Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 23 maj 2007 - Strasbourg

12. Frågestund (frågor till rådet)

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är frågestunden (B6-0018/2007).

Följande frågor har ställts till rådet.

Fråga nr 1 från Rodi Kratsa-Tsagaropoulou (H-0339/07)

Angående: Politisk kris i Turkiet och utsikterna till medlemskap

Med anledning av utnämningen av en ny president har Turkiet de senaste dagarna upplevt en djup kris som väcker allvarliga tvivel om de demokratiska institutionernas funktion. Landets författningsdomstol ogiltigförklarade den första valomgången, ett beslut som kraftigt ifrågasätts av regeringen. Premiärministern anser att det parlamentariska systemet har blockerats och kräver nyval, samtidigt som generalstaben har varnat att armén kommer att ingripa för att förhindra att islamisten Abdullah Gül väljs till president.

Vad anser rådet om denna situation i ett kandidatland till EU? Håller rådet med utvidgningskommissionären Olli Rehn när han säger att de väpnade styrkorna måste respektera de demokratiska processernas självständiga roll, att EU bygger på principer om frihet, demokrati, rättsstatlighet och de politiska krafternas suveränitet gentemot militären och att ett land som vill bli EU-medlem måste respektera dessa principer, som är centrala inslag i Köpenhamnskriterierna? Vilka följder anser rådet att dylika militärinterventioner skulle kunna få för landets anslutningsprocess? Har rådet några direkta kontakter med statliga företrädare för Turkiet, och vilken är deras reaktion?

  Günter Gloser, rådets ordförande. – (DE) Fru talman! Vi följer uppmärksamt utvecklingen i Turkiet och jag påminner också parlamentet om ordförandeskapets uttalande den 28 april i år där vi betonade behovet av att presidentvalet fullföljs i enlighet med de demokratiska principer och rättsstatsprinciper som anges i konstitutionen.

Generellt sett är det värt att notera att förhandlingarna inleddes i Turkiet 2005 med utgångspunkten att Turkiet skulle uppfylla de politiska kriterier som fastställdes av Europeiska rådet 1993 i Köpenhamn, vilka är en förutsättning för medlemskap i EU. Ett av dem är att landet ska ha stabila institutioner som garanterar demokratiskt styre och rättstatsprincipen, garantin för de mänskliga rättigheterna och respekt för och skydd av minoriteter. Framför allt, och i enlighet med den ram för förhandlingarna som antogs av rådet i oktober 2005, förväntar sig EU att Turkiet går vidare med sin reformprocess och arbetar för att ytterligare förbättra iakttagandet av frihetsprinciper och demokratiska principer, demokrati och rättstat, förutom principer för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, inklusive tillhörande beslut i EG-domstolen.

Den 11 september 2006 konstaterade rådet att ytterligare insatser behövs för att utveckla yttrandefriheten, religionsfriheten, kvinnors, minoriteters rättigheter och fackföreningar, samt civil kontroll över väpnade styrkor. Frågorna diskuteras regelbundet i den politiska dialogen med Turkiet. Eftersom rådet förväntar sig att de principer jag nämnde, rättstatsprincipen och civil kontroll över väpnade styrkor, efterlevs fullt ut under nuvarande förhållanden, kommer ordförandeskapet att fortsätta hålla ett vakande öga på framstegen i det turkiska valet.

  Rodi Kratsa-Τsagaropoulou (PPE-DE). – (EL) Tack så mycket, herr minister, för att ni förklarade de villkor som Europeiska unionen har ställt upp för Turkiets integrering. Jag syftade emellertid på den nyligen inträffade krisen, som varken kunde ha inträffat i EU:s medlemsländer eller dess kandidatländer.

Vi är inte vana vid sådana kriser i kandidatländerna och jag anser inte att det är tillräckligt för oss att bara – som ni sa – ”bevaka” situationen. Även vi måste inför EU:s medborgare redogöra för vad vi gör för att ta itu med situationen och vi måste skaka om Turkiet så att man äntligen uppfyller de villkor som har ställts så att landet kan närma sig Europeiska unionen.

Vi kräver lite mer än bara ”bevakning”, herr minister. Gör ni mer än så?

  Günter Gloser, rådets tjänstgörande ordförande. – (DE) Det är min fasta övertygelse att EU i sina samtal med Turkiet alltid har hänvisat till den lista med kriterier som jag just har nämnt, och EU pekade vid tidigare tillfällen även på olika möjligheter att stödja Turkiet och hur en utveckling i rätt riktning skulle kunna komma i gång i landet.

Jag anser verkligen att EU måste kunna räkna med att de ramvillkor som krävs för anslutningen uppfylls och att de turkiska aktörerna till slut måste bli medvetna om att beslut i sådana frågor främst ligger hos politiker och inte hos de väpnade styrkorna.

En viktig punkt – och detta är något som ni kommer att vara medvetna om – är att ett överklagande har lämnats till den turkiska författningsdomstolen under det att denna tvist har pågått, och detta är den väg som landet måste gå – vilket EU också med skärpa har slagit fast. Jag anser inte att mer kan göras för tillfället.

  Reinhard Rack (PPE-DE). – (DE) Herr rådsordförande! Medan ni genom era uttalanden låter påskina att en hel rad krav har satts upp av rådet och av EU är sanningen emellertid den, att Cypern i sin egenskap av kandidatland i minst lika många fall underlät att uppfylla kriterierna.

Medan jag är inne på Cypern, skulle det inte vara möjligt för EU eller rådet att engagera sig mer aktivt än på de sätt som ni har tillkännagivit. Vi bevakar noga vad som pågår där.

  Andreas Mölzer (ITS). – (DE) Medan AKP gör gällande att man är för den åtskillnad mellan religion och stat som fastställs i den turkiska konstitutionen, är det icke desto mindre känt att partiet har tagit initiativ som ger anledning till tvivel när det gäller sanningen i detta anspråk. Partiet har till exempel propagerat för ett avskaffande av förbudet mot huvudduk och för mer omfattande islamisk undervisning. I vilken utsträckning delar rådet den oro som kritiker av den smygande islamisering som detta parti hotar med har gett uttryck för, och på vilka sätt tar man hänsyn till detta hot vid anslutningsförhandlingarna?

  Günter Gloser, rådets tjänstgörande ordförande. – (DE) Om jag får börja med den sista frågan kan jag bara upprepa att Turkiet mycket väl vet vad landet måste göra under sina anslutningsförhandlingar, även om detta inte utesluter möjligheten att vi inte bara iakttar kritiska utvecklingstendenser utan även yttrar oss om dem under det att dialogen fortskrider. Turkarna är mycket väl medvetna om detta, och ordförandeskapet har för närvarande ingen anledning att ställa in de förestående samtalen eller anslutningskonferenserna med dem.

Som svar på den andra synpunkten vill jag påpeka att vi inte bara iakttar. Hur ska EU sedan man fastställt ramarna kunna påminna Turkiet om dess åtaganden och om de kriterier som landet måste iaktta om man inte för en dialog? Det är faktiskt den nuvarande regeringen som har det yttersta ansvaret för landet, och den har inte ändrat kriterierna. Det är snarare så att andra grupper i landet har hotat att ingripa om det resultat som blir följden inte faller dem i smaken. Man måste avgöra exakt vem som har ansvaret för landet, och som vi ser det är det fortfarande dess demokratiskt valda regering.

  Talmannen. –

Fråga nr 2 från Manuel Medina Ortega (H-0278/07)

Angående: Frontex verksamhet vid unionens sjögränser

Genom Frontex har man på ett effektivt sätt kunnat skydda Europeiska unionens atlantiska vatten. Kan rådet garantera att den kommer att fortsätta sin verksamhet vid EU:s sjögränser?

  Günter Gloser, rådets tjänstgörande ordförande. – (DE) Jag hänvisar ledamoten till de förklaringar som lämnades till honom som svar på en muntlig fråga vid frågestunden i april och jag upprepar att ordförandeskapet fäster stor vikt vid den fortlöpande förbättringen av en integrerad gränskontroll vid EU:s yttre gränser och särskilt vid förstärkningen av de yttre gränserna till sjöss i sydlig riktning.

Förutom detta har rådet i sina slutsatser om förstärkning av sjögränsen mot söder den 5 och 6 oktober 2006 redan betonat att Frontex måste byggas upp genom förstärkning av personalen och ökade budgetresurser. För att förbättra Frontex möjligheter att omedelbart ingripa i akuta situationer lade kommissionen 2006 fram ett förslag om bildandet av en enhet för snabba ingripanden vid gränserna.

Rådet har haft fruktbara diskussioner med parlamentet om detta förslag och parlamentet röstade om den föreslagna texten den 26 april i år, så att rådet kan anta den vid första behandlingen. Det är ordförandeskapets ambition att texten ska kunna antas av rådet inom de närmaste veckorna så att detta instrument ska kunna tillämpas under den kommande sommarperioden.

I enlighet med sitt arbetsprogram för 2007 kommer Frontex att vid sidan av att fullfölja det europeiska nätverket för gränspatrullering genomföra ett antal insatser längs sjögränserna sedan dess styrelse beslutat om insatsernas antal och lokalisering.

Slutligen vill rådet betona att kommissionen i enlighet med Haagprogrammet, som Europeiska rådet antog den 4 november 2004, före detta års utgång kommer att lämna en rapport med en utvärdering av byrån.

  Manuel Medina Ortega (PSE). – (ES) Ordföranden nämnde min fråga från april i år. Frontex är ett effektivt system, men det stora problemet uppstår vid avbrott i verksamheten. Ett hastigt avbrott på ett par veckor har de senaste veckorna lett till att över ett tusen immigranter har kommit till Kanarieöarna med alla de dramatiska konsekvenser som detta innebär.

Vi är angelägna om att detta system ska vara permanent och jag hoppas att systemet med hjälp av de åtgärder som rådets tjänstgörande ordförande har tillkännagivit verkligen kommer att bli permanent, eftersom varje dag eller vecka som det inte fungerar kan betyda att hundratals människor dör i Atlantens vågor.

  Günter Gloser, rådets tjänstgörande ordförande. – (DE) Jag kan försäkra Manuel Medina Ortega att jag är väl medveten om problemet, för vi får också rapporter om detta i medierna och gemene man är också medveten om vad detta betyder för flyktingarna och för de människor som måste ta hand om dem. Jag sa i april som svar på en fråga att skydd av den yttre gränsen i första hand är en uppgift för respektive medlemsstat, medan assistans från Frontex kan begäras i särskilda situationer då även enheter för omedelbara insatser kan bildas. Detta är helt och hållet beroende av direkt samverkan mellan den aktuella medlemsstaten och Frontex.

  Simon Busuttil (PPE-DE). – (EN) Frågan handlade om Atlanten men jag vill uppmärksamma er på den mänskliga tragedi som medan vi talar utspelar sig i Medelhavet, där förra veckoslutet bara en person överlevde från ett fartyg med 29 ombordvarande 75 distansminuter söder om Malta. Igår räddades 24 personer ute till havs och en person saknas efter att ett fartyg kantrat. Senast igår rapporterades ett annat fartyg med 53 personer ombord saknat. Fartyget försvann helt enkelt och kunde inte återfinnas.

Min fråga är: Varför har Frontexpatrulleringar inte redan inletts i Medelhavet? När kommer de att starta? Och vad gör ordförandeskapet åt saken?

  Marie Anne Isler Béguin (Verts/ALE). – (FR) Herr minister! Jag var ledare för valobservatörsuppdraget i Mauretanien. Jag kan tala om för er att det inte går en vecka utan att en båt anländer, går på grund och begär hjälp under sin resa till Kanarieöarna. Dessa stackars människor måste inkvarteras och ibland måste de inkvarteras i Medelhavet.

Jag skulle därför vilja veta vilka resurser EU – detta EU som använder så mycket resurser för att skydda sina gränser – gör tillgängliga för angränsande länder, det vill säga för Mauretanien, som är ett transitland – dessa länder är inte migrationsländer utan bara transit- och värdländer – och vilka resurser som EU sätter in för att hjälpa dessa länder att lösa detta problem.

  Günter Gloser, rådets tjänstgörande ordförande. – (DE) Vi gör inte tillräckligt om vi betraktar flyktingproblemet enbart utifrån frågan om hur vi bäst kan säkra våra yttre gränser.

Eftersom jag även har nämnt de talrika initiativ som har tagits av Europeiska unionen, inklusive toppmötet mellan Afrikanska unionen och EU i Tripoli, skulle det vara vilseledande att bara beakta Frontex och dess roll för att bekämpa problemet. Frågan är, när allt kommer omkring, hur vi ska kunna genomföra vår strategi tillsammans med de afrikanska länderna. Vi har redan diskuterat med Nigeria om hur god samhällsstyrning kan bidra till att människor stannar i sina egna länder, när deras framtidsutsikter börjar bli bättre i fråga om utbildning, yrkespraktik, skolor, hälsovård och arbete på hemorten. Detta är det viktigaste. Jag hoppas att denna fråga kommer att tas upp vid toppmötet mellan EU och Afrikanska unionen.

Fruktansvärda händelser inträffar ofta till sjöss, men vid tidigare tillfällen när EU har känt till att människosmugglare varit i farten har man med kort varsel hjälpt till med att utrusta båtfolket med lunchpaket, och även om det måste erkännas att detta inte var tillräckligt för att garantera att de anlände säkert fick de faktiskt hjälp.

Vi kan alltså vara överens om att det är medlemsstaterna som är ansvariga för försvaret av de yttre gränserna, men Frontex kan inkallas för att ha en stödjande funktion genom att exempelvis övervaka ett havsområde eller en landgräns.

  Talmannen. –

Fråga nr 3 från Marie Panayotopoulos-Cassiotou (H-0280/07)

Angående: Säkerhet kontra frihet för europeiska medborgare på flygplatser

Har rådet gjort någon utvärdering av förbudet mot att medföra vätskor under flygresor, d.v.s. hur effektivt det varit i kampen mot terrorismen och vilka negativa konsekvenser det haft på ekonomin, hälsan och strävan efter rättvisa, frihet och säkerhet för den vanlige europeiske medborgaren? Denne får oberättigat sina personliga ägodelar beslagtagna, får inte ta med sig vatten att dricka eller tvingas att betala dyrt för det och behandlas dåligt av flygplatsernas säkerhetspersonal, vars service till medborgarna inte kontrolleras.

  Günter Gloser, rådets tjänstgörande ordförande. – (DE) Jag är säker på att Marie Panayotopoulos-Cassiotou är medveten om att vi alla skulle vilja ha möjligheten eller friheten att resa på annat sätt än vad som nu är fallet, men åtgärder har vidtagits i Europeiska unionen i form av den förordning som kommissionen antog i oktober 2006 i syfte att garantera en viss säkerhetsstandard. Antagandet av denna förordning är en fråga för kommissionen, som har fått stöd av kommittén för säkerhet på det civila luftfartsområdet, som är sammansatt av företrädare från medlemsstaterna och som handlade i enlighet med sina egna regler.

Eftersom kommissionen har åtagit sig att låta granska dessa åtgärder sex månader efter att de antagits bör frågor som gäller denna förordning ställas direkt till kommissionen, som är ansvarig för en sådan granskning.

Jag vill påminna ledamoten och parlamentet om att rådets funktioner när det gäller flygsäkerheten är begränsade till granskning av förslag till rättsakter inom de ramar som gäller för respektive säkerhetsåtgärder. Dessutom för rådet och parlamentet för närvarande diskussioner om kommissionens förslag till rådets och parlamentets förordning om gemensamma regler för säkerheten på det civila luftfartsområdet, som är avsedd att ersätta den förordning som för närvarande gäller.

  Marie Panayotopoulos-Cassiotou (PPE-DE). – (EL) Tack för ert svar, herr minister. Min fråga gällde om medborgarna har någon möjlighet att lämna in klagomål som kommissionen kunde ta hänsyn till och om ni från rådets sida inte skulle kunna föreslå fri utdelning av vatten även på korta flygningar, och om ni kan ordna en utvärdering av miljöeffekterna av det avfall som uppstår till följd av denna åtgärd.

  Günter Gloser, rådets tjänstgörande ordförande. – (DE) Fru Panayotopoulos-Cassiotou! Jag anser verkligen att det är i allas intresse, särskilt de resandes själva, att kunna flyga med maximal säkerhet. Ingen av dessa åtgärder infördes som en stundens ingivelse och det fanns konkreta orsaker till att säkerheten måste garanteras under dessa omständigheter.

Visst är det viktigt att man frågar de personer som är inblandade vad man har uppnått med allt detta. Det är olyckligt att det för närvarande inte finns några andra metoder att på ett mer öppet sätt undersöka detta och kanske på ett så enkelt sätt som förut var fallet, men ingen ur allmänheten som har glädjen att utnyttja sin fria rörlighet och sin frihet att resa skulle förstå personer som är ansvariga för deras säkerhet och frihet om dessa inte själva garanterade högsta möjliga säkerhetsstandard. Om ny utveckling på teknikområdet skulle göra det möjligt att göra detta på ett nytt sätt utan sådana hinder skulle säkert alla inblandade att ta emot detta med öppna armar.

När det gäller era synpunkter anser jag vidare att det fortfarande finns alldeles för många flygresenärer som tar med sig sina egna flaskor med mineralvatten, fruktjuice eller andra artiklar trots all den information som ges beträffande sådant som inte längre får tas med som handbagage. Om människor tog lite ansvar för sig själva skulle detta mycket väl kunna bidra till att minska mängden avfall.

  Robert Evans (PSE). – (EN) Jag kan informera den ärade ledamoten om att en utfrågning hålls om detta i morgon.

För att anknyta till det som rådsordföranden just har sagt. Anser han att de uppfattningar som kommer till uttryck i denna fråga är naiva och inbegriper insinuationer, lättköpta generaliseringar och, skulle jag vilja säga, kritik mot värderad säkerhetspersonal vid våra flygplatser? Vidare, instämmer rådet kanske i att det är ett lågt pris att betala lite mer för vatten och ge avkall på en del bekvämligheter vid våra flygplatser om det innebär ökad säkerhet för passagerarna, lägre risk för terroristattacker och förbättrat välbefinnande för alla personer som använder flygplatserna, oavsett om det är för avresor, ankomster eller transiteringar?

  Justas Vincas Paleckis (PSE). – (LT) Fru talman, herr minister! För en månad sedan ställdes samma fråga i detta forum till en företrädare för Europeiska kommissionen, men vi fick inget tydligt svar. Jag håller naturligtvis med om att säkerheten har högsta prioritet, men icke desto mindre är det förmodligen dags att granska detta beslut och antingen lätta på den åtgärden eller ta den på fullaste allvar. Vad anser ni?

  Marie Panayotopoulos-Cassiotou (PPE-DE). – (EL) Fru talman! Tyvärr kan jag bara göra två antaganden: Antingen översattes inte min kompletterande fråga eller också svarade rådets tjänstgörande ordförande inte alls på det som jag frågade honom om.

Jag ställde specifika frågor: Om jag eller vilken annan EU-medborgare som helst kan få framföra klagomål till följd av denna kontroll. Jag frågade också om avfallet …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Günter Gloser, rådets tjänstgörande ordförande. – (DE) Eftersom detta är sådant som händer lokalt är jag inte medveten om några klagomål, men jag kan säga helt klart – och på den punkten håller jag med parlamentets ledamot – att här handlar det inte om skyddet av miljön och möjligheten att någons frihet att resa begränsas, utan det handlar om säkerheten. Till alla berörda vill jag säga – och när jag gör det ger jag mitt stöd till den säkerhetspersonal som måste utföra kontrollerna – att när konkurrensen gjorde att passagerarantalet ökade var det passagerarnas säkerhet som var viktig och inte risken att de kunde utsättas för frihetsinskränkningar.

Som vi har lärt oss av händelser i Förenade kungariket kan det mycket väl vara tillräckligt att utnyttja ett, två eller tre av dessa kryphål. Det är rätt och riktigt att införda åtgärder ses över efter en fastställd tid för att se om de har nått avsedd effekt eller inte. Allt måste inte regleras hela tiden, men vissa åtgärder måste införas, och när detta sker är det nödvändigt att allmänheten själv tar på sig ett visst mått av ansvar.

Faktum är att det har funnits så mycket information att det avfall som måste samlas in – från tändare till flaskor som rymmer mer än 100ml – över huvud taget inte skulle finnas om folk hade tänkt lite på saken innan de ska ut och flyga.

  Talmannen. –

Fråga nr 6 från Sarah Ludford (H-0285/07)

Angående: Gay Prideparader

Som en reaktion på motståndet och attackerna mot vissa Gay Prideparader både i och utanför EU under 2006 antog Europaparlamentet den 16 juni 2006 en resolution om det växande rasistiska och homofobiska våldet i Europa. Denna resolution påminde om att det är europeiska staters plikt att tillåta sådana parader och skydda deltagarna. I resolutionen fördömde man särskilt ryska myndigheters beslut att inte låta den första Gay Prideparaden äga rum i Moskva den 27 maj 2006.

Nu när säsongen för Gay Prideparader närmar sig infinner sig en viss oro när det gäller att ge deltagare i medlemsstater ett reellt skydd med tanke på det öppna motståndet mot Gay Prideparaden i Moskva i år igen.

Vad kommer rådet att göra för att se till att myndigheterna i medlemsstaterna verkligen skyddar deltagarna? Hur kommer uttryck för intolerans mot LGBT-grupper påverka rådet i dess kontakter med andra regeringar?

  Günter Gloser, rådets tjänstgörande ordförande. – (DE) Ordförandeskapet är av den uppfattningen att diskriminering på grund av ras, etniskt ursprung, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning är oförenlig med EU:s grundprinciper, och EU:s institutioner har fördömt sådan diskriminering närhelst den har förekommit och i vilken form det vara må. Jag hänvisar också till den debatt som hölls här i parlamentet för några veckor sedan.

Ordförandeskapet främjar också mötes- och föreningsfrihet och bekämpar uttryckligen diskriminering på grund av sexuell läggning, och jag vill använda detta tillfälle till att upprepa att varje ökning av rasistiskt eller homofobiskt våld i Europa eller någon annanstans i världen är en källa till oro för oss. I kraft av de befogenheter som ges i fördragen bedriver EU med beslutsamhet en tydlig politik för att bekämpa de företeelser som jag hänvisade till, inte bara inom sina egna gränser, utan också genom sina utåtriktade politiska åtgärder. Genom sina förbindelser med främmande länder arbetar EU aktivt inom FN för att bekämpa diskriminering, inklusive diskriminering på grund av sexuell läggning, och så kom det sig att EU tillsammans med andra 2006 startade en framgångsrik kampanj för att grupper av homosexuella, lesbiska, bisexuella och transsexuella villkorslöst skulle garanteras konsultativ status av kommittén för icke-statliga organisationer inom FN:s ekonomiska och sociala råd.

  Sarah Ludford (ALDE). – (EN) Detta är verkligen bra uppfattningar men det som jag är intresserad av är om vi omsätter uppfattningarna i handling. Vi har inte bara EU-medlemsstater som förbjuder Gay Prideparader som i Polen, och får en fällande dom från Europadomstolen, utan nu säger myndigheterna i Vilnius också att EU:s Equal Opportunities Bus inte kan tas emot i staden. Detta är verkligen ett brott mot artikel 6 om de mänskliga rättigheterna i EU-fördraget och artikel 13 om icke-diskriminering i EG-fördraget.

Vad säger rådet och ordförandeskapet till regeringarna i Polen och Litauen och andra EU-länder som inte respekterar jämställdhetslagstiftning? Är Vilnius rätt lokaliseringsort för Europeiska jämställdhetsinstitutet med hänsyn till dessa mycket oroande tendenser i staden?

  Günter Gloser, rådets tjänstgörande ordförande. – (DE) Fru talman, fru Ludford! Jag är medveten om de debatter som har hållits i parlamentet – i en av dessa som hölls nyligen deltog vi – men vad jag kan säga är att det var en demonstration för tolerans i Polen för några månader sedan, i slutet av förra året, och att det fanns möjligheter till demonstrationer tills alldeles nyligen. Ordförandeskapet kommer alltid att fördöma sådant som ni syftar på när det sker inom EU:s gränser.

När det gäller sådant som EU inte har inflytande över kan ni vara övertygade om att vi kommer att ta upp frågorna i dialoger och helt säkert i dialogen om de mänskliga rättigheterna mellan EU och Ryssland.

Jag har för närvarande inga upplysningar om de fall av möjliga förbud som ni syftar på, där EU:s Equal Opportunities Bus inte tilläts åka vidare eller inte fick tas emot, men jag ska med anledning av ert förslag ta initiativ till att undersöka detta. Kanske ni kan upplysa oss inom ordförandeskapet i vilka länder detta faktiskt hände.

  Talmannen. –

Fråga nr 7 från Bernd Posselt (H-0287/07)

Angående: Mänskliga rättigheter i Tjetjenien

President Putin har utsett Kadyrov till tjetjenisk president utan att tjetjenerna fått rösta om detta, fullt medveten om att oberoende människorättsorganisationer utpekat Kadyrov som ledare för dödsskvadroner.

Vad gör rådet för bedömning av läget i Tjetjenien och vilka åtgärder vidtar rådet för att där återupprätta demokrati, rättsstat och mänskliga rättigheter?

  Günter Gloser, rådets tjänstgörande ordförande. – (DE) Herr Posselt! Vi delar verkligen den oro som framkommer i er fråga om läget för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i norra Kaukasus och Ryssland som helhet, och även av den anledningen observerar vi kontinuerligt utvecklingen.

Rådet fäster regelbundet Rysslands uppmärksamhet på denna oro i den dialog som jag just hänvisade till i en annan fråga, och olika nivåer har etablerats där problem kan tas upp med ryssarna, inte bara i en dialog om den politiska inriktningen vid toppmöten och ministermöten utan även vid de samråd om de mänskliga rättigheterna som inleddes i mars 2005 under Luxemburgs ordförandeskap och som nu äger rum två gånger om året.

Vid dessa samråd uttrycker EU regelbundet sin särskilda oro när det gäller situationen i den tjetjenska republiken. Det femte samrådet om de mänskliga rättigheterna är nu ett fast led i förbindelserna mellan EU och Ryssland, och den senaste rundan ägde rum den 3 maj med situationen i Tjetjenien på dagordningen.

Medan vi är inne på detta ämne skulle jag även vilja nämna att Tacis handlingsprogram för social och ekonomisk återuppbyggnad i norra Kaukasus, som finansieras av EU till ett belopp av inte mindre än 20 miljoner euro, nu har börjat fungera och det skapar förhoppningar om att en positiv utveckling kommer att åstadkommas.

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Herr rådsordförande! Precis som förbundskanslern gjorde under helgen visar ni nu att det är möjligt att kombinera fast beslutsamhet och principfasthet med diplomatisk skicklighet.

Jag skulle nu vilja fråga – och detta är en mycket praktisk fråga – exakt vad som kan göras för att förbättra möjligheten att komma in i Tjetjenien. Gör ni något för att nå detta syfte? För det andra hålls det val i Tjetjenien under övervakning av OSSE, och Europarådet har också gjort en hel del. Allt detta har varit till ingen nytta. Skulle det inte vara möjligt för EU att som en gemensam enhet inom Europarådet och OSSE ställa krav på nya initiativ till omedelbara åtgärder i Tjetjenien?

  Günter Gloser, rådets tjänstgörande ordförande. – (DE) Herr Posselt! Jag tror inte att jag behöver tala om för er hur säkerhetssituationen i Tjetjenien ser ut eller att detta gör det svårare att komma in dit, men Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter konstaterade nyligen vid ett besök där att vissa framsteg hade åstadkommits i fråga om ekonomisk utveckling, fastän Ryssland, som ni säger, måste fås att förstå detta genom en uppriktig dialog. När program har börjat fungera bör man försöka genomföra dem så fullständigt som möjligt för att de faktiskt ska kunna få betydelse för dem som de är avsedda att gagna.

  Talmannen. –

Fråga nr 8 från Philip Bushill-Matthews (H-0291/07)

Angående: Tullar på glödlampor

Kommer det sittande ordförandeskapet aktivt att försöka nå en överenskommelse om att sänka eller helst avskaffa importtullarna på lågenergilampor från Kina vid översynen i oktober? Vilka kostnadsfördelar bedömer rådet att avskaffandet av dessa tullar skulle medföra för EU:s konsumenter? Vilka medlemsstater är för närvarande emot att avskaffa tullarna?

  Günter Gloser, rådets tjänstgörande ordförande. – (DE) Herr Bushill-Matthews! Rådet hänvisar er i det första fallet till sitt svar av den 5 mars i år på en skriftlig fråga i detta ämne, där det förklarade hur det kom sig att antidumpningstariffer infördes 2001 för import av integrerade elektroniska kompaktlysrör med ursprung i Folkrepubliken Kina. Där förklarade rådet också att kommissionen den 17 juli 2006 hade påbörjat en översyn med anledning av att giltighetstiden för dessa åtgärder snart skulle gå ut i enlighet med artikel 11.2 i antidumpningsförordningen och att denna översyn väntades vara klar inom högst 15 månader, det vill säga till oktober 2007.

Så snart kommissionen har dragit sina slutsatser kommer den att lägga fram ett förslag till rådet som då har en månad på sig att besluta om man ska gå med på förslaget eller inte. Inget sådant förslag har ännu lagts fram till rådet, som inte heller har kännedom om vilka slutgiltiga ståndpunkter som medlemsstaterna har intagit.

Jag kan emellertid försäkra er att vilket beslut som än fattas kommer man att ta hänsyn till alla inblandades intressen. Jag är övertygad om att ni förstår att kommissionen och rådet när de vidtar handelspolitiska skyddsåtgärder alltid beaktar sakförhållandena och de olika intressenter som berörs – till exempel producenter, brukare, importörer och konsumenter – och försöker göra en god avvägning för att göra det möjligt att garantera en lämplig skyddsnivå för den industrigren som berörs. Detta betyder att åtgärder bara vidtas i den utsträckning som krävs för att göra det möjligt för ifrågavarande sektor inom gemenskapen att skyddas mot illojal konkurrens i tredje länder, och detta bara så länge som det är i gemenskapens intresse.

  Philip Bushill-Matthews (PPE-DE). – (EN) Det var verkligen ett mycket diplomatiskt formulerat svar, men jag kan kanske försöka igen i ett något annorlunda sammanhang. I dag såg jag i tidningen att ett visst livsmedelsföretag nu ber om skydd mot import av sockermajs från Thailand. Är rådet – inte kommissionen – oroat över den växande tendensen till protektionism bland medlemsstaterna och kommer rådet under sitt ordförandeskap att ta ledningen för att bekämpa detta?

  Günter Gloser, rådets tjänstgörande ordförande. – (DE) Jag kan försäkra er att mitt svar till er inte var diplomatiskt till sin karaktär utan hade att göra med olika saker som måste tas i beaktande, inte enbart av ordförandeskapet utan av medlemsstaterna tillsammans, eftersom olika intressen – bland det som nu är 27 medlemsstater – berörs.

Jag klargjorde också att det finns olika brukare eller konsumenter att ta hänsyn till vid sidan av importörer, tillverkare och konkurrenter. Jag anser förvisso att det i princip är rätt att vi har satt upp oktober 2007 som sluttid för att undersöka om det nuvarande skyddet, som det är utformat, fortfarande är lämpligt tidsmässigt eller om Europeiska unionen bör vidta åtgärder.

Jag är inte bekant med det fall som ni hänvisar till, men jag tror att det är kommissionens praxis att studera de olika områdena innan man eventuellt upphäver skyddsmekanismen. För mig och ordförandeskapet ligger det, inte minst utifrån de diskussioner som vi har fört, nära till hands att tro att om allt detta inte hade påverkat våra överväganden så hade vi fått räkna med att vissa medlemsstater skulle rikta ilska mot Europeiska unionen, för man skulle ha ansett att balansen mellan olika intressen inte hade upprätthållits.

  Talmannen. –

Fråga nr 9 från Marie Anne Isler Béguin (H-0294/07)

Angående: Avtal om förenklade visumregler för medborgare av Ryska federationen

Europeiska unionen införde nyligen förenklade visumregler för medborgare av Ryska federationen mot bakgrund av överenskommelsen vid toppmötet i Sankt Petersburg 2003.

Det innebär att medborgarna i Abchazien och Sydossetien – två separatistregioner som frigjort sig från Georgien men som inte erkänts av det internationella samfundet – kan utnyttja de nya visumreglerna eftersom de har ryska pass.

Eftersom inget liknande avtal finns med Georgien verkar det ryska medborgarskapet mer fördelaktigt för befolkningen i de båda separatistregionerna, vilket ytterligare ökar avståndet till resten av Georgien.

Europeiska unionen eftersträvar ju en fredlig lösning på konflikten i Abchazien och Sydossetien och arbetar för att regionerna på nytt skall närma sig Georgien. Vad avser EU därför att göra för att komma till rätta med situationen? Finns det några planer på att i en nära framtid inleda förhandlingar om ett liknande avtal med Georgien för att ge befolkningen i södra Kaukasus samma rättigheter?

  Günter Gloser, rådets tjänstgörande ordförande. – (DE) Avsikten är att avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Ryska federationen om förenklade visumregler ska träda i kraft med giltighet från den 1 juni 2007, och detta var också föremål för debatt här i parlamentet för några veckor sedan. Syftet med detta avtal är att göra det lättare att utfärda visum för en planerad vistelse som inte beräknas pågå i mer än 90 dagar för medborgare av Ryska federationen som reser till EU:s medlemsstater eller för medborgare i EU som reser till Ryska federationen.

Enligt detta avtal är en medborgare av Ryska federationen en person som äger medborgarskap i Ryska federationen eller har förvärvat detta i enlighet med Rysslands egna bestämmelser. Följden av detta blir, enligt den lag som för närvarande gäller, att avtalet är tillämpbart på alla ryska medborgare oberoende av i vilket land de lever.

Inga initiativ har tagits för att ge kommissionen i uppdrag att inleda förhandlingar om ett liknande avtal med Georgien, för direktiv har redan getts i handlingsplanen för förbindelserna mellan EU och Georgien inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken om inledande av en dialog om personers transitering med särskild hänsyn till frågor om återvändande och visumproblemet.

  Marie Anne Isler Béguin (Verts/ALE). – (FR) Herr minister! Ni har gett mig exakt samma svar som Benita Ferrero-Waldner gav mig tre gånger, men ni svarar faktiskt inte på frågan.

Frågan gäller förenklade visumregler för personer som bor på georgiskt territorium, i Abchazien eller Sydossetien, och som Ryssland har haft vänligheten att erbjuda medborgarskap genom att förse dem med ryska pass – trots att dessa personer är georgier – i en sådan utsträckning att människorna i Georgien lever under ett system präglat av dubbla standarder.

Detta är min fråga: Tänkte ni, när visumreglerna förenklades för ryska medborgare, på att de personer som Ryssland har tilldelat medborgarskap och utrustat med pass som bevis för detta, och som bor på georgiskt territorium, är georgier från Abchazien eller Sydossetien, och att de skulle dra fördel av de förenklade visumreglerna, medan Georgiens eget folk inte skulle få denna fördel?

  Justas Vincas Paleckis (PSE). – (DE) Herr rådsordförande! Vilken är rådets ståndpunkt när det gäller liknande fördelaktiga visumbestämmelser för stater som Ukraina, Moldavien och Vitryssland? Jag anser att det är mycket viktigt att vi inte glömmer dem.

  Günter Gloser, rådets tjänstgörande ordförande. – (DE) Jag kan tala om för Marie Anne Isler Béguin att om kommissionen och rådet har lämnat samma svar tre gånger så betyder detta inte att de har lämnat ett felaktigt eller ofullständigt svar. Detta är rättsläget. När jag lyssnade på er fråga kom jag emellertid att tänka på hur man politiskt kan gå till väga – med tanke på de fastlåsta konflikterna i dessa områden – för att åstadkomma särskilda arrangemang för medborgarna i exempelvis Georgien eller – som Justus Vincas Paleckis just påpekade – i andra länder. Dessa frågor är föremål för förhandlingar i samband med specifika förbindelser, till exempel när det gäller Georgien, inom ramen för grannskapspolitiken. Jag har fullständigt klart för mig att de särskilda förbindelserna mellan EU och Ukraina eller Vitryssland gör det nödvändigt för oss att i dessa speciella fall fortsätta att försöka få till stånd sådana avtal i enlighet med EU:s bestämmelser och med Schengenregelverket.

  Talmannen. – Tack herr rådsordförande, och tack alla för att ha bidragit till att vi hann med fler frågor än jag hade väntat mig.

De frågor som på grund av tidsbrist inte hade besvarats skulle erhålla skriftliga svar (se bilagan).

Frågestunden är härmed avslutad.

(Sammanträdet avbröts kl. 19.05 och återupptogs kl. 21.00.)

ORDFÖRANDESKAP: McMILLAN-SCOTT
Vice talman