Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 19 juni 2007 - Strasbourg

19. Exportförbud för och säker förvaring av metalliskt kvicksilver (debatt)

  Talmannen. Nästa punkt är ett betänkande av Dimitrios Papadimoulis, för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om exportförbud för och säker förvaring av metalliskt kvicksilver (KOM(2006)0636 – C6-0363/2006 – 2006/0206(COD)) (A6-0227/2007).

  Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Jag är glad över att inleda denna debatt om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om exportförbud för och säker förvaring av metalliskt kvicksilver. Jag vill tacka föredraganden och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet för deras arbete hittills. Jag vill även tacka utskottet för internationell handel och dess föredragande, Jens Holm, för deras bidrag till detta ärende.

Kvicksilver är internationellt erkänt som starkt giftigt för människor, ekosystem och vilda djur och växter. Kvicksilverföroreningar betraktades först som ett akut lokalt problem, men det anses nu även vara globalt, utspritt och kroniskt. Höga doser kan vara dödliga för människor, och även förhållandevis låga doser kan ha allvarliga negativa effekter på den neurologiska utvecklingen.

Mot denna bakgrund utvecklade kommissionen en omfattande gemenskapsstrategi för kvicksilver, vilken antogs i januari 2005. Dess främsta mål är att minska kvicksilvernivåerna i miljön och människors exponering genom ett antal åtgärder som rör alla aspekter på kvicksilvrets livscykel. Europaparlamentet välkomnade strategin och dess övergripande infallsvinkel i den resolution som antogs i mars 2006.

Genom det förslag som nu ligger framför er genomförs två nyckelåtgärder som anges i strategin, nämligen åtgärd 5 (genom att export av metalliskt kvicksilver från gemenskapen förbjuds) och åtgärd 9 (genom att en säker förvaring krävs för kvicksilver som inte längre behövs i kloralkaliindustrin).

Den primära produktionen av kvicksilver upphörde inom gemenskapen för fyra år sedan när den sista aktiva gruvan i Almadén i Spanien upphörde med sin verksamhet. Den miljömässigt önskvärda avvecklingen av kvicksilvercellteknik till kloralkaliindustrin leder dock till en ny källa till kvicksilverförsörjning – omkring 12 000 ton överblivet kvicksilver kommer att komma från sektorn under ett antal år tills dess övergången till kvicksilverfri teknik har avslutats.

Det mesta kvicksilvret exporteras för närvarande från gemenskapen, och export på upp till 800 ton per år slutar, åtminstone delvis, i oreglerad och okontrollerad användning såsom hantverksmässig guldutvinning. Det är på detta sätt som EU:s kvicksilver bidrar till den globala exponeringen mot kvicksilver.

Det grundläggande målet med den föreslagna förordningen är att stoppa denna export och se till att kvicksilver som inte längre används i kloralkaliindustrin förvaras på ett säkert sätt och inte kan komma tillbaka till miljön.

På grundval av konsekvensanalysen har kommissionen även för avsikt att tillämpa kravet på säker förvaring på andra industriella kvicksilverkällor – rening av naturgas och kvicksilver som har erhållits som en biprodukt vid brytning och smältning av andra metaller än järn.

Förvaringsskyldigheten är en logisk följd av exportförbudet, eftersom den lilla återstående inre marknaden för kvicksilver inte kommer att kunna absorbera de aktuella mängderna. Återvinning och återanvändning garanterar att det fortfarande finns kvicksilver för kvarvarande legitima användningsområden. Förvaringen kommer att omfattas av den rättsliga ramen i direktivet om avfall, med ytterligare säkerhetskrav som avspeglar de specifika egenskaperna hos metalliskt kvicksilver.

Kommissionen hade för avsikt att föreslå ett rakt, enkelt lagstiftningsförslag med stöd av en god kunskapsbas, som i enlighet med principerna om bättre lagstiftning innebär att en alltför stor administrativ börda för industrin eller den offentliga förvaltningen undviks.

I förslaget vidtas inga lagstiftningsåtgärder på områden där konsekvensanalysen inte gav någon solid motivering för sådana åtgärder eller någon tydlig bild av deras möjliga effekter.

Jag vill även understryka att den berörda industrin, det vill säga kloralkalisektorn, signalerade sitt stöd för detta förslag och är villig att skriva under på ett frivilligt åtagande. Detta åtagande engagerar industrin att välja högkvalificerade förvaringsoperatörer och säkerställer att nyckeluppgifter om kvicksilverflöden görs tillgängliga.

Kommissionen har för avsikt att bekräfta detta åtagande, i linje med de principer och förfaranden som anges i meddelandet om miljöavtal, som antogs 2002.

Syftet med förslaget är inte att genomföra hela kvicksilverstrategin – dess omfattning har avsiktligt gjorts mer kortfattad. Arbetet med andra åtgärder inom strategin pågår.

  Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL), föredragande. – (EL) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Kvicksilver och kvicksilverföreningar är mycket giftiga ämnen. Också i små doser får de en skadlig inverkan på vårt kardiovaskulära system, immunsystemet och vårt fortplantningssystem. I miljön kan kvicksilver förvandlas till metylkvicksilver och koncentreras i livsmedelskedjan, särskilt i vattenmiljö. I staden Mina-Mata i Japan dog 8 000 människor 1956 därför att de ätit fisk med högt kvicksilverinnehåll.

Kvicksilver är ett globalt problem och det krävs samordnade internationella åtgärder för att lösa det. EU kan inte fortsätta att argumentera övertygande för en minskning av tillgång och efterfrågan på kvicksilver och samtidigt fortsätta att vara en av de största leverantörerna i världen. Kommissionens förslag till förordning är ett unikt tillfälle att bryta cykeln med export av detta farliga ämne.

Jag är mycket nöjd med att både utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för rättsliga frågor har avvisat den dubbla rättsliga grunden och valt artikel 175 som den enda grunden, med tanke på att målet för förordningen är att skydda miljön och folkhälsan.

I fråga om startdatum för exportförbudet föreslår jag något som är rättvist och enkelt. Vi inom Europaparlamentet måste konsekvent hålla oss till den resolution som vi själva antog med mycket stor majoritet i mars 2006 om gemenskapens strategi för kvicksilver. Därför uppmanar jag er att rösta för ändringsförslag 43, så att vi konsekvent håller oss till Europaparlamentets ståndpunkter. Jag anser att de kvicksilverföreningar och kvicksilverprodukter som redan är föremål för begränsad användning och saluföring inom EU också bör inkluderas i det exportförbud som vi enades om i mars förra året.

Vad ger vi för budskap till tredjeländer om vi exporterar till dem de kvicksilverprodukter som är förbjudna inom EU på grund av sin farlighet? Minns vi den välkända frasen bon pour l’orient? När det gäller förbudet mot kvicksilverimport är det ingen mening med att å ena sidan lagra kvicksilver från EU och å andra sidan importera kvicksilver för användning inom EU. Vi uppmanar till sunt förnuft. Dessutom överstiger tillgången för närvarande efterfrågan enligt kommissionens siffror, och denna situation verkar att fortsätta i framtiden.

När det gäller förvaringsskyldigheterna för metalliskt kvicksilver som inte längre används inom kloralkaliindustrin grundar sig mina synpunkter också här på den resolution som Europaparlamentet antagit. Fram till dess att det finns lämplig teknik för slutligt bortskaffande av kvicksilver, helst i fast form, föreslår jag en tillfällig förvaring i sådan form som går att återvinna, antingen i underjordiska saltgruvor eller ovanjordiska anläggningar som endast används för detta och som är utrustade för tillfällig förvaring. I annat fall kommer förvaringen av detta giftiga ämne att utgöras av själva den mänskliga kroppen. Vi talar ändå inte om miljoner ton. Sammanlagt uppskattas överskottskvantiteterna av kvicksilver i kloralkaliindustrin till ungefär 12 000 ton, med en volym som på grund av ämnets höga täthet är ungefär 1 000 kubikmeter.

Samtidigt föreslår jag att vi antar en grundläggande ram med förutsättningar för att garantera kontinuerlig övervakning, säkerhetsspecifikationer, regelbundna rapporter, informationsutbyte och straffsatser i enlighet med principen att ”förorenaren betalar”, i händelse av att bestämmelserna överträds.

Ansvaret under den tillfälliga förvaringen bör ligga på ägaren av förrådsanläggningen, medan medlemsstaterna bör påta sig administrativt och ekonomiskt ansvar för det slutliga bortskaffandet. Jag uppmanar därför medlemsstaterna att inrätta en fond på grundval av ekonomiska bidrag från kloralkaliindustrin, vilket kommer att ge de nödvändiga resurserna. Jag föreslår också ett register över köpare, säljare och handlare av kvicksilver, för att möjliggöra regelbunden kontroll av import och export.

Låt oss kämpa mot en urvattnad förordning som inte kommer att ge den skyddsnivå för folkhälsan och miljön som medborgarna vill ha. Uppmaningen till ett exportförbud och förvaringsproblemet måste behandlas på grundval av dessa kriterier. Den relativa kostnaden – för en sådan investering i framtiden – är förhållandevis mycket låg jämfört med de exponentiella fördelar den kommer att ge. Europeiska unionen, Europaparlamentet, kan och måste bilda förtrupp i de globala insatserna för att bli av med kvicksilvret. Jag hoppas att våra beslut i morgon kommer att bidra till detta.

  Jens Holm (GUE/NGL), föredragande av yttrande från utskottet för internationell handel. – Det är hög tid att fatta detta viktiga beslut om ett förbud mot export av kvicksilver. Det är nog inte många som känner till det, men EU är faktiskt världens största exportör av ämnet. Över 1 000 ton exporteras varje år från EU till andra länder. Det är nästan en tredjedel av hela världshandeln med kvicksilver. Det farliga kvicksilvret hamnar nästan uteslutande i utvecklingsländer där det gör mycket stor skada.

Jag är glad över att ta ställning till ett väl genomarbetat betänkande från min kollega Dimitrios Papadimoulis. Detta betänkande handlar inte bara om att förbjuda export av kvicksilver. Det handlar också om att få en säker förvaring av detta farliga ämne, något som jag tycker att är mycket positivt. Jag är särskilt glad över att Papadimoulis har lagt in en del avsevärda förbättringar av kommissionens förslag.

Några av dessa förbättringar är

– att utvidga den här bestämmelsen till att också inkludera produkter och kvicksilverföreningar,

– att förbudet ska utsträckas till att även bli ett importförbud,

– att förbudet ska träda i kraft tidigare än vad kommissionen ville, det vill säga 2010 i stället för 2011,

– att upprätta ett spårningssystem för handeln med kvicksilver för att få ökad kontroll över kvicksilvret,

– att stödja utvecklingsländer att ställa om till modern teknik som är ren från kvicksilver.

Dessa förändringar är precis i linje med vad jag föreslog som föredragande i utskottet för internationell handel, och jag är mycket tacksam för dem.

Det enda som oroar mig är liberalernas krav på delad omröstning. En delad omröstning skulle hota att underminera viktiga delar av detta annars utmärkta betänkande. Håll er därför till föredragandens linje om att värna miljö och folkhälsa och gå inte på liberalernas marknadslinje.

I morgon ska EU alltså ta sitt ansvar och sluta dumpa livsfarligt kvicksilver i utvecklingsländerna. Det är verkligen på tiden. Med våra förändringar och förbättringar kommer EU också att ta sitt historiska ansvar att stödja länderna i syd att ställa om från kvicksilveranvändning till renare tekniker. Det kommer att skydda hälsan för tusentals personer och vår gemensamma miljö. Det är inte illa!

  Manuel Medina Ortega (PSE), föredragande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor. – (ES) Herr talman! Vi hade inga problem inom utskottet för rättsliga frågor när vi behandlade frågan om den rättsliga grunden, eftersom syftet med denna åtgärd inte är genomförandet av kommersiell politik – och artikel 133 kan därför inte tillämpas – utan skydd för hälsan – och därför ska artikel 175 tillämpas. Utskottet för rättsliga frågor har därför föreslagit att den enda rättsliga grunden ska vara artikel 175, med alla dess konsekvenser i fråga om förfarandet.

Som parlamentsledamot från ett land med en historiskt sett omfattande hantering av kvicksilver, vill jag påpeka att Martin Callanans ändringsförslag 40 om förvaring av kvicksilver är mycket mer exakt än den text som kommissionen hade föreslagit med avseende på artikel 3.1a. Efter att ha föreslagit denna rättsliga grund vill jag därför också uppmana er att stödja Martin Callanans ändringsförslag 40.

  Martin Callanan, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Som parlamentet är väl medvetet om ligger detta förslag till förordning om exportförbud för och säker förvaring av metalliskt kvicksilver i linje med åtagandena i den kvicksilverstrategi som vi antog i mars 2006.

PPE-DE-gruppen stöder de breda målen i förordningen. Kvicksilver måste kasseras och förvaras säkert för att skydda människors hälsa och miljön. Kvicksilvercellteknik ersätts gradvis med den miljömässigt överlägsna och energieffektiva membrancelltekniken, och genom denna övergång släpps överblivet kvicksilver ut över hela Europeiska unionen. Målet med denna förordning är att förhindra att detta kasserade kvicksilver kommer in på världsmarknaden. Jag anser att kommissionens förslag i breda drag är godtagbart och den mest användbara infallsvinkeln.

När det gäller ikraftträdandedagen för exportförbudet har ändringsförslag lagts fram för att flytta fram denna dag. Vi stöder inte dessa ändringsförslag. Tidsplanen för förbudet debatterades länge före mötet med rådet (miljö) i juni 2005, och datumet 2011 avtalades i rådets slutsatser som beskrevs i kommissionens förslag. Jag anser inte att någonting har förändrats sedan rådet fattade detta beslut, och jag skulle inte vilja att dessa mycket svåra beslut öppnades på nytt. Det skulle bara kunna försena förbudets införande, särskilt om man uppmuntrar till en ny granskning av huruvida ett exportförbud faktiskt är det bästa sättet att uppnå EU:s mål. Det datum som har valts är det datum som förefaller ha mest stöd från en majoritet av medlemsstaterna och, vilket naturligtvis är lika viktigt, från de många andra inblandade aktörerna. Detta datum har fastställts av kommissionen med de spanska myndigheternas och Minas de Almadéns medgivande för att ge tillräcklig tid för att omorganisera och omstrukturera detta företag, och jag anser att det förtjänar allt vårt stöd.

Jag är inte för förslagen om att införa ett förbud mot import av kvicksilver och kvicksilverföreningar. Med tanke på de mängder kvicksilver som ökar från de stängda kloralkalianläggningarna inom gemenskapen förefaller det inte finnas något som helst kommersiellt incitament för import och därför inget behov av att införa ett importförbud i detta skede. Marknaden har kapacitet att reglera sig själv.

På liknande sätt är vi inte heller för att utvidga exportförbudets tillämpningsområde. Vi godtar kommissionens åsikt att metalliskt kvicksilver är det klart mest relevanta ämnet när det gäller mängd, jämfört med kvicksilverföreningar och produkter som innehåller kvicksilver, och att en utvidgning av exportförbudet skulle vara mycket förhastad i detta skede. Vidare skulle företagen helt enkelt flytta och fortsätta att producera. Är det verkligen vår uppgift att reglera vad andra länder i världen tar sig för? Personligen anser jag inte det. Båda utvidgningarna av kommissionens förslag kräver en djupare analys av principerna om bättre lagstiftning och kostnaden för och effekten av den befintliga verksamheten.

  Miguel Angel Martínez Martínez, för PSE-gruppen. – (ES) Herr talman, mina damer och herrar! För er är kvicksilver bara en giftig metall som vi måste bli av med och som ni bara har sett i febertermometrar. Men kvicksilvret får mig att minnas en plats i min provins Almadén, vars gruvor var en av de platser där arbetarrörelsen växte fram i Spanien. Kvicksilver erinrar om de tusentals män och kvinnor som under hundratals år arbetat med det, hundratals namn och ansikten, vänner som jag har arbetat tillsammans med som socialdemokratisk ledamot i parlamentet under de senaste 30 åren, då jag förklarat för dem, övertalat dem och gett dem alternativ för att övervinna paradoxen att mänskliga framsteg, nämligen att bli av med kvicksilvret, föreföll att förebåda att deras arbeten skulle försvinna.

Dessa människor har uppskattat våra insatser och för någon dag sedan bekräftade de sin tro på oss genom att rösta för kandidater från socialistpartiet i sina lokala kommuner. När jag i dag tänker på dessa vänner och upprepar mitt löfte till dem vill jag tacka de ärade ledamöterna för deras förståelse, som finns med i den text som godkändes i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, och som vi kommer att förbättra i morgon med vissa ändringsförslag.

Det finns tre positiva uppgifter som kommer att mottas med tacksamhet, intresse och hopp i Almadén. För det första rekommenderas det att särskilda ekonomiska kompensationsåtgärder ska garanteras för socioekonomiskt framskridande i Almadén och dess omgivningar. För det andra rekommenderas att vi prioriterar undersökningen av om Almadén kan väljas som förvaringsort för säker förvaring av allt kvicksilver som finns inom EU. För det tredje, och med tanke på den erfarenhet man har och hur förtrogen man är i Almadén med att behandla kvicksilver, dikterar sunda förnuftet att förvaringen bör placeras på en plats där mer än 80 procent av EU:s kvicksilver redan förvaras i fullständig säkerhet.

Någon från min region sa att om man flyttar kvicksilvret från Almadén till någon som helst annan plats vore det som att flytta pianot till pianopallen i stället för att flytta pallen till pianot inför konserten.

Slutligen är vi tacksamma för den konsekvens de personer har visat som föreslår att export och annan hantering av kvicksilver bör kunna få utföras – som vi hade sagt i Matsakibetänkandet – fram till 2010, med det angivna datumet den 1 december, och därigenom medger att kvicksilver finns i omlopp lite längre.

Jag är säker på att parlamentet, med den resolution som vi kommer att godkänna i morgon, kommer att vara i ett gott läge för att ta på sig sitt medbestämmandeansvar vid de aktuella förhandlingarna med rådet.

  Marios Matsakis, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag vill uttrycka mina uppriktiga gratulationer till Dimitrios Papadimoulis för hans utmärkta betänkande, och jag vill tacka honom för att han har samarbetat med skuggföredragandena.

I allmänna ordalag har föredraganden försökt göra kommissionens förslag något strängare, med rätta i vissa avseenden. Inom två områden förefaller dock en sådan inställning varken helt klok eller realistisk.

Det första området hör samman med att flytta fram tidsfristen till 2009. Vi anser att detta är ogenomförbart och omöjligt. Vi anser att vi bör behålla tidsfristen fram till den 1 januari 2010, såsom beslutades tidigare i kvicksilverstrategin.

Det andra området är mer kontroversiellt, och det rör förvaringen av metalliskt kvicksilver. Jag anser att kontroversen till stor del beror på förvirring när det gäller vad tillfällig och permanent förvaring verkligen innebär i praktiken. Den linje som jag stöder är att om förvaring kan uppnås i lokala saltgruvor eller på andra godkända lämpliga platser, under stränga villkor med fullständig övervakning och säkerhetsgarantier i tusentals år, så är det gott nog för mig. I denna lagstiftning behöver inte skyldigheten att hämta detta kvicksilver och transportera det över Europa till en ny, mer permanent förvaringsanläggning föreskrivas specifikt. Om framtidens lagstiftare tar hänsyn till nya tekniska framsteg som gör det säkert att bearbeta förvarat kvicksilver på ett visst sätt eller att flytta det till en ny plats, så är jag säker på att detta kan och kommer att göras vad vi än lägger in i lagstiftningen nu.

Avslutningsvis bör vi använda vårt sunda förnuft och hålla saker och ting enkla och i perspektiv. Fram tills nyligen fanns kvicksilver, och finns i många fall fortfarande, i varje hushåll och i varje läkar- och tandläkarmottagning, samt i varje sjukhus i form av termometrar, barometrar, blodtrycksmätare, tandfyllningar osv. Vi måste bli av med kvicksilvret, men det är varken ett mycket smittsamt dödligt virus eller en nervgasförening som är dödlig på nära håll. Vid hanteringen av ändringsförslagen till detta betänkande bör vi därför försöka att inte överdriva och inte ställa orimliga krav.

ORDFÖRANDESKAP: MARTÍNEZ MARTÍNEZ
Vice talman

  Leopold Józef Rutowicz, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Europaparlamentets och rådets förordning om exportförbud för samt säker förvaring av kvicksilver är ett dokument som begränsar förekomsten av kvicksilver i miljön och dess verkningar på människor och djur. Mellan 1990 och 2000 minskade EU:s länder de globala kvicksilverutsläppen med 60 procent. Sedan dess har dessa utsläpp ökat med 20 procent i hela världen.

På 1940-talet hittade mina vänner och jag lite kvicksilver och blev glada när de mynt vi doppade i det blev silverfärgade. I dag har samhällets inställning till kvicksilver ändrats dramatiskt, och industrisektorn börjar undvika förfaranden där kvicksilver används, på grund av dess giftighet.

Även om jag anser att detta förslag till förordning är positivt har jag några få kommentarer. För det första bör vi få tag på slutgiltiga förvaringsmöjligheter för kvicksilver så snart som möjligt, och på så vis begränsa den tillfälliga förvaringen. För det andra bör förvaringsanläggningarna ligga så nära som möjligt, för att undvika transporter av kvicksilveravfall runtom i Europa. För det tredje kan vi inte införa nya sätt för användning av kvicksilveravfall utan lämplig planering och testning av dem.

Vi bör vara medvetna om att industrisektorn själv, på grund av farorna med kvicksilver, försöker komma bort från förfaranden som inkluderar kvicksilver. Ändringsförslagen 11, 12, 15, 23–27 till kommissionens förslag är inte motiverade.

  Carl Schlyter, för Verts/ALE-gruppen. – Kvicksilver är farligt för hälsan och för miljön, och vi har nu 12 000 ton kvicksilver som ska lagras. Det låter kanske mycket, men den volymen skulle lätt kunna få plats i halva plenisalen. Därför vore det konstigt om vi skickade runt kvicksilvret och förvarade det på en mängd olika platser i förråd som inte är säkra. Det är orsaken till att jag är emot liberalernas försök att bli av med kvicksilvret, eftersom det bara skulle vara en tillfällig lösning.

En permanent lösning måste vara helt säker. Den enda helt säkra lösningen är att stabilisera kvicksilvret en gång för alla. Kvicksilversulfid är nästan fullkomligt olösligt, vilket gör att det kan förvaras säkert. Om det inte är stabiliserat kan vi inte ha en mängd olika förråd under dåligt kontrollerade former. Därför motsätter jag mig ändringsförslag 40, eftersom det skulle underminera säkerheten i arbetet.

Det är viktigt att vi enas om ett och samma datum, den 1 januari 2010, vilket framgår av ändringsförslag 43 som min grupp har lagt fram. Det förbjuder både import och export av samt produkter med kvicksilver, något som skapar en helhetssyn. Allt annat skulle vara en cynisk export av kvicksilver. Vi vet att kloralkaliindustrin måste sluta upp med exporten. Om den får chansen att fortsätta exportera ett år efter förbudet träder i kraft, kommer den att tömma sina lager av kvicksilver och få betalt för det. Kvicksilvret kommer sedan att användas av guldvaskare i Amazonas, och förstöra enorma flodområden genom att kontaminera dem med kvicksilver.

Det är viktigt att förbudet införs den 1 januari 2010, annars underminerar vi hela tanken med exportförbudet.

  Jaromír Kohlíček, för GUE/NGL-gruppen. – (CS) Mina damer och herrar! Kvicksilver betraktas som en tungmetall, och är mycket farlig i livsmedelskedjan. Ett antal andra tungmetaller, t.ex. krom, nickel, uran och plutonium kan klassas i samma kategori.

Det stämmer att inte bara tungmetaller utan också ett antal lättare element i Periodiska systemet, i stora kvantiteter, kan vara skadliga för hälsan. Man vet till exempel att beryllium framkallar beryllios. Kvicksilver är inte bara en metall som kan orsaka allvarliga skador efter konsumtion i dess metalliska form, utan det är också ett viktigt ämne inom tekniken. Tidigare klarade man sig inte utan det vid elektrolys, tandvård och inom juveleraryrket. Den instrumentella metoden med kemisk analys där man använde droppelektroder med kvicksilver är välkänd, och 1959 fick den tjeckiske akademikern Jaroslav Heyrovský nobelpriset i kemi för denna process, som han kallade polarografi. En viktig fråga rör den möjliga användningen av kvicksilver och dess föreningar inom industrin, även om detta naturligtvis måste inkludera strängast möjliga miljönormer.

Jag är inte säker på om förvaring av kvicksilver och dess föreningar på en plats är den bästa lösningen. Samma sak gäller hur lång övergångsperiod vi bör ha innan förordningen träder i kraft. Mitt intryck är att den tidsperiod som nämns i ändringsförslag 8 är för kort för vissa medlemsstater. Därför har jag reservationer när det gäller förslaget, men i de flesta medlemsstater är kvicksilver och kvicksilverföreningar, inklusive lagring av dem, strängt kontrollerade av de ansvariga statliga myndigheterna.

Jag anser inte att det är godtagbart att inkludera ospecificerade icke-statliga organisationers roll i förordningen. Trots alla önskemål om tolerans och insyn för allmänheten hör detta inte hemma i en förordning om exportförbud och säker förvaring av metalliskt kvicksilver. Engagemanget av medborgare i kontrollerande åtgärder täcks inom andra områden av gemenskapsrätten.

Jag kan inte förstå varför saltgruvor eller gruvorna i Almadén i Spanien skulle vara den bästa platsen för förvaring av kvicksilver och kvicksilverföreningar. Det är uppenbart att upphörande av driften i vilken gruva som helst leder till sociala problem för gruvarbetarna. I Tjeckien och andra medlemsstater i Central- och Östeuropa har dussintals stora gruvor stängts, utan att någon har utfärdat en EU-förordning för att ta itu med den enorma arbetslöshet som detta orsakat. Det slår mig att den djupaste delen av mineralgruvor skulle vara en bättre förvaringsplats än saltgruvor. Jag stöder lösningen att ta itu med frågan om ämnen med mindre än 5 procent kvicksilverhalt.

Dessutom finns det normala nivåer av tungmetaller i berggrunden i hela Europa, och när dessa förvittrar hamnar de – inklusive kvicksilvret – i europeiska vattentäkter. Därför upptäcker man till exempel hela tiden koncentrationer av kvicksilver och andra tungmetaller i floden Elbe. Det är givetvis ett naturligt skeende.

Vi har också frågan om vatten från gamla gruvor, utvinning av kvicksilver från gamla soptippar och avloppsslam, vilket är en potentiellt mycket stor källa till miljöförorening. Men denna förordning kan naturligtvis inte täcka denna fråga.

Avslutningsvis vill jag tacka alla som har bidragit till att sammanställa denna förordning, en process som genomfördes i en positiv samarbetsanda. Kvicksilver och kvicksilverföroreningar har en framtid inom vetenskap och teknik, som denna förordning visar, och därför stöder vi det.

  Irena Belohorská (NI). – (SK) Låt mig först av allt tacka föredraganden Dimitrios Papadimoulis för att han i betänkandet belyste behovet av exportförbud för kvicksilver, kvicksilverföreningar och produkter som innehåller kvicksilver. Detta är mycket viktigt för oss inom EU, eftersom EU är en av världens största kvicksilverexportörer. Eftersom detta ämne är extremt giftigt, särskilt för barn, bör vi vara angelägna om att skydda oss inte bara vid användning eller produktion av kvicksilver, utan också i samband med förvaring eller hantering av kvicksilveravfall.

Höga kvicksilverdoser är dödliga för människor, mindre mängder av kvicksilver som ansamlas i kroppen kan orsaka allvarliga sjukdomar i immunsystemet, det kardiovaskulära systemet och fortplantingssystemet. Företagen producerar mycket stora kvantiteter kvicksilver, till exempel i form av biprodukter inom den kemiska industrin, i samband med rening av naturgas eller vid utvinning av icke-järnhaltiga metaller och smältning inom metallindustrin.

Man bör överväga om vi genom att exportera överskott av kvicksilver till tredjeländer, särskilt utvecklingsländer, som är de viktigaste kvicksilverkonsumenterna, i själva verket gör oss av med vårt kvicksilveravfall. Många utvecklingsländer saknar medel för att använda modern miljövänlig teknik, och deras kontroll är mindre sträng. Jag håller med föredraganden och stöder hans inställning att EU inte bör använda sig av dubbla normer – en produkt som inte används inom EU bör inte heller exporteras till länder som inte har någon lagstiftning om kvicksilveranvändning.

Vi bör komma ihåg detta inte bara därför att vi behöver skydda miljön och bevara naturen. Vi bör också komma ihåg att detta kvicksilver kan komma tillbaka i form av rester i livsmedel eller som förorenade floder, för att inte nämna risken för att lokala arbetstagare och befolkningar kan bli utsatta för det. När det gäller kvicksilver och produkter som innehåller kvicksilver måste EU se till att kvicksilvertillgångarna överensstämmer med behoven och efterfrågan. Kvicksilveröverskott måste tas om hand på ett miljömässigt hållbart sätt, i enlighet med det direktiv som gäller riskavfall, vilket vi har antagit.

Samtidigt måste vi stärka övervakningen och strängt straffbelägga alla exempel på att bestämmelserna inte följs. Jag håller med föredraganden om att företag, vars produktionsprocess avger kvicksilver, bör vara ansvariga för att det förvaras säkert eller bortskaffas på ett miljömässigt hållbart sätt. Detta är också viktigt när vi säkerställer fortsatt tillväxt inom industrin och uppmuntrar företagen till att övergå till ny alternativ teknik som inte är beroende av kvicksilver. Som en del av vårt stöd till utvecklingsländerna bör vi lägga mer vikt vid att förse dem med sådan teknik på de platser där miljön har förstörts på grund av detta farliga kemiska ämne.

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE). – (FI) Herr talman! Denna förordning är en del av en helhet som grundar sig på gemenskapens strategi för kvicksilver. EU:s miljölagstiftning har uppdaterats i enlighet med denna strategi under denna sammanträdesperiod. Det gläder mig att vi nu har uppnått ett stadium där vår inställning till kvicksilverexport granskas. När allt kommer omkring är EU världens största exportör av detta ämne.

Det är obestridligt att kvicksilver och dess många föreningar är giftiga för människor och miljö, och samhällets kostnader för folkhälsan och miljöskador är mycket högre än vad man hittills har trott. Förbuden i enlighet med förordningen och kriterierna för förvaring kommer också att ge ett tydligt budskap till världen utanför EU. Vi tar ansvaret för denna skada.

Det är mycket viktigt i fråga om miljölagstiftningen att de medel som väljs inte bara är miljömässigt effektiva, utan också socialt hållbara. Miljömässiga beaktanden betyder att exportförbudet för kvicksilver bör träda i kraft snabbt, som Dimitrios Papadimoulis helt riktigt säger. Men med tanke på andra realiteter kan vi inte rusa på. Risken är faktiskt att en lösning som vi tillämpar här skapar en rad nya problem där borta.

Exportförbudet inom gemenskapen bör träda i kraft vid en tidpunkt som stämmer med tidpunkten för andra internationella åtgärder för begränsningar. Eftersom det fortfarande kan ta flera år att uppnå en internationell överenskommelse, förefaller det riktigt att stödja kommissionen när den fastställer tidpunkten för exportförbudet. Kvicksilverexporten skulle i enlighet därmed förbjudas från och med den 1 juli 2011. Detta har praktiskt taget alla medlemsstater gett sitt stöd till.

Samma sak gäller förslaget att inkludera kvicksilverföreningar i exportförbudet. Vi kan be kommissionen om ett förslag för att öka omfattningen, när vi vet mer om dess vittomfattande effekter. Det är för närvarande inte nödvändigt att forcera en åtgärd. Låt oss fortsätta med den politik som vi har valt och lösa problemen som rör kvicksilver ett i taget.

  Gyula Hegyi (PSE). – (EN) Herr talman! Kvicksilver är inte bara en metall utan även en gammal del av vår kultur och civilisation. Människor har alltid beundrat det och trott på dess magiska krafter. I många århundraden hade kvicksilver en avgörande roll i alkemin och de hemliga vetenskaperna.

Kvicksilver, den enda flytande metallen, är ett vackert material, och man kan beundra det som en unik del av naturen. Enligt ny information är kvicksilver dock även ett farligt material, och vi bör skydda oss och framtida generationer från dess giftiga effekter. Arbetarna i de traditionella kvicksilvergruvorna, framför allt i Spanien, lever ett hårt och hederligt liv men vet att deras tidigare yrke är förbi. Vi bör respektera gruvarbetarnas traditioner, men behovet av ett förbud måste förstås.

Europeiska unionen har redan förbjudit användningen av kvicksilver och material som innehåller kvicksilver på sitt territorium. Nu vill vi även förbjuda exporten av kvicksilver. Vi gör det eftersom vi även bryr oss om hälsan i andra länder och världsdelar. Förhoppningsvis kommer vårt beslut även att uppmuntra andra länder att minska sin användning av kvicksilver.

Som skuggföredragande för socialdemokratiska gruppen hade jag samråd med våra spanska kolleger i en anda av solidaritet. Deras förståelse var avgörande för mig. Min andra riktlinje var parlamentets resolution från mars 2006. Vårt beslut bör dock innehålla en balans mellan miljöhänsyn och industrins intressen.

När det gäller datumet för förbudet lades olika förslag fram: 2011 av kommissionen, 2009 av föredraganden och 2008 av de icke-statliga organisationerna. Jag beslutade att föreslå den 1 december 2010 som en godtagbar kompromiss, i enlighet med parlamentets resolution från förra året. Andra datum och tidsfrister bör motsvara detta basdatum. Om vi frivilligt förbjuder export av kvicksilver är det mer än logiskt att även förbjuda dess import.

När det gäller förvaring fanns det olika förslag – Almadén av Spanien, en saltgruva av Tyskland och solidifiering av andra. Eftersom vi ännu inte har enats om en lösning bör vi inte stödja ändringsförslag som utesluter specifika möjliga lösningar. Vi bör stödja våra spanska socialdemokratiska kollegers förslag med ett krav på ersättning för Almadén, Europas största kvicksilvergruva.

Förbudets omfattning bör täcka allt material med en kvicksilverkoncentration på fem procent eller mer. Vi måste stänga kryphålen, eftersom det är mycket billigt att omvandla kvicksilver till kalomel. Det är mycket viktigt att var och en av oss bidrar till en enighet genom ett förenklat kompromisspaket, annars kommer vi att hamna i kaos, och det kommer troligen inte att finnas någon lagstiftning före nästa parlamentsval.

Som skuggföredragande arbetade jag för en kompromiss. En bra kompromiss är bättre för våra medborgare än uppskjutna debatter som inte leder till någon form av lagstiftning.

  Hiltrud Breyer (Verts/ALE). – (DE) Herr talman! Kvicksilver måste förbjudas snabbt och omfattande. Det är enbart cyniskt att ta bort farliga produkter från avsättning här, men fortsätta att tillåta att de exporteras till andra länder.

Vi vet att kvicksilver sprids över hela världen genom vatten och luft. Till slut skulle kvicksilvret också hamna här och skada människor. Det är absurt att vi utfärdar varningar, som kommissionen har gjort, om att barn och gravida kvinnor inte bör äta mer än 100 gram tonfisk i veckan, eftersom den är så förorenad med kvicksilver.

Vi vet – och en undersökning som publicerats i The Lancet har än en gång visat detta – att tungmetaller orsaker skador på nervsystemet och även bestående, obotliga hjärnskador, särskilt hos barn. Vårt första mål måste därför vara att driva igenom detta exportförbud, för vi skulle förlora trovärdigheten i världssamfundets ögon om vi sa att vi vill skydda oss själva, men att export är tillåten.

  Thomas Ulmer (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Kvicksilver finns överallt. Det tränger till exempel igenom moderkakan. Kvicksilver är en metall som är flytande vid rumstemperatur, och som lätt förångas. Gränsvärdet för metalliskt, oorganiskt kvicksilver i blodet är 25 mikrogram, och för organiska kvicksilverföreningar är det 100 mikrogram. Jag ska inte ta upp följderna av kvicksilverförgiftning här. Jag är säker på att ni alla känner till Minamoto i Japan. Frågan här gäller därför inte bara de ekonomiska för- och nackdelarna för vår gemenskap, utan också skyddet av våra medborgares hälsa och skyddet av en intakt miljö.

Papadimoulisbetänkandet, och jag tackar Dimitrios Papadimoulis för hans arbete, kommer att innebära att exporten av kvicksilverföreningar från EU upphör, och att EU börjar att arbeta på en säker deponering av det material som finns. Samtidigt är det klokt att alla kvicksilverföreningar som går att ersätta omfattas av exportförbud, vilket är fallet vid nästan all användning. Dessutom, och såvitt vi vet, kan vi som exportörer av ett farligt ämne inte – och enligt våra WTO-skyldigheter får vi inte – begära att mottagarna ska se till att kvicksilvret blir spårbart, vilket innebär att det är oklart var kvicksilvret befinner sig och det absolut ligger inom möjligheternas gräns att kvicksilvret kommer tillbaka till EU. Jag anser att artikel 175 i fördragen är tillämplig på denna förordning. Skärpningen av bestämmelserna, de kortare tidsfristerna och inkluderandet av kvicksilverföreningar i export- och importvillkoren är båda lämpliga och konsekventa med tanke på ämnets giftighet. Jag är säker på att det fortfarande finns utrymme för att nå en överenskommelse om tidsfristerna.

När det gäller slutförvaringen av kvicksilver håller vi ett öga på forskningen, eftersom det hittills inte har visat sig möjligt att finna en tillförlitlig förvaringsmetod för det som används i industriell skala någonstans i världen. Det rör sig om tusentals ton.

Jag stöder betänkandet i dess ursprungsversion som lades fram av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet.

  Åsa Westlund (PSE). – Jag vill tacka föredragande Dimitrios Papadimoulis för hans utmärkta arbete. I höstas deltog jag i en undersökning, där man tog ett prov av mitt hår och undersökte halten av kvicksilver i det. Förvånande nog hade jag faktiskt en relativt hög mängd kvicksilver i mig, något som är väldigt oroande. Jag är gravid, och har höga kvicksilverhalter! Mina höga kvicksilverhalter riskerar nu att skada det barn som jag bär i min mage och kan leda till att barnet får koncentrationssvårigheter som vuxen.

De höga kvicksilverhalterna är också oroande eftersom jag kommer från ett land som har kommit väldigt långt när det gäller att avskaffa kvicksilver. Vi använder inte längre termometrar med kvicksilver, och vi använder i stort sett inget amalgam när vi lagar våra tänder. Ändå har jag höga kvicksilverhalter i mig.

Det finns alternativ till kvicksilver. Med tanke på de stora hälsoeffekterna av kvicksilver borde vi kunna fasa ut det, inte bara här i Europa utan också globalt.

Just i kväll handlar det om att se till att vi inte medverkar till att sprida kvicksilvret globalt genom ett exportförbud och att hitta sätt att säkert förvara använt kvicksilver.

Jag har arbetat för att exportförbudet ska börja gälla så fort som möjligt och för att exportförbudet ska utvidgas till att också gälla andra kvicksilverprodukter, så att förbudet inte ska kunna kringgås. Jag har också arbetat för att vi i dag inte ska låsa oss vid något slutförvar, eftersom vi i dag faktiskt inte vet vilken teknik som är den allra bästa för slutförvaringen. Kvicksilver bör alltså i nuläget förvaras i säkra men tillfälliga förvar.

I framtiden hoppas jag inte minst att alla kvinnor världen över ska kunna äta fisken i det vatten som finns nära dem utan att riskera att skada sina barns utveckling.

  Marie Anne Isler Béguin (Verts/ALE). – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Detta är en kamp där vi alla borde agera gemensamt. Det är fråga om folkhälsa och om allmän säkerhet.

Vi känner till riskerna, den förödelse som kvicksilver får för hälsan hos dem som kommer i kontakt med det. Sedan början på industriåldern har problemen bara förvärrats, för att anta alarmerande proportioner. Alltsedan Minamata och den rad av ohyggligheter som denna förfärliga historia med industriell förorening orsakade, har vi varit ännu mer medvetna om att kvicksilver är väldigt farligt. Ändå har vi fortsatt utan hänsyn till detta, nästan som om ingenting hade hänt.

Under den mellanliggande perioden har guden Merkurius fortsatt att kräva en tung tribut fån inhemska befolkningar i guldvaskningsområden, till exempel Franska Guyana, och samma sak gäller dem på andra sidan av jorden som under förhållanden man inte kan föreställa sig återvinner vårt industriavfall, elektroniskt och annat avfall, för att inte nämna arbetstagarna i Europa som arbetar i anläggningar för batteriåtervinning.

Ja, det är hög tid att vi blir av med detta gift, och den enda lösningen är ett rent förbud här i EU och resten av världen, eftersom detta gift finns överallt, till och med i inälvorna på isbjörnarna till exempel, som lever där kvicksilver varken produceras eller används. Jag beklagar att min grupps förslag om ett snabbare förbud inte antogs och att underjordisk deponering inte avvisades. Hur det än förhåller sig så är det inte längre tid för att beklaga sig utan för att försäkra sig om största möjliga majoritet för att stödja ett definitivt förbud mot denna farliga metall.

  Pilar Ayuso (PPE-DE). – (ES) Herr talman! Detta förslag till förordning innehåller förbud mot export av metalliskt kvicksilver, senast från och med den 1 juli 2011, och det innehåller också villkor för säker förvaring av det kvicksilveröverskott som framför allt uppstår genom att man tar bort kvicksilverceller från kloralkalifabriker. Det beräknas att dessa celler i hela EU innehåller cirka 12 000 ton kvicksilver.

Att skjuta på tidsgränsen för förbudet mot export av metalliskt kvicksilver strider mot det samförstånd som uppnåddes både i parlamentet när vi diskuterade gemenskapens strategi för kvicksilver och mot det avtal som kommissionen har undertecknat med Euro Chlor, den europeiska sammanslutningen av kloralkaliindustrier. Den senare har accepterat att upphöra med kvicksilverexport den 1 juli 2011, och jag anser att dessa avtal måste respekteras. Under inga omständigheter får datumet för exportförbud för kvicksilver senareläggas.

Överskottet från kloralkaliindustrin måste deponeras, för den deponeringen är nödvändig. I resolutionen om gemenskapens strategi för kvicksilver, som godkändes i mars 2006, sägs att man bör överväga möjligheten att använda Almadén för säker deponering av de befintliga förråden av metalliskt kvicksilver, eller metalliskt kvicksilver som är en biprodukt i industrin i hela EU, men inte artiklar som innehåller kvicksilver och som har förvandlats till avfall, och alltså använda sig av den infrastruktur, lokala arbetskraft och tekniska expertis som finns där.

Jag vill också påpeka att texten i gemenskapens strategi tydligt bekräftar kvicksilvrets historiska betydelse för Almadén, och områdets behov av kompensation för allt detta.

Jag vill sluta med att säga att jag är emot de ändringsförslag där man föreslår att endast fast, och inte flytande, kvicksilver bör deponeras. Så långt som forskningen hittills har kommit klarar vi inte av att överföra kvicksilver till fast form, och flytande kvicksilver måste därför deponeras. Dessutom kan det förvaras mycket säkert, utan att avge någon ånga, för det är ångan som förorenar.

  Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Låt mig nu gå över till några av de viktigaste ändringsförslagen i detalj.

Ändringsförslagen 1, 7, 8, 9, 20, 21, 22 och 44 medför en betydande utvidgning av förslagets tillämpningsområde genom att ett exportförbud införs för cinnobermalm, kalomel, kvicksilverföreningar och vissa produkter som innehåller kvicksilver samt tillägget av ett importförbud. Kommissionen anser att dessa ändringsförslag är antingen onödiga eller inte tillräckligt motiverade. I brist på kvicksilverutvinning i gemenskapen finns det inget behov av ett exportförbud för cinnobermalm.

På liknande sätt har gemenskapen varit en stor exportör av kvicksilver, men inte en importör. I konsekvensanalysen slogs det fast att sekundära kvicksilverkällor – återvinning och återanvändning – kommer att täcka den kvarvarande efterfrågan inom gemenskapen. När det gäller kvicksilverföreningar och produkter som innehåller kvicksilver skulle vi behöva en mycket mer utvecklad informationsbas för att motivera en sådan utvidgning. Tills dess går det inte att på ett pålitligt sätt bedöma den möjliga effekten av en sådan åtgärd på industrin och samhället, inom gemenskapen samt i tredjeländer. Att använda lagstiftning för att förhindra ett hypotetiskt problem skulle inte anses vara god sed när det gäller bättre lagstiftning.

I flera ändringsförslag – nummer 12, 25, 27, 28, 29 och 45 – utesluts förvaring eller slutlig kassering av metalliskt kvicksilver, eftersom de endast innehåller möjligheter till tillfällig förvaring. Det är värt att notera att det för närvarande inte finns någon miljömässigt och ekonomiskt sund lösning för stabilisering av kvicksilver före dess kassering.

Ändringsförslagen 6, 24 och 36 innebär att gruvanläggningen Almadén bör föredras för förvaringen av kvicksilver. Kommissionen är väl medveten om de ekonomiska och sociala följderna av stängningen av gruvan och slutet på handelsverksamheten på platsen. Den vill dock inte ange en enda förvaringsplats för de ekonomiska operatörerna.

Genom ändringsförslagen 8, 10, 13, 30 och 32 ökar industrins administrativa börda, liksom medlemsstaternas och kommissionens. Kommissionen har starka tvivel om den möjliga effektiviteten och fördelarna med dessa mycket detaljerade krav jämfört med deras kostnader.

När det gäller den rättsliga grund som nämns i ändringsförslag 2 följer kommissionens förslag den linje som angavs av EG-domstolen i dess domar i målen C-94/03 och C-178/03 om Rotterdamkonventionen om förhandsgodkännande sedan information lämnats för vissa farliga kemikalier och bekämpningsmedel i internationell handel. Vårt förslag är mycket likt detta, eftersom det innehåller förslag på handelsrelaterade åtgärder som ett miljöpolitiskt instrument. Vi kan därför inte stödja ändringsförslaget för den rättsliga grunden.

Ändringsförslagen 17 och 34 med krav på införande av en artikel om påföljder är dock godtagbara för kommissionen.

Sammanfattningsvis kan kommissionen stödja åtta av de 50 ändringsförslagen helt, delvis eller i princip. Jag kommer att ge parlamentets sekretariat en förteckning över kommissionens ståndpunkt om ändringsförslagen.⁽¹⁾

  Talmannen. Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 142 i arbetsordningen)

  James Nicholson (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Det är uppenbart att kvicksilver är ett ämne som måste hanteras på ett försiktigt och säkert sätt. Detta betänkande handlar om den viktiga breda frågan om att hantera kvicksilver i import, export och förvaring av ämnet, samtidigt som en tidsfrist för export- och importförbud anges. Jag stöder kommissionens förslag till förordning i denna fråga och anser, i vid bemärkelse, att det är bra. Jag skulle vilja upprepa kommissionens kommentar att detta betänkande följer kvicksilverstrategin som antogs i mars förra året, och uppmuntra kommissionen i dess pågående arbete om kvicksilverstrategin. Det här är bara ett betänkande av många som kommer att handla om andra frågor såsom användningen av små mängder kvicksilver i tandvårdsbranschen. Jag är säker på att arbetet i andra strategiska frågor pågår.

Bilaga – Kommissionens ståndpunkt

Betänkande: Papadimoulis (A6-0227/2007)

Kommissionen kan helt, delvis eller i princip stödja 8 ändringsförslag – 3, 4, 5, 14, 17, 23, 31 och 34.

De ändringsförslag som kommissionen inte kan stödja är 1, 2, 6–13, 15, 16, 18–22, 24–30, 32, 33 och 35–50.

(1) Kommissionens ståndpunkt om parlamentets ändringsförslag – se bilaga.