Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2006/0165(CNS)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0148/2007

Ingivna texter :

A6-0148/2007

Debatter :

PV 22/05/2007 - 20
CRE 22/05/2007 - 20

Omröstningar :

PV 23/05/2007 - 5.4
CRE 23/05/2007 - 5.4
Röstförklaringar
PV 10/07/2007 - 8.36
CRE 10/07/2007 - 8.36
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2007)0324

Debatter
Tisdagen den 22 maj 2007 - Strasbourg EUT-utgåva

20. Tillnärmning av punktskattesatser på alkohol och alkoholdrycker (debatt)
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. Nästa punkt är ett betänkande av Astrid Lulling, för utskottet för ekonomi och valutafrågor, om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 92/84/EEG om tillnärmning av punktskattesatser på alkohol och alkoholdrycker (KOM(2006)0486 C6-0319/2006 2006/0165(CNS)) (A6-0148/2007).

 
  
MPphoto
 
 

  László Kovács, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Som ni känner till är det förslag från kommissionen som vi diskuterar en uppföljning av den rapport som kommissionen lade fram i maj 2004 och rådets därpå följande uppmaning till kommissionen den 12 april 2005 att lägga fram ett förslag om att höja minimisatserna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker för att kompensera för inflationen. Det enda syftet med förslaget är att bibehålla minimisatsens realvärde. Det är inte ett förslag som syftar till harmonisering eller konvergens av satser.

Jag vill börja med att informera ledamöterna om de diskussioner som ägde rum i Ekofinrådet i november 2006. I rådet fanns det starkt motstånd från ett antal nya medlemsstater som hävdade att de inte berördes av utgångspunkten för beräkningen av inflationen 1993 eftersom de då inte var medlemmar av gemenskapen. Jag har viss sympati för denna synpunkt, och därför har jag förespråkat en kompromiss som officiellt presenterats av det finska ordförandeskapet i diskussionerna med medlemsstaterna.

I denna kompromiss tas den 1 maj 2004 som utgångspunkt, dvs. det datum då de 10 nya medlemsstaterna anslöts, vilket leder till ett mycket lägre inflationstal. I stället för 31 procent är den nya föreslagna inflationsökningen bara 4,5 procent. Tyvärr inlade en medlemsstat, Tjeckien, sitt veto mot denna kompromiss – och jag skulle vilja tillägga att detta land inte alls skulle påverkas av en höjning med 4,5 procent eftersom den punktskattesats som för närvarande tillämpas i Tjeckien är högre. Jag är dock optimistisk och tror att Tjeckien kommer att ha ändrat ståndpunkt och att enighet kommer att uppnås när frågan kommer tillbaka till rådet nästa gång.

Effekten av en höjning med 4,5 procent är uppenbarligen minimal, men trots det kommer det att finnas övergångsperioder för de medlemsstater som berörs. När det gäller Bulgarien och Rumänien, som anslöts den 1 januari 2007, kommer sådana övergångsperioder att vara mycket generösa.

Jag övergår nu till Astrid Lullings betänkande som förvisso innehåller en del ganska radikala idéer. För det första vill jag upprepa vad jag sa i början, nämligen att kommissionens förslag inte syftar till harmonisering eller konvergens av skattesatser utan att det helt enkelt innebär en höjning som, enligt den kompromiss jag nämnde, kommer att ha 2004 som utgångspunkt. För det andra skulle ett upphävande av direktivet och ett avskaffande av minimisatserna som Astrid Lulling föreslår få extrema följder. Det skulle till exempel över huvud taget inte finnas någon skyldighet för medlemsstaterna att tillämpa punktskatter på alkohol, vilket i sin tur skulle leda till ytterligare snedvridning av den inre marknaden. Avskaffandet av minimisatserna skulle också leda till mindre frihet för resande eftersom medlemsstaterna skulle kräva strängare restriktioner när det gäller den mängd alkohol som privatpersoner kan ta med sig från ett medlemsland till ett annat i syfte att minska det oundvikliga bortfallet av skatteintäkter. Jag är avgjort motståndare till att vi åter skapar gränser inom EU för alkoholdrycker, och därför är jag också motståndare till avskaffandet av minimisatser. Det skulle också skapa ett farligt prejudikat för de andra punktskatterna, till exempel på tobak och på energi, där också minimiskattesatser tillämpas och för andra skatter som till exempel moms. Det är nödvändigt att medlemsstaterna respekterar vissa regler när det gäller skattesatser. Det skulle också kunna leda till hälsoproblem.

Jag vill också säga någonting om den föreslagna uppförandekoden som i själva verket innebär införande av en bestämd skattesats för vin. Som ni vet är minimiskattesatsen på vin för närvarande noll, och så är det också enligt kommissionens förslag. Men i enlighet med den föreslagna uppförandekoden skulle de 15 medlemsstater som för närvarande inte beskattar vin inte bara vara tvungna att införa en bestämd skattesats, utan de skulle också i sista hand vara tvungna att inrikta sin handel mot EU-genomsnittet som för närvarande är 48 euro per hektoliter. Jag är övertygad om att den föreslagna höjningen av punktskatten på vin inte skulle få något omfattande stöd av medborgarna.

Avslutningsvis hoppas jag uppriktigt att ledamöterna kommer att förkasta det förslag som framförs i betänkandet och avge ett yttrande som stöder kommissionens förslag, naturligtvis med tillägg för rådets kompromiss särskilt när det gäller det datum från vilket inflationen ska börja beräknas, dvs. den 1 maj 2004, vilket bara skulle leda till en höjning av minimipunktskatten med 4,5 procent.

 
  
MPphoto
 
 

  Astrid Lulling (PPE-DE), föredragande. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! I politiken behöver vi ibland visa mod. Parlamentet kan göra det i morgon genom att rösta för mitt betänkande, i vilket vi förslår att minimiskattesatserna för alkohol och alkoholdrycker ska avskaffas. Dessa satser infördes 1992 för att tillnärma de satser som tillämpades i olika stater. Denna tillnärmning har aldrig kommit till stånd, långt ifrån.

Minimisatserna ska dock inte klandras, även om de inte har justerats i takt med inflationen under de senaste femton åren. Om de höjdes med 31 procent – så som kommissionsledamoten föreslog i september 2006 – skulle det fortfarande inte finnas någon nämnbar tillnärmning. Skillnaden mellan dessa minimisatser, om de antogs, och satserna för vin, öl och sprit i medlemsstaterna i norra delen av unionen skulle fortfarande vara enorma. Ett exempel är att skatten per liter öl i Tjeckien eller Malta är 0,0936 euro medan den i Finland är 1,43 euro!

Trots många månaders diskussion har rådet inte kunnat komma överens om att anta dessa minimisatser, hur minimal anpassningen än må vara. Rådet har endast just beslutat att be kommissionen genomföra en detaljerad undersökning av beskattningen av alkohol och alkoholdrycker, särskilt trenderna i fråga om konkurrensförmåga och prisnivåer.

Fru kommissionsledamot! Eftersom läget är som det är måste vi nu ta oss ut ur det dödläge som rådet och kommissionen är låsta i. Det finns bara ett förnuftigt, logiskt och intelligent sätt att göra detta på: att glömma minimisatserna som inte längre har något existensberättigande och uppnå en överenskommelse om en uppförandekod som hjälper medlemsstaterna att föra sina punktskattesatser närmare varandra samtidigt som vi respekterar subsidiaritetsprincipen, som ni glömde att nämna. Det är detta som utskottet för ekonomi och valutafrågor föreslår er i mitt betänkande.

I fråga om de ändringsförslag som socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet och gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen lagt fram för kammaren föreslår jag bestämt att de avvisas. Socialdemokraternas ändringsförslag skulle leda till ett hastverk med höjningen av satserna och i fråga om tidsplanen. Det som dock är mer allvarligt är att de förslår att EU:s prisindex i fortsättningen ska anpassas automatiskt vid ökningar på 0,5 procent, utan att parlamentet eller rådet skulle höras. Om vi erinrar oss striden om kommittéförfarandet är detta förslag en ren anakronism! Att föreslå en nollsats, så som socialdemokraterna har gjort, var för bulgariska hembrännare som konsumerar sina egna produkter inget annat än ett spel för gallerierna och ett försök att dra ned mössan över ögonen på de bulgariska medborgarna inför EU-omröstningen i Bulgarien den 20 maj. Detta är flagrant uppenbart eftersom förslagsställarna mycket väl vet att ett sådant undantag skulle vara ogenomförbart och inte ha en chans att bli antaget av ett enhälligt råd. Samma sak gäller tillbakadragandet av mitt betänkande från föredragningslistan för minisessionen den 9 maj, för att förhindra att de bulgariska socialdemokraterna visade sitt sanna jag före den 20 maj: det hjälpte dock föga att döma av socialdemokraternas resultat i Bulgarien, som inte var särskilt lysande, har jag glädjen att konstatera.

I fråga om ändringsförslaget från De gröna måste jag först av allt påpeka att de är omedvetna om att det tack och lov inte är kommissionen utan rådet som beslutar om beskattning. En sådan okunskap om fördraget är desto allvarligare för en grupp som aldrig upphör att predika för alla andra i den här kammaren! Om De gröna inte i sista minuten dragit tillbaka sina ändringsförslag nr 24 och 26 – där kommissionen uppmanas att fastställa maximisatser – skulle vi ha varit tvungna att förklara dem otillåtliga, eftersom de strider mot fördraget.

Att beteckna vin som en ersättningsvara för öl, så som De gröna gör i sitt ändringsförslag nr 25, är ren fantasi och visar prov på bristfälliga kunskaper i gastronomi. Vinproducenterna i Frankrike, Tyskland och Luxemburg kommer inte att till 2009 ha glömt att deras parlamentsledamöter för De gröna föreslog att nollbeskattningen på vin, som är en oerhört viktig jordbruksprodukt, skulle avskaffas. I dessa länder, som har valt att tillämpa en nollbeskattning, är man säkert inte beredd att rösta för att den avskaffas från 2008.

Fru kommissionsledamot! Ni har försvarat er ståndpunkt, som redan led nederlag i rådet. Jag beklagar att ni inte har antagit den möjlighet vi erbjuder er serverad på en bricka att bryta dödläget utan att tappa ansiktet. Det är verkligen en skam! Jag är övertygad om att ni förstår latin, fru kommissionsledamot: errare humanum est, perseverare diabolicum [att fela är mänskligt, att göra om felet är ett djävulens verk].

 
  
MPphoto
 
 

  Piia-Noora Kauppi, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Först och främst vill jag säga att även jag i denna fråga stöder Astrid Lulling och detta utmärkta betänkande, även om jag i normala fall helhjärtat stöder kommissionens initiativ i skattefrågor, särskilt den gemensamma konsoliderade kollektiva skattebasen för företag.

Varje betänkande som handlar om alkohol och beskattning löper risken att komma in på en mängd känsliga nationella frågor, och detta har skett med detta betänkande.

År 1992 – när frågan senast debatterades i parlamentet – såg EU mycket annorlunda ut. Det fanns bara 12 medlemsstater med BNP-nivåer per capita som låg ganska nära varandra. Det antogs då att införandet av minimisatser för punktskatter på alkohol skulle leda till priskonvergens runtom i medlemsstaterna. Även om detta hade inträffat med de 12 gamla medlemsstaterna – vilket det inte gjorde – vet vi nu att behovet av en förändring enbart skulle uppstå genom förändringar av vår unions struktur. Dessa skattesatser är numera otidsenliga och ogynnsamma för EU:s ekonomi som helhet.

Det gläder mig att Astrid Lulling kom till den radikala slutsatsen att slopa alla minimisatser för punktskatter på alkohol och att hon i stället föreslår en uppförandekod. Detta är positivt på många sätt. Genom förslaget försvinner behovet av fortlöpande inflationskontroller, och medlemsstaterna får rätt att välja den skattenivå som är lämplig för deras ekonomiska och kulturella förhållanden som nu varierar betydligt mellan de 27 medlemsstaterna.

Jag förstår oron för vad nästa konsekvens i rådet kan bli. Det är sant att medlemsstaterna kanske försöker införa ett antal nya hinder, men detta förespråkar vi inte. Vi vill överlåta till medlemsstaterna att fatta sina egna dumma beslut om detta är vad de vill göra.

Därför vill jag framhålla att ett stöd för Astrid Lullings betänkande inte står i strid med att en del medlemsstater fortsätter att ta ut högre skatter på alkohol. Detta är till exempel fallet i de nordiska länderna, till exempel när det gäller Finland där högre skatter fortfarande används för att bland annat finansiera ett stort antal initiativ och kampanjer på hälsoområdet. Jag stöder denna politik i de nordiska länderna eftersom vi inte är redo för de mycket låga alkoholskattesatserna i EU. Kanske vi på detta sätt är ett mindre gastronomiskt land, men detta strider inte mot min uppfattning att Lullingbetänkandet bör antas i morgon.

 
  
MPphoto
 
 

  Pervenche Berès, för PSE-gruppen. (FR) Herr talman! Jag anade att denna debatt om punktskattesatser skulle bli intensiv, och jag tror att vi har fått smaka på det.

Vår föredragande, som inte fick stöd av socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet under omröstningen i utskottet för ekonomi och valutafrågor, har uppmanat oss att visa mod, och för henne innebär att visa mod att i dag radera ut det förflutna. Jag erkänner hennes luxemburgska talang i detta avseende när det gäller punktskattesatser på alkoholområdet, men förlåt mig om jag inte följer med henne i den utstakade riktningen och inte instämmer i denna vädjan om skattekonkurrens eller fri rörlighet för varor inom en inre marknad, som faktiskt inte skulle bli en enda.

Fru kommissionsledamot! Jag anser att ert förslag är bra. Jag anser att kompromisserna, som för närvarande ligger på rådets bord, och som tar hänsyn till den faktiska höjningen av punktskattesatserna till följd av EU:s utvidgning, är bra och att vi bör stödja dem. De förslag som min grupp har lagt fram följer dessa linjer och är på intet sätt ett fuskverk, och Astrid Lulling har uppenbart inte förstått vad de verkligen handlar om.

Frågan är hur vi ska gå vidare inom detta område. Tanken att det vore bäst att överge allting därför att det är en svår uppgift förefaller mig inte vara någon bra strategi. Vidare, när det gäller ett fullständigt avskaffande av punktskatterna, är jag glad över att höra att Piia-Noora Kauppi erkänner att de kan vara till nytta, särskilt när det gäller folkhälsan, och att det är bäst att behålla dem.

För att gå vidare och lämna våra bulgariska vänners särskilda problem anser jag att vi som lagstiftare måste vara seriösa och konsekventa och förespråka att de svaga och otillräckliga medel som kommissionen för närvarande förfogar över bevaras, så att förvaltningen av den inre marknaden inbegriper vissa skattemässiga aspekter. Fru kommissionsledamot! Som ni vet kan ni räkna med fullt stöd från min grupp i denna kamp.

 
  
MPphoto
 
 

  Olle Schmidt, för ALDE-gruppen. – Astrid Lulling, ni har många goda sidor, men ibland hugger ni också i sten och det gör ni med detta betänkande. Jag kommer att rekommendera min grupp att avvisa ert förslag i sin helhet och att alltså följa kommissionen.

I ett betänkande som handlar om prisnivåer på alkohol måste man också ta hänsyn till vad ökat drickande betyder för folkhälsan. Men om folkhälsan sägs ingenting. Att avskaffa punktskatterna på alkohol och öl vore att ge helt fel signaler. Vi vet att alkoholskadorna ökar och vi vet att allt fler ungdomar i Europa bokstavligen super sig sönder och samman, inte bara i de nordiska länderna.

Varje dag rullar det in floder av öl, vin och sprit i Sverige, en halv miljon burkar öl och 65 000 flaskor sprit. Detta beror på de stora skillnaderna i alkoholbeskattning. Här kan högre gemensamma punktskatter inom EU spela en viktig roll. Kostnadsmarginalen betyder mycket i det här sammanhanget eftersom de konsumenter vi pratar om är priskänsliga.

Europa skall inte växa samman genom spritturism. Jag begär inte att EU skall införa svenska skatter, det vore mig främmande, men vad jag däremot begär är omtanke och solidaritet också med andra länder och deras invånare. Det är därför punktskatterna på alkohol i ökande grad måste harmoniseras.

Vi européer dricker mest alkohol i världen. Kommissionen presenterade förra året en strategi för att minska alkoholskadorna. Om vi i denna kammare vill följa kommissionens linje så har vi bara en sak att göra: att avvisa detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Zdzisław Zbigniew Podkański, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Förslaget att tillnärma punktskattesatserna på alkohol och alkoholdrycker har utlöst en livlig debatt och mycket polemik. Detta har berott dels på spännvidden i de punktskattesatser som tillämpas av enskilda medlemsstater i unionen, dels på farhågor att de som ligger bakom förändringarna siktar på att unionen successivt ska ta över ansvaret för skatter från medlemsstaterna. Det hävdas att deras slutliga mål är en enhetlig beskattning av fysiska och juridiska personer.

Att ta med de föreslagna ändringarna av rådets direktiv 92/84/EEG skulle därför försvaga konkurrensen och leda till en minskning av kvaliteten på enskilda produkter samt till att marknadsmonopolet för stora koncerner ökar.

Sammanfattningsvis är detta ett mer komplext problem än det förefaller vara för dem som lägger fram ändringsförslagen. Det kräver en djupare analys, diskussion och fortsatta överläggningar med medlemsstaterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Carl Schlyter, för Verts/ALE-gruppen. – Den som i subsidiaritetens namn vill avskaffa minimiskatten på alkohol måste acceptera att man samtidigt i subsidiaritetens namn tillåter en begränsning av privat införsel av alkohol. Annars kommer länder med höga punktskatter att fullkomligt flöda över av billig privatimporterad sprit och få betala notan med höga vårdkostnader. Utan införselbegränsningar blir det landet med lägst skatter som tvingar sin alkoholpolitik på alla andra.

Med vilken logik kan man ta med sig 200 kg vin, öl och sprit, men bara 15 kg färsk fisk över EU-ländernas gränser? Dessutom är det absurt med noll i skatt på vin när det finns skatt på öl och sprit. Ännu mer absurt blir det när Sverige dras inför domstol för att man enligt kommissionen gynnat ölsektorn genom höga skatter på vin. EU snedvrider självmarknaden genom sin nollskatt på vin. Alkohol är inte en normal handelsvara. Att som utskottet se detta som en fråga för inre marknaden utan hänsyn till folkhälsan är oansvarigt och oekonomiskt.

 
  
MPphoto
 
 

  Gerard Batten, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! Rådet och kommissionen vill höja minimisatsen för punktskatter på alkohol, förmodligen i avsikt att minska snedvridningarna av konkurrensen och främja den inre marknaden. Föredraganden konstaterar att den minimisats som fastställdes 1992 och har tillämpats av en minoritet bland medlemsstaterna inte har hindrat andra medlemsstater från att öka klyftan genom att höja sina satser. Slutsatsen är att det är meningslöst att införa minimisatser när medlemsstaterna är fria att införa högre satser och direktivet bör avskaffas.

Men EU kommer aldrig att avstå från att kontrollera allting hur meningslöst det än må vara, och vissa länder kommer att få se sina skattesatser stiga när minimisatsen höjs i takt med inflationen. Detta kommer åtminstone att lära de nya medlemsstaterna en värdefull läxa: EU kommer att blanda sig i det som ligger dem varmast om hjärtat, och det kommer att kosta pengar för dem.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Claude Martinez, för ITS-gruppen. (FR) Herr talman! År 1990 fick vi veta att skatteklassatser behövdes. År 1992 fick vi veta att minimisatser behövdes. Nu har vi fått veta att rörliga minimisatser behövs och ständigt av samma skäl: hygienen, hälsoneurosen i det protestantiska Europa, som skulle få oss att införa interna tullar, resa skattemurar på upp till två euro per liter vin, i Danmark eller Förenade kungariket, till exempel. Men om våra brittiska, danska eller svenska vänner vill införa skatter, låt dem göra det! Medelhavsländerna, Tyskland och Luxemburg har nollbeskattning av vin.

Var och en kan om de så önskar använda narkotika i stället för att dricka, men vi försöker inte lösa narkotikaproblemet genom beskattning. Och vi skapar nog inte hälsa och säkerhet genom beskattning. Låt dem dricka; låt dem leva! Det finns oändliga mängder med maximigränser; vi behöver inte minimigränser!

 
  
MPphoto
 
 

  Roger Helmer (NI). – (EN) Herr talman! Nu är vi där igen – ännu ett försiktigt och förstulet försök av kommissionen att bakvägen införa skatteharmonisering.

Här i Europaparlamentet älskar vi att tala om ”skadlig skattekonkurrens”, så låt oss därför med en gång klargöra följande: det finns ingenting som kan kallas skadlig skattekonkurrens; all skattekonkurrens är bra. Varje försök till harmonisering innebär en kartell som regeringarna bedriver mot folkets intressen. I likhet med alla försök att harmonisera skatter kommer även detta förslag att leda till ytterligare skattehöjningar i våra ekonomier som redan har alltför höga skatter.

Kommissionens förslag har ytterligare en brist: genom att försöka tillämpa en gemensam procentsats över hela linjen förvärrar det ytterligare den befintliga snedfördelningen mellan olika typer av drycker, vilket innebär att vin på ett orättvist sätt gynnas på bekostnad av traditionella spritdrycker som konjak och skotsk whisky. Här måste jag förklara ett intresse: jag arbetade en gång inom skotsk whisky-branschen; i flera år var jag Mr Johnny Walker i Korea.

Varje förnuftig människa måste naturligtvis hålla med om att innehållet i dessa förslag som i skattehänseende kraftigt gynnar vin och missgynnar öl och spritdrycker är helt oacceptabelt. Denna diskriminering får inte tillåtas att fortsätta. Låt mig därför lovorda det arbete som utförts av föredraganden, den beundransvärda Astrid Lulling. Det är sällan ett betänkande har lockat fram så mycket sunt förnuft här i parlamentet.

Åtgärden 1992 att harmonisera alkoholskatterna var ett misslyckande när det gäller målen. De förändringar som har föreslagits av kommissionen skulle också misslyckas. Det skattebelopp som tas ut är litet; ibland alltför lågt för att motivera uppbördskostnaderna. Medlemsstaterna bör vara fria att fastställa skattesatser som passar deras eget folk och deras kultur.

Astrid Lullings slutrekommendation är att gemenskapens lagstiftning i denna fråga bör avskaffas. Låt mig gratulera föredraganden Astrid Lulling till ett väl utfört arbete.

 
  
MPphoto
 
 

  Мартин Димитров (PPE-DE). – Уважаеми г-н председател, уважаеми дами и господа, в аргументите, използвани от социалистите и от уважаемия комисар Kovács, има един голям проблем и той е следният: Те казват: „Когато акцизите се определят от Брюксел централизирано, няма проблеми със здравето. Обаче, когато се даде правото на всяка страна сама да определя своето акцизно облагане, тогава има големи здравни проблеми.“

Това е несъстоятелен аргумент, който е типичен за хората, които имат централизиран начин на мислене. Страните имат повече информация, по-добре познават своите проблеми и могат по-добре да се справят с определянето на акцизните ставки. Защо мислите, че когато Брюксел определя централизирани акцизи, нещата изглеждат по-добре? Тази логика не я разбирам.

Другото много важно нещо: здравните проблеми зависят от образованието, от информационни кампании и много по-малко от данъци. Разликата в доходите между Източна и Западна Европа е много голяма. Как при 10 пъти разлика в доходите да определите минимални акцизи, така че всички да са доволни? Това очевидно не може да стане. В страни като България и Румъния сегашното акцизно облагане представлява около 70 % от крайната цена заедно с ДДС, което създава огромен стимул за „сива икономика“, което означава производство, което не се отчита въобще от държавата. Тази „сива икономика“ ще навлиза и в други страни-членки на Европейския съюз.

Затова въобще не може да се говори и не трябва да се говори за увеличаване на акцизните ставки. Напротив, трябва да се даде право на всяка страна в зависимост от своите традиции, национални особености да определя акцизните ставки. Това е разумното, рационално предложение.

Напълно заставаме цялата българска делегация в Народната партия зад предложението на г-жа Lulling, което е изключително разумно. Това е едно законодателство, което 15 години не дава ефект. Очевидно е, че е излишно и ако имаме доблестта и смелостта, трябва да кажем: „Да, не върши работа.“ И трябва да бъде спряно. Неслучайно започна инициатива на Европейската комисия за премахване на тези директиви, които са излишни. Ето пример за излишна директива. Имате ли смелостта да я прекратите? Това е единственото решение.

 
  
MPphoto
 
 

  Ieke van den Burg (PSE). – (NL) Herr talman! Förlåt mig om jag – till skillnad från vad som är sedvanligt här – inte utgjuter mina känslor över ämnet. Först av allt vill jag be om ursäkt för att skuggfördraganden Donata Gottardi, som jag tar över från nu, är frånvarande.

Jag måste säga att jag mycket roat följde hur Astrid Lulling, som en sentida Marianne, ledde denna strid, denna revolt mot direktivförslaget och detta förslag till en ökning av minimipunktskatterna på öl och alkohol i takt med inflationen. Detta är uppenbart ett ämne som verkligen kan höja ens popularitet i det oändliga. Skatter är naturligtvis ett icke-populärt ämne, samtidigt som öl och alkohol är mycket populärt. Hur som helst lät vi i vår grupp oss inte ryckas med till den graden, eftersom vi precis som Pervenche Berès känner vårt ansvar för den inre marknaden och för sund konkurrens.

Den enda negativa kommentar jag vill göra är att detta direktiv, så som det utformades på tidigt 90-tal, självklart är en mycket svag lag eftersom den innehåller absoluta siffror. Det är inte ett bra sätt att ordna saker, särskilt om ämnet kräver enighet i omröstningen, eftersom det då är praktiskt taget omöjligt att ändra dessa absoluta siffror vid ett senare datum.

Det är därför som jag är så imponerad av förslaget, som kommissionsledamot László Kovács lade fram tillsammans med det finska ordförandeskapet, att föreskriva automatisk indexuppräkning. Jag anser att det var en mycket positiv gest att inte börja så högt som i det ursprungliga förslaget utan att göra en mer blygsam start i syfte att öka vid ett senare datum.

Det är därför som socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet har lagt fram dessa ändringsförslag, som för närvarande diskuteras i rådet. Jag anser att det skulle vara mycket klokt och vittna om en sund politik om en majoritet i parlamentet röstade för dem i morgon.

 
  
MPphoto
 
 

  Margarita Starkevičiūtė (ALDE). – (LT) Herr talman! Jag vill stödja Astrid Lullings betänkande eftersom jag anser att det är välbalanserat och handlar om en liberal skattepolitik.

Diskussionen här i dag handlar inte om punktskatten i sig, vars höjning i steg om 1 procent, precis som kommissionen tycker om att påpeka, inte ändrar någonting, och skillnaden i tullsatser mellan till exempel Litauen och de skandinaviska länderna skulle förbli lika stor. Diskussionen handlar om huruvida vi vill standardisera och harmonisera skattesatser, eller om vi anser att mångfalden i våra länder bör få återspeglas i olika skattesatser och olika beskattningssystem. Ja, vi måste främja att affärsverksamhet kan fungera i olika länder, och en gemensam inre marknad måste skapas. Vi kan dock uppnå detta, och vi har planer (parlamentet har redan godkänt ett sådant betänkande) på harmonisering av skattebasen. Tulltaxor måste avspegla den verkliga situationen i varje land, och de måste skapa möjligheter för företag att visa sin initiativkraft. I de länder där sådana initiativ inte stöds av en lämplig infrastruktur, så som fallet är i de nya medlemsstaterna, kan initiativen stödjas av separata skattesatser. Konkurrens är alltid en sund sak, vilken synvinkel man än företräder. Vårt interna EU-käbbel om vilket land som är det billigaste är ganska löjeväckande, eftersom den verkligt billiga alkoholen finns i Ryssland.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin (IND/DEM). – En stor konsumtion av alkohol är förenat med svåra sociala påföljder, s.k. negativa externa effekter. För att lättare förstå problematiken kan en parallell dras till de skatter som åläggs drivmedel för fordon. Dessa drivmedel beskattas eftersom de medför skadliga effekter för miljön. Genom att ta ut en skatt kan man motarbeta den miljöförstöring som förbränningen medför. Därmed internaliserar man kostnaden och förorenaren betalar.

Samma princip kan tillämpas på försäljningen av alkohol. Länders hälsosystem utsätts för ansträngningar till följd av alkoholrelaterade sjukdomar. Alkoholskatten har i det här fallet två effekter, dels konsumeras det mindre av en vara om den är beskattad, dels innebär skatteintäkterna ett tillskott till statskassan. Dessa pengar kan sedan användas för att ge vård till människor med alkoholrelaterade skador.

När det gäller minimiskatter anser vi att när de nu finns är det bättre att ha dem kvar än att ta bort dem. Det skall inte heller göras undantag för somliga alkoholhaltiga drycker vilket görs idag.

 
  
MPphoto
 
 

  Petre Popeangă (ITS). – Din lipsă de timp, o să mă limitez la a expune doar câteva consideraţii privind efectele pe care le-ar produce în România modificarea directivei pe care o analizăm, consideraţii transmise de către o asociaţie de producători de bere pe care le împărtăşesc şi le susţin. Se apreciază că aplicarea unei asemenea măsuri este, în prezent, dăunătoare industriei berii din România, deoarece va declanşa o competiţie neloială între unităţile producătoare de bere şi cele producătoare de alte băuturi fermentate, determinată de faptul că prin egalizarea propusă se va provoca creşterea accizei la bere, în timp ce la alte băuturi fermentate va rămâne neschimbată. Consecinţa directă şi imediată a acestei modificări este scumpirea produsului, în condiţiile în care în România coeficientul putere de cumpărare pe produs intern brut/locuitor indică faptul că berea este deja cu 200% mai scumpă decât media preţurilor practicate la produsele similare din Europa 15. Creşterea preţului va determina în mod automat şi limitarea producţiei, ca una dintre consecinţele diminuării consumului, ceea ce va provoca şi scăderea numărului de salariaţi din acest sector, cu tot cortegiul de efecte sociale şi financiare ce ar rezulta din acest proces.

În sfârşit, dar fără a epuiza toate consecinţele pe care le-ar genera adoptarea unei astfel de decizii, se semnalează şi faptul că mărirea accizei la bere ar putea avea şi efecte inverse celor scontate, determinând per total o diminuarea a veniturilor bugetare ca urmare a scăderii vânzărilor şi diminuării personalului din acest sector.

 
  
MPphoto
 
 

  Zsolt László Becsey (PPE-DE). (HU) Jag gratulerar Astrid Lulling till utarbetandet av betänkandet, och jag hoppas att parlamentet i morgon också kommer att ge henne största möjliga stöd. Vi behöver ett förändrat tänkesätt när det gäller punktskatter, eftersom fastställandet av minimisatser i euro inte bidrar till att förbättra konvergensläget – det kan vi se. Med andra ord fyller det helt enkelt inte sitt syfte.

I ett system som är obegränsat uppåt, mätt i euro, blir det säkert inte någon konvergens att tala om. Dessutom kan vi på detta sätt även vålla allvarlig skada eftersom införandet av en priskontroll som Marx hade varit stolt över i många medlemsstater, i allmänhet de fattigare, innebär att lägga nya obligatoriska inflationistiska bördor på de medlemsstater där de offentliga finanserna är i sin ordning, och därmed ytterligare inskränka friheten i skattepolitiken. Många av dem har emellertid just höjt eller håller på att höja gällande punktskatter, och vidare skulle de drabbade länderna även överskrida maximinivån för intäkter – vilket den ekonomiska analysen visar.

Detta skulle kunna utnyttjas som ny ammunition i argumentationen mot att införa euron i dessa länder – exempelvis i Baltstaterna och Balkanländerna – med skenargumentet om inflation för att hålla dem utanför euroområdet. Men hur kan vi tro att detta i Bulgarien eller Rumänen, med deras löner på 100–150 euro, inte skulle generera en svart ekonomi, kriminalitet och illegal bryggning? Detta är folkhälsa! Eller kommer de att lägga halva månadslönen på punktskatter?

För att inte tala om den geniala idé som har lagts fram att låta även vin, som ersättningsprodukt för öl, omfattas av minimisatsen, och därigenom lägga ännu större börda på denna urgamla europeiska odling. Om vi vill ha verklig konvergens, och här är vi överens om strategin, då måste vi införa en uppförandekod – det är detta som jag rekommenderar, och kommissionen har accepterat det – i vilken medlemsstater som ligger ovanför eller nedanför den genomsnittliga skattesatsen kommer överens om att göra ändringar i punktskatten endast för att konvergera mot genomsnittet, om de ekonomiska förhållandena medger det.

Det är inte fråga om att återställa gränserna, inte heller om att avskaffa punktskatterna; detta kan vara den enda lösningen på punktskattepolitiken. Det är utvidgat, och medlemsstater på vitt skilda utvecklingsstadier … [här avbröts anförandet].

 
  
MPphoto
 
 

  Antolín Sánchez Presedo (PSE). – (ES) Herr talman, mina damer och herrar! Tillnärmningen av punktskattesatserna på alkohol och alkoholdrycker genom införandet av minimipunktskatter är en gångbar metod att minska snedvridningar av konkurrensen och obalanser i den inre marknadens funktion, samtidigt som det ger medlemsstaterna utrymme att utöva sin behörighet inom skatteområdet.

Översynen av satserna, som har varit oförändrade sedan 1992, är nödvändig för att förhindra att systemet blir förlegat och förlorar sitt existensberättigande. Det är alltid en komplex åtgärd, för även om den inledande tillnärmningsinsatsen har förlorat i värde med tiden har den också utökats genom införlivandet i tre successiva omgångar av femton medlemsstater med mycket olika kultur och förhållanden.

Att avskaffa gemenskapsrätten så som föredraganden föreslår är ett steg tillbaka som kan få en destabiliserande effekt med oönskade konsekvenser. Att behålla den kommer inte att hindra medlemsstaterna från att utforska och påskynda nya framsteg med hjälp av mjuka metoder som till exempel uppförandekoder.

Enligt beräkningarna kommer kommissionens förslag om att från den 1 januari 2008 hämta in 31 procent av inflationsökningen mellan 1983 och 2005 inte att påverka majoriteten av staterna som har högre minimisatser, även om det kan leda till en kraftig höjning i andra och ha en negativ inverkan på producenter, sysselsättning och priskontroll.

Av samtliga dessa skäl anser jag att vid denna översyn bör vin fortsätta att undantas, de föreslagna satserna bör sänkas, med hänsyn till den särskilda känsligheten för öl och mellanprodukter, och att de nya medlemsstaterna ska få lov att anpassa sig successivt eftersom de startar från mycket annorlunda utgångspunkter.

Jag anser att periodiska översyner bör genomföras i framtiden, även om automatisk indexuppräkning skulle kunna koppla bort detta fiskala instrument från EU:s ekonomiska politik.

 
  
MPphoto
 
 

  Ivo Strejček (PPE-DE).(CS) God afton herr talman, herr kommissionsledamot! Fru Lulling! Ni har fått beröm från vissa håll i kväll. Förutom att jag gratulerar er till ert betänkande vill jag också säga er att det har gjort mig mycket nöjd. Det beror på att det avspeglar minst fyra punkter som jag skulle vilja framhålla här.

För det första bygger betänkandet på idén att gränsöverskridande handel med fri rörlighet för varor är en av grundprinciperna för EU-integrationen. Konsumenterna fattar sina beslut på grundval av priset, det vill säga den relativa beskattningen av varorna. Om vissa medlemsstater överbelastar sina varor med höga skatter måste de reagera med sin inhemska skattepolitik i stället för att vänta på räddning från EU.

För det andra anser jag att en av huvudpunkterna i ert betänkande är att skattekonkurrens är bra och sunt. Skapandet av det som kallas den inre marknaden med skattefria gränser är helt enkelt en modern form av protektionism.

För det tredje har det nämnts flera gånger att varje medlemsstat har rätt att föra sin egen självständiga skattepolitik. Beskattning och förvaltning av skatteintäkterna står i centrum för den politiska konkurrensen. Fru Lulling! Som ni vet företräder jag Tjeckien och dess intressen i den här kammaren, och eftersom mitt land är en välkänd ölproducent och ölexportör vill jag göra en sista kommentar. Det finns inte något skäl överhuvud taget till att tjeckiska bryggare och tjeckiska konsumenter ska bestraffas av harmoniseringen av konsumentskatter.

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Andersson (PSE). – Egentligen tycker jag att kommissionens ursprungliga förslag med uppräkning från 1993 var det bästa, men jag inser att för att nå en kompromiss i rådet så är en uppräkning från 2004 det enda möjliga. Varför är jag för kommissionens förslag? Jo, på grund av de argument som har framförts tidigare. Jag vill ha skatter, minimiskatter på miljöfarlig verksamhet, eftersom jag vill minska den miljöskadliga verksamheten.

Så också på alkohol. Alkoholen kostar oss massor när det gäller folkhälsan. Ett effektivt instrument är då att sätta minimiskatter för att minska konsumtionen. Ett märkligt argument har framförts i den här debatten. Man säger att denna måttliga höjning skulle påverka inflationen. För att detta skulle kunna vara sant i något enda land måste alkoholkonsumtionen och därmed alkoholproblemen där vara så oerhört stora att det verkligen vore på tiden att man höjde skatten.

 
  
MPphoto
 
 

  László Kovács, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Jag vill tacka alla talare som har bidragit till debatten. Som jag sa i mina inledande påpekanden skulle ett upphävande av direktivet och avskaffande av minimiskattesatserna få extrema följder, och jag vill säga lite mer om detta.

Utan minimisatser skulle medlemsstaterna inte ha någon som helst skyldighet att över huvud taget tillämpa punktskatter på alkohol, och detta måste ses som en reell möjlighet med tanke på hur liten vikt vissa medlemsstater fäster vid punktskatter på alkohol även när det gäller låga skattesatser.

Jag tvivlar inte på att en del medlemsstater i avsaknad av minimisatser skulle verka för skärpta restriktioner för den mängd alkohol som privatpersoner kan ta med sig från ett land till ett annat för att minska det oundvikliga bortfallet av skatteintäkter, och detta skulle leda till mindre frihet för medborgarna. Det talas också om att minimiskattesatser inkräktar på medlemsstaternas suveränitet. Det är faktiskt precis tvärtom. Minimisatserna är ett stöd för medlemsstaternas suveränitet genom att de gör det möjligt för medlemsstaterna att bedriva sin egen skattepolitik utan hotet om att denna politik ska undergrävas av andra medlemsstater och i synnerhet av gränsöverskridande handel och smuggling.

Detta betyder inte att avsikten med minimisatserna är att skydda medlemsstater som tillämpar högre skatter. Att minimisatserna sätts på en ganska låg nivå och förblir låga även efter höjningen med 4,5 procent innebär att medlemsstaterna får ett stort manöverutrymme. De som vill fastställa sina nationella satser på nivåer nära minimum hindras inte från att göra det. På samma sätt är de som önskar fastställa sina satser långt över minimum fria att göra det, men de måste ta ansvar för konsekvenserna.

Jag vill ännu en gång bekräfta att syftet med förslaget förvisso inte är harmonisering – inte ens tillnärmning. Syftet med förslaget är en höjning. När det gäller möjligheten att höjningen av minimiskattesatserna har kunnat ge upphov till inflation har detta förvisso inte inträffat. Höjningen är en kompensation för den inflation som redan har ägt rum.

När det gäller argumentet att höjningen kan leda till en ökning av den svarta ekonomin säger jag att avsaknaden eller avskaffandet av minimiskattesatserna kan leda till smuggling och gränsöverskridande handel, vilket över huvud taget inte har någonting med rättvis konkurrens att göra.

När det gäller de tjeckiska bryggerierna och konsumenterna vill jag slutligen säga att de inte kommer att drabbas, för i Tjeckien är den nuvarande punktskattesatsen mycket högre än den nya gemensamma minimisatsen kommer att vara efter höjningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Astrid Lulling (PPE-DE), föredragande. – (FR) Jag vill därför tala i min egenskap av fördragande, på det sätt som är brukligt i majoriteten av de nationella parlamenten. Jag satt i ett av dem under 25 år, och där har ledamöterna möjlighet att svara som föredragande. Fru kommissionsledamot! Jag skulle vilja säga …

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Ursäkta mig, fru Lulling. Jag ska ge er en minut bara för att avsluta och säga vad ni anser är viktigast eftersom något anförande av er inte är inplanerat. Ni har en minut.

 
  
MPphoto
 
 

  Astrid Lulling (PPE-DE). – (EN) Men ni gav kommissionsledamoten så många minuter, och ni tillåter inte mig att svara. Detta är inte någon debatt! Här är vi i parlamentet!

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Ja, vi är i parlamentet, och det är därför jag är skyldig att upprätthålla en viss ordning.

 
  
MPphoto
 
 

  Astrid Lulling (PPE-DE). – (FR) Vi befinner oss i ett parlament, herr talman, och jag har rätt att bemöta kommissionsledamoten och talarna. Jag vill svara Pervenche Berès, som har anklagat mig för att försöka utradera det förflutna genom att avskaffa punktskatter.

Herr talman! Mitt förslag har grovt missuppfattats. Jag vill korrigera dessa missuppfattningar, eftersom det har sagts att minimipunktskatterna skulle avskaffas. Nej! Att avskaffa minimisatserna innebär inte att avskaffa punktskatterna: varje medlemsstat har frihet att fastställa dem, och varje medlemsstat har också frihet att justera dem. Vi får dock inte säga saker som helt skjuter över målet. Om vi blandar ihop alkoholism, kampen mot alkoholism, med punktskattesatser skulle jag vilja framhålla för er att alkoholismen är värst i medlemsstaterna med de högsta punktskattesatserna.

Herr talman! Jag beklagar mycket att ni inte har gett mig tid att svara, särskilt kommissionsledamoten, eftersom kommissionsledamoten har försökt att ge intryck av att vårt förslag till uppförandekod skulle leda till punktskatter på vin på 48 euro/hl …

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum onsdagen den 23 maj.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy