Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

RC-B6-0209/2007

Debatter :

PV 24/05/2007 - 14.4
CRE 24/05/2007 - 14.4

Omröstningar :

Antagna texter :


Debatter
Torsdagen den 24 maj 2007 - Strasbourg EUT-utgåva

14.4. ”Affären kring ordföranden i Världsbanken”
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt är debatten om de fyra resolutionsförslagen om affären kring ordföranden i Världsbanken.(1)

 
  
MPphoto
 
 

  Bernd Posselt (PPE-DE).(DE) Herr talman! Jag talar på min grupps vägnar. Enligt arbetsordningen hålls tre debatter om frågor som rör de mänskliga rättigheterna på en timme en torsdag eftermiddag – och enbart om fall som gäller kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt av demokratiska och rättsstatliga principer. Detta är en fjärde debatt och den har inget att göra med demokrati eller mänskliga rättigheter.

Därför anser vi att detta är ett brott mot arbetsordningen – vilket inte ens talmanskonferensen kan nonchalera.

Min grupp föreslår därför uttryckligen att denna punkt ska slopas omedelbart.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Jag noterar ert uttalande, Bernd Posselt. Eftersom talmanskonferensen, som har fullständig kunskap om sakförhållandena, har beslutat att planera in fyra ämnen för debatt i dag, kan jag inte göra mer än att notera ert uttalande och vidarebefordra det till ordföranden som kommer att överväga hur det bäst ska besvaras.

När nu detta har sagts, kan denna punkt uppenbarligen inte klaras av. Ni känner till reglerna enligt vilka punkter som inte tas upp i dag under rubriken för debatter om aktuella och brådskande frågor blir ogiltiga, och om ni absolut envisas med att denna punkt inte ska diskuteras i dag, kommer den att utgå och kommer inte att flyttas fram till minisessionen.

 
  
MPphoto
 
 

  John Bowis (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag vill ta upp en ordningsfråga. Ni sa att talmanskonferensen hade tagit detta beslut i enlighet med arbetsordningen. Kan ni tala om enligt vilken artikel de kunde utöka antalet debatter om denna fråga från tre till fyra?

 
  
MPphoto
 
 

  Marios Matsakis (ALDE). – (EN) Herr talman! Talmanskonferensen har enats om att tillämpa detta förfarande. Frågorna har förts upp på föredragningslistan och jag anser att vi bör gå vidare. Jag förstår inte varför vi hindras från att fortsätta göra vårt jobb.

 
  
MPphoto
 
 

  Pervenche Berès (PSE).(FR) Herr talman! Vi kanske läser arbetsordningen på ett annat sätt … I varje fall när jag läser artikel 115, som medger att dessa ordningspunkter hamnar under rubriken för brådskande ärenden, har faktiskt rättsstatsprincipen betydelse här och om talmanskonferensen har bestämt att denna resolution enligt dem skulle kunna passa in under denna rubrik för vår ordning av ärendena, kan det bero på att det som hänt i Världsbanken väcker frågor som hänför sig till rättsstatsprincipen och det sätt på vilket principen tillämpas inom den institutionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Michael Gahler (PPE-DE).(DE) Herr talman! Som sagt nämns tre ämnen i arbetsordningen – detta kan ingen bortse från. Som min kollega i parlamentet just har nämnt, har själva frågan redan lösts genom att Världsbankens ordförande avgått. Det finns ingen som helst anledning att ta itu med detta ämne, eftersom mannen i fråga har vidtagit lämpliga åtgärder. Arbetsordningen fastställer att antalet ska vara tre, och vi har redan diskuterat tre ämnen. Inte ens talmanskonferensen kan bortse från detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Mina damer och herrar! Situationen ser ut på följande sätt. Vår arbetsordning tillåter att man tar upp tre punkter på föredragningslistan för debatter om kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt av demokratiska och rättsstatliga principer. Talmanskonferensen har föreslagit fyra stycken och vårt parlaments plenarsammanträde godtog detta i måndags utan att några invändningar gjordes.

Det kan försvaras enligt artikel 167 genom att man flyttar en frågas oantaglighet, men detta måste göras tjugofyra timmar före debatterna.

Eftersom talmanskonferensen, som är insatt i arbetsordningen, lade fram förslaget för plenarsammanträdet, som inte invände, kan inte jag se hur jag i dag skulle kunna gå emot plenarsammanträdets beslut i måndags, inte minst med tanke på att ni inte har lämnat in er begäran inom föreskriven tid.

 
  
MPphoto
 
 

  Bernd Posselt (PPE-DE).(DE) Herr talman! Det är dock möjligt att föreslå att man slopar en punkt i början av debatten – och det har jag gjort.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Bernd Posselt! Jag ska citera arbetsordningen: “Avsikten att flytta ajournering skall meddelas talmannen minst tjugofyra timmar i förväg, vilken omgående skall underrätta parlamentet.”

Jag beklagar verkligen, men jag är tvungen att tillämpa arbetsordningen.

Ni har mycket riktigt rätt att begära att denna punkt ska tas bort. Ni kunde ha gjort det när föredragningslistan antogs i måndags. Jag påminner er om att ingen i detta parlament i måndags invände mot föredragningslistan så som den föreslogs av talmanskonferensen, och tidsfristen för att begära att denna punkt skulle tas bort har tyvärr löpt ut.

Jag beklagar verkligen, men jag kan inte bestämma att plenarsammanträdet hade fel i måndags, och jag föreslår nu att vi går vidare till denna debatt, som jag kan försäkra er kommer att bli mycket kort, eftersom så få ledamöter har satt upp sig för att tala i den.

 
  
MPphoto
 
 

  Erik Meijer (GUE/NGL), författare. (NL) Herr talman! Utnämningen av ordföranden för Världsbanken bör inte vara ett privilegium för ledaren för den stat som har flest andelar, vilket hittills har varit fallet. Man har inte behövt jämföra Förenta staternas kandidater med andra kandidater eller väga dem mot varandra, och det är en man som bestämmer vem som ska vara Förenta staternas kandidat.

Paul Wolfowitz var inte det val de mest involverade i Världsbanken skulle ha gjort, utan den amerikanske presidenten George W. Bushs val, och endast hans. För Bush var han en trogen bundsförvant, för andra en olycksfågel som alltid gjorde fruktlösa försök att fullfölja fel politik.

Han var mycket kontroversiell när han tillträdde sitt ämbete hos Världsbanken och har inte riktigt upphört att vara det nu när han lämnar det. Att favorisera sin fästmö var inte ett oavsiktligt misstag, men rättfärdigandet gjorde slut på hans envisa och oacceptabla sätt att hantera saker och ting. Dessa misstag bör inte upprepas när hans efterträdare väljs. Ett öppet förfarande vid utnämningen med offentliga utfrågningar för kandidaterna är i hög grad vad man efterlyser.

 
  
MPphoto
 
 

  Pervenche Berès (PSE), författare.(FR) Herr talman! Sextio år efter genomförandet av Bretton Woods-systemet måste uppenbarligen något förändras. Två år efter Paul Wolfowitz ankomst till Världsbanken – och vi kommer alla ihåg under vilka förutsättningar han utnämndes, vilket föregående talare påminde oss om, varvid Wolfowitz var tvungen att komma och förklara sig för EU-företrädarna vid deras möte i Ekofinrådet – skulle man kunna säga att européerna gjorde misstaget att ha rätt för tidigt. Nu två år senare befinner vi oss i en situation som har försvagat inte bara Världsbanken, utan också hela det internationella regelverket i en tid då det verkligen behöver hålla måttet.

Jag vill uppmana EU – och detta är poängen med den resolution vi föreslår – att i framtiden helt och hållet ta sitt ansvar och visa att man kan föreslå förändringar när det gäller Bretton Woods-systemet för att förbättra nomineringssystemet, vilket för närvarande garanterar varken legitimitet, insyn eller trovärdighet beträffande den person som har ansvaret för en så viktig institution som Världsbanken. I detta avseende handhar till exempel Internationella valutafonden ett system där det finns ett visst mått av konkurrens mellan kandidaterna och en viss offentlighet, och för mig förefaller detta vara ett mer godtagbart system. För att uppnå något liknande behöver vi omfattande förhandlingar med våra amerikanska samarbetspartner, som inbegriper alla aspekter på frågan. Vi lade fram detta i den resolution vi antog förra månaden, och med detta i minnet uppmanar vi det nuvarande tyska ordförandeskapet och det kommande portugisiska att ta de förslag i beaktande som EU eventuellt vill sätta upp på föredragningslistan. När det gäller utnämningen av Paul Wolfowitz efterträdare får förhoppningsvis européerna möjlighet att hålla en utfrågning med den valda kandidaten innan personen godkänns.

Slutligen beklagar vi att José Manuel Barroso var värd för Paul Wolfowitz under den tid då dennes chefsbefattning vid Världsbanken höll på att granskas.

 
  
MPphoto
 
 

  Marios Matsakis (ALDE), författare. – (EN) Herr talman! Paul Wolfowitz tillhör George Bushs mäktiga Irakkrigsgrupp. Därför kom det inte som någon överraskning när Onkel Sam i juni 2005 erbjöd honom den lönsamma tjänsten som chef för Världsbanken.

Det förvånande var den oerhörda fräckhet med vilken han på ett mycket provokativt sätt ordnade en kraftig lönehöjning åt sin flickvän. Ännu mer förvånande var hur han skamlöst försökte behålla sin befattning, trots omvärldens protester mot honom. Självfallet fick han fullt stöd av president Bush, som ju själv inte är främmande för skamligt agerande. Wolfowitzaffären är över nu, men den stank som förknippas med Bushadministrationens korrupta och ondskefulla sätt att styra världen dröjer sig kvar.

Låt oss hoppas och be att även George Bush och hans krigsivrande bundsförvanter snart avsätts, både för den amerikanska befolkningens och för resten av världens skull. I och med antagandet av detta förslag till resolution gratulerar vi Världsbanken till att ha blivit av med Paul Wolfowitz, och hoppas att bättre tider väntar.

 
  
MPphoto
 
 

  Monica Frassoni (Verts/ALE), författare.(IT) Herr talman, mina damer och herrar! När Paul Wolfowitz utnämndes till chef för Världsbanken skickade vårt parlament genom utvecklingsutskottet ett öppet brev med en detaljerad förteckning över alla de problem som skulle kunna uppstå vid en utnämning som gjordes på detta sätt, när det gäller ledning, och därmed rättsstatsprincipen, samt sett ur ett internationellt perspektiv.

Händelseutvecklingen har visat att detta initiativ var riktigt, men tyvärr förblev det isolerat inom Europeiska unionen mot bakgrund av att varken kommissionen eller rådets ledamöter någonsin har haft en egentlig önskan att engagera sig i utvecklingen av en europeisk ståndpunkt om Bretton Woods-institutionerna.

Jag menar att vi de följande veckorna står inför en utmaning, nämligen att visa och försöka övertyga medlemsstaterna, och också kommissionen, att agera i denna fråga, utan att låtsas att ämnet inte angår oss. Utan en europeisk åsikt kommer detta slags förfarande att förbli oförändrat.

 
  
MPphoto
 
 

  Karin Scheele, för PSE-gruppen.(DE) Herr talman! Paul Wolfowitz avgår som ordförande för Världsbanken i slutet av juni. Det var huvudsakligen Kanada och Europa som drev på hans avgång, eftersom vi helt riktigt var rädda att man skulle tappa förtroendet för Världsbanken.

Principerna för demokrati, insyn och ansvarsskyldighet för offentliga institutioner, som den avgående ordföranden i Världsbanken yrkade på om och om igen, måste också gälla Världsbankens egen verksamhet och egna beslutsprocesser. Liksom många av mina kolleger i parlamentet, välkomnar jag Paul Wolfowitz avgång, som är en tongivande nykonservativ person och en av huvudförespråkarna för kriget i Irak. Liksom många andra, beklagar jag att detta beslut är något senkommet.

Dagens diskussion och resolution gäller naturligtvis inte bara Paul Wolfowitz personligen. Det som är viktigare är att vi undviker att göra samma misstag i framtiden och strävar efter betydligt bättre urvalsförfaranden. Vi vill be de tyska och portugisiska ordförandeskapen att lägga fram förslag för unionens räkning för att göra valet av chefer till Bretton Woods-institutionerna mer demokratiskt, öppnare och mer ansvarskännande i framtiden.

 
  
MPphoto
 
 

  Gerard Batten, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! I resolutionen omnämns Wolfowitzaffären i följande ordalag: ”Då personer väljs till ledande poster inom Världsbanken tas det inte hänsyn till sådana normer för insyn och demokrati som är gemensamma överallt i världen.” Vilket struntprat! Alla normer för insyn och demokrati i världen tillämpas i mycket begränsad omfattning, och EU utgör knappast ett föredöme.

Paul Wolfowitz har jagats bort av dem som motsätter sig hans antikorruptionsprogram. Det värsta som bankens verkställande styrelseledamöter kunde anklaga honom för var att ”ett antal misstag hade begåtts”. Om Paul Wolfowitz värsta förseelse var att ge sin flickvän ett jobb, är det knappt ens ett mindre omdömesfel jämfört med den utbredda nepotismen och korruptionen inom EU under årens lopp och den sedvanliga korruptionen inom Världsbanken. Paul Wolfowitz ville rensa upp, vilket han inte kan göra nu, men det kan EU inte vända till sin fördel.

Detta får mig att tänka på punkt 6 i resolutionen där det föreslås att kommissionen ska få status som observatör i banken och kunna närvara och göra inlägg vid somliga möten. Nyckelfrasen är ”i avvaktan på att unionen skall bli en juridisk person”. Denna ställning som juridisk person beror på ratificeringen av konstitutionsfördraget som EU avser att tvinga på sina medborgare, vare sig de vill eller ej.

President George Bush borde utse en ny Världsbankschef vars flickvän eller pojkvän redan har ett jobb och som antingen städar upp eller lägger ned banken, och han borde se till att EU inte kommer i närheten av den under tiden!

 
  
MPphoto
 
 

  Dalia Grybauskaitė, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Kommissionen har förståelse för parlamentets farhågor när det gäller situationen inom Världsbanken innan Paul Wolfowitz avgick. Till skillnad från medlemsstaterna är kommissionen dock inte aktieägare i banken. Den ingår inte i styrelsen och kan bara notera Paul Wolfowitz beslut att avgå.

Kommissionen uppmanar banken och dess medlemmar att inleda diskussioner för att utse en efterträdare och säkerställa kontinuiteten och stabiliteten i bankens ledarskap. Världsbanken spelar en viktig roll för utvecklingen. Kommissionen ser fram emot dess fortsatt starka roll och ett fortsatt gott samarbete med banken i syfte att föra utvecklingen framåt.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Innan jag avslutar debatten, vill jag konstatera följande.

Jag förstår varför ledamöterna i denna plenisal blev förvånade och förbryllade när vi hade fyra punkter i denna eftermiddags debatt, i stället för tre, vilket fastställts av arbetsordningen. Det som hände var att det blev något av en motsättning mellan två helt och hållet välgrundade perspektiv, det vill säga det som finns fastställt i arbetsordningen och det som måndagens talmanskonferens eftersträvade, vilket godkändes i plenarsammanträdet.

Därför uppmanar jag parlamentets ordförande att se till att talmannen aldrig ska behöva ställas inför ett sådant problem igen. Talmannen var tvungen att göra sitt bästa för att bemöta förvåningen i plenisalen, vilken är förståelig med tanke på den konflikt vi har haft i dag mellan två berättigade parter.

Tro inte att era åsikter har gått mig förbi. De kommer att följas upp och nödvändiga slutsatser kommer att dras.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum efter denna eftermiddags debatt, det vill säga omedelbart.

 
  

(1)Se protokollet.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy