Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 21 juni 2007 - Strasbourg

14.3. Burma

  Talmannen. Nästa punkt är debatten om sex förslag till resolutioner om Myanmar⁽¹⁾.

  Marios Matsakis (ALDE), författare. – (EN) Fru talman! Herr kommissionsledamot! Myanmar utgör ett återkommande ämne på våra sammanträden om kränkningar av mänskliga rättigheter. Om det fanns ett pris för den regim som hade sämst erfarenhet av mänskliga rättigheter, skulle Myanmar säkerligen vara en mycket konkurrenskraftig kandidat. Förresten är Myanmar också en världsstjärna när det gäller en annan synd, nämligen droger. Enligt International Narcotics Central Strategy Report för 2006 är Myanmar den andra största producenten i världen av olagligt opium och står för mer än 90 procent av Sydostasiens heroin. Jag vet inte hur nära koppling det finns mellan mänskliga rättigheter och drogtillverkningen i Myanmar, men jag vet att man med fast hand måste ta itu med båda dessa saker på ett skyndsamt och effektivt sätt.

Tyvärr verkar det som om EU:s inställning, och även det internationella samfundets inställning, när det gäller Myanmars regim inte har haft en tillräckligt kraftfull verkan. Ett bra exempel är när rådet nyligen gav Myanmars utrikesminister tillåtelse att närvara vid ASEM-mötet (Asien–Europa-mötet), endast några få dagar efter det att militärjuntan i Myanmar hade förlängt den beklagliga husarresten för Aung San Suu Kyi. Rådet bör ge oss en förklaring till sitt handlande. Ytterligare ett exempel är att vapenembargot mot Myanmar till stor del är ineffektivt, eftersom länder som Kina och Indien inte deltar i det. Nog måste man väl sätta press på dessa länder så att de ansluter sig till vapenembargot mot Myanmar?

Som avslutning vill jag på nytt upprepa vår uppmaning att omedelbart släppa Aung San Suu Kyi fri från husarresten. Denna enastående dam har bidragit enormt till fred och demokrati, inte bara i Myanmar utan även internationellt, och hon har tilldelats både Nobels fredspris och vårt eget Sakharovpris. Det är rent ut sagt upprörande och skamligt att hon har fått tillbringa mer än 11 av de senaste 17 åren i arrest i sitt eget land. Internationella uppmaningar och uppmaningar från EU om att släppa henne fri har inte haft någon effekt. Vårt tålamod har sedan länge tagit slut. Vi rekommenderar att mer drastiska åtgärder nu vidtas, till exempel att det införs fler sanktioner och att listan över de vi riktar oss mot utökas.

  Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN), författare. – (PL) Fru talman! EU har intagit en fast ståndpunkt när det gäller de övergrepp som begås av militärregimen i Burma/Myanmar. EU kräver att Burma/Myanmar ska visa ökad respekt för de mänskliga rättigheterna och åter slå in på vägen mot demokrati.

Myndigheterna i Burma/Myanmar fortsätter att fängsla och förfölja aktivister som arbetar för demokrati. Jag anser att det finns två sätt att förbättra situationen i landet. Det ena är att Kina och Indien slutar förse det med vapen och annan strategisk utrustning. Det andra är att utländska företag som investerar i Burma/Myanmar respekterar de mänskliga rättigheterna. Det är även viktigt att utarbeta program för att bistå civilsamhället i Burma/Myanmar, särskilt kvinnoorganisationer och organisationer som samlar etniska minoriteter.

Jag företräder gruppen Unionen för nationernas Europa. Vi stöder alla åtgärder som inriktas på skydd av de mänskliga rättigheterna och respekt för rättstatsprincipen och principen om de demokratiska friheterna, däribland mötesfrihet och yttrandefrihet. Vi kommer alltid att göra detta. Vi vill uppmärksamma det burmesiska folkets ekonomiska situation. Över 15 miljoner burmeser lever under fattigdomsgränsen. De utgör cirka 30 procent av befolkningen. Omedelbart bistånd behövs för att skydda dessa människors liv och hälsa.

  Marc Tarabella (PSE), författare. – (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag har ofta talat om situationen i Burma här i parlamentet och har ofta använt orden ”förtryck”; ”en militärjunta vid makten” och ”förakt mot de mänskliga rättigheterna”.

Den resolution som vi kommer att rösta om i dag är en uppmaning till Burma att upphöra med vissa åtgärder. Tillsammans med mina kolleger beklagar jag särskilt och allra mest den burmesiska oppositionsmedlemmen Aung San Suu Kyis husarrest sedan den 30 maj 2003. Hon firade sin 62:a födelsedag i tisdags och har suttit internerad 11 av de senaste 17 åren, huvudsakligen i husarrest. Hon har bara kunnat lämna sitt hem en enda gång, av hälsoskäl som krävde omedelbar vård, och har lite kontakt med yttervärlden. Aung San Suu Kyi är symbolen för den burmesiska oppositionen mot militärdiktaturen, och hon fick också Nobels fredpris 1991. Det är fullständigt oacceptabelt att hon sitter i husarrest. Därför kräver vi att hon friges omedelbart och villkorslöst.

Burma måste upphöra fullständigt med att förfölja och fängsla prodemokratiska aktivister och måste frige dem som redan sitter i fängelse. Jag tänker särskilt på U Win Tin, en journalist som nu är 77 år och har suttit i fängelse i nästan 20 år för att ha skrivit ett brev till Förenta nationerna för att rapportera om de dåliga förhållandena för de politiska fångarna.

Som vice ordförande för delegationen för förbindelserna med Asean (Sydostasiatiska nationers förbund) i parlamentet anser jag att Aseans roll i regionen kan bli viktigare. Jag hoppas att den kommer att ha ett positivt inflytande på den burmesiska regeringen inom en nära framtid!

  Charles Tannock (PPE-DE), författare. – (EN) Fru talman! Myanmar har en av världens sämsta meritförteckningar när det gäller mänskliga rättigheter och brist på demokrati, med människohandel för sexuellt utnyttjande, hushållstjänster och tvångsarbetskraft. Detta förvärras ytterligare av militärjuntans grova misskötsel av ekonomin. Myanmar är fortfarande också världens andra största tillverkare av olagligt opium.

Trots flerpartivalen år 1990, som Nationella demokratiförbundet (NLD) vann, vägrar den förtryckande militärjuntan fortfarande att överlämna makten. NLD:s ledare, och även nobelpristagare, Aung San Suu Kyi, som firade sin 62-årsdag i tisdags, har hållits i arrest i mer än elva av de senaste arton åren. I februari 2006 förlängde juntan hennes arrest i ytterligare ett år. Hennes anhängare, och även de som arbetar för demokrati och förbättrade mänskliga rättigheter, trakasseras rutinmässigt eller fängslas i ett land utan något oberoende rättsväsende och med brutala brottsbekämpande organ.

Efter FN:s säkerhetsråds vägran nyligen att genomföra sanktioner mot Myanmar har FN:s råd för mänskliga rättigheter skamligt nog koncentrerat sig nästan helt och hållet på ett enda land – Israel – och fullständigt struntat i Myanmar. EU, tillsammans med angränsande länder i Asean (Sydostasiatiska nationers förbund), och även tillsammans med Indien och Kina, måste nu göra mycket mer för att sätta press på Myanmar för att se till att Aung San Suu Kyi släpps fri.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), författare. – (ES) Fru talman! Som andra ledamöter har påpekat upprepade gånger och som Paulo Sergio Pinheiro, FN:s särskilda sändebud för mänskliga rättigheter och Hina Jilani, FN:s generalsekreterares särskilda företrädare för förvarare av de mänskliga rättigheterna, har påpekat i sina rapporter fortsätter situationen i Burma att vara oroande och försämras för varje dag.

Jag vill inledningsvis påminna om de vädjanden som parlamentet framfört vid tidigare tillfällen, och som vi måste upprepa. Att förlänga Aung San Suu Kyis husarrest med ett år är fullständigt oacceptabelt, och därför måste vi begära att den burmesiska regimen upphäver den så snart som möjligt. Det är också viktigt att återigen kräva att alla politiska fångar ska friges och att yttrandefrihet och demonstrationsfrihet ska garanteras, rättigheter som för närvarande kränks i landet.

Å andra sidan anser jag att det även är viktigt att vi framhåller vårt ansvar som västländer i förhållande till detta land när det gäller investeringar, och jag säger detta eftersom det åtminstone finns två centrala faktorer som har samband med detta.

För det första får vi inte glömma att Burma för närvarande har, om inte den största, så åtminstone en av de största reserverna av naturgas i Sydöstasien. Detta är naturligtvis mycket attraktivt. Innan några utländska, internationella investeringar görs är det följaktligen viktigt att vi åtminstone ser till att det görs en analys av dessa investeringars konsekvenser för den människorättsliga situationen. Det är något som vi glömmer alltför ofta.

För det andra anser jag att det även är viktigt att betona att de sanktioner som Förenta staterna tillämpar för närvarande och EU:s restriktioner inte har visat sig vara effektiva. Många asiatiska länder har klart ökat sina investeringar i landet, och detta gör att vi tvingas tillämpa ett regionalt synsätt på problemet för att se till att våra och våra allierades åtgärder blir effektivare.

  James Nicholson, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag upprepar på nytt att Myanmars regim bör fördömas, vilket klart och tydligt framgår av resolutionen.

Den 17 år långa svåra situation som Aung San Suu Kyi befinner sig i är det få människor som skulle stå ut med. Hon har osjälviskt uthärdat fångenskap på obestämd tid och pågående separation från sina nära och kära. Trots detta fortsätter hon att visa prov på orubbligt mod och ståndfasthet för sin sak och för detta förtjänar hon all heder. Hon är tveklöst en ledare i tiden som utstår inskränkningar av sina medborgerliga friheter, något som i hög grad liknar det förtryck hennes landsmän får utstå. Kränkningarna av mänskliga rättigheter i Myanmar omfattar religiös förföljelse, tvångsarbetskraft och frihetsberövande utan någon rättegång och detta är inslag av politiskt våld, vilket FN nyligen rättmätigt har fördömt.

De som undertecknat den här resolutionen fördömer helhjärtat det ekonomiska stöd som regimen har fått genom investeringar i vapenhandeln och energiindustrin från övriga länder i Fjärran östern, som enbart framhäver denna hänsynslösa diktatur. Samtliga demokratier bör noggrant ompröva att finansiera ett land med några av världens lägsta vårdkostnader.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, för PSE-gruppen. – (PL) Fru talman! Sex månader har gått sedan Europaparlamentets senaste resolution där vi varnade för den allvarliga interna situationen i Burma/Myanmar. De militärmyndigheter som har makten i landet har emellertid inte visat någon vilja att göra framsteg mot demokrati.

Burma/Myanmars ekonomiska situation ger upphov till stor oro. Trettio procent av befolkningen lever under fattigdomsgränsen och de mänskliga rättigheterna kränks öppet. Tvångsarbete och tvångsrekrytering av barn till armén hör till det normala. Oppositionsaktivister förföljs och fängslas under långa perioder, vilket har skett med Aung San Suu Kyi, vinnare av Nobels fredspris och Sacharovpriset, som har suttit internerad i 17 år.

Mot bakgrund av detta bör alla politiska grupper i Burma/Myanmar uppmanas att delta i den nationella konvention som har ansvar för att utarbeta en ny konstitution. Företrädare för NLD-partiet (National League for Democracy) bör också delta. Burma/Myanmars medlemskap i Asean är särskilt viktigt för landets framtid, eftersom Aseanmedlemmar är skyldiga att intensifiera sina insatser för att nå demokrati.

Kina och Indien bör utöva politiska och ekonomiska påtryckningar på den burmesiska regimen genom att vägra att backa upp Burma/Myanmars armé. Världssamfundet bör för sin del genomföra ekonomiska sanktioner och frysa tillgångarna för regeringsmedlemmar och personer som är knutna till dem i Burma/Myanmar. Endast genom att vidta beslutsamma åtgärder av detta slag kan vi hoppas kunna tvinga den burmesiska regimen att införa demokratiska förändringar.

  Urszula Krupa, för IND/DEM-gruppen. – (PL) Fru talman! Ämnet för dagens debatt om fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna är ännu en gång den politiska och sociala situationen i Burma/Myanmar. Ända sedan 1962 har Burma/Myanmar styrts av militären, som har hållit landet i ett järngrepp.

I över 40 år har de mänskliga rättigheterna kränkts i detta asiatiska land, och tusentals personer har förföljts och straffats för oppositionsverksamhet. Många har fängslats. Tvångsarbete hör till ordningen för dagen och barn tvångsrekryteras till armén. De flesta människor i Burma/Myanmar har inte tillgång till läkarvård. Många av dem dör i tuberkulos, malaria eller hiv/aids och nästan hälften av barnen går inte i skolan. Röda korscentrum har stängts och de behövande förvägras skydd och humanitärt bistånd. Militärjuntan nonchalerar de åtgärder som vidtas av FN:s råd för mänskliga rättigheter och Internationella arbetsorganisationen (ILO). Den struntar även i att bemöta Europaparlamentets resolutioner och dokument som utfärdas av Europeiska gemenskapernas råd.

Den 15 maj 2007 förlängdes Aung San Suu Kyis husarrest i ytterligare ett år. Denna oppositionsaktivist och vinnare av Nobels fredspris har tillbringat 11 av de senaste 17 åren i fängelse eller husarrest. Vi vädjar till landet att hon och andra politiska fångar ska friges. Vi begär även att NLD ska tillåtas återuppta sin verksamhet, och att det humanitära biståndet kan återupptas för att förhindra att den burmesiska nationen och de etniska minoriteterna utplånas.

Ett särskilt problem som rör denna regims och andra totalitära regimers fortsatta existens är de ineffektiva åtgärder som vidtas av internationella organ. Trots löften om motsatsen har de sanktioner som införts ingen effekt på regimernas ekonomiska strukturer, och de embargon som tillämpas drabbar vanliga människor som redan förföljs och lever i extrem fattigdom. Europaparlamentets resolutioner och alla andra åtgärder kommer att fortsätta att vara ytliga och ineffektiva så länge som dessa frågor förblir olösta.

  László Kovács, ledamot av kommissionen. (EN) Fru talman! Kommissionen är fortfarande bekymrad över läget i Myanmar. De största orosmolnen gäller de markanta sociala och etniska gränser som delar landet och som skapar otrygghet för människor, omfattande fattigdom och brist på framsteg inom ekonomisk och social utveckling. Det är uppenbart att i ett klimat med otrygghet för människor och pågående väpnade konflikter i ett par gränsområden finns det lite utrymme för att respektera mänskliga rättigheter.

Myndigheterna i Myanmar står inför en rad utmaningar, till exempel att skapa nationell enighet och politisk stabilitet och, viktigast av allt, att främja utvecklingsnivån i landet, som är ett av de fattigaste länderna i världen. För det internationella samfundet borde det viktigaste målet vara att underlätta övergången mot ett öppnare och mer utvecklat samhälle i Myanmar, som leds av en legitim och civil regering.

Det militära ledarskapets nyckfulla styre fortsätter, såväl ekonomiskt som politiskt. Militären fortsätter att utnyttja tvångsarbetskraft, samtidigt som civilsamhället står inför förtryck, otrygghet och har svårt att fungera. ”Studenterna -88”, de dåvarande ledarna av upproret 1988, fortsätter att utnyttja det minimala utrymmet i civilsamhället så mycket de bara kan, medan Nationella demokratiförbundet (NLD) marginaliseras och det oförsvarliga frihetsberövandet av Aung San Suu Kyi fortsätter.

En övergång är svår att föreställa sig med över tusen politiska fångar, där Aung San Suu Kyi avviker från mängden som en symbol för fred och försoning. En sådan övergång är likaså otänkbar utan en verklig dialog mellan de olika etniska grupperna, även när det gäller dem som fortsätter med sina väpnade sammandrabbningar.

Kommissionen stöder professor Paolo Sergio Pinheiro, FN:s särskilde rapportör för mänskliga rättigheter i Myanmar, och det arbete han utför. Han sa i sitt senaste uttalande att man ger efter för allvarliga brott mot mänskliga rättigheter inte bara genom straffrihet, utan att det till och med berättigas genom lagarnas straffpåföljder. Kommissionen välkomnar också att FN:s generalsekreterare har utnämnt professor Ibrahim Gambari till särskilt sändebud för Myanmar och förväntar sig att regeringen kommer att erbjuda honom sitt fullständiga samarbete så att medlingen från FN:s generalsekreterare kan fortsätta.

När det gäller det förestående sammanträdet vid nationalkonventet uppmanar vi regeringen att lyssna på etniska grupper och politiska intressenter i opposition. Vi noterar framsteg när det gäller arbetsförhållandena för Internationella arbetsorganisationens (ILO) lokala kontor och detta kommer förhoppningsvis att förbättra läget för de offer för tvångsarbetskraft som anmäler missförhållanden. Däremot beklagar vi de försämrade arbetsförhållandena för Internationella rödakorskommittén (ICRC) och uppmanar regeringen att låta ICRC återuppta sin humanitära insats.

Bland de flesta observatörerna finns en växande enighet om att mer måste göras för att förbättra det politiska och socioekonomiska läget. EU har i sin gemensamma ståndpunkt gett kommissionen i uppgift att involvera regeringen i en dialog om dess ansvar för att nå millennieutvecklingsmålen. EU har därmed bevakat en verkningsfull politik som kan hjälpa befolkningen i Myanmar och som kan föra dem tillbaka in i det internationella samfundet. Three Diseases Fund, som stöds av EU och dess partner, utgör ett exempel på denna politik.

Vår inställning koncentreras på befolkningens mest grundläggande och akuta behov av människors säkerhet och tar mycket väl hänsyn till de begränsningar som finns för alla externa aktörer. Att förvägra bistånd och bidra till mer isolering skulle emellertid enbart leda till att befolkningen får betala priset, det vill säga den befolkning i Myanmar som redan lider. Vi tror helt enkelt inte att folkets lidande mildras genom strängare sanktioner. För övrigt skulle en sådan inställning inte hjälpa till att påverka militära ledare.

Kommissionen tänker helt och hållet fullfölja sina program i Myanmar, både kvalitativt och kvantitativt, för att bidra effektivt till utveckling och försoning.

  Talmannen. Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer strax att äga rum.

(1) Se protokollet.