Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2007/2011(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0212/2007

Ingivna texter :

A6-0212/2007

Debatter :

PV 20/06/2007 - 12
CRE 20/06/2007 - 12

Omröstningar :

PV 21/06/2007 - 8.7
CRE 21/06/2007 - 8.7
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2007)0283

Fullständigt förhandlingsreferat
Onsdagen den 20 juni 2007 - Strasbourg EUT-utgåva

12. Ungdomsbrottslighet – kvinnornas, familjens och samhällets roll (debatt)
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. Nästa punkt är ett betänkande av Katerina Batzeli för utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män om ungdomsbrottslighet – kvinnornas, familjens och samhällets roll (2007/2011(INI)) (A6-0212/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Katerina Batzeli (PSE), föredragande. (EL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Europaparlamentet tar i dag itu med frågan om ungdomsbrottslighet, en fråga som hela tiden utvidgas med olösta fall, ungdomar som förövare och offer, och ett samhälle som oroas och som ofta stigmatiseras och reagerar fragmentariskt, antingen genom att betrakta dessa unga människor som ett dåligt tidens tecken och kräva att de ska straffas som ett avskräckande exempel eller genom att visa likgiltighet för hur det går för dem eller betona orsakerna och hur viktigt det är att de återintegreras i samhället.

Det är mycket svårt att exakt fastställa orsakerna till brottsligt uppträdande hos ungdomar eftersom dessa handlingar sker parallellt med den komplexa processen att socialiseras och skaffa sig social kontroll. Man kan ändå konstatera två saker. För det första är det absolut inte så att ungdomsbrottslighet är en sjukdom som beror på fysiska, intellektuella eller mentala avvikelser och för det andra måste vi för att analysera ungdomars uppförande, vare sig det är brottsligt eller ej, granska den miljö där ungdomens karaktär utvecklas: familj, skola, vänner och social miljö. Det finns nuförtiden dessutom externa faktorer i deras liv såsom media, teknik och särskilt Internet som kastar dem in i vuxenvärlden och som ofta orsakar en aggressiv reaktion.

Syftet med vårt betänkande är inte så mycket att ingripa i systemet med nationella domstolar och straffsystem eftersom vårt utskott inte har någon befogenhet på det området och Europaparlamentets roll är mycket begränsad. Vår målsättning är i stället att belysa de bästa tillämpningarna på nationell nivå, stärka utbytet av information och erfarenheter, upprätta kontakt med behöriga myndigheter och ge dem institutionellt, organisatoriskt och ekonomiskt stöd. Den erfarenhet som förvärvats i respektive medlemsstat är en viktig indikator för övriga medlemsstater för att innovativa och alternativa metoder kan fungera effektivare än traditionella metoder med att låsa in ungdomar som bryter mot lagen och behandlas som brottslingar.

Det behövs en integrerad strategi på nationell och europeisk nivå där åtgärder kan kombineras kring tre pelare: förebyggande system, mekanismer för social integration av ungdomar och system för utomrättsligt och rättsligt ingripande. När man utformar och genomför en integrerad politik på nationell och europeisk nivå är det emellertid avgörande att alla relevanta enheter är direkt socialt delaktiga, det vill säga regionala och lokala myndigheter, skolan, familjen, icke-statliga organisationer samt media. Såsom framgår av respektive avsnitt i betänkandet måste Europeiska kommissionen göra följande prioriteringar omedelbart:

För det första måste den inrätta ett europeiskt observationsorgan för ungdomsbrottslighet som bygger på nationella observationsorgan.

För det andra måste en Europaomfattande telefonlinje för barn inrättas.

Och för det tredje måste grundläggande politik läggas fram som fokuserar direkt på att sprida information och främja förebyggande åtgärder i befintliga gemenskapsprogram och på att offentliggöra en studie i samarbete med ett nätverk av nationell export. Detta bör leda till ett meddelande från kommissionen och ett förslag till ett integrerat ramprogram för att bekämpa ungdomsbrottslighet som finansieras under en ny rubrik i gemenskapsbudgeten.

De grundläggande åtgärderna i programmet skulle kunna innefatta satsningar för att sprida de bästa tillämpningarna för förebyggande samt system för bedömning och analys för att behandla ungdomsbrottslingar, såsom reparativ rättvisa, utarbetande av en europeisk modell för integration och socialvård för unga människor och ungdomsbrottslingar och, allra viktigast, upprätta kontakt med ansvariga enheter vid lokala och regionala myndigheter.

Herr kommissionsledamot! Med kännedom om er politiska medvetenhet och förslagen för barns rättigheter skulle det vara klokt av er att införliva denna Europaparlamentets oro i en europeisk plan för ungdomar. Det sägs att barn som uppför sig illa oftast är sorgsna barn. Låt oss ge dem anledning att le.

 
  
MPphoto
 
 

  Franco Frattini, kommissionens vice ordförande. (EN) Herr talman! Jag välkomnar detta betänkande och jag stöder föredragande Katerina Batzelis huvudsakliga rekommendationer. Ungdomsbrottslighet är verkligen en av de utmaningar som vi måste ta itu med i vårt moderna samhälle. Jag ska ge er ett exempel. Europeiska nätverket för förebyggande av brottslighet (EUCPN) genomförde nyligen en studie om mobbning i skolorna som visade att detta var och fortfarande är ett betydande problem i EU som berör mellan en av sju och en av tre elever under varje skoltermin.

Vi måste som en första åtgärd förbättra vår kunskap om detta genom att samla in relevant information. De nationella statistiska uppgifterna är svåra att jämföra på grund av olikheterna mellan medlemsstaternas lagstiftning och de olika sätt på vilka man tar fram officiell brottsstatistik. EUCPN har gjort ett betydande arbete under de senaste fem åren för att förbättra kvaliteten och jämförbarheten när det gäller medlemsstaternas kriminalrättsstatistik. Nätverkets webbplats har dessutom blivit ett effektivt instrument för att tillhandahålla information både till professionella utövare och till allmänheten om medlemsstaternas politik för förebyggande åtgärder.

Dessutom kommer den femåriga handlingsplan om statistiska uppgifter som kommissionen antog i augusti förra året även att innehålla och mäta ungdomsbrottslighet och ungdomsrättsvård så att vi kan få en bredare uppfattning om detta på EU-nivå. Som ett resultat av det kommer vi, samtidigt som vi tar hänsyn till de internationella organisationernas arbete, att bättre kunna identifiera behoven av handlingsprogram och utveckla indikatorer. Förmodligen kommer vi att kunna ta fram en strategi för förebyggande av ungdomsbrottslighet på EU-nivå.

Förebyggande insatser är utan tvivel av central betydelse i detta sammanhang, och jag delar föredragandens åsikt att vi inte bara ska använda repressiva åtgärder för att hantera detta problem. Vi måste arbeta på ett ämnes- och institutionsövergripande sätt. I synnerhet spelar politiken för regional utvecklingsplanering, subventionerade bostäder, social integration, utbildning, åtgärder mot diskriminering och rasism samt integration av invandrare en stor roll när det gäller att förebygga brott, i synnerhet bland ungdomar.

Dessutom har erfarenheten av nätverk som arbetar för att förebygga ungdomsbrottslighet och brottslighet i städerna visat att all social verksamhet för att förbättra miljön, som arbete på offentliga platser, renovering av torg och gatubelysning, gaturenhållning, bostadspolitik, inrättningar och tjänster för sociala åtgärder bidrar till en aktiv och långsiktig brottsförebyggande politik med inriktning på ungdomar.

De brottsförebyggande åtgärderna måste även lämna ett effektivt bidrag till EU:s säkerhetspolitik som syftar till att undvika själva uppkomsten av risken för kriminalitet, särskilt genom att främja goda och omhändertagande organisationer som erbjuder unga människor den nödvändiga sociala miljö som krävs för en känsla av identitet, integration och ett meningsfullt liv. Vi måste vara medvetna om att medlemsstaterna och de lokala myndigheterna bär huvudansvaret för att genomföra en effektiv brottsförebyggande politik. Detta är ännu sannare för ungdomsbrottsligheten som vanligtvis förekommer på lokal nivå. De lokala myndigheterna bär därför huvudansvaret för att hantera problemet, helst med stöd av de nationella myndigheterna.

Emellertid kan samarbete och stödjande åtgärder på EU-nivå spela en viktig roll utan att detta ersätter medlemsstaternas nationella politik. Jag har redan nämnt EUCPN:s viktiga arbete med att samla ihop och underlätta utbyte av information. Nätverket har emellertid även spelat en viktig roll för utbyte av erfarenhet och bästa praxis mellan medlemsstaterna när det gäller en effektiv förebyggande politik. Dessutom inledde man förra året arbetet med en omfattande jämförande undersökning av ungdomsbrottslighet i EU:s alla medlemsstater samt i de anslutande länderna och kandidatländerna. Undersökningen kommer att avslutas under slutet av detta år och jag ska naturligtvis ställa den till ert förfogande. Sådana undersökningar kommer att ge en bra grund för utvecklingen av en framtida EU-politik på området.

Under de senaste åren har betydande finansiellt stöd för politiska initiativ för brottsförebyggande anslagits genom olika EU-finansierade program. Kommissionen har under de senaste fem åren samfinansierat över 120 transnationella projekt inom Hippokrates- och Agis-programmen på områden som utformning av säkra statsmiljöer, utbyte av bästa praxis när det gäller ungdomsbrottslighet och brottslighet i städerna samt utveckling av god praxis för ungdomsrättsvården.

För att kunna möta behovet av kraftfulla åtgärder mot våld mellan barn och unga och även mobbning i skolorna, har kommissionen dessutom finansierat, och kommer att fortsätta att finansiera, åtskilliga projekt som gäller våld mellan jämnåriga och mobbning via Daphne II-programmet som kommer att följas av Daphne III-programmet. Betoningen på mobbning i skolorna har, vilket redan har nämnts, ökat under senare år och det pågår ett antal intressanta projekt. Den nya generationen finansieringsprogram enligt den nya budgetramen för områdena för rättvisa, frihet och säkerhet, och särskilt programmet om förebyggande och bekämpande av brott, kommer tillsammans med Daphe III att ge ett betydande ekonomiskt stöd till nationella och transnationella projekt på området.

Avslutningsvis kommer dessa under samma period, 2007–2013, att kompletteras genom ytterligare och betydande finansiering på området för utbildning, ungdomar, kultur och medborgarskap. Jag är säker på att ni känner till det nya programmet Aktiv ungdom. Som jag redan har nämnt är utbildning ett av de viktiga stegen för att förebygga ungdomsbrottslighet och därför utgör dessa program ytterligare ett viktigt bidrag till en långsiktig förebyggande politik.

 
  
MPphoto
 
 

  Esther Herranz García, för PPE-DE-gruppen. – (ES) Herr talman, herr kommissionsledamot! Först av allt vill jag uttrycka min erkänsla för det arbete som utförts av utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, liksom för de experter som kom till vår offentliga utfrågning, eftersom deras bidrag har gett oss mycket värdefull kunskap för att ta oss an ungdomsbrottsligheten i Europa. Jag vill också gratulera Katerina Batzeli för det här betänkandet och de ärade ledamöterna för deras ansträngningar och arbete.

Den ökade ungdomsbrottsligheten i Europa är tyvärr något som vi inte kan bortse ifrån. De minderåriga som begår brott blir yngre och yngre och det är högst oroande. Europaparlamentet måste därför uppmana medlemsstaterna att dela med sig av sina erfarenheter och komma med lösningar så att vi kan stoppa den här utvecklingen.

Det är därför också viktigt att inte bara skapa en enhetlig och effektiv strategi utan även ta hänsyn till den specifika roll som familj, lärare och samhället i allmänhet spelar när det gäller att skapa värderingar för unga människor. Jag vill särskilt betona den roll som vi politiker måste spela på det här området och jag välkomnar därför det initiativ som genomförts i La Rioja, där en tjänst som samordnare utanför schemat inrättats, en person som står nära ungdomarna och delar deras fritid utanför klassrummet och bidrar till deras utveckling och sociala integration. Nu kan vi förbättra det initiativet med hjälp av mer ambitiösa program, såsom de som kommissionsledamoten talade om.

Men när vi talar om ungdomsvåld får vi inte glömma den sociala verkligheten. Mina damer och herrar! Den 17 maj 2003 blev Sandra Palo, en ung förståndshandikappad spanjorska på 22 år kidnappad, våldtagen, överkörd flera gånger och bränd levande av fyra ungdomar mellan 14 och 18 år. Efter att ha tillbringar fyra år på en ungdomsanstalt kommer en av dem snart att släppas.

Mina damer och herrar! Frihet medför ansvar och våra fria samhällen måste också vara ansvarskännande. Om vi vill förhindra att händelser som den som drabbade Sandra Palo upprepas måste vi undvika alla budskap som skapar en känsla av straffrihet bland unga människor och anta effektiva åtgärder som återupprättar medborgarens förtroende för systemet.

 
  
MPphoto
 
 

  Lissy Gröner, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman! Herr kommissionsledamot! Jag vill gärna framföra ett särskilt tack till Katerina Batzeli för detta betänkande som utarbetats på initiativ av den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet. Gruppen blev mycket glad för denna brokiga och mycket omfattande katalog över föreslagna åtgärder för att hantera dagens ungdomsbrottslighet. Genomförande är naturligtvis i första hand en fråga för medlemsstaterna, men vi i Europeiska unionen har också ett ansvar för att hantera denna växande företeelse. Som ni vet la kommissionsledamoten fram en strategi för barns rättigheter. Det är otvivelaktigt ännu ett bidrag till satsningen på att utveckla något tillsammans. Vi får inte vänta tills förorterna återigen står i lågor innan vi gör något.

Framför allt behöver vi ett integrerat synsätt på hur de sociala problemen ska lösas. Vi måste se till att ungdomsarbetslösheten minskar, att fattigdomen bland unga människor mildras och att sociala obalanser avhjälps. Vi har naturligtvis också strukturfonderna som vi kan fortsätta att använda. I det sammanhanget har medlemsstaterna en rad möjligheter. Precis som ni sa herr kommissionsledamot erbjuder Daphneprogrammet en mängd mycket bra sätt att ta sig an problemet med våld på ett gränsöverskridande sätt, och programmet Aktiv ungdom erbjuder också användbara åtgärder i det hänseendet.

Jag anser emellertid att medlemsstaterna borde erbjuda betydligt mer när det gäller effektiv psykosocial omsorg för problemfamiljer. Vi måste stärka skolornas roll i kampen mot våld och ungdomsbrottslighet. Det är vårt ansvar att tillhandahålla stöd genom vårt program för livslångt lärande. Jag tycker också att medias ansvar måste betonas mer. Det innefattar ett ansvar att minska våldsscener. Jag anser att det absolut krävs ett förbud mot våldsamma videofilmer och våldsamma spel för unga människor.

Låt mig avsluta med att tacka kommissionsledamoten. Telefonlinjen för barn och unga människor är ett viktigt bidrag som ger stöd och gör det möjligt för ungdomar att höras bättre.

 
  
MPphoto
 
 

  Marios Matsakis, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag gratulerar föredraganden till hennes utmärkta betänkande om detta högst viktiga ämne som direkt eller indirekt påverkar alla medborgares liv.

Ett stort antal undersökningar visar att ungdomsbrottsligheten ökar i EU och detta är en högt deprimerande och bekymmersam modern företeelse som allvarligt hotar vårt samhälles framtid. Något måste göras för att stoppa och, om möjligt, vända denna utveckling.

Katerina Batzeli har hanterat problemet i detalj och har behandlat etiologi samt förebyggande och hantering av brottslighet. Jag anser att det förebyggande angreppssättet är särskilt viktigt och i detta avseende är moderns, faderns och familjens roll i allmänhet samt skolans och samhällets roll ytterst viktiga. Här vill jag att det ska noteras att det enligt min åsikt inte är kvinnornas utan mödrarnas roll som är angelägen i sammanhanget. Jag vill även påpeka att faderns roll är precis lika viktig och det bör kanske tilläggas i betänkandets titel.

Jag beklagar också att detta betänkande antogs på utskottsnivå av enbart kvinnor i – och jag erkänner om jag har fel här – ett utskott som endast består av kvinnor. Varför det är så institutionellt och praktiskt sett har jag inte lyckats förstå. Jag hade i vilket fall som helst förväntat mig fler manliga åsikter framföras under utskottets överläggningar om detta betänkande. Jag vet inte varför det inte var så.

Det verkar som om ungdomsbrottslighet, i alla fall till en viss utsträckning, är en bieffekt av det så kallande moderna levernet och de krav som det ställer på föräldrarna på grund av deras komplicerade socioekonomiska behov. Kanske har vi i vår hunger efter välstånd och karriär, vilket i de flesta fall kräver att både fadern och modern är borta från hemmet under alldeles för många timmar varje dag, minskat prioriteringen av våra barn.

När detta betänkande debatteras skulle det vara klokt att uppmana de som är föräldrar att stanna upp för en stund eller två och noga överväga vad som är viktigast i deras liv. Är det högre inkomst eller mer tid tillsammans med sina barn? Föräldrarna vet svaret.

 
  
MPphoto
 
 

  Zdzisław Zbigniew Podkański, för UEN-gruppen.(PL) Herr talman! Ungdomsbrottslighet är ett massfenomen och det ökar tyvärr. Det är att kringgå frågan. Varför? Var gjorde vi fel? Vilka metoder och modeller bör vi använda oss av i kampen mot ungdomsbrottsligheten?

Vissa vill i dag att vi helt ska överge restriktiva metoder och i stället inrikta oss på förebyggande åtgärder och på att främja social solidaritet. Andra vill att familjens och skolans roll ska stärkas. Det finns också ett antal extrema röster som kräver att unga brottslingar ska isoleras.

Tyvärr innefattar allmänna analyser och koncept oftast inte huvudskälen till en bristfällig uppväxt. Det handlar om globalisering, som förvärrar familjernas ekonomiska situation, arbetsrelaterad massmigration och familjeband och kontakt mellan barn och föräldrar som rasat samman trots att detta är grundläggande för barnens uppväxt.

För det andra är unga människor fördärvade av den omfattande tillgängligheten till oetiskt och omoraliskt material som främjar aggressioner och våld. Det förekommer mindre samarbete mellan föräldrar, sociala och fostrande organisationer och skolor. Vi ser att man brutit med kulturella traditioner och att den roll som kyrkan spelat när det gäller att uppfostra unga människor försvagats. Inga positiva, alternativa lösningar har föreslagits.

Det verkar som om rika och mäktiga människors hjärta och själ har dövats av prasslet från sedlar. Pengar är nu viktigare än mänsklighet. Det har krossat humanismen och förtroendet för det allmänna goda.

 
  
MPphoto
 
 

  Hiltrud Breyer, förVerts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman! Stor tack till föredraganden. Vi vet att det är ett viktigt steg att föra upp ungdomsbrottsligheten på EU:s dagordning och att inrättandet av ett ramprogram för gemenskapen också sänder ut en verkligt positiv signal.

Vi måste vidta förebyggande åtgärder så att barn och unga människor inte blir våldsamma till att börja med och så att vissa trakter inte utvecklas till grogrunder för social oro. Jag tycker emellertid att det är beklagligt att så många ledamöter här nickar så snart någon påstår att det är de arbetande föräldrarnas fel, när samma ledamöter passivt tittar på eller till och med är medbrottslingar när anläggningar för barn och ungdomar stängs ned, barnen praktiskt taget körs ut på gatan och samhället hindrar dem från att engagera sig i aktiviteter.

En fråga som är väldigt viktig är hur våldet framställs i media. Jag tycker det är beklagligt, kommissionsledamot Frattini, att ni talade så lite om detta och att er rapport om skydd av barn också gjorde så få hänvisningar till detta. Vi vet att barn utsätts för skräckfilmer, pornografi och våldsframställningar redan från mycket låg ålder. I Tyskland tittar 800 000 barn fortfarande på TV klockan 10 på kvällen och vi vet att en ung människa på 18 år i Förenta staterna redan kommer att ha sett över 200 000 våldsscener. Det visar hur viktigt det är att vi tar oss an den här frågan. Våldsamma dataspel som lär unga människor att döda genom simulering, vare sig det spelas på en mobil eller omsätts i handling, trubbar av deras empatiska förmåga. Jag hade hoppats att kommissionen skulle göra mer på det här området.

Vi ska också lägga fram fler ändringsförslag till betänkandet om barns rättigheter. I dessa ändringsförslag krävs ett förbud. Medlemsstaterna måste betydligt mer noggrant granska huruvida skyddet av barn behöver förbättras i medias värld. På den här punkten har vi inte råd att titta bort eller trivialisera eller bortförklara någonting.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) Herr talman! Man kan inte tala om ungdomsbrottslighet utan att analysera de underliggande orsakerna. Vi måste fokusera på välbehövliga förebyggande åtgärder.

Roten till problemet, låt oss inte glömma det, är den fördjupade nyliberala politik som har lett till sociala och territoriella skillnader och ungdomsarbetslöshet – vars följder är betydligt allvarligare än allmän arbetslöshet – omfattande fattigdom och social utslagning på grund av låga löner och urholkning av bidragssystemen, för att inte tala om den försämrade offentliga servicen och hur osäkert arbete påverkar livet för familjer och barns och ungdomars utbildning.

Det behövs därför en fullständig förändring av den politik som har gett upphov till den här situationen. Det har blivit dags att sluta upp med den här strategin. Levnadsvillkoren för familjer måste förbättras så att barn och ungdomar får större uppmärksamhet. Därför behöver arbetstagarna större rättigheter, inbegripet löner och färre arbetstimmar utan att förlora i arbetsinkomst. Bättre offentlig service, inklusive utbildning, hälsa, bostäder och socialt skydd behövs också. Som vi vet innefattar allt detta emellertid riktlinjer både inom gemenskapen och internationellt där man prioriterar människor snarare än konkurrens liksom vinsterna hos stora ekonomiska och finansiella grupper.

Det är dags att hävda värderingarna i Förenta nationernas barnkonvention från den 20 november 1989 vilket vi också har gjort i de förslag vi har lagt fram. Vi betonar också betydelsen av specialistutbildning för domare som arbetar med minderåriga och alla dem som arbetar i ungdomsdomstolar så att vi kan investera i förebyggande innan det är för sent.

 
  
MPphoto
 
 

  Urszula Krupa, för IND/DEM-gruppen. – (PL) Herr talman! Den ökade ungdomsbrottsligheten är oupplösligt kopplad till familjernas ökande tillbakagång och kollaps, liksom främjandet av en feministisk bild av kvinnors roll. Enligt denna uppfattning ses moderskapet som en börda och ett hinder mot självförverkligande.

Ungdomsbrottslingar kommer mest från trasiga och dysfunktionella hem och uppfostras ofta av ensamstående mödrar som har mer än rent materiella problem. Känslomässiga problem när det gäller förhållandet mellan föräldrarna, användandet av oetiska och omoraliska metoder i uppfostran av barnen, kriminella uppförandemodeller, olämpliga levnadsförhållanden, brisande utbildning och föräldrarnas avsaknad av tid för sina barn leder till en känsla av avvisande och hot. De medför också en antipati gentemot andra människor. Ett barn som har berövats bandet med sina föräldrar visar ofta en tendens till avvikande beteende och brottslighet före fem års ålder. Dessa barn utvecklas till asociala individer och förlusten av ett kärleksfullt band med människor som är viktiga i ens liv är det värsta tänkbara.

Ett annat separat problem är den destruktiva effekten av liberal uppfostran, där inget föreskrivs eller är förbjudet. Media främjar också ett hedonistiskt levnadssätt och det finns en växande atmosfär av våld och aggression som påverkar till och med politikervärlden. Vi får inte glömma bort den roll som alkohol- och nikotinberoende spelar, liksom den destruktiva kraften hos narkotikaberoende och social uppdelning som alla resulterar i bakslag. Förebyggande måste först och främst bygga på att återupprätta etiska och moraliska principer inom alla områden i livet. Vi behöver även lagstiftning och förebyggande åtgärder, tillsammans med rättsliga och utomrättsliga sådana. Vi behöver slutligen låta kvinnorna återfå sin status som förgrundsgestalter. En kvinna som enbart används för att uppfylla målen i Lissabonstrategin kommer inte att kunna uppfostra sitt barn ordentligt.

Ett allt mer dysfunktionellt samhälle – inte bara i termer av brott – kräver att vi återupprättar respekten för mänsklig värdighet, moderskapets och familjens roll. Endast barn som omges av kärlek och uppfostras i enlighet med moralnormer har en chans att inte bryta mot etiska principer och lagen.

 
  
MPphoto
 
 

  Viorica-Pompilia-Georgeta Moisuc, în numele grupului ITS. – Raportul doamnei Bazeli tratează o gamă foarte largă de aspecte privind delicvenţa în rândul tineretului, prezentând în mod corect cauzele acestui fenomen extrem de grav, aflat în plină expansiune pe diverse paliere, atât în statele Uniunii Europene, cât şi în afara ei. Mă voi referi la două aspecte pe care nu le-am găsit semnalate în raport, şi anume:

1. Biserica - indiferent cărui cult îi aparţine, poate şi trebuie să aibă un rol din ce în ce mai important în sistemul educaţional al copiilor şi tineretului, în şcoală şi înafara şcolii. Cooperarea bisericii cu şcoala şi familia este benefică în prevenirea unor alunecări nedorite a tinerilor pe panta infracţională, în formarea unei mentalităţi sănătoase şi corecte despre viaţă, dar şi pentru recuperarea unor tineri aflaţi în situaţii critice. Educaţia religioasă în şcolile de toate gradele este cvasi-absentă. Ea ar trebui să-şi recapete locul pe care l-a avut în urmă cu mulţi ani.

2. Spiritul de disciplină şi de responsabilitate al tinerilor faţă de familie şi societate, faţă de chiar viaţa lor, lasă mult de dorit ca urmare a unor multiple cauze analizate, de altfel, în raport. În plus, în statele foste comuniste, constrângerile exagerate la care au fost supuşi tinerii generaţii după generaţii, au fost înlocuite acum, în ultimii şaptesprezece ani, într-o măsură mult prea mare, cu un libertinaj deschizător al unor periculoase alunecări, spre negarea valorilor naţionale şi europene şi copierea unor aşa-zise modele extrem de dăunătoare pentru formarea civică şi profesională a tinerilor.

Ca profesor şi ca pedagog, apreciez în mod deosebit efortul doamnei Bazeli pentru analizarea acestei problematici atât de complexe şi o rog să se aplece cu bunăvoinţă asupra celor mai sus amintite.

 
  
MPphoto
 
 

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) I verkligheten är ungdomsbrottslighet farligare än brottslighet bland vuxna eftersom det gäller en mycket sårbar del av befolkningen vid ett tillfälle när ens personlighet utformas, och ungdomar löper stor risk att bli utslagna. För närvarande är ungdomsbrottsligheten ännu mer oroväckande eftersom det är ett massfenomen som beror på att debutåldern för brottsligt beteende har sjunkit och att antalet brott som begås av barn som är yngre än 13 år ökar. De brott de begår är dessutom allt grymmare.

Jag välkomnar Katerina Batzelis betänkande där man tydligt anger orsakerna till ungdomsbrottsligheten och försöker finna svar på hur vi successivt kan avskaffa den. I de senaste psykologiska studierna föreslås att familjen är den första och enda plats där ett barn lär sig älska, respektera och blir respekterat. Dysfunktionella familjer där föräldrarna inte tar hand om sina barn och där barnet inte får nödvändig kärlek, förståelse och stöd skapar de flesta unga förövarna. För länge sedan betraktade Platon familjen som den grundläggande enheten för socialt liv och den huvudsakliga platsen för uppfostran. Auguste Comte beskrev familjen som en bro mellan den enskilda och samhället och betonade dess grundläggande roll i samhället.

Uppfostran av ett barn börjar under barnets första år i familjen, det vill säga långt innan barnet kliver över tröskeln till skolan. Allt som barnet lär sig i eller utanför skolan formar deras attityd och personlighet på rätt eller fel sätt. Ungdomstiden är en period när själslivet upplevs mer intensivt, en period som formar ens personliga inställning till problemen i samhället och när det därför krävs extra stöd i familjen. Familjens roll som undervisningsmiljö är inte begränsad enbart till ett barns första år utan fortsätter till dess barnet är oberoende, det vill säga hittar ett arbete.

Kolleger! Det ligger en sanning i det populära uttrycket att hemmet är de händer som håller dig när du gråter. Jag är fast övertygad om att vi enbart kan minska ungdomsbrottsligheten i samhället om vi kan skapa en hållbar miljö där alla familjer kan stärka sin ansvarsfulla roll i samhället. Familjen måste vara vår hamn, vår lärare och vårt stöd.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (PSE). – (PT) Herr talman! Jag vill börja med att gratulera Katerina Batzeli för hennes betänkande som innehåller känsliga och brådskande förslag, exempelvis inrättandet av ett europeiskt observationsorgan för ungdomsbrottslighet.

Den ökade ungdomsbrottsligheten kräver en integrerad, effektiv politik i familjer, skola och på samhällsnivå, en politik som bidrar till att överföra sociala och medborgerliga värderingar och till att integrera ungdomar i samhället. Samtidigt behövs åtgärder för att bekämpa fattigdom och social utslagning. Ett samhälle med påfallande social ojämlikhet kan inte främja social sammanhållning eller förebygga ungdomsbrottslighet.

Bilderna av ungdomsbrottsligheten i olika i-länder, både inom och utom EU, ger anledning till oro. Vad får hundratals ungdomar att använda våld för att dra uppmärksamheten till sina problem? Familjer, politiker och samhällen som helhet måste gemensamt diskutera vad som har gått fel och varför.

Den ökade ungdomsbrottsligheten är ett mycket allvarligt problem och vi måste fråga oss varför ungdomar mellan 13 och 17 år fysiskt misshandlar och till och med dödar försvarslösa människor som en form av underhållning. Det är förfärligt. Att fördöma och kritisera räcker inte. Det som behövs är åtgärder så att vi inte i framtiden beskärmar oss över att det är för sent att göra något, och slutar som en far för dessa unga människor som sa att han kände sig misslyckad som far.

Experterna pekar ut orsaker, där den första är brist på övervakning och den andra är slöhet. Utan sysselsättning, skola eller arbete blir ungdomarna oansvariga. Till detta kommer en tillåtande kultur med få eller inga skyldigheter och obegränsade rättigheter. Det är inte rimligt att samhället aldrig kräver något av dessa ungdomar, och att vare sig arbete eller meriter värderas.

Vissa av dessa unga människor har varit offer för våld eller har vuxit upp i en atmosfär av våld. Vissa känner sig rotlösa eller socialt marginaliserade, medan andra tar efter våld de ser på TV. Till och med barnens spel och tecknade serier odlar våldet.

 
  
MPphoto
 
 

  Kathy Sinnott (IND/DEM). – (EN) Herr talman! Detta betänkande är dyster läsning. Fler tonåringar begår brott i allt yngre åldrar och deras gärningar är allt brutalare. Detta är så allvarligt för de inblandade unga människorna och för alla i samhället att vi måste finna lösningar, men vi måste vara stringenta i vår analys av problemet.

Betänkandet omfattar en lista över de kritiska influenser som barn formas av, nämligen familj, skola, vänner och socioekonomiska förhållande. Jag vill för noggrannhetens skull lägga massmedier och telekommunikation till denna lista, med vilket avses filmer, tv, dataspel och Internet och nu den nya mobiltelefonitekniken.

Undersökningar visar att den tid barn förbrukar på massmedier överstiger alla de övriga influenserna tillsammans. Artiklarna 13 och 17 i FN:s konvention om barnets rättigheter, som åberopas som den mest vägande texten i detta betänkande, verkar ge barnen fullständiga rättigheter till massmedier och telekommunikation och ge massmedier och telekommunikation i sin tur fullständig tillgång till barnen. Med tanke på deras nuvarande innehåll av våld, hat, rasism och pornografi och barnutnyttjares användning av dessa medier – allt detta möjliga orsaker till brott – ska vi verkligen anse att massmedierna bör ha denna obegränsade tillgång och barnen denna fullständiga rättighet?

Om någon annan av de andra komponenterna på listan som påverkar våra barn, som familj eller skola, skulle skada eller utsätta våra barn för övergrepp så skulle vi avlägsna barnet med tanke på dess säkerhet. När vi genomför FN:s konvention om barnets rättigheter i EU och i medlemsstaterna måste vi ompröva artiklarna 13 och 17. De skrevs 1989 när man inte förstod hur Internet skulle se ut 2007.

Vi måste också se över fädernas roll. Enligt psykologerna ger mödrarna barnet en känsla för sin egen identitet och sin identitet inom familjen, medan fäderna lär barnet hur man umgås med andra och lär det hur man ska uppföra sig.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: KRATSA-TSAGAROPOULOU
Vice talman

 
  
MPphoto
 
 

  Amalia Sartori, (PPE-DE). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka Katerina Batzeli för hennes arbete och utskottet för det förslag vi har framför oss.

Inför ett problem som sprider sig över världen och åstadkommer alarmerande resultat på europeisk nivå, när det gäller både typen och antal brott som begås av unga människor, tror jag vi gör rätt i att fråga oss vad vi kan göra. Idén med att utarbeta minimistandarder för alla EU-länder och dela med oss av goda tillämpningar är säkert användbart för att ta sig an detta växande problem. Jag instämmer därför i att kommissionen behöver ta upp frågan.

När det gäller innehållet i texten som sådan är det viktigt att peka på vissa passager. För det första måste vi påminna oss och andra om att barnen är viktiga för hela gemenskapen. De utgör vår framtid. Det ligger därför i barnens allmänna intresse att från födseln ha tillgång till allt de behöver för att bli medborgare i Europeiska unionen. Detta innebär en politik som följer barnen när de växer upp i familjen, i skolan och på arbetet, kampen mot fattigdom, politik för bostäder och sysselsättning, offentlig service, strikt respekt för rätten och skyldigheten när det gäller skolgång och kulturell utbildning tills de kommer in på arbetsmarknaden, bekämpning av våldet och nolltolerans när det gäller användning av våld gentemot minderåriga, även om det sker inom familjen. Vi behöver klargöra inte bara rättigheter utan även skyldigheter och de straff som ingår.

 
  
MPphoto
 
 

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE). – Doresc să o felicit pe colega Bazeli pentru acest raport. Delicvenţa juvenilă şi violenţa în şcoli sunt fenomene care există în toate statele membre şi pe care avem responsabilitatea de a le combate prin strategii şi măsuri la nivel naţional şi european. Este nevoie de prevenire, de includerea socială şi reabilitarea delicvenţilor minori, precum şi de măsuri judiciare corespunzătoare. Pentru că anumite grupuri de minori sunt mai vulnerabile - fete între 14 şi 18 ani, grupuri de imigranţi, persoane fără domiciliu fix - şi pentru că există riscul ca organizaţii criminale să utilizeze minori pentru traficul de stupefiante, prostituţie şi furt, este important ca incitarea minorilor la delicte să se constituie în circumstanţe agravante pentru infractorii adulţi. Măsurile educative trebuie să devină prioritare şi este important să existe acorduri de parteneriat între diferite instituţii precum şcoală, poliţie, instituţie şi autorităţile locale pentru dezvoltarea de centre de recreere pentru tineri şi incluziunea socială a acestora. Instruirea părinţilor privind importanţa supervizării copiilor şi îndrumarea acestora, precum şi conştientizarea pericolelor, le va permite acestora să intervină de la primele semne ale apariţiei unor probleme de comportament.

 
  
MPphoto
 
 

  Anna Záborská (PPE-DE). – (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill gratulera Katerina Batzeli för hennes betänkande. Betänkandets titel visar att det är kvinnor, familjen och samhället som helhet som måste ta sig an ungdomsbrottsligheten. Jag skulle ha velat att även män och fäder ingick i titeln. Alla är medvetna om deras betydelse och jag vill att vi i framtiden ska vara tillräckligt modiga för att nämna fädernas roll öppet inom EU:s olika politikområden.

Viss mycket detaljerad statistik, särskilt den från den irländska forskaren Patrick Fagan från Heritage Foundation i Washington, visar odiskutabelt att de emotionella banden mellan föräldrar och barn uppstår tidigt i barndomen. Med hjälp av bevis från polisens brottsstatistik visar han att ju starkare det emotionella bandet är inom familjen, desto mindre är risken för ungdomsbrottslighet.

I Lissabonstrategin slås fast att 60 procent av mycket unga barn bör ha daghemsplats. Jag ifrågasätter inte unga föräldrars önskan att fortsätta en yrkeskarriär men mot bakgrund av statistiken och den föräldraerfarenhet som vi alla har, mina damer och herrar, måste vi kräva högsta möjliga kvalitet på barnomsorgen. Tillgänglig barnomsorg till överkomliga priser måste ligga nära den ena förälderns arbetsplats.

Jag tackar föredraganden för att hon betonat hur viktig kvaliteten på barnomsorgen är.

Familjen och samhället har ett gemensamt ansvar för att utrota våldet bland unga människor. Samhället måste upprätta en ram för det statliga ingripandet. Jag vägrar att ge straffrihet och avkriminalisera våldshandlingar som begås av unga vuxna och jag rekommenderar att Europeiska unionen inrättar ett observationsorgan för ungdomsvåld för att institutionalisera unga människors utbildning.

 
  
MPphoto
 
 

  Marie Panayotopoulos-Cassiotou (PPE-DE). – (EL) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag gratulerar föredraganden för det utmärkta arbete hon har lagt fram för oss, det goda samarbete vi utvecklade under granskningen av ändringsförslagen och för att hon har gett oss ett integrerat synsätt på problemet med ungdomsbrottslighet.

Det krävs samarbete mellan samtliga behöriga enheter som har att göra med barn för att ta sig an det här problemet som inte är något nytt i samhället. Det har alltid existerat. Låt mig påminna er om något som imponerade på mig när jag var barn, nämligen när man berättade en historia för oss om en fånge som tillfrågades vems fel det var att han var en allvarlig förbrytare i fängelse. Han sa då att det var hans mors fel eftersom han hade gett henne ett stulet ägg när han var tre år och hon hade tagit emot det. Så det är inte föräldrarna som arbetar – föräldrarna arbetar alltid – som är skyldiga. Det är föräldrar som inte har någon respekt för grundläggande moraliska principer och värderingar som är de skyldiga. Det är lärarna som inte hjälper barnen att inse det stora värdet i respekt för mänsklig värdighet som är de skyldiga. Det är där allt börjar och det är det som tvingar oss att vidta åtgärder och vi måste självklart straffa – eller om ordet väcker anstöt hos er låt mig mildra det genom att säga att vi måste tillrättavisa – unga människor så att de lär sig självbehärskning.

Naturligtvis lär man sig självkontroll redan vid mycket låg ålder, och lärare och de institutioner som vi anförtror våra barn från mycket tidiga år har därför ett ansvar här. Unga människor måste lära sig att vara hederliga och ansvarsfulla medborgare vars karaktär och kunskaper kan göras gällande i den ekonomiska och sociala miljön.

Jag är inte positiv till ett observationsorgan. Medlemsstaterna måste vidta åtgärder och lägga till särskilda finansieringsmekanismer för att bekämpa problemet.

 
  
MPphoto
 
 

  Tadeusz Zwiefka (PPE-DE). (PL) Fru talman! Även jag vill tacka Katerina Batzeli för ett utmärkt betänkande. De flesta av oss instämmer naturligtvis i uppfattningen att ungdomsbrottsligheten ökar och är ett stigande hot.

Sätten att hantera och förebygga ungdomsbrottsligheten skiljer sig mycket från en medlemsstat till en annan. Vissa politiker försöker dessutom utnyttja problemet för sina egna specifika politiska syften. Genom att främja endast drastiskt strängare straff och införa strikt disciplin i skolorna misslyckas de inte bara med att lösa problemet med ungdomsbrottslighet utan kan till och med förvärra den nuvarande situationen.

Jag instämmer helt i föredragandens slutsats att förebyggande bör vara den huvudsakliga och viktigaste aspekten i strategin för att bekämpa ungdomsbrottsligheten. Förebyggande politik har definitivt långfristiga målsättningar vilket innebär att de i allmänhet är längre än en mandatperiod i parlamentet och för en specifik regering. Denna politik är också dyrare på kort sikt och leder inte till snabba politiska fördelar. Det innebär tyvärr att politiker föredrar tvingande politik som ger snabba och enkla resultat, i första hand i form av täckning i media. Huvuduppgiften är därför att helt avpolitisera problemet med ungdomsbrottslighet och upprätta sociala ramar för gemenskapen, snarare än att fokusera på det straffrättsliga området som även fortsättningsvis kommer att höra till medlemsstaternas ansvarsområde.

Jag instämmer i uppfattningen att det skulle vara ett stort steg framåt om vi antog en kod för förebyggande och social solidaritet bland ungdomarna. Föredraganden har betonat att problemet med ungdomsbrottslighet bör analyseras i enlighet med fyra kriterier, nämligen familjen, skolan, grupper av jämbördiga samt bakgrund. Endast detta mångfacetterade synsätt erbjuder en möjlighet till framgång. Politik som främjar familjen och genomförs av enskilda medlemsstater bör därför inte i första hand vara inriktad på att erbjuda ekonomiska incitament för att få barn. Den bör i stället först och främst syfta till att tillhandahålla bredast möjliga stöd och bistånd till familjer efter att barnet har fötts. Jag tvivlar inte på att den viktigaste länken i denna kedja definitivt är familjen.

 
  
MPphoto
 
 

  Mairead McGuinness (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag vill tacka föredraganden för detta utmärkta betänkande. Jag vill rikta er uppmärksamhet mot en ny rapport om ungdomsbrottslighet som publicerats på Irland under de senaste veckorna och som visar att av fyra av fem ungdomar i våra ungdomsvårdsskolor har psykiska problem. Emotional Intelligence, Mental Health and Juvenile Delinquency Report [Rapport om emotionell intelligens, mental hälsa och ungdomsbrottslighet] genomfördes av två akademiker från University College Dublin, och detta är första gången någonsin som denna typ av forskning har genomförts och därför är den viktig för denna debatt. Den visar att två tredjedelar av alla ungdomsbrottslingar lider av beteendestörningar som exempelvis ADHD. Över hälften missbrukar alkohol och droger. En del började använda cannabis och alkohol när de var så unga som nio år och började med kokain när de var nyss fyllda tretton.

Forskningen visar att antalet unga människor med psykiska störningar är mycket högt. Dessa ungdomar ägnar sig åt allvarlig brottslighet och lider en betydande brist på emotionell intelligens och kognitiv förmåga. Detta är som sagt viktigt, eftersom det är första gången som man har genomfört denna typ av forskning. Åtta av tio av de unga pojkarna i undersökningen uppfyllde kriterierna för minst en allvarlig psykisk störning.

Forskarna kunde konstatera att dessa unga människor i genomsnitt led av tre psykiska störningar. Detta är nästan tre gånger så många störningar som hos pojkar som fått remiss till psykiatrisk vård på grund av sina problem.

Tyvärr motsvaras inte de svårigheter som betonas i denna forskning av de tjänster som för närvarande kan erbjudas dessa unga människor. Den stora majoriteten får inte någon behandling för sina problem och i rapporten betonas – och jag anser att det gäller för hela EU – vikten av att man tar upp dessa problem. Förutom att minska de konsekvenser som problem med den mentala hälsan har på barns funktion och utveckling, kommer behandling att leda till en betydande minskning av störande beteende och kriminalitet, vilket innebär betydande fördelar för samhället och rättssystemet på Irland och utan tvivel för hela EU. Därför rekommenderar jag parlamentet denna forskningsrapport.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 21 juni 2007.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy