Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 10 juli 2007 - Strasbourg

5. Fullständigt genomförande av gemenskapens inre marknad för posttjänster (debatt)

  Talmannen. Nästa punkt är ett betänkande av Markus Ferber, för utskottet för transport och turism, om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 97/67/EG beträffande fullständigt genomförande av gemenskapens inre marknad för posttjänster (KOM(2006)0594 – C6 0354/2006 – 2006/0196(COD)) (A6-0246/2007).

  Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Först och främst vill jag rikta ett varmt tack till utskottet för transport och turism, och i synnerhet till föredraganden Markus Ferber, för det ypperliga arbete som utskottet har utfört med utarbetandet av ert betänkande om postdirektivet. Detta arbete blir än mer imponerande med tanke på att fem andra utskott deltog i utarbetandet, som omfattade närmare 600 ändringsförslag. Dokumentsamlingen är dessutom högst politiskt känslig och tekniskt komplicerad.

Vårt förslag baserar sig på en välgrundad förberedelse. Det handlar inte om att genomföra en rad abstrakta teorier som har fantiserats ihop, eller som bygger på ideologisk iver. Liberaliseringen av marknaden är inte ett självändamål. Den gynnar emellertid såväl konsumenter som näringsliv, och är således positiv för ekonomin i sin helhet.

Efter månader av diskussioner finns det alltid en risk att vi glömmer bort vår ursprungliga avsikt. Låt mig därför bara påminna er om vad vårt förslag i själva verket innebär. Kommissionens förslag syftar först och främst till att garantera en högkvalitativ allmän tjänst för samtliga användare i EU. Postanvändare och konsumenter har rätt till förstklassiga posttjänster. Dessa tjänster måste vara tillgängliga för alla till överkomliga priser.

För det andra och med utgångspunkt i detaljerade undersökningar och omfattande samråd bekräftar kommissionen i sitt förslag att 2009 är den beräknade tidpunkten för att avskaffa alla eventuella återstående exklusiva rättigheter och monopol. Sådana exklusiva rättigheter och monopol förhindrar konkurrensen och de positiva effekter som den har för innovation, kvalitet och priser.

För det tredje fastställs i vårt förslag tillgången till ett stort antal finansieringsmekanismer som medlemsstaterna kan välja mellan för att finansiera eventuella nettokostnader eller orättvisa bördor som förpliktelsen att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster kan medföra för tjänsteleverantörerna.

För det fjärde medför förslaget ett ökat spelrum när det gäller prissättningen av posttjänster, så att de bättre kan återspegla de faktiska kostnaderna. Samtidigt behåller man möjligheten att fastställa enhetliga priser för privatpost eller enstaka postförsändelser. Kommissionen fäster stor vikt vid den roll som posttjänsterna spelar för den territoriella och sociala sammanhållningen. Enhetliga priser för privatpost är något som återspeglar detta. I förslaget förstärks också konsumenternas rättigheter, till exempel i fråga om upprättelse.

För det femte syftar förslaget till att ändra bestämmelserna om bemyndigande och utfärdande av tillstånd, för att minska oberättigade hinder för marknadstillträde. I förslaget klargörs också bestämmelserna om tillgång till postens infrastruktur.

Slutligen bidrar förslaget till större klarhet om nationella tillsynsmyndigheters roll och oberoende.

Dessa faktorer bygger på de framsteg som hittills har uppnåtts när det gäller marknadens gradvisa liberalisering, och kommer att utgöra en ram som gör det möjligt för postsektorn att utveckla sin potential. Detta är definitivt det slutliga steget i en lång process som inleddes för nära nog två decennier sedan.

Det är allmänt känt att det just nu pågår en ”kommunikationsrevolution”. Detta är en stor utmaning för oss alla i vårt dagliga liv. Den utgör ett hot för de postoperatörer som misslyckas med att anpassa sig. Inget monopoliserat område kan skydda en postoperatör från den konkurrens som övriga kommunikationsmedel står för. Det enda alternativet är att genomföra reformer, anpassa sig, och att göra utmaningen till en möjlighet. Dessa snabbt föränderliga omständigheter gör att det blir än mer nödvändigt att slutföra den reformprocess som inleddes för mer än 15 år sedan. Europaparlamentet har på ett betydande sätt utstakat denna reform i alla dess skeden. Kommissionen är redo att hjälpa till för att den inre marknaden för posttjänster slutligen ska kunna fullbordas.

Erfarenheterna av marknadens liberalisering har hittills varit överväldigande positiva. Effektiviteten, kvaliteten och resultaten har ökat väsentligt. Över hela EU tillhandahålls högkvalitativa samhällsomfattande tjänster till överkomliga priser.

Det är vårt gemensamma ansvar att det fortsätter att vara så. En fullständig liberalisering av marknaden är den rätta vägen framåt. Under de senaste månaderna har det gjorts vissa försök att framställa liberaliseringen av marknaden och framgången för andra postoperatörer som ett hot. De flesta människor har emellertid numera insett att detta är utmaningar som vi är tvungna att bemöta, och att det är mycket viktigare att inrikta sig på hur vi ska bemöta dem. I det stora hela råder en konstruktiv inställning. Detta gör att jag är optimistisk när det gäller att vi till slut kommer att kunna finna en gemensam ståndpunkt om denna viktiga dokumentsamling.

Sammanfattningsvis utgör detta direktiv en viktig del av Lissabonmålen. Tiden är nu mogen för att ge EU:s medborgare det val de har rätt till och förväntar sig. Postanvändare och konsumenter kommer att bli de som gynnas mest av direktivet. Marknadens liberalisering 2009 kommer att medföra en kontrollerad och reglerad konkurrens som i sin tur kommer att främja innovation, nya företagsformer och nya tjänster. Det handlar inte om att dela upp kakan på ett annorlunda sätt, eller om att införa reformer på bekostnad av de människor som arbetar inom sektorn. Det handlar däremot om att öka marknadens omfattning och att låta var och en dra nytta av detta.

  Markus Ferber (PPE-DE), föredragande. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Avregleringen av posttjänsterna är ett av de viktigaste förslag som har diskuteras under den andra halvan av denna mandatperiod. Vi har arbetat med förslaget ända sedan den tredje och den fjärde mandatperioden, och jag vill sammanfatta allt som har gjorts sedan kommissionen presenterade den grönbok som kom 1992. Det är viktigt att vi som parlament sänder ut en tydlig signal i dag och i morgon under omröstningen. Förhoppningsvis kommer vi snart att framgångsrikt kunna slutföra denna utveckling, som inleddes i slutet av 1980-talet.

Vilken är huvudfrågan? Jo, det gäller helt enkelt att man ska gå vidare från en posttjänst som bygger på utbud till en posttjänst som bygger på efterfrågan. Vi har nu haft monopol i medlemsstaterna under 200 års tid. Under loppet av dagens debatt kommer vi att höra talas om flera problem som berör posttjänsterna. Av detta kan jag bara dra en enda slutsats: monopolen har inte de förutsättningar som krävs för att lösa dessa problem. Problemen kan endast lösas om det förekommer rättvis konkurrens i EU, vilket vi värdesätter högt. Detta ska emellertid vara en rättvis konkurrens där man kraftigt betonar arbetsvillkoren, men där konkurrens inte desto mindre är tillåten.

Detta är den modell som vi i utskottet för transport och turism har utarbetat tillsammans, oberoende av nationella gränser och partigränser. Här vill jag tacka alla mina ledamotskolleger som har deltagit och bidragit till att vi har nått denna kompromiss. Vi kan med förtröstan säga att postmarknaderna i samtliga medlemsstater kommer att ha avreglerats senast i slutet av 2010, även om vi har tillåtit vissa undantag fram till år 2012. Låt oss klart och tydligt säga att de som kommer från ett ekonomiskt skyddat område inte har rätt att delta på de marknader där konkurrensen redan existerar. Det är vad ömsesidighet handlar om.

Här vill jag påpeka att en vanlig invändning mot detta är att det strider mot EU-fördraget. Mitt enda svar på den invändningen är att man ska undersöka det postdirektiv som för närvarande gäller. I detta direktiv är det uttryckligen förbjudet att gå in på en konkurrenskraftig marknad med vinster som har skapats i ett monopol. Tio ärenden väntar på utslag inom GD Konkurrens mot vissa medlemsstater som misstänks ha gjort precis detta. Om det nuvarande direktivet således utrustar oss med ett verktyg för att kunna garantera detta slags ömsesidighet så bör vi också dra nytta av det.

Vi har påpekat klart och tydligt att det inte ska ske någon förändring av posttjänsternas räckvidd. Posttjänsterna ska förbli tillgängliga för samtliga medborgare i EU. Denna samhällsomfattande tjänst måste vara tillgänglig för varje medborgare, oavsett var han eller hon bor, vare sig det är i staden eller på landsbygden, vare sig det är i hjärtat av eller i utkanten av EU. Detta är den rätta strategin. Vi har redan visat att det finns ett lagligt berättigande till en viss grad av tjänster som tillhandahålls inom andra områden på den avreglerade marknaden.

Nästa stora fråga var hur denna samhällsomfattande tjänst skulle kunna finansieras? Vi har tillsammans kommit fram till en bra lösning. Det är emellertid viktigt att medlemsstaterna får tillgång till tillräckliga instrument. Om man studerar direktivet noggrant upptäcker man fem instrument, fyra som kommissionen har föreslagit och några fler mer blandade former som vi har lagt till för att kunna organisera denna samhällsomfattande tjänst så att den blir tillgänglig överallt.

Vi har utarbetat ett tydligt program för sådant som kommissionen och medlemsstaterna är tvungna att göra innan marknaderna öppnas. Detta ska undvika att någon överrumplas när åtgärderna väl har genomförts, eftersom allt sker i överenskommelse med medlemsstaterna. Vi har i hög grad inriktat oss på konsumentskyddsaspekter: kommissionsledamoten har redan fastställt enhetliga tariffer som kommer att göra det möjligt för medborgarna att fortsätta att använda sig av modellen för standardbrev. Vi vill också fortsätta att garantera tjänsten för synskadade. Till följd av kommissionens förslag har vi också infört ett vittomfattande system för klagomål, för att se till att konsumenternas rättigheter fortsätter att skyddas på den avreglerade marknaden.

Vi har grundligt behandlat frågan om postens anställda. Det finns mer än en miljon anställda inom posten i EU, och de vill självfallet veta vad som kommer att ske med dem i en avreglerad miljö. Jag anser att vi har hittat lämpliga lösningar, både när det gäller att definiera en person som är anställd inom posten, och när det gäller att säkerställa de rättigheter som de anställda garanteras på nationell basis.

Jag vill tacka alla de som har hjälpt oss att nå denna kompromiss, och i synnerhet kommissionen för dess dynamiska stöd. Jag hoppas att även rådet inom kort kommer att kunna formulera en gemensam ståndpunkt på grundval av vår första behandling.

  Pervenche Berès (PSE), föredragande för yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag har äran att tala i debatten om det olyckliga resultatet av översynen av det yttrande som ursprungligen utarbetades av min kollega Gilles Savary för utskottet för ekonomi och valutafrågor. Med anledning av den omröstning som ägde rum i det utskottet ville föredraganden inte att hans namn skulle figurera i betänkandet.

Vi inledde förfarandet med att öppna posttjänsterna för konkurrens för tio år sedan genom att successivt minska de nationella operatörernas monopol samtidigt som vi strävade efter att se till att den samhällsomfattande tjänsten bibehålls. Detta krav på att tjänsten ska vara samhällsomfattande bekräftas på nytt i Ferberbetänkandet, där man för detta ändamål har definierat tre finansieringssätt, och där man till följd av detta har erkänt att den inre marknaden inte kommer att kunna garantera en daglig tjänst över EU:s hela område. Den förlängda period med två år som garanterats de nya medlemsstaterna och de stater som har en komplicerad topografi belyser svårigheten när det gäller att förena en fullständig avreglering med kravet på att tillhandahålla allmännyttiga tjänster.

Föredraganden ville ta med ett fjärde område, ett fjärde finansieringssätt, nämligen det reserverade området. Utskottet för ekonomi och valutafrågor valde att inte följa föredraganden, vare sig när det gällde att införa begreppet reserverat område eller när det gällde att förändra tidsplanen. Utskottet föredrog att i realiteten hålla sig till kommissionens ursprungliga förslag om att göra 2009 till det datum då posttjänsterna öppnas för avreglering. Jag vill säga att jag i detta exceptionella fall personligen anser att det ansvariga utskottet gjorde rätt som inte lyssnade till utskottet för ekonomi och valutafrågor. Därmed uttrycker jag en strikt personlig ståndpunkt – jag uttalar mig inte som ordförande för utskottet för ekonomi och valutafrågor.

  Stephen Hughes (PSE), föredragande för yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor. – (EN) Herr talman! Utskottet för sysselsättning och sociala frågor skulle ha föredragit att fullbordandet av den inre marknaden för posttjänster gjordes till föremål för en ny framtidsstudie, där man visar att samhällsomfattande tjänster skulle kunna bevaras inom varje medlemsstat, samt undersöker hur man kan behålla eller förbättra sysselsättningsläget inom postsektorn. Men ibland är emellertid politiken det möjligas konst, och jag vet att min gode vän Brian Simpson förhandlade fram den bästa möjliga överenskommelse som han förmådde med föredraganden och de övriga skuggföredragandena i utskottet för transport och turism.

Vi är nöjda med den tydliga betoning som lagts på att de samhällsomfattande tjänsterna ska fortsätta att tillhandahållas, samt på det antal skyddsåtgärder som finns inbyggda i det betänkande som vi i dag behandlar här i parlamentet. Det gläder oss också att betänkandet är inriktat på behovet av att säkerställa tillförlitliga sociala och arbetsrättsliga normer i samband med att avregleringen ökar. Detta är en viktig punkt med tanke på att till och med Deutsche Post har uttryckt viss oro över de försämrade arbetsrättsliga normerna bland vissa nya deltagare på den tyska postmarknaden.

Vi medger att det här var den bästa överenskommelse som kunde nås i detta sena skede av avregleringsprocessen.

  Hannes Swoboda (PSE), föredragande för yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi. – (DE) Herr talman! Till skillnad från några av mina kolleger känner jag till att Markus Ferber, trots sitt inledande uttalande, är en man som är öppen för kompromisser och som har nått en bra lösning. Markus Ferber har redogjort för situationen som den ser ut. Det förekommer nämligen en stor variation i EU när det gäller avregleringen. I vissa länder har man kommit långt, medan man i andra länder inte har kommit särskilt långt. Att hålla tillbaka denna utveckling skulle ha varit omöjligt, och troligtvis meningslöst.

Den springande punkten – och här kunde vi enas med utskottet för industrifrågor, forskning och energi, som var det första utskottet som gjorde att frågan aktualiserades – är att det finns en övergripande samhällsomfattande tjänst som garanteras samtliga medborgare, oavsett om de bor i en stad eller i en isolerad region, oavsett om de är rika eller fattiga, och som tillhandahålls av postkontoren eller posttjänsterna. Att reglera denna tjänst förblir ett ansvar för de nationella regeringarna.

Därför krävde vi – och det gläder mig att det ansvariga utskottet tog till sig denna idé – att vi skulle ta god tid på oss för detta, utan att ärendet sköts upp på obestämd tid, eftersom vissa länder redan hade förberett sig noga. Vi bör emellertid låta detta ta tillräckligt lång tid så att våra medborgare och även företag och organisationer ska kunna förbereda sig, för att se till att industrin och medborgarna verkligen får denna tjänst.

En annan viktig fråga gäller sysselsättningen. Avregleringen och öppnandet av marknaden får inte bygga på principen om att ”ju lägre lön och sämre villkor, desto bättre”. Poängen är att det ska finnas en rättvis konkurrens mellan de befintliga och nya postinrättningarna. Även detta har behandlats i betänkandet.

Av dessa anledningar är min personliga uppfattning att vi har funnit en bra lösning. Utskottet för industrifrågor, forskning och energi har gett sitt godkännande, och jag hoppas att majoriteten här i parlamentet kommer att samtycka till detta förslag.

  Markus Pieper (PPE-DE), föredragande för yttrandet från utskottet för regional utveckling. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Avregleringen av postmarknaden har också en regional dimension, för postutdelningens pålitlighet och kvalitet är en regional faktor för såväl ekonomin som befolkningen.

För det första vill jag tacka Richard Seeber, föredragande för yttrandet för utskottet för regional utveckling. Han bad mig ta över hans avsnitt. Jag vill också tacka föredraganden Markus Ferber för hans mycket välavvägda betänkande.

I princip välkomnar vi att marknaderna öppnas. Det är inget självändamål, men ett verktyg för att öka postsektorns effektivitet och tjänsternas kvalitet. Avregleringen kommer, såsom har skett på andra områden, att skapa långt fler arbetstillfällen än vad de skyddade marknaderna gör. Utskottet för regional utveckling rekommenderar emellertid att avregleringens effekter ska analyseras mer ingående. Hur påverkar de fria marknaderna den regionala sammanhållningen, och hur påverkar de den regionala konkurrenskraften?

När det gäller landsbygd och isolerade områden måste vi tillsammans med privata aktörer hitta marknadsliknande lösningar som inte ökar kostnaderna för kunderna eller minskar utdelningsfrekvensen. I detta avseende öppnar e-handeln och postorderhandeln via Internet vissa intressanta möjligheter för landsbygdsområdena, bland annat genom att de tillhandahåller en likvärdig ersättning för de tjänster som tidigare tillhandahölls av staten. Utskottet för regional utveckling anser emellertid att konsekvenserna av att bibehålla den samhällsomfattande tjänsten på lång sikt måste övervägas ytterligare.

De medlemsstater som anser att detta är nödvändigt skulle få en möjlighet att skjuta upp fullbordandet av den inre marknaden för posttjänster, som planeras till 2009. Av dessa skäl välkomnar vi också att tidsfristen förlängs för de nya medlemsstaterna, och för de yttersta randområden som utskottet för transport och turism har rekommenderat.

Den resulterande dualistiska liberaliseringen av marknaden bör emellertid inte leda till en situation där statsägda monopol från skyddade områden erbjuder tjänster i avreglerade medlemsstater eller regioner. Det är en annan form av snedvriden konkurrens som medlemsstaterna och …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Marianne Thyssen, för PPE-DE-gruppen. – (NL) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Som kommissionsledamoten påpekade för en stund sedan har vi hållit på att liberalisera den europeiska marknaden för posttjänster under mer än tio år nu, och i dag ska vi besluta om slutfasen, om vad som bör ske med det reserverade området för de postförsändelser som väger högst 50 gram. När en gång det resterande monopolet har avlägsnats kommer vi inom loppet av några år att få en postmarknad som har alla möjligheter att bli ännu mer dynamisk, en marknad som kommer att vara fullkomligt öppen och som kommer att kunna fungera på ett konkurrenskraftigt och öppet sätt.

Enligt vår uppfattning gav kommissionens förslag inte tillräckliga garantier för en varsam avreglering, men tack vare föredragande Markus Ferbers förhandlingsförmåga och det goda samarbetet med andra kolleger har man kunnat nå en politisk överenskommelse med brett stöd inom utskottet för transport och turism. Denna överenskommelse ger i första hand postföretagen ytterligare någon tid för att genomföra tillräckliga förberedelser. Mot bakgrund av att alla medlemsstater inte har nått samma skede i avregleringen av posttjänsterna är detta en förnuftig väg att gå.

Dessutom utgör Ferberbetänkandet ett stort framsteg även på andra områden. Till exempel behöver inte de anställda inom postsektorn nödvändigtvis oroa sig för ogynnsamma effekter, även om vi givetvis bör förbli vaksamma i detta avseende. Lika avgörande är vår strävan efter att garantera användarna en samhällsomfattande tjänst. Självfallet måste post fortfarande delas ut varje dag, och användarna måste kunna posta sina försändelser i närheten av hemmet.

Nyckeln till detta är givetvis den nationella plan som medlemsstaterna är tvungna att lägga fram för kommissionen i samband med finansieringen av deras samhällsomfattande tjänst. På det hela taget förväntar vi oss ett opartiskt dokument till följd av morgondagens omröstning, varpå det blir upp till rådet – och förvisso även medlemsstaterna – att hantera vårt omröstningsresultat på ett förståndigt sätt.

  Brian Simpson, för PSE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag gratulerar vår föredragande Markus Ferber till hans arbete med detta betänkande. Det är länge sedan han och jag för första gången kämpade med dessa posttjänster för många år sedan. I själva verket tror jag att till och med Berlinmuren ännu existerade vid det tillfället, vilket i sig visar hur lång tid detta har pågått.

Posttjänster är en i hög grad personlig och politisk fråga. Därför skiljer sig dessa tjänster från andra sektorer, såsom telekommunikation och energi, för post handlar om människor – vilket jag ofta har nämnt här i parlamentet – och det handlar om de viktigaste offentliga tjänsterna. Därför är de betydelsefulla och skapar stort intresse.

Jag vet att vi genom vårt arbete i utskottet har försökt godkänna vissa ståndpunkter som finns inom andra utskott och politiska grupper. Och efter en hel del hårt arbete, och en tämligen stor beredvillighet, har vi nått en överenskommelse som jag anser vara positiv.

Jag vill bara säga att detta specifika direktiv egentligen inte handlar om avregleringar. Resonemanget om huruvida vi skulle avreglera posten försvann för flera år sedan. Stephen Hughes har rätt när han säger att politik är det möjligas konst. Och de som är i minoritet – jag respekterar dem förvisso för deras åsikter – och som anser att vi bör låta saker och ting förbli som de är och att vi bör behålla den monopolistiska sektorn och det monopoliserade området; även om jag kan förstå fördelarna med deras argument är det inte där vi befinner oss eller i den verkligheten vi lever. En stor majoritet av våra medlemsstater har avreglerat sektorn, och den breda majoritet av dem som ännu inte har gjort det önskar att de kunde göra det. Således är detta en dos av verkligheten som ibland är nödvändig.

Parlamentet har enats om en kontrollerad avreglering, och förvisso enades man i parlamentets senaste förklaring om att denna avreglering skulle fullbordas den 1 januari 2009. Sedan dess har unionen emellertid utvidgats med nya medlemsstater och min grupp anser att detta innebär att vi bör tänka igenom vad vi tidigare har gjort i syfte att lägga fram en ny tidsplan, samt att skjuta upp genomförandet i de länder där så behövs.

Men jag måste säga att även om kommissionen är energisk i fråga om de samhällsomfattande tjänsterna så är den kraftlös i sina förslag när det gäller hur dessa samhällsomfattande tjänster ska finansieras.

Så låt oss undersöka huvudfrågan. Hur kan vi garantera en samhällsomfattande tjänst, och en tjänst där dessutom alla medborgare behandlas lika oavsett var de bor? Härav kommer att vi stöder garantin om ett visst antal inlämningsställen i landsbygdsområden och avlägset belägna områden. Hur ska vi finansiera denna samhällsomfattande tjänst? Hur ska vi se till att det inrättas nationella planer som gör att detta går att förverkliga? Hur ska vi skydda arbetstagarna och deras arbetsvillkor, och hur ska vi se till att de nya medlemsstaterna inte tvingas in i en konkurrenssituation som de inte kan uthärda? Det är här tidsskalan är viktig.

Detta är de frågor som vi har inriktat oss på i betänkandet samt i den kompromiss som har uppnåtts, och jag hoppas att parlamentet kommer att stödja denna kompromiss i morgon.

  Luigi Cocilovo, för ALDE-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Även jag vill varmt gratulera Markus Ferber till hans arbete. Jag tror att andra engagerade kolleger har arbetat tillsammans med denna fråga, och hur känsligt och komplicerat det än har varit tror jag inte att det blev någon ”duell bakom klostret i skymningen” mellan Markus Ferber och Brian Simpson. Det handlade inte om att kämpa med vapen i hand mot varandra utan om att inse att detta är en känslig sektor, i likhet med samtliga sektorer där utbudet inte endast kan styras av ekonomiska fördelar utan också av behovet att möta allmänintresset. Detta kanske går längre än de lösningar som är gängse i situationer som gäller utbud och efterfrågan, och som endast grundar sig på marknaden och marknadsfördelarna.

Det var nödvändigt att göra en svår avvägning, eftersom reformen, vilket redan har nämnts av kommissionsledamoten och som återigen påpekats av Markus Ferber, inte kom till stånd genom marknaden utan i konsumenternas intresse. Marknaden kan bara utgöra ett verktyg för att i längsta möjliga mån åstadkomma och garantera att konsumenternas intressen gynnas av minskade kostnader för tjänsternas kvalitet. Inte heller jag anser att de gamla monopolistiska industrierna skulle ha kunnat bemöta utmaningarna. Det skulle emellertid vara riskabelt att föreställa sig att det enda svaret i dessa fall är att öppna marknaden för konkurrens. Även om denna åtgärd är fördelaktig, grundläggande och viktig är den inte tillräcklig i sig.

Av detta följer sökandet efter en garanterad samhällsomfattande tjänst, med flera olika alternativ, för att undvika risken för tvetydighet i fråga om tolkningar och tvister, som vi troligtvis inte har undanröjt helt och hållet. Det finns flera olika alternativ som alla – med anledning av den stora variationen av marknader – är inriktade på behovet att bidra till nettokostnaden för en tjänst som i flera fall aldrig kommer att täckas uteslutande av marknadens funktionssätt. Som redan har påpekats är en rättvis konkurrens därför avgörande.

Jag delar inte misstanken mot systemet för att bevilja licenser, som har likställts med en giljotin som förhindrar eller kväver konkurrensen. Licenser kan bli ytterst användbara instrument när det gäller att säkerställa ett företags lämplighet och se till att konkurrensen sker obehindrat, men ändå inom ett regelverk som innebär förenlighet med bestämmelser om social trygghet, yrkeskvalifikationer, definitioner om ersättningstjänster och krav på allmänintresse. Detta regelverk ska också vara öppet och insynsvänligt och gälla för samtliga operatörer inom sektorn.

Regelverket kommer också att utgöra ett redskap för att hindra att de som bär bördan av den samhällsomfattande tjänsten kommer in i den konkurrerande kretsen med händerna bakbundna.

  Roberts Zīle, för UEN-gruppen. – (LV) Tack, herr talman och herr McCreevy. Jag vill också börja med att gratulera Markus Ferber till den utmärkta kompromiss som han har lyckats nå i en ytterst svår situation, vilket påvisades av de flera hundratals förslag som har kommit från ytterst olikartade intressegrupper. Det gläder mig också att man i detta fall har tagit hänsyn till medlemsstaternas speciella särdrag genom att erbjuda en tvåårig, eller eventuellt ännu längre, förlängning av tidsfristen för att bibehålla den samhällsomfattande tjänsten. Jag kan förvisso medge att posttjänsten i flera av de nya medlemsstaterna ännu inte är redo för en konkurrens av det här slaget. Det är alltså mycket viktigt att man uppnår en förbättrad kvalitet på posttjänsterna i de nya medlemsstaterna – vilket konkurrensen kan erbjuda – men vi behöver också bibehålla den mänskliga aspekten av det som Brian Simpson nyss talade om. Det gläder mig också att medlemsstaterna har en möjlighet att välja bland en rad olika modeller för att finansiera denna period av samhällsomfattande tjänst. Slutligen gläder det mig också att det var möjligt att inom utskotten nå en kompromiss när det gällde att bevara skyddet av personuppgifter i de fall där leverantören av den nuvarande samhällsomfattande tjänsten är tvungen att överlämna sin databas till andra marknadsaktörer. Därför hoppas jag innerligt att morgondagens omröstning blir framgångsrik, och att det utdragna arbetet med posttjänstdirektivet når sitt slut. Tack.

  Eva Lichtenberger, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Konkurrens har alltid lett till positiva resultat när den har genomförts inom en bra ram. Detsamma gäller för posttjänster – där detta är möjligt att genomföra. För rättvisans skull måste dock sägas att konsumenterna, särskilt i landsbygdsområden, i den senaste avregleringsfasen har noterat en försämring av kvaliteten på tjänsterna. Privat innebär inte nödvändigtvis bra, på samma sätt som statsägt inte automatiskt är bra. Det vi behöver är bra, positiva och rättvisa villkor.

Kommissionen framhåller helt riktigt betydelsen av ett omfattande tillhandahållande av tjänster, särskilt för landsbygdsområden. Posttjänsterna får inte koncentreras enbart till städerna. Förslagen om finansiering av dessa dyrare tjänster är dock i hög grad orealistiska då de endast inriktas mot de större medlemsstaterna och definieras i vaga termer. EG-domstolen kommer att få fullt upp.

En annan följd är att många Europaparlamentariker har krävt undantag. Nu har vi alltså en lag för Grekland, som innebär att länder med många öar kan genomföra avregleringen långsammare. Det finns en annan lag för Luxemburg, som innebär att små länder med begränsad befolkning – ett intressant ordval – bör avreglera senare, och detsamma gäller för de nya medlemsländerna. Sammanfattningsvis är detta ganska vaga formuleringar. Icke desto mindre ber jag er: skjut inte upp ert beslut! Problem kan inte lösas genom att man skjuter dem framför sig. Det är därför jag inte kan ställa mig bakom att vi bara skjuter upp frågan, och gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen står bakom mig i det avseendet.

Vi måste en gång för alla – och detta är den springande punkten i betänkandet – avskaffa det monopoliserade området som till syvende och sist innebär att allting subventioneras, från lukrativa massutskick till olönsamma privatbrev. Detta måste upphöra. Kommissionen fortsätter emellertid, i sin generositet, att tillåta sådant statligt stöd. Detta ser jag som en felaktig strategi. Jag stöder snarare en lönsamhetsinriktad strategi. Den kompensationsfond som föreslås kan vara genomförbar i stora medlemsstater men inte i små, eftersom marknaden ännu inte har anpassat sig tillräckligt.

Direktreklamen är en guldgruva. Brev som väger under 50 gram är den kategori som de privata aktörerna väntar på att få lägga vantarna på. De är inte det ringaste intresserade av julkortet till moster Maria som bor uppe i bergen. Vad kommer följden att bli om betänkandet antas i befintligt skick? Överfyllda brevlådor i städerna, formliga berg av massutskick och bra privata posttjänster i städerna men en gradvis försämring av tjänsterna på landet. Detta kommer att bli den oundvikliga följden, eftersom regeringarna i det långa loppet inte längre kommer att kunna eller vilja finansiera tjänsterna.

Och hur kommer de som tillhandahåller tjänsterna att konkurrera? På bekostnad av de anställda som arbetar där och av landsbygdsbefolkningen. De privata aktörerna kommer bara att kunna ta sin andel om arbetsförhållandena försämras: kom ihåg det i debatten. Det kommer att leda till en social dumpning som vi inte kommer att kunna avhjälpa genom ett eller annat skäl.

  Francis Wurtz, för GUE/NGL-gruppen. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Min kollega Erik Meijer kommer att återkomma till Markus Ferbers betänkande.

Jag för min del skulle vilja ge några aktuella illustrationer, med början i utkastet till direktiv och kommissionens inställning till det, av den liberala dogmatism som ger näring åt legitimitetskrisen för den europeiska ekonomiska och sociala modellen och den arrogans som leder till att våra institutioner fortfarande möts av misstro.

Jag påminner om vad Europeiska fackliga samorganisationen sa från början om ert förslag till utkast, herr McCreevy. Jag citerar: ”Detta förslag kommer att slå ut det monopoliserade område som har visat sig vara det enda pålitliga.” Vidare: ”Hundratusentals arbetstillfällen har gått förlorade sedan avregleringen inleddes. I det långa loppet kommer detta att få långtgående och negativa följder för Europeiska unionen. Den Europeiska fackliga samorganisationen uppmanar rådet och parlamentet att inte anta kommissionens förslag.”

UNI-Europa Post, som företräder mer än 1 miljon anställda, anser för sin del ”att kommissionens förslag skulle äventyra omfattningen av, kvaliteten på och tillgången till de tjänster som EU-medborgare för närvarande åtnjuter”. Vidare ”uppmanar man enhälligt rådet och parlamentet att avslå kommissionens förslag” som, enligt UNI-Europa Posts generalsekreterare ”inte har lyckats garantera finansieringen av de allmänna posttjänsterna för medborgaren”. Det är uppenbart!

Dessutom har tiotusentals framställningar från användare som motsätter sig denna dåliga text skickats direkt till kommissionen. Nio av de nuvarande postoperatörerna har för sin del framhållit det hot som hänger över den framtida finansieringen av de samhällsomfattande tjänsterna. Vad som är ännu värre är att en majoritet av medlemsstaterna, enligt Luxemburgs kommunikationsminister Jean-Louis Schiltz, har problem med de regler som fastställts för finansieringen av de offentliga tjänsterna om detta direktiv genomförs. Kommissionens svar på denna störtskur av frågor är att dess direktiv är det enda realistiska alternativet. Punkt slut.

Herr talman! Detta är just vad den allmänna opinionen inte längre finner sig i, och det gör inte heller största möjliga antal Europaparlamentariker, med sin auktoritet. Det är innebörden i vårt ändringsförslag med krav om avslag, antingen det gäller 2009 eller senare. Vi ses i morgon vid omröstningen.

  Michael Henry Nattrass, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! Att sköta ett postsystem som levererar post till alla områden i Förenade kungariket sex dagar i veckan, vilket britterna har upplevt under över ett århundrade, är en fråga för Förenade kungariket som inte bör vara föremål för EU:s oengagerade godkännande. Effektiva postleveranser främjar företagandet, särskilt på landsbygden. Det är en allmännyttig tjänst. Royal Mail kan behöva subventioner för att leverera till avlägsna utposter, inklusive skotska öar. Detta är en fråga för centrala och lokala brittiska myndigheter och inte för EU. EU:s begrepp främjar mer skräppost, vilket varken britterna eller deras återvinningskartonger behöver. Som vanligt vill EU detaljstyra varje aspekt, förstöra metoder som har fungerat bra i åratal och samtidigt föreskriva regler som begränsar innovationen.

Att EU lägger sig i Förenade kungarikets postsystem är lika främmande för mig som att Förenade kungariket skulle fiffla med flamländska, finska eller franska brev. Ni kanske väntar er att jag skulle välkomna att man postdaterar hela marknaden till december 2010. Faktiskt förkastar jag hela direktivet utifrån den enkla brittiska principen ”sköt era egna saker så kommer vi att ordna det”, inte EU-direktivet som verkar säga ”gör ert jobb medan vi dränker er i byråkrati”.

Kort sagt, på detta direktiv skriver jag ”returneras till avsändaren”.

  Luca Romagnoli, för ITS-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Förslaget till ändring av direktivet om fullständigt genomförande av den inre marknaden för posttjänster, som Markus Ferber har lagt fram, har mötts av ett brett samtycke, vilket har framgått av mottagandet i utskottet liksom de kompromisser som har nåtts i frågan av de politiska grupperna.

Som jag redan har uttalat vid tidigare tillfällen är jag på intet sätt någon helhjärtad anhängare av avreglering utan snarare tvärtom. Det beror delvis på att den, särskilt i Italien, inte har lett till de fantastiska förbättringar av tjänster och priser som konsumenterna så ofta hör omnämnas. I själva verket har avregleringen i Italien – och jag utmanar mina italienska kolleger här i parlamentet som är mästare i avreglering att bevisa motsatsen – av olika sektorer, alltifrån försäkringar till energi, järnvägs- och posttjänster, i sig lett till högre kostnader och större svårigheter att använda tjänsterna.

Detta har skett i så stor omfattning att människor i Italien, trots att de kommer från en viss marxistisk tradition, håller på att bli mästare i konkurrensutsättning och dessutom blir ministrar. Dessa personer är inte bara vilka kommunister som helst utan kommunister som för att gå marknaden till mötes blir ministrar, efter att övertagit dessa poster där de dock inte har bidragit särskilt mycket i dessa frågor. Således finns det kommunistiska ministrar som agiterar för att påverka olika grupper, från jurister till taxiförare och bagare, och bekräftar det berättigade i att konsumera och konkurrera. Det är alltså där som jag, en folkets nationalist, utöver min ideologiska övertygelse, också har sett konkreta uttryck för att den fria marknaden definitivt inte botar allt det onda utan i stället ofta bygger på det.

I förhoppning om att, åtminstone i mitt land, större konkurrens inom postsektorn – som för övrigt är ett offentligt område där man efter att sektorn delvis ha privatiserats enbart har upplevt att kostnaderna har stigit jämfört med en tjänst som är helt och hållet av europeisk standard – i förhoppningen om att allt detta slutligen kommer att leda till en förbättring av tjänsterna avser jag att stödja Ferberbetänkandet. Jag får inte försumma att säga att de tjänster som erbjuds av privata aktörer som sysslar med utdelning i Italien ofta är utmärkta och verkar ha skapat mera sysselsättning än vad som har gått förlorat inom den offentliga sektorn. Inte heller kan jag bortse från att små kunder, till skillnad från stora kommersiella kunder som inte behöver något särskilt skydd mot dåliga tjänster, befinner sig i en helt motsatt situation när det gäller de samhällsomfattande tjänsterna.

Det är riktigt att samhällsomfattande tjänster ska garanteras åtminstone fem dagar i veckan i alla medlemsstater, och det får vi inte backa från. Likaså undrar jag vem som kan motsätta sig önskan om snabbare, mer regelbundna och mer pålitliga posttjänster eller ett rättvist system för återbetalning eller kompensation, som det hänvisas till många gånger i Ferberrapporten. Frågan är komplicerad, och som vanligt har vi här inte tillräckligt med tid för att analysera alla aspekter av betänkandet, både positiva och negativa.

Jag hoppas att det kommer att ge samhällsomfattande fördelar för alla, när de exklusiva rättigheterna att tillhandahålla posttjänster upphör i januari 2011. Det kommer också att bli första gången som jag tvingas ändra uppfattning om fördelarna med avregleringar.

  Alessandro Battilocchio (NI). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Förslaget om ett direktiv för posttjänster är ytterligare ett steg mot ett mycket viktigt mål: att fullborda den inre marknaden för posttjänster, eftersom tjänster av allmänt ekonomiskt intresse spelar en grundläggande roll i olika länder, både för den ekonomiska utvecklingen och den sociala sammanhållningen. Det är således mycket viktigt att vi, samtidigt som marknaden avregleras fullständigt, garanterar bärkraften hos de samhällsomfattande posttjänsterna genom riktiga finansieringsåtgärder.

Det finns dock fortfarande viss kritik att övervinna. Jag ska bara nämna två kritiska synpunkter: det är framför allt viktigt att vi mera tydligt definierar kriterierna för att ge tillstånd till aktörer som avser att tillhandahålla både samhällsomfattande posttjänster och inte samhällsomfattande posttjänster. Så bör ske för att man ska se till att alla på detta område har samma konkurrensvillkor och samma skyldigheter, både vid erbjudande av tjänster och bidrag till finansiering. I detta avseende förefaller kommissionens ursprungliga text tydligare än den text som föreslås i ändringsförslag 44, där olika postoperatörer och utsedda leverantörer inte omfattas av de villkor som gäller för beviljande av tillstånd.

En andra synpunkt gäller bestämmelserna om tillgång till postnätet. Rent allmänt kan jag inte, i enlighet med de allmänna principerna för öppenhet och icke-diskriminering, se behovet av ytterligare lagstiftning. Vissa medlemsstater har redan fastställt kriterierna för tillgång på grundval av behov och särskilda egenskaper hos sina egna nationella posttjänstmarknader. Lagstiftning om tillgången kan i själva verket inte definieras på ett generellt sätt utan beror på situationen på varje enskild nationell marknad.

  Mathieu Grosch (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Postdirektivet är ett särskilt viktigt förslag. Det påverkar inte bara en miljon postarbetare utan praktiskt taget alla medborgare. Det var därför vi inte försökte göra det enkelt för oss själva i utskottet för transport och turism. Jag vill tacka föredraganden, eftersom ändringsförslagen och kompromisserna har gjort det möjligt för oss att ta viktiga steg framåt och avsevärt förbättra kommissionens rapport.

Det som var viktigt för mig var för det första att tillhandahållandet av tjänster skulle vara i fokus. För det andra: vilken är medlemsstaternas framtida roll? Detta borde definieras tydligt. Tillhandahållandet av tjänster borde förbli huvudfrågan, men för mig innebär det inte att vi i morgon dag kan ha lägre löner, sämre tjänster och, i slutändan, också högre priser.

Till skillnad från några av mina kolleger i Europaparlamentet, som har en mer pessimistisk syn på hela frågan, anser jag att medlemsstaterna har fått en viktig roll i det föreliggande förslaget. Ni kan utnyttja er roll genom att bibehålla servicenivåerna i fråga om utdelning och insamling. Vad medborgarna kan förvänta sig i form av tjänster omfattas redan av förslaget. Social dumpning kan undvikas om medlemsstaterna så önskar. Även i vårt land har det gjorts framställningar om brevbärarna, för att de ska få ha kvar sin nuvarande roll. Vi har inte bara beaktat denna viktiga funktion i förslaget utan vi har också tydligt uttalat att medlemsstaterna får behålla denna yrkesgrupp.

När det gäller finansieringen finns ett flertal olika modeller. Min uppfattning – även om det inte är genomförbart för närvarande – är att säker finansiering bör erbjudas för en del av det monopoliserade området. Men vi håller bara på med den första behandlingen, och det kanske kommer ändringsförslag i samband med den andra.

Monopolen måste bort, men inte till vilket pris som helst. Jag har redan slagit fast våra villkor angående priset: servicen måste komma i första rummet, ett bibehållande av yrket därnäst och på tredje plats garanterad finansiering. Slutligen: för mig innebär avskaffande av monopol inte att man låter nya monopol träda i deras ställe. Det skulle därför vara bra om parlamentet på nytt förde en utförlig diskussion om hela principen med avreglering, särskilt när det gäller tillhandahållande av tjänster för medborgarna.

  Inés Ayala Sender (PSE). – (ES) Herr talman! Vi välkomnar föredraganden Markus Ferbers inställning i detta fall, eftersom han, fortfarande med en radikal och alltför förenklad grundinställning till avregleringar, som dessutom avslöjar nationella intressen, har beslutat att, från första början, godta kompromisser som kommer att erhålla mer omfattande stöd från Europaparlamentet för ett så viktigt betänkande som detta.

Jag vill uttrycka min erkänsla för och särskilt gratulera Brian Simpson, som har uppnått kompromisserna och som har utfört det svåra och otacksamma men framgångsrika arbetet med att uppnå vår grupps grundläggande mål. Först och främst att bibehålla och bevara den stramaste definitionen av en samhällsomfattande tjänst som en tjänst som garanterar ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, med en daglig närvaro i hela vårt territorium, till en överkomlig kostnad och genom offentliga tjänster av hög kvalitet.

För detta ändamål var det nödvändigt att förtydliga och garantera tillräcklig finansiell stabilitet, och vi instämde därför inte i kommissionens tämligen oklara inställning. Vi anser att det arbete som medlemsstaterna måste göra inte är någon ren formalitet, och vi kräver att kommissionen tar detta på största allvar.

Vi anser också att klausulerna om sociala garantier är mycket viktiga, och vi kräver att kommissionen och medlemsstaterna tillämpar dem fullt ut. Vi uppmanar därför fackföreningar, operatörer och lagstiftare att arbeta noggrant med dem, så att arbetet kan ske parallellt med medlemsstaternas arbete.

I en tid då vi arbetar för att bekämpa osäkra anställningar och arbetslöshet bland kvinnor samt för att främja högkvalitativa tjänster nära medborgarna förefaller det oss synnerligen oansvarigt att bidra till att dessa villkor försämras. Vi anser därför att utmaningarna inför framtiden består i att säkra en stabil och säker finansiering av de samhällsomfattande tjänsterna och garantera anställningar av kvalitet i denna sektor.

Parlamentet kommer att noga följa att så sker.

  Dirk Sterckx (ALDE). – (NL) Herr talman! Jag stöder den kompromiss som föredraganden och skuggföredragandena har kommit fram till. Jag anser att en öppen europeisk marknad för postföretag är det enda sättet att ta itu med konkurrensen från de elektroniska alternativen. Dessa företag måste moderniseras, de måste anpassa sig till nya omständigheter. Och om man skyddas av ett monopol är det osannolikt att man går ut och letar efter nya kunder. Då kommer man att fortsätta som förut.

Vi har också en tydlig tidsram: 2011. Alla vet hur de ligger till då. Vi vill betona betydelsen av offentliga tjänster, inte bara för medborgare. Denna offentliga tjänst är också oerhört viktig för små företag. En svår fråga är också hur vi kompenserar för den eventuella förlusten av denna offentliga tjänst.

Det är här medlemsstaterna kan spela en nyckelroll, som Mathieu Grosch redan har nämnt, men jag vill ändå säga att denna kompensation inte får användas för att låta postföretag som alltid har skött sig illa att fortsätta i samma spår. Vi måste göra postsektorn mer effektiv, och jag tror att detta kommer att bli en av de centrala effekterna av det förslag som vi kommer att rösta om i morgon.

  Seán Ó Neachtain (UEN). – A Uachtaráin, is é prionsabal na seirbhísí domhanda an ghné is tábhachtaí de na moltaí seo, dar liom. Ciallaíonn an prionsabal sin go gcaithfear seirbhís poist a chur ar fáil do chuile theach agus gnó san Eoraip, cúig nó sé huaire sa tseachtain. Mar sin, beidh ar chuile Bhallstát an córas sin a chur i bhfeidhm agus go gcinnteoidh sé go mbeidh an tseirbhís sin ar fáil i ngach Ballstát. Agus tá seans láidir go dtacóidh an Pharlaimint anseo leis na moltaí seo a chur i bhfeidhm ó 2011 seachas 2009 agus aontaím leis sin. Maidir le cás na hÉireann, ba mhaith liom fáilte a chur roimh an socrú atá idir an Post agus Banc Fortis na Beilge. Postbank atá ar an gcomhaontú seo agus cuirfidh sé seirbhís bainc ar fáil do chustaiméirí an idirlín agus trí oifigí poist ar fud na hÉireann níos déanaí i mbliana agus creidimse gur rud dearfach é seo mar tá an Post á réiteach féin i gcomhair na hiomaíochta atá le teacht sna seirbhísí san Eoraip agus tá súil agam as seo go dtacóidh sé seo leis na hoifigí poist faoin tuath in Éirinn agus ar fud na hEorpa a choinneáil ar oscailt. Go raibh maith agat.

  Pierre Jonckheer (Verts/ALE). – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag skulle vilja ta upp två saker. Den första gäller frågan om vad som faktiskt sker bortom diskussionerna. Den fråga som ställs är i själva verket först och främst om en allmän konkurrensutsättning av postoperatörerna möjliggör en relativ prissänkning och i så fall vem som tjänar på det. Sedan undrar man om det har någon positiv inverkan på arbetsförhållandena och i så fall för vem. Allt detta ska dessutom ske med bibehållande av kvaliteten på tjänsterna.

Som parlamentsledamöter har vi fått information från fackföreningar men också från postoperatörerna själva om att Tysklands eller Sveriges erfarenheter inte gav några positiva svar på dessa frågor. I Tyskland har vi gjort en nettoförlust på 29 000 jobb inom Deutsche Post, den tyska posten, varav 15 000 inte har ersatts av nya jobb hos nya operatörer, för att inte tala om den ökning av tillfälliga jobb som vi bevittnar. I Sverige har prisminskningarna enbart gynnat stora företag, på bekostnad av enskilda konsumenter och små och medelstora företag.

Därför är det, i motsats till vad Brian Simpson sa, inte av teoretiska skäl som vi förespråkar att man bibehåller det monopoliserade området. Att detta skulle vara oundvikligt beror inte på att det beslutades 1997. Jag menar att vi måste se på fakta, och fakta visar att i många länder som har gått före med konkurrensutsättning så har resultaten inte motsvarat förväntningarna. Det borde ge oss anledning till eftertanke.

Den andra frågan gäller medlemsstaternas ansvar. Precis som Mathieu Grosch sa ger det förslag som lagts fram för oss en stor portion självständighet till medlemsstaterna, både när det gäller arbetsförhållanden och tillhandahållande av tjänster. Jag anser, för min del, att det inte är vårt ansvar som valda företrädare i EU att besluta om europeisk lagstiftning och sedan överlåta till medlemsstaterna att välja om de vill följa den eller inte. Det är anledningen till att vi med våra ändringsförslag inför krav i själva direktivet, i dess artiklar, angående arbetsförhållanden och löner samt angående tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster. Enligt min uppfattning är det den stora skillnaden mellan ändringsförslagen från De gröna/Europeiska fria alliansen och de kompromissändringsförslag som stöds av grupperna Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater samt Alliansen liberaler och demokrater för Europa liksom vissa av socialdemokraterna.

  Erik Meijer (GUE/NGL). – (NL) Herr talman! För mer än ett århundrade sedan tog staten över sedan de privata postföretagen misslyckats med att sköta sitt uppdrag. Sedan dess har detta varit den främsta garantin för leverans av postförsändelser i tid och till samma pris oavsett vart försändelsen ska. Skillnaderna mellan tätbefolkade områden, där postutdelning är lönsam, och glesbefolkade områden eller avlägsna områden, där utdelningen är dyr, försvann. Sortering och utdelning av post övertogs av professionella som levererade kvalitet. I många fall blev brevbäraren och postkontoret livsviktiga, inte bara för landsbygdsbefolkningen utan också för de ekonomiskt svagaste stadsborna.

Under många år har vi noterat att privata företag är ivriga att köpa de mest lönsamma delarna, där de i bästa fall använder tillfällig personal, däribland studenter, hemmafruar och äldre, för vilka postutdelning inte är livsviktigt. De föredrar att betala dessa personer för det antal brev de hanterar, inte för arbetade timmar, och ersätter postkontoren med kontrakt med livsmedelsaffärer.

Därmed tvingas kunderna nöja sig med lägre kvalitet, och personalen skärs ned kraftigt. Politiker som ser genom fingrarna med denna utveckling orsakar i själva verket ett problem i stället för att lösa det. Vi kommer snart att riskera att regeringen tvingas ge stöd för att hålla de mest förlustbringande delarna av postutdelningen över ytan, medan stora internationella företag kommer att plocka russinen ur kakan och ta över de lönsamma delarna.

De kompromisser som träffats mellan de tre största grupperna kan innebära en fördröjning och försvaga det ursprungliga förslaget och erbjuder inte någon hållbar lösning. Min grupp har lagt fram ändringsförslag och stött andras ändringsförslag, men vi anser att det bästa vore att avvisa förslaget och bibehålla status quo som den på långa vägar bästa lösningen.

  Johannes Blokland (IND/DEM). – (NL) Herr talman! Först av allt vill jag gratulera Markus Ferber till det resultat som har uppnåtts. Efter år av utredningar och debatter har vi nu en fri postmarknad inom räckhåll. Den huvudsakliga vinsten med detta betänkande är att en tidsfrist har fastställts för konkurrensutsättningen av postmarknaden. Det innebär att leverantörerna vet hur de ligger till. Det ger dem en chans att anpassa sin hantering efter detta, om de inte redan har gjort det, och därmed kommer hela sektorns auktoritet att öka. Detta är nödvändigt för att kunna ta upp kriget mot den elektroniska kommunikationen.

En annan vinst är att den specifika situationen i medlemsstaterna uppmärksammas. I och med förslaget erkänns de sociala, geografiska och ekonomiska olikheterna. Medlemsstaterna har lämnat tillräckligt utrymme för att dessa nationella områden ska beaktas på det sätt som passar dem bäst.

Jag ska inte förneka att en del företag i EU står inför hårda tider. Erfarenheten har emellertid lärt oss att det är nyttigt att marknadsanpassa sitt arbetssätt för att skärpa sinnena och ta de tillfällen som uppstår. Jag hoppas att alla postföretag i EU kan och vill ta upp denna kamp.

  Rodi Kratsa-Tsagaropoulou (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Att den europeiska marknaden är stor innebär inte nödvändigtvis att den är effektiv. Den måste erbjuda möjligheter till tillväxt och sysselsättning och en potential för social sammanhållning samtidigt som den håller en hög och konkurrenskraftig internationell standard.

Vår erfarenhet har lärt oss att fri konkurrens bidrar till detta och att man i konkurrensen, som ett affärsmässigt arbetssätt, måste ta hänsyn till befintliga ekonomiska, sociala och territoriella villkor om man ska nå de förväntade positiva resultaten.

Föredraganden Markus Ferber har lyckats – och jag tackar honom för det – att kombinera dessa parametrar, vilket är något av en bedrift i en fråga som posttjänster, som inte bara är en ekonomisk verksamhet utan också är förbunden med traditioner och vardagsliv för EU-medborgarna och med den bild de har av sitt lands effektivitet.

Jag anser att det är viktigt att vårt arbete präglas av en central ambition att garantera en effektiv och bärkraftig samhällsomfattande service, och jag stöder det ändringsförslag som Etelka Barsi-Pataky och andra ledamöter har lagt fram, däribland även jag själv, för att på ett riktigt sätt förbereda den fria konkurrensen, så att dagens direktiv kan tillämpas på avregleringen och skydda inkommande och utgående post samt reklamutskick.

  Saïd El Khadraoui (PSE). – (NL) Herr talman, mina damer och herrar! Reformen av postmarknaden är en mycket känslig fråga, eftersom effekterna av en avreglering självfallet kommer att bli olika i alla länder, beroende på geografin, urbaniseringsgraden och den postmängd som människor skickar. Det är också, som Brian Simpson sa, ett nät med personer som alla kommer i kontakt med.

Jag hyser blandade känslor inför den kompromiss som kommer att bli föremål för omröstning i morgon. Å ena sidan ligger förslaget på centrala områden långtifrån kommissionens ursprungliga förslag och föredragandens ståndpunkt. Jag är tacksam mot Markus Ferber för hans flexibilitet i detta avseende.

Definitionen av tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster har förblivit oförändrad. Tidsfristen har utsträckts med två år. Senast då måste medlemsstaterna anmäla vilken finansieringsmodell de anser vara sannolik. I socialt hänseende har vi genom licenssystemet lyckats se till att alla operatörer måste tillämpa samma löner och arbetsvillkor. Detta är mycket viktigt.

Många frågetecken återstår dock. Är det möjligt med en hållbar finansiering av samhällsomfattande tjänster på en helt avreglerad marknad? Under alla omständigheter? Såvida vi inte förutsätter att skattebetalarna står för räkningen, naturligtvis. Vi har fått otillräckliga garantier på den punkten. Jag menar att det hade varit att föredra om vi, i stället för att fokusera på ett datum och innan vi beslutade oss för att gå vidare med avregleringen, först hade kontrollerat i varje land om konkurrensutsättning är det bästa sättet att modernisera systemet och garantera tillhandahållande av tjänster av kvalitet.

Kompromissen är ett steg framåt, men det är inte tillräckligt. Mycket återstår att göra. Bollen ligger i alltför stor utsträckning hos medlemsstaterna, och jag kommer följaktligen att stödja vissa ändringsförslag som inte antogs i utskottet men som lades fram på nytt av gruppen De Gröna/Europeiska fria alliansen, bland andra.

  Nathalie Griesbeck (ALDE). – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Om nu många av oss är eniga om att ett fullständigt konkurrensutsättande av posttjänsterna 2010 sannolikt kommer att uppmuntra tillkomsten av tjänster av EU-omfattning och kommer att leda till ett omfattande sysselsättningsskapande, så finns det också många bland oss som menar att denna modernisering av postsektorn inte får skada den nuvarande kvaliteten på posttjänster, som är en del av det ekonomiska och sociala livet i alla våra territorier, särskilt de mest avlägsna.

Jag har nämnt det tidigare i februari 2006 när jag talade om de berättigade farhågorna hos våra medborgare, hos postens medarbetare och de traditionella operatörerna. Jag vet också att människor fortfarande hyser vissa farhågor. Sedan dess har parlamentets arbete, med dess varierande lyhördhet, möjliggjort större flexibilitet i definitionen av de samhällsomfattande tjänsterna liksom i fråga om finansieringen, särskilt i och med införandet av kompensationsfonden. Denna skulle möjliggöra en mer rättvis fördelning av kostnaderna för tjänsterna mellan operatörerna, i förhållande till deras deltagande helt eller delvis i utförandet av tjänsterna.

En nära övervakning av genomförandet bör fullgöras av myndigheterna i de olika länderna, särskilt mitt eget, med en ambitiös definition av de samhällsomfattande tjänsterna samtidigt som vi noga uppmärksammar de finansieringsmekanismer som gör det möjligt att ha posttjänster med kvalitet för alla våra territorier, särskilt för medborgarna, arbetstagarna, men framför allt för EU-medborgarna som helhet.

ORDFÖRANDESKAP: ONESTA
Vice talman

  Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk (UEN). – (PL) Herr talman! När det gäller debatten om avregleringen av posttjänster vill jag uttrycka min tillfredsställelse med ändringsförslagen från utskottet för transport och turism angående förslaget som lades fram av Europeiska kommissionen.

De innebär att man möter de nya medlemsstaternas förväntningar på halva vägen. För det första bör vi notera utsträckningen av tidsfristen för fullständig avreglering av marknaden för posttjänster för de nya medlemsstaterna med två år. Postföretagen i dessa länder behöver denna förlängda tidsfrist för att genomföra den nödvändiga omstruktureringen på ett sätt som gör det möjligt för dem att konkurrera med de kraftfulla postföretagen i de gamla medlemsstaterna.

För det andra bör vi framhålla de ytterligare stöden för företag som tillhandahåller ”samhällsomfattande tjänster”, inrättandet av en särskild fond som alla operatörer bidrar till och tillhandahållandet av statlig ersättning till operatörer som tillhandahåller sådana tjänster.

Denna lösning är mycket viktig för länder som Polen, där en stor andel av befolkningen lever på landsbygden, ofta på mycket avlägsna orter, vilket avsevärt fördyrar tillhandahållandet av posttjänster.

  Joost Lagendijk (Verts/ALE). – (NL) Herr talman, mina damer och herrar! Det har sagts vid många tillfällen här i kammaren att det som händer nu, det som vi debatterar nu, är oundvikligt men att konsumenterna inte ska vara oroliga. Tillhandahållandet av tjänster kommer att förbättras samtidigt som priserna sjunker.

Jag skräder inte orden utan säger att vi alla vet att det inte finns några sådana garantier. Vi vet det av erfarenhet, till exempel i Sverige och Storbritannien. På mindre marknader för posttjänster kommer det statliga monopolet säkerligen att ersättas av ett privat monopol, och vi vet alla att detta innebär att det inte finns några garantier för en förbättring av tjänsterna eller prissänkningar.

Uppriktigt sagt, det som ligger mig varmast om hjärtat är ställningen och framtiden för de anställda som nu jobbar inom postsektorn. Jag uttrycker denna känsla av erfarenhet, till exempel från den redan avreglerade sektorn inom den nederländska postmarknaden, där vi noterar att många fasta jobb har förvandlats till osäkra deltidsjobb. Vi måste vara uppriktiga mot medborgarna i EU också när det gäller detta. Allting blir inte bättre per definition av avreglering.

Jag säger detta också utifrån min egen personliga erfarenhet. Min far arbetade inom posten i 40 år, liksom mina farbröder och kusiner. Detta var jobb som man var stolt över, som många människor faktiskt var stolta över. Jag vet att detta tillhör det förgångna, en tillvaro med sådant som togs för givet och som inte kommer tillbaka. Det är inte på grund av nostalgi eller missriktad romantik som jag skulle uppmana oss till att gå tillbaka till den tiden, men jag får ändå en, låt mig säga obekväm känsla inför den osäkra framtiden för många människor som nu arbetar i postsektorn och som är stolta över det, eller människor som är stolta över sina brevbärare.

Det leder också till omfattande tvivel om huruvida detta är det budskap som Europaparlamentet borde sända ut. Vackra löften till konsumenterna, som vi vet att vi inte kan hålla, eller tillkännagivanden av långtgående förändringar för anställda, som vi vet kan få oerhört omfattande följder. Detta är inte min uppfattning om ett socialt Europa.

  Patrick Louis (IND/DEM). – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Konkurrens har sina fördelar, men i en marknadsekonomi finns mycket som måste göras innan vi bara kan gå över till laissez- faire. Därför är fysisk planering ett av villkoren för attraktivitet, ekonomisk effektivitet och livskvalitet. Total privatisering av posttjänsterna kan skada den fysiska planeringen och följaktligen också folkens väl.

Frankrike är inte något platt land med en enhetlig topologi. Därför varierar utdelningskostnaderna för små postförsändelser kraftigtberoende på den plats dit de ska. Om den tjänsten privatiseras innebär det att man förr eller senare kommer att få betala vad det kostar eller också kommer den inte att utföras. Följaktligen kommer landsbygdsområden eller avlägsna områden, som redan riskerar att överges ekonomiskt, att få konkurrensnackdelar som gör att de hamnar i en nedåtgående spiral.

Därför måste vi, här i parlamentet, ännu en gång medge att våra länder är olika till natur och kultur. Därför måste vi ge vart och ett av dem den suveräna friheten att hitta den lösning som passar dem. Den inre marknaden är inte något mål i sig, den är bara ett verktyg för nationernas väl. Låt oss inte glömma bort det, i våra medborgares intresse!

  Corien Wortmann-Kool (PPE-DE). – (NL) Herr talman! Jag vill tacka Markus Ferber för det arbete som han har gjort som föredragande i denna känsliga fråga som berör många medborgare i EU, för det fungerar inte längre med gamla statliga monopol utan affärsmässiga incitament när det gäller att erbjuda varierade och effektiva tjänster till konsumenter och företag. Därför är det bra att dessa monopol, senast vid utgången av 2010, kommer att ha försvunnit, och att mera utrymme kommer att skapas för innovation och ett nytt tjänsteutbud.

Rådet är också delat, men under Markus Ferbers beskydd tar Europaparlamentet återigen täten och erbjuder en lösning på en känslig fråga. Det förslag som nu ligger framför oss är, som jag ser det, ett opartiskt förslag. Det ger oss ett tydligt datum för att lyfta bort monopol och fastslå ömsesidighet.

Det är dock av största vikt med lika spelregler. Det måste råda rättvisa i fråga om tillträde till marknaden, på samma sätt som rättvisa råder för olika intressen. Det är därför som det finns en rad möjligheter för medlemsstaterna när det gäller finansieringen, vilket dock också medför en risk för byråkrati, bristande öppenhet och, indirekt, möjligheter att skydda marknaden. Det är därför som Europeiska kommissionen har den omfattande uppgiften att genomföra mycket kritiska granskningar av medlemsstaternas finansieringssystem och finansieringsvillkor och att kontrollera att konkurrensen är rättvis.

Erik Meijer har fastnat i det förra århundradet, för postmarknaden har genomgått stora förändringar under många år. E-post, Internet och annan kommunikationsteknik har fört med sig många förändringar och förändrat postmarknaden till oigenkännlighet. Detta sker oåterkalleligen på bekostnad av jobben, men en avreglerad marknad utmanar också vår kreativitet. Nya tjänster och nya verksamheter leder till ny sysselsättning, vilket erfarenheten har visat. Denna sysselsättning är mera framtidssäker än att man håller fast vid gamla statliga monopol.

  Robert Navarro (PSE). – (FR) Herr talman! Jag måste först och främst framföra en ursäkt från min kollega, Gilles Savary, som har blivit uppehållen i Bordeaux.

När beslut nu fattas om framtiden för den offentliga postservicen vill jag lyfta fram en särskild aspekt, nämligen finansieringen av de samhällsomfattande tjänsterna. Det förslag som ligger framför oss i dag ska ersätta det som är kvar av det resterande monopolet och syftar till att finansiera de samhällsomfattande tjänsterna på ett enkelt och öppet sätt, med en hel rad komplicerade system som knappast är öppna och vars enda merit torde vara att garantera fri och rättvis konkurrens inom postsektorn. Dessa system omfattar emellertid även kompensationsfonder, och vi vet att de leder raka vägen till ständiga tvister och offentliga stöd som kan leda till processer mot medlemsstater eller ett system som kallas ”pay or play”, betala eller spela, som aldrig förut har prövats och som också skulle kunna leda till ändlösa tvister.

I grunden kan man säga att detta kostsamma system som inrättas är resultatet av ett rent ideologiskt vägval som inte har någonting att göra med postsektorns verkliga effektivitet och kvalitet. I slutändan kommer detta system att leda till en tilltagande minskning av de samhällsomfattande tjänsterna och till slutet för enhetliga avgifter samtidigt som det får en tydlig effekt på jobb och administrativa kostnader.

Det kan vi inte stödja. Posttjänsterna, särskilt i landsbygdsområden, är mer än bara kommersiella tjänster. De utgör ett verktyg för social och territoriell sammanhållning, och att avveckla dessa tjänster är inte rätt sätt att förena EU med dess medborgare.

  Jeanine Hennis-Plasschaert (ALDE). – (NL) Herr talman! Den kompromiss som vi har framför oss är, ärligt talat inget som en liberal kan hurra för. Efter 15 år av debatt har dagen för ikraftträdande trots allt förts fram igen. Dessutom innehåller kompromissen de nödvändiga protektionistiska bestämmelserna för att förhindra fullständig konkurrensutsättning och leder till rättsliga oklarheter.

I många fall är debatterna nationellt vinklade. Särskilt de medlemsstater som de senaste åren har genomfört otillräckliga reformer motsätter sig tydligt en skyndsam och fullständig avreglering. På detta sätt förvägrar de företagen och konsumenterna de fördelar som konkurrensen innebär och härigenom mera effektivitet, kvalitet och innovation. På detta sätt förolämpar de – ursäkta ordvalet – de medlemsstater och postföretag som har gjort det nödvändiga grundarbetet i åratal.

Det är med ännu större förvåning som jag har följt diskussionerna i denna fråga med rådet, som ännu en gång utmärker sig genom att vara frånvarande. Trots alla vackra intentioner och strategier såsom Lissabonstrategin är det högsta mode att skydda sin egen marknad 2007. Därmed kan jag inte stödja de kolleger i parlamentet som lovordar kompromissen eller de som utmålar alla möjliga skräckscenarier och/eller talar om social dumpning.

  Claude Turmes (Verts/ALE). – (DE) Herr talman! Vi gröna försöker bedöma avregleringen utifrån mesta möjliga opartiska och avideologiserade kriterier. Vad kommer den att göra för konsumenten? Vad kommer den att göra för arbetsförhållandena? Vad kommer den att göra för miljön? Mina kolleger Eva Lichtenberger och Pierre Jonckheer har redan beskrivit den ekonomiska politiken och de sociala konsekvenserna. Men det nuvarande förslaget är miljömässigt idiotiskt: Kl. 8.00 kommer den gula postbilen, kl. 9.00 kommer den blåa postbilen, 10.00 den röda postbilen och 11.00 den svarta postbilen. Ingen av bilarna används effektivt: med andra ord, i en tid då vi alla talar om klimatförändringen rör vi till logistiken för brevbäringen fullständigt och orsakar onödig trafik på vägarna.

Det är denna blinda dyrkan av avreglering bland konservativa, liberaler och vissa av socialdemokraterna som äventyrar det viktiga EU-projektet i allmänhetens ögon.

  Etelka Barsi-Pataky (PPE-DE). – (HU) Det fullständiga konkurrensutsättandet av EU:s marknader är ett viktigt steg mot elimineringen av de återstående hindren på EU:s inre marknad. Parlamentets politiska överenskommelse gör det möjligt för dem som tillhandahåller posttjänster och som fortfarande åtnjuter en monopolställning att förbereda sig för konkurrens senast vid 2012 års utgång. Jag gratulerar föredraganden till denna överenskommelse.

Vårt syfte är att EU:s lagstiftning ska göra alla konkurrenskraftiga, så att denna lagstiftning inte utgör någon nackdel för företag som kommer att konkurrera i och med avregleringen av marknaden, utan i stället öppnar nya perspektiv. I detta syfte måste de inkomstkällor som det nu gällande direktivet garanterar vara tillgängliga för de aktuella företagen och posttjänsterna fram till slutet av undantagsperioden.

40 av mina kolleger och jag själv har tagit ett initiativ där det tydligt och bestämt läggs fast vari dessa rättigheter består. Jag ber parlamentet att stödja detta initiativ. Å andra sidan förväntar vi oss att postföretagen använder denna undantagsperiod för att bli riktigt konkurrenskraftiga och att göra det utan att det sker på bekostnad av mindre regioner.

Min kollega Zsolt László Becsey har ofta framhållit att överenskommelsen med parlamentet ger oss möjligheten till en säkrare finansiell grund för de obligatoriska samhällsomfattande tjänsterna, och EU-medborgarna förväntar sig detta av oss. Jag vill därför uppmärksamma var och en av oss på att det fortfarande finns ganska mycket kvar för oss att göra, även sedan direktivet har godkänts.

  Alain Hutchinson (PSE). – (FR) Herr talman! I motsats till den inriktning som majoriteten verkar ha valt i detta parlament vill jag göra mig till talesman för de allra enklaste av våra medborgare, dem för vilka offentlig service utgör ett viktigt arv, ty de själva har inte något arv alls.

Jag vill betona de skadliga och ödesdigra följderna av de mångfaldiga avregleringar som detta parlament har röstat för, på områden som energi, transporter och i dag posttjänster. Ödesdigra följder i den meningen att avregleringen medför väsentliga nackdelar för ett stort antal medborgare, eftersom den har medfört en märkbar försämring av kvaliteten på dessa tjänster – man kan bara studera vad som händer i Sverige – liksom så gott som systematiska prisökningar och förluster av ett stort antal jobb inom offentlig sektor, som nödtorftigt har ersatts av jobb av låg kvalitet.

Detta är anledningen till att jag kommer att rösta med den franskspråkiga belgiska socialdemokratiska delegationen, mot avregleringen av posttjänster, för att försöka förbättra innehållet i förslaget genom ändringsförslag som skulle kunna trygga en del av dessa tjänster, särskilt de ändringsförslag som åter möjliggör för varje medlemsstat att välja modell för det monopoliserade området för att finansiera de samhällsomfattande tjänster som varje medborgare bör komma i åtnjutande av.

  Ona Juknevičienė (ALDE). – (LT) Jag beklagar att vi inte kommer att konkurrensutsätta postmarknaden 2009. Både konsumenter och de som tillhandahåller tjänsterna kommer att förlora på det. Jag gläder mig åt att denna fråga nu diskuteras runtom i Litauen. Jag hoppas att postmarknaden i mitt land kommer att konkurrensutsättas i god tid före 2013. Jag instämmer i att framtiden för samhällsomfattande tjänster inte bör beslutas enbart av marknadskrafterna – det behövs regleringar. Jag anser dock inte att det är nödvändigt med tillfällig finansiering, särskilt om den ska komma från statliga medel. Vissa människor befarar att många kommer att stå utan arbete när postmarknaden avregleras. Forskning och erfarenheter från andra länder visar dock att posttjänsterna utvidgas när marknaden konkurrensutsätts. De flesta anställningarna kommer att finnas kvar. Nya anställningar kommer att skapas hos de nya operatörerna. Jag kommer att rösta för detta dokument som, även om det inte utgör något tecken på mod, är ett steg framåt.

  Christine De Veyrac (PPE-DE). – (FR) Herr talman! Först av allt vill jag gratulera Markus Ferber både till de omfattande insatser som han har gjort under flera månader, till och med flera år, och till att ha varit så öppen och lyhörd, eftersom vi som han vet inte alltid har haft samma åsikter i denna komplicerade fråga.

När nu parlamentet förbereder sig för att rösta om det sista steget i avregleringen av postmarknaden, den som gäller brev som väger under 50 gram, vill jag uttrycka min glädje över vad som förefaller mig vara ett framsteg för användarna. Konkurrens är liktydigt med förbättringar av servicen, vilket har visats av de moderniseringsinsatser som flera statliga postmonopol har genomfört, eftersom de vet att de kommer att tvingas konkurrera med nya operatörer på den nationella marknaden.

Konkurrens är också liktydigt med bättre konkurrenskraft för en sektor med en minskande omsättning och som, om ingenting görs, kommer att kollapsa på grund av förlusterna och slutligen förlora all sin dragningskraft i användarnas ögon. Jag vill inte ge några specifika exempel, men vi tänker alla på exempel från länder där den offentliga sektorn inte längre sköter de posttjänster som användarna har rätt till på ett riktigt sätt.

Om vi i morgon följaktligen bekräftar det sista steget i avregleringen är dock inte konkurrensen något självändamål för mig. Den måste fortfarande vara ett sätt att ge service till användarna, och jag är glad att den text som Europaparlamentet röstade för uttryckligen fastslår att utdelning av post till alla medborgare i EU, var de än bor, är en obligatorisk princip. Jag är också glad att det uttryckligen fastslås i texten att den operatör som ska åta sig samhällsomfattande tjänster och som därför kommer att få ökade kostnader kommer att kunna få finansiering genom avgifter för verksamheter hos konkurrenter som inte har samma åtaganden. Detta kommer alltså att kunna finansieras, om nödvändigt – och varför inte – genom offentligt stöd. Denna typ av finansiering kommer att vara laglig, och varje medlemsstat kommer att kunna tillgripa den. I vilken utsträckning? Det är den fråga som den andra behandlingen och tiden fram till dess avregleringen har genomförts får ge oss möjlighet att besvara.

Jag för min del upprepar en begäran till Europeiska kommissionen som jag gjorde i parlamentsutskottet och genom en skriftlig fråga som inte har besvarats: När avser kommissionen att offentliggöra riktlinjer för beräkning av kostnaderna för samhällsomfattande tjänster? Såväl parlamentsledamöter som medlemsstater måste få reda på kommissionens riktlinjer, vad kommissionen anser ingår eller inte ingår i de samhällsomfattande tjänsterna. I vilket fall som helst behöver vi förtydliganden på denna punkt före den andra behandlingen om vi ska fortsätta att stödja denna text.

  Zita Gurmai (PSE). – (HU) Den europeiska postsektorn utgör 1 procent av EU:s BNP och sysselsätter närmare 3 miljoner människor. Den påverkar således, indirekt, med familjemedlemmar inräknade, omkring 5 miljoner människor. Enligt Price Waterhouse Coopers undersökning finns det enorma skillnader mellan de olika medlemsstaterna i fråga om beredskapen för fullständig avreglering. Sämst ute är de nya medlemsstaternas tillhandahållare av samhällsomfattande posttjänster och de anställda i denna sektor.

En snabb avreglering kan leda till omfattande affärsförluster för statliga postoperatörer. I Storbritannien genomfördes det fullständiga konkurrensutsättandet av marknaden den 1 januari 2006, och på ett år har Royal Mail, det kungliga postverket, förlorat affärer som uppgår till omkring 2 miljoner affärsbrev till konkurrenterna. Många jobb kan också vara i fara: I Tyskland kan enligt direktören för Deutsche Post, det tyska postverket, konkurrensutsättandet av marknaden leda till att så många som 30 000 jobb försvinner om företaget skulle förlora en marknadsandel på 20 procent inom utdelning av lätta brev, en tjänst där man fortfarande har monopol.

Efter noga övervägande av frågan är det inget sammanträffande att majoriteten av utskotten i Europaparlamentet inte anser att 2009 är en godtagbar tidpunkt för ett fullständigt konkurrensutsättande av marknaden utan i stället förslår en senare tidpunkt – 2013 har nämnts. Det är tydligt att vi måste stödja ett fullständigt genomförande av de fyra grundläggande friheterna, inklusive gemenskapsprincipen för tjänster, men ett oeftergivligt villkor för detta är att varje medlemsstat får tillräckligt med tid och en exakt tidtabell som kan övervakas av kommissionen för att förbereda sig själv i tekniskt avseende.

När det gäller avreglering är det dessutom mycket viktigt för att garantera fri konkurrens att alla postoperatörer i sektorn får enhetliga driftsvillkor, för att säkerställa att enhetliga kvalitetskriterier och driftsvillkor tillämpas på de nya operatörer som kommer in på marknaden. Tack, Brian Simpson, för ert enastående samarbete och för att ni har lyssnat till de nya medlemsstaterna.

  Olle Schmidt (ALDE). – Jag hoppas att du lyckas, Markus Ferber. Bättre sent än aldrig! Redan 1993 avreglerades posten i Sverige. Till kollegerna Eva Lichtenberger och Francis Wurtz och andra misstrogna vill jag säga: Sverige är ett utmärkt exempel på att en öppen postmarknad fungerar. Alla undersökningar visar att kunderna är mycket nöjda. Servicen har blivit bättre, öppettiderna längre och tillgängligheten större. I dag finns 40 procent fler postombud än 2001. Ni i Belgien som är oroade, betänk att det ytmässigt går 15 Belgien på ett Sverige. I Belgien bor det nästan 350 invånare per kvadratkilometer, i Sverige 22 och med en helt annan topografi. Posten kommer fram i tid också i mitt avlånga och glest befolkade land och staten behöver inte budgetera extra pengar för att de samhällsomfattande tjänsterna skall uppfyllas.

Nya tider kräver nya lösningar. Räds inte, mina vänner!

Slutligen, ändringsförslag 79 handlar om ärlig redovisning, om att skapa större öppenhet och tydlighet för att undvika orättvis konkurrens och korssubvention.

  Astrid Lulling (PPE-DE). – (FR) Herr talman! Jag måste acceptera det: kampen mot massavregleringen av posttjänster kan inte längre vinnas, vare sig i rådet eller här. Jag har därför avstått från att kämpa för att man ska ta hänsyn till den mycket speciella situationen för posten i mitt lilla land. I själva verket är vår marknad ett mycket attraktivt byte och därmed särskilt eftertraktad eftersom dess kundkrets utgör 70 procent av brevvolymen Till det kan läggas en mycket hög befolkningstäthet och 455 försändelser – brev eller paket – per person och år, dvs. en av de högsta volymerna i Europa. Dessutom är personalkostnaden mer än dubbelt så hög som hos konkurrenterna av historiska skäl som inte har någonting att göra med ineffektivitet hos posten.

Ekonometriska modeller visar att vid full avreglering skulle den del av marknaden som betjänas av vår post reduceras till en liten del på 4 procent, med ett frigörande av 940 överflödiga postjobb av totalt 1 500, varav de flesta inte kan röras eftersom statsanställda har en skyddad ställning. Taxorna skulle behöva femdubblas för att finansiera kostnaden för 100-procentig täckning av det nationella territoriet och för att bibehålla utdelning fem gånger i veckan, om finansiering skulle ske genom stöd via statsbudgeten. Med en totalsumma på 36 miljoner euro skulle man riskera att stjälpa Maastrichtkriterierna avseende offentliga underskott. Det är därför också motiverat att skjuta upp tidpunkten för avreglering till 2013 i mitt lands fall.

Det är därför jag ber er att rösta för min grupps ändringsförslag 62, som kommer att göra det möjligt att minska de negativa konsekvenserna av en fullständig avreglering i mitt land, åtminstone under en viss tid.

  Emanuel Jardim Fernandes (PSE). – (PT) Herr talman! Jag vill gratulera föredraganden, Markus Ferber, till kvaliteten på hans betänkande, och även Brian Simpson till hans insatser för att nå samförstånd om ett utsträckande av tidsfristen för konkurrensutsättning av marknaden och för att se till att de samhällsomfattande tjänsterna fungerar och kan finansieras.

Den slutliga fasen i avregleringen av posttjänster låg långtifrån en konkurrensutsatt marknad där konsumenter, arbetstagare och företag skulle tjäna mest. Den väg som man valde i kommissionens förslag gav inte tillräckliga garantier för att tjänsterna skulle vara samhällsomfattande och förtydligade inte heller hur detta skulle finansieras. Jag stödde därför Brian Simpson i kravet på att kommissionen skulle lägga fram undersökningar om kostnaderna för utförandet av samhälleliga åtaganden i nationella planer och i fråga om reglerna för finansiering av de samhällsomfattande tjänsterna, utifrån medlemsstaternas och deras regioners olika särdrag, inklusive de yttersta randområdena, där kostnaden för att tillhandahålla sådana tjänster ofta är högre.

Först när kommissionen hade samtyckt skulle konkurrensutsättandet av posttjänster för försändelser under 50 gram fortsätta, vilket är anledningen till att jag stöder kompromissen om att fastställa tidpunkten till december 2010, eller december 2012 för de nya medlemsstaterna, eller, vilket jag skulle föredra, december 2011 för alla.

Jag håller också med om de andra möjligheter som uttrycks i ändringsförslag som fortfarande är aktuella i plenum, eftersom konkurrensutsättande skulle vara en dålig åtgärd för sysselsättningen, tillväxten och bibehållandet av de samhällsomfattande tjänsterna om inte de offentliga tjänsterna och deras utförande garanterades. Jag upprepar emellertid att det är grundläggande för utvecklingen av dessa tjänster att vi godkänner en ny tidpunkt i morgondagens omröstning, grundat på ett åtagande som kan innebära vissa kompletterande ändringsförslag.

  Reinhard Rack (PPE-DE). – (DE) Herr talman! ”Brevbäraren har med sig någonting till alla”, som reklamen för det österrikiska postverket lyder. Detsamma kan sägas om Ferberbetänkandet. Avregleringen av sektorn kan ha med sig någonting till alla om den organiseras på ett riktigt sätt och om man garanterar att de tjänster som tillhandahålls kommer att vara till för alla, att posten också kommer att delas ut regelbundet i Alperna och inte bara i de industrialiserade områdena, om man garanterar att anställda kommer att ha bra och säkra arbetsförhållanden och att samhällsomfattande tjänster också kommer att finansieras på de områden som inte är särskilt lönsamma.

Ferberbetänkandet i sin nuvarande form innehåller bra svar på alla dessa frågor, vilket innebär förståndiga bestämmelser för posten, postens anställda och framför allt dess kunder. Med detta betänkande kommer vi att se till att EU har med sig någonting till alla!

  Nicole Fontaine (PPE-DE). – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vi kan inte nog betona att vi i detta ögonblick skapar lagstiftning om posttjänsterna för närmare 500 miljoner EU-medborgare. Följaktligen måste vi göra det med både ekonomisk vilja och klokhet och på ett riktigt sätt analysera de konsekvenser som våra beslut kommer att få för en befolkning som är så stor och så geografiskt utspridd.

Med ekonomisk vilja, eftersom principen att successivt konkurrensutsätta all ekonomisk verksamhet inte bara ingår i själva begreppet den inre marknaden utan inre gränser, utan har ingått i EU:s grundfördrag sedan 1957 och är fördelaktig i många avseenden, som Christine de Veyrac mycket riktigt sa. Det är kommissionens skyldighet och förtjänst att man agerar på ett sådant sätt att denna grundläggande princip genomförs utan otillbörlig protektionism.

Med klokhet, eftersom unionens första mål i själva fördraget är en ännu närmare union mellan våra folk och inte bara mellan våra stater. För att gå framåt måste EU ses som ett mervärde av folket och inte bara ännu ett tvång utan något tydligt berättigande i deras ögon.

Jag vill hylla vår föredragande, Markus Ferber, för hans uppmärksamma lyhördhet genom denna långvariga process, liksom föredraganden för yttrandet från vårt utskott, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, Hannes Swoboda. Jag skulle vilja att omröstningen i morgon följer det senaste EU-toppmötet och är föredömlig i detta avseende. Det framtida förenklade fördraget, som stats- och regeringscheferna enhälligt beslutade om, kommer i själva verket att omdefiniera konkurrens som ett medel för unionen och inte som ett mål. Det kommer att göra skyddet av medborgarna till ett mål för unionen. Därför kommer man att påminna om särdragen hos tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, med företräde för den allmänna principen om fri konkurrens.

Detta är en utmärkt färdplan, för i alla geografiska områden i våra länder är en garanti för posttjänsternas kvalitet en mycket känslig fråga för befolkningarna, vilket har sagts många gånger, eftersom det påverkar deras ekonomiska, sociala och privata vardag. Även om saker och ting måste förändras måste vi göra de nödvändiga övergångarna med måtta och insikt.

Som skuggföredragande för gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater i utskottet för industrifrågor, forskning och energi anser jag att den kompromiss som Markus Ferber föreslår är väl avvägd, och jag ber er, mina damer och herrar, att lägga dogmatismen åt sidan, vad den än gäller, för att stödja denna kompromiss med era röster.

  Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Jag vill tacka alla parlamentsledamöter för deras kommentarer. Med denna omröstning kommer parlamentet att inta en klar och stark ståndpunkt. Detta bör motivera rådet att snabbt komma fram till en lösning.

Låt mig avslutningsvis betona några nyckelfrågor. Många ledamöter tog upp finansieringen av de samhällsomfattande tjänsterna som den främsta utmaningen. Vi bör komma ihåg att det finns en stor skillnad mellan olika nationella situationer och att det inte nödvändigtvis finns någon nettokostnad för de samhällsomfattande tjänsterna. Det är därför nödvändigt att det tredje direktivet om posttjänster ger största möjliga flexibilitet för fördelning av orättvisa bördor och organiserande av kompensationsmekanismer. Så vitt vi kan se syftar inte ändringsförslagen till att ändra detta tillvägagångssätt.

Kommissionen noterar också de ändringsförslag som gäller tidpunkten för en total öppning av marknaden. Frågan kommer också att vara väsentlig vid diskussionerna med rådet. Vissa medlemsstater vill ha mer tid medan andra medlemsstater redan har öppnat sina marknader eller kommer att göra detta före 2009. Ett betydande antal medlemsstater instämmer i kommissionens förslag i detta avseende.

Parlamentet föreslog att dessutom be kommissionen om stöd och vägledning för genomförandet av detta direktiv efter dess ikraftträdande men före den 1 januari 2009. Kommissionen har alltid varit redo att stödja medlemsstaterna och har gjort detta vid många tillfällen. Den har emellertid gjort så på ett självständigt sätt vilket, som ledamöterna kommer att förstå, är av särskild betydelse i samband med dess ansvar enligt avdelning VI i EG-fördraget. Så låt mig tala klarspråk. Kommissionen kommer inte att svika medlemsstaterna när en lagstiftare väl har antagit detta viktiga direktiv.

Kommissionen vill att den inre marknaden för posttjänster ska vara en framgång. Vi vill detta för våra kunder och för aktörerna, och för de många tusentals postanställda som ser till att posten är en av våra mest uppskattade tjänster. Kommissionen kommer att göra sitt bästa för att bidra till detta.

Ett stort antal ändringsförslag ligger på bordet. Jag har ordnat så att en översyn av kommissionens ståndpunkt om ändringsförslagen ska överlämnas till parlamentets administration för att tas med i förhandlingsreferatet⁽¹⁾. Åter skulle jag vilja tacka föredraganden, Markus Ferber, och betona vikten av att gå vidare med denna lyhörda och viktiga dossier.

Kommissionens ståndpunkt om parlamentets ändringsförslag

A. Ändringsförslag som kommissionen kan acceptera, kan acceptera i princip/delvis och/eller kan acceptera om de omformuleras:

1, 2, 3, 4, 8, 9, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 20, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 35, 37, 39, 41, 44, 46, 47, 49, 51, 52, 53, 55, 56, 60, 63, 65, 75, 76, 79, 80, 82, 83.

B. Ändringsförslag som kommissionen inte kan acceptera:

5, 6, 7, 10, 19, 21, 22, 23, 24, 34, 36, 38, 40, 42, 43, 45, 48, 50, 54, 57, 58, 59, 61, 62, 64, 66, 67, 68, 69, 70, 71, 72, 73, 74, 77, 78, 81, 84.

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon, onsdag.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE), în scris. – Apreciez ca extrem de favorabila sustinerea Parlamentului European pentru diversificarea activitatii operatorilor poştali prin furnizarea de servicii ale societăţii informaţionale, amendament la care ţin pentru că asigură atât supravieţuirea operatorilor tradiţionali de poştă în era digitală, cât şi posibile surse alternative de finanţare pentru serviciul universal.

Am convingerea că cel mai important factor de progres este concurenţa, aceasta conducand la o mai bună calitate a serviciilor şi la preţuri mai mici.

În România legislaţia prevedea deja data de 1 ianuarie 2009 pentru eliminarea zonei rezervate, iar în unele state membre liberalizarea totală a avut deja loc.

Textul aprobat de Parlament este un text de compromis care permite liberalizarea totală a serviciilor poştale, dar dă dovadă de solidaritate cu statele care au nevoie de mai mult timp pentru acest proces. Directiva propune şi solutii pentru finanţarea serviciului universal, fara însă să fixeze o modalitate de calculare a costurilor. Asteptam solutia Comisiei pana in septembrie.

Este esenţial ca serviciile poştale să fi accesibile şi disponibile chiar şi într-un cătun cu doar câteva familii, situat în vârf de munte sau pe o insulă, iar calitatea locurilor de munca din domeniul serviciilor postale sa fie asigurata si dupa deschiderea totala a pietei.

  Reinhard Rack (PPE-DE). – (DE) Herr talman, kommissionsledamot Charlie McCreevy framhöll mycket riktigt att detta är ett viktigt inslag i europeisk lagstiftning. Han uppmanade också rådet att låta sig vägledas på rätt sätt av dessa förslag. Tyvärr är rådet inte närvarande vid detta viktiga lagstiftningsärende. Det kanske vore idé att tala om för portugiserna att det redan är den 10 juli, och att de har innehaft ordförandeskapet sedan den 1 juli.

  Talmannen. – Tack för ert anförande, vi ska skicka ett telegram till Lissabon.

(1) Se nedan.