Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Debatter
Onsdagen den 6 juni 2007 - Bryssel EUT-utgåva

12. Färdplan för EU:s konstitutionella process (debatt)
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. Nästa punkt är ett betänkande av Enrique Barón Crespo och Elmar Brok, för utskottet för konstitutionella frågor, om en färdplan för EU:s konstitutionella process (2007/2087(INI)) (A6-0197/2007).

 
  
MPphoto
 
 

  Enrique Barón Crespo (PSE) , föredragande. – (ES) Herr talman! Jag vill presentera mitt och Elmar Broks gemensamma betänkande. Vi är två parlamentsledamöter från olika länder som tillhör olika politiska grupper, men vi uttrycker parlamentets upprepade önskan om att gå framåt med konstitutionsfördraget och förbättra EU avsevärt direkt efter Berlinförklaringens 50-årsjubileum.

Det vi i huvudsak säger är att vi, för första gången i en offentlig debatt och gemensamt, har tagit upp konstitutionsfördraget som undertecknades i Rom i oktober 2004. För närvarande har fördraget godkänts av två tredjedelar av medlemsstaterna – 18 stater. Ytterligare fyra har sagt att de vill godkänna det. Två stater har haft folkomröstningar där det har avvisats, och tre har ännu inte uttryckt sin åsikt om det.

Jag anser att vi måste fortsätta vårt arbete efter en period av eftertanke. Vi föreslår i huvudsak att vi stöder det tyska ordförandeskapets insatser för att sammankalla en regeringskonferens om konstitutionsfördraget vid nästa möte med Europeiska rådet, som på grundval av de nuvarande fördragen, med ett klart och tydligt mandat, kan nå en överenskommelse så att vi kan fortsätta att arbeta tillsammans.

Vi, som har varit engagerade från början, anser att konstitutionsfördraget är uppdelat i två delar. En består av delarna I och II eller del IV, som är ett resultat av konventionen. Den andra består av del III om införlivande och justering av de nuvarande fördragen och utökning av tillämpningen av antalet rättsliga grunder för medbeslutande från trettiosex till åttiosju, vilket är viktigt för Europaparlamentet.

I detta hänseende anser vi att man kan ta fram en formel som gör att vi verkligen kan gå framåt.

Med tanke på att perioden av eftertanke har varit fruktsam och att vi inte lever i en lufttät låda, utan snarare i den verkliga världen, finns det dessutom en rad aktuella frågor, till exempel klimatförändringen, solidaritet på energiområdet, invandring, anpassningen av vår sociala modell till en åldrande befolkning och globaliseringen, kampen mot internationell terrorism, dialogen mellan civilisationer och stärkandet av ekonomiska åtgärder inom euroområdet, där vi kan få möjlighet att utvecklas och ta itu med medborgarnas oro.

Detta är i själva verket det budskap som vi föreslår. Vi anser dessutom – och detta är ett tydligt budskap till rådet – att EU:s framtid inte längre kan diskuteras bakom stängda dörrar efter konventionen.

Vi har redan tagit steget att hålla en politisk debatt.

(Applåder)

Därför, herr talman, mina damer och herrar – och jag hoppas att talmannen tar oss i försvar som han alltid har gjort på detta område – ber vi om att få delta aktivt vid regeringskonferensen. Vi föreslår modeller för att ge detaljerad information om vad rådet, kommissionen – som vi hoppas kommer att vara mycket aktiv – och även regeringarna föreslår och har för tankar för att gå framåt. Vi anser att det viktiga för tillfället är att dels sända ett budskap om hopp, dels säga som det gamla ordspråket att ”vägen blir till när man vandrar” och att vi måste fortsätta att gå framåt tillsammans. Det är vad den allmänna opinionen kräver, och det är vad vi har enats om. Det är vår skyldighet, inte bara för oss själva, utan även för hela mänskligheten, eftersom vi i EU håller på att bygga den första överstatliga demokratin av stater och medborgare, som har gett oss européer fred och välstånd – vilket vi firade i mars. Men vi måste också kunna bli en banbrytande politisk organisation i demokratiska termer, som blickar framåt på mänsklighetens framtid.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Elmar Brok (PPE-DE) , föredragande. – (DE) Herr talman, herr rådsordförande, fru vice kommissionsordförande, mina damer och herrar! Det finns ingen anledning för mig att upprepa vad Enrique Barón Crespo redan har sagt, eftersom jag instämmer i varje ord.

Som också framgår av Berlinförklaringen har Europa – den västra delen till att börja med – tack vare EU fått uppleva den mest fredliga, fria, sociala och ekonomiskt framgångsrika perioden i världsdelens historia. Efter händelserna 1989 och EU:s utvidgningar 2004 och 2007 har vi haft förmånen att kunna säkra detta även för resten av världsdelen. Syftet med konstitutionsfördraget är att se till att unionen av 27 länder också kan njuta av dessa framgångar. Denna framgångssaga får inte äventyras. De 27 länderna måste kunna agera och stå på jämlik fot med varandra, och vi bör undvika att EU segregeras i olika grupper igen.

Detta måste också betraktas mot bakgrund av de utmaningar som vi står inför, utmaningar som ingen av våra nationalstater kan ta itu med själva, till exempel globaliseringen och dess ekonomiska och sociala konsekvenser, kampen mot terrorism och utvecklingen av vår utrikes- och säkerhetspolitik. Vi vet att energi och därmed energisäkerhet i nuläget inte tillhör EU:s befogenheter, men vi vet också att det finns en fara för säkerheten i alla våra medlemsstater och att vi därför måste kunna agera på detta område. Frågan om utrikesministern bör också tas upp. Vi behöver en fördragsorganisation som via en juridisk person ger oss möjlighet att agera externt också. Följaktligen är frågor som rör innehållet i konstitutionsfördraget avgörande för att vi dels ska förhindra allt krig i Europa, som vi har gjort förut, dels, vilket ligger i våra medborgares och nationers intressen, öka vår kapacitet för åtgärder på områden där nationalstaterna inte kan prestera bättre var för sig.

Detta måste också göras öppet och demokratiskt om vi ska framstå som trovärdiga inför våra medborgare. Effektivitet, öppenhet, demokrati och medborgerliga rättigheter är viktiga delar av det arrangemang som det ska beslutas om vid toppmötet och regeringskonferensen. Vi vill klargöra att detta arrangemang måste ha en rimlig balans mellan institutionerna, bland annat i förhållande till de nationella parlamenten, som bör ha en viktigare roll enligt subsidiaritetsprincipen. Vi måste se till att det tydligt framgår att EU varken är eller vill bli någon stat, utan att kapaciteten för åtgärder kommer att inrättas på områden där medlemsstaterna anser att gemensamma åtgärder är bättre.

Som en del av detta måste vi hädanefter godta och främja våra medborgares identitet. EU tar inte nationalstaternas plats, utan är en gemensam organisation som ska göra dessa nationalstater starkare tillsammans. Detta är den utgångspunkt vi måste ha. Samtidigt måste EU grunda sig på jämställdhet mellan stora och små, rika och fattiga. Därför är dubbel rösträtt – där alla länder, stora som små, har en röst – så viktigt.

Vi måste också titta på makt- och ansvarsfördelningen samt subsidiaritetsprincipen och en utökad majoritetsomröstning. Vi kan inte bekämpa terrorism och organiserad brottslighet på ett framgångsrikt sätt om vi inte har majoritetsomröstning på de områden där det krävs, till exempel inre politik.

Jag anser också att EU måste grunda sig på värderingar. Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna är en mycket viktig del för parlamentet.

(Applåder)

Allt detta måste införlivas – därför är den juridiska personen och bortskaffandet av pelarstrukturen är så viktiga. EU:s framgångssaga bygger på att vi är ett gemensamt rättsligt organ på de områden där vi har befogenheter och ansvar samt på vår tillämpning av Monnetmetoden. Den mellanstatliga metoden har alltid misslyckats. Efta har misslyckats, medan EU har blivit en vinnare tack vare Monnetmetoden. Därför bör vi nu inte falla tillbaka på metoder som tidigare har misslyckats.

Därför bör vi stödja det tyska ordförandeskapet. Vi bör förbereda grunden för att tillhandahålla det nödvändiga underlaget och få med oss samtliga 27 medlemsstater och deras medborgare för att ge denna regeringskonferens ett tydligt och tydligt avgränsat mandat. Vi måste se till att innehållet i konstitutionsfördragets finns med så att förhandlingarna bygger på enbart detta fördrag. Dessutom bör konstitutionsfördraget ha trätt i kraft före nästa val till Europaparlamentet så att medborgarna kan tillämpa sina nya rättigheter och i framtiden själva bestämma vem kommissionens nya ordförande ska bli vid de valen till Europaparlamentet. Detta är ett avgörande bidrag till att stärka medborgarnas roll. Jag vill be er i parlamentet att stödja denna strategi som utskottet för konstitutionella frågor beslutade sig för med stor majoritet.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Herr Barón Crespo och herr Brok! Jag är mycket tacksam mot er båda. Det är skönt att se er ungdomliga entusiasm inför vår gemensamma framtid.

 
  
MPphoto
 
 

  Günter Gloser , rådets ordförande. (DE) Herr talman, vice kommissionsordförande Wallström, mina damer och herrar! Jag utgår från att jag inte behöver kommentera de båda föredragandenas ålder, utan i stället diskutera innehållet i deras anföranden. Jag vill framföra ett särskilt tack till ordförandeskapet och Enrique Barón Crespo och även till Elmar Brok för färdplanen som visar vägen framåt för diskussionerna om den konstitutionella processen.

Slutsatserna ger ett viktigt stöd till ytterligare åtgärder från ordförandeskapet i upptakten till toppmötet i juni. Europaparlamentets stöd är också avgörande för framgång, och det är viktigt att ha parlamentets fulla engagemang i diskussionerna om fördragsreformen. Som redan har nämnts måste parlamentet därför vara tillräckligt delaktigt även vid den kommande regeringskonferensen.

Jag vill återigen framföra min stora tacksamhet för det konstruktiva samarbete som vi har haft, som också återspeglas i det betänkande som har lagts fram i dag. Jag anser att detta är ett välavvägt betänkande. Det skapar den nödvändiga balansen mellan ett ambitiöst resultat för EU och den realism som vi måste ha när vi närmar oss denna fråga.

Å ena sidan varken kan eller vill vi ignorera folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna, men å andra sidan vill de flesta medlemsstaterna behålla innehållet i fördraget. Därför vill jag vid denna tidpunkt återigen lyfta fram det tyska ordförandeskapets särskilda roll som medlare. Vi vill få ett resultat som är godtagbart för alla medlemsstater – men självklart också för parlamentet. Vi måste ta hänsyn till de diskussioner som har ägt rum i inte bara Nederländerna och Frankrike utan även på andra platser sedan det negativa resultatet i folkomröstningarna.

Vi måste ta människors oro på allvar, men samtidigt – som framgår av diskussionerna – finns det åtskilliga områden där medborgarna vill se mer av Europa och ett större engagemang från EU. Det har nyligen förts omfattande diskussioner om energi- och klimatfrågorna och även om EU:s gemensamma utrikespolitik och kampen mot terrorism och brottslighet i detta hänseende.

Det finns ett faktum som bekräftas av flera undersökningar som jag anser är mycket viktigt, och det är att majoriteten av européerna inte är emot EU. De vill se ett EU som kan vidta åtgärder och är effektivt, som fokuserar på det viktiga och som verkligen löser de problem som uppstår.

Det är ingen hemlighet att vi fortfarande måste nå enighet i en rad viktiga frågor. Till att börja med förs diskussioner om fördragens framtida utformning. Jag skulle inte heller avslöja någon hemlighet genom att säga att det finns förslag om en återgång till ett klassiskt ändrat fördrag. Även parlamentet har uttryckt sin beredvillighet att fundera på att lägga fram framtida fördrag. Jag räknar med att vi hittar en lösning på detta som alla parter stöder och som samtidigt innebär tydliga förbättringar när det gäller läsbarheten och öppenheten för medborgarna.

Som även Elmar Brok precis har upprepat har parlamentet alltid varit en aktiv förkämpe för Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Därför är en stor majoritet av medlemsstaterna eniga om parlamentets stöd för att behålla stadgan, särskilt dess rättsligt bindande karaktär.

(Applåder)

EU med sina nu 27 medlemsstater måste förbättra sin förmåga att agera och fatta beslut för att kunna ta itu med 2000-talets utmaningar. Som har nämnts råder det också enighet om en önskan om ett mer demokratiskt och öppet EU. Därför vill de allra flesta medlemsstaterna i huvudsak behålla innehållet i det nuvarande konstitutionsfördraget. Majoriteten anser att i synnerhet institutionspaketet inte får öppnas, eftersom det skulle vara som att öppna Pandoras ask. Men de praktiska strategierna för att gå framåt är också viktiga.

Vi vill få ett resultat som alla medlemsstater kan godta, men det måste finnas en villighet att kompromissa från alla håll för att det ska lyckas. Jag räknar med att det kommer att finnas en gemensam vilja att föra EU framåt tillsammans. I denna situation sätter vi stort värde på parlamentets stöd för det tyska ordförandeskapets strävan att åstadkomma enighet vid toppmötet i juni – vilket lyfts fram i betänkandet.

Jag vill ge några ytterligare kommentarer när det gäller förfarandet och det tyska ordförandeskapets mål. Som ni vet har samråden nu gått in i en avgörande fas. Denna dialog förs nu framför allt av rådets ordförande, förbundskansler Angela Merkel, men även av Tysklands utrikesminister Frank-Walter Steinmeier personligen. Frank-Walter Steinmeier kommer i morgon att informera parlamentet om förberedelserna för mötet med Europeiska rådet i juni. Eftersom samråden på hög nivå fortfarande pågår är det ännu för tidigt att lägga fram förslag från ordförandeskapet med något specifikt innehåll. Som jag ser det avser och kan rådet inte lägga fram sådana förslag förrän i ett senare skede.

Våra mål för Europeiska rådets möte i juni är att fastställa tydliga riktlinjer för innehållet vid den planerade regeringskonferensen och en mycket detaljerad tidsplan. Regeringskonferensen ska politiskt sett avslutas 2007 under det portugisiska ordförandeskapet. Fördraget ska undertecknas senast i början av 2008, vilket ger medlemsstaterna tillräckligt med tid för att godkänna det – vilket givetvis ska ske före valet till Europaparlamentet 2009, som är det viktiga. Tidigare samtal har avslöjat en bred enighet om denna tidsplan som också får stöd i parlamentets färdplan. Om vi ska hålla denna tidsplan är det också viktigt att parlamentet lägger fram sitt yttrande enligt artikel 48 före sommaruppehållet.

Jag upprepar dock att ordförandeskapet fungerar som medlare. Vi behöver ett resultat som är godtagbart för alla. Vi för samtal med samtliga medlemsstater, parlamentet och kommissionen. Jag vet att det fortfarande krävs stora övertalningsinsatser och mycket medling, men jag är tillitsfull. Om alla 27 medlemsstater alltid talar om de gemensamma utmaningarna som de gjorde senast i Berlinförklaringen förmodar jag att det innebär att samtliga 27 vill nå framgång.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Herr rådsordförande! Jag tror att jag talar på parlamentets vägnar när jag säger att vi ska lägga fram vårt yttrande snabbt om Europaparlamentets rättigheter ges tillbörlig hänsyn. På denna grund är vi villiga att samarbeta nära var vi än kan.

 
  
MPphoto
 
 

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. (EN) Herr talman! Jag vill börja med att tacka föredragandena, Enrique Barón Crespo och Elmar Brok, samt utskottet för konstitutionella frågor för detta betänkande, och för ert arbete, som utgör ett viktigt bidrag under denna mycket avgörande period som vi alla befinner oss i. Kommissionen välkomnar ert betänkande och ställer sig bakom huvuddragen i det.

Två år efter inledandet av perioden av eftertanke förändras världen fortfarande, och den politiska bakgrunden har fortsatt att förändrats. Europeiska unionen har lyckats finna ett nytt samförstånd när det gäller vissa ytterst politiska handlingar och ärenden, som att komma överens om ett nytt ekonomisk paket för de närmaste åren.

Men de svårigheter som konstitutionsfördraget drogs med har i själva verket inte blivit lösta. Unionen lyckas fortfarande inte visa upp en enad front. Det återstår fortfarande för oss att förbättra demokrati, effektivitet och öppenheten i denna union. Vi måste se till att det skapas bättre resultat på centrala politiska områden som invandring och klimatförändring. Det är därför som vi är djupt övertygade om att det fortfarande är nödvändigt med förändringar i fördraget.

Vi anser också att det finns ett stort behov av att kommunicera bättre med medborgarna när det gäller en ny granskning av fördraget. Denna granskning handlar inte om att bygga EU-projektet för byggandets skull, utan om att lyckas ta itu med den alltmer globaliserade politiska miljön och tillhandahålla politik som verkligen betyder något för våra medborgare.

Nyckelfrågan för Europeiska rådet kommer att bli att gå mot en överenskommelse om fördraget. Det tyska ordförandeskapet har gjort en enorm insats de senaste månaderna för att få till stånd ett nytt samförstånd mellan medlemsstaterna och EU-institutionerna. Vi stöder dessa ansträngningar, och vi hoppas att Europeiska rådet kommer att lyckas komma överens om inledandet av en ny regeringskonferens

Vi måste emellertid gå mycket försiktigt fram: konstitutionsfördraget är en kompromiss som i detta skede är svår att förbättra men lätt att riva upp. För att förhandlingarna ska bli framgångsrika måste därför regeringskonferensen ha ett tydligt och övertygande uppdrag samt ett tydligt mål i sikte, det vill säga att ett nytt fördrag ska vinna laga kraft före Europavalet 2009.

Kommissionen kommer att fortsätta spela en central roll när det gäller att finna en lösning. Om en regeringskonferens ska inledas kommer vi att vara beredda att föra fram vår ståndpunkt i början av juli. En ny lösning skulle kunna uppbringa ett äkta och varaktigt samförstånd. Man skulle lyckas att skapa en balans mellan åsikterna hos dem som redan har ratificerat konstitutionsfördraget och de som inte har gjort det.

Men det är också nödvändigt att bevara en hög ambitionsnivå. En lösning med minsta gemensamma nämnare skulle kunna lindra på kort sikt, men den skulle kunna förvärra problemen i framtiden. Det skulle därför inte vara tillräckligt att bara införa små institutionella ändringar i Nicefördraget.

Konstitutionsfördraget var resultatet av en detaljerad granskning av konventet. Det är resultatet av en noggrann kompromiss som alla stats- och regeringschefer har enats om och som Europaparlamentet har gett sitt stöd till. När det gäller innehållet förblir den största delen av arbetet meningsfullt. De förnyelser som infördes i samband med konstitutionsfördraget är fortfarande relevanta, och de måste förverkligas. Gemenskapsmetoden måste skyddas, inbegripet kommissionens initiativrätt. En struktur med bara en pelare och införandet av en enda juridisk person är konkreta instrument som förbättrar unionens handlingsförmåga i en global värld. Man borde inte ifrågasätta förbättringar när det gäller omröstning med kvalificerad majoritet och Europaparlamentets förstärkta roll i allmänhet.

Konstitutionsfördraget utgör också en mycket bra lösning när det gäller att engagera de nationella parlamenten, och det skapar en bra balans mellan de nationella parlamentens och Europaparlamentets funktioner.

Kommissionen fäster också fortsättningsvis stor vikt vid att stadgan om de grundläggande rättigheterna är av bindande natur och de väsentliga nyheterna när det gäller den politik som fastställts i konstitutionsfördraget.

Den inre marknaden får inte urvattnas, men vi är öppna för att granska nya idéer om utveckling på vissa politiska områden för att möta nya utmaningar eller förstärka utmaningar på centrala politiska områden, som hållbar utveckling, invandring och energi.

Kommissionen delar åsikten att Europaparlamentet borde vara nära knutet till den kommande regeringskonferensen, och åtminstone delta i samma omfattning som det gjorde vid den förra regeringskonferensen. Tillsammans borde vi också fortsätta med våra kraftfulla insatser för att engagera medborgare och civilsamhället i en effektiv dialog om EU:s framtid. Tillsammans borde vi förklara för medborgarna vad som står på spel och att det är nödvändigt med en ny överenskommelse om fördraget så att unionen förmår möta utmaningarna i globaliseringens era. Detta kommer att bli ännu viktigare under den avgörande fas som kommer att inledas på grundval av besluten från Europeiska rådet, och jag ser fram emot ett nära samarbete med er för att förverkliga detta.

(Applåder)

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: WALLIS
Vice talman

 
  
MPphoto
 
 

  Íñigo Méndez de Vigo, för PPE-DE-gruppen. (ES) Fru talman! I Ernest Hemingways berättelse Den gamle och havet kämpar huvudpersonen för att få med sig en svärdfisk tillbaka till hamnen. Det är en väldig kamp. När han slutligen kommer till hamnen finns det emellertid bara ben kvar av fisken. Detta, herr rådsordförande, är vad parlamentet inte vill ska hända med konstitutionsfördraget.

Vi välkomnar att det tyska ordförandeskapet vill nå ett avtal, men vi vill tydligt tala om att även om vi vill nå ett avtal så får det inte vara vilket avtal som helst. I betänkandet som utarbetats av Enrique Barón Crespo och Elmar Brok uppger vi därför tydligt under punkt 9 vad vi anser utgör de viktigaste delarna av konstitutionsfördraget och som det avtalet måste innehålla.

Vi säger även att vi måste lyssna till alla och inte endast till dem som vill ha mindre av EU, för det finns de som bara vill detta. Lyssna inte bara till dem. Lyssna även till dem som vill förbättra konstitutionsfördraget. För allt som vi hör talas om är nedsättningar, som om varuhusen hade inlett vårens utförsäljning.

En regeringskonferens har möjlighet att förbättra konstitutionsfördraget. Detta kan göras exempelvis genom att ta med frågor som inte var aktuella för fem år sedan som klimatförändringen, energi eller solidaritet i fråga om energi eller att fastställa uppgifterna för EU:s samordnare för kampen mot terrorism, vilket är en viktig fråga i dag efter att ETA har meddelat att man ska återuppta dödandet igen. Dessa tillägg är möjliga att göra, och vi uppmanar er, herr rådsordförande, att ta med dem.

Precis som parlamentets talman tidigare sa vill vi hjälpa er, och vi vill att även Europaparlamentet ska delta i denna regeringskonferens. Vi vill naturligtvis inte ersätta er, men i betänkandets punkt 12 fastställer vi metoderna för parlamentets inblandning.

Slutligen, herr rådsordförande, kommer parlamentet att bedöma om resultatet från regeringskonferensen är i enlighet med konstitutionsfördraget, vilket anges under punkt 11. Vi kommer inte att tveka att förkasta ett avtal som nåtts av regeringskonferensen om det inte uppnår våra förväntningar.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Jo Leinen, för PSE-gruppen. – (DE) Fru talman! Richard Corbett kommer inom kort att ta upp denna fråga i mer bestämda termer för vår grupps räkning. Jag vill uttrycka mitt uppriktiga tack till föredragandena Enrique Barón Crespo och Elmar Brok, för detta betänkande återspeglar på ett alldeles korrekt sätt den debatt som vi har hållit sedan man sa dubbelt nej till konstitutionsfördraget för två år sedan. Meddelandet i betänkandet är otvetydigt. Innehållet som har förhandlats, undertecknats och godtagits under de senaste tre åren, med andra ord innehållet i konstitutionsfördraget, måste bevaras. Det är dock ovedersägligt att presentationen av fördraget måste förändras. För att tala klarspråk: Europaparlamentet förkastar ett minifördrag. Vi är även emot uppkomsten av ett enbart institutionellt fördrag och till att förhandla över ett skelett, över ett stenbrott där man efter behag kan ta den ena eller den andra stenen. Vad vi tydligt säger är att parlamentet inte kommer att godkänna resultaten från samråden om dessa innebär mindre demokrati, mindre insyn, mindre effektivitet och färre medborgerliga rättigheter än det resultat som vi har godkänt sedan tidigare.

Det ironiska är att EU:s medborgare, antingen de kommer från Frankrike, Nederländerna eller något annat land, faktiskt stöder en förändring. Eurobarometerundersökningarna visar att allmänheten vill ha mer demokrati och ett effektivare EU. Den vill även ha en ny EU-politik för energi, hälsa, förebyggande av naturkatastrofer samt för ömsesidigt bistånd i nödsituationer. Av den anledningen är det obegripligt att regeringarna nu förkastar något som parlament och regeringar tillsammans har utarbetat. Det fungerar inte, och det godkänner vi inte.

Detta är också ett meddelande till regeringskonferensen. Ni kan inte ta fram ett recept på egen hand utan att rådgöra med varken parlamentet, våra motparter i de nationella parlamenten eller allmänheten om detta recept grundläggande skiljer sig från det fördrag som vi har tagit fram under de senaste fyra åren. Vi vill ha ett ”utökat fördrag” i stället för ett ”förminskat fördrag”. Åsikten att de frågor som vi har diskuterat under två år bör tas upp på agendan har uttryckts här. Det bör vi diskutera.

Vi talar alltid om dem som förkastade fördraget. Vi måste också tala om de många som redan har givit sitt samtycke. Det får inte handla om att nå ett resultat till vilket pris som helst. Det stöder vi inte. Det måste vara ett högkvalitativt instrument. Vi önskar det tyska ordförandeskapet all lycka till i sin strävan efter det målet.

 
  
MPphoto
 
 

  Andrew Duff, för ALDE-gruppen. – (EN) Fru talman! ALDE-gruppen stöder starkt Brok/Barón Crespo-betänkandet och välkomnar de tydliga, starka uttalandena från rådet och kommissionen denna eftermiddag. Vi ser fram emot att spela en roll när det gäller att stödja regeringskonferensen som kraftfullt går mot att omförhandla och ompaketera konstitutionsfördraget i syfte att förbättra det i hög grad.

Nicolas Sarkozy ger fransk europapolitik en uppfriskande pragmatism, och jag tror att Gordon Brown kommer att upprepa Sarkozys prestation när han blir Storbritanniens premiärminister. Den allmänna stämningen håller på att ändras, särskilt i Nederländerna och Polen, där vi kan iaktta en ökad insikt om att det inte ligger i dessa länders intresse att vara del av en union som är alltför kraftlös för att agera.

Avslutningsvis anser jag att det är möjligt att dra två huvudsakliga slutsatser av perioden av eftertanke. Den första är att vi måste stärka demokratin inom EU-institutionerna i Bryssel samt mellan myndigheterna här och nationella, regionala och lokala regeringar. Den andra är att vi borde tänka ut fiffigare och mer flexibla metoder för att ändra fördragen i framtiden. Länder som fortfarande vill tillbakavisa paketet kanske har lagligt veto, men de kommer inte att ha den moraliska och politiska befogenheten att blockera utveckling för alla.

 
  
MPphoto
 
 

  Brian Crowley, thar ceann an Ghrúpa UEN. – A Uachtaráin, maidir le bunreacht nua a chruthú don Aontas Eorpach, tá sé an-thábhachtach go dtabharfar cluas éisteachta do shaoránaigh uilig an Aontais. Ní hiad muintir na Fraince agus na hÍsiltíre amháin atá buartha faoi bhunreacht an Aontais Eorpaigh - tá go leor tíortha eile buartha freisin. Bhí am againn machnamh a dhéanamh ar an mbunreacht le bliain anuas. Caithfidh ceannairí na mBallstát cinneadh a dhéanamh anois ar bhunreacht nua a bhunú ag an gcéad chruinniú eile den Chomhairle.

(EN) Jag skulle vilja tacka de båda föredragandena, Enrique Barón Crespo och Elmar Brok, som har en enorm erfarenhet. Jag tackar dem för deras arbete med detta initiativbetänkande. Det läggs fram vid en kritisk tidpunkt då det gäller att lirka med rådets medlemmar och driva på dem i en viss riktning. Detta krav beror inte på det som vi här i parlamentet vill se när det gäller Europeiska unionens framtida utveckling, utan på behovet att se till att rösterna hos Europeiska unionens folk återspeglas ordentligt på alla administrativa och verkställande nivåer inom Europeiska unionen i framtiden.

Europeiska unionens framgång har, om något, berott på institutionernas unika egenskaper som grundas på samförstånd, kompromiss och jämlikhet, och behovet att bevara denna typ av balans för att se till att det inte uppstår ett tudelat Europa, för att se till att Donald Rumsfelds föreställning om ett gammalt och ett nytt Europa aldrig förverkligas. Vi behöver snarare ett EU som samarbetar, le chéile, och som samarbetar tillsammans till förmån för alla människor.

Men vårt viktigaste mål måste vara den antagna text som vi redan har. Låt oss se på konventets unika egenskaper som aktualiserades med denna text. Låt oss se till att vi behåller kärnan i denna text samtidigt som vi gör de nödvändiga anpassningarna för att se till att alla medlemsstater kan komma överens och underteckna den och att ingen känner sig hotad av den.

Vår uppgift i dag är att se till att vi högt och klart når ut med budskapet att parlamentet stöder framtida utveckling av EU-fördraget, som med rätta återspeglar den balans som måste bevaras för en framgångsrik verksamhet i ett EU av jämlika nationer.

 
  
MPphoto
 
 

  Johannes Voggenhuber, för Verts/ALE-gruppen.(DE) Fru talman! Min grupp önskar att detta betänkande får en stor och övertygande majoritet, och vi hoppas att det verkligen kommer att få ett sådant stort stöd. Vi tackar föredragandena för detta utmärkta förslag.

Denna resolution kan få stor betydelse om parlamentet lyckas framföra meddelandet till våra regeringar att det verkligen är berett att kämpa för demokratin i EU, försvara bevarandet av de grundläggande rättigheterna samt kämpa för nedläggningen av pelarstrukturen och bevarandet av kvalificerad majoritet vid omröstningen om konstitutionsfördraget, även om det innebär en risk att behöva säga nej. Under loppet av många år har jag upplevt flera ultimatum i denna kammare, flera storslagna gester, en hel del skrikande från barrikaderna och löften om att rösta nej om det ena eller det andra beslutet inte skulle återspegla allmänhetens intresse. Inte en enda gång har jag sett att parlamentet verkligen har ställt sig på barrikaderna, röstat nej eller agerat mot ett enda ultimatum. Om vi inte står fast vid detta nuvarande ultimatum kommer emellertid parlamentet att ställas tills doms inför historien.

Två år efter perioden av eftertanke, vem som nu ägnade sig åt att tänka efter, har regeringarna samlat på sig utförliga syndalistor. Vi skulle faktiskt kunna tala om regeringarnas sju dödssynder. Parlamenten, och även detta, har länge varit utestängda från den lagstiftande processen. Allmänheten har åsidosatts. Processen pågår nu bakom stängda dörrar. En sorts både fräckare och uppenbarare nationalism visar sig i många medlemsstater i EU utan att möta något egentligt motstånd.

Diskussionen om ändringsförslagen till fördraget ligger långt både från folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna och från uppmaningarna till ökad demokrati, till EU:s ökade sociala ansvar, till ett svar på globaliseringen samt till ett effektivare EU. Inget av kraven som presenteras i dag har någonting att göra med medborgarnas krav. De har däremot en hel del att göra med saker som regeringar länge, högljutt och till och med under konventet har krävt. Det gäller framhävandet av sin egen befogenhet samt kränkning och störtande av det samförstånd som vi vred ur dem under konventet. Vi hör inte längre om EU:s förtjänster, om ökat socialt ansvar eller ökad demokrati.

Regeringarna förskingrar resultaten från folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna. De förskingras för att förminska EU och för att skapa sitt egna mellanstatliga och socialt oansvariga EU. Vi vägrar att låta det hända. Konstitutionsfördraget är en garant för demokratin i EU och därmed nyckeln till att lösa framtidens sociala problem. Jag tvivlar på att den centrala förhandlingsprincipen, som består av att undvika folkomröstningar, betyder en effektiv strategi. Vi kommer inte att överkomma denna förtroendekris i EU om vi förbiser medborgarna. Den kan endast lösas om vi lyckas få över dem på vår sida.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Francis Wurtz, för GUE/NGL-gruppen. (FR) Fru talman! I betänkandet av våra kolleger Enrique Barón Crespo och Elmar Brok kan vi under skäl H, med hänsyn till det franska och nederländska förkastandet av utkastet till konstitutionsfördrag, läsa att många av de uttryckta farhågorna hängde samman med sammanhanget snarare än med innehållet och att frågor av stort intresse för allmänheten sedermera har lösts. Detta kallas att lugna sig på ett billigt sätt. Slutsatsen från en sådan diagnos är uppenbar. Den uppges under den första punkten och jag citerar: ”Europaparlamentet bekräftar sitt stöd till innehållet i konstitutionsfördraget.”

Naturligtvis avser man i betänkandet att ta hänsyn till de svårigheter som har uppstått i vissa medlemsstater. Dock framgår omfattningen av de eftergifter som man skulle kunna gå med på med all önskvärd tydlighet av punkt 6 där det åter bekräftas följande, och jag citerar: ”Europaparlamentet bekräftar sitt åtagande för att en uppgörelse nås under den pågående konstitutionella processen i EU vilken grundar sig på innehållet i konstitutionsfördraget, möjligtvis med ett annat utseende.” Likheten mellan detta angreppssätt och det som föreslogs i en av de tolv frågor som Angela Merkel ställde förra månaden till stats- och regeringscheferna är slående. Kom ihåg, och jag citerar: ”Vad anser ni om förslaget att ändra formuleringen utan att ändra innehållet?”

Dessa tre utdrag från Enrique Barón Crespos och Elmar Broks betänkande sammanfattar fullständigt anledningen till att min grupp inte är överens med den föreslagna texten. EU tjänar inte på att gömma sig från de ökade problem som en grundläggande del av gemenskapens regelverk orsakar hos våra medborgare, det vill säga några av de följder av vad som i fördragen kallas öppen marknadsekonomi med fri konkurrens.

Jag ska ge er tre exempel. Vid Europeiska fackliga samorganisationens kongress den 22 maj i år kunde ECB:s ordförande Jean-Claude Trichet bekräfta sanningen av detta av egen erfarenhet då man enhälligt förkastade hans argument för att i en öppen ekonomi tillämpa löneåterhållsamhet för priskonkurrensens skull. Ett par dagar tidigare hade kommissionsledamot Charlie McCreevy haft en liknande erfarenhet i rådet då allt fler regeringsföreträdare bad att privatiseringen av posttjänster skulle senareläggas med hänsyn till de starka protester som detta förslag till direktiv väckt hos allmänheten. I rådet igen för ett par dagar sedan anklagade tio industrisammanslutningar, vilka är mycket känsliga för global konkurrens, kommissionsledamot Peter Mandelson för att visa en frihandelsiver som har, citat, ”oacceptabla konsekvenser”.

Det är utan tvivel denna lavin av protester som den tyske finansministern Peer Steinbrück måste ha haft i tankarna när han nyligen talade om att det finns risk för att EU:s ekonomiska och sociala modell lider av en legitimitetskris. Därför argumenterar min grupp med bestämdhet för att man först av allt ska hålla en öppen offentlig debatt om vad som måste ändras när det gäller EU:s inriktning och struktur och sedan för en ratificering av det framtida konstitutionsfördraget genom en folkomröstning.

 
  
MPphoto
 
 

  Bastiaan Belder, för IND/DEM-gruppen. (NL) Fru talman! Enrique Barón Crespos och Elmar Broks betänkande är ett typexempel på en avsevärd inre konflikt och tvetydighet. Föredragandena erkänner å ena sidan, om än med största motvilja, att konstitutionsfördraget måste ändras. Det är därför med största nöje som jag noterar att till och med Europaparlamentet börjar acceptera detta faktum.

Jag blev å andra sidan besviken över att konstatera att det i punkt 6, vilket Francis Wurtz redan har nämnt, är uppenbart hur mycket eller snarare hur lite de är beredda att ändra konstitutionsfördraget. Man ska inte ändra innehållet, bara utseendet.

Jag är den förste att erkänna att det är rådets ledamöter, däribland min egen premiärminister, som ger anledning att tro att det är godtagbart att göra estetiska förändringar i konstitutionsfördraget. Trots detta vill jag uppmana Europaparlamentet att ändra sin strategi. Det finns faktiskt ökade tecken från rådets sida på att det faktiskt är innehållet som kommer att vara föremål för diskussion. Om Europaparlamentet verkligen vill bidra till en framgångsrik regeringskonferens, vilket föredragandena flera gånger påpekar i betänkandet, så måste det vara berett att nå kompromisser om innehållet. Om det inte gör det kommer Europaparlamentet att fortsätta att spela en liten roll under den kommande regeringskonferensen. Detta scenario tilltalar varken mig eller någon av de två föredragandena.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch, för ITS-gruppen. (FR) Veritas liberavit vos säger evangeliet enligt Johannes. Sanningen ska göra er fria. Vad är sanning? Sanningen är att ni vill skapa en europeisk superstat, trots att Elmar Brok förnekar det. När allt kommer omkring kallas en politisk organisation med internationell status som juridisk person, ett ordförandeskap som inte längre roterar, ett utrikesministerium, en gemensam valuta och en obestämd utökning av befogenheter som inte längre tilldelas av pelare och där det inom dessa befogenheter råder majoritetsbeslut, för en europeisk superstat!

Jag förstår, mina damer och herrar, att det bland er finns de, och det är utan tvivel merparten av er, som är överens med denna utveckling. I så fall bör ni emellertid vara öppna och ärliga nog att säga det till era landsmän. Det är dock i själva verket så, som vi återigen precis har hört i Elmar Broks anförande, att ni är inställda på att dölja det, och det anser jag varken är ärligt eller lämpligt. Varför nöjer ni er inte med de nuvarande fördragen om ni vill stanna kvar inom ramen för en internationell organisation?

Vi hade Parisfördraget som upprättade Europeiska kol- och stålgemenskapen. Sedan hade vi Romfördraget som upprättade Euratom och Europeiska ekonomiska gemenskapen. Sedan sa man att vi var tvungna att slå ihop dessa internationella organisationers befogenheter för att ge dem mer makt. Vi slog ihop dem! Sedan igen, 1986, sa man att vi behövde Europeiska enhetsakten för att EU verkligen skulle kunna bära frukt och uppfylla förväntningar. Så vi fick Europeiska enhetsakten. Knappt hade denna antagits förrän man sa att detta inte var tillräckligt. Vi behövde Maastrichtfördraget från vilket skulle flöda mjölk och honung. Efter Maastrichtfördraget kom Amsterdamfördraget. Efter Amsterdamfördraget kom Nicefördraget. Ni är inblandade i en process som syftar till att skapa denna europeiska superstat. Det går emot andan i EU, platsen där nationernas frihet och självständighet uppfanns. Därför säger vi beslutsamt nej till detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Jim Allister (NI).(EN) Fru talman! ”Nej” är inte ett ord som är särskilt svårt att förstå. Det ständiga misslyckandet att godta den politiska verklighet som ett förkastande utgör sammanfattas i punkt 3 i detta betänkande. Där noterar man de farhågor som befolkningen i Frankrike och Nederländerna har gett uttryck för. Frankrike och Nederländerna uttryckte inte farhågor. De uttryckte förkastande. Det är denna vägran att öppet möta denna verklighet som har fått EU att fastna i gamla hjulspår under de senaste två åren.

Detta betänkande kommer inte att bidra till att föra oss vidare på något sätt, eftersom man i betänkandet fortfarande insisterar på allt som har förkastats, nämligen statsapparaten för EU och ytterligare minskande av nationella befogenheter och veton. Det är de som inte kan godta att konstitutionen har hakat upp sig som drar mot ett EU med två hastigheter. Om det är detta som ni måste ha; låt oss då skaffa det. Men lämna de stater som vill ha verklig nationell kontroll och makt utanför. Och låt oss, även som en kompensation, sända hem de verkliga befogenheterna, föra tillbaka dem från Bryssel. Då kan de som vill ha mer EU få det, och de som vill ha mindre EU kan få det. Men man kan inte pracka på oss alla en konstitution som redan har förkastats, oavsett hur mycket man döljer och ompaketerar den.

 
  
MPphoto
 
 

  Panayiotis Demetriou (PPE-DE).(EL) Fru talman! Jag vill gratulera Enrique Barón Crespo och Elmar Brok som har lyckats kombinera vision och pragmatism i sitt betänkande.

Visionen är att konstitutionsfördragets grundläggande delar ska behållas. Pragmatismen för oss ligger i att vara selektiva och att förhandla oss emellan för att kunna hitta en ny kompromiss. Det måste emellertid vara en kompromiss där man i utformningen av konstitutionsfördraget behåller de principer och värderingar som vi satte vår tillit till under konventet om Europeiska unionens framtid.

Helt korrekt har ni betonat att mänskliga rättigheter inte får saknas i texten, vad den än säger. Där, liksom i övriga delar som ni har hänvisat till, har ni helt rätt.

Parlamentet måste ta täten när det gäller ansträngningarna för att finna en lösning till och en väg ut ur den konstitutionella kris som EU står inför. EU kan inte fortsätta i sin nuvarande takt. EU kommer inte att kunna spela den roll som det behöver med utgångspunkt från våra principer och värderingar om det inte går vidare snabbt och rätt eftersom globaliseringens utmaningar inte kommer att göra detta möjligt.

Vi talar om att kompromissa. När vi talar om kompromisser måste vi vara balanserade och realistiska. De 18 respektive 4 stater som avser att godkänna konstitutionsfördraget så som det ser ut kan inte vara redo för en kompromiss, medan de andra staterna och dess medborgare talar om en orubblig kamp när det gäller vissa frågor som ligger till grund för deras argument. Vi måste agera både riktigt och rättvist. Det gäller alla, både de som har godkänt konstitutionsfördraget och de som är skeptiska.

För att avsluta anser jag att EU inte kan fortsätta så här utan måste gå vidare och ge både sina medborgare och unionen en framtid så att EU kan gå framåt.

 
  
MPphoto
 
 

  Richard Corbett (PSE).(EN) Herr talman! Jim Allister har just sagt att ordet ”nej” inte är svårt att förstå, men ordet ”ja” är lika lätt att förstå. Vi befinner oss i en situation där en stor del av medlemsstaterna har sagt ja. Två har sagt nej, vissa har några få reservationer, men alla 27 har kommit överens om att sätta igång en process för att försöka överbrygga denna klyfta, att försöka finna en lösning som alla 27 ska lyckas ratificera. I detta betänkande, som jag lovordar och som min grupp kommer att stödja, bekräftas detta försök. Vi anser att det är riktigt att göra ett försök att överbrygga denna klyfta och finna en lösning som alla 27 kan ratificera.

Europaparlamentet, som väljs av Europeiska unionens medborgare, godkände konstitutionsfördraget med en överväldigande majoritet genom att anta betänkandet av Íñigo Méndez de Vigo och mig själv för två år sedan. Så det faller sig helt naturligt att vi håller med de 22 medlemsstater som önskar behålla texten så intakt som möjligt. Jag anser att detta är mycket logiskt. Parlamentet skulle föredra ändringar av formen i stället för att offra innehållet. Parlamentet skulle föredra att överge symbolerna hellre än innehållet. Detta är tydligt, och detta kommer utan tvivel att bli en del av lösningen, men det är föga troligt att det räcker. Frågorna om konstitutionens innehåll måste i vissa fall tas upp, kanske för att förbättra, utvidga eller omarbeta det. Men det är grundläggande att vi försöker behålla dessa praktiska reformer i konstitutionsfördraget, och det är en samling mycket praktiska reformer – dessa reformer som gör EU i stånd att fungera allteftersom det fortsätter att utvidgas och att förbättra sin demokratiska ansvarsskyldighet. Denna är grundläggande och måste behållas. Konstitutionsfördraget innehåller ett sådant reformpaket. Låt oss göra vårt yttersta för att rädda så många av dessa reformer som möjligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE). – (FI) Fru talman! Jag önskar förbundskansler Angela Merkel all framgång i hennes försök att finna en gemensam åsikt om EU-konstitutionen och EU:s handlingsplan. Ett sådant arbete kräver drömmar, men också realism. Om någon kan klara detta så anser jag att det är Angela Merkel.

Jag hoppas att hon har, och kommer att ha, som sitt ledmotiv det som hon själv föreslog innan arbetet med Berlinförklaringen inleddes. Då var det hennes hopp och villkor att Berlinförklaringen skulle bli något som varje EU-medborgare skulle vilja ha och kunna läsa. Konstitutionsfördraget borde vara så. Jag hade ändå velat att förberedelserna både på nationell nivå och på EU-nivå skulle ha skett med iakttagande av insyn i processen. EU varken förtjänar, ska eller kommer att genomföra ett konstitutionsfördrag som inte har utarbetats öppet utan bakom stängda dörrar.

Förtydligandet och förenklandet av fördragen var ett av huvudmålen när de granskades under Europeiska rådets toppmöte i Nice 2000. Nu måste vi vara modiga nog att erkänna att denna text inte är tydlig. Det är ett otydligt och förvirrande paket, och hur mycket man än läser är texten ändå inte tillräckligt tydligt.

Det vore intressant att veta hur många ledamöter både från Europaparlamentet och från de nationella parlamenten som har läst hela texten i detta konstitutionsfördrag. Dessa bestämmelser som anger hur EU ska agera, vilken politik det ska föra, dess befogenheter samt hur det ska fatta beslut. Jag gissar att endast ett fåtal i denna kammare har läst det.

 
  
MPphoto
 
 

  Konrad Szymański (UEN). – (PL) Fru talman! Så som saker och ting ligger till beror framgången för reformen av Europeiska unionen på den flexibilitet som alla parter visar i förhandlingsprocessen. Med tanke på det måste det sägas att den ståndpunkt som presenteras här idag är synnerligen stelbent och inrotad. Europaparlamentet arbetar enligt en logik som inte lämnar plats för någon kompromiss och måste därför ta sin del av ansvaret för misslyckandet med reformprocessen av fördraget.

Istället för att skärpa villkoren behöver vi nu tecken på god vilja gentemot de länder som har uttryckt farhågor för den tidigare fördragstexten. Om reformen ska slutföras med framgång måste Nederländerna, Polen, Tjeckien, Storbritannien och Frankrike få ett nytt erbjudande och ett mer flexibelt förhandlingsmandat vid regeringskonferensen när det gäller utrikespolitik, fördelningen av befogenheter och även omröstningssystemet i rådet. Att utöva påtryckningar för att förhindra denna debatt kan bara leda till att ytterligare år går förlorade.

Jag tyckte om den bok av Hemingway som Íñigo Méndez de Vigo hänvisade till, men jag förstod den på ett helt annat sätt. Om Hemingways gamle hjälte hade valt en mindre, medelstor fisk skulle han lätt ha nått den säkra hamnen och haft något att äta. Istället valde den här figuren en alldeles för stor fisk, återvände tomhänt till hamnen och miste nästan livet. Jag vill bespara Europeiska unionen liknande upplevelser, och därför kommer jag inte att stödja detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Bernat Joan i Marí (Verts/ALE).(EN) Fru talman! Vi måste göra EU politiskt starkare. Detta är en av Europaparlamentets viktigaste uppgifter.

För Europeiska fria alliansen innebär ”mer” EU fler tillfällen till frihet för statslösa nationer, konstitutionella regioner och nationella minoriteter. EU är det huvudområde på vilket vi kan samarbeta och vara tillsammans. Av denna anledning behöver vi inte bara ett fördrag, utan också en konstitution för EU i framtiden. Vi måste därför stödja en reform av fördraget för att göra EU starkare och göra begreppet europeiskt medborgarskap till ett gemensamt mål för alla européer. Av denna anledning måste EU stå enat i framtiden när det gäller nyckelfrågor som invandring, säkerhet, klimatförändring och sysselsättning.

 
  
MPphoto
 
 

  Esko Seppänen (GUE/NGL). – (FI) Fru talman! Europaparlamentet antar nu en ståndpunkt med hänvisning till sitt utskotts initiativbetänkande om något som inte ligger inom dess behörighet, varken i fråga om innehållet eller om slutresultatet. Följaktligen är betänkandet europropaganda till förmån för en konstitution på ett område där den politiska eliten inte har någon kontakt med folket. Enligt en opinionsundersökning som omfattar hela EU vill 75 procent av EU:s medborgare ha en folkomröstning om konstitutionen, i vilken invånarna i 11 av de gamla medlemsstaterna skulle förkasta den.

Mitt eget land, Finland, har ratificerat den inte längre gällande överenskommelsen, och det gjordes mot folkets vilja. En ny opinionsundersökning på uppdrag av vår grupp i Finland visar att finnarna motsätter sig en konstitution i landet som helhet: i alla ålders- och yrkesgrupper och alla politiska partier. Europaparlamentet tar ställning för konstitutionen mot folkets uppfattning i många länder. Det kommer inte att stärka dess legitimitet eller konstitutionens legitimitet i medlemsstaterna. Man borde ha mod att fråga folket om dess uppfattning.

Vad spelet går ut på är tydligt i den hemliga lista med 12 frågor som det tyska ordförandeskapet skickade ut till medlemsstaterna: låt oss ändra ordalydelsen men behålla det gamla innehållet. Det nya konstitutionsförslaget är således bara trollerikonster.

 
  
MPphoto
 
 

  Vladimír Železný (IND/DEM).(CS) Fru talman! Det betänkande som vi idag tar upp utgör ett försök att uppväcka en död, vilket i det här fallet är den konstitution som det franska folket dödade och som nederländarna så entusiastiskt begravde.

Men problemet är att den eurokratiska eliten inte har någon tanke på att ta till sig detta enkla faktum. Därför har processen inletts med att avlägsna ett av de mindre fogliga elementen från beslutsprocessen, med andra ord medborgarna i medlemsstaterna. Denna idé framställdes i ett hemligt frågeformulär som det tyska ordförandeskapet skickade ut till regeringarna i medlemsstaterna. En punkt i frågeformuläret innehåller helt öppet frågan: tänk om vi skulle anta ett dokument under ett annat namn med samma innehåll och av samma rättsligt bindande karaktär som konstitutionen? Det kunde inte ha sagts tydligare. För att det inte ska låta så simpelt skjuter vi dessutom in lite klimatrelaterade farhågor, och för de mer omedgörliga en utökad form av energisolidaritet som muta, så att de har något att visa folk där hemma. Viktigare är att vi fråntar de små länderna vetorätten och säkrar en ny majoritet för de stora länderna. Sedan namnger vi det hela på ett sådant sätt att vi inte längre behöver hålla en folkomröstning.

Betänkandets föredragande vill helst bortse från att det alltjämt återstår för Tyskland att ratificera konstitutionen, och de gör det därför att det räcker med presidentens underskrift för att ratificera den. De förbiser också att konstitutionen endast ratificerades av 16 av de 27 medlemsstaterna, vilket bara utgör 37 procent av EU:s befolkning. Och de förbiser också att den tidsfrist på två år har gått ut efter vilken minst 80 procent av medlemsstaterna skulle ha ratificerat konstitutionen för att processen skulle fortsätta. Och slutligen förbiser de att detta krav fastställdes i en konstitution som påtvingades de nya medlemsstaterna som en del av deras anslutningsfördrag.

 
  
MPphoto
 
 

  Corien Wortmann-Kool (PPE-DE). – (NL) Fru talman! Jag vill först och främst tacka de båda föredragandena för deras insatser.

Betänkandet är ambivalent såtillvida att det eftertryckligen stöder huvuddelarna i konstitutionsfördraget medan det också tar hänsyn till de senaste årens utveckling, även om detta kunde ha gjorts i större utsträckning. När allt kommer omkring är allmänheten avgörande för att EU ska fungera, och det inte bara i Nederländerna och Frankrike. Det är mycket viktigt att även Europaparlamentet redogör ordentligt för denna kritik. Lyckligtvis ökar nu stödet i Europa för föreställningen att saker och ting måste förändras. Ut med konstitutionen.

Betänkandet kan räkna med vårt stöd, även om vi har svårigheter på en del punkter. Vi stöder betänkandet därför att det innebär ett försvar för de centrala delarna i konstitutionsfördraget. Samtidigt – och det är en sak som förnekas av en del – öppnar det också dörren för förändring: klargörande av uttrycket ”subsidiaritetsprincipen”, inga konstitutionella drag, ingen europeisk stat och, när det gäller en rad problem som vi står inför i vår tid, större ambitioner på EU-nivå, och även allmänhetens deltagande och de nationella parlamentens roll. Men denna roll bör också innefatta tillbörlig respekt för Europaparlamentets roll.

Ett Europa på bara våra villkor finns inte. Vi måste tillsammans komma fram på andra sidan, och vi bör kunna klara det under kvinnlig ledning. Jag vill önska Angela Merkel, och även vår egen Hans-Gert Pöttering och kommissionens ordförande José Manuel Barroso, mycket framgång, och vi måste alla stödja dem för att denna situation ska få ett tillfredsställande slut.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: PÖTTERING
Talman

 
  
MPphoto
 
 

  Genowefa Grabowska (PSE). – (PL) Herr talman! Elmar Brok och Enrique Barón Crespo har utarbetat ett bra betänkande som förtjänar vårt fulla stöd. Jag stödjer det helhjärtat och kommer att rösta för det. Med detta betänkande sänder Europaparlamentet ut en signal om att parlamentet vill ha en union som den som beskrivs i punkt nio i betänkandet, nämligen en effektivare union som fungerar bättre och som bryr sig om sina medborgares rättigheter.

Vi sänder ut en signal till regeringskonferensen om att vi stöder de 18 länder som har ratificerat fördraget och står på deras sida. Icke desto mindre erkänner vi behovet av förändringar som är ett oeftergivligt krav för att de återstående länderna ska genomföra ratificeringen, och är öppna för nya synpunkter i frågan. Förändringarna skildras i punkt 12 i resolutionen. Jag är särskilt glad över att konstatera att nämnda punkt innehåller en hänvisning till energisolidaritet som är synnerligen viktig för mitt land.

I punkt 5 i betänkandet påminns om ansvaret hos de medlemsstater som har undertecknat fördraget. Jag vill tillägga att dessa länder också har ett juridiskt ansvar enligt internationell rätt, särskilt enligt Wienkonventionen om traktaträtten. Mitt land, Polen, har ännu inte ratificerat konstitutionen för Europa, men en stor majoritet polacker stöder Europa. Det polska folket hör till de mest Europavänliga samhällen som finns. Jag anser att det tyska ordförandeskapets motto enligt vilket vi tillsammans måste bygga Europa bör riktas till regeringar, inte till medborgarna. Dessa är sedan länge övertygade om riktigheten i mottot.

 
  
MPphoto
 
 

  Mario Borghezio (UEN).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Detta är ett betänkande som fortfarande är inne på den felaktiga linjen att erbjuda hästkurer i försöken att hålla en konstitution vid liv som har förkastats av invånarna och sedan hållits uppe av de stora förkämparna för federalism, som den italienske premiärministern, Romano Prodi, som förvägrar Norditalien, Padania, intern federalism i fråga om skatter så att regionen kan få rätt gentemot det ”tjuvaktiga Rom”.

Det betänkande som vi tar upp undviker frågan om kriterierna för att begränsa utvidgningen, vilken, som premiärminister Jan Peter Balkenende med rätta har påpekat, är central för den politiska debatten om Europa. Istället för att käbbla om dessa juridiska svepskäl borde EU koncentrera sig på sina praktiska problem och samla sina krafter för att skydda produktion, arbete och sysselsättning, till exempel genom att svara på de uttryckliga, tungt vägande farhågorna från europeiska företag med fakta istället för med vag byråkratisk jargong som Peter Mandelson har gjort. Våra företag kräver att få skydd mot det stopp som vår ultraliberale kommissionsledamot för handel har infört för antidumpningsåtgärder sedan årets början.

Våra företag och arbetstillfällen drabbas på grund av dessa felaktiga beslut som har förvärrats ytterligare av dagens beslut i Europeiska centralbanken att höja lägsta utlåningsräntorna. De beslut som fattas av Bryssel är felaktiga eftersom de utgör hinder på vår väg mot framsteg, arbetstillfällen och välfärd för Europa och skiljer sig därför från de djupt rotade känslorna och uppfattningarna hos de europeiska medborgare som betalar en del av sina skatter för att underhålla Bryssel.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvia-Yvonne Kaufmann (GUE/NGL).(DE) Herr talman! Rådets ordförandeskap måste ge sig på det omöjliga vid toppmötet. Eftersom europeisk integration bara kommer att lyckas om alla medlemsstater samarbetar anser jag att den enda vägen ut ur den konstitutionella krisen är att ge den kommande regeringskonferensen ett mandat med klara direktiv och en tydlig tidtabell.

Den enda möjliga utgångspunkten för förhandlingar är den existerande texten för konstitutionsfördraget. Den är undertecknad av alla 27 stats- och regeringschefer. Två tredjedelar av alla medlemsstater, som representerar en majoritet av unionens befolkning, har ratificerat den i enlighet med sina respektive konstitutionella krav. Låt mig uttala mitt starka stöd för punkt 11 i betänkandet, där det slås fast att förhandlingsresultat som jämfört med konstitutionsfördraget skulle leda till en minskning av skyddet av de grundläggande rättigheterna liksom till mindre demokrati, insyn och effektivitet i unionens verksamhet kommer att avvisas. Detta gäller i synnerhet varje inskränkning av välfärdsstaten. Klausulen om allmän tillämpning av socialpolitik i del III av konstitutionsfördraget, till exempel, kan inte vara förhandlingsbar. Detsamma gäller för de värden som det hänvisas till i artikel 1.2, i vilken unionen definieras som en gemenskap som bygger på gemensamma värden. Det är bra att vårt parlament visar rött kort för alla dem som försöker dra sig tillbaka i skydd av den nationella självständigheten under förevändning av nej-rösterna i Frankrike och Nederländerna.

Den rent ut löjliga skuggboxningen om symbolerna för europeisk integration måste också stoppas. Människor i Europa vill inte ha gräl om flaggor eller hymner utan vad de vill ha är djärva lösningar som leder till framgång. Vi behöver därför en lösning med en ”konstitution-plus”, särskilt för att stärka den europeiska sociala modellen.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Tack, fru Kaufmann. Om jag får komma med ett kort påpekande, så välkomnades jag när jag förra veckan besökte Knesset av en orkester som spelade Europahymnen. Med hänsyn till allt som händer just nu så borde vi förvisso överväga om inte vi skulle göra det här i Europaparlamentet också.

 
  
MPphoto
 
 

  Witold Tomczak (IND/DEM). – (PL) Herr talman! Förespråkare för den europeiska konstitutionen anstränger sig kontinuerligt för att omvandla den Europeiska gemenskapen och unionen till en kontinental superstat. Detta är det största problemet med den europeiska konstitutionen. Ett sådant tillvägagångssätt ligger inte i de europeiska nationernas intresse. Trots de många demokratiska förklaringar som har gjorts så kommer det att innebära det första steget på den farliga vägen mot totalitarism på vår kontinent.

Att successivt avskaffa de politiska funktionerna i nuvarande nationella strukturer är en mycket farlig utveckling. Om nationalstaternas politiska funktioner ersätts av övernationella strukturer kommer det att skada kulturarvet i enskilda nationer. På längre sikt kommer det att leda till att suveräna stater försvinner. Därför måste det sättas stopp för de livsfarliga processerna att bygga en europeisk superstat. Den europeiska konstitutionen och alla dess ersättningar måste avvisas. De fria nationerna i Europa behöver inte konstitutionen för att samarbeta.

En debatt måste genast initieras om hur nationernas rättigheter kan garanteras i dagens värld, särskilt i Europa. Det är betecknade för den europeiska konstitutionens förespråkare att de undviker att använda uttrycket suveränitet, som om de blev förskräckta av det. De är välvilliga nog att erbjuda oss rätten till en identitet, men man kan bevara den även när man berövas sin frihet. Den europeiska konstitutionen utgör ett angrepp på suveräniteten. Den är ett hot mot nationalstaternas självständighet, mot deras frihet och självbestämmande. Jag ber parlamentet att låta nationerna leva i frihet. Europas nationer vill förbli suveräna stater!

 
  
MPphoto
 
 

  Maria da Assunção Esteves (PPE-DE).(PT) Vid den kommande regeringskonferensen måste EU blicka framåt och måste se till själva kärnan för unionens existens. Här i Europa förkunnade upplysningen människovärdets transcendens och förespråkade en union av människor för att ge liv åt detta värde.

Redan på 1700-talet ställde Kant upp grundsatserna för evigt liv och hävdade att länders nationella konstitutioner inte kan fungera adekvat utan den passande yttre ordningen. Modernitet bygger på en politik som sätter människan i centrum, på flexibla institutioner och på makt som ett medel för rättvisa.

Den europeiska konstitutionen är en av de förestående uppgifter som kan göra det möjligt för oss att under vår livstid fullfölja den modernitet vars vagga Europa är. Behöver vi inte ett projekt för rättvisa som bara är möjligt om det får stöd i politisk delaktighet? Om vi gör det, då är konstitutionen svaret. Den utgör grunden för storskalig demokrati, för att stärka parlamentets makt, för att återställa balansen mellan centrum och medlemsstaterna, för stadgan om de grundläggande rättigheterna, för politisk verksamhet i ett nätverk och för regler för beslutsfattande som ger styrbarhet och effektivitet i syfte att uppnå ett mänskligt och öppet Europa.

Världen ställer oss allt oftare inför nya realiteter. De politiska eliterna har ett ansvar att skapa nya paradigm och att definiera nya levnadssätt. Medan vi fortsätter på denna väg mot samförstånd – och här vill jag ge ett erkännande åt Enrique Barón Crespo och Elmar Brok – blir jag bedrövad över att symbolerna för Europa nedvärderas. Det är inte så att detta motsvaras av någon riktig anledning till oro bland medborgarna. Det är snarare så att det svarar mot farhågor som tas upp i lösryckta, extrema yttranden. Europa är i färd med att återupprätta sina grundvalar, och nu är inte tiden inne att avskaffa den symboliska dimensionen. Paul Valéry sa en gång att Europa bara skulle komma att byggas under hot om förfall.

Kanske kan vi svara att Europa byggs med bestämd vilja och klart förnuft. En sak är säker, och det är att när vi ger oss ut på denna odyssé så finns det inte plats för halvmesyrer.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Carnero González (PSE). – (ES) Vi får inte tröttna på att förklara att den europeiska konstitutionen inte är problemet, utan snarare lösningen.

Jag anser att de av oss som satt med i konventet kan konstatera att den konstitution som vi utarbetade där i själva verket är den bästa tänkbara lösningen. Åtminstone av tre orsaker, dvs. det samförstånd som därigenom uppnåddes, de väsentliga framsteg som konstitutionen omfattar, och dessutom det faktum att konstitutionen gör det möjligt för oss att fullborda den politiska unionen.

Det vi nu bör göra – och detta är syftet med betänkandet av Enrique Barón Crespo och Elmar Brok – är att rädda denna konstitution, inte kullkasta eller trassla till den, och inte heller förvandla den till – för att använda ett ord från den italienska politiken – en cosa [sak]. Vi behöver en konstitution, inte en odefinierbar cosa.

Därför anser jag att vi bör ha tre faktorer i åtanke. Först och främst, budskapet. Jag tycker inte om idén att vi skulle sluta kalla konstitutionen för en ”konstitution”. Jag tycker inte om idén att vi skulle göra oss av med symboler. Jag tycker inte ens om idén att vi skulle förändra dess utformning för att göra den obegriplig. Om vi inte har något val än att göra just detta så måste vi emellertid rädda dess innehåll. Detta innehåll omfattar något som vi alltför ofta glömmer bort att nämna, nämligen ett utvidgat medbeslutande och stadgan om de grundläggande rättigheterna.

Och med hänsyn till förfarandet; inser vi här i parlamentet att det handlar om en process som är tänkt att rädda konstitutionen, men som är alltför hemlighetsfull och mellanstatlig? När allt kommer omkring handlar det om vad vi vill, men ofta vet vi inte vad det är vi talar om.

Jag anser att Europaparlamentet måste tala klarspråk med regeringarna, och förklara innehållet i detta betänkande, men parlamentet måste också vända sig till de nationella parlamenten.

Om vi förkastar regeringskonferensens resultat måste vi också uppmana de nationella parlamenten att agera i enlighet med detta.

Låt oss agera konsekvent, åtminstone denna gång.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Karatzaferis (IND/DEM).(EL) Herr talman! Det som EU är i störst behov av är klarhet. Mer klarhet. Vi kastar skuggor. Vi förmörkar våra beslut, metoder och det som vi i sista hand vill uppnå. Givetvis har vi ett ännu större behov av demokrati än av klarhet. Vi riktar oss inte till folket. En arbetare i Polen, en jordbrukare i Grekland eller en läkare i Belgien har ingen aning om vad som slutligen händer med denna konstitution. Vi behöver demokrati. Vi bör inte frukta folket. Vi måste vända oss till medborgarna och ta reda på vad de har för ståndpunkt. Detta bör omfatta samtliga medborgare och ske på samma dag i en allmän folkomröstning. Vi fattar beslut på folkets vägnar. De 27 stats- och regeringscheferna, som leder länderna i dag men inte i morgon, kan inte besluta om ödet för EU:s medborgare för århundraden framåt.

Jag kommer från Aten, den stad där demokratin föddes. Det var där Pnyx låg. Det var där besluten fattades, och den som ignorerade folket blev landsförvisad. EU:s folk kommer att landsförvisa oss alla en dag om vi inte uppfyller deras förväntningar på demokrati och rättvisa.

 
  
MPphoto
 
 

  Gunnar Hökmark (PPE-DE).(EN) Herr talman! Jag har tre kommentarer. För det första är det viktigt att vi inte låter problemen med det nya fördraget överskugga framstegen inom Europeiska unionen och våra prestationer. På ett sätt är våra prestationer de bästa argumenten för ett nytt fördrag. De ger oss nya ansvarsområden och understryker behovet av att en ny makt fattar beslut. Om Europeiska unionen var ett misslyckande skulle ingen ha vänt sig till oss för att ta itu med klimatförändring eller för att få bidrag till stabiliteten på Balkan. Vi skulle inte ha haft några nya ansökningar om medlemskap. Vi får inte glömma att prestationer är de viktigaste argumenten för ett nytt fördrag.

För det andra måste vi se till att det nya fördraget uppstår till följd av politiska utmaningar och inte av olika politiska symboler. Vi måste lyckas välkomna nya medlemmar och ha en tydlig, demokratisk kontroll och ansvarsskyldighet när det gäller de gemensamma beslut som vi fattar. Vi måste få tillfälle att fatta de nödvändiga besluten för att bekämpa brottslighet, möta utmaningar på områdena miljö och energipolitik och för att säkerställa stabiliteten i vårt grannskap och i andra delar av världen där det behövs.

För det tredje måste vi förstå och se till att det blir viktigare att ha en gemensam utrikespolitik i stället för en gemensam utrikesminister. Det är viktigare att lyckas fatta avgörande beslut än att ha en vald ordförande för Europeiska rådet. Det är viktigare att se till att vi lyckas fatta beslut på alla de områden där vi i dag står inför utmaningar. Det är viktigare än symboler. Vi behöver ett fördrag, inte nödvändigtvis det som diskuteras.

 
  
MPphoto
 
 

  Pervenche Berès (PSE). – (FR) Herr talman! Jag anser att om parlamentet vill göra något av värde i det här skedet måste vi försvara stadgan om de grundläggande rättigheterna. Jag tror nämligen att den frågan kommer att få stå tillbaka i slutsatserna av förhandlingarna mellan stats- och regeringscheferna. Även jag anser att det betänkande som lagts fram av våra kolleger Enrique Barón Crespo och Elmar Brok, genom punkterna 12 och 17, öppnar för en möjlig framtida väg som vi bör lita på. I dessa punkter uppges att våra medborgares förväntningar handlar om grundläggande, och inte institutionella, frågor. I punkt 17 uppmanas kommissionen att som svar på vissa ändringar modernisera och anpassa den text som vi i dag behandlar, och att därigenom ta hänsyn till dessa förväntningar. Det är det frågan gäller.

Saken är den att slutsatserna från Europeiska rådet den 8 mars bör införlivas i vår politik, så att unionen kan fungera på så sätt att den kan förverkliga den politik som våra medborgare förväntar sig. Denna politik gäller miljömässig sammanhållning, med en möjlighet att bemöta de energiutmaningar vi står inför, och förväntningar på det sociala området.

Detta är verkligheten bakom de aktuella frågorna, och detta är också anledningen till varför det som Enrique Barón Crespo och Elmar Brok föreslår, enligt min åsikt, är godtagbart så länge människorna inte tas för att vara idioter. Om man nöjde sig med att föreslå en ändring av textens presentation, för att man inbillar sig att det bara var innehållet som fick vissa nationer att säga nej, så skulle det tyda på att man inte såg till de faktiska omständigheterna bakom dessa nationers omröstningar. Jag hoppas att parlamentet kommer att rösta i en riktning där man tar hänsyn till detta under morgondagen.

 
  
MPphoto
 
 

  Simon Busuttil (PPE-DE).(EN) Herr talman! Det är tydligt att utgångspunkten för en granskning av fördraget måste utgöras av den aktuella konstitutionstexten av en enkel anledning: den undertecknades av alla medlemsstater. Om en underskrift betyder något så måste de sannerligen visa sitt åtagande för den, och texten ratificerades också av 18 medlemsstater. Med denna utgångspunkt borde vi söka en kompromiss där man tar hänsyn till tre faktorer.

Den första är farhågorna i de länder som har förkastat fördraget, och farhågorna i de länder som fortfarande inte har ratificerat det. Den andra är att vi borde beakta vissa misstag som vi kanske har begått – och ja, vi har gjort några misstag längs vägen. Vi kanske gick för snabbt fram till exempel när det gällde att underteckna en konstitution bara fem månader efter den största och viktigaste utvidgningen av Europeiska unionen, eller genom att framstå som alltför ambitiösa, inte minst genom att utnämna fördraget till en konstitution när vårt ursprungliga uppdrag blott handlade om en förenkling.

Det tredje och sista, den punkt som vi borde beakta är att vi i kompromissen också måste ta hänsyn till den nya verklighet som vi lever i och de nya utmaningar som vi står inför och som man kanske inte har beaktat tillräckligt i konstitutionen. Jag tänker till exempel på en gemensam invandringspolitik och en gemensam strategi när det gäller klimatförändring. Ja, det tyska ordförandeskapet, och det portugisiska ordförandeskapet därefter, har en delikat avvägning att göra, och vi önskar dem lycka till. De behöver det sannerligen!

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Andersson (PSE). – Tack så mycket herr talman. Jag vill börja med att tacka föredragandena för att de har lagt fram ett välbalanserat förslag som innebär att Europaparlamentet står fast vid sina synpunkter om fördraget men samtidigt är realist och förstår att det kommer att ske förändringar. Dessa förändringar får inte ske till priset att det blir ett minifördrag med bara institutionella frågor. Man måste ta hänsyn inte bara till de två länder som har sagt nej, utan även till alla de länder som har sagt ja. Ett nytt fördrag måste spegla de frågor som medborgarna tycker är viktiga.

Klimathotet måste få en plats, det sociala Europa måste få en plats och det är viktigt –som även andra har sagt – att utvidgningen kan genomföras. Jag tror dock inte att lösningen är att föra in Köpenhamnskriterierna i fördraget. Det krävs istället om institutionella reformer. Dessutom är det viktigt att vi inte bara talar om öppenhet i Europa. Den process som nu börjar pågå skall ske i öppenhet och dialog med medborgarna, så att vi kan föra en diskussion under tiden den pågår.

Sedan vill jag säga följande till yttersta högern, som ofta går ut och predikar mellanstatlighet mot överstatlighet: Från den yttersta högern har man lagt de mest överstatliga förslagen av alla. Man vill tvinga medlemsländerna till folkomröstning. Det är faktiskt medlemsländernas egen sak att bestämma i vilka former man skall hantera detta konstitutionella fördrag. Här har högerkrafterna gått alldeles för långt.

 
  
MPphoto
 
 

  Marian-Jean Marinescu (PPE-DE). – Proiectul Europa a avut succes iar datoria noastră este să-i oferim mijloacele pentru a funcţiona bine şi în viitor. Din acest motiv, proiectul are nevoie de un fundament clar, transparent, solid şi eficient asumat prin consens, prin voinţa şi experienţa politică şi democratică a tuturor membrilor săi, deoarece obiectivul nostru comun este mai presus de orgoliile şi de temerile individuale. Pentru a fi cu adevărat solidari pentru dezvoltare durabilă, cooperare, extindere şi coeziune avem nevoie de instituţii solide şi eficiente care să ne garanteze funcţionarea, avem nevoie de o politică de securitate şi apărare comună, de o politică externă comună. Acceptarea unui acord politic de bază chiar şi într-o formă restrânsă, precum şi continuarea politicii de vecinătate vor face ca Uniunea Europeană să crească şi să se dezvolte nu numai pentru sine, ci şi cu toate statele din jur, oferindu-le astfel nu numai promisiuni, ci şi exemplul elocvent că numai împreună ne putem dezvolta cu adevărat. De aceea consider că iniţiativa raportorilor este extrem de bine venită şi sper că la Consiliul din iunie se va ţine cont de opiniile exprimate în acest raport.

 
  
MPphoto
 
 

  Libor Rouček (PSE).(CS) Mina damer och herrar! Dagens betänkande har utarbetats under det tyska ordförandeskapet, och jag vill därför börja med att tacka våra tyska vänner för deras omfattande insatser för att övertyga rådet om att det, vid toppmötet i juni, ska åta sig att efterlysa en regeringskonferens och att genomföra en arbetsplan med en tydlig målsättning att nå en överenskommelse före årets slut.

Till följd av EU:s historiska utvidgning till att omfatta 27 medlemsstater är unionen i behov av en ny konstitutionell grund. Den behöver instrument för att kunna fungera effektivt och demokratiskt. Den behöver resurser för att kunna bemöta medborgarnas oro kring frågor som globalisering, olaglig invandring och tryggandet av energiförsörjningen.

Dessa instrument och resurser ingår i viss utsträckning i det utkast till konstitutionsfördrag som har ratificerats av två tredjedelar av medlemsstaterna. Fyra andra stater har bekräftat sitt åtagande att ratificera det, och att behålla de grundläggande principerna och innehållet i detta dokument. Denna tydliga majoritet, dessa samlade styrkor borde utgöra grundvalen för ytterligare förhandlingar, vars resultat inte under några omständigheter får leda till ett minskat skydd för de mänskliga rättigheterna eller begränsningar av unionens demokratiska och effektiva funktion.

Slutligen vill jag uppmana regeringarna i de tre länder som ännu inte har ratificerat konstitutionen, däribland mitt eget hemland Tjeckien, att respektera det som de har undertecknat och lägga fram dokumentet för medborgarna för ett godkännande. Och om de fruktar sina medborgare borde de åtminstone avhålla sig från att hindra dem som försöker nå en konstruktiv, rask och demokratisk lösning.

 
  
MPphoto
 
 

  Reinhard Rack (PPE-DE).(DE) Herr talman! Vi har fått en hel del råd i den konstitutionella debatten under de senaste månaderna, varav vissa har varit goda och vissa välmenande, medan andra inte ens har varit välmenande. Det mest underliga förslaget var definitivt idén om att avlägsna stadgan om de grundläggande rättigheterna från fördragets huvuddel, och att hålla stadgan levande, åtminstone tekniskt sett, genom en hänvisning. Vid första anblicken kanske detta förslag framstod som välmenande. Det skulle med all säkerhet passa alla dem som vill ha en enkel, lättläst text. Att få 65 färre artiklar kanske är viktigt med tanke på de låga läsförståelsenivåer som fastställdes i Pisastudien i detta vårt EU. Vid närmare granskning ser situationen emellertid helt annorlunda ut.

Vad handlar det om när vi talar om grundläggande rättigheter? Jo, det handlar om skyddet av individen från dem som har makten – varken mer eller mindre. Detta har varit, och måste förbli, en av de historiskt viktigaste uppgifterna för varje gemenskap. Det är just därför som förslaget att tona ned stadgan om de grundläggande rättigheterna, att göra den liten och så osynlig som möjligt, är så upprörande.

I Österrike har vi under flera års tid haft en välgörenhetsinrättning som kallas Licht ins Dunkel – ”Ljuset i mörkret”. Den verkar för att hjälpa samhällets svagare grupper, särskilt i jultider, men inte bara då. Vi behöver också en ”Ljuset i mörkret”-kampanj för stadgan om de grundläggande rättigheterna. Det gläder mig att flera talare i dagens debatt har betonat behovet av att vara ständigt alerta när det gäller frågan om stadgan för de grundläggande rättigheterna och att se till att vi får ett konstitutionsfördrag som kan utgöra hörnstenen i vår framtida gemenskapslagstiftning.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Tack så mycket. Och alltsammans före jul, Reinhard Rack!

 
  
MPphoto
 
 

  Margrietus van den Berg (PSE). – (NL) Herr talman! Bara ett nytt fördrag kan göra EU mer demokratiskt och mer beslutsamt. Det nederländska ”nejet” 2005 var inte ett ”nej” till EU. 72 procent av nederländarna anser nämligen att det europeiska samarbetet är värdefullt. Därför skulle det vara en katastrof för Nederländerna om vi skulle fastna i ett ”nej” utan några alternativ, som det nederländska socialdemokratiska partiet riskerar att göra. Därför föreslår jag en fempunktsplan för ett nytt fördrag, för att göra rättvisa åt det nederländska ”nejet” och för att försöka locka över majoriteten av nederländarna till ”ja”-sidan.

Ett: ett demokratiskt EU, färre veton, ett ökat medbeslutande för parlamentet, öppenhet i beslutsfattandet, farväl till Strasbourg, förbättrat samarbete mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten, men inget rött kort som blandar ihop dessa institutioners respektive maktbefogenheter.

Två: ett mer socialt EU. Att ta med en social klausul som fastslår att offentliga och halvoffentliga bestämmelser inte är underordnade marknaden, men att de kan kompletteras med de nationella medlemsstaternas och regionernas insikter, samt att göra stadgan om de grundläggande rättigheterna bindande.

Tre: ett medborgarnas och regionernas EU tack vare ökad decentralisering och utvidgad subsidiaritet. Att ge gränsområden och regioner möjligheten att undersöka hur saker och ting förhåller sig, samt att ge de europeiska medborgarna rätt att föra upp frågor på dagordningen med hjälp av framställningar.

Fyra: att i det nya fördraget införa strängare anslutningskriterier för att undvika bedrägerier. I händelse av ytterligare utvidgningar måste vi först beställa om vårt eget europeiska hus.

Fem: att förkorta det nya fördraget väsentligt genom att förse samtliga förenklingar med referenser. Detta skulle minska fördraget med 322 artiklar. Låt dessutom fördraget vara ett fördrag, för konstitutionen gav nederländarna en känsla av att de gick miste om sin egen konstitution.

På så sätt kan Nederländerna omvärdera sin ståndpunkt i EU:s främsta led, där vi med hänsyn till våra egna intressen och ideal hör hemma.

 
  
MPphoto
 
 

  Günter Gloser, rådets ordförande. (DE) Herr talman, fru vice ordförande, mina damer och herrar! Jag vill en än gång framföra min uppriktiga tacksamhet till de två föredragande som lagt grunden till dagens debatt. Jag välkomnar också det som jag uppfattar som ett brett stöd för detta utkast till fördrag om upprättande av en konstitution för Europa, kring vilket vi fortfarande har en hel del arbete kvar att utföra.

Íñigo Méndez de Vigo började med att citera Ernest Hemingways berättelse om fiskaren och den enorma fisk som inte bestod av något annat än ben när den fördes i land. Kanske saknade fiskaren de tekniska resurser som kunde ha gjort det möjligt för honom att föra i land den stora levande fisken på ett säkert sätt. Vi som står inför dessa väldiga utmaningar i dag har emellertid alla resurser till vårt förfogande. Vi har erkänt att denna europeiska union måste organisera sig på ett annorlunda sätt för att förbättra sin förmåga till beslutsfattande och för att hantera frågor som skiljer sig från dem som fanns på dagordningen för tio eller femton år sedan.

Det skulle vara synd om det arbete som har utförts och godkänts under de senaste åren plötsligt förkastades. Låt mig, som fram tills nyligen alltid har varit en ledamot som suttit på de bakre bänkarna, klart och tydligt säga att det är fel att använda vaga ord i detta slags debatt. Det är ingen som lurar på någon någonting. Det var en vilja hos parlamentets ledamöter att sammankalla ett konvent till följd av erfarenheterna från Nice. Åtskilliga var dessutom de ledamöter som ville tjänstgöra inom detta konvent för att utarbeta ett nytt fördrag.

En entydig önskan uttrycktes om att parlamentariker från länder som ännu inte var medlemmar av Europeiska unionen också skulle delta. Det är fel att i dag anföra exempel för att försöka visa att det fanns något slags tvång inbegripet i detta. Att det fanns en önskan om att göra dessa länder delaktiga, för att se till att de inte blev påprackade ett fördrag, var något som återspeglade just den demokratiska vilja som utmärker denna europeiska union.

Under de senaste dagarna har det påtalats upprepade gånger att det tyska ordförandeskapet vill nå framsteg. Givetvis vill vi nå framsteg, men inte bara för vår egen del. Vi vill nå framsteg för hela EU. Den 25 mars konstaterade vi nämligen de utmaningar vi står inför och det faktum att vi behöver nya instrument för att hantera klimatförändringen och energiproblemen. Och alla de som kräver mer solidaritet från EU när det gäller klimatet och energin måste givetvis se till att medlen för att uppnå detta mål finns tillgängliga. Jag tackar därför för ert breda stöd. Vi hoppas, som en hedervärd dam sa, att stats- och regeringscheferna uppnår ett tydligt mandat med en bestämd tidsplan för regeringskonferensen.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Tack, herr Gloser. Vi önskar det tyska ordförandeskapet lycka till för det Europas skull som vi alla är delaktiga i. Om EU lyckas kommer även ordförandeskapet att ha lyckats. Det skulle vara ett i det närmaste perfekt resultat.

 
  
MPphoto
 
 

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. (EN) Herr talman! Det närvarar alltid två kvinnor vid våra diskussioner om en ny institutionell överenskommelse och ett nytt fördrag: Angela Merkel, som företräder förhoppningen om en väg framåt, men också Pandora och hennes ask, som vi hoppas inte ska öppnas. Ni kanske minns att det enda som blev kvar i Pandoras ask var hoppet. När allt annat hade strömmat ut ur asken fanns det fortfarande hopp. Vi måste hoppas på en ny överenskommelse. Men vi måste också använda det gyllene tillfälle som vi har just nu.

Jag tittade på våra besökare, våra gäster och åskådare, och jag undrade vad de ansåg om denna debatt. Anser de att det handlar om att väga ”nej”-röster mot ”ja”-röster, eller att vi försöker förklara varför det är så viktigt att upprätthålla den politiska investering som har gjorts för att finna en väg för att fatta Europeiska unionens beslut på ett mer effektivt, öppet och genomblickbart sätt? Det är detta som ingen vill förlora för tillfället. Vi vill inte förlora flera år av diskussioner och förhandlingar och den tid som vi investerat i hela detta förfarande, för vi vill ge Europeiska unionen en starkare röst i världen. Vi vill besluta vem som gör vad, till följd av utvidgningen av Europeiska unionen från 15 till 27 medlemsstater på några få år, och vi måste besluta om de politiska åtgärderna, de nya utmaningar som ligger framför oss när det gäller energi, klimat och invandring.

Det handlar om vårt arbetssätt, att fatta beslut och agera tillsammans. Det är detta som vi måste lösa: vi diskuterar institutionella frågor eftersom de går hand i hand med det politiska innehållet.

Vi har investerat för mycket för att helt enkelt förlora allt. Vi hoppas att det tyska ordförandeskapet kommer att hjälpa oss att finna en lösning, och vi i kommissionen är bereda att hjälpa till. Vi hoppas att medborgarna kommer att känna sig informerade, med allas hjälp, och att vi har haft förmågan att både lyssna och tydligt förklara vad vi vill göra. Tillsammans kan vi göra detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på torsdag.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

 
  
MPphoto
 
 

  John Attard-Montalto (PSE), skriftlig. – (EN) Förfarandet för att anta ett konstitutionsfördrag stoppades av folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna. Vissa medlemsstater fortsatte med ratificeringsprocessen, andra gjorde det inte. Vi gick in i en period av eftertanke.

I dag håller konstitutionsfördraget åter på att få upp farten. I färdplanen anges en konstitution före 2009, före nästa val till Europaparlamentet.

När konstitutionen förkastades valde alla sina ståndpunkter. En ståndpunkt som märktes genomgående var att många av EU:s medborgare kände sig utanför.

För det första är en europeisk konstitution grundläggande om man tror på den europeiska processen.

För det andra måste medborgarna av Europeiska unionens medlemsstater känna att de tillhör EU:s enhet på samma sätt som de känner sig som medborgare av sina respektive stater.

För det tredje är det grundläggande att dessa medborgare begriper vad konstitutionen handlar om.

Jag har gjort en förteckning över dessa prioriteringar, eftersom inte alla medlemsstater i EU delar samma entusiasm för processen. Många européer känner sig inte som EU-medborgare parallellt med sin enskilda nationalitet. Slutligen är de flesta européer fortfarande omedvetna om för- och nackdelarna med konstitutionen. Om vi inte tar itu med dessa frågor på allvar inom två år kan vi mycket väl befinna oss på samma ställe där vi är i dag.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. (FR) Jag välkomnar Europaparlamentets förslag till resolution, vars medföredragande är Elmar Brok (PPE) från Tyskland och Enrique Barón Crespo (PSE) från Spanien, om EU:s konstitutionella process. Detta dokument kommer att bli mycket användbart för det tyska ordförandeskapet, vars roll – under Angela Merkels ledning – är beaktansvärd, när det gäller att fastställa färdplanen i samband med nästa möte med Europeiska rådet, den 20–21 juni 2007.

I detta förslag erkänner man slutligen att EU:s medborgare och deras företrädare i Europaparlamentet måste bli bättre på att delta i den institutionella processen. Om vi vill gå från ett teknokratiskt EU mot ett politiskt EU måste vi sluta att göra upp planerna för detta EU i ambassadörernas salonger, och således röra oss från ett diplomatiskt EU till ett demokratiskt EU.

Jag välkomnar också klarsyntheten hos Frankrikes nye president Nicolas Sarkozy, som har föreslagit ett förenklat institutionellt fördrag. Det är det enda sättet för oss att kunna utvecklas och hoppas på att förändra våra institutioner, med en förespegling om att genomföra valet till Europaparlamentet i juni 2009 med nya bestämmelser. Vi är tvungna att uppfinna en plan B som aldrig har existerat, och förnuftet måste råda över dogmatismen och andra demagogiska ståndpunkter. Folkets EU är på gång.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexandra Dobolyi (PSE), skriftlig.(HU) Enligt konstitutionsfördraget är unionens syfte att främja fred, grundläggande värderingar och välfärd hos människorna i medlemsstaterna, samt att skapa ett område utan inre gränser som skänker frihet och säkerhet till unionens medborgare, genom en balanserad tillväxt och ökad solidaritet mellan medlemsstaterna.

”Perioden av eftertanke” har i och med det tyska ordförandeskapet nått sitt slut. Regeringen i Berlin har fått i uppgift att lägga grunden till utarbetandet av det nya fördraget vid toppmötet i juni 2007. Om junitoppmötet blir framgångsrikt kommer medlemsstaterna att ge mandat åt det kommande portugisiska ordförandeskapet att sammankalla en regeringskonferens. Avsikten med denna konferens är att före årets slut färdigställa hela texten i det nya fördraget.

Såvida medlemsstaterna lyckas nå enighet om det nya fördraget finns det en möjlighet för det nya Europaparlament och den kommission som ska tillsättas 2009 att börja arbeta utifrån en mer effektiv, öppen och demokratisk plattform. Detta omfattar ett snabbare beslutsfattande, ett entydigt fastställande av de olika EU-institutionernas och medlemsstaternas behörighetsområden, respekt för subsidiariteten och förstärkandet av medlemsstaternas jämställdhet. Dessutom är man tvungen att nå en lösning för att till sist kunna ägna mer uppmärksamhet åt de redskap och den gemenskapspolitik som krävs för att uppnå våra gemensamma mål. En gemensam framgång beror först och främst på en politisk vilja att agera samfällt.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Den första fråga som bör tas upp i denna debatt är att vi inte bör förbise det faktum att utkastet till konstitutionsfördrag blev ogiltigt när det förkastades i de folkomröstningar som hölls i Frankrike och Nederländerna 2005. Varje ändring av det nuvarande fördraget innebär därför att hela processen startas om på nytt, och varje förslag till nytt fördrag bör läggas fram för väljarna i folkomröstningar i samtliga medlemsstater, och vid tidpunkter som beslutas av de berörda nationella myndigheterna.

Detta är emellertid inte vad föredragandena har gjort. De har återupprepat sitt stöd för det så kallade utkastet till konstitutionsfördrag och försöker således påverka det beslut som fattades vid Europeiska rådet den 21–22 juni. Detta är något som vi kraftfullt motsätter oss.

Vi vill för vår del upprepa vårt motstånd mot ett dokument som förespråkar nyliberalism, fördjupad militarisering och en ännu större maktkoncentration, vilket ska uppnås genom att en övre nivå införs för EU:s stormakter på bekostnad av minskad demokrati och försvagat inflytande från folket och institutionerna i de små och medelstora medlemsstaterna.

Vi är för ett mer demokratiskt och rättvist EU som karakteriseras av solidaritet, ett EU som främjar fred och samarbete med människor från alla delar av världen, ett EU där man iakttar principen om suveräna stater med lika rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Piia-Noora Kauppi (PPE-DE), skriftlig. – (EN) När Europeiska rådet sammanträder den 21–22 juni kommer EU:s statschefer att ha en stor utmaning framför sig. De kommer i själva verket att tvingas hamra ut en relativt slutgiltig kompromiss om de huvudsakliga tvistefrågorna när det gäller EU:s institutionella och konstitutionella framtid. De har inte råd att misslyckas med denna förpliktelse och därefter börja backa ut på områden där olika nationella intressen skulle ha gett vika.

Om de är framgångsrika och lyckas komma överens när det gäller de viktigaste politiska hindren, och därmed banar väg för en relativt kort regeringskonferens för att reda ut detaljerna, skulle det ögonblicket kunna bli höjdpunkten i Europeiska rådets existens hittills. Det kommer att ha legitimerat sig självt bortom alla tvivel, och omedelbart borstat bort den tröghet som har kännetecknat beslutsfattandet på toppnivå inom EU de senaste åren.

Jag hoppas verkligen att EU:s ledare klarar av denna utmaning. Alla känner till vad som krävs: att behålla en stor del av konstitutionsfördraget och att ta itu med de farhågor som ledde till de två misslyckade folkomröstningarna 2005. Det är dags att mobilisera detta samförstånd med den lämpliga politiska viljan.

 
  
MPphoto
 
 

  Richard Seeber (PPE-DE), skriftlig. – (DE) I diskussionen om färdplanen för EU:s konstitutionella process välkomnar jag att Europaparlamentet tydligt upprepar sitt stöd för huvudinnehållet i konstitutionsfördraget och den tydliga bekräftelsen av detta stöd i förslaget till resolution. Även jag vill betona att två tredjedelar av medlemsstaterna har ratificerat konstitutionsfördraget och att det är vårt ansvar, som företrädare för folket, att lyssna till rösterna från alla medlemsstater.

Därför önskar jag att vi ska bibehålla alla grundläggande principer i del I av konstitutionsfördraget.

Jag tror att alla kommer att hålla med mig om att konstitutionsfördraget innehåller stora förbättringar när det gäller att konsolidera de befintliga fördragen och slå ihop pelarna, erkänna de värderingar som EU bygger på, ge stadgan för de grundläggande rättigheterna bindande kraft och garantera allmänhetens deltagande i det politiska livet.

Av dessa anledningar stöder jag insatserna från rådets tyska ordförandeskap för att få till stånd en överenskommelse om en färdplan till slutet av året, och som det sägs i betänkandet kräver jag att förfarandet för att ratificera det nya fördraget slutförs före slutet av 2008.

I detta sammanhang vill jag uppmana kommissionen både att spela sin fullständiga roll i de kommande förhandlingarna och att engagera Europaparlamentet i dem.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Stubb (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Jag skulle vilja gratulera mina kolleger Enrique Barón Crespo och Elmar Brok för detta betänkande, i vilket man tar hänsyn till tre aspekter som jag skulle vilja belysa.

För det första har konstitutionsfördraget seglat på grumligt vatten. Vi har konstitutionens vänner, nämligen de 18 som har ratificerat det och andra som inte ser ratificering som ett problem. Men vi har också vänner som befinner sig i svårigheter: Frankrike och Nederländerna. Sedan har vi skeptiska vänner, Storbritannien, Polen och Tjeckien.

Därför är det nödvändigt med ledarskap. Som tur är har vi förbundskansler Angela Merkel, som jag helhjärtat förlitar mig på.

För det andra måste vi fastställa ett tydligt uppdrag för regeringskonferensen som leder till en lösning före valet 2009. I detta betänkande tar man upp detta.

För det tredje vill vi att det slutgiltiga fördraget ska fånga det grundläggande innehållet i utkastet till konstitution. Det är de institutionella förnyelserna, den juridiska personen, stadgan om de grundläggande rättigheterna och diplomattjänsten. Jag bryr mig inte så mycket om symboler.

Vi behöver konstitutionsfördraget för att EU ska bli mer demokratiskt, genomblickbart och effektivt.

Jag ger därför mitt fulla stöd till detta betänkande.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy