Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 23 maj 2007 - Strasbourg

13. Granskning av Beniamino Donnicis bevis (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är ett betänkande av Giuseppe Gargani för utskottet för rättsliga frågor om valprövning av Beniamino Donnici (A6-0198/2007).

  Giuseppe Gargani (PPE-DE), föredragande. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill här i kammaren nämna det arbete som har utförts i utskottet, som har fört ingående diskussioner om Beniamino Donnicis valprövning, vilket resulterade i stor majoritet för betänkandet.

Jag försvarar utskottet, vars ordförande jag har den stora äran att vara, och jag skulle vilja svara dem som gör småaktiga insinuationer med innebörden att utskottet inte har förhållit sig lugnt eller objektivt – insinuationer som på intet sätt hedrar parlamentet med tanke på att det finns många jurister i utskottet. Vi har ledamöter och jurister som Klaus-Heiner Lehne, Manuel Medina Ortega, Diana Wallis och Monica Frassoni, för att bara nämna samordnarna, och även i övrigt tillhör ett stort antal framstående personer utskottet. Våra uttömmande diskussioner fördes alltid på hög nivå och med stor uppriktighet. Vi fokuserade alltid i första hand på den roll som bör tillskrivas parlamentet, som är en jätte när det gäller mycket av det som det gör och när det gäller dess roll inom EU, men en dvärg vid vissa tillfällen, när man vill tvinga in det i ett hörn som begränsar dess handlingsfrihet till vissa förfaranden.

Det som vi diskuterade ligger inom ramen för följande huvuddrag: Omständigheterna är kända, Achille Occhettos avsägelse strider mot den europeiska akten och vi kan inte ge Beniamino Donnici ett positivt utslag.

De bestämmelser som reglerar den procedur som gäller vid valen till Europaparlamentet faller under gemenskapens jurisdiktion och därför har de bestämmelser i akten från 1976 som hänvisar till nationella bestämmelser endast kompletterande karaktär. De nationella bestämmelserna måste emellertid vara förenliga med de grundläggande principerna i gemenskapens rättssystem, dess primärbestämmelser och andan och bokstaven i akten från 1976. Av dessa skäl får de berörda lagstiftande och administrativa nationella myndigheterna samt de myndigheter som har jurisdiktion inte underlåta att ta hänsyn till gemenskapens rättsliga ramar för valfrågor.

Frågan om Achille Occhettos avsägelse är giltig måste för det första bedömas på grundval av artikel 4 i akten från 1976, enligt vilken ledamöter av parlamentet inte får bindas av några instruktioner eller åta sig något bindande uppdrag. De parlamentariska företrädarnas frihet och oberoende är av grundläggande betydelse för medborgarnas frihet.

Detta slås fast i akten från 1976, men den nya lag för ledamöter av Europaparlamentet som jag nu citerar är en rättsakt av primärrättslig karaktär i gemenskapens nuvarande rättssystem, även om den träder i kraft under nästa mandatperiod, och den har antagits av Europaparlamentet, godkänts av rådet och publicerats i Europeiska unionens officiella tidning. Det står fullständigt klart att Achille Occhettos avstående från valet är resultatet av en viljeyttring som har påverkats och förvrängts genom en överenskommelse som ingåtts före kungörandet av dem som valts i 2004 års val till Europaparlamentet, att denna överenskommelse ingicks med den andra personen på Società civile Di Pietro-Occhetto:s lista och att detta avstående måste anses vara oförenligt med andan och bokstaven i akten från 1976, särskilt med artikel 6. Avståendet kunde inte under några omständigheter bli giltigt, eftersom det hade återkallats. I skälen till domen där motsatsen betraktas som rätt nämnde inte den högsta förvaltningsdomstolen i Italien och tog inte heller på något sätt hänsyn till de förut nämnda gemenskapsrättsliga principerna – jag vill intyga detta här i kammaren, eftersom jag är italienare – varvid man inte bara bortsåg från andan och bokstaven i akten utan även från artikel 4 och artikel 6 i texten.

Enligt EG-domstolens fasta rättspraxis är ett brott mot gemenskapsrätten av myndigheterna i en medlemsstat, även om det begås av en rättslig enhet på högsta nivå genom ett slutgiltigt domslut, som tidigare nämnts inte något hinder för EG-domstolen att hävda att den nationella högsta domstolen bryter mot gemenskapsrätten. Detta innebär emellertid inte att den stat – i detta fall Italien – som den nämnda domstolen hör till kan undandra sig sitt ansvar, vilket har fastställts. Jag tror att allt detta tydligt beskriver den situation som vi befinner oss i.

Jag skulle snabbt vilja förklara två saker som hör till den italienska lagen. Själva avståendet kan lagenligt ha existerande rättigheter som sitt syfte, och i så fall är Achille Occhettos avstående av hänsyn till Giulietto Chiesa, på grund av den förklaring som gavs, helt lagenlig och giltig. Avståendet är också giltigt för framtida rättigheter, men avståendet kan naturligtvis återkallas innan situationen avslutas och innan den avstående befinner sig i den faktiska situation då han kan dra sig tillbaka.

Det avstående som Achille Occhetto uttryckte efter kungörelsen av valresultaten ändrade inte klassificeringen av kandidaterna på Di Pietro-Occhettolistan. Det slutgiltiga argumentet är att vi som grundläggande rättsprincip måste inse att ett avstående först kan genomföras i det ögonblick då de nödvändiga förutsättningarna föreligger för förverkligande av rättigheten.

Av just den anledningen har vi bekräftat valet av Achille Occhetto och funnit stöd för detta i beslutet av den 3 juli 2006, som påstås stå i motsättning till det som vi har gjort men som faktiskt ligger till grund för beslutet, för vid den tidpunkten var kungörelsen i överensstämmelse med den europeiska akten, eftersom vi ansåg att hans avstående var ogiltigt, felaktigt och av noll och intet värde. De invändningar som gällde Beniamo Donnici var då irrelevanta. Därför föreligger det ingen motsägelse.

Vi fattade detta beslut förra året, och i dag kan vi bekräfta det, eftersom det är konsekvent och väl genomtänkt av utskottet för rättsliga frågor, som inte har något partiskt intresse men som har allt intresse i världen av att främja och garantera parlamentets självständighet.

  Manuel Medina Ortega, för PSE-gruppen. – (ES) Herr talman! Jag anser att detta är ett viktigt ögonblick i parlamentets historia. Föredraganden, ordföranden för utskottet för rättsliga frågor, Giuseppe Gargani, har förklarat det rättsliga resonemanget, vilket vi instämmer i. Min grupp har lagt fram ett antal ändringsförslag som syftar till att stärka detta slags rättsliga resonemang.

Vi bör emellertid betrakta frågan ur ett något bredare perspektiv. Europaparlamentet – utskottet för rättsliga frågor – har alltid godkänt beslut av de nationella myndigheterna när det gäller utnämning av en parlamentsledamot och har även godkänt förfaranden vid tvister i valärenden.

Vad som inte är acceptabelt är när det italienska rättsväsendet praktiskt taget tre år efter de senaste valen och ett år efter det att Achille Occhetto godkändes som ledamot av Europaparlamentet plötsligt meddelar oss att denna utnämning inte var giltig.

Giuseppe Gargani har förklarat orsakerna från rättslig synpunkt, men det finns en grundläggande politisk aspekt: Parlamentet består av ledamöter som har utsetts i enlighet med nationella lagar genom nationella myndigheter som kan vara administrativa, valrelaterade eller rättsliga.

När vi väl är invalda i parlamentet utgör emellertid parlamentet en institution i sin egen rätt med sin egen karaktär och med rätten att försvara sig. Jag är av den uppfattningen att fallet med Achille Occhetto kommer att bli ett viktigt prejudikat för parlamentet. Från och med detta tillfälle kommer de nationella administrativa och rättsliga myndigheterna att veta att parlamentet har makt att vid ett givet tillfälle förklara att ett nationellt beslut inte överensstämmer med lagen och att det var godtyckligt.

Parlamentet har rätt och skyldighet att skydda sina ledamöter. Om vi inte gör det försätter vi oss i ett läge där ni, herr talman, eller vilken annan ledamot som helst till följd av ett godtyckligt beslut av en nationell myndighet eller en nationell domstol kan berövas ställningen som ledamot av parlamentet. Det är livsviktigt för vårt arbete i parlamentet att ledamöterna ska känna sig trygga när de utför sitt arbete.

Jag anser att Giuseppe Gargani har gjort en fantastisk insats som ordförande – vi har diskuterat många frågor under många år – och i detta fall har vi en överenskommelse som godtas av alla partier, som inte återspeglar några partipolitiska intressen utan som svarar mot behovet av att försvara Europaparlamentets egen status.

Europaparlamentet, den institution som företräder EU:s folk, är etablerat som en institution i sin egen rätt och fattar sina egna beslut. Det är inte som rådet, som är underkastat den nationella politikens växlingar. Vi ledamöter av Europaparlamentet har ett uppdrag, ett tidsbestämt uppdrag, som inte kan avbrytas genom ett godtyckligt nationellt beslut.

Jag säger därför än en gång att beslutet om Achille Occhetto kommer att bli ett historiskt beslut i parlamentets historia, i den historia som bekräftar parlamentets karaktär och ledamöternas rättigheter.

  Luigi Cocilovo, för ALDE-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Om det är något jag instämmer i så är det att det finns risk för att det beslut som parlamentet har fattat i verkligheten kan innebära ett historiskt steg eftersom det kan äventyra frågor, problem, principer och regler som går betydligt längre än den här händelsen. Parlamentet har aldrig tvivlat på principerna och reglerna i fördragets bestämmelser om att nationell domstol ska lösa tvister som rör valprocedurer och därmed kungöra vilka som valts, och att parlamentet sedan ska genomföra den så kallade ”valprövningen” – med andra ord kontrollerar valkontoren.

För att bekräfta det jag säger, i stället för att kommentera det, vill jag ord för ord citera innehållet i det beslut som parlamentet antog den 14 december 2004, och som bekräftade mandaten för alla oss som valts vid Europavalet. Mandatet förklarades giltigt och jag citerar ”…med förbehåll för de behöriga myndigheternas eventuella beslut i medlemsstater där invändningar gjorts mot valresultatet”. Kammaren bekräftade en regel som är välkänd för alla!

Jag vill lägga till att som stöd för beslutet hänvisar utskottet för rättsliga frågor till flera artiklar både i den europeiska akten och i arbetsordningen om att parlamentets har rätt ingripa i händelse av avsägelse. Vi talar inte om några avsägelser! Frågan som de italienska domstolarna fattade beslut om gäller tvisten eller lösningen av tvisten rörande valet, när Antonio di Pietro hade avgått som parlamentsledamot och ersatts av Achille Ochetto eller Beniamino Donnici. Tvisten löstes genom en tillfällig dom som kan överklagas och som resulterade i att Achille Ochetto förklarades som vinnande kandidat. Därefter kom domen från den italienska förvaltningsdomstolen – valkontoret, det är samma sak herr Gargani, det är inte viktigt – och sedan kom domen om tvisten, den avslutande domen från förvaltningsdomstolen som förklarade Beniamino Donnici som vinnare. Vi behöver inte diskutera Achille Occhettos avsägelse eller huruvida det överensstämmer med ordalydelsen, bokstaven eller mandatet – låt oss bara diskutera de nationella myndigheternas företrädesrätt och domsrätt att utse en ledamot vars valprövning sedan kontrollerades.

Konsekvenserna av den omröstning vi ska genomföra kan bli en allvarlig institutionell konflikt, överträdelse av bestämmelserna i fördraget och sannolikt en tom plats, eftersom det i vilket fall som helst skulle bli de nationella myndigheterna som skulle utse den person som väljs för att ersätta den vars mandat inte förklarades giltigt.

Jag ska avsluta med att uttrycka min stora uppskattning för ledamöterna i utskottet. Herr Gargani! Ingen tvivlar på ledamöternas kompetens. Ni har tvärtom min fulla beundran, eftersom en jurists verkliga skicklighet inte märks när han eller hon bara försvarar fall utan först när det är förlorade fall som försvaras. Jag hyser all uppskattning och respekt för det sätt på vilket ni har lyckats uppnå detta resultat.

  Salvatore Tatarella, för UEN-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Med all respekt för den mängd myndiga jurister som utskottet för rättsliga frågor omger sig med tror jag mer anspråkslöst att om kammaren i morgon skulle godkänna Giuseppe Garganis betänkande skulle det vara en mycket allvarlig handling utan motstycke. Det skulle vara en exempellös skymf mot en ledamot som skulle få uppleva hur han orättmätigt fråntas sitt parlamentsmandat och en aldrig tidigare skådad och unik överträdelse av fördraget som, beträffande valfrågor, tydligt erkänner medlemsstaternas överlägsenhet när det gäller lagar, förfaranden och makt. Det här skulle innebära en allvarlig konflikt med en medlemsstat, som skulle fråntas en ledamot som erkänts som sådan av landets egna lagar och rättsliga myndigheter.

Herr talman! Utskottet för rättsliga frågor har skaffat sig makt som inte tillfaller utskottet. Jag tar inte parti för någon av de två kandidaterna. Jag är politiskt neutral eftersom de båda är från centervänstern. Jag förstår Achille Occhettos personliga problem och känner empati för dem rent mänskligt. Vad det är frågan om här är emellertid lagen, den korrekta sammansättningen av Europaparlamentet och de högsta gemenskapsorganens trovärdighet. Rättvisa och endast rättvisa måste därför skipas och varje antydan om politik och obetydliga politiska partiers beräkningar måste lämnas därhän. Vilken slags förtroende kan medborgaren ha för ett Europaparlament som förvränger sin egen sammansättning genom att utesluta en ledamot som är synnerligen kvalificerad att ingå i det?

Låt oss se på fakta: de rättsliga myndigheterna utropade Beniamino Donnici som den vinnande kandidaten i ett domslut som inte kunde överklagas. Den italienska staten anmälde valet av honom till Europaparlamentet. Utskottet fick i uppgift att göra en valprövning av Beniamino Donnici. Utskottet skulle kontrollera hans kontor och eventuella oförenligheter. Det stämmer självfallet att utskottet kunde granska överklaganden från tredje man, och därför granskade man rättmätigt de utmaningar som Achille Occhetto framförde. Vad utskottet inte kunde göra var att förklara en handling ogiltig som lämnats till en offentlig tjänsteman i en medlemsstat. Det är en juridisk handling som enbart kan utfärdas av de rättsliga myndigheterna i den medlemsstat som har hanterat frågan och överlämnat en oåterkallelig dom som inte kan överklagas.

  Nicola Zingaretti (PSE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill till att börja med tacka Giuseppe Gargani eftersom frågan har varit mycket komplex och svår, och arbetet har genomförts med stort kunnande och ansvarskänsla, utifrån ett enda kriterium: att framför allt garantera parlamentets rättigheter och företrädesrätter.

Den huvudsakliga eller avgörande punkten i de beslut som fattats är riktig och man undviker framför allt att prejudikat skapas, nämligen att handlingar eller initiativ godkänns som begränsar valet av kandidater eller personer som ska bli parlamentsledamöter.

Detta är första gången, och det skapar sannolikt också prejudikat, men det är rättvist och garanterar Europaparlamentet företrädesrätter. Besluten som vi fattar är kopplade till en funktion och en företrädesrätt som vi beviljats och som ger oss rätt att uttrycka oss, acceptera, bedöma eller avvisa meriter och handlingar som lags fram för oss. Detta är därför inte ett fall där vi agerar utanför vårt territorium – det handlar bara om den rätt att uttrycka en åsikt som parlamentet ger oss.

  Talmannen. – Vi måste i första hand skydda våra kollegers rättigheter och i andra hand Europaparlamentets rättigheter.

Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på torsdag kl.12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 42)

  Carlo Casini (PPE-DE) , skriftlig. – (IT) Jag kommer att rösta emot förslaget till beslut av följande skäl och jag är övertygad om att dessa kommer att godkännas av EG-domstolen. Förslaget är missriktat av följande skäl:

1) rent allmänt är det de nationella organen som utnämner de som valts, enligt artikel 7 och 11 i akten av den 20 september 1976,

2) under bokstaven C: Achille Occhetto avstod inte alls från mandatet, utan från att nomineras av det italienska centrala valkontoret och från sin plats i förteckningen över de kandidater man röstat för. Tillbakadragandet som man hänvisar till i artikel 3.5 i arbetsordningen gäller en ledamot som redan har utnämnts och rör inte handlingar som föregår en utnämning,

3) under bokstaven D: förbudet mot ett bindande mandat gäller utövandet av ett mandat som redan erhållits och inte händelser som föregår utnämnandet,

4) under bokstäverna E, F och G: hänvisningen till ledamotsstadgan som ännu inte har trätt i kraft är irrelevant och det gäller även hänvisningen till ledamöter efter utnämningen,

under bokstäverna J, I, K och L: den italienska förvaltningsdomstolen inte bara annullerade utan också ändrade det tidigare beslut som fattats av den administrativa domstolen genom en dom som inte kunde överklagas,

6) punkt 2: parlamentet kan inte ersätta det italienska kontor som utser en parlamentsledamot.