Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 10 juli 2007 - Strasbourg

10. Röstförklaringar

- Betänkande: Jacek Saryusz-Wolski (A6-0216/2007)

  Andreas Mölzer (ITS), skriftlig. – (DE) Kiev är inte alls så långt borta från ”vägen till Bryssel” som en del kanske tror. En otvetydig reträtt från Moskva, som Lukasjenko sedan någon tid ser ut att förbereda, skulle få konsekvenser, inte minst för olje- och gasleveranserna. Varje instabilitet i detta område skulle även få konsekvenser för Europeiska unionen.

Även om den senaste utvidgningsrundan innebär att vi har nått gränsen för våra möjligheter så har det ännu inte beslutats om vi ska respektera ryskt inflytande i de post-sovjetiska territorierna, eller om vi ska fortsätta att blint apa efter Förenta staternas strävan att expandera i Östeuropa. Trots den sicksackkurs som blir följden och ett spänt politiskt läge i Ukraina ligger det i våra intressen att fördjupa de vänskapliga förbindelserna med Ukraina. I fråga om den förtroendeskapande åtgärden att lätta på viseringsrestriktioner bör vi i alla fall se till att den gamla skandalen klaras upp helt och hållet och att systemet inte kommer missbrukas mer.

- Betänkande: Jean-Marie Cavada (A6-0265/2007)

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. (PT) I enlighet med villkoren i 2005 års anslutningsfördrag för Bulgarien och Rumänien skapades ett förenklat system som möjliggjorde deras anslutning till konventioner och protokoll som upprättats på grundval av artikel 34 i EU-fördraget eller artikel 293 i EG-fördraget utan krav på att förhandla om eller upprätta särskilda anslutningsprotokoll till dessa konventioner, vilket minskade den omfattande byråkrati som kravet på ratificering av de tjugosju medlemsstaterna skulle medföra.

Följaktligen innehåller bilagan en förteckning över sju konventioner och protokoll på området rättsliga och inrikes frågor där den aktuella konventionen återfinns.

Jag välkomnar detta slags initiativ som syftar till att minska gemenskapens byråkrati och det övermått av tid som tas i anspråk av så enkla frågor som denna.

Därför stöder jag det beslut i rådet där datum fastställs för när konventionen av den 26 juli 1995 om användning av informationsteknologi för tulländamål och dess protokoll ska träda i kraft i Bulgarien och Rumänien.

- Betänkande: Genowefa Grabowska (A6-0260/2007)

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig – (PL) – Jag röstar för Genowefa Grabowskis betänkande om Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europolkonventionen av den 26 juli 1995.

I enlighet med anslutningsakten för Bulgarien och Rumänien till Europeiska unionen kan dessa stater ansluta sig till konventioner som upprättats av medlemsstaterna på grundval av artikel 34 i Fördraget om Europeiska unionen med ett förenklat förfarande. Av denna anledning krävs inga förhandlingar eller särskilda anslutningsprotokoll som också skulle innefatta kravet på att de ratificeras av gemenskapens medlemmar. Allt som krävs är att rådet, efter samråd med Europaparlamentet, antar ett beslut som fastställer datum för när Europolkonventionen börjar gälla tillsammans med erforderliga protokoll.

Rådet bör också ta hänsyn till att nya datum för när de tre protokollen börjar gälla är den 30 november 2000, 28 november 2002 och 27 november 2003.

- Betänkande: Alexander Stubb (A6-0215/2007)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för min kollega Alexander Stubbs utmärkta betänkande om Europeiska revisionsrättens särskilda rapport om utgifter för översättning vid kommissionen, parlamentet och rådet. Jag är glad att jag fick lägga fram ett ändringsförslag där jag djupt beklagar att fler och fler dokument och meddelanden – inte minst kompromissändringsförslag när man röstar om dem i utskotten – och exempelvis bilagor till betänkanden endast förekommer på ett språk. Denna tendens strider mot behovet att upprätthålla en demokratiskt fungerande modell där EU engagerar olika människor från olika kulturer och med olika språklig bakgrund. Vår modell kan vara av nytta för andra områden i världen, inte minst Medelhavsområdet, och vi måste respektera användningen av olika språk. Jag beklagar att jag inte kunde förhindra att man i betänkandet uppmuntrar parlamentsutskotten och delegationerna att så långt som möjligt lägga fram texter endast på ledamöternas och suppleanternas språk och att man begär att andra språkversioner ska levereras på begäran. Denna senare begränsning kommer att få till följd att parlamentsledamöterna hindras från att följa det arbete som görs i andra utskott än deras eget.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Respekt för de officiella språken i varje medlemsstat i Europeiska unionen är fastställd i fördragen. Men uppfattningen att en del översättningar är överflödiga stärks på grund av finansieringsfrågan och genom att man åberopar behovet av att fastställa prioriteter och restriktioner som till exempel dokumentens omfattning. Vi accepterar inte dessa riktlinjer eftersom de motverkar respekten för flerspråkighet.

Därför hävdar vi åter att vi bestämt avvisar varje försök att begränsa användningen av något officiellt (och arbets-) språk i Europeiska unionen på grund av höga kostnader. Ett exempel på detta är, som vi vid rätt tillfälle påpekade, de rådande kriterier som bestämmer vilka språk som används i de parlamentariska AVS–EU-församlingarna och som på ett diskriminerande sätt omöjliggör användningen av portugisiska.

Vi avvisar också en minskning av antalet tolkar och översättare under föregivande av felaktiga budgetskäl, och varje oklarhet eller försämring gällande deras arbetsförhållanden i parlamentet, kommissionen eller rådet genom att gynna utläggning på entreprenad av dessa tjänster som är väsentliga för att institutionerna ska fungera tillfredsställande och för att garantera medborgarna i de olika medlemsstaterna i Europeiska unionen tillgång till relevant information på deras eget språk.

  Bairbre de Brún and Mary Lou McDonald (GUE/NGL), skriftlig. Vi avstod från att rösta om dagens betänkande av Alexander Stubb eftersom vi är oroliga för att termen ”kontrollerad fullständig flerspråkighet” skulle kunna utnyttjas för att begränsa den mängd skriftligt material som finns tillgängligt för iriska talare i jämförelse med talare av andra officiella språk och arbetsspråk. För närvarande är det en uppsättning tjänster vilka skulle kunna göras tillgängliga på iriska som inte har gjorts tillgängliga eftersom Europaparlamentets administration inte visar någon önskan att göra detta. Sådana onödiga begränsningar som åläggs det iriska språket som arbetsspråk bör tas bort.

Vissa av förslagen i Alexander Stubbs betänkande som gäller respekt för flerspråkighet, kvalitetskontroll, tillfredsställelse hos användarna, system för översättningsminnen och en gemensam termdatabas är positiva.

  Andreas Mölzer (ITS), skriftlig. – (DE) Europeiska revisionsrättens kritik av den 25-procentiga ökningen av översättningskostnaderna, som inte bara kan förklaras av ökningen av antalet officiella språk från 11 till 21 bör granskas ingående. Av den anledningen är det värt att överväga om det i framtiden inte skulle vara fördelaktigt att dela upp översättningskostnaderna i målspråk för att bättre kunna utvärdera behov, efterfrågan och översättningsvolym. Vi behöver också en strategi för de pågående föranslutningsförhandlingarna, för om enbart Makedonien har sex officiella språk kommer vi snart att ha vårt eget Babels torn.

När all information har blivit tillgänglig kommer möjligheterna till rationella besparingar att bli tydliga. Men denna granskning bör inte missbrukas så att ännu viktigare EU-dokument klassas som ”arbetsdokument” eller ”bilagor” för att stänga dörren för kravet på fullständig översättning. Särskilt bör användningen av tyska främjas på grund av språkets betydelse som det mest allmänt talade modersmålet och det näst viktigaste främmande språket i EU.

  Marianne Thyssen (PPE-DE), skriftlig. – (NL) Fru talman! Jag röstade för betänkandet av Stubb eftersom jag instämmer med kärnan i det.

Våra åtgärder bör även fortsättningsvis grunda sig på fullständig flerspråkighet av respekt för principerna om alla medborgares jämställdhet, och till förmån för bästa tänkbara kommunikation och demokrati. Men samtidigt bör vi iaktta försiktighet när det gäller kostnader, för om vi inte gör det riskerar vi att förlora samhällets stöd för flerspråkigheten inom vår institution.

– Betänkande: Mulder (A6-0275/2007)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för min kollega Jan Mulders betänkande om minskning av de administrativa kostnader som orsakas av EU-lagstiftningen. Kommissionens mål med bättre administration måste uppmuntras och kontrolleras. Meningslösa administrativa kostnader är våra samhällens gissel och grundar sig på rättsstatsprincipen, som ibland inte tar hänsyn till att inflation i lagstiftning innebär att dess värde minskar, för européerna tillämpar inte meningslösa och kostsamma bestämmelser. Det är inte omöjligt med en 25-procentig minskning av de administrativa kostnaderna fram till 2013, under förutsättning att vi gör en djupgående analys av vad som står på spel och inte glömmer att skenbara besparingar kan vara betydligt kostsammare.

Alla vet att medelmåttighet är betydligt dyrare än kvalitet på lång sikt. Om vi hela tiden måste kämpa mot alla meningslösa lagar och de administrativa kostnader de leder till, måste vi se till att vi reglerar de ekonomiska aktiviteterna noggrant och bedömer dem på rätt sätt, i konsumenternas och producenternas bästa intresse.

  Andreas Mölzer (ITS), skriftlig. – (DE) Om vi fortsätter att trolla fram nya EU-organ bara för att blidka nationella känslor, och deras uppgifter sammanfaller med redan existerande, bör vi verkligen inte vara förvånade över alltmer högljudd kritik för tilltagande byråkrati, okontrollerade organisatoriska dumheter och onödiga arbetstillfällen. Medborgarvänlighet kräver mer än e-förvaltning och liknande PR-jippon, och vi måste undvika och minska överlappning.

Vi bör också utnyttja rådande besparingsmöjligheter. De omfattar: begränsning av parlamentets sammanträden till en enda plats, fastställande av utgifter på grundval av vilka verkliga kostnader som uppkommer, ett förstklassigt system för bedrägeribekämpning och faktiskt återvinnande av bidrag som har betalats ut på oriktiga grunder, jämte de miljoner som kan sparas genom att inte pracka på motvilliga medborgare utvidgningar. EU bör framför allt inte följa en del medlemsstaters exempel där ett tilltagande antal invandrare tas upp i förvaltningen. Det kommer att vålla ohjälplig skada för skapandet och utvecklingen av en europeisk identitet.

– Betänkande: Wallis (A6-0257/2007)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för min kollega Diana Wallis betänkande om Europaparlamentets och rådets förslag till förordning om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II). Denna extremt komplexa fråga är ett steg i riktning mot en harmonisering av medlemsstaternas oförenliga lagbestämmelser när det gäller utomobligatoriska förpliktelser, det vill säga följderna av trafikolyckor, orättvis konkurrens, miljöskador, ärekränkningar och mer allmänt kränkning av individernas rättigheter, etc.

Totalt sett har medlemsstaterna inte lyssnat tillräckligt på Europaparlamentet, och de oräkneliga undersökningar och betänkanden som ska väga upp följderna av detta avtal kommer att bli mycket viktiga när vi återgår till denna viktiga fråga. Hur kan vi till exempel i fråga om trafikolyckor nöja oss med att tillämpa lagstiftningen i det land där olyckan ägde rum, och inte lagarna i det land som offret kommer ifrån, och är vi säkra på att enbart skälen i denna förordning kommer att göra det obligatoriskt för domstolarna att bedöma förluster? Hur ska vi klara av ärekränkningar i samband med en globaliserad och dematerialiserad press? Det finns många exempel. Vi har ett omfattande arbete framför oss i dessa frågor.

  Bruno Gollnisch (ITS), skriftlig. – (FR) Jag vill gratulera föredraganden till den väl avvägda text som hon lägger fram för oss. Syftet med denna text är att upprätta en enhetlig rättslig ram för förhållandet mellan internationell privaträtt och andra gemenskapsinstrument.

Denna förordning om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (”Rom II”) syftar till att harmonisera nationella regler om lagkonflikter. Dessa regler avgör vilken lag som ska tillämpas på utomobligatoriska förpliktelser, till exempel i samband med trafikolyckor, produktansvar, otillbörlig konkurrens och miljöskador.

Vi är för principen om att anta standardiserade regler om lagkonflikter, även om vi inte får glömma att de fortfarande måste vara tillräckligt tydliga och exakta. Det var inte fallet med de omstridda bestämmelserna om ärekränkning i medier. Yttrande- och pressfriheten måste skyddas och kunna utövas fullt ut. I brist på regler om skydd för redaktionsfrihet var det i det här fallet förnuftigt att utesluta bestämmelserna om kränkningar av personlighetsskyddet i medier från tillämpningsområdet för ”Rom II”.

Vi kommer därför att rösta för detta betänkande.

– Betänkande: Trakatellis (A6-0184/2007)

  Françoise Grossetête (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag är mycket glad över antagandet av den kompromiss som förhandlats fram med rådet om ett andra gemenskapsprogram för åtgärder på hälsoområdet 2007-2013.

Europeiska unionen kan inte längre vara utan ett gemensamt hälsoprogram med gemensamma offentliga investeringar. Det är olyckligt att budgeten har bantats ner. Ett stort antal investeringar krävs innan vi kan få preventiva och tekniska resurser. Prevention är bättre än vård, och god information om livsstil eller en sundare diet för att minska dödligheten på grund av allvarliga sjukdomar är en viktig förutsättning. Det är också nödvändigt att göra tekniska lösningar allmänt tillgängliga i krissituationer. Allmän tillgång på defibrillatorer är ett av många exempel.

Men hälsa kan inte reduceras till en enkel fråga om bokföring. Det är framförallt också en förmån för alla. Att göra patienter mer ansvarskännande är en central faktor. Att införa tydliga och tillämpliga bestämmelser i hela Europeiska unionen är otvivelaktigt den mest framstegvänliga vägen.

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Det åtgärdsprogram som lagts fram som rådets gemensamma ståndpunkt syftar inte till att skydda och förbättra folkhälsan utan till att få bukt med problemområden, utvidga kommersialiseringen och privatiseringen av hälsovårdstjänster och hjälpa privata företagsgrupper att bryta sig in på vad som är en lönsam sektor för kapital.

Statens ansvar och åtagande för att skydda och förbättra folkhälsan överförs till lokala myndigheter, till icke statliga organisationer, till ”civilsamhället”, medan personligt ansvar uppmuntras som den i grunden avgörande faktorn för folkhälsan.

Kapitalistiska omstruktureringar inom folkhälsosektorn hör till EU:s vanliga arbetarklassfientliga politik, de allt sämre försäkringsvillkoren och den allt högre pensionsåldern för arbetstagarna. Vi motsätter oss helt och hållet de arbetarfientliga förslag som ingår i gemenskapsprogrammet för åtgärder på folkhälsoområdet.

Greklands kommunistiska parti kämpar för helt offentliga hälso- och socialtjänster som svarar mot arbetande familjers aktuella behov.

– Betänkande: Sornosa Martínez (A6-0218/2007)

  Ivo Belet (PPE-DE). – (NL) Fru talman! Jag är här precis i mitten. Låt mig komma med ett kort yttrande om att minska användningen av kvicksilver, vilket alla är för. Det är en god sak eftersom användningen av kvicksilver i många sektorer har trängts undan och måste avlösas av andra material, men ett totalförbud för traditionella föremål, omfattande den traditionella kvicksilverbarometern, är enligt vår uppfattning att gå för långt.

Nyligen besökte jag företaget Dingens i den belgiska staden Leopoldsburg där man i årtionden har visat att kvicksilverbarometrar kan tillverkas på ett hållbart och ekologiskt ansvarsfullt sätt. Dessutom har dessa traditionella barometrar en obegränsad livslängd, till skillnad från deras digitala efterföljare som fungerar med hjälp av batterier och därför förbrukar energi. Eftersom tillverkarna av traditionella barometrar även har blivit skickliga på att underhålla dessa apparater på ett hållbart sätt hamnar kvicksilver från barometrar inte längre i avfallshanteringen.

Jag vill därför uppmana kommissionen – och detta är mitt slutliga inlägg – och alla som är berörda att i detta skede sända ett budskap till den berörda sektorn, och till förmån för bedömningen som har tagit två år, om att ta vederbörlig hänsyn till denna med rätta särskilda situation för kvicksilverbarometrar så att de förhoppningsvis även fortsättningsvis uppfyller kraven för undantagssystem.

  Philip Claeys (ITS). – (NL) Tack, fru talman! Jag röstade för ändringsförslag 1 och 2, eftersom jag är av den uppfattningen att tillverkning av traditionella barometrar måste förbli ett alternativ. Jag ogillar varje slags EU-inblandning som leder till att inte bara traditionella bruk och tillverkningsmetoder utan även sysselsättning slås ut.

Dessutom är frågan verkligen om förbudet mot kvicksilverbarometrar skulle vara en effektiv åtgärd. Andra former av kvicksilveranvändning är mycket mer utbredda och mycket mer problematiska än tillverkningen av barometrar. Dessutom kräver kvicksilverbarometrar inte några batterier, de har en obegränsad livslängd.

Parlamentet har än en gång lyckats missa ett tillfälle att vederbörligen redogöra för en specifik realitet, nämligen att små och medelstora företag har en avgörande ställning i vår ekonomi och i Europa. Vad dessa små och medelstora företag behöver är allt annat än ännu mer beskäftighet och inblandning från unionens sida.

  Jim Allister (NI), skriftlig. (EN) Jag röstade för ändringsförslagen om att undanta barometrar från denna alltför normativa lagstiftning, och när ändringsförslagen förkastades röstade jag mot betänkandet.

Totalförbudet mot instrument som innehåller kvicksilver leder till att en mångårig hantverksindustri i Förenade kungariket förstörs, och är resultatet av en överdriven inblandning av Bryssel som går mycket längre än vad som är nödvändigt eller vettigt.

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag välkomnar det kloka beslut som fattats i och med rådets gemensamma ståndpunkt som tar upp de flesta av de ändringsförslag som antagits av Europaparlamentet. Den största skillnaden mellan parlaments och rådets ståndpunkt hänför sig till kvicksilverbarometrar och de undantag som ska gälla, med hänsyn till att det förbud som sedan skulle införas bara skulle gälla nya kvicksilverbarometrar, eftersom barometrar som redan är i omlopp alltid kan säljas vidare, repareras och underhållas.

Mot bakgrund av kvicksilvrets mycket farliga egenskaper och den mycket större mängd kvicksilver som finns i traditionella barometrar än i till exempel febertermometrar är rådets föreslagna lösning att bevilja ett begränsat undantag en välavvägd kompromiss. Syftet är att bevilja ett tillfälligt undantag för att låta tillverkare av traditionella barometrar anpassa sig till de nya åtgärderna.

  Françoise Grossetête (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag välkomnar antagandet av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 76/769/EEG när det gäller begränsning av utsläppandet på marknaden av vissa mätinstrument som innehåller kvicksilver.

Jag är för att begränsa försäljningen till allmänheten av mätinstrument som innehåller kvicksilver som har varit förbjudna i Frankrike sedan 1998.

Rådets gemensamma ståndpunkt som godkänts av parlament innebär en avvägning som medger både en minskning av utsläppen av kvicksilver i miljön och en övergångsperiod för vissa artiklar som traditionella barometrar. En övergångsperiod på två år efter datum för direktivets ikraftträdande kommer att ge berörda näringar möjlighet att utveckla sin teknologi för att tillverka kvicksilverfria apparater.

  James Nicholson (PPE-DE), skriftlig. (EN) Jag är bestört över att vi fortfarande utarbetar lagstiftning som leder till att arbetstillfällen riskeras, utan att ge några verkliga miljöfördelar. Förenade kungarikets barometertillverkning är, precis som i andra medlemsstater, ett traditionellt hantverk som går flera århundraden tillbaka i tiden. Användningen av kvicksilver måste naturligtvis kontrolleras ordentligt, och vi har gjort avsevärda framsteg med närliggande frågor under de senaste åren, såsom lagring och export. Det bör emellertid vara möjligt att trygga den traditionella barometertillverkningen genom att se till att lämpliga säkerhetsvarningar osv. används. Det finns inget behov av att förstöra ett gammalt hantverk bara för att det är lättare att ha en lagstiftning som passar alla. Det sociala Europa betyder ingenting om det innebär att personer som sysslar med traditionella hantverk förlorar arbetet.

  Marianne Thyssen (PPE-DE), skriftlig. (NL) Fru talman, mina damer och herrar! Kvicksilver är en farlig produkt som bör hanteras med erforderlig försiktighet. Ingen här i parlamentet tvivlar på det. Denna ståndpunkt har parlamentet i dag olyckligtvis med avseende på omröstningen om betänkandet av Sornosa Martínez drivit in absurdum, vilket jag djupt beklagar.

Genom att hålla fast vid ett fullständigt förbud mot tillverkning av traditionella barometrar har kommissionen, i dag med stöd av en majoritet i parlamentet, gett dödsstöten åt en sektor som representerar 360 år av europeisk tradition. Att alla tillverkare av barometrar i Europeiska unionen bara svarar för några få tiondels procent av den årliga kvicksilverförbrukningen, kvicksilver som för övrigt återvinns till 100 procent, gör bara saken än värre. I dag vägleddes vi uppenbarligen inte av sunt förnuft i vårt beslut.

– Betänkande: Westlund (A6-0153/2007)

  Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. Omröstningarna om Westlunds betänkanden handlar inte bara om vilka livsmedelstillsatser som får användas. De handlar framför allt om vem det är som skall besluta i enskilda frågor som rör livsmedelstillsatser.

I motsats till föredraganden anser vi moderater inte att Europaparlamentet ska värdera och fatta beslut om att godkänna enskilda livsmedelstillsatser, till exempel utifrån sådana detaljer som vilka risker enskilda livsmedelstillsatser utgör för allergiker. Det innebär en politisering av viktiga frågor som bör beslutas på vetenskaplig grund och på myndighetsnivå. Vi avvisar därför förslaget om utökat medbeslutande för parlamentet.

I konsekvens med detta har vi röstat emot alltför detaljerade regleringar i dagens omröstning.

– Betänkande: Westlund (A6-0154/2007)

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Herr kommissionsledamot! Jag stödde det mer flexibla godkännandet av livsmedelstillsatser. Kommissionen bör särskilt titta på dessa tillsatsers påverkan på miljön och hälsan. Om jag får lov skulle jag vilja fästa er uppmärksamhet på det stora antalet människor med allergier som i sin livsföring är beroende av att hålla en glutenfri diet. Förutom många specialtillverkade varor köper de vanliga livsmedel som vanligtvis inte innehåller gluten. Tillsatser måste märkas ordentligt så att konsumenterna inte vilseleds. Tillverkare och kontrollanter bortser ofta från att märkningen av varje produkt tydligt måste utvisa om den innehåller gluten. Statistiskt sett får européer som lider av livsmedelsallergier tyvärr inte tillräcklig information när de gör sina inköp så att deras livsmedelssortiment antingen är begränsat, eller i ännu värre fall riskerar de sin hälsa. Jag uppmanar därför kommissionen att övervaka en riktig undersökning av gluten i tillsatser och att verka för fullständig märkning av alla livsmedel så att den blir begriplig även för européer med en glutenfri diet.

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för det utmärkta betänkandet av min svenska kollega, Åsa Westlund, om livsmedelstillsatser. Medan det är normalt att förenkla Europeiska kommissionens uppdrag genom att samtycka till att beslut om godkännande av livsmedelstillsatser bör antas enligt kommittéförfarandet, måste kommissionen för sin del ta hänsyn till de synpunkter som parlamentet i flera år nu kontinuerligt har kommit med om den nya förordningen om livsmedelstillsatser, och om den nya förordningen om fastställande av ett enhetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer.

Dessa synpunkter gäller framför allt miljön, folkhälsan och allergiker. Vi bör vara glada över att det i den gällande lagstiftningen fastställs att godkännandet av tillsatser inte får vilseleda konsumenterna. Men färgämnen ger ibland intryck av att ett livsmedel innehåller frukt när så inte är fallet. Konsumentskyddet måste därför förstärkas på den här punkten utan att det drabbar tillverkarna.

  Thomas Wise (IND/DEM), skriftlig. (EN) Även om jag håller med om principerna i ändringsförslagen om märkning av genetiskt modifierade organismer (GMO), lade jag ned min röst eftersom jag anser att dessa frågor bör hanteras av de nationella regeringarna och inte bli en EU-befogenhet.

- Betänkande: Doyle (A6-0177/2007)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för min värderade irländska kollega Avril Doyles utmärkta betänkande om Europaparlamentets och rådets förslag till förordning om livsmedelsenzymer och som innehöll ändringar av flera existerande texter. För att ta bort handelshindren och förhindra inte bara rättslig osäkerhet, utan också varierande normer för folkhälsa och konsumentskydd bland medlemsstaterna, är det mycket viktigt att vi på gemenskapsnivå harmoniserar bestämmelserna om användningen av enzymer inom livsmedelssektorn, som har utvecklats avsevärt under de senaste åren (bakverk, ost, öl, fruktjuice, stärkelse etc.).

Omfattande vetenskaplig och teknisk utveckling, som gör det möjligt att tillverka nya enzymer från genetiskt modifierade mikroorganismer, måste göra att vi accepterar utsikterna till harmoniserad lagstiftning om användningen av livsmedelsenzymer inom EU. Detta är till stort gagn för konsumenterna och producenterna, under förutsättning att vi inte får en alltför kostsam typ av lagstiftning.

– Betänkande: Drčar Murko (A6-0185/2007)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för det utmärkta betänkandet av min svenska kollega, Åsa Westlund, om livsmedelstillsatser. Medan det är normalt att förenkla Europeiska kommissionens uppdrag genom att samtycka till att beslut om godkännande av livsmedelstillsatser bör antas enligt kommittéförfarandet, måste kommissionen för sin del ta hänsyn till de synpunkter som parlamentet i flera år nu kontinuerligt har kommit med om den nya förordningen om livsmedelstillsatser, och om den nya förordningen om fastställande av ett enhetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer.

Dessa synpunkter gäller framför allt miljön, folkhälsan och allergiker. Vi bör vara glada över att det i den gällande lagstiftningen fastställs att godkännandet av tillsatser inte får vilseleda konsumenterna. Men färgämnen ger ibland intryck av att ett livsmedel innehåller frukt när så inte är fallet. Konsumentskyddet måste därför förstärkas på den här punkten utan att det drabbar tillverkarna.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. (EN) Jag kommer att rösta för detta betänkande. Jag välkomnar särskilt åtagandet om märkning av GMO. Jag delar inte helt de farhågor som har uttryckts av några av mina kolleger när det gäller säkerheten för GMO. Min bedömning är annorlunda. Som vetenskapsman anser jag att GMO har en funktion att fylla. Jag accepterar emellertid att andra har rätten att göra sina egna val. Genom märkning kan de som har en annan syn på saken än jag undvika och välja att inte använda sådana produkter.

– Betänkanden: Westlund (A6-0154/2007) och Drčar Murko (A6-0185/2007)

  Gerard Batten (IND/DEM), skriftlig. (EN) Även om vi håller med om principerna i ändringsförslagen om märkning av GMO, lade UKIP-partiet ned sina röster eftersom dessa frågor bör hanteras av de nationella regeringarna och inte bli en EU-befogenhet.

  Nigel Farage (IND/DEM), skriftlig. (EN) Ändringsförslag 38 – enligt vilket livsmedelstillsatser som framställts från, med eller av GMO ska anges genom märkning – får mig att vilja lägga ned min röst (snarare än att stödja det), trots att tanken är god, vilket beror på den farliga och stelbent odemokratiska källan (EU-institutionerna). Med andra ord anser jag att ett centralistiskt EU-styre, utan demokratisk ansvarsskyldighet, är ett större hot mot civilisationen än omärkta livsmedelstillskott som härrör från GMO. Därför lägger jag hellre ned min röst än röstar för detta ändringsförslag.

– Betänkanden: Westlund (A6-0153/2007 och A6-0154/2007), Doyle (A6-0177/2007) och Drčar Murko (A6-0185/2007)

  Françoise Grossetête (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för det paket som hänför sig till rationaliseringen av förfaranden för godkännande, användning och konsolidering av direktiv om tillsatser och aromer samt harmoniseringen av lagstiftning som avser enzymer.

Ett visst antal ytterligare garantier har införts för att säkerställa öppenheten i beslut samt konsumentskyddet och jag är mycket glad över det. Målet för framtida lagstiftning kommer att vara att garantera konsumentskydd och livsmedelssäkerhet medan livsmedelsberedningsindustrins innovations- och konkurrenskraft bibehålls.

Livsmedelsindustrin använder många naturliga och konstgjorda aromer: inte mindre än 2 600 är förtecknade. Fler och fler enzymer ingår också i tillverkningen av livsmedel och de antagna texterna syftar till att förbättra säkerheten vid användningen av dessa ämnen.

Livsmedelsindustrins konkurrenskraft på marknaden bör bibehållas. Naturliga aromer består uteslutande av naturliga aromämnen. Förhållandet 90/10 som föreslagits av kommissionen gjorde det möjligt att tillverka ett naturligt aromämne med olika smaker alltefter produkterna, normerna eller kulturen i medlemsstaterna. De 10 procenten hade ett annat naturligt ursprung än ämnet i fråga.

Jag beklagar därför antagandet av den godtyckliga regeln kallad 95/5 som kan belasta livsmedelsberedningsindustrin men utan att ge konsumenten bättre information.

- Betänkande: Lulling (A6-0148/2007)

  Konrad Szymański (UEN), skriftlig. (EN) Jag röstade mot betänkandet om punktskatter för alkohol och alkoholhaltiga drycker. Utskottet för ekonomi och valutafrågor röstade för en ökning på 4,5 procent av minimisatserna. Eftersom jag är emot all skatteharmonisering eller alla skattehöjningar, hur små de än är, blev jag tvungen att rösta emot Astrid Lullings betänkande.

  Marianne Thyssen (PPE-DE), skriftlig. (NL) Fru talman, mina damer och herrar! Känslorna svallar varje gång vi diskuterar öl, vin eller andra alkoholdrycker i parlamentet. Så var det även för bryggeriavtalen. Detta har inte förändrats. För femton år sedan enades rådet om minimiskattesatser för alkoholdrycker. Avsikten var tydlig: att lägga de mycket olika skattesatserna i medlemsstaterna i linje med varandra.

Så många år senare måste vi dra slutsatsen att de beslut som fattades vid denna tidpunkt har skjutit över målet. Av folkhälsoskäl tillämpar därför vissa medlemsstater, däribland de nordiska länderna, skatter som är mycket högre än minimiskatterna. Detta är inte på något sätt dåligt. Varje medlemsstat har rätt att anta en skattepolitik som stämmer överens med dess nationella traditioner och politiska preferenser.

Låt oss dock även medge att inflationskorrigeringen av befintliga skatter, som har föreslagits av kommissionen, inte kommer att göra någon skillnad. Eftersom de rådande skillnaderna i skattesatser mellan medlemsstaterna och de befintliga konkurrenssnedvridningarna kommer att kvarstå utan något tecken på att upphöra stödde jag föredragande Astrid Lulling i hennes nejröst.

- Betänkande: Hennis-Plasschaert (A6-0270/2007)

  Hubert Pirker (PPE-DE). – (DE) Fru talman! Jeanine Hennis-Plasschaerts mål för det föreslagna direktivet bör stödjas eftersom det helt enkelt handlar om att skydda viktig infrastruktur som berör flera länder mot terrorattacker. Det är därför som vi måste identifiera och definiera infrastrukturen, liksom säkerhetsplaner.

Kommissionens förslag går dock alltför långt. Det undergräver solidaritetsprincipen genom att blanda samman terrorbekämpande aktiviteter och ekonomiska instrument. Kommissionen bör även fråga sig om den centraliserade sammanställningen av kritisk infrastruktur inte kommer att gynna terroristerna och därmed öka risken.

Parlamentet har lämnat konstruktiva ändringsförslag som vi, tack och lov, har godkänt med stor majoritet. Jag föreslår därför att kommissionen ser över dessa. Jag har röstat för betänkandet.

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för det utmärkta betänkandet av min nederländska kollega, Jeanine Hennis-Plasschaert, om förslaget till rådets direktiv om kritisk infrastruktur. För det första applåderar jag visionen av Europeiska rådet från juni 2004, som ligger bakom detta förslag till direktiv. Det är faktiskt mycket viktigt att Europeiska unionen stöder medlemsstaterna i skyddet av kritisk infrastruktur från de risker, däribland terrorrisker, som vi möter. Trots att ansvaret för denna typ av infrastruktur vilar hos medlemsstaterna och de ägare/operatörer som generellt är knutna till dem, är det logiskt att göra vissa aspekter på prevention, identifiering, klassificering av kritisk infrastruktur och behovet av ett bättre skydd för denna infrastruktur till en gemenskapsfråga. Internetutvecklingen och avregleringen av vissa marknader (el, gas, telekommunikationer, järnvägsfrakt osv.) måste göra oss mer uppmärksamma när det gäller vår kritiska infrastruktur, som kopplas samman alltmer i hela Europa, och för vilken en permanent eller tillfällig störning eller förstörelse skulle kunna få allvarliga konsekvenser för européernas hälsa, säkerhet och ekonomiska och sociala välbefinnande samt för medlemsstaternas regeringars arbete.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Upprättandet av en gemensam ram för åtgärder till skydd för EU:s kritiska infrastrukturer innebär att vi ännu en gång ställs inför den centrala frågan om överföring av kompetenser som ligger i hjärtat av staternas suveränitet till EU-sfären.

Definitionen av skyddet av dessa infrastrukturer på gemenskapsnivå, med hänvisning till den så kallade ”kampen mot terrorismen”, kommer att innebära att medlemsstaterna kommer att få ansvar för att genomföra bindande åtgärder, vilket faktiskt nämns i motiveringen till detta förslag.

Trots att föredraganden har minskat omfattningen av det ursprungliga förslaget, genom att bland annat understryka att ”såväl huvudansvaret som det yttersta ansvaret för skydd av kritisk infrastruktur vilar på medlemsstaterna” och med tanke på ”att en gemenskapsstrategi är motiverad endast om minst tre medlemsstater skulle drabbas eller minst två medlemsstater utöver den medlemsstat i vilken den kritiska infrastrukturen finns” ifrågasätts inte de grundläggande målsättningarna.

Det bör även betonas och händelser på senare tid visar att åtgärder som äventyrar medborgarnas rättigheter, friheter och garantier genomförts i syfte att genomföra denna ”kamp mot terrorismen”. Låt oss hoppas att begreppet ”skydd av EU:s kritiska infrastruktur” inte kommer att användas som argument för att inskränka legitima branschåtgärder av arbetare som försvarar sina rättigheter.

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. – (DE) Jag röstar för betänkandet om kartläggning och klassificering av europeisk kritisk infrastruktur och bedömning av behoven att stärka skyddet av denna.

Skada på, eller avbrott i, en infrastruktur i en medlemsstat kan få negativa konsekvenser för andra medlemsstater och på EU:s ekonomi som helhet. Skyddet av kritisk infrastruktur är därför nödvändigt för EU:s inre säkerhet.

Jag håller även med om betänkandets förslag om att upprättandet av en förteckning över prioriterade sektorer som innehåller kritisk europeisk infrastruktur bör vara föremål för gemensamma kriterier. Medlemsstaterna bör dock inte vara skyldiga att avslöja sin kritiska infrastruktur i minsta detalj, eftersom det skulle strida mot den nationella säkerheten.

Horisontella juridiska bestämmelser på EU-nivå som skulle ta hänsyn till de komplexa processerna och gränssnitten för kritisk infrastruktur med en transnationell dimension är ett välgrundat hänsyn. Det bör dock samtidigt erkännas att EU bör stödja, inte kopiera, det arbete som utförs av medlemsstaterna. Därför godkänner jag även förslaget om en bottom-up-strategi, eftersom de nationella myndigheterna vet bäst vad som pågår i deras egna länder.

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) I betänkandet godtas till fullo filosofin i förslaget till direktiv, där klassificeringen av europeisk kritisk infrastruktur omfattar varje viktig offentlig eller privat infrastruktur som berör EU:s medlemsstater och gör dem skyldiga att lämna in en förteckning över denna infrastruktur till kommissionen, som sedan sammanställer den gemensamma förteckningen för hela EU, så att den kan övervaka och kontrollera deras säkerhet mot ”terrorhandlingar”.

Enligt förslaget till direktiv:

Den privata sektorn – med andra ord monopolföretag – förvärvar rätten att avgöra frågor som rör den nationella säkerheten, vilket tidigare var statens ensamma ansvar.

Detta banar väg för att aktioner av arbetstagare och folket, som påverkar någon infrastruktur av ”europeisk betydelse”, däribland även privata installationer, klassificeras som ”terrorhandlingar”. Det kan exempelvis handla om strejker i kritiska sektorer, såsom energi, telekommunikationer osv., en symbolisk ockupation av fabriker osv., demonstrationer osv.).

Detta undergräver tveklöst medlemsstaternas nationella säkerhet och suveränitet, eftersom det gör dem skyldiga att överlämna en förteckning över all infrastruktur som är avgörande för säkerheten och alla säkerhetsplaner till EU.

Ännu en gång är förevändningen om ”terroristhotet” ett bekvämt verktyg för EU för att fullfölja sin reaktionära institutionella ram som vänder sig mot arbetsklassen och skyddar det europeiska kapitalets makt och som därigenom undergräver medlemsstaternas nationella suveränitet ytterligare.

  Geoffrey Van Orden (PPE-DE), skriftlig. (EN) Det finns ingen europeisk kritisk infrastruktur, den är nationell. Skyddet av infrastrukturen är de nationella regeringarnas ansvar, särskilt med tanke på det hot från terrorismen som demokratierna står inför.

Jag är naturligtvis positivt inställd till åtgärder som verkligen skulle bidra till att öka säkerheten. Detta direktiv är emellertid ytterligare ett steg i EU:s försök att utvidga sin räckvidd till att omfatta säkerhets- och försvarsområdet. Detta är det mest betänkliga inslaget. Kommissionen verkar se säkerheten som ett sätt att garantera att ”stabiliteten på den inre marknaden bevaras”, vilket är att missa poängen. Det föreslagna systemet för att rapportera risk- och hotbedömningar till kommissionen bidrar bara till att skapa ytterligare byråkratiska bördor och strukturer. Kravet att medlemsstaterna ska rapportera om särskilt kritiska infrastrukturer till kommissionen motverkar sitt eget syfte, eftersom det skulle leda till att man tar fram en lista över mål, som skulle vara mycket intressant för fel personer.

- Betänkande: Vidal-Quadras (A6-0249/2007)

  Markus Pieper (PPE-DE). – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Jag röstade mot Alejo Vidal-Ouadras betänkande, inte för att jag motsätter mig öppnandet av el- och gasmarknaderna – tvärtom, men jag kan inte hålla med om ett av kärnkraven, uppdelning av ägandet – eller jag kan inte göra det just nu – av tre orsaker: för det första eftersom vi måste ge de nationella myndigheterna mer tid att bygga upp effektiva regler för konkurrensen, för det andra för att det inte alls har visats på ett tillfredsställande sätt att uppdelningen av ägandet kommer att främja investeringar i försörjningsnät, och för det tredje eftersom förslaget om uppdelning inte gäller om nät och genereringsanläggningarna fortfarande är i statlig ägo.

Det är här som vi bör införa de stränga avregleringsvillkor som hittills har vägrats för konkurrens, i stället för att undergräva dem som är på rätt marknadsekonomiska spår genom bestämmelser om uppdelning.

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet av min spanska kollega, Alejo Vidal-Quadras, om utsikterna för den inre el- och gasmarknaden. Betänkandet har gjort det möjligt för oss att se över denna fråga efter en lång avregleringsprocess av energimarknaden och, framför allt, för Europeiska rådet i mars 2006 att anta ett ”energipaket” i syfte att skydda försörjningstryggheten, konkurrenskraften och den miljömässiga hållbarheten hos EU:s energipolitik. Jag beklagar att det ändringsförslag som las fram av mina kolleger, Herbert Reul, Anne Laperrouze, Catherine Trautmann m.fl., som jag röstade för, inte har antagits av parlamentet, eftersom det innehöll ett balanserat alternativt till en ren uppdelning av ägandet av energinät, samtidigt som det skyddade oberoendet för denna uppdelning. I dessa ämnen är den politiska debatten långt ifrån över. Detsamma gäller för lagstiftarnas roll, upphävandet av hindren för samtrafik, utvecklingen av ny omfattande generering från förnybara energikällor, stora investeringar i infrastruktur för att möta växande behov osv.

  Bernadette Bourzai (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade mot Vidal-Quadrasbetänkandet om utsikterna för den inre el- och gasmarknaden, som är en förberedelse för kommissionens presentation i september av ett tredje ”avregleringspaket”.

För det första motsätter jag mig den liberala dogmatiska principen om uppdelning av ägandet (ägandet och ledningen av nätet), eftersom det inte ger någon garanti när det gäller investeringar, försörjning, säkerhet eller tredje parters åtkomst och förnybar energi till nätet. Det garanterar inte tillgången till energi till bästa pris för medborgarna och uppfyller inte heller skyldigheter när det gäller offentliga tjänster. Varför då störa den nuvarande organisationen som fungerar väl och garanterar ett effektivt oberoende för systemoperatörerna, framför allt tack vare ett starkt ingripande av lagstiftaren och införandet av stränga regler för att garantera lika behandling och kvalitetstjänster till alla användare av näten, även dem som bor i regioner med ett naturligt handikapp och mycket avlägsna regioner?

Jag anser dessutom att problemet med oberoendet för operatörerna av överföringssystem inte hör samman med frågan om systemet med ägande, utan med regleringen. Varför då be om att energioperatörernas offentliga karaktär tas bort?

  Françoise Castex (PSE), skriftlig. – (FR) Jag beklagar det antagande av uppdelningen av ägandet som förespråkas av ivriga försvarare av nedmonteringen av stora företag.

Jag anser att den liberala rätten har gett ännu ett slag åt principen om tillhandahållandet av allmännyttiga tjänster, som är EU:s medborgare så kär.

Jag anser att en uppdelning av ägandet inte medför någon garanti i förhållande till investeringar, säkerhet eller åtkomst för tredje man (inbegripet förnybara energikällor, vilka skulle kunna straffas på grund av sina höga kostnader). Det garanterar inte heller tillgången till energi till bästa pris för medborgarna.

Jag anser att det skulle ha varit att föredra att behålla ett system som det franska, som i sitt arbete integrerar lagstiftningsreglerna från tidigare EU-direktiv.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det här är ännu en av åtgärderna mot avregleringen av den inre gas- och elmarknaden i kölvattnet av Lissabonstrategin. Nyckelorden i detta betänkande är ”avreglering” och ”marknad”. Den grundtanke som de bottnar i är alltid densamma. Förutsättningen, som redan har vederlagts av oräkneliga exempel, att marknaden ensam kommer att lösa problemet med energiförsörjningen och energikonsumtionen, försvaras med allt större glöd i en ansträngning att trolla bort det som blir allt svårare att ignorera – att ”marknaden” bara har varit en framgång för vissa, som har dragit in fantastiska vinster, men inte för konsumenterna, som drabbas av allt högre energiräkningar.

Dess strategiska karaktär innebär att energisektorn är avgörande för ett lands självständighet och suveränitet. Att göra den till föremål för nationella och transnationella intressen är en förolämpning mot folkens suveränitet och arbetstagarnas och befolkningarnas rättigheter.

Vi förkastar därför ännu en gång avregleringen av gas- och elsektorn, och förespråkar att dessa sektorer stannar inom den offentliga sektorn som den enda garantin för en kontinuerlig service som erbjuder kvalitet och överkomliga priser.

  Robert Goebbels (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade mot avregleringen av gas- och elsektorerna eftersom jag inte anser att uppdelningen av ägandet av överföringen är det effektivaste sättet att stimulera investeringar i dessa infrastrukturer. Såsom anges i betänkandet löser denna modell dock ”inte nödvändigtvis alla frågor, till exempel sammanlänkningsproblemen och överbelastningen”. Faktum är att elmarknaden och gasmarknaden kräver stora investeringar. Det är inte genom att eliminera de stora operatörerna på marknaden som Europeiska unionen kommer att kunna garantera sin försörjningstrygghet. Ett märkligt faktum kvarstår, nämligen att de EU-länder som har avreglerat mest också har de högsta priserna för konsumenterna.

  Bairbre de Brún och Mary Lou McDonald (GUE/NGL), skriftlig. (EN) Sinn Féin förkastade Vidal-Quadras-betänkandet om den inre el- och gasmarknaden på grund av betoningen på privatisering och ”bolagisering”. Medlemsstaterna bör behålla rätten att helt äga och driva sina energisystem som de anser vara lämpligt.

Som ett allirländskt parti ser vi fram emot utvecklingen av en allirländsk energimarknad som är fullständigt integrerad och styrs på ett ansvarsfullt sätt. Sammanlänkningarna mellan nord och syd är viktiga infrastrukturella faktorer för bildandet av en allirländsk ekonomi.

  Dominique Vlasto (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Delegationen från UMP (Union for the Presidential Majority) vill påpeka och belysa att uppdelningen av ägandet inte är det bästa svaret på den rådande bristande funktionen av marknaden.

I samband med stark konkurrens, där kraftfulla icke-europeiska operatörer kommer fram, anser vi att det är farligt att avveckla de europeiska energibolagen på grund av en dogmatisk syn på konkurrenspolitiken, vilket ligger långt från de branschstrategier som bör stärka Europeiska unionen i den globala konkurrensen.

EU:s energiförsörjning är en strategisk långsiktig fråga som kräver att säkerheten garanteras långt utöver ett enskilt avtals löptid. Denna säkerhet i energiförsörjningen beror på investeringar som redan är klart otillräckliga. De måste dock öka betydligt för att uppfylla våra framtida behov när det gäller både gas och el.

Uppdelningen av ägandet innebär att våra traditionella energioperatörer inte kommer att kunna realisera dessa investeringar i energinäten. Att överlämna denna möjlighet till nya aktörer, som inte nödvändigtvis har de ekonomiska resurser som krävs, eller till utomeuropeiska företag, som inte nödvändigtvis delar vår bedömning av våra framtida behov, är mycket farligt och mycket oroande.

Under dessa omständigheter förväntar sig UMP-delegationen att Europeiska kommissionen utvecklar en alternativ strategi för uppdelningen av ägandet.

- Betänkande: Stevenson (A6-0155/2007)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Djurproteiner är inte en naturlig del – och jag betonar ordet ”naturlig” – av ett vuxet nötkreaturs diet.

För närvarande verkar många ha glömt – eller låter påskina att de har glömt – följderna av galna kosjukan – BSE – för människors och djurs hälsa, samt de socioekonomiska konsekvenser som ligger bakom den intensiva produktionsmodell som orsakade den.

Detta betänkande stöder avlägsnandet av förbudet mot användning av fiskolja och fiskmjöl i foder till idisslare. Avsikten är att ytterligare öka jordbruksindustrins och de storskaliga jordbrukarnas vinst.

Vi bör förkasta denna avsikt – inte bara eftersom denna åtgärd hör samman med utvecklingen av intensiv produktion och vertikaliseringen av jordbruksproduktionen, och eftersom det skulle uppmuntra till fiske i industriell skala för att skaffa fiskmjöl och fiskolja till foder till idisslare – när fiskeresurserna till havs i knappa tider borde användas som livsmedel för människors konsumtion – utan framför allt eftersom det fortfarande föreligger risker för människors och djurs hälsa.

Vi anser därför att det är nödvändigt att tillämpa försiktighetsprincipen. Vi beklagar därför förkastandet av vårt förslag om att förkasta borttagandet av det rådande förbudet.