Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2007/2011(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

A6-0212/2007

Debatter :

PV 20/06/2007 - 12
CRE 20/06/2007 - 12

Omröstningar :

PV 21/06/2007 - 8.7
CRE 21/06/2007 - 8.7
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2007)0283

Fullständigt förhandlingsreferat
Torsdagen den 21 juni 2007 - Strasbourg EUT-utgåva

9. Röstförklaringar
PV
  

- Betänkande: Kratsa-Tsagaropoulou (A6-0210/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Två hundra ord är inte tillräckligt för att uttrycka det som måste sägas om de olika frågor som tas upp i detta betänkande, med tanke på den tragiska och komplexa situationen i de ockuperade palestinska territorierna. Vi vill emellertid betona följande punkter:

- I betänkandet förbiser man den israeliska aggressionen mot det palestinska folket och de israeliska myndigheternas uppenbara brist på respekt för den internationella rätten.

- I betänkandet underlåter man att nämna EU:s del i den palestinska myndighetens sammanbrott, genom att EU anslöt sig till bojkotten mot den palestinska myndigheten sedan 2006, en bojkott som fortfarande är i kraft trots alla insatser som gjorts och överenskommelser som har nåtts för att bilda en nationell enhetsregering. Syftet med att inrätta en ”tillfällig internationell mekanism” var inte att förhindra de palestinska myndigheternas sammanbrott, och den bidrog inte heller till att förhindra den allt värre humanitära kris som miljoner palestinier i de ockuperade områdena ställs inför.

- I betänkandet förbiser man den förvärrade situationen i de ockuperade palestinska territorierna, som är resultatet av 40 år av israelisk ockupation – med USA:s och dess allierades tysta godkännande – och dess politik att inte erkänna det palestinska folkets rättmätiga och oförytterliga rätt till en oberoende, suverän och livskraftig stat, enligt de berörda FN-resolutionerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Bairbre de Brún, Mary Lou McDonald och Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. (EN) EU och världssamfundet har ett tungt ansvar för den pågående tragedin i Palestina. Deras misslyckande med att sätta verklig press på Israel, den straffrihet som getts till israeliska myndigheter, deras vägran att tala med demokratiskt valda politiker och deras sanktioner mot de palestinska myndigheterna har fört oss dit vi är i dag.

EU måste nu ta det politiska ansvaret genom att inleda en politisk dialog med alla relevanta aktörer i Palestina – i Gaza samt på Västbanken. Vi måste hjälpa det palestinska folket genom att föra en dialog med den särskilda avsikten att bidra till inrättandet av en enad, livskraftig och säker palestinsk stat.

Av dessa anledningar har vi beslutat att lägga ned våra röster om detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Miroslav Mikolášik (PPE-DE), skriftlig. – (SK) Barcelonaprocessen blir allt viktigare och medför konkreta resultat. Likaså har man nyligen gjort framgångar i alla sektioner av Europa–Medelhavspartnerskapets parlamentariska församling. Den mest glädjande framgången nåddes inom den politiska sektionen, som även jag är ledamot i.

Medaprogrammet som vi röstade om är EU:s viktigaste finansiella instrument för att genomföra Europa–Medelhavspartnerskapet. Det understöder åtgärderna i samband med reformerna av de ekonomiska och sociala strukturerna hos våra Medelhavspartnerländer, och syftar till att täppa till de befintliga klyftorna mellan de båda sidorna av Medelhavsregionen.

Konflikten mellan Israel och Palestina är inte bara huvudorsaken till många dödsfall, både bland militärer och civila. Den orsakar även beklagansvärda och oövervinneliga ekonomiska och sociala förhållanden för en del av det palestinska samhället. Under de senaste dagarna har vi bevittnat blodiga konflikter mellan Hamas- och Fatahrörelserna, och en upptrappning av våldet i det palestinska territoriet. Det finansiella bistånd som tillhandahålls genom Medaprogrammet, som går till åtta länder förutom Palestina, får inte hamna i händerna på extremister från Hamasrörelsen, utan måste i stället gå till de tilltänkta mottagarna, det vill säga de utarmade palestinska medborgarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Betänkandets förslag om EU:s finansiella stöd till Palestina går i samma riktning som den interventionistiska imperialistpolitiken i hela området. Det är baksidan av politiken för att frysa biståndet till det palestinska folket, som straff för att det har valt en regering genom demokratiska och oomtvistliga val, som inte är till EU:s belåtenhet. Nu finns det ett förslag att återigen börja ge finansiellt stöd till ”den nya regeringen” som har utsetts av president Mahmoud Abbas, som EU samtycker till. Inom ramen för den ”nya Mellanösternplanen” utnyttjar EU-imperialisterna, i nära samarbete med USA och Israel, det palestinska folkets tragedi som de själva har framkallat. De använder finansiellt stöd som ett hjälpmedel för att utöva ett flagrant tvångsvälde, som ett verktyg för att ingripa i den interna palestinska konflikten. I verkligheten gjuter de olja på elden för att förvärra konflikterna och splittringarna, för att kuva det palestinska folkets och andra folks heroiska motstånd i området, och påtvinga dem sina brottsliga planer.

Det grekiska kommunistpartiet opponerar sig mot att detta stöd utnyttjas som en mekanism för imperialistiska ingripanden, och därför röstade vi emot betänkandet. Vårt parti uttrycker sin solidaritet och kräver humanitärt och finansiellt bistånd till det palestinska folket, utan villkor, ett slut på den barbariska israeliska ockupationen och inrättandet av en oberoende palestinsk stat med östra Jerusalem som huvudstad.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Varje gång temat för detta betänkande diskuteras uppstår oundvikligen frågan om vilket syfte EU:s bistånd till Palestina bör fylla och vilken strategi som bör följas i detta avseende. Det finns tre grundläggande pelare som alltid bör ingå i svaret på den frågan: för det första att stödja folket, för det andra att främja inrättandet av en framtida palestinsk stat som bygger på demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och för det tredje att främja fred.

Resultatet av den granskning som genomförts av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) har hittills inte varit direkt lugnande. ”OLAF har inte, på grundval av tillgängliga uppgifter i sitt pressmeddelande, funnit några avgörande bevis för att väpnade angrepp eller olaglig verksamhet finansierats genom EU-bidrag till den palestinska myndigheten.” Enligt OLAF:s pressmeddelande ”finns det emellertid tydliga tecken till stöd för hypotesen att det inte kan uteslutas att en del av den palestinska myndighetens tillgångar av vissa personer kan ha använts till annat än det planerade syftet”.

EU:s stöd måste vara synligt, igenkännligt och effektivt för att nå de uppsatta målen. Tyvärr kan man inte vara säker på att detta har blivit resultatet av våra initiativ. Det ska även erkännas att EU:s roll i regionen har varit positiv generellt sett.

 
  
  

- Betänkande: Díaz de Mera García Consuegra (A6-0170/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (ITS), skriftlig. (DE) Tanken med att utbyta vissa uppgifter ur kriminalregistret bör otvivelaktigt välkomnas, särskilt på känsliga områden, som pedofili, men även för att öka antalet arresteringar av narkotikahandlare och andra kriminella organisationer.

Detta får emellertid inte leda till att medborgarna behandlas som brottslingar på grund av en mindre allvarlig överträdelse i ett kriminalregister. Som fallet med arkiven över huliganer har visat räcker det ofta att man bara har påträffats nära ett evenemang för att motivera att man förs upp på de svarta listorna. Det är även farligt att tillämpa denna process utan åtskillnad för känsliga områden, om så bara för skydd av personuppgifter, vilket var orsaken till att jag inte kunde rösta för.

 
  
MPphoto
 
 

  Javier Moreno Sánchez (PSE), skriftlig. (ES) Liksom de andra ledamöterna i den spanska socialdemokratiska delegationen röstar jag för eftersom jag inte vill se att det lagstiftningsförfarande som nämns i betänkandet lamslås och för att jag instämmer i resultatet av parlamentets samråd, som också godkändes av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.

Trots detta vill jag genom denna röstförklaring protestera mot föredraganden Agustín Díaz de Meras val, som har dömts till böter för lagtrots efter att ha vägrat att samarbeta med den domstol där rättegången mot de påstådda förövarna av de fasansfulla attackerna den 11 mars pågår, den värsta terroristattack som har skett på EU:s territorium, och som utfördes medan han var polischef. Med hänsyn till det allvarliga i hans uppförande har domaren inlett de preliminära förfarandena för att lägga fram en inlaga till Europaparlamentet.

Jag anser därför att Agustín Díaz de Meras lagtrots och innehållet i hans uttalanden inte är förenliga med att han är Europaparlamentets föredragande för betänkanden om rättsligt och polisiärt samarbete mellan medlemsstaterna och kampen mot terrorismen, och att detta påverkar parlamentets trovärdighet.

 
  
MPphoto
 
 

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Direktivet om utbyte av uppgifter ur kriminalregistret är bara ännu ett slag mot EU-medborgarnas okränkbara rätt till privatliv och skydd av personuppgifter. Genom direktivet ska det bli möjligt att överföra uppgifter ur kriminalregistret, inte bara till EU:s medlemsstater, utan även till tredjeländer, och inte bara i samband med att straffrättsliga förfaranden inletts mot en enskild person, utan för vilket ändamål som helst. Direktivet innehåller inga konkreta åtgärder för uppgiftsskydd i detta sammanhang. Det utgör en uppenbar överträdelse av medlemsstaternas och vårt lands nationella lagstiftning och de internationella konventioner där det fastställs att uppgifter för att döma en person är absolut konfidentiella och endast kan överföras inom ramen för straffrättsliga förfaranden mot denna person eller under mycket noggrant angivna och begränsade omständigheter enligt lagen. På detta sätt främjas harmoniseringen – i en reaktionär riktning – av medlemsstaternas straffrättsliga system ytterligare, med slutmålet att utarbeta en gemensam straffrätt i EU, som begränsar och upphäver grundläggande individuella rättigheter och politiska friheter, samtidigt som medlemsstaterna fråntas en av de centrala faktorer som deras suveränitet bygger på.

 
  
  

- Förslag till resolutioner (B6-0265/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Denna resolution som har lagts fram av utskottet för utveckling är både relevant och ytterst viktig. Några få exempel visar det man har vetat länge, nämligen att den politik som förs och de åtgärder som faktiskt vidtas ofta strider mot de uppsatta målen.

När det gäller det regionala strategidokumentet 2007–2013 och förslaget till flerårigt vägledande program för Asien som har föreslagits av kommissionen, och med hänsyn till förordningen om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete, där det fastställs att ”det främsta och övergripande målet för ett sådant samarbete enligt denna förordning skall vara att utrota fattigdomen i partnerländer och partnerregioner inom ramen för en hållbar utveckling”, påpekar utskottet att det är omöjligt att till exempel förstå att ”när det gäller stöd till Sydostasiatiska nationers förbund (Asean) är målen för programmet för institutionellt stöd och dialog mellan regioner bl. a. att stödja eventuella förhandlingar om och ett genomförande av ett frihandelsavtal mellan EU och Asean och att bättre synliggöra EU:s stöd till Asean”. Det är svårt att förstå hur detta förslag kan stämma överens med det primära målet att utrota fattigdomen inom ramen för officiellt utvecklingsstöd.

Detta är bara toppen på isberget …

 
  
  

- Förslag till resolutioner (B6-0251/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Richard Seeber (PPE-DE).(DE) Herr talman! Den österrikiska ÖVP-delegationen lade ned sina röster om detta förslag till resolution, eftersom vi anser att detta faller under subsidiaritetsprincipen och att besluten bör fattas av de regionala, lokala och nationella myndigheterna. Detta är otvivelaktigt en tragedi för de enskilda personer som berörs. Beslutsprocessen bör emellertid inte överföras till Bryssel av politiska skäl. Detta bör förbli de berörda lokala myndigheternas befogenhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Vi förstår att det kan finnas stora problem inom byggsektorn i Spanien och att det kan förekomma att intet ont anande medborgare köper fastigheter i god tro som det senare visar sig att byggföretag inte haft laglig rätt att bebygga. Detta är emellertid problem som kan och ska lösas inom medlemsstatens rättsliga ram. Det finns inga skäl att införa någon lagstiftning på EU-nivå för att hantera dessa frågor.

 
  
  

- Förslag till resolutioner (B6-0249/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (ITS), skriftlig.(FR) Ni vill göra den så kallade lagliga handeln med vad ni kallar traditionella vapen mer etisk, och förbjuda den enligt kriterierna för den sannolika användningen (terroristattacker, kränkningar av de mänskliga rättigheterna, förvärrande eller utlösande av konflikter osv.). Detta är sannerligen en lovvärd föresats.

Men samtidigt har EU i flera år vid upprepade tillfällen skakats av en debatt om huruvida vapenembargot mot Kina ska upphävas. Detta land är fortfarande en kommunistdiktatur, där det fortfarande finns laogai, tvångsarbete, förföljelser av kristna, underkuvande av det tibetanska folket osv.

I detta sammanhang framstår era vaga önskningar i bästa fall som hyckleri, och i värsta fall som cyniska.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) I december förra året antog Förenta nationernas generalförsamling en resolution genom vilken processen för att utarbeta ett fördrag om vapenhandel inleddes. Resolutionen stöddes av 153 länder, och USA var den enda FN-medlemsstat som röstade mot inrättandet av ett sådant fördrag.

Enligt årsapporten 2007 från Stockholms internationella fredsforskningsinstitut – och som min grupp har betonat – uppgick de militära utgifterna till 1 104 miljarder US-dollar till nuvarande priser i hela världen, det vill säga 3,5 procent högre än siffran för 2005. Dessutom ökade beloppet med 37 procent mellan 1997 och 2006.

Inom ramen för denna mycket farliga ökning har det inträffat incidenter som visar hur den olagliga vapenhandeln har ökat dramatiskt. Ta till exempel den påstådda betalningen på över 1 miljard pund sterling i mutor av BAE Systems, med den brittiske försvarsministerns samtycke, till den saudiske prinsen Bandar bin Sultan.

Det måste också sägas att förordningen om vapenhandel kommer att vara mer verkningsfull om den åtföljs av en process för multilateral, ömsesidig nedrustning, och särskilt nedrustning av stora kärnvapenarsenaler.

 
  
MPphoto
 
 

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Det grekiska kommunistpartiet lade ned sina röster om den gemensamma resolutionen från gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa och gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster om upprättande av gemensamma internationella standarder för import, export och överföring av konventionella vapen på grund av följande skäl:

• De militära utgifterna ökade med 37 procent i världen mellan 1997 och 2006, och vi anser att det är ett oerhört stort hyckleri att inte nämna att EU-länder (Frankrike, Storbritannien och Tyskland) finns med bland de fem största exportörerna av konventionella vapen.

• Det är minst sagt naivt att uppmana multinationella vapentillverkare som är ansvariga för att handla med och sälja konventionella vapen, däribland till den organiserade brottsligheten, som även är området för deras internationella uppköp, att följa regler. Dessutom har de uppgifter om företagen och vilka länder de är etablerade i för varje export.

• Vi kan inte underteckna något tillsammans med partier och politiska grupper som stöder utvecklingen av vapenindustrin, vars regeringar tidigare och fortfarande i dag har beväpnat reaktionära regimer och paramilitära och militära organisationer och försöker få det att se ut som att de är ädla förkämpar för internationella bestämmelser och nedrustning.

• Vi kommer inte att hjälpa till att skapa en illusion bland folket att imperialisterna och deras företag kommer att godta ”rättvisa regler”. För dem är kriterierna för export och vapenhandel deras politiska intressen och vinster.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Jag stöder helhjärtat innehållet i denna resolution. Länderna har en rättighet och plikt att försvara sina befolkningar och garantera fred på sina territorier och sina gränsers integritet. Olaglig och oansvarig handel där anständiga uppförandenormer nonchaleras är en av de främsta faktorerna som underblåser konflikter, krig och död. Vapenhandeln, som saknar en internationell uppförandekod som skulle ställa de ansvariga till svars, är något som vi måste fördöma konsekvent och aktivt, i framtiden naturligtvis, men även i nuet. Det faktum att vi fortfarande inte har en uppförandekod på internationell nivå får inte mildra EU-medlemsstaternas och våra allierades inställning, och inte heller göra att vi kräver mindre. Det finns värden som man inte kan kompromissa om.

 
  
  

- Betänkande: Batzeli (A6-0212/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Miroslav Mikolášik (PPE-DE). – (SK) Ungdomsbrottsligheten är i allt väsentligt ett alarmerande fenomen på grund av den stora omfattningen. Vi har sett en ökning av ett antal brott som begås av barn under 13 år. Statistiken visar tyvärr att dessa brott blir grymmare. Skälen till ungdomsbrottsligheten beror helt klart på en rad olika faktorer, till exempel socioekonomiska förhållanden, de miljöer där ungdomar samlas, familjen och skolan, gängmiljön, olämpliga vänner och tidigt missbruk av alkohol och alla slags droger.

Jag välkomnar att man i den antagna texten, och till skillnad från nyligen, äntligen betonar den absolut oumbärliga roll som den närmaste familjen spelar, och hur viktigt det är att föräldrarna ägnar tillräckligt med tid åt sina barn. Annars kommer barnen att sakna förebilder i den egna familjen när deras personligheter börjar formas. Äntligen rekommenderar man att medlemsstaterna ska stödja familjer och föräldrar på lämpligt sätt. Jag vädjar också till alla intressenter att verkligen börja diskutera och begränsa det ständiga visandet av överdrivet våld, pornografiska scener, och scener som visar narkotikabruk i massmedierna. Sådana bilder finns också på webbsidor på Internet eller i allmänt tillgängliga videospel. Jag är glad att se att man inte bara vill undanröja negativa fenomen, utan att man först och främst satsar på primärt förebyggande.

 
  
MPphoto
 
 

  Frank Vanhecke (ITS). – (NL) Herr talman! Jag har röstat emot Batzelibetänkandet eftersom jag anser att parlamentet återigen vägrar att inse verkligheten, felbedömer orsakerna till brott bland ungdomar och på det hela taget erbjuder felaktiga lösningar. Parlamentet fortsätter särskilt att blunda för den oproportionerligt höga förekomsten av våld bland unga invandrare och särskilt bland unga muslimer, trots att detta är ett tydligt fenomen som förekommer i alla EU-medlemsstater. Förklaringarna handlar enbart om alla möjliga socioekonomiska faktorer, trots att även kulturella faktorer spelar in, vilket den nederländska experten Marion van Sans forskningsresultat om denna fråga tydligt visar.

Man försöker ännu en gång lindra problemet med alla möjliga nödvändiga – det måste jag erkänna – sociala och förebyggande åtgärder, medan rättsliga och dämpande åtgärder inte tas upp. Alla bör ha klart för sig att desperata situationer kräver desperata åtgärder.

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. Det är viktigt att analysera medlemsstaternas olika erfarenheter av ungdomsbrottslighet och sprida god praxis. Detta kan dock göras inom ramen för redan existerande strukturer på nationell nivå samt gemenskapsnivå. Därför röstade vi emot punkt 33 om att inrätta ett europeiskt observationsorgan för ungdomsbrottslighet.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi lade ned våra röster i den slutliga omröstningen om betänkandet eftersom våra viktigaste förslag inte infogades. Vi hade följande förslag:

- Europaparlamentet anser att de värden som fastställs i Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter av den 20 november 1989 måste främjas.

- Europaparlamentet betonar vikten av (inledningsvis och permanent) utbildning för domare som arbetar med minderåriga, i detta fall ungdomsbrottslingar, och placering av specialister inom andra områden vid ungdomsdomstolar, för att de ska kunna vidta åtgärder innan det är för sent.

Vi anser att barnets rättigheter måste främjas och göras synligare, och att kraftfulla åtgärder måste vidtas när det gäller ungdomsbrottslingar, till exempel genom program för att få ungdomar att upphöra med sitt kriminella beteende, som bör involvera individen i fråga och hans eller hennes föräldrar eller vårdnadshavare.

Med tanke på att det i de flesta fall är sociala och ekonomiska faktorer som ligger bakom ungdomsbrottlighet måste familjens levnadsstandard förbättras så att de får mer tid över för sina barn och ungdomar.

Vi förespråkar därför investeringar i förebyggande, och inte rättsliga förfaranden, vilket är den linje som gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater har valt. Även om de inte helt och hållet nådde sina mål lyckades de försämra det ursprungliga betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (ITS), skriftlig.(FR) Trots några ljusglimtar verkar föredraganden vara en anhängare till den ursäktande kulturen, och tycks vara övertygad om att det är samhället som bär skulden för de brott som dess medlemmar drabbas av. Hon kommer därför med analyser och förslag som minst sagt är förvånande.

Det gränsar till det absurda, med ”tertiärt bekämpande” (sic!) som vänder sig till ungdomar med återkommande brottsligt beteende, eller ”ett modernt tvistlösningsförfarande inom skolan”. De ledamöter som förstår vad detta betyder kan ju försöka tillämpa denna ”strategi” ute på fältet, i stället för de beundransvärda lärare som går till arbetet varje dag med fruktan att bli slagna eller till och med knivhuggna för en misstolkad blick eller ett dåligt betyg!

Det gränsar till vansinne när det i betänkandet talas om hantering av ”ungdomsbrottsligheten genom avkriminalisering, påföljdseftergift, brottshantering utanför domstol samt avinstitutionalisering”. Sic igen?! Ett brott som inte längre är ett brott om det begås av en minderårig! En mördare som inte längre ska straffas för att han är under 18!

Vad ni än tycker kan de bästa förebyggande metoderna inte fungera utan straff, annars kommer samhället att bli en djungel där de svagaste blir de första offren.

 
  
MPphoto
 
 

  Astrid Lulling (PPE-DE), skriftlig.(FR) Med tanke på att ungdomsbrottslighet är ett problem i alla medlemsstater skulle det vara ödesdigert om Europaparlamentet sände fel signaler.

Följande två teman i betänkandet är centrala:

1) Brottshantering utanför domstol samt avinstitutionalisering för ungdomar.

Detta system har funnits sedan 1991 i en medlemsstat och domare i ungdomsdomstolar har nyligen demonstrerat utanför domstolsbyggnaderna eftersom systemet är ett ”misslyckande att hjälpa personer i fara”.

Barnombudsmannen i det landet kommenterade saken på följande sätt: ”Myndigheterna sänder ett budskap om maktlöshet, straffrihet och uppgivenhet till de unga.”

Brottshantering utanför domstol samt avinstitutionalisering bibehölls inte som tur var.

2) Frågan om ”straff” har återigen blivit ett viktigt tema i den europeiska politiska debatten.

I sitt yttrande om ungdomsbrottslighet betonade Ekonomiska och sociala kommittén även att grundpelarna för ett effektivt bemötande av ungdomsbrottslighet är förebyggande åtgärder, åtgärder i eller utanför domstol, rehabilitering, integrering och social återanpassning.

Jag kunde rösta för detta betänkande eftersom vårt ändringsförslag, som går i samma linje, antogs.

Vi måste fråga oss om det är Europaparlamentets uppgift att ge instruktioner till medlemsstaterna om hur de ska organisera sina straffrättsliga system.

Inrättandet av ett europeiskt centrum för övervakning av ungdomsbrottlighet är inte nödvändigt. Den moderna kommunikationen innebär att det är lätt för de nationella instanserna att nätverksarbeta med varandra.

 
  
  

- Betänkande: Klich (A6-0223/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Viorica-Pompilia-Georgeta Moisuc (ITS). – Propunerea de intrare în vigoare a Tratatului Constituţional, cu precizarea de numire în funcţie a unui ministru de externe şi a unui aparat diplomatic corespunzător, mi se pare hazardată în situaţia în care acest Tratat a fost respins de unele state europene, iar în statele nou intrate în Uniune nici măcar nu a fost pus în discuţie.

Lipsurile grave în privinţa respectării drepturilor şi libertăţilor omului, în special în ţările terţe, cu care Uniunea are relaţii speciale, mi se par a fi tratate global şi generalizant, problema fiind mult mai complexă. Un exemplu: ignorarea totală a acestui lucru în zona Transnistria este o chestiune minimalizată în raport. După părerea mea, situaţia drepturilor omului în Transnistria ar necesita ea însăşi o dezbatere aparte, pentru că este vorba de un focar de insecuritate la frontiera de est a Uniunii Europene.

Combaterea corupţiei în statele Uniunii Europene, nu numai în statele terţe, trebuie văzută şi urmărită atent, deoarece se petrec alunecări periculoase chiar în sânul comunităţii europene, ce trec cvasi-neobservate. Un exemplu: în România au fost puşi sub acuzare şi urmărire penală, pentru însuşire de sume mari de bani, fals şi uz de fals, o serie de membri ai actualului guvern, dintre care şi unii membri ai ungurilor din România, cetăţeni români. Reacţia guvernului de la Budapesta a fost promptă: a cerut oficial explicaţii guvernului român pentru aceasta, politizând acţiunea Parchetului General. Este un gest nu numai reprobabil, dar şi de amestec făţiş în treburile interne ale unui stat vecin, membru al Uniunii Europene. Este motivul pentru care noi am supus acest raport unui vot negativ.

 
  
MPphoto
 
 

  Frank Vanhecke (ITS). – (NL) Herr talman! I mina ögon är Klichbetänkandet bara ännu ett av de betänkanden där parlamentet helt enkelt väljer att ignorera den vilja som har uttryckts demokratiskt av majoriteten av de franska och nederländska folken i folkomröstningar, och fortsätter att genomföra delar av konstitutionsfördraget på ett mycket indirekt sätt. Enligt min åsikt är det oacceptabelt och odemokratiskt att man öppet insisterar på övergångsklausulen och, jag citerar: ”i linje med den konstitutionella processen”.

Dessutom är det lika oacceptabelt att man insisterar på kvalificerad majoritet på områdena för migration och integration. Jag anser att de enskilda medlemsstaterna och folken har rätt till vetorätt och att de ska få behålla ansvaret för sina egna arbetsmarknader. Detta kan visserligen vara mycket europeiskt, men det är sannerligen inte demokratiskt.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (ITS), skriftlig.(FR) Vad händer om våra gränser blir som såll? Låt oss öppna dem för ännu mer invandring som vi kommer att beskriva som ”laglig” eller ”vald” eller att vi ”mildrar vår visumpolicy”. Vad händer om terroristerna har bestämt sig för att förgöra våra samhällen i västvärlden, av hat mot våra politiska grundvalar och värden? Låt oss hota med att utesluta de stater som stöder dem och koncentrera oss på det viktigaste: en gemensam FN-definition av terrorism! Familjerna till offren för attackerna i London och Madrid kommer att uppskatta denna semantiska definition. Vad händer om vår polis kollapsar under Europols absurda och byråkratiska krav? Det är väl lika bra att vi ger Europol befogenhet att ge polisen ännu fler meningslösa order och ge byråkraterna befogenheten att genomföra utredningar.

Låt oss tänka klart: genom att rasera de inre gränserna i EU utan att stärka de yttre gränserna har inrättandet av ett område för ”frihet, säkerhet och rättvisa” uppmuntrat en explosion av olaglig invandring, människohandel och gränsöverskridande brott, och gjort våra stater mer sårbara för terrorismen.

Så ja, samarbete och solidaritet på dessa områden är nödvändigt, men det måste ske inom ramen för mellanstatligt samarbete mellan stater med gränser som är nationellt fastställda och kontrollerade.

 
  
MPphoto
 
 

  Carl Lang (ITS), skriftlig.(FR) Efter att ha misslyckats med att bygga upp ett ”område med frihet, säkerhet och rättvisa”, det verkliga himmelrike som EU skulle ha blivit efter ratificeringen av Schengenavtalen, oroar sig Bryssel för sin ”externa dimension”.

EU vill exportera sina demokratiska värderingar och främja rättsstatsprincipen, respekten för de mänskliga rättigheterna och sunda institutioner.

Allt detta är synnerligen berömvärt. Men vilka metoder är det som föreslås egentligen? Evig propaganda till förmån för utvecklingsvärlden, invandring och Europa.

I betänkandet uppmanas vi följaktligen att aktivera övergångsklausulen i artikel 42 i fördraget, varigenom bestämmelserna om straffrättsligt samarbete och polissamarbete och olaglig invandring skulle omfattas av gemenskapsramen. Medlemsstaterna skulle sedan vara bundna av en majoritet av andra stater, även om de inte godtog dem.

Inrättandet av en europeisk utrikesminister, ett förslag som läggs fram i konstitutionsfördraget som förkastades i de franska och nederländska folkomröstningarna, står återigen på dagordningen. Vi talar alltså än en gång om att ta ifrån medlemsstaterna lite mer av deras suveräna befogenheter och ge dem till Bryssel. Det som föreslås i det här betänkandet är inte mer demokrati, utan ännu mer underkastelse.

 
  
MPphoto
 
 

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Genom detta betänkande främjas en mer aggressiv utrikespolitik mot nationer och folk och en mer enväldig och repressiv politik inom EU.

1. I betänkandet uppmanar man till att konstitutionsfördraget, som är formellt och materiellt dött, ska antas så att det kan tryggas ännu mer genom att tillämpa reaktionära, antidemokratiska lagar i terrorismens namn. Det är betecknande att de antifascistiska demonstrationerna i de baltiska länderna omnämns som ”de våldsamma radikala tendenserna bland de ryska minoriteterna”. I betänkandet uppmanar man även till att

• de repressiva mekanismerna på EU-nivå ska göras mer effektiva,

• alla aspekter av politiken (militär, ekonomisk, civil) ska användas för att utöva ett flagrant våldsvälde och därigenom underkuva folk och länder,

• samarbetet med USA ska stärkas,

• alla skillnader mellan medlemsstaterna ska begränsas genom att inta hållningen att ” EU talar med en röst”.

2. När det gäller internationella förbindelser och kontakter lägger man sig till med ett amerikanskt recept för att exportera intern lagstiftning och förvandla den till internationell lag genom att fastställa oacceptabla klausuler om ”demokrati”, ”terrorism” och ”mänskliga rättigheter”, till och med inom handeln, och därigenom bortse från grundläggande principer i den internationella rätten. EU utser sig självt till inkvisitor för mänskliga rättigheter och demokrati, och försöker institutionalisera principen om ”alla som är med mig”; med andra ord, alla som inte godtar kapitalismen är motståndare.

3. Genom att rösta för betänkandet har Ny demokrati och Pasokpartiet visat att de är två sidor av samma mynt och att de har allierat sig för att stärka EU och införa den nya imperialistiska ordningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) I sitt senaste meddelande om denna fråga förespråkar kommissionen en sammanhängande strategi som har utarbetats tillsammans med ursprungsländerna för invandringen, särskilt den olagliga invandringen. Det är rätt inställning, och vi stöder detta. Samtidigt måste kanaler skapas för att underlätta laglig invandring som en integrerad del av denna politik, genom att sprida information om de potentiella riskerna och konsekvenserna av olaglig invandring, och genom att göra de rättsliga kanalerna enkla och öppna.

Detta tillvägagångssätt omfattar även investeringar i skapande av arbetstillfällen tillsammans med dessa länder. Om det å ena sidan råder fattigdom i vissa länder och det å andra sidan finns lockande arbetstillfällen i andra länder, kommer det alltid att finnas invandring, och den kommer att ske olagligt om det inte finns något annat sätt att ta sig in i landet.

Avslutningsvis är det naturligtvis även nödvändigt att förnya och stärka samarbetet med Medelhavsländerna på grund av – om än inte enbart – invandringen.

 
  
  

- Betänkande: Roure (A6-0151/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Philip Claeys (ITS). – (NL) Herr talman! Jag överdriver inte när jag säger att parlamentet, när det antar Rourebetänkandet, i grund och botten undergräver yttrandefriheten, som fastställs i ett antal internationella överenskommelser. I detta avseende går Rourebetänkandet mycket längre än alla de tidigare ideologiska betänkandena som stöder en envägsrasism, som parlamentet verkar ha patent på. Genom sitt villkorslösa stöd för detta farliga rambeslut är parlamentet faktiskt för att göra uttryckandet av åsikter och övertygelser till ett brott på ett sätt som påminner om en totalitär regim.

”Alla åsikter” – och jag citerar ordagrant ur betänkandet – ”som kan leda till olagligt beteende kommer från och med nu att vara straffbara i varje medlemsstat”. Således kommer alla avsteg från de rådande politiska uppfattningarna om invandring, nationell identitet och islamisering att kvävas i sin linda. Andan i Voltaires tolerans, som uttrycks så utsökt i frasen ”jag håller inte med om vad ni säger men jag försvarar er rätt att säga det till det yttersta”, vanhelgas av det europeiska ämbetsmannaväldet. Detta EU är mycket farligare än det imaginära odjur som det påstår sig kämpa emot. Detta EU är en fara för demokratin.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (ITS), skriftlig.(FR) Den 19 april nådde EU:s justitieministrar med stor svårighet en politisk överenskommelse om kampen mot rasism i Europa. Detta är ett nytt rättsligt instrument som kommer att begränsa yttrandefriheten ännu mer.

I detta avseende vill vi tacka de medlemsstater som trots allt försökte motsätta sig antagandet av denna text, och som anser att begränsande av yttrandefriheten inte är det rätta sättet att bekämpa rasism. Dessa länder är Storbritannien, Italien, Irland och några skandinaviska länder.

Yttrandefriheten är en grundläggande frihet. Den kan endast begränsas av civilrätten i händelse av kränkning av privatlivets helgd, ärekränkning eller att driva en person att begå ett brott.

Varför är en sådan text relevant eller lämplig just nu? Vid en tidpunkt där EU:s gränser har försvunnit, vilket orsakar en explosion av olaglig invandring och gränsöverskridande brottslighet, är det inte viktigare att då trygga det europeiska folkets säkerhet på deras eget territorium än att bry sig om att straffa påstått rasistiska uppfattningar?

Avslutningsvis vill jag betona det underliga faktum att Stalins brott eller det armeniska folkmordet inte fördöms i denna text. Endast Hitlers brott och brott som har erkänts av internationella domstolar (Srebrenica, Rwanda) räknas upp. Syftet med denna text är att begränsa friheten, och den är olämplig och sekteristisk. Vi kommer att rösta mot den.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (ITS), skriftlig. (DE) Alla är lika inför lagen, men en del är mer lika än andra. För närvarande verkar invandrarna i EU åtnjuta en viss grad av frihet. Personer släpps utan åtal på grund av missriktad hänsyn till andra sedvänjor, och dessutom underlåter även medierna att rapportera om brottslighet och rasism bland invandrare. Dessa blåögda idealister skriker fortfarande ut sin indignation, med långa demonstrationer och ljudliga krav på att kämpa mot rasismen.

På regeringsnivå utnyttjas rasismen som en förevändning för att bli av med obehagliga motståndare. Nationella partier med starka band till sitt land förbjuds under förevändning av att de är rasistiska bara för att de citerar officiell regeringsstatistik om brottslighet över genomsnittet bland invandrare. Detta borde inte få vara tillåtet i en demokrati. Mångkulturella idealister försöker köra oss med full fart framåt mot skyddsskranken, och det föreslagna rambeslutet om kampen mot rasism är ytterligare ett steg på vägen mot en totalitär stat. Någon måste dra i nödbromsen, och därför röstade jag emot Martine Roures betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. (PL) Jag röstar för Martine Roures betänkande med titeln ”läget i förhandlingarna om rambeslutet om kampen mot rasism och främlingsfientlighet”.

Rasistiska brott fortsätter att vara ett ständigt problem i alla medlemsstater. Man beräknar att över nio miljoner personer faller offer för rasistiska brott varje år. De avsevärda skillnaderna mellan lagstiftningen om bekämpande av rasism och främlingsfientlighet i EU-medlemsstaterna gör det samtidigt omöjligt att bekämpa dessa incidenter effektivt på gränsöverskridande nivå eller EU-nivå.

Det är följaktligen nödvändigt att ge ett tydligt politiskt stöd till medborgarnas Europa, och rambeslutet bör antas för att tillhandahålla ett kraftfullt skydd av de grundläggande rättigheterna. I detta sammanhang bör även en sund rättslig ram för att bekämpa rasism och främlingsfientlighet införas genom att snarast anta ett övergripande direktiv om kampen mot diskriminering i enlighet med artikel 13 i fördraget, med syftet att införa effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga påföljder.

 
  
  

-Betänkande: Pirker (A6-0182/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Herr talman! Jag vill först ansluta mig till alla som gratulerar er till er namnsdag i dag. Flyktingproblemet tynger inte bara kritiska regioner som Malta. Flyktingarna lever även bland oss. Mitt land – Slovakien – är främst ett transitland för utlänningar som tvingats fly från väpnade konflikter. Många av dem har funnit ett nytt hem här och integrerat sig på arbetsmarknaden.

När det gäller diskussionerna om betänkandet om asyl: praktiskt samarbete och kvaliteten på besluten i det gemensamma europeiska asylsystemet, som utarbetats av vår kollega Hubert Pirker, vill jag innerligt uttrycka min tacksamhet till rådet för invandrare och flyktingar som ingår i Slovakiens biskopskonferens, och lovorda deras lyhörda och föredömliga inställning för att lösa flyktingarnas ytterst svåra situation.

Debatten om Hubert Pirkers betänkande genomförs här i Europaparlamentet den 20 juni, med andra ord den dag som har förklarats som världsdagen för flyktingar av FN:s generalförsamling. Jag ser detta som en symbol för Europaparlamentets solidaritet med de medlemsstater som kämpar för att lösa flyktingarnas svåra situation. Jag är tacksam mot föredraganden för detta betänkande, som jag stödde med min röst som ett steg framåt mot ett gemensamt asylsystem för EU. Det är en utmärkt grund för beslut som måste vara snabba, säkra och rättvisa för alla berörda.

 
  
MPphoto
 
 

  Frank Vanhecke (ITS). – (NL) Herr talman! Även om jag anser att vi redan har sett mycket när det gäller betänkanden här i parlamentet, får jag ett intryck av att Pirkerbetänkandet slår dem alla när det gäller flyktingpolitik. Vad står det i detta betänkande, ord för ord? Det står att en långsiktig gemensam flyktingpolitik ska grundas på, och jag citerar, ”en skyldighet att ta emot asylsökande och principen om att sända hem dem är inte ett alternativ”. Detta är inte bara rent nonsens rättsligt och internationellt rättsligt sett, det bidrar också till att vi sänder helt fel politiskt budskap.

Som jag ser det bör man i en verkligt långsiktig asylpolitik först och främst ta itu med frågan om mottagandet av verkliga asylsökande i den region och kontinent som de själva kommer ifrån. De kan endast mottas vid strängt övervakade flyktingförläggningar, och det är bara dem, som efter en noggrann kontroll erkänns som verkliga flyktingar, som möjligtvis kan tas emot i ett EU-land under en kort tid. Förteckningen över säkra länder är naturligtvis central för en sådan politik. Jag beklagar att Pirkerbetänkandet går i helt fel riktning i detta avseende, vilket vi tyvärr har blivit vana vid i denna europeiska integrationsprocess.

 
  
MPphoto
 
 

  Philip Bradbourn (PPE-DE), skriftlig. (EN) De konservativa är helt emot ett gemensamt asylsystem för EU. Det är varje medlemsstats självständiga rättighet, särskilt när de står utanför Schengenavtalen, att bestämma över sin egen asyl- och invandringspolitik. Därför har de konservativa röstat emot detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. (DE) Jag är för en gemensam, aktiv asylpolitik för EU.

Denna asylpolitik bör vara grundad på en skyldighet att ta emot asylsökande och respekt för principen om ”non-refoulement” – icke-avvisning. Jag röstar även för en mer rättvis fördelning av bördan mellan medlemsstaterna, en gemensam databas över ursprungsländer och informationskampanjer i ursprungs- och transitländerna.

Jag stöder införandet av ett gemensamt asylförfarande på EU-nivå till 2010 och en enhetlig ställning för dem som har rätt till asyl eller subsidiärt skydd.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (ITS), skriftlig. (DE) Den enda berömvärda punkten i betänkandet är planen att genomföra informationskampanjer i ursprungsländerna. Jag röstade emot förslaget eftersom vi aldrig kommer att kunna enas så länge som Storbritannien godtar 12 procent av alla asylansökningar och Sverige utan vidare godkänner 91 procent av ansökningarna. Vi kan inte angripa asylshopping med harmoniserade EU-bestämmelser när asylrätten missbrukas för att undvika bestämmelserna om laglig invandring och när våra rättsprocesser drar ut på tiden på grund av meningslösa överklaganden, även där det inte finns några grunder för att bevilja asyl.

Så länge det fortfarande är möjligt att slänga sina identitetshandlingar, säga det magiska ordet asyl och stanna kvar i EU i åratal, kommer det alltid att finns många sätt för tjuvar att hålla sig i rörelse eller gå under jorden. Det enda sättet att komma till rätta med detta missbruk är att endast bevilja asylansökningar som ingetts i flyktingmottagningsförläggningar utanför EU:s gränser.

 
  
MPphoto
 
 

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) I detta betänkande återspeglas och kartläggs EU:s fientliga politik gentemot invandrare och flyktingar. Man undviker att tala om de orsaker som ger upphov till vågorna av invandrare och flyktingar: de imperialistiska krigen och ingripandena från EU, USA och Nato och den plundrande exploateringen av länders och folks rikedomsalstrande resurser i hela världen. Tusentals invandrare och flyktingar drunknar vid EU:s sjögränser och hålls i koncentrationsläger i EU-länderna, under förhållanden som är en skam för den mänskliga civilisationen. Den bild av fullkomlig misär och barbarisk behandling av invandrare och flyktingar som Europaparlamentets delegation möttes av i flyktingförläggningarna på Samos och i Aten under sitt uppdrag för några dagar sedan är ett typiskt exempel. Den grekiska regeringen beviljade asyl till 39 personer (0,84 procent) av 4 624 ansökningar. Situationen är liknande i EU:s övriga medlemsstater. Detta betänkande, med åtgärder för ett europeiskt förfarande för återsändande och en förteckning över ”säkra tredjeländer”, främjar i grund och botten ett avskaffande av asylrätten, medan förslagen om tillämpning av övervakningssystem och biometriska databaser inom ramen för ett gemensamt asylsystem leder till att flyktingar hanteras med repressiva medel. Detta förvärrar den redan drastiska situationen för flyktingarna i EU, och avslöjar därigenom i all sin glans den omänskliga och barbariska karaktären hos denna imperialistiska union och dess exploaterande kapitalistsystem.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Antalet asylsökande ökar dag för dag inom EU.

Många människors desperation har lett till tragiska konsekvenser.

Det är absolut nödvändigt att EU inför gemensamma bestämmelser för att förhindra en upprepning av sådana situationer, och som bidrar till att lägga grunden för ömsesidig hjälp mellan medlemsstaterna, med tanke på att det tryck de är utsatta för kan variera, ofta efter ländernas geografiska läge.

Inrättandet av ett gemensamt europeiskt asylsystem bör grundas på tre huvudsakliga pelare: införande av ett enhetligt förfarande, informationsutbyte om ursprungsländer och närmare samarbete mellan medlemsstaterna för att hjälpa de medlemsstater som utsätts för särskilda påfrestningar. Nära kontakter mellan medlemsstaternas myndigheter måste därför främjas, med slutmålet att förbättra kvaliteten på beslutsprocessen, som måste bli snabbare, mer rättvis och mer tillförlitlig. Endast på detta sätt kommer vi att kunna nå målsättningen att införa ett gemensamt asylsystem till 2010.

 
  
MPphoto
 
 

  Martine Roure (PSE), skriftlig.(FR) Europeiska unionen har alltid stått fast vid att tidsgränsen för att införa ett gemensamt asylsystem till 2010 bör behållas. Förbättrad kvalitet på besluten bör bidra till att tillnärma medlemsstaternas politik för att införa detta gemensamma system. Att förbättra beslutens kvalitet bör ge människor som är i behov av skydd en möjlighet att ta sig in i EU på ett säkert sätt och att deras ansökningar utreds på lämpligt sätt.

Vi måste motarbeta en del personers tendens att anse att förbättrade asylbeslut kommer att leda till att antalet asylansökningar minskas. Den gemensamma asylpolitiken måste framför allt bidra till att skydda människor och garantera asylrätten och principen om ”non-refoulement” enligt Genèvekonventionen. Jag tillbakavisar även alla försök att externalisera asylansökningarna. Därför lade jag fram och röstade för förslag om ändringar av förteckningen över säkra tredjeländer. Jag finner det oroande att kommissionen överväger denna förteckning utan sambeslutande med Europaparlamentet och utan att invänta beslut från EG-domstolen, vilket vi har hänvisat till på den här punkten.

 
  
MPphoto
 
 

  Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. Trots att jag är emot en gemensam asylpolitik, som all erfarenhet visar undergräver asylsökandes rättigheter, avstår jag eftersom de förbättringar som föreslås trots allt inte motiverar ett avslag.

 
  
  

- Betänkande: Roithová (A6-0191/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (ITS), skriftlig.(FR) Jag har några kommentarer om detta betänkande.

Det är sant att konsumenterna befinner sig i en svag position när det gäller den digitala handeln. Detta gäller i synnerhet eBay: man måste lita på sin affärsförbindelse, till exempel att en produkt som man har köpt verkligen skickas, vare sig man beställde den i sitt eget land eller utomlands.

Det finns vissa verktyg, såsom PayPal, som är menade att göra detta slags transaktioner säkra, men de är inte särskilt praktiska eller enkla för en vanlig person att använda. Något måste göras för att öka konsumenternas förtroende för e-handel, som är en oerhört stor och expanderande sektor.

Men vi bör även vara väldigt försiktiga med att inte överreglera denna markand och inte skapa alltför högt förtroende bland konsumenterna. Vi måste alltid komma ihåg att det faktiskt finns sådana personer som vi kallar ”informerade och ansvarsfulla konsumenter”, som själva kan hitta information om en produkt och utnyttja de befintliga rättsliga instrumenten om det uppstår problem.

Följaktligen anser jag att det första målet som vi bör ställa upp är att förbättra kvaliteten på de befintliga instrumenten (till exempel den rättsliga garantin) och informera konsumenterna om dem, innan vi skapar ny konsumentskyddslagstiftning.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy