Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

RC-B6-0212/2007

Debatter :

PV 24/05/2007 - 14.2
CRE 24/05/2007 - 14.2

Omröstningar :

Antagna texter :


Debatter
Torsdagen den 24 maj 2007 - Strasbourg EUT-utgåva

14.2. Mänskliga rättigheter i Syrien
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt är debatten om de sex resolutionsförslagen om de mänskliga rättigheterna i Syrien(1).

 
  
MPphoto
 
 

  Véronique De Keyser (PSE), författare. – (FR) Herr talman! Mitt intresse för de syriska angelägenheterna är välkänt. Jag har alltid ansett att en isolering av detta land inte skulle vara gynnsamt på internationell nivå och skulle inte främja freden i området, och av denna anledning stöder jag planen på ett associeringsavtal, vilket har lagts på is allt sedan lönnmordet på Rafiq Hariri. Engagemang för Syrien och vänskap med landet innebär dock också att vi inte skräder orden när de grundläggande rättigheterna överträds, och därför intar jag en kritisk ställning gentemot, och verkligen fördömer, det politiska förtryck under vilket för närvarande allt slags opposition verkar.

De flesta fångar, vars frigivning vi uppmanar till i dag, är människor vi har mött. De är nästan vänner, och ingen av dem nämnde för oss att tillgripa några andra medel än rättsliga och fredliga sådana i demokratiseringen av landet som de alla älskar så lidelsefullt. När ett land vänder sig mot dem som älskar det lidelsefullt, när det kväver yttrandefriheten, sätter det sig självt i fara, och jag skulle inte vilja se Syrien göra så mot sig självt.

I dag uppmanar vi till frigivningen av Michel Kilo, Mahmoud Issa, Suleiman Achmar, Faek El Mir, Aref Dalila, Kamal al-Labwani och Anouar Bunni, som måste friges. Därför skulle jag uppskatta om rådet och kommissionen vidarebefordrade detta budskap till den syriska regeringen och om den ville ägna det stor uppmärksamhet, för budskapet är allvarligt.

Dessutom skulle det vara bra om Syrien bestämt förklarade sig vara för ett inrättande av en internationell brottmålsdomstol under kapitel 6 för att ställa Rafiq Hariris mördare inför rätta. Världssamfundet skulle uppskatta en sådan gest, vilket skulle göra det lättare att komma ur det politiska dödläge som Libanon kämpar med, ett dödläge som uppmuntrar till återkommande blodiga konflikter och ger onda aningar om en period av våld och instabilitet. Det är välbekant att om Syrien intog ett sådant förhållningssätt, utan att ingripa i libanesiska angelägenheter, skulle det däremot bli möjligt att bryta dödläget och framför allt att få ett slut på de rykten som ger folk anledning att tro att Syrien på ett bedrägligt sätt skulle kunna motverka inrättandet av en sådan brottmålsdomstol.

 
  
MPphoto
 
 

  Erik Meijer (GUE/NGL), författare. (NL) Syrien är en ständigt återkommande punkt på vår föredragningslista. Europeiska unionen är angelägen om att inleda goda och djupa förbindelser med detta land inom ramen för grannskapspolitiken, som inbegriper länderna runt Medelhavet. Kaoset i dess närhet, Irak, är ännu en anledning till att stabilitet i Syrien skulle vara värdefullt.

Syrien är dock en diktatur som inte tolererar inre opposition. För kristna och kurder är det minst sagt ett obehagligt ställe att vara på. Fastän det inte är en teokratisk stat med sympatier för muslimsk fundamentalism, betraktar man Iran – som är en teokratisk diktatur – som sin bundsförvant.

I Libanon stöder landet libanesiska och palestinska muslimska fundamentalister, om de bara hjälper till att bygga upp det syriska inflytandet på dess lilla granne. Libanon anses – om än felaktigt – som ett område som har skurits av från Syrien som en följd av europeiskt ingripande. Konflikten med Israel underblåses omsorgsfullt, eftersom den spänning den medför innebär att syrierna faktiskt skulle kunna betrakta regimens fortsatta existens som minst ond av två onda ting.

Det finns inga förbättringar i sikte. Både en aggressiv attityd mot Syrien och vänskapliga förbindelser med denna regim motverkar sitt eget syfte. Det enda som kan bidra till en långsiktig förbättring är stödet för syriska flyktingar och syriska motståndare i fängelse och i exil.

Avslutningsvis vill jag säga att de som nyligen har drabbats av frihetsinskränkningar, såsom Michel Kilo som har besökt detta parlament förut, behöver vår odelade uppmärksamhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Marios Matsakis (ALDE), författare. – (EN) Herr talman! 2006 års rapport om mänskliga rättigheter i Syrien är mycket dyster läsning. Mängder av godtyckliga arresteringar och kvarhållanden av politiska motståndare, reformister och människorätts- och medborgarrättsaktivister har ägt rum. Dessutom finns ett stort antal rapporter om att tortyr rutinmässigt och systematiskt används som förhörsmetod för att tvinga fram erkännanden. Korrupta medlemmar av Syriens domarkår, både den civila och den militära, har också utdelat omänskliga straff, bland annat livstids fängelse och dödsstraff, främst på politiska bevekelsegrunder.

När nu omvärlden fördömer Syrien uppmanar vi landets regering att äntligen vidta seriösa åtgärder, för att öka respekten för medborgarnas mänskliga rättigheter eller också vara beredd att ta konsekvenserna, som förhoppningsvis med några få undantag genomförs snarast och blir mycket kännbara.

 
  
MPphoto
 
 

  Bernd Posselt (PPE-DE), författare.(DE) Herr talman! Damaskus är en av världens äldsta städer och dagens Syrien är ett område med antik kultur, där flera folk och religioner har levt sida vid sida – fredligt för det mesta – i århundraden, och där nära samarbete mellan muslimer och kristna fortfarande förekommer. Albert Dess och jag är särskilt inblandade i dialogen mellan dessa religioner, vilken nog har god chans att lyckas i detta land – som är ett arabiskt land som inte är islamistiskt och som är mycket viktigt i hela området. Då är det desto mer beklagligt att en regim har inrättat sig där som under Baath-partiets nationalsocialism diskriminerar, förföljer och förtrycker folk, och samtidigt utsätter dem för skenrättegångar och tillfångatar politiska fångar – och detta i en tid när vårt behov av Syriens hjälp för att uppnå fred i området är mer angeläget än någonsin.

Jag tillhör inte dem som tror på en totalisolering av Syrien. Landet har en gammal tradition, som borde utnyttjas för att skapa fred. Utan Syrien kan det inte bli fred i Mellanöstern, inte heller i Libanon och det kan inte bli någon lösning på Irakproblemet. Av just denna anledning kan vi inte finna oss i överträdelser av de mänskliga rättigheterna, såsom förtrycket av kurderna och andra på de bräckligaste grunder, och därför vädjar vi till Syrien att gå tillbaka till en politik med dialog och samarbete. Vi är beredda att engagera oss i detta, men inte med en regim som saknar den grundläggande viljan att respektera demokratin och rättsstatsprincipen. Det är omöjligt att föra en förnuftig utrikes- och säkerhetspolitik och ha förnuftiga ekonomiska förbindelser med ett land som hyser förakt för de grundläggande mänskliga rättigheterna. Detta borde därför vara en tydlig signal till Syrien att ändra kurs och återgå till samarbete.

 
  
MPphoto
 
 

  Adam Bielan (UEN), författare. (PL) Herr talman! De pågående brotten mot de mänskliga rättigheterna i Syrien närmar sig skrämmande proportioner. Den syriska regeringen begränsar drastiskt allt slags yttrandefrihet, mötesfrihet och föreningsfrihet. De syriska myndigheterna fortsätter att föra en politik som bygger på skrämsel och frihetsberövande när man har att göra med försvarare av de mänskliga rättigheterna och fredliga kritiker av den aktuella regeringens politik.

Efter ”Beirut–Damaskus”-deklarationen, som undertecknades i maj 2006 och vari det efterlystes förbättrade förbindelser mellan Libanon och Syrien, anhöll de syriska säkerhetsstyrkorna ungefär ett dussintal människor för att de uttryckte åsikter om denna deklaration som avvek från den syriska regeringens. Bland dem som anhölls fanns den mästerlige författaren Michel Kilo och förkämpen för de mänskliga rättigheterna Anwar al-Bunni. Tusentals politiska fångar finns kvar i fängelserna utan att ens ha blivit dömda. År 2006 tog slut utan att de syriska myndigheterna tillhandahöll någon information om vad som hade hänt 17 000 människor som anhållits av de syriska säkerhetsstyrkorna. De var huvudsakligen medlemmar i den förbjudna organisationen Muslimska Brödraskapet, syriska aktivister som anhölls på 1980-talet samt några hundra libanesiska och palestinska medborgare som anhållits i Syrien och Libanon av de syriska säkerhetsstyrkorna samt av den syriskkontrollerade libanesiska och palestinska militärpolisen.

I egenskap av företrädare för Europeiska unionen måste vi bestämt motsätta oss ytterligare förtryck och brott mot de mänskliga rättigheterna i Syrien, vilket vi samfällt fastställde i dagens resolution.

 
  
MPphoto
 
 

  Dalia Grybauskaitė, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Tillsammans med medlemsstaterna följer kommissionen situationen i Syrien mycket noggrant.

Sedan vår förra debatt under sammanträdesperioden i juni 2006 har vissa framsteg gjorts. Jag vill påpeka att en kontaktperson för mänskliga rättigheter utsågs i januari 2007 i Syriens utrikesministerium. Det är också positivt att EU nu regelbundet får tillträde till rättegångar i statssäkerhetsdomstolen, militärdomstolen och brottmålsdomstolen.

Vi beklagar dock att inget av löftena om politisk öppenhet har omvandlats till handling, till exempel att undantagstillståndet skulle mildras, att en lag om att det ska få finnas flera partier skulle införas, att statslösa kurder skulle beviljas medborgarskap och att ett nationellt råd för mänskliga rättigheter skulle upprättas. Vi beklagar också de orimliga domar som har avkunnats mot framstående medborgarrättsaktivister under de senaste veckorna. Vi accepterar inte att de fängslas för att de har uttryckt sin åsikt.

Vi kräver ännu en gång att alla politiska fångar i Syrien ska släppas. Exempelvis har allt vårt arbete för att hjälpa Anwar al-Bunni varit förgäves. I dag dömdes han till fem års fängelse för att ha kritiserat användningen av tortyr och de undermåliga fängelseförhållandena i Syrien samt till 1 500 euro i böter för att enligt uppgift inte ha följt syrisk lagstiftning vid upprättandet av utbildningscentrumet, som också finansierades med EU-medel.

Kommissionen har genom många olika åtgärder under flera år stött moderniseringsprocessen i Syrien. Resultaten på det ekonomiska området har varit mycket lovande. Vi hoppas verkligen att dessa också överförs till politiken. Vi kommer att fortsätta att uppmana Syrien att respektera detta åtagande och FN:s konventioner om medborgerliga och politiska rättigheter och tortyr. Jag är övertygad om att Europaparlamentet kommer att stödja kommissionens arbete.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum efter debatterna.

 
  

(1)Se protokollet.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy