Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 20 juni 2007 - Strasbourg

16. Strategi för den yttre dimensionen av området med frihet, säkerhet och rättvisa (fortsättning på debatten)

  Ordföranden. Vi fortsätter debatten om herr Klichs rapport om ett område med frihet, säkerhet och rättvisa: Strategi för den yttre dimensionen, en handlingsplan som genomför Haagprogrammet.

  Francisco José Millán Mon, för PPE-DE-gruppen. – (ES) Herr ordförande, den yttre dimensionen är avgörande för att bygga området med frihet, säkerhet och rättvisa. Jag är därför glad att parlamentet har tagit fram Klichrapporten i detta ämne.

Det finns hot av global, internationell, natur, som terrorism, organiserad brottslighet, knarksmuggling och smuggling av illegala immigranter, och EU och dess medlemsstater kan därför inte bekämpa dem ensamma. Samarbete med tredjeland, och i synnerhet med angränsande länder, är väsentligt.

Jag vill betona tre grundläggande idéer. För det första att byggandet av detta område är ett ytterst viktigt mål. Att uppnå samarbete med tredjeland måste därför prioriteras inom EU:s och dess medlemsstaters externa verksamhet.

För det andra att detta samarbete därför inte enbart kan vara underställt den mycket aktive och kompetente kommissionären för rättvisa, frihet och säkerhet, ej heller RIF-rådet, utan också kommissionären för utrikes frågor och rådet för utrikes frågor, den höge representanten och kommissionären för samarbete. Klichrapporten fäster därför särskilt stor vikt vid denna nödvändiga samordning.

För det tredje delar jag många av synpunkterna i kommissionens tillkännagivande från år 2005 om den yttre dimensionen av området med frihet, säkerhet och rättvisa. Men, i kapitlet om de principer som måste styra politiken gentemot tredje land, skulle jag vilja ha infört principen om positiv villkorlighet. Med andra ord: vi måste uppmuntra och stimulera samarbetet i tredjeland. Vi kan inte vara likgiltiga inför huruvida de samarbetar med EU eller inte.

Till exempel, när det gäller illegal invandring, vilken tyvärr är så aktuell i Spanien, kan vi inte vara likgiltiga för om de skriver under återtagandeavtal eller inte, om de medverkar i identifieringen och dokumenteringen av sina medborgare, om de tolererar de organiserade maffiagruppernas verksamhet eller inte, de maffiagrupper som smugglar illegala invandrare. Vi måste kraftfullt vädja till dem att samarbeta inom alla dessa områden och belöna dem därefter. Dessutom borde vi övervaka och utvärdera detta samarbete. I detta avseende finns det redan en utvärderingsmekanism inrättad enligt Europarådets möte i Thessaloniki år 2003.

Vi lever i en globaliserad värld, i hög grad präglad av ömsesidigt beroende, och därför kommer våra medborgares säkerhet och frihet och kontrollen av migrationsflöden att vara bräckligare och svårare att skydda utan medverkan av tredjeland.

  Martine Roure, för PSE-gruppen. – (FR) Herr ordförande, området med frihet, säkerhet och rättvisa kan inte fungera effektivt om inte vårt europeiska agerande också utvidgas till att inkludera våra relationer med tredjeland. Det är därför viktigt att samordna vår strategi för frihet, säkerhet och rättvisa med EU:s utrikespolitik. Jag vill tacka våra två rapportörer, herr Klich och herr Sakalas, för att de lyckats fastställa våra prioriteringar i denna rapport.

Inom migrationsområdet är det inte tillräckligt att vi bara stärker våra gränser. Vi måste skapa en genuin dialog med tredjeland, framför allt grundad på skyddet av grundläggande rättigheter och demokratisering. Vi önskar alltså att se till att grundläggande rättigheter blir en integrerad del i alla europeiska instrument genom att inkludera en klausul om mänskliga rättigheter i avtal som sluts med tredjeland.

Kampen mot brottslighet och internationell terrorism kommer bara att bli effektiv om vi har ett nära samarbete med våra allierade. Men vi måste komma ihåg att, för EU, kampen mot terrorism framför allt måste innefatta ett stärkande av de mänskliga rättigheterna. Vi kan inte använda samma vapen som terroristerna. Låt oss sätta lag och rättvisa mot våld och barbari! Vi insisterar därför på att EU-institutionerna vinnlägger sig om att medlemsstaternas krav inom ramen för kampen mot terrorism inte på något sätt undergräver respekten för de grundläggande rättigheterna för någon som helst person, även när de är misstänkta för terrorismbrott, i överensstämmelse med de slutsatser som formulerats av vårt tillfälliga utskott för CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar.

Slutligen önskar jag komma tillbaka till frågorna kring Swift och passagerarnamnregistret (PNR). Våra amerikanska vänner är viktiga allierade. Följaktligen måste vi förhandla fram en övergripande policy för utbyte och skydd av data som respekterar gemenskapslagstiftningen på detta område.

  Sophia in ‘t Veld, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Till att börja med vill jag säga hur synd det är att föredraganden inte är närvarande, eftersom jag hade tänkt gratulera honom till hans utmärkta betänkande och tacka honom för det goda samarbetet. Han är tyvärr inte närvarande, men vad som är ännu värre är att rådet återigen är frånvarande. Jag tar det som ett tecken på dess bristande engagemang i dessa viktiga frågor, särskilt när det gäller människorättsaspekten av våra yttre förbindelser, vilket jag återkommer till senare. När det gäller att vidta säkerhetsåtgärder, åtgärder mot terrorism och brottslighet är rådet alltid närvarande och kan fatta mycket snabba beslut, men när det gäller mänskliga rättigheter är det inte närvarande. Jag vill särskilt betona detta faktum.

Detta är ett mycket viktigt betänkande, eftersom det rör Europeiska unionens själva kärna, nämligen demokrati, mänskliga rättigheter och individuella friheter. Jag är särskilt glad över den första strecksatsen i punkt 17, där det anges att främjandet av demokratiska normer, mänskliga rättigheter och politiska friheter är mycket viktigt med hänsyn till de övergripande målen i den yttre dimensionen av området med frihet, säkerhet och rättvisa.

Detta är en av de viktigaste punkterna i betänkandet enligt min åsikt. Under de senaste sex åren har vi vidtagit många åtgärder i kampen mot terrorism och brottslighet, men dessa åtgärder har varit mycket obalanserade, eftersom aspekten med de mänskliga rättigheterna har fått alldeles för lite utrymme. Vi har talat mycket om mänskliga rättigheter, medborgerliga friheter och demokrati. Men jag undrar om vi fortfarande har samma moraliska auktoritet i världen om vi till exempel tittar på Guantánamo Bay, CIA:s överlämningar och hemliga interneringar och det faktum att rådet fram till i dag har underlåtit att svara på någon av de frågor som ställts.

När jag betänker att överträdelserna av de mänskliga rättigheterna i Ryssland endast mötte ett mycket lågmält fördömande i Europeiska unionen och att toppmötet i helgen mycket troligen kommer att leda till att stadgan om de grundläggande rättigheterna tas bort ur konstitutionstexten, då undrar jag vilken politisk signal vi sänder. Jag anser att vi borde sluta att tala om principerna med de mänskliga rättigheterna och demokrati och faktiskt börja genomföra dem i praktiken och ta dem på allvar.

En andra fråga är naturligtvis den demokratiska ansvarsskyldigheten, som föredraganden med rätta betonar. Det är mycket viktigt att Europaparlamentet engageras i dessa frågor i mycket högre utsträckning och jag stöder därför kravet på en övergångsklausul. Det vore dock ännu bättre om rådet drog slutsatser om ett fördrag eller en konstitution i helgen som skulle garantera en demokratisk kontroll på området för medborgerliga friheter, rättvisa och inrikes frågor.

Martine Roure har redan betonat en viktig fråga om kampen mot terrorism. Med hänsyn till ämnesfrågorna SWIFT och PNR måste vi säga att det inte finns någon demokratisk tillsyn och att den överenskommelse vi troligen kommer att göra med USA helt enkelt inte uppfyller våra normer. Jag börjar att undra – och återigen vänder jag mig till den tomma stolen framför mig – hur mycket rådet har förhandlat. Vi vet att kommissionen har gjort en stor ansträngning, men jag undrar hur det är med rådet.

Små informella grupper som G6 och högnivåkontaktgruppen som sammanträder bakom stängda dörrar i frågor om terrorismbekämpning passar sig inte för en modern demokrati som Europeiska unionen.

  Brian Crowley (UEN). – Beidh ceannairí an Aontais Eorpaigh ag bualadh le chéile an tseachtain seo, agus iad ag iarraidh Conradh nua don AE a chur le chéile. Beidh béim ar leith á chur acu ar chúrsaí dlí agus cirt.

Dar liomsa, ní chóir go mbeadh an chumhacht ag an AE socruithe dlí agus cirt a dhéanamh le vótáil trí thromlach cáilithe toisc go bhfuil córas dlí coiteann i bhfeidhm ag Éire agus an Bhreatain. Is córas dlí sibhialta atá i bhfeidhm ag na Ballstáit eile san AE.

(EN) Av den verklighet vi har att göra med, av de nya hot vi har framför oss, oavsett om det handlar om terrorism, människohandel, narkotikahandel, asyl, illegal invandring eller de påtryckningar som utövas mot instanser som hanterar alla dessa områden, framgår mest av allt en enda sak: kontakt mellan människor eller människors deltagande är det centrala på alla dessa områden.

Det åligger oss i Europeiska unionen att se till att vi tillgängliggör alla instrument som står till vårt förfogande, inte bara för att garantera tryggheten och säkerheten i våra egna regioner och områden, utan också för att garantera att människors rättigheter skyddas: personer som kan vara misstänkta, eller till och med personer som kan ha träffat en misstänkt person någon gång. Vi ser alltför ofta att man enbart genom associering kan vara skyldig till att ha begått ett brott enligt någon av de nya drakoniska lagar som införts i olika länder. Därför är det viktigt med samarbete och samordning mellan de olika medlemsstaterna, för det inte bara underlättar och möjliggör den fria rörligheten för information och underrättelser, vilket är grundläggande för att kunna hantera så många av dessa brott, utan gör det också möjligt att införa bästa praxis hos de polisstyrkor eller säkerhetstjänster som kanske inte är lika bra som andra.

I utskottet för sysselsättning och sociala frågor brukade vi använda den “öppna samordningsmetoden“, som gjorde att bra saker ledde till andra bra saker. Det finns positiva inslag i EU-länderna som andra länder kan följa, inte bara tredje länder utan också medlemsstater. På grund av komplexiteten hos de rättsliga systemen i de olika medlemsstaterna måste ministerrådet fortfarande ha uppsikt över detta. Detta är inte ett område som helt och hållet kan falla under Europeiska unionens behörighet. Jag hoppas att vi under helgen kommer att finna en verklig kompromiss i den riktningen.

  Hélène Flautre, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Herr talman! I sitt betänkande understryker Klich-Sakalas det tvingande behovet av att garantera skyddet av de mänskliga rättigheterna när vi genomför området med frihet, säkerhet och rättvisa. Trots detta kommer jag i omröstningen i morgon att rösta emot ändringsförslagen som syftar till att avlägsna alla hänvisningar till illegal förvaring och transport av påstådda terrorister inom Europeiska unionens territorium, och jag kommer att uppmana mina kolleger i parlamentet att göra detsamma.

I dag firar vi världsflyktingdagen, och jag kommer ihåg hur Kofi Annan tidigare beskrev Europeiska unionens asyl- och invandringspolitik som skamlig. Vad har egentligen förändrats sedan dess? Trots alla konflikter i världen tar Europeiska unionen emot färre och färre flyktingar. Antalet asylsökande inom EU har minskat till hälften sedan 1990-talet. I dag är till exempel den procentuella andelen av asylsökande från Darfur som tas emot otroligt låg. Europeiska unionen vägrar dessutom att ta sitt ansvar vad gäller de irakiska flyktingarna. Över fyra miljoner irakier har i dag tvingats bort. Trots det har det tyska ordförandeskapet uppgett att medlemsstaterna inte önskar delta i ett återflyttingsprogram för flyktingar.

De tuffa förhandlingarna om ett återtagandeavtal som tvingar tredje land att ta emot alla personer som är på väg någon annanstans på sina territorier skapar, som ni vet, katastrofala humanitära situationer och leder till allvarliga kränkningar av rätten till internationellt skydd och principen om icke-avvisning. Dessa avtal överför ett ansvar på tredje land som de i regel inte har resurser att ta på sig. “Tvångsmarschpolitiken“ omintetgör delvis de ansträngningar som gjorts i andra avseenden för att skydda de grundläggande rättigheterna i tredje land.

Europeiska kommissionen borde lägga fram tydliga och praktiskt genomförbara förslag för att komma bort från denna schizofreni. Ett öppet övervakningsförfarande måste skapas för dessa avtal. Effektiva möjligheter till överklagande vid en eventuell kränkning av rättigheterna efter en avvisning måste komma på plats. Kommissionen bör också utse människor som har speciell utbildning inom mänskliga rättigheter och lagstiftningen om humanitärt bistånd inom ramen för sina Frontex-team, för att verkligen se till att internationella åtaganden och konventioner följs.

  Adamos Adamou, för GUE/NGL-gruppen. – (EL) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Om vi ska behandla parlamentets betänkanden om området med frihet, säkerhet och rättvisa måste vi undersöka utvecklingen inom denna sektor under de senaste åren på ett objektivt sätt.

Europeiska unionens samordnare för antiterrorism omfattas inte av någon institutionell kontroll. Vi hade en seriös skyldighet på området för medborgerliga friheter och skyddet av personuppgifter i samband med bekämpningen av terrorister. Låt mig bara nämna två punkter: användningen av biometriska data i alla medborgares pass och borttagandet av sekretessen för telefon- och Internetsamtal.

Det vi tidigare skyddade som nationer och stater och bevarade som det dyrbaraste av allt, offras numera och vi betraktar nästan alla som kämpar för att bevara friheter och individuella rättigheter som någon som stöder och uppmuntrar terrorism.

Förenta staternas underrättelsetjänst agerar utan någon som helst kontroll utanför det egna landets gränser, vilket leder till överträdelser av en hel rad artiklar i internationella konventioner. Ett typiskt sådant exempel är de hemliga CIA-flygningarna. Och ändå vill Europeiska unionen och alla som röstade för här i Europaparlamentet ratificera att Prümkonventionen, det senaste när det gäller att övervaka medborgarna i Europeiska unionen, blir en del av gemenskapsrätten.

Ännu fler åtgärder föreslås som en del av Europeiska unionens säkerhetsagenda och som naturligtvis stöder unionens strategiska tolkning av utrikespolitiken, inklusive en upprustning av militären och ökat deltagande i militära operationer.

I stället för att Europeiska unionen intar en ledande roll på internationell nivå för att undersöka orsakerna till dessa invandringsvågor och få ett slut på de enorma skillnaderna mellan rika och fattiga länder, föredrar vi att införa snabbinsatsstyrkor genom Frontex för att “driva invandrarna på flykten“.

Mina damer och herrar! Det är inte bara så att den politik ni bedriver misslyckas med att lösa de problem som den i teorin ska försöka lösa. Tvärtom leder den till att de förstärks. Det gemensamma området med frihet, säkerhet och rättvisa, med det innehåll ni tänker ge det, ökar underskottet på frihet, osäkerheten och orättvisorna. Endast om innehållet radikalt förändras kommer det att kunna lösa problemen i någon verklig omfattning.

  Carlos Coelho (PPE-DE). – (PT) Herr talman, herr Frattini, mina damer och herrar! Att skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa är ett internt mål för EU, men ett mål med en extra dimension. Bibehållen stabilitet och säkerhet är bland annat beroende av relationerna med våra grannar och med andra länder världen över, och här måste vi vara fokuserade och skicka ett tydligt politiskt budskap.

Det är av den anledningen som jag kommer att rösta emot föredragandens förslag som syftar till att avlägsna hänvisningarna till CIA:s flygningar. Många av de problem vi står inför är gemensamma för ett stort antal andra länder, och EU:s erfarenheter – och våra framgångar eller misslyckanden – när det gäller att hantera dessa frågor kommer att bli en konstruktiv förebild för de länderna. Vi har gjort enorma framsteg inom många områden och än en gång skulle jag vilja tacka Franco Frattini för hans enastående arbete i kommissionen. Mycket arbete återstår emellertid om asyl och invandring, om kampen mot den organiserade brottsligheten och terrorismen, om gränsbevakning, visering och polisiärt och rättsligt samarbete.

I Haagprogrammet och dess handlingsplan anges tydliga områden för samarbete med tredje länder. Men lösningar krävs fortfarande för specifika frågor. För det första har vi frågan om konsekvens mellan de olika pelarna. Externa åtgärder inom frihet, säkerhet och rättvisa blir ibland transversala till sin natur och omfattar områden som faller under olika pelare. Samtidigt som detta system tvingar oss att fortfarande ha fler än en pelare på plats, måste samordningen mellan de olika pelarna förbättras för att förhindra överlappning mellan de olika instrument som hör till området med frihet, säkerhet och rättvisa. Det är mycket viktigt att så många som möjligt av dessa frågor förs in under den första pelaren.

För det andra har vi problemet med det internationella institutionella ramverkets komplexitet. Det är av avgörande betydelse att man inför medbestämmande och majoritetsbeslut på områden som gäller den legala invandringen.

För det tredje måste Europaparlamentets roll förstärkas. Europaparlamentet spelar en avgörande roll för att förstärka den demokratiska ansvarigheten för unionens externa åtgärder och det måste hela tiden hållas informerat om förhandlingar som gäller området med frihet, säkerhet och rättvisa.

Slutligen måste jag nämna det gemensamma europeiska asylsystemet och förstärkning av resurserna till Frontex.

  Genowefa Grabowska (PSE). – (PL) Herr talman! Det betänkande vi diskuterar i dag är ett bra dokument som förtjänar vårt stöd. Vi bör välkomna att unionen äntligen har en strategi för att tillämpa Haagprogrammet. Den har verkligen låtit vänta på sig. Praktiskt taget varje år har parlamentet diskuterat organiserad brottslighet, korruption, penningtvätt, illegal invandring och människohandel, terroristbekämpning, kamp mot narkotika i Afghanistan, CIA, uppgiftsskydd etc. Parlamentet har också föreslagit olika sätt att ta itu med dessa fenomen. Följaktligen har det tagit lång tid för strategin att utvecklas och anta sin nuvarande form.

Vissa frågor infinner sig. Vad vill vi att strategin ska uppnå? Hur tänker vi uppnå det? Varför vill vi göra det? Betänkandets svar på den första frågan är att vi i första hand vill förbättra det sätt på vilket vår demokrati fungerar. Vi vill också se ett polisiärt och rättsligt samarbete, samt ett samarbete inom alla områden av mänskliga rättigheter och terroristbekämpning. Vi vill med andra ord se ett samarbete kring interna frågor.

Hur ska vi uppnå detta? Vi har redan utvecklat mekanismer för detta, i första hand grannskapspolitiken. Vi har institutioner såsom Euromed och Eurolat. Vi har också bilaterala och multilaterala avtal. Men allt detta räcker inte. Vi vill att Europaparlamentet ska spela en mer framträdande roll. Vi vill att det ska tillfrågas i ännu fler frågor. Vi vill också se en ännu bättre fördelning av behörigheterna mellan medlemsstaterna och unionen för att kunna lösa dessa frågor snabbare och lättare. Det enda verkliga botemedlet är en europeisk konstitution.

Men det finns också en tredje fråga: varför vill vi göra allt detta? Anledningen är att vi oroas över att våra externa partners åtgärder inte alltid uppfyller Europeiska unionens normer. Om vi vill ha partner utanför Europeiska unionen som inte bara vet vad demokrati, rättssamhällets principer och rättvisa innebär, utan som också tillämpar dessa principer i praktiken, så måste vi ge dem stöd. I betänkandet lämnas förslag på lämpliga mekanismer för att uppnå dessa resultat.

Således utökar våra externa åtgärder området med demokrati, säkerhet, frihet och rättvisa långt utanför Europas gränser. Detta är viktigt för medborgarna i tredje land, men det är också oerhört viktigt för Europeiska unionens medborgare. Ett bredare, mera globalt gemensamt område med frihet och demokrati kommer att göra EU-medborgarnas liv säkrare och demokratin stabilare.

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE). – (FI) Herr talman! I en rapport som just offentliggjorts av Europarådet framgår att det finns nya bevis för att CIA har hemliga fängelser i Europa, i Rumänien och Polen. Detta är ett allvarligt slag mot EU, våra gemensamma värderingar som talar med stora bokstäver om de mänskliga rättigheterna. Man kan hävda att det är en skam för EU om unionen i tysthet accepterar närvaron av hemliga fängelser. Det finns sådana fängelser i Europa eftersom amerikansk lag inte tillåter dem på amerikansk mark. I Europa har kommissionen och rådet varit väldigt tysta. Rapporterna från Europarådet har egentligen inte lett till att några åtgärder har vidtagits, och medlemsstaterna har inte ställts till svars för detta i tillräcklig omfattning.

En annan sak jag vill ta upp är EU:s toppmöte under helgen. Jag hoppas att man kommer att kunna nå en överenskommelse om att stadgan om de grundläggande mänskliga rättigheterna ska bli rättsligt bindande så att EU:s beslutsfattande organ även kommer att ställas till svars om de mänskliga rättigheterna inte iakttas av någon av EU:s institutioner eller EU:s myndigheter. För övrigt hoppas jag att frågorna om mänskliga rättigheter ska tas lite mer på allvar inom EU i praktiken och inte bara i formella sammanhang. Jag instämmer i det som Sophia in't Veld just har sagt.

  Ģirts Valdis Kristovskis (UEN) . – (LV) Herr Frattini, mina damer och herrar! I sitt betänkande understryker Klich med all rätt behovet av ökad säkerhet när man utbyter information i brottmål med länder utanför EU. Men vet ni hur effektiva samordningsorganen — Eurojust, Interpol och Europol — är, och hur effektiva avtalen om polisiärt och rättsligt samarbete är? Min personliga erfarenhet visar att det krävdes ett halvår att genomföra den kontroll av grundläggande bevis som inletts av inrikesministern och den nationella offentliga åklagarens kontor i Lettland rörande fall av korruption på förvaltningsnivå inom Lettlands polisväsende. Och det gällde ett mycket okomplicerat fall. Detta trots att det hade räckt med mindre än en timma för att göra en kontroll av de grundläggande bevisen i den medlemsstat det gällde. Herr Frattini! Jag anser att det är fullständigt oacceptabelt att korrespondensen med icke EU-stater skall dra ut över tre eller fyra år när det gäller mellanstatligt rättslig stöd i mycket viktiga fall som gäller brott av politisk eller ekonomisk natur i nationell skala. Detta är faktiskt fallet när det gäller tempot i utredningen av borgmästaren i Ventspils, A. Lembergs. Ett sådant tempo när det gäller att tillhandahålla rättsligt stöd bidrar inte till att framgångsrikt bekämpa korruption. Dessvärre skapar denna situation en rättslig nihilism bland medborgarna som förväntar sig att brott ska bekämpas effektivt. Herr Frattini, låt mig därför rikta er uppmärksamhet på att det finns enskilda fall där det krävs nya instrument för att rangordna och utreda ärenden av olika typ i prioriterad ordning och – och detta är viktigt – inte bara allsidigt, utan dessutom snabbt.

  Cem Özdemir (Verts/ALE). – (EN) Herr talman! Främjandet och skyddet av de mänskliga rättigheterna är en grundval för Europeiska unionen och borde återspeglas ordentligt i strategin för den yttre dimensionen av området för frihet, säkerhet och rättvisa. Det innebär att vi inte bara uppmanar kommissionen och rådet att utarbeta rapporter om verksamheten inom den yttre dimensionen i fråga om förenligheten med de mänskliga rättigheterna, utan också föreslår att Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter ska bistå EU-institutionerna när det gäller att utvärdera förenligheten med de mänskliga rättigheterna i EU:s avtal med tredje länder.

EU-institutionerna borde inte bara främja och skydda de mänskliga rättigheterna i EU:s egen verksamhet.Slutsatserna från arbetet i det tillfälliga utskottet för CIA:s påstådda användning av länder för transport och illegal internering av fångar var tydliga. Då EU drar slutsatsen att allvarliga överträdelser av skyddet av de grundläggande rättigheterna har ägt rum på dess territorium eller i samarbetande partnerländer, måste åtgärder vidtas för att avslöja detta och garantera att säkerhetsaspekter aldrig undergräver respekten för individers grundläggande rättigheter.

Demokratisk ansvarsskyldighet och den yttre dimensionen av området för frihet, säkerhet och rättvisa är grundläggande och gör det möjligt för EU att ha höga normer i sina ansträngningar för att förbättra samarbetet mellan EU och de internationella organisationerna, som Europarådet, OSSE och Förenta nationerna.

  Panayiotis Demetriou (PPE-DE). – (EL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Bogdan Klich har skrivit ett utförligt, integrerat betänkande. Vi stöder det och gratulerar föredraganden till hans betänkande.

Vi har under mycket lång tid pratat och skrivit en hel del om strategin för att skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, men vi har gjort väldigt litet. Vi har vår lista över områden, vi har våra tankar och rekommendationer, men vi har inte den gemenskapsanda som krävs för att vidta drastiska åtgärder för att bekämpa de institutionella problem som uppkommer. Det finns ingen beslutsamhet att vidta åtgärder utanför Europeiska unionen. Varje medlemsstat står fast rotad på barrikaderna till den nationella suveräniteten och vi blockerar alla effektiva gemensamma åtgärder. Vägran att tillämpa övergångsklausulen blockerar till exempel Europeiska unionens funktion och effektivitet. Och om Europeiska unionen inte fungerar bra, så märks det mycket tydligt inom sektorn rättsliga och interna frågor.

Pelarna, enhetligheten och rädslan för att överge nationella standarder försvårar införandet av en gemensam strategi för att skapa ett verkligt område med frihet, säkerhet och rättvisa. Dessa hinder försvårar genomförandet av strategin, inte bara inom Europeiska unionen, utan dessutom utanför unionen och den externa dimensionen i Haagprogrammet är lika viktig som dess interna dimension. Endast en modern, konstitutionell ram kommer att kunna bidra till att i grunden främja strategin för ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. När medlemsstaternas ledare träffas i Bryssel i morgon måste de anta den historiska utmaningen med en europeisk union som fungerar bättre. De måste alla ta sitt historiska ansvar.

  Jan Tadeusz Masiel (UEN). – (PL) Herr talman! Som såväl föredraganden som kommissionsledamoten och ministern har påpekat är den interna och externa säkerheten, friheten och rättvisan nära knutna till varandra, och förändringar av någon av dessa påverkar de övriga.

Eftersom jag endast har en minuts talartid ska jag bara nämna två frågor. Den första är terrorismen. Oavsett om vi gillar det eller inte är terrorismen i betydande utsträckning knuten till den islamiska kulturen. Vi skulle begränsa förekomsten av terrorism om vi blev mindre engagerade i frågor som gäller den muslimska världen och om vi äntligen kunde acceptera palestiniernas rätt till ett eget land. När det gäller denna grupp av människor har begreppet terrorism använts alldeles för mycket, eftersom deras handlingar i viss utsträckning enbart är en del av deras kamp för att återfå den frihet de förlorade 1967. Deras handlingar har ofta varit en reaktion på våra.

Den andra frågan är invandringen. Försöken att integrera invandrare i Europa kostar oss för mycket, de hjälper bara ett litet antal människor och avsätter i regel mycket få resultat. Det skulle vara bättre att lägga de pengarna på utbildning i invandrarnas hemländer. Reglerad invandring verkar vara en vettig idé.

  Marian-Jean Marinescu (PPE-DE). – Începând cu 1 ianuarie 2007, România are o poziţie extrem de importantă în schema frontierelor externe ale Uniunii Europene, având în vedere zona geografică în care este situată şi faptul că reprezintă a doua frontieră verde ca lungime. România a preluat responsabilitatea de graniţă externă cu maximă atenţie, investind sume importante în sistemul integrat de securitate a frontierelor, realizând cel mai performant sistem în domeniu. Este nevoie, însă, în continuare de sprijinirea atât a României, cât şi a celorlalte ţări care sunt frontiere externe ale Uniunii.

Frontex are în acest sens un rol operaţional deosebit, iar alocarea de fonduri pentru lărgirea capacităţii sale de funcţionare ar reprezenta expresia colaborării şi solidarităţii dintre statele membre. Operarea cu ţările vizate de politica europeană de vecinătate reprezintă o garanţie suplimentară pentru prevenirea şi combaterea terorismului, pentru lupta împotriva crimei organizate, a imigraţiei clandestine sau a traficului de orice fel, precum şi pentru protecţia cetăţenilor Europei.

Un exemplu pentru extinderea stabilităţii politice la statele vecine Uniunii îl reprezintă acordurile încheiate în această săptămână între Comunitatea Europeană şi Ucraina privind facilitatea acordării vizelor şi readmisia persoanelor. În ceea ce priveşte cooperarea transatlantică, cred că statele Unite ale Americii trebuie să recunoască procesul de extindere al Uniunii inclusiv prin tratarea egală şi nepreferenţială a cetăţenilor acesteia. Toate statele membre contribuie la asigurarea securităţii transfrontaliere precum şi la lupta împotriva terorismului. Uniunea Europeană trebuie, deci, să ceară Statelor Unite, precum şi celorlalte state care nu respectă principiul de reciprocitate, să renunţe la vizele de intrare impuse unor state membre ale Uniunii Europene.

  Ioannis Varvitsiotis (PPE-DE). – (EL) Herr talman, ärade kommissionsledamöter, mina damer och herrar! Bara några få av er är kvar i parlamentet, men jag tror det är tillräckligt många som lyssnar på mig.

När Europeiska kommissionen antog sin strategi för den yttre dimensionen för området med frihet, säkerhet och rättvisa 2005 var syftet att exportera de värderingar som ingår i Europeiska unionens interna politik, dvs. rättsamhällets principer, respekt för mänskliga rättigheter och internationella skyldigheter till andra stater. Strategin inkluderar dessutom åtgärder inom sektorerna invandring, människohandel, skydd av de mänskliga rättigheterna, terrorism, organiserad brottslighet etc., och naturligtvis stöder vi allt detta.

Man måste emellertid påpeka att vi alla – och Europeiska kommissionen – är mycket känsliga när det gäller frågan om att skydda de medborgerliga rättigheterna, en fråga som måste tas på största allvar.

Men vi måste alla inse att detta inte är en lätt uppgift. Vi får inte heller förvänta oss spektakulära resultat på kort tid, eftersom det krävs samordningsinsatser från samtliga medlemsstater och ett systematiskt stöd från kommissionen.

Betänkandet ger mig emellertid en möjlighet att upprepa att jag, som ledamot av Europaparlamentet, känner att jag spelar en simpel biroll i detta parlament, rollen som simpel åskådare, eftersom Europaparlamentet i sig inte deltar i samråden och knappast ens får adekvat information i dessa frågor, och eftersom kommissionen på senare tid i väldigt liten utsträckning har beaktat de betänkanden som vi som parlament lagt fram inför kommissionen. Det icke godkända konstitutionsfördraget innehöll naturligtvis lösningar som förstärkte parlamentets ställning, vilket skapade förutsättningar för att göra Europaparlamentet till ett verkligt parlament. Det är därför vi måste hoppas att de ansträngningar som görs av Angela Merkel avsätter konkreta resultat, även om jag fruktar att vissa medlemsstater kommer att hålla fast vid sina reservationer.

Under alla omständigheter måste kommissionen visa prov på mer samarbetsvilja gentemot Europaparlamentet.

  Talmannen. Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Monica Maria Iacob-Ridzi (PPE-DE), în scris. – Strategia Comisiei Europene pentru dimensiunea externă a spaţiului de libertate, securitate şi justiţie pune accentul pe un parteneriat puternic de securitate cu Statele Unite ale Americii, bazat pe reciprocitate şi încredere.

Cu toate acestea, cetăţenii a 12 state europene au încă nevoie de vize pentru a călători în SUA. Acest lucru constituie o violare a principiului reciprocităţii, întrucât toate statele UE au eliminat obligativitatea vizelor pentru cetăţenii americani. Mai mult, noile state membre au acceptat în procesul de aderare să preia Regulamentul 593 al UE, care suspendă vizele pentru unele state terţe, precum SUA. România a primit din partea Comisiei Europene promisiunea fermă că poziţia sa în privinţa eliminării vizelor va fi preluată în relaţiile Uniunii cu SUA.

De aceea, cer Comisiei să se folosească de toate instrumentele care-i sunt conferite de legislaţia europeană, de la negociere până la propunerea de instituire a unor măsuri echivalente pentru cetăţenii americani. În plus, Comisia trebuie să ridice problema vizelor în toate negocierile sale cu SUA, fie că este vorba de acordul privind evidenţa călătorilor, care se negociază în acest moment sau de alte înţelegeri din domeniul justiţiei şi afacerilor interne.

Nu putem fi un partener de securitate egal Statelor Unite ale Americii fără a beneficia de un tratament uniform acordat tuturor statelor membre.

  Piia-Noora Kauppi (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar varmt många inslag i Bogdan Klichs betänkande. Till att börja med nämns uttryckligen övergångsklausulen, vilket uppmuntrar medlemsstaterna att förbättra sitt välbehövliga samarbete på området för rättsliga och inrikes frågor. Vidare kräver man i betänkandet en större parlamentarisk överblick, vilket föreskrivs i konstitutionen och förhoppningsvis i det nya institutionella fördrag som ska läggas fram i slutet av året.

Det finns ett behov av större samstämmighet mellan unionens interna säkerhetsstrategi, området med frihet, säkerhet och rättvisa, och dess yttre strategier, GUSP och ESFP. Källan till instabiliteten är inte bara intern utan uppenbarligen också extern. Slutligen är det endast genom att stärka rättssäkerheten och de mänskliga rättigheterna i sitt närområde som unionen kan lyckas att genomföra ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.

Handeln med kvinnor och barn, vapen och narkotika måste utrotas vid källan. Det är ingen idé att öka de interna kontrollerna inom EU om problemen hopar sig vid våra gränser. Om EU:s nya avdelning för yttre åtgärder inrättas ordentligt kan den utgöra ett värdefullt bidrag när det gäller att bemöta denna utmaning.

  Marianne Mikko (PSE), skriftlig. – (ET) Mina damer och herrar! Som resultat av Europeiska unionens utvidgning har en stor del av ansvaret för den utrikespolitiska dimensionen lagts på de nya medlemsstaterna, av vilka flera är små stater som mitt eget hemland Estland.

Detta betyder att Europeiska unionen måste agera enhetligt för att försvara ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Detta gäller såväl utrikespolitik som intern säkerhet.

Som ledare för delegationen från Moldavien måste jag upprepa att dödläget mellan Moldavien och Georgien för närvarande är den farligaste källan till instabilitet i vårt grannskap.

Nyckeln till att eliminera dessa konfliktkällor har Kreml. Vi måste absolut förbättra dialogen med Ryssland. Det innebär inte att vi måste ge Ryssland komplimanger, utan att vi måste starta en öppen dialog med landet.

Europeiska unionen kan inte värdesätta en partner som utnyttjar den ryska minoriteten i medlemsstaterna och länderna som omfattas av grannskapspolitiken för att destabilisera situationen.

Vi måste tydligt säga ifrån att detta inte motsvarar vår syn på bra grannskapsrelationer. Under upploppen i april i Tallinn dödades en person, nämligen en rysk medborgare. Moskva är villigt att betala för förlängningen av den överspelade doktrinen “närområde“ med sina egna medborgares blod. Europaparlamentet kan naturligtvis inte acceptera detta.

Europeiska unionen är i stort behov av samarbetsmekanismer som fungerar effektivt, också med det nuvarande utökade antalet medlemsstater. Jag hoppas att Europeiska rådets session som börjar på torsdag ska bli tillräckligt statsmannalik för att man ska kunna nå fram till en överenskommelse som gör det möjligt för Europeiska unionen att bli en gigant inom världspolitiken.