Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 20 juni 2007 - Strasbourg

11. Meda och finansiellt stöd till den palestinska myndigheten – utvärdering, genomförande och kontroll (debatt)

  Talmannen. Nästa punkt är ett betänkande av Rodi Kratsa-Tsagaropoulou för budgetkontrollutskottet om Meda och finansiellt stöd till den palestinska myndigheten – utvärdering, genomförande och kontroll (2006/2128(INI)) (A6-0210/2007).

  Rodi Kratsa-Τsagaropoulou (PPE-DE), föredragande. – (EL) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Av många skäl är det betänkande vi i dag debatterar ytterst viktigt och högaktuellt.

De magra resultaten av Europa-Medelhavsprocessen och de stora utmaningar vi står inför inom detta område tvingar oss att utvärdera situationen noga och besluta om kraftfulla politiska åtgärder och finansiella åtaganden.

De svåra förhållandena i de palestinska områdena förvärras och allt tyder på att situationen utvecklas negativt, vilket kräver att vi ser över våra insatser och inser att vi har ett ansvar för framtiden.

Vi måste också på ett övertygande sätt bemöta oron hos EU:s medborgare över resursförvaltningen inom områden som släpar efter med avseende på demokratiska åtaganden och förvaltning samt riskbedömningsmekanismer.

Jag vill påminna kammaren om att Medaprogrammet är vårt viktigaste finansiella instrument för genomförandet av stödåtgärder inom ramen för partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet när det gäller åtgärdsområdena politik och ekonomi, i syfte att inrätta ett frihandelsområde, liksom när det gäller den del av programmet som handlar om kultur och sociala frågor.

Inom Meda II, som är det senaste av Medaprogrammen, planerades åtgärder för 5,3 miljarder euro under perioden 2000 till 2006. Medaförordningen löpte ut 2006 och vi har i dag ett nytt europeiskt grannskaps- och partnerskapsinstrument som trädde i kraft 2007. Vi tror att våra erfarenheter från Medaprogrammet kommer att bli mycket användbara för det nya instrumentet.

Jag vill påminna kammaren om att de årliga åtagandena inom Meda II, som betänkandet i huvudsak behandlar, varierade mellan 569 miljoner euro år 2000 och 697 miljoner euro år 2004. Det skedde med andra ord en stadig ökning, även om vi måste betänka att våra åtaganden till förmån för Palestina, Syrien, Algeriet och Marocko och regionala åtgärder ökade mellan Meda I och Meda II, samtidigt som de minskade för Egypten, Jordanien, Libanon och Tunisien. Ökningen varierade också mellan olika insatsområden. Det skedde en markant ökning av finansieringen av åtgärder inom utbildning, yrkesutbildning och ekonomiskt stöd till institutionsuppbyggnad, medan anslagen till andra sektorer såsom jordbruk, lokal utveckling och privata reformer minskade inom Meda I jämfört med Meda II.

Mot bakgrund av våra erfarenheter i Europaparlamentet, inkommen information och revisionsrättens rapport vill vi påstå att kommissionens förvaltning av Medaprogrammet klart har förbättrats jämfört med tidigare år och vi menar att utvärderingen är tillfredsställande med tanke på de politiska omständigheter som inte går att bortse från i området och att en stor del av insatserna har kunnat göras med kortare förberedelser och snabbare utbetalningar, vilket gradvis har lett till en jämnare resurstilldelning.

Vi uppmanar Europeiska kommissionen att i sina kommande åtgärder beakta att antalet projekt och program stadigt ökar, att det ekonomiska stödets andel av det totala programmet fortsätter att öka, att våra kontor och ansvarsfördelningen på lokal nivå bedöms vara viktiga och välfungerande och därför måste utvecklas och att samarbetet med de lokala myndigheterna har haft betydelse och följaktligen måste förstärkas. Vi måste också göra vårt yttersta för att förbättra samarbetet mellan Medelhavsländerna (syd-syd) så att vi kan förverkliga det högt prioriterade målet om regionalt samarbete och regional integration.

Vad finansieringsområdena beträffar anser vi att den ekonomiska delen av partnerskapet måste inriktas på social sammanhållning och en hållbar ekonomisk utveckling, utan att glömma att det krävs en övergripande kontroll och effektivisering av åtgärderna inom alla områden om vi ska kunna nå våra mål.

Frågan om det finansiella stödet till Palestina utgör en viktig del av betänkandet och har varit föremål för ökat intresse från våra vänner i Europaparlamentet. Mellan 1994 och 2006 gav kommissionen bistånd till det palestinska folket för cirka 2 300 miljoner euro. Anslagen till de palestinska områdena låg tämligen stabilt mellan 232 och 260 miljoner euro under perioden 2002 till 2005. Bara under 2006 gavs 700 miljoner euro, vilket är rekordet hittills. Som vi vet beslutade kvartetten den 9 maj 2006 att inrätta en tillfällig internationell mekanism (TIM) och Europeiska kommissionen har med hjälp av denna mekanism fördelat 107,5 miljoner euro på de tre TIM-delarna – en för brådskande åtgärder, en för infrastruktur och en för ekonomiskt stöd till de fattigaste och mest sårbara grupperna i samhället. Vi i budgetkontrollutskottet har tittat närmare på våra förbindelser med den palestinska myndigheten och funderat över hur man bäst kan möta behoven av politiskt och ekonomiskt stöd till den palestinska myndigheten i sig och behovet av att kanalisera det humanitära stödet. För att anpassa betänkandet till dagsläget har jag också föreslagit två muntliga ändringsförslag, det ena till punkt 38, som har förlorat sin aktualitet och kan strykas eller ändras genomgripande, och en ny punkt om rådets beslut vad avser såväl stödet till den nya regeringen som åtagandet via den internationella mekanismen om att vidta nödvändiga humanitära åtgärder till förmån för Gaza. Jag vill slå fast att vår politiska grupp stöder vårt initiativ och jag tror också att jag har resten av parlamentet bakom mig när det gäller denna nya punkt.

(Applåder)

  Günter Gloser, rådets ordförande. (DE) Herr talman, fru Ferrero-Waldner, mina damer och herrar! Jag vill varmt tacka föredraganden. Vi har analyserat rekommendationerna och instämmer i huvudsak i parlamentets bedömning av Medaprogrammet och givetvis i dess slutsatser.

I betänkandets slutsatser fastslås att stöd som utgått genom Medaprogrammet har varit ändamålsenligt och väsentligen bidragit till att uppnå Medaprogrammets mål. Det slås också fast att stödet har varit förenligt med mottagarländernas utvecklingsplaner och behov. Jag vill gärna betona detta eftersom jag har vissa diskussioner i färskt minne.

Rådet tackar för kommissionens ansträngningar som har lett till påtagliga förbättringar när det gäller att snabba på och effektivisera planeringen inom ramen för Meda II.

Medaprogrammet har nu avslutats och den första januari 2007 skedde övergången till det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet. Det är ett skräddarsytt instrument för genomförandet av EU:s grannskapspolitik.

Europaparlamentet har krävt att samarbetet mellan EU:s partnerländer i Medelhavsområdet ska förstärkas, vilket också sker inom ramen för grannskaps- och partnerskapsinstrumentets program för den södra regionen, varav 343,3 miljoner euro har öronmärkts fram till 2010.

Vi delar er åsikt att fullföljandet av Barcelonaprocessen är av avgörande betydelse för hela regionen. Att vi trots det spända läget i regionen har lyckats ta i tu med viktiga frågor och göra fortsatta framsteg visar att Barcelonaprocessen – vår dialog mellan EU och länderna i Medelhavsområdet – fortfarande är en lämplig ram för att åstadkomma förändringar i Medelhavsområdet.

Den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet ger genom den interparlamentariska dialogen ett viktigt bidrag till närmare förbindelser mellan nord och syd. Vi har alla – både i det civila samhället, regeringar och parlament och trots våra olika organisationer och ansvarsområden – som mål att främja partnerskapet med Medelhavsområdet och vi förenas av en vilja att gemensamt arbeta mot det målet.

Låt mig nu gå vidare till den del av betänkandet som handlar om finansiellt stöd till palestinierna. Innan vi diskuterar betänkandet vill jag emellertid nämna att vi har följt den senaste utvecklingen på de palestinska områdena och i synnerhet Gazaremsan med stor oro. Den gångna veckans våldsamma sammandrabbningar mellan Fatah och den radikala islamistorganisationen Hamas har krävt mer än 100 människoliv och många har blivit allvarligt skadade.

Hamasmilisen har i praktiken tagit kontroll över området genom att använda brutalt militärt våld mot de legitima säkerhetsstyrkorna, civila och biståndsarbetare. I denna situation har president Mahmoud Abbas tvingats att upplösa samlingsregeringen, utropa undantagstillstånd och utse en undantagsregering. Den uppgörelse som med Saudiarabiens hjälp ingicks mellan de palestinska grupperna i Mecka i februari har därmed kollapsat och Hamas ingår inte längre i landets regering.

Den humanitära situationen på Gazaremsan var redan tidigare svår och har nu ytterligare förvärrats. Sjukhusen är överfulla och lider brist på läkemedel och medicinskt materiel. En stor majoritet av Gazas befolkning är beroende av livsmedelshjälp. Biståndsorganisationerna har tvingats ställa in en del av sin verksamhet eftersom de fruktar för personalens säkerhet – tyvärr med all rätt, vilket framgår av att två av UNRWA:s hjälparbetare dog när de fångades i korseld under eldstrider.

Vid måndagens sammanträde i rådet för allmänna frågor krävde EU:s utrikesministrar ett omedelbart slut på våldet och försäkrade president Mahmoud Abbas att han har deras fulla stöd i sina beslut. De beslutade att omedelbart återuppta normala förbindelser med den nya regeringen under premiärminister Salam Fayyad och förklarade att de har för avsikt att skapa förutsättningar för att även återuppta det direkta finansiella och praktiska biståndet. Utrikesministrarna slog också fast att de inte vill lämna människorna på Gazaremsan utan humanitär hjälp i deras nuvarande svåra situation. Andra lösningar som kan bli aktuella mot bakgrund av den nya situationen diskuteras för närvarande.

EU:s inrättande av den tillfälliga internationella finansieringsmekanismen TIM i juni 2006 har spelat en viktig roll för att möta den belägrade palestinska befolkningens mest akuta behov. Mekanismen är uppbyggd på ett sätt som erbjuder insyn och har visat sig vara ett flexibelt och effektivt instrument.

Enbart under förra året gav Europeiska kommissionen och medlemsstaterna direkt bistånd för mer än 300 miljoner euro genom TIM och fortsätter att genomföra sina betalningar i den rådande situationen, som gör behovet av pengarna än mer trängande. Detta måste understrykas gång på gång, eftersom man ibland får en annan bild beskriven, även i media. Av det skälet välkomnar vi också Mellanösternkvartettens beslut att utsträcka TIM till att gälla i ytterligare tre månader fram till september.

I ert betänkande uppmanar ni helt befogat Israel att återuppta överföringarna av undanhållna palestinska skatte- och tullinkomster. EU har också vid upprepade tillfällen riktat denna uppmaning till Israel, senast i de slutsatser som rådet för allmänna frågor antog vid sitt sammanträde den 18 juni. Den israeliska regeringen har meddelat att den nu är beredd att återuppta överföringarna – vi har som ni vet fört samtal med den israeliske utrikesministern Tzipi Livni.

Vi hoppas verkligen att detta ska ge den palestinska ekonomin den injektion den så desperat behöver. Detta är ytterligare ett område där utsikterna att nå en politisk lösning är avhängiga att det sker synbara framsteg.

EU är redan aktivt inom ett annat område som ni har nämnt, nämligen den viktiga reformen av de offentliga finanserna, inbegripet ekonomistyrning och revision. Kommissionen bistår det palestinska finansministeriet i det pågående arbetet med att inrätta genomblickbara budgetstrukturer.

EU:s mål är och kommer att förbli en tvåstatslösning där Israel och Palestina lever sida vid sida med fredliga relationer till varandra och omgivande länder i regionen. Vi vill bidra till att långsiktigt förbättra levnadsvillkoren för palestinierna istället för att ägna oss åt krishantering. De senaste veckornas utveckling har med stor tydlighet visat varför detta är en trängande nödvändighet.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Jag vill tacka Rodi Kratsa-Tsagaropoulou för hennes utmärkta betänkande. Det kommer i ett viktigt ögonblick eftersom det gäller samarbetet med området söder om Medelhavet samtidigt som grannskapspolitiken också håller på att genomföras. Jag ska först tala om huvudresultaten innan jag går över till det rådande läget i de palestinska territorierna och vår reaktion på detta.

För det första i fråga om MEDA-resultatet under de senaste tio åren är jag glad över parlamentets positiva uppskattning av hur programmet har bidragit till att genomföra Barcelonaförklaringens mål. Ytterligare framsteg kan och måste fortfarande göras, men jag delar parlamentets syn att Barcelonaprocessen förblir det mest lämpliga ramverket för Medelhavspolitiken. Denna process stöds nu av grannskapspolitiken vilket kommer att bidra till att man utvecklar bilaterala förbindelser och förverkligar många av ambitionerna i Barcelonaagendan.

I fråga om effektivitet och grundlighet innebär parlamentets och revisionsrättens slutsatser att kommissionen uppmuntras till fortsatta förbättringar av sina prestationer. Det är klart att vi också kommer att beakta olika förslag från de två institutionerna. Jag lovar att fortsätta kommissionen insatser i detta avseende och vi har redan lanserat en slutlig utvärdering av MEDA-förordningen. Resultaten kommer att vara tillgängliga i början av 2008.

Alla våra insatser måste ses i ljuset av de fortlöpande och successiva förbättringar som kommissionen har genomfört sedan 2001. Jag delar helt parlamentets uppfattning om problemen med att främja ökad social sammanhållning och hållbar ekonomisk utveckling. Slutligen delar jag er vilja att fortsätta att genomföra de mål för Barcelonaprocessen som anges i betänkandet. Vi har tagit en mängd initiativ i detta avseende genom temastöd, till exempel inom områdena gott styre, demokrati och jämlikhet. Slutligen vad gäller öppenhet är det något som jag själv starkt prioriterar och där vi gör framsteg.

I ert betänkande, Ria Kratsa-Tsagaropoulou, analyseras starka och svaga sidor i MEDA-programmet mycket tydligt. Ni erkänner de förbättringar som har uppnåtts men påpekar också att det fortfarande finns behov att ytterligare framsteg. Den nya ENPI-förordningen, som trädde i kraft i början av året, erbjuder stora nya möjligheter. Därför ser vi fram mot en fortsatt dialog och ert konstruktiva stöd.

För att gå över till det rådande läget i de palestinska territorierna är vi mer än någonsin vid en kritisk vändpunkt. Vi följer läget dag för dag, till och med timme för timme, och för närvarande tar vi itu med de överhängande behoven och kommer förmodligen att fortsätta att göra så. Som vår rådsordförande nämnde hade vi vid rådsmötet (allmänna frågor och yttre förbindelser) i måndags en lång och intensiv diskussion om Mellanöstern. Det rådde bred enighet om behovet att stödja president Abbas och hans nya regering ledd av premiärminister Fayyad. Det är också den linje som kvartetten intagit.

Det har redan sagts att EU kommer att återuppta normala förbindelser med denna regering omedelbart. Samtidigt kan vi inte strunta i Gazabefolkningens humanitära behov och vi kommer inte att svika det palestinska folket.

I fråga om bistånd fanns det en stark vilja att utveckla förutsättningarna för omedelbart, praktiskt och ekonomiskt stöd. Detta inbegriper följande: utökning av katastrofinsatserna under den tillfälliga internationella mekanismen under ytterligare tre månader, denna gång med fullständigt samarbete från Salam Fayyad, fortsatt humanitärt bistånd, även till Gaza, undersökning av möjligheterna att inleda direkt ekonomiskt bistånd, inbegripet uppbyggande av institutioner, stöd till den palestinska civilpolisen genom återupptagande av Europeiska unionens polisuppdrag för de palestinska territorierna och förhoppningsvis återupptagande av Europeiska unionens gränsövervakningsuppdrag för gränsövergångsstället i Rafah.

Jag gjorde klart för rådet och premiärminister Fayyad att återupptagandet av det direkta biståndet till den palestinska myndigheten kräver vissa tekniska förutsättningar – det vill säga kontrollförutsättningar – i fråga om revisionskontroll och verifieringar. Jag kan tala om för er att vi redan varit i kontakt med Fayyad och hans personal om hur detta kan uppnås. Ett möte ägde faktiskt rum i går mellan min delegationschef och premiärministern.

Som ett första steg avser vi att betala 22 miljoner euro direkt från en reserv för att bidra till att betala den palestinska myndighetens skulder, särskilt till den privata sektorn så att den ser att det händer något.

TIM kommer också att tills vidare fortsätta att kanalisera medel som är väsentliga för palestinierna på ett både redovisningsbart och öppet sätt. TIM kommer som jag sa att fungera som stöd för Fayyadregeringen från och med nu. Här vill jag tacka er och välkomna den politiska överenskommelsen om de extra 90 miljonerna euro för TIM. Jag hoppas också att förfarandena för antagandet kan godkännas.

Som rådsordföranden redan har sagt är det viktigaste att de innehållna palestinska medlen, som vi så ofta har uppmanat israelerna att frisläppa, förhoppningsvis till sist kommer att skickas till Mahmoud Abbas regering.

Låt mig slutligen ta tillfället i akt och tacka parlamentet ännu en gång för dess stöd som har varit och fortsätter att vara viktigt. Genom TIM, ett EU-initiativ, har vi tillhandahållit stöd på höga nivåer som nått mer än en miljon palestinier – läkemedel, sjukhusförnödenheter, bränsle till viktiga samhällstjänster och bistånd både till de fattiga och till den offentliga sektorn. Detta skulle inte ha varit möjligt utan ert stöd och för framtiden behöver vi nu också ert stöd för alla de saker jag har nämnt.

  Véronique De Keyser (PSE), föredragande för yttrandet från utskottet för utrikes frågor. – (FR) Herr talman! Jag tackar Rodi Kratsa-Tsagaropoulou för ett utmärkt betänkande, som innehåller två viktiga konstateranden.

För det första har stödet till Palestina sedan 2003 förvaltats väl och utan bedrägerier. Det är en viktig slutsats som kommer att tysta de ihärdiga och grundlösa ryktena om korruption i den palestinska myndigheten.

För det andra har den tillfälliga stödmekanism som infördes efter sanktionerna mot Hamasregeringen 2006 tyvärr inte lyckats förhindra en humanitär tragedi, trots de stora summor som betalats ut, vilket lett till ökad barnadödlighet, nya sjukdomar och en extrem fattigdom på de ockuperade områdena.

Det ska dock också sägas att stödet på ett mirakulöst sätt verkar ha börjat fungera igen sedan den nya undantagsregeringen tillträdde och den nationella samlingsregeringen upplöstes, och även de skatteintäkter som har undanhållits av israelerna kan nu betalas ut till den nya regeringen. Det gläder mig. När nu inbördeskrig härjar i det tudelade landet kräver denna dramatiska omsvängning att vi förändrar vårt synsätt. EU har haft ansvaret för sin politik i Mellanöstern sedan januari 2006. Politiken syftar till att isolera Hamas och beröva organisationen dess valseger. EU har bortsett från de framsteg Hamas politiska plattform innebar, som låg till grund för den nationella samlingsregeringen. Vidare har unionen vägrat att kritisera Israel för fängslandet av 45 palestinska parlamentsledamöter. I dag har extremisterna segrat och ett ingenmansland har etablerats i regionen. Palestinierna har förlorat alla förhoppningar om rättvisa och demokrati och bilden av EU är solkad för lång tid framåt.

Nej, självklart har vi inte börjat stödja Hamas agerande. Vi fördömer det. Men när kaos tar över och inbördeskrig bryter ut är blodutgjutelse och våld det enda som existerar och jag vill påstå att vi har bidragit till att detta kaos har uppstått. För flera månader sedan slog Europaparlamentet larm om att biståndsorganisationerna vädjade om hjälp. Nu har till och med FN slutat tiga. Läs Do Santos rapport. Vi bär ansvaret för denna katastrof i den internationella opinionens ögon och med tanke på att Förenta Staterna har haft modet att låta Baker-Hamilton-kommissionen granska deras Irakpolitik vill jag i dag begära att det inrättas en parlamentarisk kommission som utvärderar EU:s politik i Mellanöstern och dess konsekvenser i dagsläget.

ORDFÖRANDESKAP: ADAM BIELAN
Vice talman

  Ingeborg Gräßle, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, herr rådets ordförande, mina damer och herrar! Jag vill varmt tacka föredraganden. Det är lite tråkigt för ert betänkande att det nu helt överskuggas av en enda fråga, nämligen huruvida det är rimligt eller ej att fortsätta skicka pengar till denna svårhanterliga region, nu när allt fokus ligger på Palestina. Jag vill tacka för ert gedigna arbete, för vi tror att det finns mycket vi kan lära oss av tidigare erfarenheter, som vi kan ha nytta av för framtida program. Fru kommissionsledamot, ett av mina krav är att vi inte låter det uppstå några längre avbrott i våra framtida program. EU är experter på att börja om från början efter sju år. Jag menar att de som ansvarar för budgetkontrollen skulle nå mycket större framsteg på lång sikt om säkerställde större kontinuitet i programmen.

Vi ser nu att händelseutvecklingen vid flera tillfällen har sprungit förbi föredragandens betänkande. Hon har ägnat stor möda åt denna svåra fråga, i synnerhet vad gäller Palestina, med besök i regionen, en utredning av OLAF och långa diskussioner om vad som förmodligen är det mest svårbemästrade området i världen. För tredje gången ställs vi nu inför frågan om huruvida det är rimligt eller inte att skicka EU-finansiering till detta område. Trots att många av mina kolleger i budgetkontrollutskottet har reserverat sig beslutade utskottet att det är rimligt, i huvudsak av humanitära skäl, eftersom vi vet vilka positiva effekter pengarna har haft på lokal nivå, och vi vet också att saknaden efter stödet skulle bli stor om det inte längre fanns att tillgå. För två dagar sedan besvarade även rådet frågan på nytt. Vi vill påminna om att Europaparlamentet beslutar om budgeten och beviljar ansvarsfrihet och därför sitter i samma båt som rådet.

Vi vill stödja den lagliga palestinska regeringen och vi vill självklart inte vända ryggen åt den humanitära krisen i Gaza, men just på grund av att det pågår ett inbördeskrig har Europeiska kommissionen en särskild redovisningsplikt gentemot oss och måste acceptera att man har en skyldighet att redovisa hur man bedriver sitt arbete, i synnerhet med tanke på att budgetstöd är den mest riskabla formen av bistånd.

Det gladde mig att höra kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldners försäkringar om att EU-medel i ökad omfattning ska kopplas till framsteg i fråga om politiska reformer även i denna del av världen, för det finns en sak som vi finner oförlåtlig: av både humanitära, politiska och ekonomiska skäl kan vi inte acceptera att vårt bistånd systematiskt raseras gång på gång.

  Paulo Casaca, för PSE-gruppen. – (PT) Herr talman, fru kommissionsledamot, herr rådets ordförande, fru Kratsa-Tsagaropoulou, fru De Keyser, mina damer och herrar! Vi samlas i dag för att diskutera Rodi Kratsa-Tsagaropoulous betänkande om revisionsrättens rapport om Medaprogrammet, som är EU:s program för länderna kring södra Medelhavet. Tyngdpunkten i betänkandet ligger vid gemenskapens bistånd till Palestina.

Revisionsrättens rapport omfattar inte stödet till Palestina. Den enda EU-institution som har genomfört en grundlig analys av denna finasieringsmekanism är bedrägeribekämpningsbyrån OLAF, som har vägrat att offentliggöra sin rapport. Budgetkontrollutskottets ledamöter har inte fått se rapporten, inte ens under sekretess.

Under de omständigheterna kan vi inte lämna några garantier för att gemenskapens medel används på ett bra sätt i landet. Politiskt står vi dock inför ett allvarligt dilemma. Å ena sidan måste vi tillhandahålla utvecklingssamarbete och humanitär hjälp till människor som är offer för ledare som bryr sig föga eller inte alls om deras välfärd, och å andra sidan se till att gemenskapens medel inte kommer på avvägar och används till vapeninköp, terrorism, propaganda – i synnerhet indoktrinering av barn – rasism, främlingsfientlighet, hat och självmordsbomber, vilket har visat sig vara fallet med biståndet till Libanon.

Detta är en fråga av högsta vikt som kräver ett kraftfullt politiskt svar, grundat på den humanistiska övertygelsen att alla människor har rätt till liv, oavsett vilken religion eller etnisk grupp de själva eller deras förfäder tillhör – det vill säga en politik som förmår stå emot demagogi och hyckleri.

Jag vill därför varmt applådera de israeliska myndigheternas gest att nu på morgonen låta hundratals palestinska flyktingar få fri passage till Västbanken efter att de på sin flykt från terrorvågen över Gaza i flera dagar har varit blockerade i Ereztunnlarna. Jag vill också uppriktigt och broderligt uppmana de israeliska och egyptiska myndigheterna att anstränga sig till det yttersta för att tillsammans med internationella förband och den nya palestinska regering som har utnämnts av president Mahmoud Abbas bistå de palestinier som flyr undan förföljelserna i Gaza, vilka redan har krävt många människoliv bland Gazas befolkning.

Jag hoppas att vi som så många gånger tidigare kan räkna med stöd från EU:s kontor för humanitärt bistånd (ECHO) för att lindra lidandet i Gaza, förutsatt att det inte hindrar ECHO från att genomföra andra och lika viktiga humanitära insatser för att hjälpa irakiska flyktingar i Syrien och Jordanien liksom i Egypten, Libanon och andra gulfländer.

Palestina utgör för närvarande en måltavla för en fanatisk ideologi som använder religionen för att dölja sin makthunger, och som nu ödelägger Libanon och Irak. Alla som fortfarande vägrar att inse denna sanning kommer återigen att tvingas konfronteras med händelser som omöjligen kunde förutses.

  Jorgo Chatzimarkakis, för ALDE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr Gloser, fru kommissionsledamot! Låt mig till en början varmt tacka föredraganden Rodi Kratsa-Tsagaropoulou för hennes betänkande. Särskilt avsnittet om Meda är mycket välformulerat och belyser alla steg som måste tas. Jag gratulerar till ett verkligt gediget arbete!

Mot bakgrund av händelseutvecklingen och med tanke på att tiden är kort tänker jag begränsa mig till att tala om den tillfälliga finansieringsmekanismen för palestinier. I förslaget till betänkande framgår tydligt att kommissionsledamoten har lyckats med ett mästerligt schackdrag. Jag gratulerar henne till detta, eftersom EU annars hade varit tvungen att helt avbryta utbetalningarna till den palestinska myndigheten. Vi hade inget val. Vi kan inte bistå terrorister. Det har vi aldrig gjort tidigare, och det ska vi heller aldrig göra. Man har dock alltid en skyldighet att agera när enskilda människor kommer i kläm. Genom TIM har EU hittat en lösning som uppfyller de höga moraliska krav som unionen ställer för att betala ut bistånd.

Under dessa omständigheter anser jag att man förvisso ska notera mindre fel och brister i redovisningen, men att de ingalunda ska stå i centrum för debatten. Vi pratar ändå om ett projekt som tillkommit i all hast. Vi vet alla att det fanns vissa begränsningar. Jag instämmer inte i den antydda kritiken mot den israeliska strategin att hålla inne med överföringen av skatteintäkter. Vi kan inte anklaga israelerna för att de tvekat att ösa pengar över terrorister, och av det skälet bör vi låta saken bero. Dessutom har den senaste händelseutvecklingen visat att det var rätt att hålla inne pengarna som en säkerhet, eftersom det nu kan vara till dubbel fördel för president Abbas och de moderata krafterna. I sammanhanget måste jag också berömma Israels beslut att öppna gränsövergången vid Erez av humanitära skäl, och därigenom ge direkt hjälp åt palestinier som flyr från Hamas.

Avslutningsvis vill jag uttrycka min tacksamhet gentemot de hjälparbetare som finns på plats, eftersom hjälpen måste nå fram till lokalbefolkningen. Europaparlamentet är tacksamt för det humanitära arbete de utför. De har ingen lätt uppgift. Vi tackar dem ur hjärtat.

  Adamos Adamou, för GUE/NGL-gruppen. – (EL) Herr talman! Jag vill gratulera Rodi Κratsa-Tsagaropoulou till hennes arbetsinsats, även om jag i vissa frågor har en annan åsikt.

Jag är inte överens med Jorgo Chatzimarkakis. Jag opponerar mig mot herr Chatzimarkakis och vill framhålla ert ansvar, herr kommissionsledamot, som företrädare för kommissionen, för den nuvarande kaotiska situationen i Palestina. Ni är ansvarig eftersom ni inte godkände att man inrättade ett förfarande för kanalisering av finansiellt stöd till den nationella samlingsregeringen så att den kunde arbeta. Dessutom bär ni ensamma ansvaret för den rådande situationen eftersom ni selektivt och grundlöst insisterade på att de institutionella kanalerna skulle kringgås och att det finansiella stödet skulle utbetalas direkt till en nationell samlingsregering som hade godkänt PLO:s avtal och därmed uppfyllt kvartettens villkor. Slutligen måste vi hädanefter vara tydliga med att återupptagandet av direkta finansiella förbindelser inte får vara avhängigt villkor som splittrar palestinierna och gagnar Israels expansionspolitik.

Jag vill be kommissionsledamoten att erkänna ert ansvar och axla det.

  Simon Busuttil (PPE-DE). – (MT) Tack, herr talman! Jag vill instämma i vad kollegerna har sagt och gratulera vice talman Kratsa-Tsagaropoulou till hennes högintressanta betänkande. Betänkandet är särskilt viktigt och användbart i detta skede, eftersom vi nu står inför utmaningen att försöka skicka ut ett hoppingivande budskap i en situation som verkar fullständigt hopplös. Vi måste bemöta denna utmaning genom att mot alla odds fortsätta våra ansträngningar och fatta mod. Jag tvivlar inte på att kommissionsledamoten med sin entusiasm gör just detta och att ni ska fortsätta att vara en stråle av hopp för oss under rådande svåra omständigheter.

Därför stöder vi de initiativ ni har antagit, såsom den tillfälliga finansieringsmekanismen, som vi nu vet kommer att förlängas. Ni har vårt fulla stöd eftersom vi menar att mekanismen tillgodoser de grundläggande behoven. Vi står också bakom er när det gäller möjligheten att tillhandahålla direkt stöd till de palestinska myndigheterna, givetvis under förutsättning att finansiell insyn kan garanteras, eftersom det är parlamentets skyldighet att se till att pengarna används på ett genomblickbart sätt.

Det är synd att vi inte har tid att närmare diskutera andra aspekter av Medelhavet eftersom vi vet att anslag från Medaprogrammet har använts i andra länder och att de har använts på föredömligt sätt. Exempelvis har utnyttjandegraden i länder som Marocko, Jordanien och Tunisien ökat kraftigt med tiden.

  Proinsias De Rossa (PSE). – (EN) Herr talman! Jag vill tacka Risa Kratsa-Tsagaropoulou för ett viktigt betänkande som avspeglar det utmärkta arbete som Europeiska unionen utför genom MEDA-programmet. Jag har dock en invändning som gäller skäl N, som inte avspeglar den realpolitiska situationen efter bildandet av den nationella samlingsregeringen. Jag anser att den uttryckliga hänvisningen bör ändras för att ge en mer rättvisande bild av situationen.

Europeiska unionen och kvartetten reagerade enligt min mening inte tillräckligt snabbt och pragmatiskt på de palestinska demokratiskt valda företrädarnas bedrift att bilda en samlingsregering. Jag anser att denna underlåtenhet från vår sida var droppen som fick bägaren att rinna över. Vi har nu en statskupp i Gaza som hotar den efterlängtade fredliga framtiden för det palestinska folket. Ja, det måste fördömas, men varje nybörjarpolitiker kunde ha förutsett denna utveckling. Det gjorde många av oss som är mer erfarna förra månaden i just denna kammare.

Efter 40 år av brutal ockupation och ständiga förödmjukelser från de israeliska myndigheternas sida, tillsammans med världens vägran att handla i enlighet med dess egna demokratiska normer och erkänna palestiniernas demokratiska alternativ är det inte överraskande att Palestina genomgår denna kris nu. Även på detta sena stadium måste Europa försöka handla i partnerskap med alla valda företrädare för det palestinska folket för att återställa tilltron till politiken och till förhandlingar och val.

Vi måste göra vad vi kan för att bidra till att återställa lag och ordning, vilket för närvarande är lika viktigt för det palestinska folket som humanitärt bistånd.

  Salvador Garriga Polledo (PPE-DE). – (ES) Herr talman, fru kommissionsledamot! Europeiska unionen har ägnat mycket tid, möda och budgetstöd åt samarbetet med länderna kring Medelhavet. De båda Medaprogrammen omfattar tillsammans drygt 7 miljarder euro i betalningsåtaganden och över 600 miljoner euro per år.

Vi menar att insatserna genom Medaprogrammet har varit en av unionens stora framgångar och att de inte bara har bidragit till ekonomisk utveckling, utan först och främst till demokratisk utveckling och värnande av mänskliga rättigheter i hela medelhavsområdet.

Jag anser att merparten av hela det nätverk av civila organisationer som växt fram i medelhavsområdet har Medaprogrammet att tacka för sin existens. Vi är därför mycket stolta över att genomförandet av programmet i alla avseenden fungerar mycket bra.

Palestina har alltid varit kontroversiellt ur budgetsynpunkt. Det är Medaprogrammets upplägg som skapar mest problem. Direkt stöd till Palestina är som flera ledamöter har påpekat mycket svårt att kontrollera, både när det gäller vart det går och hur det används. Jag vill nämna att vi under den förra mandatperioden hade en undersökningskommission om direkt budgetstöd som jag själv ingick i. Kommissionens slutsatser ledde fram till olika riktlinjer och åtgärder som bland annat gjorde det möjligt att skapa den tillfälliga finansieringsmekanismen.

I dag står vi givetvis inför en situation där den humanitära och politiska verkligheten tränger undan alla förutsägelser om budgetstöd som vi kan göra ur budgetkontrollsynpunkt.

Jag delar därför parlamentets i det närmaste enhälliga ståndpunkt och vi ställer oss bakom parlamentets linje att ge den palestinska regeringen vårt fulla förtroende. Vi vet att direkt budgetstöd är mycket svårkontrollerat, men vi uttalar vårt förtroende så att vi med gemensamma ansträngingar ska kunna fortsätta ge detta stöd.

  Jamila Madeira (PSE). – (PT) Herr talman! Trots att Medaprogrammet är tämligen nytt har det redan fått positiva effekter på plats, på andra sidan om Medelhavet. Det återstår dock en del arbete innan det är fullt effektivt och vinner erkännande hos de människor som direkt eller indirekt gynnas av det.

Jag har i första hand sett vad Medaprogrammet har åstadkommit i Gaza och på Västbanken och välkomnar många av de förslag Rodi Kratsa-Tsagaropoulou lägger fram i betänkandet. Jag vill också passa på att gratulera henne. Jag instämmer i att stödet och insatserna måste styras till vissa områden, men att de bör utvidgas till att omfatta andra områden som på kort sikt kan visa sig fruktbara utan att det krävs större investeringar, exempelvis mikrolån.

Vi är mitt uppe i en period av förändringar i Palestina, något som så snart som möjligt bör leda till att det internationella finansiella biståndet återupptas och i slutänden innebära slutet för Israels olagliga konfiskering av tullintäkter från ett folk och en regering som bokstavligen har strypts, utan föda, utan ekonomiska intäkter och utan någon framtid att kämpa för.

Salam Fayad har gett oss garantier rörande politisk kompetens och ansvarighet. Nu är det upp till EU att ge dem resurser, både genom att kanalisera finansiellt stöd till de olika områdena och genom att häva blockaden mot den fria rörligheten för personer, varor och tjänster på Västbanken – alla multiplikatorseffekter av stödet försvinner nämligen till följd av blockaden. För att göra detta krävs ett mer offensivt EU.

  Günter Gloser, rådets ordförande. – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Låt mig än en gång särskilt tacka föredraganden, men även alla er andra för debatten och för era bidrag, som har poängterat hur viktigt det var att inleda Barcelonaprocessen för mer än tio år sedan och formulera en politik för det ändamålet. Det var också ett försök att hitta nya instrument.

Somliga av er påpekade att Medaprogrammet även har lett till en förbättring av den politiska situationen och infrastrukturen i våra partnerländer. När vi tittar på vissa länder i den sydligaste delen av medelhavsområdet blir det tyvärr uppenbart att åtskilliga mål ännu inte har uppnåtts. En del av er nämnde i detta sammanhang behovet av ökad effektivitet. En förlängning av det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet kommer emellertid att spela en viktig roll för att konsolidera dialogen mellan EU och länderna i medelhavsområdet.

Jag vill gärna återvända till frågan om palestiniernas särskilda situation. Flera av er har betonat att kommissionsledamoten hittat ett sätt att gå vidare i denna svåra situation, vilket hon fått välförtjänt beröm för. Det är också viktigt att säga att vi måste ge hjälp, men när vi ger hjälpen – och vår strategi kommer i vissa fall att bygga på pragmatiska överväganden – får förfarandet inte plötsligt börja angripas efter tre månader. Fru kommissionsledamot! Jag menar att vi har hittat ett sätt att faktiskt tillhandahålla bistånd i den rådande situationen.

Som jag sade igår under sammanträdet i utskottet för utrikes frågor finns det förvisso behov av att skilja mellan orsak och verkan. EU har vid upprepade tillfällen förklarat hur man avser att stödja processen i Mellanöstern i stort, men även slagit fast att erkännandet av de nyligen valda regeringarna är avhängigt hur de uppfyller vissa kriterier, nämligen att de avstår från våld, ställer sig bakom vägkartan och erkänner staten Israel – krav som har gällt under lång tid. Det är viktigt att vi är medvetna om det. Självklart måste även vi göra motsvarande ansträngningar. Jag tänker inte fortsätta skylla allt på uteblivet erkännande av regeringar eller otillräckliga resurser.

I rådet har EU:s utrikesministrar just utverkat ett viktigt löfte från Israel om att återuppta överföringarna av de undanhållna medlen. Här har det givetvis även förts förhandlingar med palestinierna. Som kommissionsledamoten betonade i debatten med utrikesministrarna i måndags kommer det att innebära mycket snabba framsteg, eftersom det är viktigt att ge stöd både på Västbanken och Gazaremsan.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Det är mycket viktigt att inse att det finns ett viktigt samband mellan MEDA och den nya grannskapspolitiken. Det stämmer att vi har uppnått en hel del. Medelhavsländerna arbetar nu tillsammans med oss för första gången, inte bara multilateralt utan även bilateralt, dvs. inte bara för Medelhavs- och Barcelonaprogrammen utan även bilateralt i grannskapsprogrammet.

Europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet är ett särskilt instrument som bygger på MEDA i fråga om planering och genomförande. Vi har dock försökt att koncentrera och fokusera lite mer för att öka effektiviteten.

i fråga om ECHO, har Louis Michel som ansvarar för ECHO gjort allt som är möjligt. 60 miljoner euro från ECHO-medel har redan tilldelats i år till palestinierna via FN-organisationer och icke-statliga organisationer.

Låt mig helt kort ta upp OLAF. Som ni vet nämnde generalsekreteraren att han måste respektera reglerna och förordningarna för OLAF. Samtidigt har han dock lagt fram en sammanfattning av de viktigaste slutsatserna, på ungefär tio sidor, i en särskild rapport till budgetkontrollutskottet. Han har också erbjudit sig att närvara i utskottet för att besvara frågor inom stängda dörrar. Jag måste dock göra klart att detta skulle gälla pengar enbart för åren 2001–2003, inte för den senaste perioden.

Tillåt mig att återvända till den svåra frågan om Palestina och om vår finansiering där. Först och främst är detta som ni vet EU-politik, inte bara kommissionspolitik, och därför är det medlemsstaterna som enhälligt beslutar om politiken, och vi har sedan försökt att stödja den så mycket vi har kunnat. När den nationella samlingsregeringen bildades tog det därför inte lång tid för oss. Jag hade mitt första möte med Salam Fayyad veckan därefter. Jag hade redan tidigare träffat honom när han satt i regeringen, och vi försökte se vad som skulle kunna göras. Det var han som sa att vi måste ta tid på oss: ni har den tillfälliga internationella mekanismen, så använd den tills vidare. Jag är dock tvungen att utfärda ett uppdrag till finansministeriet, till det enda kontot för statskassan. Han öppnade därefter ett särskilt PLO-konto, men det var aldrig det konto som vi använde. Detta var avsett för pengar från i synnerhet arabländerna och kanske också för israeliska pengar som, när det kom till kritan, aldrig dök upp.

Det bör alltså vara klart att detta var EU-politik. Nu är det en ny situation som vi omedelbart reagerade på, och så gjorde och fortsätter kvartetten att göra. Jag har just beskrivit vad som kan göras i fråga om denna politik.

Som svar till ledamoten som nämnde mikrokrediter vill vi bidra till en flygande start av ekonomin och av den anledningen betalar vi utestående entreprenörsfordringar från de 22 miljoner euro som var ett reservprogram. Detta har skett under lång tid och vi har nu aktiverat detta och därför kommer vi också att ha bra ekonomisk kontroll över det.

Sammantaget har vi gjort vad vi kan och har alltid tagit hänsyn till att det palestinska folket inte ska bli lidande. Vi försöker åtminstone att bistå dem.

  Talmannen. Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 21 juni 2007.