Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 20 juni 2007 - Strasbourg

17. Utbyte av uppgifter ur kriminalregister mellan medlemsstater (debatt)

  Talmannen. Nästa punkt är betänkande av Agustín Díaz de Mera García Consuegra för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, om förslaget till rådets rambeslut om organisationen av medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminalregistret och uppgifternas innehåll (KOM(2005)0690 - C6-0052/2006 - 2005/0267(CNS)) (A6-0170/2007).

  Franco Frattini, kommissionens vice ordförande. - (EN) Herr talman! För närvarande sker det inget effektivt utbyte av uppgifter om brottmålsdomar mellan EU:s medlemsstater. Det är inte godtagbart i ett europeiskt område med frihet, säkerhet och rättvisa, och därför har EU ett dubbelt mål på området för brottsregister: för det första att förbättra utbytet av uppgifter om brottmålsdomar mellan medlemsstaterna och för det andra att använda denna information utanför territoriet för den dömande medlemsstaten.

Som ni vet antog kommissionen 2005 två lagstiftningsförslag som berörde dessa aspekter. Ett förslag som handlar om den andra aspekten – utbyte av uppgifter – antogs i december 2006. En politisk överenskommelse om förslaget om utbyte av uppgifter nåddes lyckligtvis av rådets inrikesministrar i Luxemburg den 13 juni. Detta instrument utgör ytterligare ett viktigt steg framåt.

Genom att förbättra sättet att utbyta uppgifter och göra dessa uppgifter tillgängliga i medlemsstaterna innebär instrumentet en radikal översyn av det omoderna ineffektiva systemet för utbyte av uppgifter inom ramen för konventionen om ömsesidig rättslig hjälp från 1959. I stället inrättas ett effektiviserat system som kommer att garantera att information som lagras i en enda medlemsstat uppdateras och sedan görs tillgänglig för andra medlemsstater. Dessutom kommer uppgifterna att vara lättare att förstå och därför av större värde för slutanvändarna.

Det är beklagligt att medlemsstaterna har beslutat att uppföljningsarbetet ska ske genom rådsbeslut och det är ännu mer beklagligt att medlemsstaterna inte litar på varandra tillräckligt för att acceptera att dessa genomförandeåtgärder inte ska antas med kvalificerad majoritet utan med enhällighet.

Jag vet att det finns några ändringsförslag och jag tackar föredraganden för kvaliteten i hans betänkande. Jag delar inställningen i den stora merparten av samtliga de ändringsförslag som lagts fram. Jag har ett förbehåll om de ändringsförslag där man föreslår att allmänna bestämmelser ska införas för uppgiftsskydd. Varför? För att detta är ett sektoriellt instrument: det innehåller ett litet antal bestämmelser om uppgiftsskydd som är specifika för brottmålsdomar och därför är de mer restriktiva. Därför är jag orolig för att tillämpningen av de allmänna bestämmelserna om uppgiftsskydd kan bli för flexibel och mindre restriktiv. Utöver detta bör personuppgifter som hanteras som en del av tillämpningen av rambeslutet skyddas i enlighet med bestämmelserna i det framtida rambeslutet om skydd av personuppgifter som hanteras inom ramen för det polisiära och rättsliga samarbetet för brottmålsfrågor. Ni vet alla mycket väl att jag uppmanar rådet att nå en överenskommelse om ett sådant viktigt rambeslut om skydd av den personliga integriteten före årets slut.

  Agustín Díaz de Mera García Consuegra (PPE-DE), föredragande. – (ES) Herr talman, herr kommissionsledamot! Låt mig tacka alla mina kolleger i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor för deras samarbete kring detta betänkande, och framför allt skuggföredragandena Kathalijne Buitenweg, Adina-Ioana Vălean och Genowefa Grabowska.

Information om domar i brottmål cirkulerar mellan medlemsstaterna enligt mekanismerna i europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål från 1959, men det finns stora problem med den mekanismen.

Bristerna visades med dramatisk tydlighet i fallet Fourniret, en fransk man som på 1980-talet dömdes till sju års fängelse för våldtäkt av en minderårig och som sedan släpptes fri efter bara två år. Flera år senare skulle vi upptäcka att mellan det att han släpptes och det att han åter arresterades i juni 2003 hade Fourniret mördat nio flickor och misstänktes för att ha mördat ytterligare tolv. Han hade kunnat undkomma rättvisan under mer än 14 år helt enkelt genom att flytta från en medlemsstat till en annan och dessutom, som om inte det räckte, lyckades han få arbete i en skola. Det stod klart att mekanismerna för att utbyta information i brottmål måste ändras och förbättras.

Förslaget till rådets rambeslut avser att ersätta de mekanismer för utbyte av information som regleras i artikel 22 i konventionen från 1959 och återkalla beslutet från den 21 november 2005, allt i syfte att garantera att hemmedlemsstaten kan reagera korrekt, snabbt och uttömmande på en begäran om information om domar mot de egna medborgarna.

Vi måste särskilt understryka följande bland de åtgärder som ingår i rådets förslag:

- Principen att centralisera information behålls.

- En ram upprättas för att bidra till, utforma och genomföra ett datoriserat system för utbyte av information om domar i brottmål som bygger på användningen av ett europeiskt standardformat som gör det möjligt att utbyta information via automatiska system i en form som är standardiserad, datoriserad och lätt att översätta.

- Principen om automatisk vidarebefordran till hemmedlemsstaten tas upp, vilket eliminerar meddelandekravet när personen det gäller också är medborgare i den medlemsstat som fäller domen.

- Slutligen fastställs skyldigheten att bevara informationen som vidarebefordras till hemmedlemsstaten.

När det gäller de parlamentariska åtgärder som föreslås vill jag gärna understryka följande:

- För att garantera integriteten och autenticiteten för den information som vidarebefordras ska den medlemsstat där domen avkunnas anses äga de uppgifter som avser domarna som fällts av deras domstolar.

- Det framtida rambeslutet måste lämna utrymme för ett antal ytterligare garantier inom området skydd av personuppgifter.

- När det gäller att definiera domar måste den definition som ingår i betänkandet från min värderade vän och kollega Panayiotis Demetriou behållas för att garantera överensstämmelsen med övriga betänkanden från detta parlament.

- Införandet av domar i kriminalregistret i den medlemsstat där domen meddelades är en tidigare skyldighet, eftersom det garanterar autenticitet och korrekthet för den information som lämnas ut. Informationen om domar kommer därför enbart att vidarebefordras när den väl har registrerats, men inte dessförinnan.

- Det måste göras klart att radering av uppgifter i kriminalregister inte bara beror på att straffet har avtjänats, utan dessutom på att ett antal andra villkor är uppfyllda, till exempel att de medborgerliga skyldigheter som uppkom i samband med brottet har fullföljts, eller att man inte begår ett nytt brott inom den tidsperiod som anges i lagen.

- Det är nödvändigt att tydligt fastställa vilken rättslig ram som ska reglera raderandet av uppgifter, dvs. om lagstiftningen i den medlemsstat där domen avkunnats skall tillämpas, eller den som gäller i den dömdes hemmedlemsstat.

När det gäller villkoren för utnyttjande, herr Frattini, så delar jag verkligen er oro över personuppgifter. Förslaget är betydligt restriktivare än de nu gällande bestämmelserna på området för rättsligt samarbete i brottmål, vilket motiveras av den hastighet med vilken information om kriminalregister kan bli inaktuella. Därför kommer det att krävas en ny begäran om information varje gång uppgifter om en viss persons kriminalregister krävs för att genomföra ett nytt brottmål.

Herr talman! Låt mig avslutningsvis uppmana de ärade ledamöterna att rösta för förslaget till betänkande. Tack för uppmärksamheten.

  Panayiotis Demetriou, för PPE-DE-gruppen. – (EL) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det förslag vi diskuterar denna eftermiddag är ett nödvändigt steg mot utvecklingen av rättsligt och polisiärt samarbete mellan Europeiska unionens medlemsstater, ett steg i riktning mot strategin att utveckla ett område med rättvisa och säkerhet, och jag vill gratulera kommissionsledamot Frattini till att ha främjat förslag som det vi behandlar i dag och som främjar Haagprogrammet.

Att registrera domar och vidarebefordra dem för registrering i den medlemsstat där den dömde hör hemma, samt att utbyta allmän information om domar kommer utan tvekan att bidra till att bekämpa både nationell och gränsöverskridande brottslighet.

Det finns naturligtvis luckor i förslaget. Det finns ingen gemenskapsmetod för att reglera frågan om att registrera administrativa domar som i de flesta medlemsstater inte tas upp i kriminalregistren. Det finns inga gemenskapsbestämmelser som reglerar frågan om att registrera domar som hämtats från kriminalregister. Tyvärr behövs fortfarande de olika nationella bestämmelserna. Det finns fortfarande över huvud taget ingen tillnärmning ens av lagarna om dessa procedurförfaranden. Men kopplingen av nationella system för registrering och användning av information om domar i ramförslaget tar i viss mån itu med bristen på en gemenskapspolitik som täcker frågans samliga aspekter. Vi måste emellertid understryka behovet av respekt för rätten att skydda personuppgifter, inte bara i teorin, utan även i praktiken. Detta kommer att framstå klart efterhand. Vi hoppas att respekten för denna rätt blir reell och konstant.

Jag stöder betänkandet från min kollega Díaz de Mera och jag gratulerar honom till det intresse han alltid har visat i Europaparlamentet när det gäller att främja strategin för att skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Jag är säker på att betänkandet kommer att få stöd av en stor majoritet i Europaparlamentet i morgon.

  Genowefa Grabowska, för PSE-gruppen. – (PL) Herr talman! Medlemsstaterna har sina egna riktlinjer för att samla in uppgifter om personer som döms i brottsmål. Uppgifter om domarna förvaras i nationella straffregister. Varje medlemsstat är ansvarig för central förvaring och hantering av information om domstolarnas domar. Men vi reser nu allt oftare över nationella gränser och eftersom vi inte är några änglar kommer vi ibland i konflikt med det straffrättsliga systemet i en annan medlemsstat, ställs inför rätta och döms där.

Vad bör vi göra med dessa domar? Bör vi registrera dem eller inte? Medlemsstaterna har olika, inte särskilt enhetliga, rutiner och det är därför vi behöver harmonisera på detta område. Vi behöver ett närmare samarbete mellan olika juridiska organ, vi behöver ett bättre och effektivare utbyte av information och vi måste se till att medlemsstaterna utbyter korrekt, heltäckande och uttömmande information efter varje begäran om information ur kriminalregister.

Detta är vad förslaget till rambeslutet syftar till. Vi behöver att europeiskt system för informationsutbyte i standardiserad, datoriserad form, där tolkningen underlättas av automatiska förfaranden och ett standardiserat format.

Därför stöder min politiska grupp detta betänkande. Vi har emellertid en allvarlig invändning när det gäller betänkandet som diskuterar rättsligt samarbete och utbyte av information. Om man tänker på vikten av att säga hela sanningen, respektera rättigheterna för offren för terroristattackerna i Spanien den 11 mars och behandla dem rättvist vill vi framföra vår oro när det gäller valet av föredragande för detta betänkande. Han har också utarbetat andra betänkanden om polisiärt och rättsligt samarbete i brottmål. Europaparlamentet måste betraktas som en institution som bygger på principen om öppenhet och som betjänar medborgarna. Därför får författarna till vissa betänkanden inte betraktas som kontroversiella figurer om man ser till deras aktiviteter på nationell nivå.

Avslutningsvis vill jag säga att min politiska grupp välkomnar den goda kompromiss som har uppnåtts i detta betänkande. Vi stöder betänkandet och vi tänker rösta för det. Vi anser också att genomförandet av detta beslut kommer att innebära att medlemsstaterna litar mer på varandra, och att denna välbehövliga grund av förtroende även kommer att gälla brottmål.

  Adina-Ioana Vălean, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Först av allt vill jag tacka föredraganden, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, för hans mycket utmärkta arbete som lett fram till detta betänkande.

Jag ska, liksom han redan gjort, återberätta den förfärliga historia som ägde rum för tre år sedan i Belgien. En 62-årig fransman fick arbete på en skola. Han arresterades sedan och erkände nio mord på båda sidor av den fransk-belgiska gränsen. Det kom sedan fram att han tidigare hade fällts för våldtäkt i Frankrike men att ingen i Belgien kände till hans brottmålsdom. Vi kommer alla ihåg Fourniret-fallet. Detta fall tillsammans med andra visar hur oerhört väl vi behöver ett fungerande europeiskt system för kriminalregister i ett Europa med så många olika rättssystem.

Jag gratulerar kommissionen till detta mycket värdefulla förslag. Detta är ett tydligt fall med lagstiftning som verkligen behövs och som skulle kunna medföra påtagliga förbättringar för medborgarnas säkerhet i deras dagliga liv. Jag välkomnar därför förra veckans överenskommelse i rådet, men jag uppmanar rådet att anta denna viktiga text så snart som möjligt. För första gången har vi nu enhetliga EU-omfattande bestämmelser som kommer att garantera ett snabbare utbyte av uppgifter om brottmålsdomar och införa en ökad rättslig säkerhet. Det är också ett första steg mot utbyte av uppgifter över Internet mellan EU-länderna. Jag är nöjd över att det alternativ som valts är att koppla samman registren snarare än att införa ytterligare en central EU-databas. Detta är ett positivt steg när det gäller kostnader och framför allt uppgiftsskydd.

Jag vill återigen betona frågan om personlig integritet. I avsaknad av en överenskommelse om rambeslutet om förfarandemässiga rättigheter i brottmålsförfaranden och om uppgiftsskydd i den tredje pelaren, uppmanar jag rådet att anta de ytterligare bestämmelserna om uppgiftsskydd i detta betänkande. Vi kan inte fortsätta att anta sådana instrument utan att ge våra medborgare ytterligare garantier om att deras grundläggande rättigheter respekteras.

  Jaromír Kohlíček, för GUE/NGL-gruppen. – (CS) Mina damer och herrar! I sitt betänkande konstaterar Díaz de Mera García Consuegra helt riktigt att informationen om utredningar som delas mellan olika länder bör ha ett standardiserat format och att den bör delas så flexibelt som möjligt. Syftet med betänkandet är också att garantera ett utbyte av annan information som i vissa situationer kan visa sig vara användbar. Varje gång sådan information utväxlas finns det naturligtvis vissa risker, inte minst i samband med de olika rättsliga systemen i medlemsstaterna och de olika sätten att klassificera samma typer av akter. I värsta fall kan det gälla gränsen mellan ett brott och en mindre förseelse.

Personligen tycker jag inte det var lyckat att Díaz de Mera García Consuegra utsågs till betänkande för detta betänkande, trots att han beskyllts för att vägra samarbeta med den spanska polisen i samband med vilseledande information som pekade ut ETA i samband med tågattentaten i Madrid. Var finns det politiska och mänskliga ansvarstagandet hos den före detta chefen för spanska polisen? Avslutningsvis har min grupp allvarliga invändningar mot detta betänkande.

  Carlos Coelho (PPE-DE). – (PT) Herr talman! Jag måste börja med en hänvisning till föregående anförande. Det är oacceptabelt att man här i detta parlament försöker inskränka de parlamentariska och politiska rättigheterna för en parlamentsledamot vars rättigheter inte har beskurits av vare sig ett beslut från detta parlament eller av en dom i vederbörandes eget land.

Vi kan inte acceptera denna politiska förföljelse av Diaz De Mera Consuegra, som har imponerande meriter inom brottsbekämpning och försvar av rättvisan som yrkesman i sin egen medlemsstat och som har varit en enastående ledamot av detta parlament. Betänkandet som ligger framför oss i dag är ytterligare bevis på hans politiska kapacitet och den stringens som har varit utmärkande för såväl hans arbete i parlamentet som hans yrkeskarriär.

Jag vill säga till Franco Frattini att jag ställer mig helhjärtat bakom allt han sagt om rådets attityd. Denna åtgärd är verkligen välbehövlig och det är stor skam att rådet inte gick längre, såväl vad gäller tilliten mellan medlemsstaterna som Europaparlamentets engagemang.

Under alla omständigheter instämmer jag i allt som övriga talare har sagt om behovet av att undersöka den kriminella bakgrunden i detalj och det faktum att ett utbyte av denna typ av information mellan medlemsstaterna representerar ett mervärde i samband med brottsbekämpning när det gäller att identifiera misstänkta, stöda brottsutredningar och bestämma straffsatsen.

Jag vill avsluta genom att säga att jag också håller med dem som säger att rådet måste agera snabbare med att å ena sidan anta rambeslutet om procedurgarantier för misstänkta och försvarare i brottmål och, å den andra, rambeslutet om uppgiftsskydd i tredje pelaren, där Martine Roure var föredragande, ytterligare ett viktigt element för att hitta rätt balans för de rättsliga åtgärderna inom sektorn.

  Agustín Díaz de Mera García Consuegra (PPE-DE). – (ES) Herr talman! Jag har begärt ordet för att tillbakavisa ett par oacceptabla personliga anmärkningar, men jag har också begärt ordet för att tacka min kollega Carlos Coelho, som talade inte bara som vän, utan också med kunskap om fakta. Låt mig bara göra en kort kommentar med krav på rättelse och ursäkt från Jaromír Kohlíček.

Herr Kohlíček! Den enda rimliga förklaringen till era extremt olyckliga kommentarer i dag i denna kammare är okunnighet, bristande tilltro eller något omoraliskt syfte. Jag är säker på att ni har hört talas om, herr Kohlíček — jag hoppas i alla fall det — att en person ska antas vara oskyldig till dess motsatsen bevisats. Jag är säker på att ni hört talas om Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och dess artikel 48. Jag är säker på att ni hört talas om FN:s deklaration om mänskliga rättigheter från 1948 och artikel 11 i den. Jag tror inte ni känner till – och det finns ingen anledning till att ni borde känna till – artikel 24 i den spanska konstitutionen. Men alla fria och demokratiska konstitutioner har sin artikel 48, artikel 11 eller artikel 24.

När ni väl har förutsättningar att inse vad som menas med att en person ska antas vara oskyldig till dess motsatsen bevisats, och framför allt när ni har förutsättningar att sätta er in i ett ärende som, om man ska döma utifrån det ni just har sagt, ni uppenbarligen inte vet någonting om, hoppas jag därför att ni kommer att framföra en privat och offentlig ursäkt, som jag gärna kommer att acceptera. Ni gjorde ett olyckligt och oacceptabelt inlägg som avslutning på dagens debatt, herr Kohlíček.

(Applåder från höger och från mitten)

  Talmannen. Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon.