Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2005/2242(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0158/2007

Ingivna texter :

A6-0158/2007

Debatter :

PV 24/05/2007 - 4
CRE 24/05/2007 - 4

Omröstningar :

PV 24/05/2007 - 9.3
CRE 24/05/2007 - 9.3
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2007)0214

Debatter
Torsdagen den 24 maj 2007 - Strasbourg EUT-utgåva

4. Kashmir: nuvarande situation och framtidsutsikter (debatt)
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. Nästa punkt är ett betänkande av Baroness Nicholson of Winterbourne, för utskottet för utrikesfrågor, om Kashmir: nuläge och framtidsutsikter (2005/2242(INI)) (A6-0158/2007).

 
  
MPphoto
 
 

  Baroness Nicholson of Winterbourne (ALDE), föredragande. – (EN) Fru talman! Jag har äran att lägga fram

utskottet för utrikesfrågors betänkande ”Kashmir: nuläge och framtidsutsikter”.

I detta betänkande görs en korrekt jämförelse mellan hur situationen är i världens största sekulära demokrati, som har infört strukturer på alla nivåer – Indien, inberäknat Jammu och Kashmir – och i Pakistan, som fortfarande inte genomfört en fullständig demokrati i Azad Jammu och Kashmir och ännu inte påbörjat en demokratisk utveckling i Gilgit-Baltistan. I det tas också det faktum upp att det finns åtskilliga bevis för att Pakistan i många år har bistått Kashmirs militanta grupper med träning, vapen, finansiering och skyddat uppehåll och har uppmuntrat dem att begå illdåd på den Indien-administrerade delen. Man måste uppträda bestämt när det gäller brott mot mänskliga rättigheter i Jammu och Kashmir.

Betänkandets innehåll är också konstruktivt när det framhäver det gemensamma kulturarv som delas av Indien och Pakistan med exempel från Jammus och Kashmirs antika kultur och erkänner och uppskattar den pluralistiska och mångkulturella karaktären hos folken i Jammu och Kashmir med många olika religioner och hundraåriga traditioner som har hållits vid liv i den indiska delen av Jammu och Kashmir.

Det är ett insiktsfullt och välavvägt betänkande, i vilket det tas avstånd från terrorism och dem som stöder terrorism. I det främjas en vision av fred, samexistens, vänskap och ekonomisk integration och handel mellan folk på båda sidor av gränsen och i Gilgit-Baltistan helt enligt EU-modellen.

Jag uppmanar parlamentet att anta betänkandet i sin helhet, med vissa tillägg, så att ett otvetydigt budskap sänds till fridstörare i den delen av världen att det internationella samfundet inte längre kommer att tolerera extremism eller terrorism och att vi respekterar och upprätthåller befolkningen i Kashmirs rättigheter och etnicitet.

Jag har med mig ett kraftfullt uttalande i dag på morgonen av Mohtarma Benazir Bhutto, ordförande för Pakistan People’s Party, där hon välkomnar betänkandet av flera skäl. I uttalandet uppmärksammar hon kashmiriernas rätt till självbestämmande och EU:s ökade engagemang för en lösning av konflikten med fredliga medel. I det uppmärksammas jordbävningens följder och uppmanas EU att hjälpa och stödja kashmirierna. I det stöds den sammansatta fredsprocessens roll i riktning mot en permanent lösning för kashmirierna, baserad på demokrati, rättssäkerhet och grundläggande rättigheter. I uttalandet uppmanas de indiska och pakistanska regeringarna att underlätta vapenvilan längs kontrollinjen genom att mana militanta beväpnade grupper att enrollera sig i en process för nedrustning, demobilisering och rehabilitering. Den pakistanska regeringen uppmanas i uttalandet att omvandla det eldupphöravtal som råder i Siachin sedan 2003 till ett varaktigt fredsavtal. Båda regeringarna uppmanas i det att låta internationella organisationer för mänskliga rättigheter få omedelbart och obegränsat tillträde till alla delar av den tidigare furstestaten för att undersöka situationen för mänskliga rättigheter där. I det krävs att den indiska regeringen ska göra slut på alla metoder med utomrättsliga avrättningar, “försvinnanden”, tortyr och godtyckliga interneringar i Jammu och Kashmir. Indiska och pakistanska myndigheter uppmanas i det att lätta på restriktionerna för resor mellan Srinagar och Muzaffarabad. I uttalandet krävs att Pakistan ska ompröva sin uppfattning om grundläggande rättigheter när det gäller yttrandefrihet, föreningsfrihet och religionsfrihet i Azad Jammu och Kashmir och Gilgit-Baltistan. I det begärs att val för första gången ska hållas i Gilgit-Baltistan och krävs en högre demokratisk representation i de norra områdena. Mohtarma Benazir Bhutto ger betänkandet ett starkt stöd.

Jag är stolt över att meddela parlamentet att parlamentsledamoten Imran Khan, tidigare lagkapten för det pakistanska cricketlaget och nu ordförande för sitt politiska parti Tehreek-e-Insaaf, i dag gav sitt fulla stöd åt betänkandet.

Kashmirbefolkningens svåra situation har varit en källa till oro för det internationella samfundet i nära 60 år. EU stöder starkt regional integrering, liberalisering av handel och ekonomiskt samarbete. Europaparlamentet har ett stort intresse av alla aspekter av situationen.

Jag vill fästa er uppmärksamhet på de hundratals unga människor som demonstrerade till förmån för betänkandet och krävde de demokratiska rättigheter som vi rekommenderar. De slogs ned av polisen, deras plakat och framställningar till FN förstördes. De demonstrerade på nytt. Tvåhundra av deras släktingar kidnappades och har sedan inte hörts av. Därefter har tusentals medborgare i Azad Jammu och Kashmir hållit möten och gett fullt stöd åt betänkandet.

Över gränsen i Jammu och Kashmir fortsätter man att kritisera Indien för dess stora militära närvaro. I betänkandet krävs mänskliga rättigheter i Jammu och Kashmir liksom i de andra områdena.

I Gilgit-Baltistan kvarhåller man människor i fattigdom, analfabetism och underutveckling.

I betänkandet klargörs stödet för den pågående fredsprocessen. Kashmirbefolkningens antika och unika kulturarv erkänns i det och många EU-principer återspeglas. Jag hoppas innerligen att parlamentet stödjer betänkandet under omröstningen i dag, lika helhjärtat som det stöddes av utskottet för utrikesfrågor.

 
  
MPphoto
 
 

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. (EN) Fru talman! Jag följde med stort intresse den mycket livliga debatten i utskottet för utrikesfrågor om Kashmir-betänkandet av Baroness Nicholson. Det finns mycket att tänka på i betänkandet. Det är för omfattande för att jag ska kunna svara i detalj i dag men jag vill uppehålla mig vid några av de frågor som tas upp i det.

Inriktningen på Kashmir sker vid rätt tidpunkt. På den politiska fronten har det skett många positiva framsteg som för första gången på många år ger en viss förhoppning om att denna långvariga fråga närmar sig sin lösning. Både Indien och Pakistan har antytt att kontrollinjen skulle kunna bli en ”icke-bindande gräns”.

EU har uttryckt sitt starka stöd för försoningsprocessen mellan Indien och Pakistan. Men vägen är fortfarande full av hinder. Det är uppmuntrande att den sammansatta dialogprocessen fortfarande är inne på rätt spår trots terrorismen. Jag var i New Delhi när de hemska attackerna mot det dagliga expresståget mellan Lahore och Samjhota ägde rum i februari i fjol.

Det vore verkligen tragiskt om fredsprocessen skulle tas som gisslan av terrorister. Jag ser inget annat alternativ än att båda länderna tar itu med svårigheterna genom att föra en dialog. Det kommer förhoppningsvis att i slutändan leda till en lösning på alla bilaterala konflikter. Jag anser också att det är viktigt att kashmirierna själva har blivit mer engagerade i åtgärderna för en fredsprocess.

Jag vill säga några ord om den fruktansvärda jordbävning som drabbade Kashmir på morgonen den 8 oktober 2005 och, som även tas upp i Baroness Nicholsons betänkande, hade en förödande effekt på kashmiriernas liv på båda sidor av kontrollinjen, i synnerhet i det Pakistan-administrerade Kashmir och provinsen vid den nordvästra gränsen. Jag hade tillfälle att själv besöka de jordbävningsdrabbade områdena när jag besökte Pakistan för att representera kommissionen vid den återuppbyggnadskonferens efter jordbävningen som ägde rum i november samma år.

Kommissionen reagerade på denna tragedi genom att ge humanitärt bistånd på 48 miljoner euro och genom att i december 2005 fatta beslut om ett program på 50 miljoner euro till återhämtnings- och återuppbyggnadsstöd efter jordbävningen till Pakistan, vilket täcker återuppbyggnad av undervisnings- och hälsovårdslokaler i de drabbade områdena, ett provisoriskt undervisningsprogram och samhällsbaserade system för att återskapa arbetstillfällen. På så sätt tar vi sikte på vad som rekommenderas i betänkandet, nämligen att hjälpa de mest utsatta personerna och återupprätta ekonomisk verksamhet i det drabbade området.

Denna jordbävningsreaktion sorterar jämte andra utvecklingsprogram i Pakistan under vår landsstrategi. Trots att kommissionen har reagerat snabbt på denna utmaning förväntar jag mig ändå att återuppbyggnadsarbetet kommer att ta flera år. Kommissionens återuppbyggnadsprogram kommer att genomföras över en period om fem år.

När det gäller de norra områdena av Pakistan har kommissionen varit aktiv där i många år med att speciellt utveckla mänskliga resurser, med att förbättra den allmänna skolan och med att samarbeta med Aga Khan Education Services. Medan vi genomfört våra program där har vi sett till att alla samhällen – och statliga skolor – gynnas av projektverksamheten.

Innan jag slutar vill jag tacka Baroness Nicholson för de uppmuntrande ord med vilka hon gav erkännande åt det arbete som utförts av kommissionens delegationer i Islamabad och New Delhi. Det är mycket uppskattat.

Jag vill bara tillägga att jag gärna skulle ha stannat under hela debatten men som jag meddelat måste jag gå före slutet på grund av tidigare åtaganden som jag inte kunde ändra efter parlamentets ändrade dagordning, men min kollega Dalia Grybauskaitė kommer att ta över och närvara vid debatten.

 
  
MPphoto
 
 

  Charles Tannock, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Fru talman! Den tragiska och blodiga konflikten om den vackra, tidigare furstestaten Kashmir i Himalaya, mellan de två stora sydasiatiska länderna Indien och Pakistan, är en av de äldsta i världen och härrör direkt från resolutionerna 39 och 47 i FN:s säkerhetsråd år 1948.

Jag stöder kraftigt Nicholsonbetänkandet och jag gratulerar föredraganden till dess innehåll och kvalitet efter avsevärda jämkningar i utskottsarbetet både beträffande attityd och inriktning. Betänkandet är genomtänkt och i det erkänns först och främst att de nu pågående bilaterala förtroendeuppbyggande samtalen mellan de indiska och pakistanska regeringarna förblir den bästa strategin för att nå en rättvis och varaktig fred mellan dessa båda kärnvapenförsedda stater. Min brittiske kollega Philip Bushill-Matthews, som var den ende i utskottet för utrikesfrågor som röstade emot, meddelade mig att han nu kommer att stödja betänkandet, vilket vittnar om hur det har utvecklats under olika etapper.

Tack och lov bevittnar vi nu efter avtalet om eldupphör den 25 november 2003 en av de mest fredliga perioderna när det gäller krigshandlingar sedan kriget mellan Indien och Pakistan 1971, ett eldupphör som överlevt allvarliga provokationer för Indiens regering, inberäknat terrorbombningarna i Mumbai. Ändå fortsätter Kashmiri pandits att hävda att terrorister som nästlar sig in över gränsen försöker starta en kampanj för etnisk rensning mot den lokala hinduiska befolkningen, låt vara i en mycket begränsad skala.

Likaledes krävs med rätta i betänkandet återhållsamhet av den indiska militären med full respekt av säkerhetsstyrkorna för mänskliga rättigheter, civilbefolkningarnas välbefinnande och iakttagande av utfärdade domstolsbeslut.

I betänkandet framhävs bristen på äkta demokrati i Azad Kashmir och för första gången särskilt den svåra situationen för invånarna i Gilgit-Baltistan. Det finns också uttryck för allmän oro i Azad Jammu och Kashmir över ett antal frågor, däribland kvinnors rättigheter och rättigheter för religiösa minoriteter. Jag och många kolleger välkomnade varmt öppnandet av en bussförbindelse över kontrollinjen mellan Srinagar och Muzaffarabad år 2005 som tillät splittrade familjer att återförenas efter nära 60 år, och det är min förhoppning att gränserna, inklusive kontrollinjen, till sist bara kommer att vara ett streck på kartan och bli alltmer ovidkommande.

Vi har inom EU redan bevisat detta med våra fyra friheter, med fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital. En liknande framtida vision av en sydasiatisk ekonomisk gemenskap senast 2025 kommer att kräva frihandel över kontrollinjen. Både Indien och Pakistan, det länder dem till heder, samarbetade positivt efter jordbävningen i Kashmir i oktober för att ge humanitär hjälp åt tusentals offer och flyktingar. Men mycket återstår att göra för att omlokalisera tvångsförflyttade befolkningar permanent.

Enligt min åsikt är det EU:s roll att stödja en fredlig lösning av problemet med det tidigare furstendömet genom att vara beredd att vara en neutral fredsmäklare men bara om de båda suveräna regeringarna ber om EU:s hjälp eftersom vi i sista hand betraktar Kashmirkonflikten som en bilateral fråga.

Slutligen vill jag ta detta tillfälle i akt att upprepa min vädjan till alla parter som stödjer de militanta grupper som för ett våldsamt heligt krig, att omedelbart avbryta sin verksamhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Jo Leinen, för PSE-gruppen. – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Indien och Pakistan har utkämpat tre krig om Kashmir. Detta påminner mig mycket om Tysklands och Frankrikes konflikt över Alsace-Lorraine, där detta sammanträde hålls. Tre krig utkämpades även över detta område, men efter Andra världskriget beslöt Tyskland och Frankrike att avsluta konflikten och göra samarbete till sitt motto. I dag ser vi framgången med denna politik i EU.

Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet vill att även Indien och Pakistan ska gå vidare från konflikten och göra samarbete till sitt motto. Invånarna i Kashmir skulle verkligen gynnas av detta och hela regionen skulle blomstra. Jag anser att SAARC (Sydasiatiska sammanslutningen för regionalt samarbete) har möjlighet att bli en liknande framgångssaga för EU.

Fred frodas naturligtvis bäst där det råder demokrati. I betänkandet är vi mycket kritiska till frånvaron av demokrati – det demokratiska underskottet – i Kashmir och även till de många kränkningarna av de mänskliga rättigheterna. Människor på båda sidor om kontrollinjen lider. Alla inblandade parter uppmanas därför till att införa demokrati och respekt för mänskliga rättigheter en gång för alla.

Vi ser att det förekommer fruktansvärt mycket våld i området och 80 000 människor har dött. Det gäller både våld inom regionen och våld som nästlar sig in utifrån. Våldsamma grupper som tar sig in i landet måste stoppas. Vi uppmanar naturligtvis även militären att respektera de mänskliga rättigheterna. Vi uppmanar även människorättskommissioner att till och med i domstol bestraffa överträdelser av detta slag som pågår i båda länderna. Det är oacceptabelt att man ostraffat kan kidnappa, tortera och döda människor.

Enligt vår uppfattning ska EU stödja områdets miljömässiga och finansiella återställande. Ett utmärkt arbete har utförts i området när det gäller humanitärt bistånd, vilket jag har kunnat se med egna ögon. Detta åtagande måste fortsätta. Detta är uppenbarligen det första betänkandet i världen som handlar om Kashmir. Jag vill tacka föredraganden för hennes mod att ta upp flera saker i sitt betänkande. Vi har kämpat med detta i månader. Jag anser att detta betänkande kommer att hjälpa människorna i Kashmir och även underlätta fredsprocessen mellan Indien och Pakistan.

 
  
MPphoto
 
 

  István Szent-Iványi, för ALDE-gruppen. (HU) Först och främst vill jag gratulera Baroness Nicholson of Winterbourne till detta omfattande och viktiga betänkande. Jag vet att hon utsattes för påtryckningar från alla håll, men hon kunde motstå det. Jag är medveten om att det inte är lätt för en brittisk ledamot att frigöra sig från inhemska politiska hänsynstaganden, men hon kunde göra det. Därför förtjänar hon all vår respekt och jag stöder betänkandet.

EU gör ett seriöst åtagande med att reparera de skador som orsakades av jordbävningen i Kashmir. Vi har kommit överens om att bistå med 100 miljoner euro och under de kommande åren kommer vi att erbjuda 200 miljoner euro till Pakistan och 470 miljoner euro i form av utvecklingsbistånd. Det innebär att vi har en moralisk grund för att uttrycka vår uppfattning i dessa frågor.

Vi bekymras alla mycket över att det har förekommit allvarliga överträdelser av de mänskliga rättigheterna på båda sidor om kontrollinjen. Det är emellertid mycket uppmuntrande att premiärminister Manmohan Singh har utlyst en nolltoleranspolitik, och under senare år har flera positiva åtgärder synbarligen vidtagits i det Indienkontrollerade området. Vi förväntar oss detsamma från Pakistans sida.

Vi förväntar oss också att Pakistan ska vidta mycket beslutsammare åtgärder mot extremister och terrorister och inte låta dem driva över gränsen till det Indienkontrollerade området. Denna konflikt handlar inte bara om gränser. Den kan inte lösas från en dag till en annan. Den första grundförutsättningen för att bygga upp förtroendet är att lösa konflikten.

I Baroness Nicholson of Winterbournes betänkande visas att den nuvarande situationen kräver en verklig förbättring. Man måste skapa de nödvändiga sociala och ekonomiska villkoren. Familjer måste få en möjlighet att återförenas. Kommersiella kontakter måste främjas, infrastrukturen måste utvecklas, nya skolor måste upprättas och arbetstillfällen måste skapas. Men allt detta räcker inte. Det är nödvändigt, men inte tillräckligt. Det är viktigt att en politisk dialog inleds mellan den indiska regeringen, den pakistanska regeringen och hela spektrumet av Kashmirs politiska liv med samtliga myndigheter som är beredda att sluta använda våldsmetoder.

Det är mycket viktigt att även kashmirierna är delaktiga i att finna en lösning på problemet. Det kommer nämligen inte att finnas en varaktig lösning så länge som Kashmirs ledare, vilka har kommit till makten genom fria och demokratiska val, inte har möjlighet att delta. Enligt min uppfattning har Indien visat en hög grad av flexibilitet under senare tid och därför förväntar vi oss samma sak även från Pakistan då det finns starka band som förbinder oss med båda länderna, vilka båda är viktiga partner till oss. Det ligger i vårt största intresse att de slutligen löser konflikten på ett fredligt och konstruktivt sätt och att det som händer fram till dess sker i en anda av tillit och dialog.

 
  
MPphoto
 
 

  Cem Özdemir, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Inledningsvis vill jag uttrycka mitt tack till föredraganden Baroness Nicholson of Winterbourne för hennes betänkande. Jag vill även tacka de ledamöter som har hjälpt till att lotsa detta komplicerade och mycket kontroversiella betänkande mot en kompromiss och på så vis hjälpt oss alla att kunna göra betydande framsteg. Jag anser emellertid att vi har en del arbete att utföra under dagens omröstning innan vi har ett betänkande som, utan att dra på oss censur från Indien, Pakistan eller från annat håll, slutligen kan tjäna vårt gemensamma syfte att hjälpa Kashmir att bli en region som utmärks av fred, framgång och respekt för miljön och de mänskliga rättigheterna. Vi kan lämna ett viktigt bidrag till detta i dag om vi tillsammans kan finna viljestyrkan och inrikta oss på själva kärnfrågan. Detta betänkande handlar om Kashmir, inte om Indien eller Pakistan. Vi är i vår fulla rätt att utarbeta liknande betänkanden.

Jag vill påpeka att en stor del av den kritik som har riktats mot Indien och Pakistan i betänkandet utan tvivel är berättigad. Särskilt när det gäller Pakistan hade man kunnat nämna mycket mer. Här ska dock inte debatteras Pakistan eftersom vi talar om Kashmir. Kashmir har sedan urminnes tider fungerat som en mötesplats och förbindelselänk mellan Främre Asien, Centralasien och Sydasien. Området som till och med har varit föremål för en rocklåt av Led Zeppelin kan återigen bli ett område där människor från hela Kashmir kan leva tillsammans i fred och välstånd. Låt oss i dag bidra till detta. Det skulle vara det bästa bidraget från vår sida i kampen mot terrorismen. Kashmir behöver inte fler militära styrkor, utan färre vapen och färre väpnade styrkor. Parlamentet skulle i så fall i dag sända en signal till Indien och Pakistan att de ska fortsätta på vägen mot fred och att de ska göra allt för att öka gränsernas obetydlighet så att Kashmir en dag kan komma att bli ett fredligt och framgångsrikt område.

 
  
MPphoto
 
 

  Erik Meijer, för GUE/NGL-gruppen. (NL) Fru talman! Länge var det Europa som bestämde hur andra delar av världen skulle styras. En följd av detta var att en stor del av Sydasiens länder förenades under ett enda stort brittiskt välde. En del områden styrdes direkt under koloniala tjänstemän och andra indirekt av efterträdarna till traditionella härskare vilka hade gett vika för den koloniala överhögheten.

Framtiden för de områden som tidigare hade styrts av dessa härskare låg 1947 i händerna på dem själva. De kunde ansluta sig till en av de två nya stater som hade blivit självständiga under det året och i vilka det koloniala väldet hade delats upp, nämligen Indien eller Pakistan. Indien var stort och sekulärt och Pakistan, som då även omfattade Bangladesh, var litet och islamiskt. De tidigare staterna var oförmögna att återfå sin självständighet och det hölls ingen folkomröstning om de ville tillhöra Indien eller Pakistan.

I de flesta stater ledde inte detta till några oöverkomliga problem då härskaren och folket var av samma åsikt. Kashmir var undantaget från den regeln. Befolkningen hade förmodligen valt Pakistan, men makten valde Indien. Detta kan på något sätt förklara de problem som har funnits under de senaste sextio åren.

Indien må vara världens största demokrati, men den påverkas kraftigt av att Indien överlappar en stor del av Kashmir. Utan stöd från majoriteten av sina invånare kan Kashmir endast förbli under indisk kontroll med hjälp av armén och polisen.

Demokratin fungerar inte som den ska under sådana förhållanden. Indien som är en sekulär demokrati har ansenliga fördelar över Pakistan där religiösa fanatiker och militären alltid har haft för mycket inflytande. Det är just inför dessa fördelar som Indien kan erbjuda som Kashmirs invånare är blinda.

I stället för att sopa detta problem under mattan bör vi i kontakterna mellan EU och Indien inrikta oss på det. Det var denna idé som jag ansåg inte fanns med i föredragandens ursprungliga text vilken till stor del inriktades på tre komponenter, nämligen att återuppbygga landet efter jordbävningen, att förstärka relationerna mellan EU och Indien samt att öka handel och transport som ett sätt att förbättra relationerna mellan Indiens och Pakistans ledare.

Emellertid var inte invånarna i Kashmir delaktiga i detta. Man försummande uttryckligen deras långsiktiga önskan om en folkomröstning om framtiden samt internationellt stöd för detta. Det verkar dock nu som om det slutliga resultatet kommer att bli mer balanserat.

 
  
MPphoto
 
 

  Bastiaan Belder, för IND/DEM-gruppen. (NL) Fru talman! Ämnet för Kashmir–EU-veckan i början av juni kommer att vara fredsuppbyggnad i Kashmir. Det är ett viktigt initiativ med tanke på kränkningarna av de mänskliga rättigheterna som pågår i området och där behovet av hjälp på båda sidor om gränsen inte minst utmärks av agerandet från militära grupper, både i de indiska staterna Jammu och Kashmir samt i det pakistanska Azad Kashmir. Det är viktigt att samtliga drabbade i Kashmir erbjuds hjälp från EU.

Humanitärt bistånd omfattar emellertid inte politisk inblandning. FN upptäckte tidigare i månaden hur svårt det är att hantera hjälpoperationer i området. Enligt FN:s talesman tvingades FN evakuera 83 personer ur sin personal då lokala grupper som inte hade lyckats säkra återuppbyggnadsprojekt hade vänt befolkningen mot dem.

Föredraganden gör också rätt i att påpeka att EU inte har ombetts att agera som utomstående medlare i Kashmirkonflikten även om man i den del av betänkandet som ägnas åt SAARC har en kraftigt motsatt uppfattning om detta. EU får inte förlora värdet av internationell inblandning, bistånd och medling ur sikte. Det är försumligt att detta värde uppmärksammas så lite i betänkandet. Hur avser rådet och kommissionen att tillhandahålla bistånd till alla kashmirier och till de asiatiska regionala partnerna?

 
  
MPphoto
 
 

  Philip Claeys, för ITS-gruppen. (NL) Fru talman! Det säger sig självt att EU måste ge ett betydelsefullt bidrag för att kunna stödja fredsprocessen i Kashmir. Det är viktigt att kommunikationskanalerna mellan samtliga intresserade parter är öppna och verkligen hålls öppna.

Jag kanske kan få beröra en av dess många sidor, nämligen terrorismfrågan. Det är ett faktum att många terroristhandlingar begås av grupper som antingen arbetar eller får stöd från Pakistan, två exempel på detta är Lashkar-e-Taiba och Harakat u Mujahedeen. President Musharraf har vid många tillfällen åtagit sig att angripa terrorismproblemet, men jag är rädd att han fortfarande har långt kvar.

Samma sak kan sägas om den extrema islamism som främjas i stor skala genom de beryktade madrasah-skolorna. Om Pakistan inte lyckas bemästra detta problem är fredsprocessen dömd till att misslyckas på lång sikt. Därför ska inte EU längre nöja sig med löften från Pakistan, unionen måste också förvänta sig konkreta åtgärder.

 
  
MPphoto
 
 

  James Elles (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag välkomnar varmt morgonens debatt. Den utgör kulmen på en lång process som startade i mars 2000 när parlamentet med stor majoritet röstade för ett faktabaserat betänkande om Kashmirfrågan. Det har på detta sätt inte bara blivit ett brittiskt problem utan ses alltmer som ett europeiskt sådant som vår debatt i dag på morgonen visar. Vi har haft livliga diskussioner i utskottet och vi har nu ett mer välavvägt betänkande än när vi startade i morse. Ungefär 450 ändringsförslag har lagts fram, omkring 180 av dessa ändringsförslag har nu införlivats i detta dokument, så det har varit en omfattande revidering.

Det finns fortfarande några områden där jag inte är nöjd, särskilt angående ändringsförslag 21 som rör frågan om maskinläsbara pakistanska pass. Vad jag förstår finns det ingen sådan oro i Azad Jammu och Kashmir. Vi måste vara noga med att basera betänkandet på fakta. Det finns emellertid tre specifika ändringsförslag som jag vill fästa mina kollegers uppmärksamhet vid och som jag tänker stödja. Det första har lagts fram av Charles Tannock på min grupps vägnar – och jag tackar honom för det – med innebörden att en atmosfär av förtroende och goodwill är mycket viktigt för att avlägsna alla spärrar och hinder så att alla kashmirier kan resa fritt i hela staten Jammu och Kashmir.

Det andra rör speciellt de ekonomiska aspekterna av jordbävningen. Vi vet alla vilket fruktansvärt lidande som rådde. Regeringen i Azad Kashmir har begärt ökat stöd, men vad jag förstår har de ännu inte fått ett fullständigt svar. Därför innehåller ändringsförslag 41 ett krav på ett klart svar från kommissionen, så att vi vet vad vi måste göra när det gäller budgeten. Den sista aspekten gäller demilitariseringen och därför har vi lagt fram ändringsförslag 55 tillsammans med Anne Lambert.

Artikeln i The Economist den 7 april var mycket tydlig och jag rekommenderar den för parlamentet. I den står det att det finns tre grundläggande skäl till varför vi nu ska försöka pressa fram en demilitarisering. För det första behövs inte det nuvarande truppantalet. Vi har nu en process med nästan tre års vapenvila och faran för krigshandlingar har avtagit betydligt. För det andra skulle detta bli oerhört populärt i Kashmir där det, för att citera The Economist, råder ”ett avståndstagande från indiskt styre som är djupt rotad, tillbakadragandet av armén skulle allmänt ses inte som ett avlägsnande av ett skyddsvärn utan som ett hävande av en pressande förbannelse”. För det tredje skulle ett tillbakadragande av trupper från Kashmir vara ett stort lyft för det mödosamma återskapandet av vänskapliga förbindelser mellan Indien och Pakistan.

Avslutningsvis vill jag i likhet med ett par andra kolleger uppmärksamma det arbete som min kollega, Philip Bushill-Matthews, utfört. Jag kommer att rösta för betänkandet eftersom det innehåller ett positivt budskap genom att belysa de problem som befolkningen i Jammu och Kashmir ställs inför varje dag. Vi borde behålla detta fokus och göra så många som möjligt delaktiga i processen att hitta en lösning på problemet för befolkningen i Kashmir.

 
  
MPphoto
 
 

  Richard Howitt (PSE). – (EN) Fru talman! EU:s positiva roll när det gäller att ta itu med alla konflikter i världen och vår roll angående Kashmir borde vara att stödja fredsprocesser och upprätthålla internationell rätt. Våra egna Labour-ändringsförslag till betänkandet koncentrerade sig på att påskynda tillbakadragandet av trupper på båda sidor, erbjuda utvecklingsstöd och uppmuntra befolkningen i Kashmir att själva konkret engagera sig. Vår inställning var välavvägd, konstruktiv och diplomatisk.

När jag var i Kashmir i mars samtidigt som kommissionsledamoten såg jag ett Azad Jammu och Kashmir som var mer öppet än någonsin tidigare. Indierna var villiga att föra samtal med separatisterna och båda regeringarna var optimistiska om sin sammansatta dialog och när den där bomben på ett tåg från New Delhi till Lahore dödade 68 människor i februari ersattes beskyllningspolitiken av en ömsesidig solidaritet för att tillintetgöra de terrorister som låg bakom.

Men det stöd som den liberaldemokratiska föredraganden gör anspråk på för sitt betänkande i dag är möjligt enbart därför att vi i parlamentsutskottet avslog hennes förslag att bryta handelsförbindelserna med den ena sidan, inte med den andra, att ge ekonomiskt stöd enbart till den ena sidan, att förkasta FN-resolutionen till förmån för självbestämmande och, vilket var det mest stötande av allt, att ta politiska poäng på den sjätte värsta jordbävningen i mänsklighetens historia.

Jag noterar i dag det liberaldemokratiska ändringsförslag 58 om att lägga skulden för att förhindra en folkomröstning på ena sidan och det konservativa ändringsförslag 5 om att motsätta sig en folkomröstning i framtiden. Arbetarpartiets och socialdemokratiska parlamentsledamöter kommer att motsätta sig båda.

Jag måste tyvärr konstatera att vi i detta betänkande har sett en föredragande som gjorde anspråk på att upprätthålla principen om primum non nocere – vålla ingen skada – och ändå har hon enbart vållat skada. Jag varnar andra som deltar i denna debatt och i vår omröstning: tala inte i dag för Indien eller för Pakistan, tala för EU, för fred och mänskliga rättigheter så kommer ni att göra större nytta för befolkningen i Kashmir och för detta parlaments heder.

 
  
MPphoto
 
 

  Sajjad Karim (ALDE). – (EN) Fru talman! Jag välkomnar kommissionsledamotens synpunkter. Den katastrofala jordbävning som inträffade i oktober 2005 öppnade världens ögon för kashmiriernas desperata och besvärliga situation. Denna tragedi innebar en möjlighet för Indien och Pakistan att sluta fred som en följd av katastrofen. Den gav också det internationella samfundet en möjlighet att ta del av ett område som tidigare varit stängt.

Rådet har betonat att Indien och Pakistan måste finna en varaktig lösning för Jammu och Kashmir som tar hänsyn till kashmiriernas önskningar. Detta är ett rättvist och ansvarsfullt tillvägagångssätt och det måste följas upp av parlamentet om det på ett konstruktivt sätt ska kunna bidra till Kashmirdebatten.

Som liberaler vars förfäder utformade detta begrepp måste vår grupps lidelse ligga i arbetet för självbestämmande, självbestämmande och åter självbestämmande. Det är en fullständig rättighet som bevaras av FN och som respekteras och skyddas av EU. Det är en demokratisk process som vi som parlament har en skyldighet att stödja.

EU måste stödja de positiva idéer som nu träder fram, exempelvis system för självstyre, delad förvaltning över kontrollinjen samt att göra gränserna meningslösa. Det är inte vår uppgift att bortse från några möjligheter. Vi måste emellertid trycka på för att man till fullo rådgör om möjligheterna med kashmirierna och, om villkoren är de rätta, stödja deras önskan att besluta om sitt öde genom en demokratisk folkomröstning. Med en historia av överträdelser av de mänskliga rättigheterna är det omöjligt att få en hållbar lösning utan att avskaffa straffriheten och garantera att de mänskliga rättigheterna ska ligga till grund för freden. Både Indien och Pakistan är medlemmar i FN:s råd för mänskliga rättigheter och med medlemskapet följer ett ansvar att föregå som exempel.

Kvinnor och barn har burit den största bördan av konflikten och jordbävningen. Kvinnor har blivit änkor och barn har blivit föräldralösa. Alla kämpar för att återuppbygga sina liv. Med hjälp av sina kommersiella och ekonomiska förbindelser med både Indien och Pakistan måste EU på kort sikt skydda de mest utsatta och på lång sikt säkra deras källa till försörjning. Den största tragedin som följde av jordbävningen var att en hel generation kashmirier gick förlorad. Vi måste sörja deras död. Våra huvudsakliga mål för de som finns kvar måste vara fred, rättvisa och självbestämmande för kommande generationer kashmirier.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean Lambert (Verts/ALE). – (EN) Fru talman! Jag är helt överens med allt min kollega Sajjad Karim just sagt och i synnerhet att frågan om självbestämmande är avgörande och ännu mer för folkslag som har delats av historien.

Jag håller med om att villkoren för en folkomröstning inte uppfylls för närvarande, men de får inte åsidosättas. Därför har våra ändringsförslag 18 och 56 som vi lade fram tillsammans med våra kolleger i ALDE-gruppen en avgörande betydelse för oss.

Konflikten i Kashmir har mer än något annat sedan 1960-talet fört världen närmare en kärnvapenkonflikt. Därför har detta ämne en enorm betydelse för oss alla i parlamentet. Det ligger helt klart i EU:s intresse, vare sig våra länder historiskt sett är inblandade eller inte. Vi välkomnar de förtroendebyggande åtgärderna. Miljön är en gemensam angelägenhet, på vilken sida av kontrollinjen man än befinner sig, och kan bli en värdefull byggsten i fredsprocessen. Vi måste normalisera förbindelserna på samtliga nivåer, från gräsrotsnivå till politisk nivå, och som en interimsåtgärd måste vi mjuka upp gränserna.

 
  
MPphoto
 
 

  David Casa (PPE-DE). – (MT) Tack, fru talman! Konflikten i Kashmir har under årens lopp drabbat tusentals, inräknat tusentals offer som har skiljts från sina familjer och tusentals andra som har tvingats lämna sitt land för att söka ett bättre liv någon annanstans. Jag anser därför att vi alla kan vara överens om att tiden är inne för EU att göra allt som står i dess makt för att finna en långsiktig lösning som är fri från våld och som alla inblandade kan dra nytta av. Säkerligen håller alla med om att efter åratal av osäkerhet, blodspillan och ouppfyllda löften är detta inte någon lätt uppgift även om det tycks råda samförstånd på officiell nivå. Men vi måste se till att det vi uppnått hittills inte går förlorat samt se till att vi helt stödjer en varaktig dialog mellan Indien och Pakistan. Både Indien och Pakistan måste ges möjligheten att hålla fast vid sina förtroendebyggande åtgärder samt fortsätta att låta människor ta sig över kontrollinjerna. Denna åtgärd var verkligen välkommen efter så många år av uppdelning. Jag är övertygad om att EU till fullo kommer att stödja alla initiativ som kan leda till fred, även om det visar sig vara en långsam och utdragen process. Från en humanitär utgångspunkt måste vi, precis som kommissionsledamoten sa, se till att människor i flyktinglägren får all den humanitära hjälp som de behöver, särskilt efter den ödeläggande jordbävningen som försatte så många människor i en fruktansvärd och svår situation. Biståndet måste ökas och de läger som har funnits länge måste ges något slags officiell status. Jag uppmanar på det bestämdaste samtliga indiska och pakistanska myndigheter att infria sina löften och ge kashmirierna den värdighet som de förtjänar, det är varje enskild människas rätt. Sist men inte minst anser jag att vi måste vidta åtgärder för att skydda denna befolknings unika historia. Indierna, pakistanierna och kashmirierna måste inrikta sig på de faktorer som förbinder dem. Bara på detta sätt kan fredsprocessen bli framgångsrik. Slutligen vill jag tacka föredraganden för allt arbete som hon har lagt ner på att göra detta betänkande så lyckat.

 
  
MPphoto
 
 

  Neena Gill (PSE). – (EN) Fru talman! Jag vill gratulera Baroness Nicholson of Winterbourne till hennes arbete med vad som redan har blivit ett av parlamentets mest omtalade betänkanden.

Vi diskuterade detta betänkande på nästan varje plats vi besökte när jag i december ledde en delegation till Pakistan. Efter att ha följt utvecklingen av betänkandet på nära håll undervärderar jag inte de utmaningar som det har inneburit att föra fram grundläggande fakta om dessa frågor. Jag är säker på att detta betänkande med tiden kommer att bli ett avgörande yttrande i denna fråga.

Jag har också besökt en del av det delade Kashmir och förstår verkligen kashmiriernas svårigheter, särskilt efter de tragiska följderna av jordbävningen. Betänkandet har också för första gången belyst de omständigheter som råder inte bara i Kashmir utan även i de norra delarna. När jag var i Pakistan mötte jag många personer som uttryckte en stark önskan om ökad demokrati och ökad yttrandefrihet. Därför hoppas jag att innehållet i detta betänkande inom den närmaste framtiden kommer att resultera i en ökad demokrati och ökade demokratiska strukturer, i synnerhet i Gilgit-Baltistan.

En av de frågor som har varit svårast att komma överens om i parlamentet har gällt folkomröstningen. Jag välkomnar emellertid samförståndet i frågan som har utvecklats i betänkandet. Det är viktigt att komma ihåg att det i den FN-resolution som uppmanade till att en folkomröstning skulle hållas tydligt angavs att detta endast skulle ske då villkoren var uppfyllda. Det är därför beklagligt att villkoren som krävs fortfarande inte har uppfyllts.

Efter att ha varit ordförande för delegationen för förbindelserna med Sydasien samt Sydasiatiska organisationen för regionalt samarbete och nu för delegationen för förbindelserna med Indien, inser jag att detta problem har hindrat en korrekt utveckling mellan grannländerna och för hela regionen. Därför välkomnar jag verkligen de förtroendeskapande åtgärder som både Indien och Pakistan har förbundit sig till under de senaste åren. Jag uppmanar dem att fortsätta på denna väg av mjuka gränser och ökad handel, då detta redan gett utdelning när det gäller det regionala välståndet och jag hoppas verkligen att det till slut ska kunna leda till förbättringar på alla områden för människorna i Kashmir.

 
  
MPphoto
 
 

  Elizabeth Lynne (ALDE). – (EN) Fru talman! Vi får inte glömma att detta betänkande handlar om kashmiriernas nuvarande och framtida möjligheter. Det handlar varken om Indien eller om Pakistan. Utskottets många ändringsförslag till betänkandet gläder mig. Jag har emellertid försökt lägga till ytterligare ändringsförslag och många, om än inte alla, av de ändringsförslag som min grupp har presenterat är de som jag hoppas att ni kommer att rösta på.

Ändringsförslag 18 uppmanar kashmirierna att utöva sin rätt till självbestämmande genom en framtida folkomröstning. Detta är enligt min mening själva poängen. Jag anser att alla människor ska ha rätt att själva besluta om sitt öde. Det har kashmirierna krävt under flera år. FN antog resolutionerna för 60 år sedan, men de har fortfarande inte trätt i kraft. Hur kan vi vara så selektiva med vilka FN-resolutioner som vi följer? Jag vill emellertid att vi tar ytterligare ett steg och att det för en folkomröstning ska finnas tre möjligheter, nämligen att landet ska styras under Indien, under Pakistan eller bli självständigt. Detta är orsaken till ändringsförslag 57.

Något annat som bekymrar mig med detta betänkande, även om det nu är mycket bättre än förut, är att man verkar inrikta sig mycket på den pakistanska regeringens brister i Pakistan i stället för att inta en balanserad inställning när det gäller både Indiens och Pakistans misslyckanden i Jammu och Kashmir i allmänhet.

Slutligen måste vi bygga vidare på de positiva åtgärder som både Indien och Pakistan har vidtagit och inte underminera dem. Ingen lösning kan emellertid komma till stånd utan att kashmirierna har fått sista ordet.

 
  
MPphoto
 
 

  Bogusław Sonik (PPE-DE). (PL) Fru talman! Enligt internationella människorättsorganisationer har Kashmir varit en av de mest instabila platserna i världen under de senaste femtiosex åren. Den civila befolkningen har under många år befunnit sig i en besvärlig situation och den har praktiskt taget aldrig fått något bistånd eller stöd från det internationella samfundet. Det pågår nästan dagliga strider i Kashmir. Människorättsorganisationer rapporterar att över 30 000 civila har dött i Kashmir sedan mujahedinupproret 1989.

Kashmir bör väga tungt på våra samveten. Alla europeiska demokratier som är stolta över att ha en tradition av dialog och frihet, särskilt när det gäller trosfrågor, tycks antingen ignorera eller inte märka den tragedi som den civila befolkningen i Kashmir står inför. EU måste delta i att sprida och främja demokrati på alla tänkbara sätt och i synnerhet i de områden som under många år har varit drabbade av väpnade eller rasistiska konflikter.

Med hänsyn till de samtal som hålls mellan Indien och Pakistan om Kashmirfrågan och som tyvärr troligtvis inte kommer att bli framgångsrika, måste EU nu visa en stark vilja att ge den civila befolkningen i Kashmir sitt stöd. EU måste visa samma aktiva hållning när det gäller att stödja fredsprocessen i Asien som EU gjorde när man gav sitt stöd till den orangea revolutionen och Aljaksandr Milinkevitj genom att ge honom Sacharovpriset.

Vi får inte glömma att Asien kommer att bli EU:s viktigaste partner i framtiden tack vare sina naturtillgångar och sin arbetskraft. Att strunta i konflikter är ett tecken på ignorans och oförstånd och det är något som vi på tjugohundratalet inte har råd med när vi vet att massförstörelsevapen kan komma att användas i dessa konflikter.

 
  
MPphoto
 
 

  Inger Segelström (PSE). – Jag vill tacka alla för att det lyckades bli en acceptabel kompromiss till slut. Indien, Pakistan och Kashmir är ingen traditionell fråga för mig som svensk socialdemokrat och EU-parlamentariker, men mitt engagemang blir mycket starkt när jag läser det första utkastet och hör olika partiers företrädare från främst Storbritannien debattera.

Vår uppgift är inte att leva i det förgångna eller ta ställning för eller emot Indien och Pakistan. Vi har ett ansvar för vad som händer i Kashmir och när det gäller de mänskliga rättigheterna där. Vår uppgift som Europaparlamentsledamöter är att se om vi kan spela någon roll och sedan erbjuda vårt stöd och erfarenhet och på så sätt hjälpa till att lösa konflikten om Kashmir.

Det som pågår och pågått så länge är en skandal! Jag anser att två civiliserade länder som Indien och Pakistan borde kunna ta ett större gemensamt ansvar och utarbeta en tidsplan för konkreta resultat och naturligtvis hjälpas åt att bekämpa terrorismen. Om detta inte sker måste FN och EU ingripa mer på allvar än tidigare. EU:s strategi är att sätta press via avtal, stöd och kontakter. Jag hade önskat att vi skulle ha kommit längre och att vi hade varit beredda att stödja en folklomröstning, men jag inser att vi inte är där ännu.

Vad Kashmir vill måste vara vägledande för vårt framtida arbete och för alla som vill ta ansvar för regionen. Jag vill uppmana alla att tänka fred, inte prestige och historia utan nutid och framtid. Och som Jo Leinen sa: kunde Frankrike och Tyskland skapa fred i Europa och starta EU så är jag övertygad om att Indien och Pakistan kan klara frihet och fred i Kashmir.

 
  
MPphoto
 
 

  Dalia Grybauskaitė, ledamot av kommissionen (EN) Fru talman! Kommissionen vill betona dess tillit till att det finns förnyat hopp att frågan om Kashmir kan närma sig lösning.

Vi anser att båda sidor har sänt ut signaler som verkar vara mer flexibla än tidigare. Vi kommer emellertid ändå att förvänta oss ett långsamt och gradvist förlopp i stället för snabba resultat. Det är emellertid viktigt, och här är föredraganden mycket tydlig i sitt betänkande, att nyckeln till att lösa denna konflikt till stor del ligger i de politiska strävandena både hos människor på vardera sidan och hos de två länderna.

EU kommer att fortsätta stödja försoningsprocessen mellan Indien och Pakistan och kommissionen är för sin del helt beredd på att fortsätta ge bistånd till området via sina olika samarbetsprogram. Som svar till James Elles har vi redan beslutat att ge 50 miljoner euro till återuppbyggnadsarbetet, vilket vi tror kommer att ta ett par år. Ingen av de två regeringarna har lämnat in någon begäran om ytterligare medel, men vi är beredda att diskutera det tids nog om vi skulle få en sådan förfrågan.

Detta program kommer också att bidra till återupprättandet av ekonomisk utveckling och goda styrelseformer i de båda länderna. Det är det viktigaste och grundläggande villkoret för att finna en hållbar lösning på situationen i Kashmir.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i dag kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftligt. – (EN) Kashmir har fått mer än sin beskärda del av tragik och nu senast den förödande jordbävningen. Efter en tragedi följer ibland hopp och både Indien och Pakistan uttryckte i efterverkningarna av denna jordbävning en önskan om samarbete för att förbättra situationen för kashmirierna. Vi måste uppmuntra alla sidor att fortsätta arbetet med förtroendeåtgärder och att mjuka upp gränserna. Indien måste minska den kvävande påverkan som dess trupper har i Kashmir, och Pakistan måste fortsätta angripa terrorismen. När tiden är inne måste kashmirierna ges rätten att besluta om sin framtid.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy