Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 24 maj 2007 - Strasbourg

10. Röstförklaringar

– Betänkande av Busk (A6-0171/2007)

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag välkomnar Niels Busks betänkande som borde förenkla den gemensamma jordbrukspolitiken väsentligt. Eftersom jag vill se ytterligare reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken godtar jag föredragandens argument om att detta inte ska göras ”bakvägen”.

  Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. Det är bra att det lagliga ramverket förenklas men samtidigt finns såväl exportsubventioner och andra interventionsstöd kvar. Det kan jag aldrig acceptera och därför avstår jag.

  Salvatore Tatarella (UEN), skriftlig. – (FR) Jag ifrågasätter resonemanget bakom kommissionens åtgärd som tar mindre hänsyn till specifika detaljer i vissa produktionsmetoder, trots att det kan förefalla ganska tilltalande att förvaltningen kan underlättas. Jag anser också att det är beklagligt att varken ledamöterna i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling eller jag har haft tillräckligt med tid för att under de rätta förhållandena studera kommissionens förslag på grund av den förfärliga tidsplan som rådets ordförandeskap har fastställt. Hela denna process hade varit värd att behandlas på ett mer djupgående sätt inom gemenskapsinstitutionerna, och jag anser att det är beklagligt att inte mer tid kunde vikas för ett ämne som är av så grundläggande betydelse.

Av detta skäl beslutade jag mig för att lägga ned min röst i den slutliga omröstningen.

– Betänkande av Glattfelder (A6-0141/2007)

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Återigen har EU-parlamentets jordbruksutskott utarbetat ett betänkande som motsätter sig en reformering av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Vi vill avskaffa den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål. Vi stödjer dock kommissionens förslag gentemot Europaparlamentets jordbruksutskott eftersom utskottet nu vill gå emot avskaffandet av interventionsuppköpen av majs.

Junilistan konstaterar att det i detta läge är tur att inte Europaparlamentet har medbeslutande om EU:s jordbrukspolitik eftersom unionen då skulle hamna i en fälla av protektionism och tunga subventioner till samtliga olika grupper inom jordbruksnäringen.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för Béla Glattfelders betänkande om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål, inte för att jag till fullo stöder innehållet i det utan för att det överensstämmer med reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Som en kompromiss godtog jag även avvecklingen av offentliga interventioner för att främja spannmålsgrödor.

  Véronique Mathieu (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Det är nödvändigt att reformera interventionssystemet för stöd till majs.

Även om det betraktas som en säkerhetsgaranti om svårigheter uppstår och ett sätt att få produktionen att flyta, spelar systemet – särskilt i Ungern – inte längre denna primära roll, utan är snarare en affärsmöjlighet.

Systemet får dock inte överges omedelbart, och absolut inte endast på grundval av en ekonomisk undersökning om två exceptionella marknadsföringskampanjer och med utgångspunkt från problemen endast i en medlemsstat, nämligen Ungern.

Kommissionens förslag kan inte godtas, eftersom det kommer för tidigt och inte kan hanteras av producenter under gynnsamma villkor. Snabbhet och jäkt får inte ses som samma sak.

Att begränsa den mängd som berättigar till stöd från interventionssystemet och en ny undersökning i samband med växtskyddskontrollen skulle vara en bra kompromiss mellan behovet av att införa åtgärder och behovet av att ta tid på sig för att införa sådana.

Lösningar på lokala problem måste vara lokala och parlamentets svar på den radikala och dåligt genomtänkta åtgärd som kommissionen föreslår är att föreslå en progressiv reform, att reflektera, lyssna till jordbrukare och genomföra en ny undersökning vid tidpunkten för växtskyddskontrollen.

– Betänkande av Gargani (A6-0198/2007)

  Bruno Gollnisch (ITS). – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Låt mig bara påpeka det beklagliga i att den omröstning som har genomförts, med ett resultat som är till fördel för vår kollega, med lätthet kommer att stjälpas av EG-domstolen, och skälet till detta är att vi har en rättspraxis med variabel geometri.

När det skandalösa försöket genomfördes att beröva Jean-Marie Le Pen hans mandat tillgrep ni nationella befogenheter och var ovilliga att bekräfta inför er själva att de franska myndigheterna blandade sig i hans rättigheter. Ni var redo att handla på samma sätt när det gällde kontrollen av en annan parlamentsledamots meriter, herr Ruiz-Mateos, då ni återigen tillgrep nationell lagstiftning.

Nu vill ni dock försvara Europaparlamentets privilegier, och varför inte? Slutprodukten av er attityd var i alla fall en dom från EG-domstolen som, tråkigt nog för er, dömde till er nackdel, och därmed bekräftade sanningen i det latinska ordspråket ”Hodie mihi, cras tibi” – min tur i dag och din tur i morgon. Europaparlamentets agerande som domare kan endast försvaras om parlamentet dömer alla ledamöter på likvärdigt sätt.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) De frågor som tas upp i detta betänkande är komplicerade och har långtgående konsekvenser. Frågans kärna är medlemsstaternas oinskränkta befogenhet att nominera parlamentsledamöter och att definiera hur de är representerade i Europaparlamentet inom den existerande rättsliga ramen för val till parlamentet.

Jag vill inte gå in på detaljer i en ordnings- och rättsfråga som helt ligger inom den berörda medlemsstatens befogenhet, men enligt föreliggande betänkande har de italienska myndigheterna på grundval av ett avgörande i det italienska statsrådet beslutat att nominera en viss politiker till Europaparlamentet vars meriter ifrågasätts i detta betänkande.

Vi är av den uppfattningen att med hänsyn till att alla kriterier och villkor för en medlemsstats nominering av en parlamentsledamot har uppfyllts – nationellt och i Europaparlamentet – bör medlemsstaten i fråga få fullfölja nomineringen i överensstämmelse med den interna rättsliga ramen.

ORDFÖRANDE: VIDAL-QUADRAS
Vice-talman

- Konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (CITES) (B6-0200/2007)

  Michl Ebner (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag vill bara meddela att jag avstod från att rösta om CITES: inte därför att jag inte instämmer i många saker som ingår i resolutionen utan därför att parlamentet, som så ofta är fallet, föreskriver utvecklingsländer ett beteende som förefaller oss riktigt, men som dessa länder kanske inte anser är så lämpligt. Därför la jag ner min röst.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (CITES) är en internationell överenskommelse som syftar till att garantera att internationell handel med vissa arter av vilda djur och växter inte hotar deras fortbestånd. 171 länder har undertecknat konventionen, däribland Portugal, som ratificerade konventionstexten i december 1980. Den trädde i kraft i Portugal i mars 1981.

Med hänsyn till många arters sårbarhet är CITES av avgörande betydelse. Det finns för närvarande 5 000 djur och 28 000 växter som skyddas av CITES, däribland arter som återfinns på portugisiskt territorium. De arter som omfattas av CITES är indelade i tre bilagor alltefter erforderlig skyddsnivå.

Den illegala handeln med djur och växter har i många år utgjort ett allvarligt hot mot många arter, och även om många länder har ökat kampen och blivit alltmer vaksamma, så är hotnivån tyvärr fortfarande hög.

Så som med andra slags överenskommelser och skyddsplaner för vilda arter är framgången med CITES också beroende av att en balanserad strategi antas som bygger på vetenskapliga kriterier och rekommendationer från allmänt erkända organ och på så sätt garanterar åtgärdernas giltighet och trovärdighet och det effektiva genomförandet av de beslutade rekommendationerna.

– Betänkande: Gierek (A6-0159/2007)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) I betänkandet ses innovation som en variabel på den inre marknaden. Där krävs liberalisering av marknader och systematiskt avlägsnande av hinder för den fria rörligheten för varor, tjänster och kapital, för etableringsfrihet och för arbetskraftens rörlighet, vilket allt ingår i en kapitalistisk strategi som bygger på konkurrens och koncentration.

För att ta itu med underfinansieringen av det sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling följs i betänkandet trenden att tillåta användningen av strukturfonder och strävas efter att ”främja och stärka offentlig-privata partnerskap”, med andra ord att hänvisa offentliga investeringar till privata vinstintressen.

Vad som behövs är att främja offentliga investeringar i forskning, utbildning och innovation utifrån hållbara utvecklingsstrategier i varje land. Detta skulle bidra till att förbättra livskvaliteten, skapa arbetstillfällen (med rättigheter) och utveckla (rättvist fördelat) välstånd. Vad som behövs är strategier som motverkar kommersialiseringen av kunskap, utbildning och forskning och som vänder sig mot föreställningen att egentligen endast ytterst lönsam forskning med marknadsmöjligheter är genomförbar. Vad som behövs är strategier som främjar ökade investeringar i utbildning och fortbildning på alla nivåer och som underlättar för små och medelstora företag att få tillgång till existerande program och åtgärder.

(Röstförklaringen avkortad i enlighet med artikel 163.1 i arbetsordningen.)

  Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. (PL) I betänkandet betonas egentligen behovet av en omfattande innovationsstrategi i Europa som skulle kunna förbättra ekonomins konkurrenskraft. Innovationsstrategin bör bygga på skapandet av specialiserade kunskapsområden, reform av patentlagstiftning och införande av skatteincitament för företag som investerar i forskning och innovation.

I syfte att underlätta kunskapsutbytet mellan forskningsinstitutioner och ekonomiska enheter ser föredraganden ett behov av att främja specialiserade kunskapsområden i medlemsstaterna, utökat gränsöverskridande samarbete och ökat samarbete med experter från tredjeländer.

I enlighet med betänkandets anda hävdar jag att Europeiska tekniska institutet borde skapa de nödvändiga förutsättningarna för att knyta samman kunskapscenter med företag genom att betona innovation och insatser för att främja konkurrens inom ekonomiska sektorer som inriktar sig på innovation.

En annan viktig del av betänkandet är tonvikten på behovet av att reformera europeisk patentpolitik. Vi kan inte förneka att tillförlitliga och rättvisa upphovsrättsliga skydd och patentsystem är centrala för att bygga upp en ekonomi och ett samhälle som är grundat på innovation och kunskap.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för Adam Giereks betänkande, men mot alla ändringsförslag som skulle kunna blåsa nytt liv i diskussionerna om direktivet om datorimplementerade uppfinningar. Med tanke på vilka ansträngningar som gjordes för att överhuvudtaget få en majoritet för det här direktivet, vore det inte bra att återuppta debatten.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Det finns en gammal föreställning att nära förbindelser mellan högre utbildning och företag måste gynna båda parter. Men ibland stämmer denna föreställning inte överens med verkligheten. De offentliga myndigheterna är ofta inriktade på att skapa förutsättningar (alltefter metoder och tillfällen) som främjar naturvetenskaplig och humanistisk forskning, men gör det inte alltid – eller lyckas inte alltid göra det – lika effektivt som inom affärsvärlden.

Stöd till innovation på affärsområdet följer naturligtvis andra regler och metoder än de som styr investeringar i forskning på det akademiska området. Med tanke på att innovation till stor del uppkommer direkt i affärsverksamhet och vid sökandet efter svar på vad marknaden efterfrågar så anser jag ändå att detta betänkande från parlamentet utgör ett lämpligt bidrag till de förslag som finns i kommissionens meddelande. Låt oss hoppas att de nationella och regionala myndigheterna utnyttjar dessa möjligheter på bästa sätt.

  Teresa Riera Madurell (PSE), skriftlig. (ES) Herr talman! Jag vill förklara hur jag röstade om Adam Giereks betänkande om innovation.

Jag röstade för eftersom föredraganden har utfört ett svårt och nödvändigt arbete rörande en fråga som är avgörande för att uppnå Lissabonmålen, men som vi alltjämt måste ta itu med.

För att bli ett avancerat kunskapssamhälle måste vi inte bara stärka teknisk forskning och utveckling, det vill säga vår förmåga att skapa, fånga upp, införliva och förmedla ny kunskap och kapacitet för samhället och företagen, utan vi måste också stärka förmågan att omvandla denna kunskap till välstånd och socialt välbefinnande. Detta är innovation.

Inte alla EU:s länder är på samma nivå i fråga om de indikatorer som definierar ett kunskapssamhälle eller i fråga om insatser för innovation. Att minska dessa skillnader skulle vara till nytta för alla.

Innovation är troligen det enda instrument som kan göra det möjligt för oss att på rimlig tid uppnå så viktiga mål som:

1) Förbättra våra företags kvalitet och konkurrenskraft.

2) Göra ekonomisk tillväxt förenlig med att skydda miljön och med livskvalitet och social sammanhållning.

3) Innovation gör det möjligt att behålla traditionella sektorer.

4) Naturligtvis kan innovation bidra till avgörande förbättringar av arbetsvillkor och även till integration av vissa grupper, som till exempel funktionshindrade.

I de mest aktuella ekonomiska analyserna konstateras ett direkt förhållande mellan insatser för forskning, utveckling och innovation samt produktivitet, vilket är av särskilt intresse för flertalet av våra länder med ekonomier som bygger på tjänstesektorn, och till vars största svagheter kanske produktiviteten hör.

Allt detta tas i större eller mindre utsträckning upp i betänkandet, och av den anledningen har jag röstat för det.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. – (PL) Jag röstar för professor Adam Giereks betänkande ”Kunskap i praktiken: En brett upplagd innovationsstrategi för EU”.

För närvarande finns det en innovationsklyfta i världen. Å ena sidan finns det länder som skapar ”innovationsfronter” som för samman flertalet sektorer för vetenskap, forskning och utveckling, medan det å andra sidan finns länder vid sidan av som bara kan delta som importörer eller länder där innovation är utspridd. Ledande i världen när det gäller innovation är Förenta staterna, Japan och EU-länderna, och konkurrensen mellan dessa ekonomier främjar fortsatt innovation.

Men i Europeiska unionen har nyligen en ”innovationsparadox” dykt upp. Ekonomiska resultat i gemenskapen kan förefalla nedslående med hänsyn till de möjligheter som EU:s inre marknad erbjuder. Planen att omvandla EU till ”världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi” är å ena sidan ett tecken på att unionen är medveten om behovet av att i grunden reformera sitt sociala och ekonomiska system, och å andra sidan ett tecken på det ambitiösa och optimistiska synsättet att sådan förändring är möjlig.

I betänkandet gör föredraganden mycket träffande iakttagelser av de viktigaste orsakerna till denna situation i EU och lyfter framför allt fram behovet av att utveckla en effektiv innovationsstrategi för Europa.

– Betänkande: Newton Dunn (A6-0152/2007)

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Dagens rekommendation från Europaparlamentet till rådet om utvecklingen av ett strategiskt koncept för att ta itu med organiserad brottslighet är en ytterst viktig och välkommen nyhet för Europas medborgare. Den är ett bevis på att unionen fullgör sin centrala roll på ett område som kräver så nära internationellt samarbete som möjligt. Sådant samarbete fungerar redan ytterst bra, men det räcker inte längre till. Terrorism och andra former av organiserad brottslighet känner inga gränser och utnyttjar också rent av förmånerna i vårt demokratiska system. Vi måste därför överväga vilka värden som är viktigast i varje given situation: att bekämpa brottslighet eller oinskränkt frihet. Det är dags för oss att begränsa vår underbara oinskränkta frihet i situationer där denna frihet hindrar oss från att skydda det mest värdefulla av allt, nämligen själva livet. Det är absolut dags att lägga om kursen och avlägsna en del interna hinder, däribland de som skyddar olagligt förvärvade ekonomiska och finansiella tillgångar. Rådet måste ge Europol och Eurojust större självständighet och befogenheter. Detta är en ny strategisk uppgift, och det är ett ansvar vi har gentemot EU:s 500 miljoner medborgare.

  Patrick Gaubert (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag är glad över att Bill Newton Dunns initiativbetänkande har antagits av en mycket stor majoritet eftersom parlamentet därigenom ger rådet flera rekommendationer om att utarbeta ett strategiskt koncept för att bekämpa organiserad brottslighet.

Avskaffandet av inre gränser mellan de medlemsstater som hör till Schengenområdet är säkerligen ett stort framsteg för våra medborgare, men det är också till stor hjälp för den organiserade brottsligheten, och därför har Europeiska unionen en särskilt viktig roll att spela på detta område.

Ett grundläggande och angeläget krav är att förebyggande åtgärder genomförs och effektiva instrument införs. Om förtroendet mellan staterna ska öka, och särskilt mellan deras respektive poliskårer, så måste många saker bli bättre och de länder som vi alla kommer från måste förmås att avsätta tillräckliga budgetmedel för sina program för utbyte och utbildning.

Slutligen har parlamentet framhållit behovet inte bara av att förstärka program för skydd av offer och vittnen, utan också av att främja kampanjer som ökar allmänhetens kunskap om handeln med människor.

Av alla dessa anledningar har jag gett föredraganden mitt stöd och har i den slutliga omröstningen avgett min röst för detta betänkande.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag välkomnar Bill Newton Dunns betänkande om bekämpande av organiserad brottslighet. Det är viktigt att EU har nödvändiga verktyg för att främja och stärka en samordnad strategi för att bekämpa organiserad brottslighet. Europols och Eurojusts funktioner måste stärkas och allmänhetens kunskap om EU:s uppgift i den här frågan måste öka.

  Claude Moraes (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för betänkandet om bekämpande av organiserad brottslighet som lades fram av Bill Newton Dunn (ALDE, GB), eftersom det kommer att säkerställa att Europols funktion som brottsunderrättelsetjänst stärks och göra det möjligt för Europol att fullgöra sina uppgifter med att förse medlemsstater med information och upplysningar som leder till effektivare resultat vid förebyggande och bekämpande av organiserad brottslighet.

EU har alltid spelat en viktig roll i bekämpandet av organiserad brottslighet och det är nu nödvändigt att förse unionen med ett mer kraftfullt och ambitiöst instrument, så att EU kan fördjupa samarbetet med medlemsstaterna för att på så vis bekämpa den organiserade brottsligheten mer effektivt.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) I större mån än frågan om alternativ eller skyldigheter är behovet av samarbete för att bekämpa den organiserade brottsligheten av tydligt praktiskt värde eftersom organiserad brottslighet blir mer sofistikerad, bättre utrustad och mer effektiv i sin användning av den senaste tekniken.

Förutom det öppnande av fysiska gränser som följer av integrationsprocessen i EU måste man tänka på att globaliseringen och dess mekanismer också spelar in när det gäller brottslighet. Som med alla tekniska innovationer går den alltid att utnyttja för såväl goda som för dåliga handlingar. Jag välkomnar därför huvudinriktningen i detta betänkande där utökat samarbete betonas och behovet av ett strategiskt tillvägagångssätt som omfattar denna kamp och allt som hör samman med den på samtliga nivåer.

Med hänsyn till detta kommer rekommendationen bara att visa sig användbar, och bli som mest effektiv, om förutom lagstiftning sådana åtgärder vidtas som syftar till att öka det ömsesidiga förtroendet mellan de institutioner som har ansvar för brottsbekämpning i olika medlemsstater. Förtroende av detta slag, som inte alltid kan tas för givet, har visat sig vara avgörande för framgången med detta uppdrag.

  Martine Roure (PSE), skriftlig. – (FR) Europeiska unionen måste skaffa sig de instrument som kommer att göra det möjligt för den att mer effektivt bekämpa den organiserade brottsligheten, som inte känner några gränser och som beklagligt nog ökar.

Med hänsyn till att den organiserade brottslighetens verksamhet är utspridd över olika områden måste Europeiska unionen samordna och maximera verkan av sina åtgärder. Samtidigt som den måste vara i stånd att reagera, måste den också införa förebyggande åtgärder. Införandet av denna strategi kommer att leda till en fördjupad förståelse av problemen och kommer att förse oss med metoder att förbättra bekämpningen av den organiserade brottsligheten, och en av våra prioriteter är utökat polisiärt samarbete i brottsfrågor genom Europol, Eurojust och OLAF.

En övergripande strategi är av största vikt om vi ska kunna hitta det bästa sättet att hålla organiserade kriminella gäng i schack. Vi måste upplösa sådana organisationer, dra brottslingarna inför rätta och förvägra dem behållningen av deras brott. Kampen mot penningtvätt och vapenhandel är prioriterat inom Europeiska unionen i denna konflikt eftersom dessa båda slag av organiserad brottslighet gynnar terroristerna.

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) I betänkandet används det existerande problemet med organiserad brottslighet som en förevändning i syfte att lansera en hårdare politik för att begränsa grundläggande individuella rättigheter och att stärka polisstaten och de okontrollerade åtgärderna från de repressiva mekanismerna i ΕU.

Inom denna ram föreslås i betänkandet: tillnärmning av straffrättsliga bestämmelser i medlemsstaterna vilket följaktligen banar väg för överföring av straffrätten till gemenskapens behörighet och begränsar en av de viktigaste grundvalarna för medlemsstaternas nationella självständighet, skapande av gemensamma utredningsgrupper som agerar för de repressiva mekanismerna, självständighet för Europol och Eurojust och stärkande av deras ställning och befogenheter så att de kan agera som en ”rörlig kraft” vid utövandet av medlemsstaternas politik, erkännande av den grundläggande roll som den europeiska samordnaren av terrorismbekämpning har och inrättande av en mekanism för informanter med krav på ”en särskild status för dem som samarbetar med rättsväsendet”.

Naturligtvis är det med tanke på allt detta knappast förvånande att betänkandet inte berör sambandet mellan den organiserade brottsligheten och statliga institutioner och själva de repressiva statliga mekanismerna, trots att deras hemliga förbindelser är allmänt kända.

Det är tydligt att betänkandets slutgiltiga syfte är att ”bekämpa” demokratiska rättigheter och grundläggande friheter, inte den organiserade brottsligheten.

– Betänkande: Baroness Nicholson of Winterbourne (A6-0158/2007)

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Eftersom vi anser att utrikespolitik, och därmed även utrikespolitiska uttalanden, inte bör bedrivas på EU-nivå, har vi röstat nej till samtliga ändringsförslag och till betänkandet i sin helhet. Det råder inga tvivel om att många av förslagen är önskvärda i sig, men varken EU eller Europaparlamentet bör ha behörighet i dessa frågor.

  Richard Howitt (PSE), skriftlig. (EN) Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet är nöjd över att ha kunnat tillföra ett visst mått av jämvikt och opartiskhet till betänkandet, något som saknades i det första utkast som presenterades för kommittén.

När det gäller ändringsförslagen 16 och 34, vill vi framföra vår djupaste oro över avstängningen av Pakistans överdomare och de efterföljande oroligheter som har orsakat mer än 40 människors död. Det är mycket viktigt att skydda domstolarnas oberoende i ett modernt demokratiskt samfund. Men det är olämpligt att ta upp det i ett betänkande som specifikt handlar om Kashmir-konflikten.

I fråga om bekämpandet av terrorism har vi röstat för ändringsförslagen 55 och 56 som innehåller ett mer konstruktivt och framåtblickande språk och som medger att framsteg har gjorts för att minska militanta gruppers infiltrationsgrad, men att det krävs ytterligare åtgärder parallellt med en meningsfull demilitarisering.

Genom att rösta för ändringsförslagen 18 och 56 understryker vi rätten till självbestämmande för befolkningen i Kashmir, något som kan uttryckas i en folkomröstning när omständigheterna tillåter det.

  Jean Lambert (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Motvilligt har jag röstat för detta betänkande. Jag medger att det skiljer sig radikalt från den ensidiga version som ursprungligen presenterades för utskottet för utrikesfrågor och jag tackar de inblandade för dessa ändringar. Kashmir är en region som har splittrats genom historien och som har lett till en konflikt som tidvis har vidmakthållits av regeringen och av militanta handlingar på båda sidor av kontrollinjen.

Detta är inte bara en fråga för regeringar utan även för Kashmirs befolkning. Jag beklagar att parlamentet inte röstade för att stärka engagemanget för dessa människors rätt till självbestämmande genom en folkomröstning. Jag beklagar även att vi inte stärkte vår uppfordran till demilitarisering i regionen. Jag förstår vilken funktion upproret har, men vi måste erkänna att den indiska sidan har världens högsta andel militär- och säkerhetspersonal i förhållande till befolkningen. Vi kräver förtroendeskapande åtgärder och större demokrati. Demokrati gynnas inte under sådana förhållanden. Jag önskar att det slutliga betänkandet hade varit starkare på dessa avgörande områden, men jag medger även att denna version nu har ett politiskt värde i EU:s relationer till de människor det berör.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för detta betänkande, som är mer välavvägt än den text som presenterades för utskottet. Jag lade ner min röst om det ändringsförslag vari avstängningen av Pakistans överdomare beklagades, inte för att jag ogillar kritiken utan för att jag inte anser att det är relevant för detta betänkande. Jag röstade för ändringsförslaget om en folkomröstning längre fram, eftersom jag anser att befolkningen i Kashmir borde få ansvara för sitt eget öde.

  James Nicholson (PPE-DE), skriftlig. (EN) Jag har besökt Kashmir och sett förödelsen efter de senaste våldsamheterna och även mött de människor som vill ha fred. Jag stöder betänkandet, eftersom det spelar en viktig roll för den väg EU söker genom att erbjuda bästa praxis-åtgärder och erfarenhet samt genom att visa andra länder hur en ekonomisk zon kan skapa fred och välstånd i regioner där historien präglas av krig.

Jag stöder de förtroendeskapande åtgärder som föreslagits i denna rapport, framför allt den gemensamma övervakningscellen för utbyte av information om seismisk aktivitet för att tidigt kunna varna för eventuella jordbävningar. Jag inser även vikten av gemenskapens utvecklingsåtgärder, som kommer att stimulera ekonomin och aktivera outnyttjade ekonomiska resurser i regionen.

Vidare tror jag att det är ytterst viktigt att Azad Jammu och Kashmir har en lämplig representation i Pakistans regering, vilket denna region ännu inte har.

- Estland (B6-0205/2007)

  Laima Liucija Andrikienė (PPE-DE). – (LT) Herr talman! Först vill jag tacka mina kolleger som röstade för resolutionen om Estland. Dagens omröstning i Europaparlamentet har visat att EU:s gemensamma utrikes- och försvarspolitik inte bara är en teoretisk deklaration eller en samling slagord. Omröstningen har visat att det är en fungerande politik. I dag har Europaparlamentet även visat en annan sak, nämligen att solidariteten i Europeiska unionen lever och är en fungerande princip. Det är lätt att betyga och visa solidaritet när det inte finns några problem och allt är bra. Men det är mycket viktigare och svårare att förverkliga solidaritet i kritiska ögonblick, i krislägen. I dag har Europaparlamentet också visat att det inte finns någon skillnad i Europeiska unionen mellan gamla och nya eller stora och små medlemsstater, och att det inte finns viktiga eller mindre viktiga medlemmar vars intressen kan offras till förmån för de stora länderna.

  Gerard Batten och Derek Roland Clark (IND/DEM), skriftlig. (EN) Företrädarna för UK Independence Party beklagar djupt Rysslands uppträdande mot Estland, men kan inte rösta för någon resolution från Europaparlamentet när vi inte erkänner dess legitimitet.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi motsätter oss med bestämdhet den resolution som parlamentet i dag antagit och som trivialiserar och mörkar den verkliga, allvarliga innebörden av den senaste tidens händelser i Estland och bidrar till försöken att skriva om historien. Vi röstade därför emot resolutionen.

Det måste påpekas att man i resolution inte nämner de nynazistiska och fascistiska handlingarna i Estland, t.ex. den nyväckta beundran av dem som samarbetade med de nazistiska ockupanterna, och därigenom döljer att de deltog i ett brutalt förtryck och systematiskt mord av tusentals människor.

Beslutet nyligen om att flytta på ett minnesmärke över dem som förlorade sina liv i kampen mot nazister och fascister under Andra världskriget – och också flytta på mänskliga kvarlevor – från centrala Tallinn är ännu en provokation som ingår i denna revisionism. Medborgarna i Estland protesterade på laglig väg mot beslutet, men hindrades på ett brutalt sätt från att göra detta. Förutom den här provokationen förekommer en oacceptabel diskriminering av stora delar av den ryskspråkiga estländska befolkningen, som myndigheterna vägrar bevilja medborgarskap.

Detta är ett problem som går långt utöver EU:s förbindelser med Ryska federationen. Alla antifascister och demokrater bör förena sina krafter för att visa sin indignation.

  Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Jag stödjer resolutionen eftersom vi anser att den ryska inblandningen i vad som skett i Estland är mycket allvarlig och oacceptabel.

Jag ställer mig däremot negativ till punkt 8. Det är upp till varje suverän stat att avgöra huruvida en dialog bör inledas eller inte. I punkt 7 kommenteras de Internetattacker som har genomförts. Det är en mycket allvarlig handling men jag anser inte att EU bör utarbeta en plan för detta, eftersom frågan sköts bäst på medlemsstatsnivå.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag gav mitt stöd till resolutionen om Estland, som visade solidaritet med landet vid de ryska myndigheternas intrång i Estlands inre angelägenheter. Jag stöder framför allt uppmaningen till Rysslands regering att respektera Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser.

  Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Liksom Europaparlamentets partier till vänster röstade jag emot kompromissändringsförslaget om händelserna nyligen i Estland, eftersom det innehåller ett ensidigt synsätt och eftersom jag anser att det är oacceptabelt att skriva om historien, oavsett hur man än lidit under Sovjet. Det monument som demonstrationerna och spänningarna handlade om är ett monument över segern över fascismen. Ingen har rätt att kalla det något annat ens för att sätta sig upp mot den sovjetiska överhögheten. Det ensidiga synsättet i frågan kan inte godtas. Det bidrar inte heller till att minska de spänningar som uppkommit mellan Estland och Ryssland, utan ökar dem bara.

  Marek Siwiec (PSE), skriftlig. (PL) Upploppen i Tallinn och attacken mot Estlands ambassad i Moskva har gjort medlemsstaterna medvetna om den nuvarande regimens politik gentemot enskilda medlemsstater. Den här gången har emellertid de styrande i Moskva, som har antagit en mycket aggressiv ställning mot ett av de minsta länderna i Europa, tagit sig vatten över huvudet. För första gången har EU visat en enad front mot Ryssland. Det är en viktig dag i Europeiska unionens historia, eftersom solidaritet är en av de grundläggande principer som gemenskapen bygger på. Därför är jag så nöjd över att tillhöra den majoritet av ledamöter som stödde antagandet av resolutionen.