Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 6 juni 2007 - Bryssel

16. Prümfördraget: gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet - Informationssystemet för viseringar (VIS) - Tillgång till informationssystemet för viseringar (VIS) för konsultation - Skydd av personuppgifter (debatt)

  Talmannen. Nästa punkt är en gemensam debatt om

- betänkandet av Fausto Correira, för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, om Konungariket Belgiens, Republiken Bulgariens, Förbundsrepubliken Tysklands, Konungariket Spaniens, Republiken Frankrikes, Storhertigdömet Luxemburgs, Konungariket Nederländernas, Republiken Österrikes, Republiken Sloveniens, Republiken Slovakiens, Republiken Italiens, Republiken Finlands, Republiken Portugals, Rumäniens och Konungariket Sveriges initiativ om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (Prümfördraget) (06566/2007 – C6-0079/2007 – 2007/0804(CNS)) (A6-0207/2007),

- de två betänkandena av Sarah Ludford, för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, det ena om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (KOM(2004)0835 – C6-0004/2005 – 2004/0287(COD)) (A6-0194/2007), och det andra om förslaget till rådets beslut om möjlighet till sökningar i informationssystemet för viseringar (VIS) för medlemsstatsmyndigheter med ansvar för intern säkerhet och för Europol för att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott (KOM(2005)0600 – C6-0053/2006 – 2005/0232(CNS)) (A6-0195/2007), och

- betänkandet av Martine Roure, för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, om förslaget till rådets rambeslut om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete (Nytt samråd) (07315/2007 – C6-0115/2007 – 2005/0202(CNS)) (A6-0205/2007).

  Peter Altmaier, rådets ordförande. (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vi hanterar i dag tre frågor som utgör mycket väsentliga framsteg inom det gränsöverskridande polissamarbetet inom europeisk inrikespolitik. Den första av dessa frågor är Prümfördraget, ett internationellt avtal som ursprungligen slöts av ett litet antal medlemsstater – från början var det sju länder, men ytterligare ett tiotal stater har sedan dess anslutit sig till det. Fördraget banade väg för EU:s första nätverk med nationella DNA- och fingeravtrycksdatabaser och fordonsregister.

Därigenom lade vi grunden för ett modernt informationsutbyte för polisstyrkor i EU med höga krav på uppgiftsskydd. Detta fördrag som upprättades av vissa medlemsstater kommer nu att bli ett EU-omfattande instrument. Det ska införlivas i EU:s rättsliga ram, och dess centrala bestämmelser kommer att gälla i alla 27 medlemsstater.

Därigenom bidrar vi till säkerheten för Europas folk, eftersom DNA-matchning i ett litet antal länder redan har lett till att brottslingar har identifierats och dömts för allvarliga brott. Vi bidrar också till att förbättra EU:s handlingsförmåga, för det är inte mer än rätt att detta fördrag hanteras som en del av vår gemensamma europeiska rättsliga ram och inte som ett folkrättsligt instrument.

Jag vill tacka alla medlemsstater liksom Europeiska kommissionen och ledamöterna i Europaparlamentet för att de har hjälpt till att bana väg för ett ersättande av fördraget, den mycket strama tidsramen till trots. Vid omvandlingen av fördraget till ett rådsbeslut och vid genomförandet av detta beslut kommer vi också att ta vederbörlig hänsyn till Europaparlamentets åsikter.

Vi kommer att fatta beslut nästa vecka om informationssystemet för viseringar, som vi träffade en politisk överenskommelse om med Europaparlamentet i maj. När nu en överenskommelse har nåtts i Coreper finns det goda chanser att rådet kommer att bekräfta beslutet om tillgång i nästa vecka. Ett formellt avtal kommer sedan att träffas, när väl juristlingvisterna har kontrollerat formuleringarna.

Informationssystemet för viseringar är ett särskilt viktigt medel för att förstärka området med frihet, säkerhet och rättvisa. Det kommer att innebära att alfanumeriska och biometriska uppgifter kan lagras och hämtas fram under viseringsförfaranden. Detta kommer att bidra till vår förmåga att kämpa mot mångdubbla visumansökningar, identitetsbedrägeri och andra former av bedrägeri på ett mer effektivt sätt än tidigare.

Beslutet om tillgång till informationssystemet för viseringar (VIS) kommer att möjliggöra för säkerhetsmyndigheter att göra sökningar i VIS för att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra allvarliga brott. Dessa nya sökmöjligheter för säkerhetsmyndigheterna kommer att utgöra ett mycket viktigt steg framåt i ansträngningarna för att skydda allmänheten, särskilt från terrorism och organiserad brottslighet. Låt mig betona att den överenskommelse som vi har slutit med Europaparlamentet är en mycket väl avvägd och sund överenskommelse där de olika argument som har förts fram jämkas samman.

Om vi lyckas förbättra polissamarbetet i EU, som dessa två åtgärder är avsedda att göra, och därigenom skapa större säkerhet för våra medborgare, så måste vi också se till att uppgiftsskyddet hålls högt i EU och att missbruk av uppgifter som överförs mellan medlemsstater förhindras och bekämpas effektivt.

Av denna anledning är jag mycket glad över att så stora framsteg har gjorts de senaste veckorna om överförandet av rambeslutet om uppgiftsskydd till den tredje pelaren, att vi, med instämmande av Europaparlamentets föredragande, kunde hantera det nya förslaget på två behandlingar inom rådets arbetsgrupp och att vi har åstadkommit en kraftig minskning av antalet förbehåll, som tidigare har varit ett hinder för snabba framsteg. Detta nya, reviderade förslag garanterar en hög skyddsnivå. Den skyddsnivå som beskrivs i Europarådets konvention nr 108 från 1981 och i tilläggsprotokollet från 2001 kommer att garanteras fullt ut.

Vi ska också finna lösningar på frågorna om omfattningen av beslutet och reglerna i fråga om icke EU-länder. Europaparlamentet har gjort en mycket viktig insats i detta avseende, och jag vill rikta ett uppriktigt tack till er från ordförandeskapet för er utomordentligt snabba behandling av det reviderade förslaget. Vi är på väg mot effektiva lösningar, särskild med tanke på det tillräckliga skydd som erbjuds av stater utanför unionen och införlivandet av en bestämmelse om överföring av uppgifter till icke-offentliga organ.

Jag anser också att den utvärderingsklausul som Europaparlamentet föreslagit angående beslutets omfattning är en alltigenom konstruktiv lösning, och vi kommer att utnyttja återstoden av det tyska ordförandeskapet för att komma ännu längre. Kommissionsledamot Franco Frattini har, med sina 15 principer för uppgiftsskydd, bidragit till att vi har kunnat skapa centrala bestämmelser på detta område. Vid rådsmötet kommer vi att föreslå ett uttalande från rådet och understryka vikten av att följa dessa principer i kommande överläggningar.

  Franco Frattini, kommissionens vice ordförande. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag har inte mycket att tillägga efter de synpunkter som Peter Altmaier har framfört för rådets räkning. När det gäller den första av de frågor vi debatterar har vi från början stött det tyska ordförandeskapets initiativ att överföra de flesta av Prümfördragets bestämmelser inom den tredje pelaren till EG-rätten.

Det kommer att underlätta och förstärka gränsöverskridande samarbete mellan polismyndigheter och kommer definitivt att underlätta en del som är absolut nödvändig om vi vill öka säkerheten i det europeiska området, nämligen utbytet av information som krävs för att förhindra och stävja brottslighet. Denna övning grundar sig naturligtvis på att fördragsbestämmelserna har visat sig vara användbara där man redan har tillämpat dem. Vi har haft tillfälle att läsa en intressant rapport från ordförandeskapet om tillämpningen av Prümfördraget mellan Tyskland och Österrike som har gett vissa positiva och överraskande resultat. Den har lett till att man har upptäckt allvarliga brott just på grund av att vissa bestämmelser i fördraget har använts.

Det finns en viktig aspekt av denna fråga: tillämpningen av tillgänglighetsprincipen – dvs. utbyte av information som främjar ett informationsflöde – måste åtföljas av tillräckligt skydd för personuppgifter. Det måste finnas tydliga, förebyggande regler som kan stoppa all felaktig användning en gång för alla. Enligt min syn på saken är det mycket viktigt att rådets beslut, som ordförandeskapet redan har framfört, bekräftas, och jag hoppas verkligen att så kommer att ske. Jag är säker på att det kan antas i Luxemburg nästa vecka. Det innehåller en tydlig hänvisning till personuppgiftsskydd, eftersom vi tyvärr ännu inte har något rambeslut om uppgiftsskydd på detta område. Detta rådsbeslut, som innebär att artiklarna i Prümfördraget förs över till EG:s regelverk, måste därför tydligt omfatta personskydd, som en förutsättning för att informationsutbytet ska överensstämma med detta.

En slutlig aspekt av beslutet gäller regelbunden utvärdering. Detta kommer att innebära en viktig utvärdering av både operationell effektivitet – med andra ord hur denna rad av åtgärder kommer att fungera – och hur bestämmelserna om säkerhetsåtgärder fungerar. Denna utvärdering kommer också att vara användbar för parlamentet, som naturligtvis kommer att få en kopia av den.

När det gäller informationssystemet för viseringar måste jag gratulera föredraganden, Sarah Ludford, och ordförandeskapet och också berömma dem för deras gemensamma ansträngningar för att nå en bra överenskommelse. En bra överenskommelse kan i varje fall vara användbar för att se till att både säkerhetskraven från många regeringar och kraven på personuppgiftsskydd tillgodoses. De utgör icke förhandlingsbara rättigheter för EU. På våra konsulat och gränsposteringar kommer vi att få bättre instrument som fungerar mer effektivt och som ärliga resenärer kommer att få tillgång till, eftersom de också kommer att möjliggöra för polisen att upptäcka allvarliga lagöverträdelser. Regler om uppgiftsskydd har helt och hållet införlivats med informationssystemet för viseringar (VIS). Dessa regler, inklusive de som gäller fingeravtryck, var absolut nödvändiga. Tack vare denna överenskommelse kan kommissionen nu utveckla den tekniska tillämpning som kommer att behövas eftersom vårt mål, som ni vet, är att VIS ska fungera senast under våren 2009 enligt planerna.

Det finns ett särskilt krav angående den operativa förvaltningen av systemet, nämligen att den ska anförtros ett särskilt organ, efter det att en konsekvensbedömning har gjorts. Detta organ kommer eventuellt att föreslås vara operationellt inom de första två åren med VIS, antingen på grund av ekonomiska konsekvenser som återstår att bedöma eller på grund av den tekniska konsekvensanalys som ska göras. Jag kan ge er min personliga utvärdering nu: om det ska finnas ett organ för operativ förvaltning borde det inte begränsas bara till VIS, utan det borde finnas ett enda operativt förvaltningsorgan för både SIS II och VIS tillsammans, för att få ut mesta möjliga av resurserna och arbetskapaciteten.

Den tredje frågan gäller rambeslutet om uppgiftsskydd. Jag måste återigen tacka Martine Roure för hennes betänkande, som ger viss uppmuntran till rådet. Jag lade fram förslaget redan 2005. Sedan dess har jag vädjat till ministrarna i rådet vid flera tillfällen, och i dag är vi på väg att närma oss en gemensam lösning. I ett avseende ska jag upprepa mina åsikter, som är välkända: jag skulle ha önskat att reglerna om uppgiftsskydd, som ligger inom den tredje pelaren, skulle tillämpas på medlemsstaternas interna rättssystem och inte bara på gränsöverskridande utbyte av uppgifter och gränsöverskridande samarbete. Jag instämmer därför i Martine Roures förslag om att vi, inom tre år efter det att rambeslutet har antagits, åter ska se över ändamålet med och omfattningen av dessa regler och därmed kanske också möjligheten att utvidga dem till att omfatta ländernas interna rättsliga system. Tre år är tillräckligt lång tid.

Martine Roure nämner en utvärdering, just den som vi talade om, för att i ännu högre grad harmonisera reglerna om uppgiftsskydd. Det ena utesluter inte det andra: båda kan göras om vi använder den rapport som, tre år efter det att systemet har trätt i kraft, kommer att visa om systemet fungerar, vad som kan förbättras och vilken ytterligare harmonisering som är möjlig. Vi borde alla enas om en sak, nämligen behovet av att omöjliggöra all användning av uppgifter som inte specificerats i förväg – med andra ord, personuppgifter får användas för polis- och säkerhetsändamål endast om de kategorier av ändamål som säkerhetsmyndigheterna kan använda dem för fastställs först. Det är en central princip som vi bör stå fast vid.

Det återstår en debatt, nämligen den om tillsynsmyndigheter för uppgiftsskydd. Det kommer definitivt att krävas mycket noggranna överväganden, eftersom de nuvarande myndigheterna och den framtida EU-myndigheten kommer att ha mycket olika drag, så ett mer omsorgsfullt övervägande behövs förmodligen. Jag har lagt fram 15 grundläggande principer för att bidra till att underlätta en överenskommelse. Det gläder mig att rådets ordförande anser att en granskning av de 15 grundläggande principer som jag har föreslagit skulle vara meningsfull. Avslutningsvis: vi kan ta igen förlorad tid, men i denna fråga ligger vi långt efter.

ORDFÖRANDESKAP: MARTÍNEZ MARTÍNEZ
Vice talman

  Fausto Correia (PSE), föredragande. – (PT) Herr talman, herr rådsordförande, herr Frattini, mina damer och herrar! Jag skulle vilja göra några personliga iakttagelser om Prüminitiativet som parlamentet debatterar och granskar i dag och i morgon, och som jag har varit föredragande för i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.

Rådets förslag, som lades fram för parlamentet för tre månader sedan med närmast vetenskaplig noggrannhet, har debatterats och analyserats med förvirrande hastighet av utskottet. Av den anledningen – med det ständiga och fullödiga engagemanget, kunnandet och hängivenheten hos utskottets sekretariat – föreslogs en offentlig utfrågning, med alla offentliga och privata aktörer, för att skaffa sig en lämplig förståelse för deras tankar. Detta är en process där vi strävar efter att nå balans mellan kravet på effektivt polissamarbete och försvar för och främjande av grundläggande rättigheter.

Denna reflexion är oerhört viktig mot bakgrund av arten av detta förslag, som innebär att man inrättar system som underlättar agerande i brottmål och brottsutredningar men som också kan skada medborgarnas fri- och rättigheter, en aspekt som vi inte får förbise.

Som föredragande för ett initiativ som är så viktigt och framträdande var mina huvudsakliga tankar att nå en avvägning mellan, å ena sidan, kraven på effektivt polisarbete i kampen mot de allvarliga hoten mot EU:s själva grund, nämligen terrorism och brottslighet, och, å andra sidan, skyddet för människors grundläggande rättigheter.

Självklart var det inte någon lätt uppgift att göra en sådan avvägning och sedan överföra den till en text som skulle godtas av en överväldigande majoritet Europaparlamentariker i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, med mångskiftande politisk bakgrund, men det var definitivt tacksamt. Jag anser uppriktigt att de förslag som kommer att läggas fram inför parlamentet har förbättrats avsevärt jämfört med det förslag som rådet överlämnade. Jag välkomnar därför att de ändringsförslag som vi enades om, som var resultatet av ett brett samtycke hos de olika grupper som finns företrädda i parlamentet och av det nära samarbetet mellan föredraganden och skuggföredragandena, antogs så gott som enhälligt av utskottet, med endast en nedlagd röst. Jag hoppas nu att svaret från denna kammare kommer att bli likaledes positivt.

Bland de ändringsförslag som har lagts fram vill jag lyfta fram följande, på grund av deras betydelse för ekonomin, till skillnad från vad jag anser borde omfattas av ett formellt rambeslut: mer omfattande harmonisering av villkoren för att få tillgång till biometriska databaser, för att se till att sådan tillgång begränsas till undersökningar och, när det gäller fingeravtrycksuppgifter, till förebyggande av allvarliga brott, en tydlig definition av reglerna för gemensamma operationer, inrättande av strikta nödvändighetskriterier så att överföring av personuppgifter är laglig, särskilt när det gäller känsliga situationer, stora arrangemang och förebyggande av terroristattacker, en utvidgning av kapitlet om uppgiftsskydd till att omfatta alla former av bearbetning av uppgifter, för att garantera att alla rekommendationer från Europeiska datatillsynsmannen följs, genomförandet av en maximiperiod för lagring av personuppgifter, inrättande av särskilda säkerhetsåtgärder som förbjuder behandling av känsliga uppgifter som kan användas för etniska profiler, stärkande av parlamentets roll i uppföljningen av förslaget till beslut, särskilt antagandet av åtgärder för genomförande och utvärdering, och – slutligen – förtydligande av förhållandet mellan detta förslag till beslut och förslaget till rambeslut om uppgiftsskydd inom den tredje pelaren, som alltid har varit en allmän rättslig ram i frågan, i varje situation.

Slutligen vill jag bekräfta betydelsen av att integrera system för ingripanden som införs genom Prümfördraget – obestridligen viktiga system i kampen mot terrorismen och den organiserade brottsligheten – med EU:s rättssystem. Jag måste dock säga att jag är oroad över hur det kommer att gå vid rådets omröstning om parlamentets åsikt.

Jag vill avsluta med att säga att antagandet av rambeslutet om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och brottslighet, tydligt kommer att sakna demokratisk legitimitet om parlamentets roll helt eller delvis ignoreras. Det skulle inte alls bidra till att öka medborgarnas förtroende för unionen när det verkligen gäller att bygga upp gemenskapen – i själva verket skulle det få helt motsatt effekt.