Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 23 maj 2007 - Strasbourg

4. Anständigt arbete för alla (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Marie Panayotopoulos-Cassiotou, för utskottet för sysselsättning och sociala frågor, om anständigt arbete för alla (2006/2240(INI)) (A6-0068/2007).

  Marie Panayotopoulos-Cassiotou (PPE-DE), föredragande. – (EL) Fru talman! Låt mig vänta ett ögonblick medan kommissionsledamoten sätter sig ned och var snäll och starta inte tiden.

Begreppet anständigt arbete som en grupp bestämmelser och villkor för att garantera respekten för arbetstagare som människor infördes av Internationella arbetsorganisationen år 2000 och utvecklades till ett internationellt mål i och med rekommendationerna från FN:s toppmöte mellan stats- och regeringscheferna i september 2005, inom ramen för uppfyllandet av millennieutvecklingsmålen.

I juli 2006 antog FN:s ekonomiska och sociala råd (högnivåsegmentet) en förklaring i vilken man betonade vikten av att alla får ett anständigt, produktivt heltidsarbete.

Begreppet som uttrycks i adjektivet ”decent”, som har latinska rötter, betyder ”tilldelande”, ”beskyddande”, så att det finns dekorum. Det grekiska ordet för värdighet betonar behovet av att tilldela värde. Det tyska ordet för värdighet uttrycker emellertid fullständigt det övergripande strävandet då det kombinerar ordet för värdighet och ordet för människa.

Kommissionens meddelande i maj 2006 om främjande av anständigt arbete för alla lägger grunden för EU när det gäller att göra ett strukturerat bidrag till tillämpningen av alla mål i helhetssynen av arbete enligt villkor som omfattar frihet, jämlikhet, säkerhet och mänsklig värdighet.

De fyra grundpelarna i begreppet anständigt arbete är, som vi vet, skapandet av jobb för produktivt arbete med valfrihet, garanterade rättigheter, utvidgad social trygghet, säkrandet av villkor avseende hälsa och säkerhet, främjandet av den sociala dialogen och en fredlig lösning av meningsskiljaktigheter, med en övergripande dimension av respekt för jämlikhet mellan kvinnor och män.

Fem konventioner från Internationella arbetsorganisationen (ILO) garanterar de grundläggande rättigheterna på arbetsmarknaden: fackföreningsfrihet, främjandet av kollektiva förhandlingar, avskaffandet av barnarbete och lika lön för kvinnor och män. Vi hoppas att de övriga ILO-konventioner som ska ratificeras kommer att undertecknas och träda i kraft.

Som ett resultat av rådets beslut i december 2006 välkomnar Europaparlamentets utskott för sysselsättning och sociala frågor i sitt betänkande kommissionens mål. Målen måste vara att

- uppnå sociala och ekonomiska framsteg och se till att de sprids rättvist till gagn för alla,

- stärka entreprenörskapet genom att anpassa utgifterna till konjunkturcykelns olika faser,

- utforma en aktiv arbetsmarknadspolitik som en del av en långfristig ekonomisk politik,

- stärka den institutionella förmågan när det gäller deltagande för arbetsmarknadens parter och utvecklingen av den sociala dialogen,

- stärka anställbarheten hos alla typer av arbetstagare, särskilt kvinnor, ungdomar och äldre, med förnyade anställningssystem,

- konsolidera livslångt lärande så att alla kan dra nytta av framsteg inom forskning, teknik och kommunikation och anpassa det till den ökande efterfrågan på kvalifikationer och färdigheter.

Det finns förvisso ingen modell för socialpolitik och lagstiftning på arbetsmarknaden som passar alla. EU är stolt eftersom det, förutom långtgående insatser från medlemsstaternas sida för att ratificera ILO:s internationella konventioner, är den ekonomiska makten som skapar gemensamma inslag av social medvetenhet över hela linjen. Den europeiska sociala modellen syftar till produktivitet och ekonomiskt resultat till gagn för alla, en omfattande social trygghet, garanterade hälso- och säkerhetsförhållanden, tillhandahållande av fortbildning och utbildning för arbetstagare i alla åldrar och kategorier och en social dialog med lika möjligheter för alla.

Den europeiska sysselsättningsstrategin, det sociala skyddet och de sociala integrationsstrategierna, de nationella reformprogrammen, den reviderade Lissabonstrategin för utveckling och sysselsättning som bibehåller och förbättrar gemenskapens regelverk och den europeiska strategin för hållbar utveckling är EU:s färdplan för att uppfylla målen för ett anständigt arbete.

Anständigt arbete har också att göra med samhällsstyrningen. Genomförandet av effektiv politik med inriktning på anständigt arbete kräver ansvariga institutioner, en politisk strävan efter en sund statsförvaltning och ett dynamiskt och organiserat civilt samhälle.

När det gäller EU hoppas jag att man kommer att hitta ett sätt att kombinera marknadsflexibilitet och garanterad trygghet för arbetstagare. Ekonomisk globalisering, globaliseringen av marknader, teknik, information och arbetskraft är emellertid ett fenomen som man planerar att påskynda genom att gynna ekonomisk mångfald.

Kina har uppvisat de bästa resultaten tillsammans med Indien och andra stormakter. Samtidigt ser det ut som om en klyfta har öppnats mellan rika och fattiga, även i utvecklade och industrialiserade länder. Det är dags att EU visar världen vilka värderingar man har.

I detta betänkande förstärker Europaparlamentet kommissionens avsikt att integrera anständigt arbete i sin utrikespolitik, i samarbete med FN:s institutioner, nationella och regionala organisationer, arbetsmarknadens parter och andra segment i det civila samhället.

Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att samordna anständigt arbete på ett effektivare sätt genom program för yttre samarbete och handelspolitik samt att hjälpa till med att genomföra ILO:s nationella program om anständigt arbete.

Jag vill tacka de tre utskotten för deras yttranden och alla som hjälpte till vid framläggandet av detta betänkande.

  Vladimír Špidla , ledamot av kommissionen. – (CS) Fru talman, ärade ledamöter! Jag vill tacka Marie Panayotopoulos-Cassiotou för hennes betänkande. Flera politiska grupper har arbetat med det och det är uppenbart ett utmärkt betänkande. Jag vill också påpeka att anständigt arbete är ett världsomspännande initiativ från Internationella arbetsorganisationen (ILO) och att det tack vare ståndaktigt stöd från EU har blivit ett sant världsomspännande initiativ som accepteras av alltfler länder.

Rådet har ställt sig bakom begreppet anständigt arbete och det behandlades också nyligen vid ett möte mellan arbetsmarknads- och socialministrar i samband med G8-mötet. Kommissionen accepterar helt och hållet parlamentets åsikt att de grundläggande delarna i begreppet anständigt arbete – det vill säga socialt stöd, social sammanhållning, värdigt arbete och möjlighet till fri fackföreningsverksamhet – bör tillämpas i alla internationella kontakter oavsett om de sker på bilateral eller multilateral nivå och även när enskilda projekt med tredjeländer utarbetas. Detta stämmer mycket väl överens med kommissionens sociala dagordning och de viktigaste riktlinjerna i det ovannämnda meddelandet.

Även om projektet får alltmer stöd är det uppenbart att det återstår mycket att göra. Jag anser att den prioriterade uppgiften är att se till att alla ILO-konventioner är ratificerade i EU. Här använder kommissionen de resurser den har till förfogande, och för närvarande är vi starkt engagerade i ratificeringsarbetet och den sociala dialogen i samband med de nya konventionerna för sjöfolk.

Initiativet om anständigt arbete har tydliga starka etiska grunder. Dessutom ger det oss möjlighet att utarbeta principer för globaliseringen så att vi kan dra nytta av dess fördelar samtidigt som vi minimerar nackdelarna. Detta är alltså en i högsta grad levande process och kommissionen kommer i varje enskilt fall att utnyttja dess möjligheter.

  Feleknas Uca (GUE/NGL), föredragande för yttrandet från utskottet för utveckling. – (DE) Fru talman! Hälften av världens arbetstagare har en inkomst som är lägre än två dollar om dagen och hälften av världens befolkning saknar allt socialt skydd. Två miljoner människor dör varje år i arbetsplatsolyckor eller i arbetsrelaterade sjukdomar och över 160 miljoner arbetstagare blir sjuka till följd av faror på arbetsplatsen.

Antalet officiellt registrerade arbetslösa är bara toppen på isberget. De fattiga har inte råd att lata sig. Många av dem arbetar i timtal, ofta under oacceptabla förhållanden, för att skrapa ihop någon slags inkomst. EU och dess medlemsstater bör göra allt i sin makt för att värdigt arbete ska ingå i millennieutvecklingsmålen överallt. Det som behövs är en rättvis och nyskapande skattepolitik och nu tänker jag på beskattning av sådant som finansiella transaktioner och valutatransaktioner. Stora företag som gång på gång kränker mänskliga rättigheter och arbetstagarnas rättigheter måste förmås att följa villkoren för anständigt arbete och detta bör ske genom sanktioner, till exempel – och detta skulle vara lämpligt – utestängning från offentliga upphandlingar och från exportkreditgarantier från internationella finansinstitut. Det krävs en ny europeisk utvecklings- och handelspolitik för att människor ska ges ekonomisk möjlighet att…

(Talmannen avbröt talaren.)

  Harlem Désir (PSE), föredragande för yttrandet från utskottet för internationell handel. – (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Först vill jag tacka vår föredragande, Marie Panayotopoulos-Cassiotou, för den samarbetsanda hon har visat och för kvaliteten i hennes arbete.

Sedan FN:s toppmöte 2005 har arbetet för att främja anständigt arbete erkänts som ett mål för det internationella samhället i sin helhet. Genom sitt meddelande har Europeiska kommissionen börjat överväga de frågor som berörs, inte minst i internationellt avseende. Jag tänker på EU:s utrikespolitik, särskilt i fråga om internationell handel, vilket är anledningen till att utskottet för internationell handel har arbetat med detta.

Jag vill därför inrikta mig på den aspekten och uttrycka min tillfredsställelse över att parlamentet genom det här betänkandet tar upp flera konkreta förslag från min grupp. Dessa förslag var redan antagna i yttrandet från utskottet för internationell handel och kommer att göra det möjligt att inleda en ny EU-politik för att främja sociala standarder på internationell nivå.

För det första har EU redan infört som villkor för undertecknande av förmånliga handelsavtal med utvecklingsländer att dessa har ratificerat ILO-konventionerna. Nu kräver vi sanktioner, att förmånerna till länder som på ett allvarligt och systematiskt sätt bryter mot de grundläggande arbetsnormerna, särskilt organisationsfriheten, ska upphävas.

För det andra måste alla kommande bilaterala handelsavtal, särskilt de nya frihandelsavtal som ska förhandlas fram inom ramen för den globala Europastrategin, innehålla sociala klausuler om respekten för anständigt arbete.

För det tredje måste den multilaterala dimensionen bevaras, eftersom merparten av handeln i dag styrs av det multilaterala sammanhanget – WTO. Men detta nämns överhuvudtaget inte i kommissionens meddelande.

Därför måste diskussionen återupptas inom WTO. EU skulle kunna ta ett antal initiativ i detta avseende. För det första skulle EU kunna föreslå att en kommitté för handel och anständigt arbete inrättas i WTO enligt modellen för kommittén för handel och miljö som har möjliggjort vissa viktiga framsteg. För det andra skulle EU kunna kräva att ILO ska ges observatörsstatus inom WTO. För det tredje skulle EU kunna kräva att ILO:s beslut ska ges företräde när denna organisation kräver handelssanktioner mot länder som till exempel Burma som uppenbarligen kränker fackföreningsrättigheterna.

Vi har lagt fram ett antal andra konkreta förslag. Jag anser att det ligger i vårt intresse att främja en form av reglerad globalisering som…

(Talmannen avbröt talaren.)

  Philip Bushill-Matthews, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Fru talman! Kommissionsledamoten har på ett nyttigt sätt påmint oss om det världsomspännande initiativet för anständigt arbete som nyligen fått stöd av G8. Vid ett FN-toppmöte i september 2005 enades faktiskt så många som 150 världsledare om att Internationella arbetsorganisationens princip om anständigt arbete borde bli ett centralt mål för deras egen nationella politik. Denna agenda rör naturligtvis främst länder där en sådan princip inte redan finns. Inom Europa finns till stor del ramar för villkor för anständigt arbete, även om genomförandet här alltid kan förbättras.

Föredraganden har visat inte bara ett personligt initiativ genom att lägga fram detta betänkande i parlamentet, utan också att en ledamot i den politiska mitten-högerfamiljen inte bara kan gå i bräschen för denna viktiga fråga, utan också få ett betydande stöd från alla partier.

Detta sagt fanns det vissa omröstningar med jämnt resultat i utskottet som ändrade den övergripande balansen i betänkandet, genom införandet av nya punkter eller stycken. Vi hoppas att dessa ska ändras i den allomfattande omröstningen i kammaren senare i dag, antingen genom att de avskaffas eller ändras genom överenskomna kompromisser med de andra politiska grupperna. När vi främjar principen om anständigt arbete borde vi alla vara på samma sida.

Parlamentet har naturligtvis inte befogenhet att tala om för medlemsstaterna vad de ska göra på detta område, och det är riktigt: det ska medlemsstaternas regeringar bestämma. Men alla regeringar instämmer säkert i vikten av att ge möjligheter till livslångt lärande, behovet av att vara förebyggande när det gäller att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, behovet av att göra så mycket mer för att lösa utmaningen med att få yrkeslivet och familjelivet att gå ihop, och framför allt behovet av att hjälpa utvecklingsländerna.

Detta är ett tankeväckande betänkande, som förtjänar att läsas av många.

  Stephen Hughes, för PSE-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag vill tacka föredraganden för ett utmärkt betänkande. Betänkandet omfattar en mycket lång resolution med 94 punkter, men för mig sammanfattas det viktigaste i två punkter.

I skäl V anges att ”En socialt hållbar ökning av Europeiska unionens konkurrenskraft förutsätter produktivitetsförbättringar med hjälp av insatser till förmån för anständigt arbete och bättre kvalitet på arbetslivet, också i fråga om hälsa och säkerhet på arbetet, samt en bättre balans mellan anställningstrygghet och flexibilitet i anställningssammanhang, livslångt lärande, ömsesidigt förtroende och deltagande, liksom också bättre möjligheter att förena familjeliv, privatliv och yrkesliv. Bekämpning av könsdiskriminering och alla andra slag av diskriminering”.

I punkt 6 efterfrågas ”en bättre mobilisering av EU:s interna och externa politik till förmån för anständigt arbete, framför allt i frågor som rör utveckling, externt bistånd, utvidgning, grannskapspolitik, handel, migration samt bilaterala och multilaterala yttre förbindelser”.

Om dessa två stycken genomfördes fullt ut skulle EU ha tagit ett stort steg mot att främja anständigt arbete, både inom EU och i världen.

Andra viktiga punkter är punkterna 46, 48 och 51, som brett omfattar behovet av ett socialt ansvar för europeiska multinationella företag i deras globala verksamhet. Dessa punkter bygger på vårt tidigare arbete på detta område.

I ett antal punkter påpekas att EU måste använda sina befogenheter i fråga om handel och ekonomi som påtryckningsmedel för att främja principen om anständigt arbete globalt. I punkt 8 kräver man till exempel att GSP+ genomförs fullt ut och korrekt, i enlighet med den debatt som vi främjade tillsammans med kommissionsledamot Peter Mandelson i frågan förra året.

Slutligen vill jag betona punkt 47, där man kräver att ”ett märke” tas fram ”för produkter som tillverkas under förhållanden som är förenliga med principerna om anständigt arbete och grundläggande arbetsnormer och som framför allt utesluter allt barnarbete”. Låt oss bemyndiga EU-konsumenterna att föra arbetet med principen om anständigt arbete framåt i sina dagliga val.

  Ona Juknevičienė, för ALDE-gruppen. – (LT) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Först vill jag gratulera föredraganden, Marie Panayotopoulos-Cassiotou, för detta viktiga dokument och tacka för hennes samarbete i diskussionerna om förändringar och kompromisser.

I dag talar vi om att försöka åstadkomma anständiga arbetsvillkor för alla både inom EU och utanför dess gränser.

Jag ger kommissionens initiativ mitt fulla stöd eftersom ökad sysselsättning och förbättrade arbetsvillkor är en av de viktigaste uppgifterna, en uppgift som inte bör skjutas upp. Men eftersom vi talar om anständiga arbetsvillkor för alla är det värt att titta på vilka arbetsvillkor vi har här i EU.

För inte så länge sedan talade Baroness Sarah Ludford och jag i London med några litauer som bodde och arbetade där och med några fackföreningsföreträdare och anställda vid Litauens ambassad.

Det verkar som om de flesta litauer som arbetar i London bara kan drömma om anständiga arbetsvillkor. Förmedlingar av tillfälliga arbeten bryter ofta mot lagen och kräver olaglig betalning för att söka efter lediga arbetstillfällen eller för att utarbeta handlingar. De beslagtar pass och lämnar inte tillbaka dem. Exploateringen är särskilt upprörande inom hotellindustrin där arbetsgivarna inte betalar den lagstadgade minimilönen. Efter detta besök kallade Sarah Ludford och jag litauerna i London det tjugoförsta århundradets slavar.

Herr kommissionsledamot! Vi har en byrå i Dublin som undersöker arbets- och levnadsvillkor. Jag har flera gånger talat med chefen för byrån och krävt att en utredning ska göras. Nu ber jag er att med denna byrås hjälp inleda en utredning om den ekonomiska, sociala och psykologiska exploateringen av migranter inom EU och att rekommendera åtgärder för att få ett slut på den.

Jag stöder föredragandens ståndpunkt att kommissionen alltid bör ge Europaparlamentet och rådet de politiska möjligheter som krävs för att stimulera anständiga arbetsvillkor för människorna i EU och samtidigt redogöra för effektiviteten i dessa åtgärder.

  Zdzisław Zbigniew Podkański, för UEN-gruppen. – (PL) Fru talman! Den globaliseringsprocess som pågår inom EU och i världen åtföljs av enorma förändringar i ägande, kultur och samhälle.

Skiftande nivåer i ekonomisk utveckling och levnadsstandarder har lett till migration i stor skala i jakten på arbete. Enligt ILO finns det omkring 192 miljoner arbetslösa i världen och 86 miljoner migranter, varav 34 miljoner i världens utvecklingsregioner.

Människor som är hungriga är beredda att lämna sina hem och familjer för att ta det arbete de kan få och detta leder ofta till att de hamnar i händerna på kriminella. Siffrorna är chockerande: under 2004 såldes enligt ILO ungefär 2,54 miljoner människor till tvångsarbete, varav ungefär 43 procent till sexuella ändamål.

Detta väcker följande fråga: Varför sker detta? Varför är så många länder, däribland några inom EU, oförmögna att kontrollera problemet?

Svaret är lätt: Kapital är viktigare än människor, de rika struntar i de fattiga. Detta innebär att globaliseringen och liberaliseringen gynnar…

(Talmannen avbröt talaren.)

  Sepp Kusstatscher, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Fru talman! Detta betänkande innehåller ett övermått av goda idéer och positiva förslag för anständigt arbete och detta ska Marie Panayotopoulos-Cassiotou ha tack för. Men samtidigt som vi kräver detta bör vi komma ihåg att det finns mer än 20 miljoner människor utan arbete i EU och många av dem är stigmatiserade och utestängda. Vi får inte heller glömma att alltfler arbetstagare trots att de har ett arbete inte har en lön som de kan leva på och att det som kallas osäkra arbetsförhållanden används för att kringgå arbets- och skattelagstiftningen och att det framför allt är ungdomar som utnyttjas. Samtidigt som detta pågår expanderar ekonomin och bruttonationalprodukten ökar. Om ett rättvist samhälle utan fattigdom och utestängning ska kunna skapas krävs ett radikalt paradigmskifte och bästa sättet att åstadkomma detta ligger i idén om en villkorsfri grundlön för alla. Kommissionen borde tillsammans med rådet undersöka denna idé ingående.

  Kyriacos Triantaphyllides, för GUE/NGL-gruppen. – (EL) Fru talman! Min kollegas betänkande är i stort sett tillfredsställande. Jag anser med andra ord att det är bra att betänkandet för fram begreppet anständigt arbete i enlighet med ILO:s institutionella ståndpunkt.

Men det återstår fortfarande mycket arbete i fråga om själva begreppet anständigt arbete och hur det ska tillämpas inom alla delar av EU:s utrikespolitik.

Balansen mellan ekonomisk utveckling och social utveckling och arbetslivsutveckling ger EU en unik möjlighet i dag. Alltså behövs det en ingående utvärdering av tendenserna på arbetsmarknaden inte bara i fråga om sysselsättning utan också i fråga om sysselsättningens egenskaper och kvalitet – det vill säga anständigt arbete.

Slutligen måste EU se till att arbetet för att främja jämställdhet mellan könen fortsätter inom ramen för politiken för anständigt arbete genom integrerade och bättre samordnade övergripande åtgärder för icke-diskriminering och jämlikhet.

  Derek Roland Clark, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Fru talman! Vi vill alla ha ett anständigt arbete, eller hur? Att städa en latringrop, att vara utomhus i alla väder, att stå upp till knäna i lera och laga trasiga gasledningar eller att avlägsna asbest från Berlaymont-byggnaden är knappast ett anständigt arbete, men någon måste göra det – eller gör generösa lönenivåer ett ruttet jobb till ett anständigt jobb?

Jag är därför förbryllad över punkt 27, där man talar om att fastställa en standarddefinition av begreppet tvångsarbete. Tvångsarbete, här, i EU? Eller är det en hänvisning till exploateringen av de människor med vilka illegal handel bedrivs mellan länderna? Detta är verkligen något som vi måste slå ner på, och det bästa sättet att göra det är att återupprätta de nationella gränserna och noggrant kontrollera alla som försöker att korsa dem. För tillfället är det öppet hus hela vägen från ryska gränsen till Atlantkusten. Inte undra på att vi nu har en mycket omfattande människohandel och tvångsarbete till följd av detta.

  Cristian Stănescu, în numele grupului ITS. – Consecinţele sărăciei, ale excluziunii sociale, nu numai la nivel european, dar şi la nivel global, sunt devastatoare. Un trai decent în Europa se va baza pe atenţia pe care Uniunea o va da oamenilor care nu au un loc de muncă, acţiune susţinută prin propagarea principiilor sociale şi de politică externă. Desigur, este necesară armonizarea dialogului între instituţii, iar Comisia Europeană are un rol vital în aplicarea legislaţiei şi a responsabilităţilor care-i sunt conferite. Contribuţia organizaţiilor internaţionale, documentele prezentate în preambul de către raportor sunt de mare valoare pentru aprecierea obiectivă a acestui aspect, dar nu şi suficientă, fiindcă trebuie avute în vedere şi firmele private care pot asigura locuri de muncă şi pot oferi premisele creşterii economice şi implicit o viaţă mai bună. Prioritatea raportului dezbătut astăzi la Strasbourg sper să devină şi prioritatea guvernelor naţionale, care trebuie să pună cap la cap piesele acestui puzzle şi să elaboreze strategii socio-economice puternice pentru a se crea locuri de muncă, cu respectarea strictă a drepturilor fundamentale ale cetăţenilor şi cu combaterea încălcării dreptului la muncă. În acest context amintesc hărţuirea, exploatarea şi violenţa la locul de muncă, realităţi menţionate şi în raport şi la care nu trebuie să asistăm fără să dăm o replică pe măsură. Siguranţa şi ocrotirea sănătăţii la locul de muncă sunt alte subiecte propuse atenţiei, deoarece sunt condiţii esenţiale pentru asigurarea unei munci de calitate într-o Europă modernă. Globalizarea, politicile orientate pe principii greşite, delocalizarea masivă a întreprinderilor şi transferarea lor în afara graniţelor Uniunii Europene afectează cel mai mult piaţa de muncă şi relaţiile sociale în contextul strategiei de dezvoltare durabilă. Precaritatea sistemului trebuie stopată prin încurajarea legislaţiilor naţionale în domeniu, reformarea sistemului de învăţământ în zonele rurale şi acordarea unor facilităţi...

  Alessandro Battilocchio (NI). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag är tacksam mot kommissionen och föredraganden för att de beslutade sig för att ta upp en så viktig fråga. Jag ska inte uppehålla mig vid behovet av att se till att alla länder inom EU – och framför allt de nya medlemsstaterna – ratificerar de viktigaste avtalen i denna fråga så snart som möjligt, eller vid EU:s skyldighet att undanröja all slags diskriminering på grund av kön, religion, etniskt ursprung eller sexuell läggning och all slags olämpligt beteende, till exempel det fortfarande utbredda fenomenet med trakasserier som kan störa arbetstagarnas yrkes- eller privatliv.

I likhet med så många andra vill jag att vi ska sluta se på världen i form av en ekonomi i industriell skala som ympats på en 1700-talsmodell. Vi kan inte förlita oss på att vår tillväxt ska ske genom våra egna naturtillgångar eller tillgången på arbetskraft som den kinesiska. Vi behöver en verklig revolution i vårt sätt att tänka, vi måste inse att vi behöver investera i mänskliga resurser och utbilda människor, erbjuda dem trygghet och möjligheter att utvecklas. Detta är den bästa lösningen, om inte den enda, för att främja EU:s konkurrenskraft och uppnå Lissabonmålen. Om man i de nya ekonomierna som Brasilien eller de asiatiska tigrarna möter den internationella handelns utmaning genom kvantitet, har EU en skyldighet och framför allt en möjlighet att skilja ut sig genom att inrikta sig på kvalitet, kreativitet och det kulturella, intellektuella och vetenskapliga arvet – med andra ord de viktigaste komponenterna i våra samhällen.

Tjänstesektorn – där råvaran utgörs av människor som betraktas som hjärnor, inte kroppar – är nu dominerande. Om vi alltså ger våra medborgare möjlighet att på bästa sätt ge uttryck för sin förmåga och de kunskaper de har förvärvat under många års studier kommer vi att vara redo att bli en ledande aktör på den internationella scenen – en roll som vi riskerar att förlora. Den ekonomiska utvecklingen måste tjäna människorna, inte tvärtom.

  José Albino Silva Peneda (PPE-DE). – (PT) Fru talman! Jag stöder Marie Panayotopoulos-Cassiotous betänkande och jag vill gratulera henne. Frågan om kvaliteten i arbetet handlar inte bara om arbetstagarnas rättigheter – detta skulle vara ett reduktionistiskt synsätt. Det är viktigt att se kvalitet i arbetet som en mycket större fråga eftersom högre kvalitet i arbetsmiljön bland annat är en av de viktigaste faktorerna för ökad produktivitet och därmed för ökad konkurrenskraft.

Arbetets kvalitet bygger på att det finns en lämplig offentlig politik och på företagens resultat inom olika områden, till exempel tillgång till infrastruktur och kommunikationsteknik, utbildning, vidareutbildning, livslångt lärande, arbetsmiljö och tillträde till arbetsmarknaden. Ur företagens synvinkel handlar kvalitet i arbetet om ledarskap, karriärmöjligheter och organisation av arbetet. Jag vill också nämna ytterligare en anledning till att vi bör ägna oss åt denna fråga. Om EU ska kunna genomföra de reformer som är nödvändiga på olika nivåer för att bli mer konkurrenskraftigt i förhållande till resten av världen krävs att både företag och arbetstagare ändrar sitt beteende och sin attityd.

Ju större förtroende mellan parterna, desto lättare kommer det att bli att genomföra reformerna. Ju intensivare dialog, desto större förtroende och desto mer öppenhet i frågor som berör omstrukturerings- eller förändringsprocesserna. Jag anser att EU:s politiska, ekonomiska och sociala aktörer i dagsläget måste ta tillfället i akt och intensifiera den sociala dialogen både på medlemsstats- och EU-nivå. Frågan om kvalitet i arbetslivet kommer också att bidra till att förverkliga denna stora möjlighet.

  Anne Van Lancker (PSE). – (NL) Herr kommissionsledamot! Det är mycket positivt att kommissionen aktivt kommer att stödja ILO:s strategi för anständigt arbete.

Anständigt arbete är mer än att bara följa ILO:s grundläggande arbetsnormer, även om de är viktiga. Det handlar också om människors rätt till en lön att leva på och till socialt skydd och deras rätt att organisera sig i fackföreningar.

Just nu har en och en halv miljard människor i världen inte en inkomst som täcker deras grundläggande behov, trots att 90 procent av alla länder i världen har en lagstadgad minimilön. Men i många fall omfattas inte människor som arbetar hemifrån, lantarbetare eller människor med osäkra anställningsavtal, eller så tillämpas inte lagen. Socialt samråd och fackföreningsrättigheter är därför avgörande för att garantera rätten till anständigt arbete för alla.

Därför gläder jag mig särskilt över den gemensamma deklarationen från Europas fackliga samorganisation och de amerikanska fackföreningarna om deras gemensamma avsikt att kämpa för anständigt arbete.

EU bör sätta anständigt arbete i centrum för sin utrikespolitik så att globaliseringens förtjänster kan fördelas mer jämnt och social dumpning i löne- och arbetsrelaterade villkor i mer utvecklade ekonomier kan undvikas. Handelsavtal som ingås mellan EU och länder som Indien eller Korea, där förhandlingar pågår just nu, bör främja anständigt arbete och handelsförmåner bör dras tillbaka om länder systematiskt kränker grundläggande sociala rättigheter.

EU bör också stödja sina partner i utvecklingsländerna så att de kan prioritera anständigt arbete i sina nationella eller regionala strategiplaner och i partnerskapsavtal med EU.

Det är inte bara regeringar utan även multinationella företag som har ett stort ansvar för att garantera rättvisa löner och arbetsvillkor. Multinationella företag med huvudkontor i EU som har dotterföretag och underleverantörer i andra delar av världen och som ständigt kränker dessa grundläggande rättigheter bör svartlistas och utestängas från all offentlig upphandling i EU.

På detta sätt kan EU ta ledningen i de internationella insatserna för att lägga till en social dimension till globaliseringen.

  Marian Harkin (ALDE). – (EN) Fru talman! Jag gratulerar föredraganden till detta omfattande och balanserade betänkande. Det finns ett antal uttalanden i detta betänkande som skapat viss debatt, men jag vill fråga om det finns något i detta betänkande som inte borde gälla någon av mina familjemedlemmar? Och oavsett om mina familjemedlemmar bor i Irland eller Polen, eller om de är medborgare i ett tredjeland, skulle jag vilja att bestämmelserna i detta betänkande gällde för dem. Så om vi verkligen vill främja anständigt arbete för alla och inte bara för de som på grund av sin födsel, sin ställning i samhället eller utbildning har tillgång till ett anständigt arbete, då är detta betänkande ett stort steg i rätt riktning.

Detta betänkande är som jag sa balanserat. Lika gärna som en av mina familjemedlemmar skulle kunna söka jobb, skulle de lika gärna kunna vara småföretagare, småföretagare som kämpar för att överleva och därigenom skapar ett anständigt arbete. I detta betänkande främjas företag som inte exploaterar människor, som inte bedriver social dumpning och som inte kränker de grundläggande arbetsnormerna. Jag misstänker att de flesta av oss skulle vilja arbeta för eller leda sådana företag.

Det finns en ständig spänning mellan marknadsefterfrågan och främjandet av ett rättvist och rättfärdigt samhälle. En grupp arbetstagare, anhörigvårdare, som faktiskt är den största gruppen arbetstagare i Europa, faller ofta mellan stolarna. Marknaden erkänner eller belönar dem inte eftersom de inte avsevärt bidrar till BNP-tillväxten. Ändå är de det kitt som håller samhället samman. Utan denna grupp arbetstagare skulle de samhälleliga strukturerna som vi känner till dem kollapsa, och vem skulle marknaden tjäna då?

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL). – (PT) Anständigt arbete – som ILO med rätta propagerar för – måste omfatta främjande av arbetstagares rättigheter inom rad områden: anställning, lön, avtal, hälsa, hygien, arbetsmiljö, yrkesutbildning, karriär, socialt skydd, kollektivavtal, social dialog och undanröjande av diskriminering och ojämlikhet. Ändå behöver man bara titta på ökningen av osäkra arbetstillfällen, dåligt avlönade arbeten, de miljontals arbetsplatsolyckorna, fattigdomen bland arbetstagare, arbetslöshet och nya angrepp på arbetstagarnas rättigheter – den så kallade ”flexicurity” är ett gott exempel – för att inse vilka självmotsägelser vi har att göra med och som får arbetstagarna att protestera och kämpa. Det kommer faktiskt att hållas en generalstrejk i Portugal den 30 maj, organiserad av fackföreningen CGTP.

Kommissionen är själv ett exempel på dessa självmotsägelser eftersom den har lagt fram detta meddelande och samtidigt har offentliggjort ett förslag till grönbok om arbetslagstiftning…

(Talmannen avbröt talaren.)

  Kathy Sinnott (IND/DEM). – (EN) Fru talman! Det råder ingen tvekan om att exploatering av arbetstagare är normen i vissa länder. Vi kritiserar detta med rätta, men vi köper, klär oss i, äter och dricker produkterna av ej anständigt arbete dagligen. Så länge vi inte står på oss kommer detta missbruk att fortsätta.

Men anständigt arbete är tudelat. Arbetsvillkoren måste vara rättvisa för arbetstagaren, men arbetstagaren måste också utföra sin tjänst på ett rättvist och ansvarstagande sätt. Det är inte förrän det finns en ömsesidig anständighet och respekt på EU:s arbetsplatser som EU kommer att vara konkurrenskraftigt och socialt hållbart. Jag vill gratulera Marie Panayotopoulos-Cassiotou till hennes betänkande. Hon har täckt in alla områden med sårbarheter – unga arbetstagare, mödrar, till och med ammande mödrar, deltidsarbetande och äldre arbetstagare. Hon nämner till och med avlönade hemarbetande, och jag vill tro att detta omfattar oavlönade vårdare av barn, funktionshindrade och av äldre familjemedlemmar.

  Jean-Claude Martinez (ITS). – (FR) Fru talman! Arbete för alla och dessutom anständigt arbete! Men vad är det? Det är ungdomars, kvinnor, barns arbete i Förenade kungariket eller i Portugal, migranternas, slavarnas arbete i diplomatbeskickningar – särskilt i Mellanöstern – och arbetstagarnas arbete i Frankrike, de som begår självmord på arbetsplatsen, till exempel hos Renault, det är de oanständiga lönerna – 1 000 euro i månaden för kassörskor, byggnadsarbetare, hantverkare – som gör det möjligt att reformera arbetskraften och de skamlösa pensionerna. Efter ett långt liv av att ha blivit exploaterad får maken till en bondkvinna 130 euro. När det kostar 10 euro att beslagta en hund kan man inte ens beslagta en pensionerad bondkvinna!

Vad beror detta på? Det beror på de nya formerna av den globala kapitalismen, som inte är industriell utan finansiell, som kräver en avkastning på 15 procent. För att skapa en sådan vinst sätter pensionsfondernas, spekulationsfondernas, hedgefondernas kapitalism press på tre områden: löner, anställda – som arbetar med just-in-timemetoder och som är stressade, därav självmorden – och antalet anställda. En annan orsak är arbetskraftsinvandrarna från Latinamerika och Afrika i El Ejido i Andalusien, i verkstäder, Barcelonas restauranger, arbetsplatser. Det är globalisering, där kinesiska arbetare med 25 cent i timmen utgör mallen för den internationella arbetaren.

Vad ska vi göra? Fyra saker: Vi bör utkämpa sociala och rättsliga slag i ILO och WTO genom att visa fantasirikedom, inte minst genom avdragsgilla tullsatser. Vi bör utkämpa sociala slag och framför allt borde vi vara klarsynta och kalla saker vid deras rätta namn – den avreglerade marknaden är kapitalism och globalisering och den är även en världsomspännande finansiell kapitalism.

  Jan Andersson (PSE). – Jag vill tacka föredraganden, men också kommissionen för ett väldigt välbalanserat betänkande och också för kommissionens ställningstagande. Kampen för anständigt arbete börjar i EU. Det handlar om kampen mot svartarbete, men också om anständiga arbetsvillkor inom EU, om en lön som det går att leva på, om att ha möjlighet att utvecklas i sitt arbete och att ha ett inflytande på arbetsplatsen. Om vi skall kunna driva dessa frågor globalt måste vi nämligen först själva leva upp till principen om anständiga arbetsvillkor på hemmaplan och det gör vi inte fullt ut. Vi måste ständigt arbeta också med situationen alla EU:s medlemsländer. I det internationella arbetet har vi ILO:s konventioner som är bra att arbeta efter. Det är viktigt med öppna gränser och handel och det något jag är en anhängare av. Men det är också viktigt att vi samtidigt arbetar med goda miljö- och arbetsvillkor för människor i länder som är fattigare än EU-länderna. Också där handlar det om rätten att organisera sig och att få anständiga löner och arbetsvillkor. Vilket ansvar har då olika aktörer? Det är klart att EU har ett ansvar som en internationell aktör i handelssammanhang och annat. Medlemsländerna har ett ansvar, men även företagen har ansvar, även ett socialt ansvar. Ibland byggs motsättningar upp mellan möjligheten till tillväxt och anständigt arbete. Men jag menar att de är kopplade till varandra: utan anständigt arbete så får vi ingen långsiktigt hållbar tillväxt.

  Georgios Karatzaferis (IND/DEM). – (EL) Fru talman! Det finns inga oanständiga arbeten eller oanständiga yrken. Inte ens det äldsta yrket i världen är oanständigt. Men det finns oanständiga förhållanden och de skapas genom vår politik.

När en människa är fattig och svag kommer han eller hon att ta sin tillflykt till oanständigt arbete. Jean Valjean i Les Miserables var inte oanständig när han stal sin limpa bröd. Men vi har skapat 100 miljoner europeiska Jean Valjean och de multinationella företagen utnyttjar detta behov.

Vissa personer måste förstå att om vi inte ändrar politiken, om vi tror blint på bankirernas ord, får vi människor som hamnar i oanständigt arbete. Jean-Claude Trichet fördubblade räntenivåerna på två år.

När någon med en lön på 800 euro tar ett lån kan ni förstå att han inte kan betala tillbaka det. Så han kommer att acceptera oanständigt arbete. Vi har ansvaret och vi måste därför ta ett stort steg framåt. Vi är efter så många år på väg tillbaka till feodalismen. På den gamla goda tiden hade länsherren sitt rykte. Nu har han en bank.

  Magda Kósáné Kovács (PSE). – (HU) Marie Panayotopoulos-Cassiotous utmärkta betänkande talar för oss alla. Det knyter samman kravet på dialog med seriösa, relevanta och strategiska konstateranden.

Seriösa eftersom betänkandet innehåller en ansvarsfull och sakkunnig genomgång av de sociala skillnader som påskyndar förfallsprocessen. Kvinnor nämns ofta i texten, så även äldre, funktionshindrade, migranter, etniska minoriteter och lågutbildade, på grund av demografiska hinder och de hinder som den nya arbetsmarknaden skapar.

Betänkandet är ytterst relevant eftersom en diskussion nyligen inleddes inom EU:s institutioner i fråga om en reform av arbetsmarknadslagstiftningen, den sociala dialogen och åtgärder som stärker det sociala skyddet. Dessa diskussioner skulle kunna utmynna i att de upphäver varandra, men vårt beslut nu skulle kunna bidra till att säkerställa att de trots allt leder i samma riktning.

Betänkandet är dessutom strategiskt eftersom begreppet anständigt arbete visar vad anställningstrygghet, socialförsäkring, partnerskap, rättigheter på arbetsplatsen och jämställdhet mellan kvinnor och män borde innebära. Allt detta måste ingå i strategin för att avskaffa fattigdomen, för att undanröja hotet från fattigdomsfällan.

Fattigdom är en skamfläck för EU och därför är det oundvikligt att ett system med minimilöner införs i varje medlemsstat, även om man också inom detta område kan förutspå att det blir avsevärda skillnader mellan de gamla och nya medlemsstaterna. Men i det långa loppet kommer detta system att innebära slutet för levnadsvillkor som är under den mänskliga värdigheten.

  Ole Christensen (PSE). – (DA) Fru talman! Varje år inträffar 270 miljoner industriolyckor. Sammanlagt dör 2,2 miljoner arbetstagare per år till följd av en osäker arbetsmiljö och man uppskattar att 60 miljoner barn i världen deltar i hårt och farligt arbete. Det måste finnas ett fokus på anständigt arbete inom WTO, våra handelsavtal och vårt utvecklingsbistånd. Men även konsumenterna i EU måste mobiliseras. Konsumenter är villiga att slåss för arbetstagarnas rättigheter. Det ser vi i det växande intresset för produkter från rättvis handel, som konsumenterna är beredda att betala extra för om de kan vara säkra på att produkterna framställs under anständiga arbetsförhållanden.

Konsumenter, kunder, arbetstagare och investerare bör få möjlighet att välja eller välja bort produkter och leverantörer utifrån kriteriet om arbetarna har eller inte har behövt riskera liv och lem i tillverkningsprocessen. En frivillig produktmärkning för varor som produceras under anständiga arbetsvillkor skulle ge konsumenterna den information som behövs, om anständiga arbetsvillkor även fortsättningsvis ska intressera både konsumenter och företag. En produktmärkning i EU som utvecklats med utgångspunkt i de grundläggande rättigheter för arbetstagare som ILO fastställt skulle kunna få betydelse.

  Vladimír Špidla , ledamot av kommissionen. – (CS) Ärade ledamöter! Det skulle bli mycket svårt att ge ett uttömmande bidrag till denna debatt på den tid jag har på mig. Därför vill jag inrikta mig på den viktigaste punkten: Debatten visar tydligt att parlamentet pläderar kraftfullt för att begreppet anständigt arbete för alla ska främjas så att det ingår i en strategi som utformas av kommissionen. För det andra är detta ett globalt projekt som gäller under alla förhållanden i alla länder oberoende av utvecklingsnivå och som naturligtvis omfattas EU:s medlemsstater.

Det betonades också att normerna inte alltid följs ens i EU, särskilt i fråga om olagligt arbete. Därför har kommissionen antagit ett förslag om att slå ned på migranter som arbetar olagligt. Kommissionen planerar också att utarbeta en mer sammanhängande strategi för att bekämpa svartarbete.

Jag vill också nämna att kommissionen under första halvåret 2008 kommer att offentliggöra en övervakningsrapport om EU:s initiativ i fråga om anständigt arbete. Arbetet för att främja detta globala begrepp omfattar många områden och detta visas mycket tydligt i förslaget till betänkande. Jag vill än en gång hylla betänkandet för dess höga kvalitet och tacka föredraganden.

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Tokia Saïfi (PPE-DE), skriftlig. – (FR) I en tid när globaliseringen orsakar oro och sociala orättvisor är det nödvändigt att lyfta fram de EU-strategier som förstärker den sociala dimensionen i globaliseringen. Genomförandet av dagordningen för anständigt arbete ingår i dessa strategier. Anständigt arbete kan bidra till kampen mot fattigdom och social utestängning eftersom det innebär att globaliseringens fördelar kan utnyttjas på bästa sätt när nackdelarna minskas.

Det är sant att liberaliseringen av handeln måste bidra till målsättningarna för tillväxt, full sysselsättning och minskad fattigdom, men framför allt måste den bygga på strävan att skapa anständigt arbete för alla. Dessutom måste denna strävan att skapa anständigt arbete vara en förutsättning och ett villkor för EU:s handelsförbindelser med tredjeländer om den ska utgöra ett konstant inslag i EU:s utrikespolitik. I detta sammanhang bör en mekanism som garanterar strävan efter att skapa anständigt arbete lyftas fram, nämligen det allmänna preferenssystemet. Den särskilda stimulansordningen för hållbar utveckling och gott styre (GSP+) är i själva verket ett viktigt påtryckningsmedel för att stimulera till insatser för hållbar utveckling, gott styre och främjande av grundläggande sociala rättigheter.

ORDFÖRANDESKAP: MCMILLAN-SCOTT
Vice talman