan om befolkningens åldrande först kommer att behöva ett gensvar från oss på samhällsnivå, men detta gensvar på samhällsnivå är också en möjlighet för europeisk industri, för om vår industri får samhällets gensvar från de makthavande, från dem som är ansvariga inom områden, i regioner, i länder och på EU-nivå, kan den börja marknadsföra system, tjänster och saker för de äldre. Jag anser att detta inte bara kommer att vara till hjälp för vårt samhälle, utan också för vår ekonomi.

Så detta är en vändpunkt. Det är också en fråga om tillväxt och arbetstillfällen eftersom vi, om det lyckas, kan exportera system på samhällsnivå samt kommersiella föremål och tjänster utanför Europa. Därför anser jag verkligen att alla dessa delar samverkar för att förbättra vårt samhälle och vår ekonomi.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. -

Fråga nr 40 från Georgios Papastamkos (H-0296/07)

Angående: Åtskillnad på marknaderna för elektronisk kommunikation

I ett tal nyligen i Bryssel sa kommissionsledamoten Viviane Reding att EU:s telekommunikationsområde behöver en europeisk metod för åtskillnad mellan infrastrukturer och tjänster för att få till stånd verklig konkurrens inom den markbundna infrastrukturen. Som viktigaste redskap för de nationella lagstiftarna föreslås rättslig åtskillnad mellan nätinfrastrukturen och tjänstenivåerna. Kommissionsledamoten utesluter dock inte att det kan bli tal om fullständig operativ åtskillnad mellan marknaderna för elektronisk kommunikation.

Kan kommissionen redogöra närmare för vad hon menar med ”europeisk metod”? Anser kommissionsledamoten att det grekliga telebolaget OTE ingår i den kategori där fullständig åtskillnad skulle kunna tillämpas?

 
  
MPphoto
 
 

  Viviane Reding, ledamot av kommissionen. (EN) Ledamoten frågade mig vad jag menar med uttrycket ”vårt europeiska separationssätt”. Vi har för närvarande ett telekommunikationssystem som tillhandahåller justerande verktyg eller rättsmedel för de nationella tillsynsmyndigheterna i de fall där marknaderna inte är konkurrenskraftiga, och i sin översyn av systemet kommer kommissionen att titta på olika sätt att stärka den inre marknaden för telekommunikationstjänster.

En möjlig förändring är att arbeta mer ingående med rättsmedel, eftersom rättsmedel ibland antingen inte tillämpas eller inte tillämpas snabbt, vilket är samma problem. Vi har också analyserat och kommit fram till att ett möjligt verktyg som rättsmedel skulle kunna vara funktionell separation, vilket innebär att man separerar en dominerande marknadsaktörs nätverksdel från den del av affärsverksamheten som tillhandahåller en tjänst till slutkunderna.

Denna funktionella separation kan tillhandahålla det rätta incitamentet till leverantörer av nätverkstjänster att inte skilja på olika kunder när det gäller tjänster för andra operatörer. Detta kan i gengäld innebära att villkoren för verklig konkurrens på telekommunikationsmarknaderna förbättras.

Så vi talar inte här om att tvinga dominerande aktörer att sälja delar av sin affärsverksamhet, så som har hänt i andra delar av världen – till exempel i Förenta staterna med AT&T. Vi skulle inte vilja gå i den riktningen, och därför talar jag om ”det europeiska sättet”. Det skulle sedan vara varje nationell tillsynsmyndighets sak att fastställa villkoren i sin egen medlemsstat innan man överväger ett sådant rättsmedel. Detta har redan gjorts i Storbritannien med Openreach, så det är ett exempel som vi har på detta.

Ledamoten frågade också om Grekland. När det gäller Grekland skulle det vara den grekiska tillsynsmyndigheten som utifrån nationell lag i linje med det uppdaterade EU-systemet skulle ta hänsyn till konkurrensvillkor och alla andra relevanta faktorer på den grekiska marknaden, och sedan föreslå – eller inte föreslå – ett sådant rättsmedel om det anses nödvändigt och av intresse för den grekiska marknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Papastamkos (PPE-DE).(EL) Jag tackar kommissionsledamoten för hennes svar. Jag har dock en känsla av att vi i praktiken har 27 olika rättssystem i Europeiska unionen. Vad gäller elektronisk kommunikation är vi långt ifrån att kunna tala om en verklig inre marknad.

Ni gör förvisso en enorm ansträngning inom denna sektor. Denna rättsliga ovisshet, eller för att uttrycka det på ett annat sätt, den höga nivån av splittring orsakar en ovisshet när det gäller investeringar, konkurrens och innovationer och skapar naturligtvis få jobb.

Min fråga är: kan vi tala om en europeisk telekommunikationsindustri utan att ha ett EU-omfattande och sammanhängande regelverk?

 
  
MPphoto
 
 

  Viviane Reding, ledamot av kommissionen. (EN) Ledamoten har helt rätt. I nuläget har vi inte någon europeisk marknad för telekommunikation. Jag anser att det måste förändras, eftersom det enda sättet för Europa att förbli starkt när det gäller telekommunikationer – och Europa är starkt; vi är faktiskt en av de ledande krafterna på världsmarknaden på detta område – är att göra sig av med 27 ibland motstridiga regelverk och enas om ett system som verkar rimligt, och som också kommer att tillåta att gränsöverskridande tjänster och investeringar äger rum samt göra det möjligt för oss att ha stora europeiska aktörer som arbetar i flera länder. Så vi arbetar nu för att öppna marknaden för internationell roaming. Parlamentet kommer att fatta beslut om detta i morgon, och det är alltid ett tecken på åt vilket håll vi vill att utvecklingen ska gå i framtiden.

Jag kommer säkert att lägga fram ett förslag till en reform av e-kommunikationspaketet för att få den europeiska marknaden att fungera, inte för att bli av med de nationella tillsynsmyndigheterna – jag anser att vi fortfarande behöver dem, eftersom de känner till sin marknad bäst – men för att få logik i, inte harmonisering av, de rättsmedel som de föreslår och som måste tillämpas snabbt, så att villkoren är lika för olika marknader och så att industriernas gränsöverskridande aktiviteter kan äga rum utan att stoppas på grund av brist på öppnande av marknaden på andra marknader.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. -

Fråga nr 41 från Katerina Batzeli (H-0310/07)

Angående: Europeisk ram för säkrare mobilanvändning bland barn och ungdomar

Genomförandet av en europeisk ram för säkrare mobiltelefonanvändning bland barn och ungdomar, som beslutades den 6 februari av ledande EU-företag i branschen, är ett välkommet och viktigt första steg för att skydda minderåriga mot vissa risker i samband med mobiltelefonanvändning. Denna politik bör även införlivas i kommissionens meddelande om en EU-strategi för barnets rättigheter (KOM(2006)0367).

Vilka genomförandeinstrument kan lämpligen användas på nationell nivå för att garantera att ramen verkligen tillämpas och så att föräldrar, lärare och barnomsorgsansvariga kan kontrollera tillämpningen? Hur tänker kommissionen, med tanke på att denna europeiska ram är en självregleringskodex för europeiska företag, medverka till kontrollera att den tillämpas på ett korrekt sätt i medlemsstaterna och till att utvärdera dess effektivitet? Vilka befogenheter skall de nationella tillsynsmyndigheterna ha när det gäller att utarbeta nationella självregleringsbestämmelser senast i februari 2008 och övervaka deras tillämpning? Anser kommissionen att det vore lämpligt att i framtiden ta ett lagstiftningsinitiativ på gemenskapsnivå som skall vara bindande för medlemsstaterna och företagen, då självregleringen i sig inte är tillräcklig?

 
  
MPphoto
 
 

  Viviane Reding, ledamot av kommissionen. (EN) Om jag har hört rätt tror jag att denna fråga delvis redan har besvarats av min kollega Franco Frattini, som också talade om detta ämne. Det faktum att han delvis besvarade denna fråga visar tydligt att det är kommissionen i sin helhet som är oroad över utvecklingen i vårt samhälle och kommissionen i sin helhet som vidtar åtgärder för att vi ska komma framåt på detta område.

Den 6 februari i år enades 15 ledande europeiska mobiloperatörer och innehållsleverantörer om att underteckna en europeisk ramlag för säkrare mobiltelefonanvändning för yngre tonåringar. Det är en frivillig överenskommelse; det är en samförståndsförklaring, där mobiltelefonindustrin tillsammans med GSM Association i Europa kommer överens om att övervaka, publicera och översätta koder på sin webbplats, både de redan befintliga och de som kommer att antas. Dessa självreglerande koder kommer då till exempel att hjälpa föräldrar eller mor- och farföräldrar eller lärare att förstå vilka problemen kan vara för barn som använder tredje generationens mobiltelefoner. Denna överenskommelse blev resultatet av en diskussion i en högnivågrupp som jag sammankallade och som inbegrep barnorganisationerna, konsumentorganisationerna och organ för innehållsklassificering samt tillsynsorgan. I samförståndsförklaringen läggs ett antal principer fram, och man kräver att signatärerna ska arbeta mot fullföljande av dem genom självbestämmande på nationell nivå.

När vi undertecknade detta tillsammans och vi höll en presskonferens sa jag att jag hade förtroende för signatärerna. Jag kommer att ge dem ett år, till februari eller mars nästa år, för att fullfölja detta. Sedan kommer vi att återvända till ämnet, och vi kommer att se om de har fullföljt det. Om de fullföljer det är det bra, och då kommer vi kanske att diskutera möjliga korrigeringar eller framtida projekt. Om våra förväntningar inte uppfylls kommer kommissionen att överväga att införa speciella åtgärder.

 
  
MPphoto
 
 

  Katerina Batzeli (PSE).(EL) Jag tackar kommissionsledamoten för hennes svar. Ingen här ifrågasätter kommissionens betydelse för denna viktiga fråga. Jag vill ställa två frågor till kommissionsledamoten, för att underlätta debatten något. Jag tror att detta är ett frivilligt meddelande, som hon själv sa, och att sektorn förväntas vara självreglerande. Jag vill därför säga att kommissionen i själva verket borde veta vad den ska utvärdera efter februari 2008.

Med andra ord, kommer kommissionen att uppmana medlemsstaterna att gå vidare med vissa gemensamma bestämmelser så att de kan övervaka denna fråga? Kommer varje medlemsstats bästa praxis att kodifieras och analyseras?

Slutligen, vilken är kommunikationspolitiken för de föräldrar som inte har någon kunskap om denna sektor, och vilka gemenskapsprogram kan användas för att informera dem?

 
  
MPphoto
 
 

  Viviane Reding, ledamot av kommissionen. (EN) Tack vare det förberedande arbete kommissionen har gjort har den fått mobiloperatörerna att ta detta initiativ, eftersom mobiloperatörerna mycket väl förstod att kommissionen inte bara skulle stå och titta på.

Vi hade sett i våra nyligen gjorda undersökningar att det är många barn som använder mobiltelefoner – faktiskt de flesta barn över 12 år. Framför allt kan kameratelefoner och tjänster som talar om var man befinner sig vara ett problem; till exempel i Storbritannien säger 10 procent av svarspersonerna att en obehaglig bild tagits av dem, 17 procent av barnen var rädda att bilden skulle skickas online och vidarebefordras till andra och 14 procent hade erfarit Internetrelaterad mobbning. I Rädda Barnens undersökning i Finland hade 30 procent i åldersgruppen sju till femton år erfarit mobbning via sina mobiltelefoner.

Så vi vet att det finns problem, men detta betyder inte att vi nu måste få föräldrarna att säga ”inga fler mobiltelefoner för våra barn”. Det skulle vara fel reaktion. Därför är det så viktigt med till exempel åtkomst för att kontrollera vuxet innehåll och kampanjer som höjer medvetenheten hos föräldrar samt mor- och farföräldrar – som ofta köper mobiltelefoner till sina barnbarn – och hos barnen själva.

Det är viktigt med klassificering av kommersiellt innehåll enligt nationella standarder för anständighet och lämplighet, och så som kommissionsledamot Franco Frattini har förklarat, att bekämpningen av olagligt innehåll på mobiltelefoner verkligen fullföljs. Vi beslutade så sent som i dag i kommissionen att inrätta denna bekämpning av olagligt innehåll. Vad vi talar om här är inte det olagliga innehållet i sig, utan de faror som barn kan drabbas av, och här är kampanjerna som höjer medvetenheten viktigast. Vi kommer att övervaka vad som händer på detta område, och vi kommer att övervaka det signatärerna av detta samförståndsavtal har kommit överens om. Jag har den europeiska ramlagen för säkrare mobiltelefonanvändning för yngre tonåringar och barn med mig. Jag kan lämna över den till ledamoten så att hon kan se om detta till exempel sker i hennes land, och jag skulle var mycket tacksam om hon kunde informera mig om det.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. -

Fråga nr 43 från Bernd Posselt (H-0288/07)

Angående: Läget i Vojvodina

Under de senaste åren har det vid upprepade tillfällen skett brutala övergrepp mot personer som tillhör minoriteter. Serbiska flyktingar har systematiskt placerats på orter som bebos av minoriteter så att serberna skall komma i majoritet, och EU-pengar, till exempel för lärarutbildning i minoritetsspråk, har aldrig kommit fram mottagarna.

Har dessa missförhållanden lösts och hur bedömer kommissionen på det hela taget utvecklingen i Vojvodina?

 
  
MPphoto
 
 

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. (EN) Kommissionen har övervakat situationen i Vojvodina på mycket nära håll. Vi har ivrigt förordat att myndigheterna ska ta itu med mellanetniska incidenter omedelbart. Vi har uppmuntrat myndigheterna att främja goda förbindelser mellan olika folkgrupper och att bevara Vojvodinas multietniska och mångkulturella modell.

Som vi noterade i lägesrapporten om Serbien från november 2006 har förbindelserna mellan olika folkgrupper i Vojvodina förbättrats. Antalet incidenter har minskat. Ingen stor incident har rapporterats under de första månaderna 2007. Myndigheterna har vidtagit ett antal åtgärder som avser den officiella användningen av minoritetsspråk och minoritetsskrifter samt representationen av minoriteter inom domstolsväsendet och polisen.

Förbättringar har också registrerats när det gäller utbildning. Införsel av läroböcker på albanska och ungerska för användning i Vojvodina har godkänts. En ungerskspråkig lärarhögskola har inrättats i Subotica och har varit igång sedan oktober förra året. Dessa åtgärder måste uppenbarligen utvecklas ytterligare och kompletteras.

Vi har dock noterat att det inte har skett några framsteg när det gäller antagandet av en ny lagstiftning om nationella råd för minoritetsgrupper, och det finns fortfarande problem med information på minoritetsspråken. Därför har vi begärt att de serbiska myndigheterna ska vidta ytterligare faktiska åtgärder i dessa frågor.

 
  
MPphoto
 
 

  Bernd Posselt (PPE-DE).(DE) Jag skulle vilja ställa två frågor till er, fru kommissionsledamot. Den första för att få veta hur läget är för de systematiska återvändandena för serbiska flyktingar från Bosnien och Kosovo, vilka tyvärr ändrar den etniska sammansättningen i områden som exempelvis det ungerska samhället i Temerin i närheten av Novi Sad. För det andra vill jag veta vad som sker angående de lärarutbildningsinstitut som ska inrättas med EU-medel för rumäner, slovaker och rutener, men för vilka processen tycks ha kört fast. Har dessa institut nu inrättats?

 
  
MPphoto
 
 

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. (EN) När det gäller Bernd Posselts följdfråga om EU:s bistånd till Vojvodina och dess förhållande till minoriteters rättigheter, har landområdet fått betydande bistånd från EU, som har varit riktat mot de behov Posselts nämner, men det är inte möjligt att exakt extrapolera det totala biståndsbelopp som getts till den autonoma provinsen Vojvodina.

Vi har grundat vårt ekonomiska bistånd på följande överväganden: historia, dvs. återuppbyggnad efter kriget, i synnerhet när det gäller Slobodabron, geografi, genom integrerad gränsförvaltning, och ekonomin.

Vojvodina är ett relativt välmående område jämfört med andra områden i Serbien. Samtidigt som Vojvodina upptar 25 procent av republikens landområde och har 20 procent av befolkningen, har man tillgodogjort sig 36 procent av den kreditutfästelse som EU har öronmärkt för små och medelstora företag.

På det hela taget är det uppenbart att vi använder detta ekonomiska bistånd för sådana ändamål som Bernd Posselt nämner, och jag kan försäkra honom om att dessa pengar är väl använda för att skydda minoriteter och deras rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Reinhard Rack (PPE-DE).(DE) Ni påpekade med rätta, fru kommissionsledamot, att en stor del av EU:s bidragspengar används för att skydda minoriteter och för frågor av särskild betydelse för EU. Kan det inte också vara möjligt, eller är det kanske inte nödvändigt, att se till att politiska påtryckningar också utövas mot Serbien för att få landet att förhindra ett visst missbruk i fråga om dess politik eller för att förändra denna politik på ett sådant sätt att vi inte behöver använda EU-medel för att åtgärda skadorna efteråt?

 
  
MPphoto
 
 

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. (EN) Jag håller med ledamoten om att vi måste använda politiska metoder parallellt med ekonomiskt bistånd. Det har vi gjort när det gäller Vojvodina. Vi har tagit upp dessa frågor med den serbiska regeringen. Nu när landet har en ny demokratisk regering som är reform- och Europavänlig förväntar jag mig att vi har ännu större chans att göra vår röst hörd och garantera att man i Serbien tar hänsyn till vår oro är det gäller Vojvodinas ställning.

Serbiens nya konstitution innehåller detaljerade bestämmelser om mänskliga rättigheter och skydd av minoriteter. Den innehåller dock några tvetydigheter avseende omfattningen av territoriell decentralisering. Det nya serbiska parlamentet kommer att ha en nyckelroll när det gäller att lagligt fullfölja konstitutionen, särskilt när det gäller att stärka skyddet för minoriteterna samt att inrätta olika former av lokalt självstyre som följer europeiska standarder. I detta avseende är det säkerligen positivt att de etniska partierna nu, tack vare översynen av vallagen, har flera platser i det nya serbiska parlamentet.

 
  
MPphoto
 
 

  Zsolt László Becsey (PPE-DE). (HU) Eftersom jag föddes alldeles intill Vojvodina vill jag uppmärksamma kommissionsledamoten på vissa aspekter av den faktiska situationen. En av dessa är om det är ett problem att den infödda ungerska minoriteten i Vojvodina i praktiken fortfarande betraktas som krigsförbrytare. Antigones lag gäller inte där, det vill säga att de inte får begrava sina döda eller ens minnas dem.

Eller är det inte ett problem att det inte finns någon som helst rättvisa på området för utbildning, privatisering, statliga institutioner eller utbildning? Och det vore bra om han återigen kunde svara på Bernd Posselts fråga om hur läget är i fråga om tvångsbosättningar. Jag skulle faktiskt gladeligen ge Olli Rehn en fullständig förteckning över alla de senaste incidenter som alldeles nyligen inträffat.

 
  
MPphoto
 
 

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. (EN) När det gäller den ungerska minoriteten i Vojvodina har vi, som jag sa i våra lägesrapporter, analyserat dess situation mycket noggrant. Vi har också diskuterat frågan med de serbiska myndigheterna, som har betonat att de är engagerade när det gäller att öka de nationella minoriteternas deltagande inom polisen och domstolsväsendet, men de hävdar att det ofta råder brist på intresse från kompetenta kandidater. Enligt min åsikt är det viktigt att vi fortsätter med denna politiska press och politiska uppmuntran.

När vi väl har löst de problem som har fått internflyktingar att utvandra har vi samtidigt större chanser att undvika de slags problem ni nämner. Jag syftar naturligtvis särskilt på frågan om samtalen om Kosovos ställning. Det måste finnas ett välskött avtal om ställning, och jag är säker på att så snart vi har detta kommer det inte att finnas någon destabiliserande inverkan på etniskt blandade områden, såsom Vojvodina. Därför kräver vi att alla berörda parter ska känna sitt ansvar. Kommissionens fasta övertygelse är att man inte kan dra några paralleller mellan Kosovo och Vojvodina.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. -

Fråga nr 44 från Dimitrios Papadimoulis (H-0290/07)

Angående: Turkiets genomförande av havsrättskonventionen

På frågan E-0802/07 svarar kommissionen i princip att havsrättskonventionen faktiskt utgör en del av gemenskapens regelverk och att man förväntar sig att Turkiet antar och genomför denna efter det att Turkiet har blivit medlem i EU. I sitt svar på en tidigare fråga (E-4160/06) förklarar emellertid samma kommission att man förväntar sig att Turkiet fullt ut skall ha antagit och genomfört regelverket när landet blir medlem av EU.

Varför har kommissionen ändrat åsikt inom loppet av sex månader? Är det meningen att Turkiet skall anta konventionen i fråga efter anslutningen till EU eller skall ha antagit och genomfört regelverket fullt ut då landet blir medlem av EU? Skulle kommissionen kunna klargöra sin juridiska ståndpunkt?

 
  
MPphoto
 
 

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. (EN) Kommissionen har inte alls ändrat sin ståndpunkt när det gäller Turkiets skyldigheter gentemot gemenskapens regelverk. Det finns ingen motsägelse mellan de två svar ledamoten nämner, som tvärtom återspeglar en och samma strategi. Liksom alla andra kandidatländer förväntas Turkiet fullfölja och genomdriva gemenskapens regelverk vid tiden för anslutningen, det vill säga senast när landet går med i Europeiska unionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL).(EL) Herr kommissionsledamot! Det har inträffat flera olyckliga händelser med Turkiet på senare tid. Den turkiska armén blandar sig öppet i den politiska utvecklingen. Republiken Cypern tar emot hot eftersom detta land, vid tillämpningen av havsrättskonventionen, tillsammans med sina grannländer främjar exploateringen av dess exklusiva ekonomiska zon. 160 kurdiska kandidater, däribland Leila Zana, har uteslutits från det kommande valet.

Sker dessa åtgärder med respekt för det gemensamma regelverket? Det kanske är dags att kommissionen talar ett tydligare och strängare språk med den turkiska ledningen?

 
  
MPphoto
 
 

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. (EN) De frågor som ledamoten tar upp är oerhört viktiga, men de ligger något utanför ramen för denna speciella fråga. Tyvärr kommer inte tiden att tillåta att jag ger ett detaljerat svar. Jag skulle dock vilja betona att det är viktigt att vi är både rättvisa och bestämda gentemot Turkiet för att den negativa spiralen ska brytas i förbindelserna mellan EU och Turkiet.

Med ”rättvis och bestämd” menar jag att vi måste vara rättvisa och hålla vad vi lovar och hålla oss till åtagandet som innebär att Turkiet kan gå med i unionen om landet uppfyller alla villkoren för anslutning till EU. Samtidigt som vi är rättvisa och trovärdiga kan vi vara bestämda och stränga, och vi förväntar oss att Turkiet genomför reformer och respekterar medborgarnas rättigheter, så att till exempel den kurdiska frågan kan bemötas eller kvinnors rättigheter, fackliga rättigheter och yttrandefrihet kan förbättras i Turkiet tack vare den sannolika möjligheten till EU-anslutning.

Så vi måste vara både rättvisa och bestämda på en och samma gång gentemot Turkiet.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen.

Fråga nr 45 från Rodi Kratsa-Tsagaropoulou (H-0340/07)

Angående: Politisk kris i Turkiet och utsikter för anslutning

De senaste dagarna har Turkiet, i samband med utnämnandet av republikens president, hamnat i en djup politisk kris som ger upphov till allvarliga tvivel om hur dess demokratiska institutioner fungerar. Landets författningsdomstol har ogiltigförklarat den första valomgången, ett beslut som kraftigt bestreds av regeringen. Premiärministern har sagt att det parlamentariska systemet har stannat upp och han kräver tidiga val, medan militären har utfärdat en varning om att den kommer att ingripa för att förhindra att islamisten Abdullah Gül väljs till president.

Vad anser kommissionen om denna situation i ett kandidatland för anslutning till EU? Kommissionsledamoten med ansvar för utvidgningen, Olli Rehn, har sagt att de väpnade styrkorna bör respektera den demokratiska processens självständiga roll, att EU grundar sig på principerna om frihet, demokrati, rättsstatliga principer och den politiska maktens suveränitet gentemot militären, och betonat att varje land som vill ansluta sig till EU måste respektera dessa principer, som är de viktigaste beståndsdelarna av Köpenhamnskriterierna. Anser kommissionen att sådana ingripanden av militären är förenliga med kraven i gemenskapens regelverk och vilken effekt kan de få på landets anslutningsförfarande? Kan något ytterligare svar väntas från kommissionen om utvecklingen inte är förenlig med EU:s demokratiska principer?

 
  
MPphoto
 
 

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. (EN) Den turkiska regeringen respekterade författningsdomstolens rättsliga avgörande och vidtog åtgärder för att fullfölja det. Detta var viktigt för landets politiska stabilitet, trots de händelser som ledde till det rättsliga avgörandet.

För att på detta sätt uppnå politisk stabilitet lämnade det största partiet in ett förslag till den stora nationalförsamlingen att hålla tidiga allmänna val. Därefter samtyckte nationalförsamlingen med stor majoritet till att det tidiga parlamentsvalet skulle hållas den 22 juli 2007.

Kommissionen förväntar sig att parlamentsvalet, och därefter presidentvalet, kommer att genomföras demokratiskt och präglas av en ansvarsfull debatt och politisk stabilitet. När det gäller militärens roll har jag ofta sagt att jag hyser stor aktning för det turkiska försvaret i fråga om dess fullföljande av sina plikter att försvara sitt land och att bidra till den internationella freden, men som jag framförde efter överbefälhavarens uttalande i slutet av april måste militären överlämna ansvarsområdet för demokratiskt beslutsfattande till de demokratiskt valda organen i Turkiet.

Det borde vara självklart att om ett land vill gå med i Europeiska unionen bör det respektera alla demokratiska principer, däribland garantera demokratiskt ledarskap i civila och militära förbindelser, och enligt min åsikt är detta helt förenligt med sekulär demokrati eller demokratisk sekularism, som är förankrad i den turkiska konstitutionen.

När det nya parlamentet har valts och en ny regering kommer till makten kommer det att vara centralt för Turkiet att till fullo blåsa nytt liv i och sätta igång med lagstiftningsarbetet och fullföljandet av reformer som stärker rättsstatsprincipen och de grundläggande friheterna i landet.

 
  
MPphoto
 
 

  Rodi Kratsa-Tsagaropoulou (PPE-DE).(EL) Tack för svaret, herr kommissionsledamot. Ni har verkligen ännu en gång tvingats upprepa det som ni har sagt om Turkiet många gånger, som ni själv påpekade, om den inställning landet måste ha som kandidatland till Europeiska unionen.

Jag ville fråga om denna kris inte har avslöjat något annat, om den inte har avslöjat en svaghet. Använde ni inte andra metoder för att närma er de politiska och militära aktörerna? Jag antar nämligen att ni vid upprepade tillfällen har varnat dem offentligt under era kontakter.

Jag ville i min fråga klargöra om ni har ingripit i högre grad med tanke på allvaret i krisen och den information som har kommit i ljuset.

 
  
MPphoto
 
 

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. (EN) Tack för denna mycket viktiga fråga, fru Kratsa-Tsagaropoulou. I själva verket talar jag mycket med den turkiska regeringen – somliga i EU tycker att det är för mycket! Men i tider när Turkiet utstått politiska eller konstitutionella kriser, och enligt min åsikt håller på att genomgå ett krisskede, är det särskilt viktigt att vi bibehåller en kommunikationskanal och intensivt diskuterar med den turkiska regeringen och med alla relevanta aktörer i det turkiska samhället för att göra klart vilka förväntningar Europeiska unionen har, om och när Turkiet vill bli medlem i EU. Naturligtvis är demokratiskt ledarskap i civila och militära förbindelser en av dessa hörnstenar.

Så som kommissionen fastslog mycket tydligt i början av maj – efter mitt uttalande om den turkiska militärens politiska ingripande i den spända situationen – bygger Europeiska unionen på principerna för frihet, demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, rättsstatsprincipen samt demokratisk civil makts överlägsenhet över militären. Om ett land vill bli medlem i unionen måste det respektera dessa principer. Detta är det centrala i Köpenhamnskriterierna för EU-anslutning. Detta har gjorts mycket klart för den turkiska regeringen och de som är inblandade i politiken i Turkiet samt för de turkiska medborgarna via de turkiska medierna. Jag anser inte att högre volym hjälper. I stället behöver vi skärpa och precision, och vad gäller vårt uttalande kan det inte bli tydligare än vårt uttalande den 2 maj.

 
  
MPphoto
 
 

  Konstantinos Hatzidakis (PPE-DE).(EL) Herr kommissionsledamot! Jag tillhör inte dem som vill att Turkiet ska vara en okontrollerad makt i området. Å andra sidan undrar jag vilken författningsdomstol i ett demokratiskt land, inte bara i Europa, utan var som helst i världen, som skulle ha slagit fast att en majoritet på två tredjedelar krävs för att välja republikens president.

Det skulle göra det möjligt för oppositionen i vilket land som helst att kontrollera valet av republikens president.

Kommissionen sa i sitt uttalande att den respekterar de rättsstatliga principerna och att den inte vill ingripa i Turkiet. Men finns det då rättsstatliga principer? Jag anser inte att kommissionens uttalande var balanserat.

 
  
MPphoto
 
 

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. (EN) Tack för denna följdfråga, herr Hatzidakis, och för er egna fråga, där ni kallade kommissionens uttalande för ”överdrivet överseende”. Ni efterlyste också ett mer uttryckligt budskap.

Jag måste säga som jag har sagt tidigare att jag, i egenskap av kommissionsledamot, inte tror på högvolymsdiplomati eller megafondiplomati. Jag tror på skärpa, precision och konsekvens. I detta avseende tror jag inte att vi är oense med ledamoten eftersom vi, som jag sa förut, upprepade gånger har betonat vikten av demokratisk civil makts överlägsenhet över militären. Samtidigt är det också viktigt att vi håller liv i anslutningsförhandlingarna och att vi gör faktiska framsteg med dem, eftersom det nationalisterna i Turkiet verkligen vill är att avbryta anslutningsförhandlingarna. Jag vill inte ge nationalisterna i Turkiet denna sockerbit. Det är mycket bättre att eftersträva Turkiets anslutning till EU, hålla anslutningsprocessen levande och eftersträva det gemensamma målet, eftersom det är ett sätt för Turkiet att bli ett mer europeiskt, mer demokratiskt land, där rättsstatsprincipen och de grundläggande friheterna respekteras.

När det gäller ert omnämnande av författningsdomstolen förstår jag resonemanget i er fråga, och vi har också noterat det rättsliga avgörandet som utfärdades av författningsdomstolen. Jag skulle vilja citera vad kommissionen sa den 2 maj när vi diskuterade denna fråga och vi tydliggjorde vår ståndpunkt för den turkiska regeringen och turkiska allmänheten. Vi sa att trots de olyckliga händelserna som ledde till det rättsliga avgörandet bör detta rättsbeslut som fattats av författningsdomstolen nu respekteras av alla parter, eftersom respekten för de statliga institutionerna är nödvändig för att garantera politisk stabilitet. Det är ett ganska tydligt språk.

Vi konstaterade också att ”under dessa omständigheter välkomnar Europeiska kommission meddelandet om att ett nytt parlamentsval ska hållas snart för att garantera politisk stabilitet och demokratisk utveckling i Turkiet”. Återigen kan det inte bli tydligare än så.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. De frågor som på grund av tidsbrist inte hade besvarats skulle erhålla skriftliga svar (se bilagan).

Frågestunden är härmed avslutad.

(Sammanträdet avslutades kl. 20.05 och återupptogs kl. 21.00)

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: MAREK SIWIEC
Vice talman

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy