17. Speciella problem vid införlivandet och tillämpningen av lagstiftningen om offentlig upphandling och dess förhållande till Lissabonstrategin (debatt)
Talmannen. Nästa punkt är Arlene McCarthys betänkande, för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, om speciella problem vid införlivandet och tillämpningen av lagstiftningen om offentlig upphandling och dess förhållande till Lissabonstrategin (2006/2084(INI)) (A6-0226/2007).
Arlene McCarthy (PSE), föredragande. – (EN) Herr talman! Jag vill börja med att tacka samordnarna från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd för att ha stött mitt arbete som ordförande vid presentationen av det första detaljerade arbete som utskottet har utfört om införlivande och genomförande av lagstiftning för den inre marknaden, i detta fall för att undersöka effektiviteten hos lagstiftningen om offentlig upphandling.
Betänkandet är kulmen på månader av omfattande undersökning och informellt samråd med medlemsstater, personer som praktiserar offentlig upphandling och specialister på detta område samt personal inom kommissionen. Sekretariatets personal vid utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd har tillfört mycket till detta betänkande, och dem vill jag också tacka.
Vi har genomfört seminarier för att undersöka bästa metod, belysa offentliga upphandlingar och visa parlamentets engagemang för bättre lagstiftning och samtidigt förbättra företags erfarenheter av EU-lagstiftningen och visa på fördelarna för medborgaren.
Varför beslutade vi oss för att titta på lagstiftning för offentlig upphandling? I en rad negativa tidningsartiklar från 2003 till 2006 verkade det antydas att den inre marknaden var misslyckad på grund av bristen på hänsyn för EU:s upphandlingsbestämmelser, i synnerhet bestämmelserna om icke-diskriminering på grund av nationalitet. Det uttrycktes också oro över att mängden olaglig direkt tilldelning har ökat. Marknaden för offentliga upphandlingar, som uppskattas utgöra omkring 16 procent av EU:s BNP och vara värd ungefär 1,7 biljoner euro, är uppenbarligen av en enorm betydelse för tillväxten och skapandet av arbetstillfällen i hela EU. Ett ökande antal offentliga upphandlingar genomförs av våra lokala myndigheter, vilket ger potential till fler arbeten på lokal nivå, framför allt för små och medelstora företag.
Analysen fick oss att inse att det verkligen finns ett flertal problem i fråga om den korrekta tillämpningen av EU:s lag om offentliga upphandlingar, däribland fall av gränsöverskridande diskriminering. Ett betydande antal av kommissionens överträdelsemål har att göra med offentliga upphandlingar, och vi hade kunnat utarbeta ett betänkande med offentliggörande av dåliga metoder (”naming and shaming”) eller offentliggörande av medlemsstaterna, av vilka det finns fem som 2007 fortfarande inte har införlivat direktiven om offentlig upphandling. Det hade garanterat oss rubriker i medierna.
Vi anser dock att öppnandet av marknaden för offentliga upphandlingar runtom i EU bidrar på ett positivt sätt i fråga om balans till den inre marknadens hälsa och hjälper EU att uppfylla Lissabonmålen. Därför har vi i stället valt att på ett konstruktivt sätt fokusera på åtgärder som kan förbättra medlemsstaternas resultat när det gäller hanteringen av ihållande – och faktiskt framväxande – problem med införlivande och genomförande.
Det rekommenderas följaktligen i betänkandet att kommissionen lägger fram ett förslag till handlingsplan i vilket medlemsstaterna eftertryckligt uppmuntras att ta itu med problemen. Vi efterfrågar en samarbetspraxis mellan medlemsstaterna och kommissionen, inklusive ett informellt utbyte av information på ett tidigt stadium. Vi betonar den roll som informella mekanismer spelar vid tvistlösning, som komplement till formella åtgärder. Vi ber kommissionen att offentliggöra riktlinjer för tillämpning av sociala kriterier när undersökningen av detta område är fullbordad, och vi vill se ett större utbyte av bästa metoder i fråga om offentliga upphandlingar, med t.ex. systematisk utbildning av professionella upphandlare och samordning av arbetet inom europeiska nätverk för utbyte av bästa metoder. Vi rekommenderar ett antagande av alla frivilliga delar av det nya direktivet, som t.ex. Internetauktioner, och vi vill att nationella rådgivningsbyråer upprättas till hjälp för både upphandlande myndigheter och anbudsgivare.
Vi medger att kommissionen behöver tillräckliga personalresurser på detta område för att kunna hantera problemen, och vi kräver också bättre insamling av uppgifter i fråga om offentlig upphandling, vilket vi vet är ett mycket svårt område på grund av själva volymen och de olika nationella redovisningssystemen. Vi vill se ett politiskt engagemang, framför allt från medlemsstaternas sida, för att påskynda ett korrekt införlivande och genomförande av denna lagstiftning.
En mycket aktuell fråga för närvarande är ett internt tillhandahållande av tjänster och möjligheten att tillämpa bestämmelserna om offentlig upphandling på offentlig-offentliga partnerskap. Utskottet kom fram till att det för närvarande inte finns tillräcklig rättspraxis från EG-domstolen efter Teckalmålet för att tillhandahålla rättslig klarhet i vad offentliga myndigheter bör göra. Vi uppmanar dock kommissionen att fortsätta sitt arbete på detta område för att lösa problemen och få rättsligt klargörande. Jag vill påminna mina kolleger om att vi nyligen antog Barbara Weilers betänkande, i vilket det ges mycket bra rekommendationer i fråga om offentlig-offentliga partnerskap.
Avslutningsvis finns det tydliga förbindelser mellan detta betänkande och den inre marknadens framtid. Kommissionen förväntas avlägga rapport om den framtida politiken i höst.
Jag vill tacka alla kolleger för deras inlägg i debatten och alla dem som har bidragit vid vårt seminarium och på många andra sätt. Jag ser fram emot ett starkt stöd från kommissionen för vad jag anser vara ett positivt och praktiskt betänkande, med vilket denna viktiga sektor på den inre marknaden ska förbättras.
Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Som ni vet funderar kommissionen för närvarande över den inre marknadens framtid. I höst hoppas vi kunna lägga fram våra idéer om vad vi bör fokusera på under de kommande åren i politiken för den inre marknaden.
En betydande del av vår analys rör frågan om hur vi på ett bättre sätt ska kunna säkerställa att gemenskapslagstiftningen tillämpas korrekt på ort och ställe. Jag välkomnar att ni tillägnar denna fråga ett betänkande i vilket det särskilt fokuseras på offentlig upphandling, och jag vill berömma er föredragande, Arlene McCarthy, för initiativet.
En central rekommendation i betänkandet är att inrätta nationella rådgivande organ som ska bistå såväl upphandlande myndigheter som anbudsgivare. En sådan kontaktpunkt på nationell nivå skulle kunna spela en betydelsefull roll i säkerställandet av en korrekt tillämpning av bestämmelserna om offentlig upphandling. Det är en bra idé att föra rådgivning om offentliga upphandlingar närmare det stora antalet upphandlande myndigheter och enskilda anbudsgivare via ett nationellt organ. Kommissionen är villig att samarbeta med sådana nationella kontaktpunkter och svara på frågor som de kan tänkas ha.
Medlemsstaterna borde följa förslagen i betänkandet och t.ex. inrätta sådana nationella rådgivande organ. Vissa medlemsstater håller för närvarande på att upprätta kontaktpunkter eller inre marknadscentrum, som skulle kunna bistå företag och medborgare i samband med problemlösningsnätverket för den inre marknaden (Solvit), den fria rörligheten för varor och tjänstedirektivet. Jag välkomnar sådana initiativ och hoppas att sådana nationella organ kommer att utvidga sin verksamhet till alla sektorer på den inre marknaden, inklusive offentlig upphandling.
Vi vill också försäkra er om att kommissionen utnyttjar alla tillgängliga medel för att säkerställa ett så snabbt genomförande som möjligt av 2004 års upphandlingsdirektiv i de medlemsstater som fortfarande ligger efter. Det är beklagligt att våra ansträngningar för att ge alla de råd och all den hjälp som vi kunnat inte har förhindrat att vi varit tvungna att vidta rättsliga åtgärder mot ett antal medlemsstater för att de inte har slutfört införlivandeprocessen. Vi har emellertid ingen tid att förlora när det gäller att fastställa lika villkor för anbudsgivare i hela Europa.
Sammanfattningsvis vill jag betona att medlemsstaternas engagemang för den offentliga upphandlingens sak är nödvändigt för att vi ska nå framsteg i fråga om korrekt införlivande och genomförande. Mål som rör offentlig upphandling utgör fortfarande en alldeles för stor andel av de överträdelsemål som tas upp mot medlemsstater. Detta är till nackdel för den rättvisa konkurrensen mellan anbudsgivare. Det är också till nackdel för offentliga finanser, och därmed för skattebetalarna. Detta betänkande belyser behovet av förbättring, och jag tackar parlamentet för ert stöd.
Charlotte Cederschiöld, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Först och främst vill jag uttrycka ett varmt tack till föredraganden, Arlene McCarthy, för ett utmärkt betänkande.
Under den senaste tiden har jag sett en tendens i Europaparlamentet som jag som europé anser vara oroväckande: en allt mindre respekt för EG-domstolens utslag. EG-domstolen tar inte hänsyn till några nationella överväganden i sina domslut: man tar hänsyn till unionens och dess medborgares intressen. Dessutom är en av fördragets grunder att EG-domstolens rättspraxis ska vara tillämplig i alla medlemsstater. Vår roll i Europaparlamentet är huvudsakligen lagstiftande. Det är nödvändigt för oss när vi utför vår uppgift att använda EG-domstolens europeiska strategi som riktvärde snarare än att betrakta den som en fiende – en ståndpunkt som olyckligtvis inte är så sällsynt i dag.
Lagstiftningen om offentlig upphandling lider fortfarande av en hel del barnsjukdomar. Många av problemen orsakas av bristen på, eller svårigheterna med, det nationella genomförandet. Vi, och medlemsstaterna, måste alltid ha som mål att göra lagstiftningen så begriplig och så anpassningsbar till verkliga behov som möjligt. Små och medelstora företag bör kunna utgöra en del av den gränsöverskridande marknaden i praktiken, inte bara i teorin.
Vi måste få ramen för offentlig-privata partnerskap att fungera, och skapa rättslig säkerhet för företag liksom för offentliga myndigheter och kontrollera att allt sker enligt EU:s lagstiftning utan onödig byråkrati. Det är vår uppgift att säkerställa att lokala och nationella intressen inte kör över vår europeiska målsättning som är, och borde vara, det bästa resultatet för alla europeiska medborgare och företagare.
Jag avslutar med att uttrycka mitt förtroende för kommissionen och för ett gott samarbete i framtiden.
Manuel Medina Ortega, för PSE-gruppen. – (ES) Herr talman! Jag vill börja med att gratulera Arlene McCarthy till hennes utmärkta betänkande, men jag menar att detta är ett bra tillfälle att uttrycka mig tydligt så att människor utanför denna kammare, medborgarna, kan förstå.
Jag har en viss yrkesmässig praktisk erfarenhet på området, och jag måste påpeka att offentlig upphandling är en måttstock i kampen mot korruptionen. Öppenheten och nivån för ett gott styre inom den offentliga administrationen mäts efter hur de rättsliga bestämmelserna fungerar och tillämpas av institutionerna.
Jag vill gratulera kommissionen till det arbete man gjort för att dessa rättsliga bestämmelser ska tillämpas, och bekräfta EG-domstolens korrekta tillämpning av dem. Som föredraganden har påpekat kan vi inte acceptera den nuvarande situationen, eftersom många av EU:s förordningar fortfarande måste införlivas i den nationella lagstiftningen, och eftersom det tyvärr finns många offentliga administrationer inom EU som inte tillämpar gemenskapslagstiftningen korrekt.
Jag anser – vilket föredraganden rekommenderar – att det nu är dags för kommissionen att ta fram en omfattande handlingsplan som å ena sidan syftar till att uppfylla gemenskapslagstiftningen och dess förbättringar samt å andra sidan genom samarbete med medlemsländerna, som är ansvariga för tillämpningen av denna lagstiftning, uppnå en effektiv tillämpning på alla administrativa nivåer, för även om vissa länder kanske inte har någon korruption vill jag säga att det är den största faran både för funktionen inom administrationen och till vår demokratis funktion.
Jag vill än en gång tacka Arlene McCarthy. Jag tror att vi i morgon kommer att kunna anta detta betänkande med stor majoritet.
Heide Rühle, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman! Även jag vill tacka Arlene McCarthy för detta utmärkta betänkande. Jag anser också att vi har ett stort behov av att se till att direktiven införlivas i praktiken. Om det finns brister i lagstiftningen, kan följden bli en rättslig osäkerhet och snedvridningar av konkurrensen. Det är något vi bör förhindra.
Tyvärr avslöjar detta betänkande att hittills endast 20 av de 27 medlemsstaterna har införlivat de nya direktiven – trots att tidsfristen gick ut den 31 januari 2006. De oftast nämnda anledningarna till det bristfälliga införlivandet är avsaknaden av rättslig expertis, mänskliga resurser och politisk vilja i medlemsstaterna. Det är dessa vi därför måste ta itu med, och jag anser att Arlene McCarthys förslag är utmärkta. Utskottet föreslår att kommissionen sammanställer en handlingsplan för att uppmuntra medlemsstaterna att ta itu med befintliga och uppkommande problem med införlivandet och genomförandet när det gäller offentlig upphandling.
Enligt min åsikt är det emellertid också viktigt att utskottet återigen har bekräftat att det på vissa områden finns bra metoder att dela med sig av. Medlemsstaterna bör aktivt utbyta kunskap och bra metoder med varandra när det gäller införlivandet i fråga om offentlig upphandling, och förbättra samarbetet med kommissionen på detta område. Utskottet uppmanar medlemsstaterna att samordna och förenkla teknik för elektronisk handel och underlätta tillgången till sådana upphandlingar. Utskottet välkomnar kommissionens handbok om tillämpningen av miljökriterier, och kräver att riktlinjer om tillämpningen av sociala kriterier ska publiceras. Även detta skulle bidra till att förhindra rättslig osäkerhet.
Det finns ytterligare ett område som måste nämnas i samband med rättslig osäkerhet, nämligen det olösta problemet med offentligt samarbete – som i Tyskland är känt som ”mellankommunalt samarbete”. Enligt detta erbjuder lokala myndigheter – och det är verkligen bara lokala myndigheter – gemensamt sådana inrättningar som daghem, vattenförsörjning, hantering av avloppsvatten och avfall. De deltar i detta samarbete som ett medel för att påverka befolkningsminskningen i jordbruksområden.
Jag anser nu att detta slags mellankommunala samarbete inte ingår i offentlig upphandling, och jag förväntar mig ett klargörande från kommissionen i detta avseende, en gång för alla. Följaktligen kommer gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen att dra tillbaka ändringsförslag 12 och inte låta det ingå i omröstningen i morgon.
Nils Lundgren, för IND/DEM-gruppen. – Detta är för en gångs skull ett betänkande som en person från det EU-skeptiska partiet Junilistan kan uttrycka betydande uppskattning för. Detta är precis vad Europeiska unionen egentligen ska hålla på med, det vill säga, se till att vi får ekonomiskt liberala lösningar på de områden där vi har valt marknaden, och det bör vi över lag göra. Betänkandet ligger därför helt rätt i sin inriktning.
Det är oerhört viktigt att EU och kommissionen ser till att man följer regelsystemen, och att det är absolut förbjudet att försöka gynna inhemska leverantörer på utländska leverantörers bekostnad. Detta ligger såväl i konsumenternas som i medborgarnas intresse.
Men vad vore man som EU-skeptiker om man inte hade några invändningar. Jag har två:
För det första anser jag att det är fel att nu börja kräva att mer personal ska anställas på kommissionen för övervakning. I budgetkontrollutskottet, där jag är förste vice ordförande, går vi över lag i motsatt riktning. Det viktiga är nämligen att vi kräver av medlemsländerna och de ledande politikerna, finansministrarna och statsministrarna att de kan garantera att de verkligen följer de regler som man är underkastad när man tillhör Europeiska unionen.
För det andra måste vi också komma ihåg att länder har rätt att välja andra lösningar. Om man inte vill avreglera, om man vill ha ett statligt postverk eller något annat i statlig regi är man i sin fulla rätt och har då inget behov av att kräva upphandling på detta sätt.
Andreas Schwab (PPE-DE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Även jag vill tacka alla samordnare och deras företrädare, föredraganden, för deras utmärkta arbete med detta betänkande. Det finns en enighet tvärs genom den politiska skiljelinjen om att innehållet i betänkandet och det den syftar till är korrekt, något som också visas av att utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd klart röstade för det.
Som regel bör det noteras att det finns skillnader i hur konsekvent de enskilda medlemsstaterna inom EU införlivar lagstiftningen om offentlig upphandling, och att därför kommissionens upprepade bedyranden att det finns problem med lagstiftningen om offentlig upphandling i vissa medlemsstater på grund av grundläggande makroekonomiska kriterier är ohållbar som sådan. Men det som är mycket viktigt är att vi förbättrar insamlandet av uppgifter om de problem som hänger samman med lagstiftningen om offentlig upphandling i medlemsstaterna. Följaktligen gläder det mig att man i betänkandet tar upp denna punkt och uppmanar kommissionen att utvidga de dataresurser som används för bedömning av de nationella systemen för offentlig upphandling.
Jag ska nu diskutera några ändringsförslag. Vi avvisar de flesta av de framlagda ändringsförslagen. Jag välkomnar Heide Rühles tillkännagivande att ändringsförslag 12 ska dras tillbaka. Vi är inte negativa till alla ändringsförslag som lagts fram av Alain Lipietz i utskottet för rättsliga frågor, men de skulle försvaga betänkandet, som är mycket fullständigt i sig.
Ett korrekt införlivande och genomförande inom föreskriven tid av lagstiftningen om offentlig upphandling skulle avsevärt bidra till att målen i EU:s program för bättre lagstiftning kan uppnås, och förbättra genomförandet av direktivet på den inre marknaden genom bättre och mer konsekvent införlivande.
Vi vädjar till kommissionen och särskilt till rådet att utöva påtryckningar på medlemsstaterna för att lägga mer resurser på att höja den yrkesmässiga nivån för upphandlingsarbetet och utbyta bästa metoder för att garantera en enhetlig tillämpning av dessa bestämmelser på alla EU:s områden.
I fråga om de ändringsförslag som lagts fram av gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa vill jag tillägga att medan de lokala myndigheterna förmodligen välkomnar det faktum att de ska kunna åtnjuta ett samarbete utan någon byråkrati, erbjuder EG-domstolens rättspraxis till slut inte några verkligt klara riktlinjer för möjligheterna till mellankommunalt samarbete eller offentligt-offentligt partnerskap, varken i Spanien eller i Traxa. Vi uppmanar därför kommissionen att undersöka vilka ytterligare åtgärder som behövs på detta område.
Barbara Weiler (PSE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill också tacka vår utskottsordförande för ett utmärkt betänkande som konsekvent håller sig till våra tidigare betänkanden och även inkluderar alla våra förslag. Jag är särskilt tacksam eftersom jag betraktar detta betänkande som en efterföljare till betänkandet om offentlig-privata partnerskap – ett tillvägagångssätt som är mycket lämpligt och nyttigt.
Jag anser att föredraganden kommit med utmärkta förslag som i princip för oss närmare genomförandet av den inre marknaden. Den kritik hon nämner förtjänar emellertid att övervägas av oss alla, inklusive av allmänheten.
Det faktum att de viktigaste anledningarna är ”brist på nationell juridisk sakkunskap, personalbrist och brist på politisk vilja i medlemsstaterna” är verkligen en anklagelse. Vi förväntar oss ett lämpligt uppförande från våra grannländer, från Asien och Afrika, men vi uppfyller inte våra egna mål. Jag vill inte begränsa mitt tal här till anklagelser, men alla rättsliga förfaranden i detta sammanhang är besvärliga, onödiga och kostsamma. Därför är det viktigt att vi vidtar åtgärder på detta område och stöder kommissionens agerande.
Jag vill upprepa att det är bra att miljömässiga och sociala kriterier får en mer omfattande publicitet. Det är mycket förvånande att det i medlemsstaterna särskilt är de små och medelstora företagen – de som bär upp vår ekonomiska innovativa förmåga – som oftast är omedvetna om möjligheterna, och att allmänheten i våra medlemsstater oftast tror att de endast behöver ägna sig åt de lägsta anbuden och inte styras av andra kriterier.
Avslutningsvis vill jag uttrycka mitt tack för det konstruktiva samarbete som jag har upplevt. Det var så bra att jag rekommenderar att alla som har lagt fram några ändringsförslag drar tillbaka dem.
Graham Booth (IND/DEM). – (EN) Herr talman! Jag vill be tolkarna om ursäkt, för det här fungerar bara på engelska.
De 60 sekunder jag har på mig i dag,
tillåter mig inte att hålla något Gettysburgtal,
så för att effektivt sammanfatta det jag vill att ni ska höra,
ska jag de viktigaste punkterna på rim framföra.
Kommissionsledamot Verheugen säger att EU:s förordningar har ett pris,
en nota på en halv biljon som EU-staterna måste betala på något vis.
Detta gynnar stora företag och skadar medelstora och små.
Det är just den här sortens direktiv som får dem att gå i stå.
Men Arlene McCarthy är inte nöjd utan går ännu en rond,
för att en central övervakning av offentlig upphandling få till stånd.
Med nationella rådgivande byråer och ett samutnyttjande av uppgifter som mål,
fortsätter hon oförtrutet att gräva ett ännu djupare hål.
Om det i socialismens paradis finns behov av att fler regler ska fastslås,
så ska jag äta upp min hatt och min rock, med eller utan sås.
(Applåder från IND/DEM-gruppen)
Talmannen. Tack så mycket, herr Booth, ni har höjt den poetiska nivån här i parlamentet.
Malcolm Harbour (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag är rädd att jag inte kan svara i en så poetisk ton. Jag vill bara säga till Graham Booth, i fråga om att denna politik om offentlig upphandling utgör största möjliga fördelar för små företag över hela Europa, att jag är säker på att vi kan finna en hattmakare som kan tillverka en hatt åt honom att äta i sinom tid!
Jag vill tacka Arlene McCarthy, inte bara för detta betänkande, utan också för att hon har utarbetat en tydlig strategi för hur vårt utskott ska leda kontrollen av dessa direktiv om offentlig upphandling och ge dem en framträdande plats i politiken. Hela politiken om offentlig upphandling är egentligen den första helt genomarbetade lagstiftningen på området för den inre marknaden och daterar sig från 1950-talet, och ändå undrar jag ofta om det är tillräckligt många företag som verkligen ser detta som en möjlighet.
Den centrala idén här är att medlemsstaterna verkligen måste skärpa sig och förbättra professionalismen i hanteringen av upphandling, och tillhandahålla möjligheter som inte bara främjar den ekonomiska tillväxten över hela Europa utan också tillhandahåller bättre kvalitetstjänster till medborgarna genom minskade kostnader och förbättrad kvalitet. Vi vet att det har lett till tydliga fördelar på de ställen där detta har skett, och de små företagen måste tillgodoses i denna process.
Avslutningsvis vill jag tacka McCarthy för att hon har godkänt ett av mina egna ändringsförslag, och säga att offentliga myndigheter också har ett verkligt ansvar att uppmuntra nyskapande i fråga om produkter och tjänster, i och med de enorma mängder de köper. De kan, inom de befintliga direktivens räckvidd, utarbeta mekanismer före upphandling och före introduktion på marknaden för att ro i land nyskapande lösningar som kommer att innebära verkliga fördelar för medborgarna. Det är nästa sorts utveckling som vi måste ge oss i kast med, och jag vet att det är något som McCarthy och utskottet – och jag talar i egenskap av samordnare för min grupp – kommer att samarbeta för, för att kunna fortsätta att tillhandahålla verkliga fördelar för den europeiska ekonomin och alla våra medborgare.
Silvia-Adriana Ţicău (PSE). – Licitaţiile publice reprezintă peste 16% din produsul intern brut comunitar. Sistemele de achiziţii dinamice şi licitaţiile electronice asigură transparenţa, accesul egal la piaţă şi realizarea de importante economii. În acelaşi timp, armonizarea procedurilor de achiziţii publice duce la creşterea competiţiei între întreprinderile mici şi mijlocii şi, implicit, a competitivităţii acestora. Programul comunitar IDA, destinat schimbului de date între administraţiile publice, a permis din 2003 cunoaşterea implementărilor de succes ale sistemelor de licitaţie electronice. Cu un an înainte, România a introdus sistemul electronic de achiziţii publice, în martie 2002. Cu un număr de peste 7200 de autorităţi publice contractante şi peste 7500 de ofertanţi înregistraţi în sistem, au fost astfel realizate economii faţă de bugetul planificat de 24%. Consider că utilizarea mijloacelor electronice pentru realizarea achiziţiilor publice va ajuta în mod real Uniunea Europeană să realizeze obiectivele propuse prin strategia de la Lisabona. Felicit raportorul pentru munca depusă.
Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Jag välkomnar föredraganden Arlene McCarthys betänkande. Hon har belyst problem som gäller införlivandet och genomförandet av lagstiftningen om offentlig upphandling, som får allt större betydelse för EU:s ekonomiska tillväxt och den inre marknaden. Medlemsstaternas marknader för offentlig upphandling måste öppnas för gränsöverskridande konkurrens så att lika villkor skapas i hela gemenskapen, särskilt för små och medelstora företag.
Det nya direktivet klargör hur miljömässiga och sociala krav bör uppfyllas. Man måste hursomhelst se till att de anskaffande parterna inte tillämpar dessa kriterier på ett sätt som diskriminerar företag från andra medlemsstater. Jag håller med föredraganden om att inrättande av nationella rådgivande kontor skulle hjälpa dem som sluter kontrakt att tillämpa bestämmelserna om offentlig upphandling korrekt och stödja anbudsgivare, särskilt små och medelstora företag, med att lämna anbud på offentliga uppdrag.
En mycket yrkesmässig och opolitisk administration är nyckeln till ett framgångsrikt införlivande av gemenskapsrätten. Endast yrkesmässig tjänstemän med mycket stora erfarenheter av civilförvaltning eller kommunalt arbete, samt med kontinuerlig vidareutbildning, skulle kunna reagera på lämpligt sätt på de nya utmaningar som blir följden av gemenskapsrätten. Särskilt de nya postkommunistiska medlemsstaterna förefaller ha uppfunnit en nationalsport, varigenom en ny regering, efter att ha hamnat i regeringsställning, anstränger sig för att ersätta praktiskt taget alla tjänstemän inom civilförvaltningen på sådana tjänster som borde tillsättas på yrkesmeriter.
Baserat på mina många års erfarenhet av civilförvaltning och kommunal förvaltning, och min omfattande erfarenhet av offentlig upphandling, är jag övertygad om att bara en yrkesmässig och trovärdig administration kommer att kunna införliva gemenskapsrätten i den nationella lagstiftningen på ett ansvarsfullt sätt. Det är viktigt att medlemsstaterna inte lägger ansvar på individer och juridiska personer utöver och bortom de införlivade bestämmelserna, och i synnerhet inte lägger en onödig administrativ börda på små och medelstora företag. Jag anser att ett aktivt utbyte av kunskap och erfarenheter om införlivande av lagstiftning om offentlig upphandling mellan medlemsstaterna, samt en modernisering och förenkling av bestämmelserna om offentlig upphandling, på ett avgörande sätt kommer att öka effektiviteten i EU:s offentliga upphandling.
Małgorzata Handzlik (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Jag anser att införandet av en gemenskapslagstiftning som syftar till att skapa ett rättvist och icke-diskriminerande system för offentlig upphandling är en riktig åtgärd eftersom den främjar utvecklingen av den gemensamma marknaden.
I den nuvarande EG-rätten finns miniminormer som måste uppfyllas för denna typ av upphandling. Men dessa normer är ofta otillräckliga, huvudsakligen på grund av problemet med att införliva dem i den nationella lagstiftningen samt bristen på ett effektivt system för att kontrollera om upphandlingsförfarandena uppfyller de krav som finns i direktivet. Föredraganden definierar dessa problem på ett mycket träffande sätt och uppmärksammar oss på hur de kan lösas.
Problemen hänger huvudsakligen samman med företrädet för starka, nationella företag, misslyckandet med att respektera principerna med fri och rättvis konkurrens, samt naturligtvis korruptionen, som förhindrar sådana affärsenheter som små och medelstora företag från att delta i upphandlingsförfarandet. Vi behöver alltså införa ett kontrollsystem för offentlig upphandling som gör att vi kan förhindra olaglig, oberoende tilldelning av kontrakt. Därför håller jag med om att medlemsstaterna bör dra större nytta av det stöd som kommissionen lämnar för att förbättra införlivandet och tillämpningen av direktivet.
Det vore också en bra idé att inrätta nationella rådgivande kontor för offentlig upphandling. Förutom att ge stöd åt företag som deltar i den offentliga upphandlingen kunde de också kontrollera situationen i medlemsländerna och förse kommissionen med statistikuppgifter. Vi bör också underlätta tillgången till detta slags upphandling genom att förenkla elektroniska upphandlingsförfaranden.
Låt oss komma ihåg att offentlig upphandling är en viktig indikator för tillväxten i unionen, som för närvarande uppgår till 16 procent av BNP. Direktivets syfte är att få bort diskrimineringen i medlemsstaterna och göra systemet tillräckligt flexibelt så att utländska företag får samma tillgång till marknaderna i andra länder.
Slutligen vill jag uppmärksamma er på att vi, när det gäller att lösa problemet med förfaranden för offentlig upphandling, inte endast bör inrikta oss på formella lösningar, utan också på informella sådana. De inkluderar främjande av bra metoder, utbyte av erfarenheter, samt organiserande av utbildning eller informationsutbyte mellan medlemsstaterna.
Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Ett noggrant genomförande och verkställande är något som kommissionen prioriterar. Kommissionen håller för närvarande på att bedöma hur man vidare ska begagna sig av den korrekta tillämpningen av våra bestämmelser.
Frågan om offentliga partnerskap är av särskilt intresse för ett antal ledamöter. Det har uppstått frågor om behovet av att klargöra koncept som t.ex. ”offentlig myndighet” och vad begreppet internt kontrakt innebär.
Jag har förstått att det finns krav på lagstiftningsförslag på detta område. Det har lagts fram ändringsförslag i detta syfte. Men jag måste säga att jag inte är övertygad om att det är nödvändigt med lagstiftningsåtgärder. Utifrån de bevis som finns tillgängliga anser jag att det skulle vara förhastat att välja den vägen.
Kommissionen studerar nationell praxis på detta område. Om det genom denna undersökning skulle framgå att ett förtydligande är nödvändigt skulle vi kunna besluta då hur vi bäst kan tillhandahålla ett sådant förtydligande.
Jag välkomnar detta betänkande, som är ett lägligt bidrag till dessa överväganden, och jag ser fram emot att samarbeta med Europaparlamentet och att få den inre marknaden att skapa påtagliga fördelar för konsumenter och företag.
Talmannen. Debatten är avslutad.
Omröstningen kommer att äga rum onsdagen den 20 juni 2007.