Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 11 juli 2007 - Strasbourg

Demokratisk övervakning inom ramen för instrumentet för samarbete och utveckling (debatt)

  Gay Mitchell, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag uppskattar verkligen kommentarerna och innehållet i kommissionsledamotens svar här i kväll. Jag måste säga att det var precis vad jag hade förväntat mig av henne. Jag märkte under hela processen med instrumentet för utvecklingssamarbete (DCI), ofta när vi hade kört fast, att kommissionsledamoten verkligen var till stor hjälp i försöken att komma framåt, liksom hennes kollega kommissionsledamot Louis Michel.

Det gladde mig också att få höra vad hon hade att säga om de årliga handlingsprogrammen, för vi måste verkligen visa resultat i fråga om det brev som kommissionsledamot Benita Ferrero Waldner och kommissionsledamot Michel sände till Luisa Morgantini och mig själv i egenskap av föredragande för DCI, för i det brevet framgår det tydligt att parlamentet självt ska bestämma vilka strukturer man fastställer och vilka program och strategidokument man granskar.

Jag måste också säga, med tanke på att DCI godkändes så sent som i december förra året och det i mycket är en ny process för oss alla, att parlamentet har tagit itu med det hela i flygande fläng. I de fall där det har gått på vinst och förlust har jag fått några riktigt tråkiga rapporter om inställningen hos vissa personer inom kommissionen i förhållande till årliga handlingsprogram. Av den egna erfarenhet jag fått i egenskap av ordförande för grupp C, inom vilken vi har undersökt några av de latinamerikanska länderna, måste jag säga att samarbetet har fungerat mycket bra. Och jag anser att kommissionsledamoten bör uppmuntra en fortsättning av det goda samarbetet, för det skapar en bra atmosfär för alla parter och ett mycket bra arbetsförhållande mellan dessa. Det ger oss alla möjlighet att dra nytta av våra bästa erfarenheter för att ta itu med de frågor som vi alla vill ta itu med, som är millennieutvecklingsmålen och behoven bland mycket fattiga människor i en del av världen där det förekommer stort lidande.

Jag vill understryka betydelsen av den nuvarande perioden. Kommissionen och parlamentet har uträttat ett stort arbete för att ge EU möjligheten till ett bättre genomförande av sin utvecklingspolitik. Vi har genom hela förhandlingarna om instrumentet för samarbete och utveckling klargjort att vi inte vill vara delaktiga i mikroförvaltning. Mikroförvaltning är för kommissionen och rådet, men vi vill ha insyn. Parlamentet ska ha insyn, och kommissionen behöver inte bekymra sig för någon inblandning från parlamentets sida i detta sammanhang. Vi, kommissionen och rådet borde samarbeta för att vara effektiva, inte vara konkurrenslystna och försöka hålla saker hemliga för varandra. Hur ska vi samarbeta för att på ett effektivt sätt kunna tillhandahålla vår hjälp till de länder som vi försöker hjälpa?

De första stegen inom den nya ramen för DCI tas nu, och vi har alla ett ansvar för att få det att fungera. Med DCI har vi formaliserat strukturer i vilka den betydelsefulla funktion som parlamentet bör fylla i sin roll som övervakare och rådgivare erkänns. Vi har arbetat hårt med att fingranska de strategidokument som kommissionen har förberett och med att formulera ståndpunkter i fråga om olika aspekter av dessa strategier. Jag förväntar mig att kommissionen noggrant ska överväga att verkställa våra ståndpunkter i fråga om strategidokumenten.

Vi måste, som en del av vår övervakningsroll, insistera på att vi med vår politik ska fortsätta att fokusera på att uppnå millenniemålen, som syftar till att mildra några av de värsta formerna av fattigdom i världen. Parlamentet måste oupphörligen få tillfredsställande försäkringar.

Jag blev mycket imponerad i början av året när jag hörde av det tyska ordförandeskapet att man skulle vidarebefordra AVS-dokumenten till parlamentet, på samma sätt som man har vidarebefordrat dokumenten för de asiatiska och latinamerikanska länderna.

Nu har jag hört att ett medlemsland har haft invändningar mot detta – men jag är kanske orättvis. Jag vet att det finns en mångfald av dessa dokument, och det låter som en mycket bra idé att den gemensamma parlamentariska församlingen eller AVS-länderna tar itu med detta på något sätt. Men till skillnad från parlamentet har den gemensamma parlamentariska församlingen och kammaren för länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet i denna församling inte ständiga sessioner, och det finns inte strukturer för att klara av denna nivå av övervakning.

Vi har tre ständiga utskott, och vi skulle kanske kunna välja några aspekter av dessa utifrån någon sorts selektiv granskningsgrund och övervaka dem. Men det borde inte på något sätt få inkräkta på parlamentets behov att plocka de dokument som man önskar och fingranska dem på bästa möjliga sätt.

Vårt mål borde hela tiden vara att uppnå millennieutvecklingsmålen. Vi tävlar inte med varandra. Vi kan samarbeta. Under processen för instrumentet för samarbete och utveckling försökte vi i två år att övertala kommissionen och andra om att vi verkligen höll på att försöka finna ett riktigt bra instrument. Slutligen, när man lyssnade till oss, fann vi ett sådant instrument.

Lyssna inte till dåliga råd, fru kommissionsledamot! Lyssna inte på människor som försöker skapa hinder. Vi är på samma sida. Vi vill uppnå millennieutvecklingsmålen. Undanhåll inte information från parlamentet som det är berättigat till i sin övervakningsroll. Ni kommer att märka att vi kommer att svara på ett generöst, effektivt och hjälpsamt sätt.

Tack så mycket för ert bidrag här i kväll.