Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 11 juli 2007 - Strasbourg

4. Presentation av det portugisiska ordförandeskapets program (debatt)

  Talmannen. Det gläder mig att få välkomna rådets ordförande, Portugals premiärminister José Sócrates, till Europaparlamentet.

(Applåder)

Det är som alltid ett nöje att ha kommissionens ordförande, José Manuel Durão Barroso, närvarande.

(Applåder)

Som ni ser av namnen är detta en mycket speciell uppställning. Portugal ligger i hjärtat av Europeiska unionen. Det är ett stort nöje att få ge ordet till Europeiska rådets ordförande, premiärminister José Sócrates.

  José Sócrates, rådets ordförande. - (PT) Herr talman – käre herr Pöttering, käre herr Barroso, ärade ledamöter! I början av det portugisiska ordförandeskapets halvårsperiod, och i närvaron av EU-medborgarnas legitima företrädare, vill jag bekräfta den centrala vägledande principen för detta ordförandeskap: att skapa ett starkare Europa och en bättre värld.

I detta syfte gör vi ett tydligt åtagande: vi kommer att göra allt i vår makt för att överkomma perioden av tvivel och ovisshet i fråga om vilken väg det europeiska projektet bör följa. Vi vill be alla ledamöter här, i detta säte för den europeiska demokratin, att stödja detta gemensamma mål.

Det är välkänt att Portugal inte var en av de grundande medlemsstaterna i Europeiska gemenskaperna. Men när vi återupprättade demokratin i vårt land 1974, efter 48 år med en auktoritär regim, var vårt främsta mål att ansluta oss till Europeiska gemenskaperna, som de då kallades. Vi nådde detta mål 1986. När vi tar över ordförandeskapet för unionens ministerråd för tredje gången vill jag försäkra er om den portugisiska regeringens beslutsamhet och åtagande att främja och stärka de värderingar med fred, frihet, solidaritet och välstånd som inspirerade de grundande medlemmarna 1957, samma värderingar som vi, nu med 27 medlemsstater och nästan 500 miljoner medborgare, bekräftade i mars i Berlin.

Ärade ledamöter! Jag är övertygad om att vi under detta halvår kommer att ta oss ur de dödlägen och övervinna de hinder som har hållit tillbaka det europeiska projektet alltför länge. Exemplet med det europeiska projektet motiverar många folk och länder i olika delar av världen, och de är de första att be Europeiska unionen att spela en mer aktiv roll i världsfrågor och har svårt att förstå vår tvekan.

Jag har alltid ansett, och fortsätter att anse, att det europeiska projektet är ett av de mest ädla och viktigaste politiska projekten i vår tid. Den europeiska integrationen är viktig för den europeiska ekonomin, för främjandet av de europeiska värderingarna och för de europeiska medborgarna. Den europeiska integrationen är en lika viktig faktor när det gäller att möta globala utmaningar, dra fördel av de möjligheter som dessa förändringarnas tid erbjuder och när det gäller skapa en mer rättvis, stabil och utvecklad värld. Det är inte bara Europas folk som behöver ett starkt Europa; världen behöver också ett Europa med en proaktiv röst.

Herr talman, ärade ledamöter! Jag tror att ni håller med mig om att ett ordförandeskaps framgång alltid beror på tydligheten i dess program. Våra prioriteringar för de kommande sex månaderna är tydligt definierade: reformen av fördragen, en agenda för att modernisera de europeiska ekonomierna och samhällena och en starkare roll för Europa i världen.

Den största utmaningen ligger naturligtvis i att fullfölja processen med att reformera fördragen, utifrån det mandat som antogs vid Europeiska rådets förra möte. Jag gläder mig över att inför er kunna berömma förtjänsterna hos den tyska förbundskanslern Angela Merkels strategi och förhandlingar, som vi konsekvent stått bakom under de sex senaste månaderna. Jag vill också med tacksamhet framhålla parlamentets tydliga ståndpunkter i dess resolution som antogs utifrån Barón Crespo och Broks betänkande, vilket ledde till att en överenskommelse nåddes mellan de medlemsstater som ville bevara konstitutionsfördragets grundläggande mål och de som ville införliva budskapet från de franska och nederländska folkomröstningarna.

De framsteg som gjordes vid Europeiska rådets förra möte var endast möjliga tack vare den drivkraft som mötet fick av Europaparlamentet, som alltid har bevarat en stark, konsekvent och konstruktiv ståndpunkt i det hänseendet, och som aldrig gav upp inför det dåvarande dödläget.

Den överenskommelse som nåddes vid Europeiska rådets möte den 21-22 juni tog formen av ett tydligt och precist mandat, vilket Portugal alltid har ansett nödvändigt. Vi kan nu göra framsteg.

Jag vill klargöra för parlamentet att jag är tveksam på en punkt. Den avgörande tidpunkten var i oktober 2006 då stats- och regeringscheferna i de tre länder som utgjorde ordförandeskapets trio – Tyskland, Portugal och Slovenien – enades om att i sina program prioritera en lösning av det institutionella dödläget. Vid den tidpunkten, i oktober 2006, trodde få att ett sådant mål skulle vara möjligt. Faktum är att detta mål nu är inom räckhåll för oss.

Vi närmar oss därför uppgiften med tillförsikt och bör nu slutföra den genom att omvandla mandatet till ett nytt fördrag. Jag vet att vi står inför en komplicerad och krävande process med att förhandla och nå en överenskommelse. Jag är naturligtvis beredd på att problem alltid uppstår, särskilt i de slutliga skedena av förhandlingsprocesser. Men jag vet att vi kan klara det. En sak är tydlig för mig: vårt mandat är inte att förändra mandatet. Vårt mandat är att omvandla detta mandat till ett fördrag.

Mandatet är dessutom tydligt. Det är tydligt vilka delar av det tidigare konstitutionsfördraget som måste överges, vad som borde bevaras i reformfördraget och vilka innovativa nya aspekter som borde införlivas i Nicefördraget.

Det bästa vi kan göra, ärade ledamöter, är att dra fördel av den politiska drivkraften. Vi måste agera snabbt. Därför beslutade jag att inleda regeringskonferensen den 23 juli, avskilt från rådets möte (allmänna och utrikes frågor). Samma dag kommer vi att dela ut ett utkast till fördrag som utarbetats utifrån de detaljerade riktlinjerna i mandatet.

Under samma vecka kommer vi att ha möten med rättsexperter för att gå igenom texten och identifiera eventuella problem. Utrikesministrarnas informella möte den 7-8 september kommer att användas för att undersöka hur detta framskrider. Vi avser att spela en aktiv roll när det gäller att se till en enighet om fördraget nås vid Europeiska rådets informella möte i Lissabon den 18-19 oktober. Det är vårt mål, och jag tror att ni håller med mig om att denna tidtabell ligger närmast alla EU-institutionernas sinnelag och önskemål och att det också är den tidtabell som bäst kommer att tjäna unionens intressen.

Jag litar på att Europaparlamentet når detta mål. Därför har jag vidare förespråkat att Europaparlamentet bör ha tre företrädare vid regeringskonferensen, och inte två som vid tidigare tillfällen, vilket skulle göra att kammaren blir mer välrepresenterad.

Av samma skäl kommer jag dessutom att föreslå att parlamentet ska företrädas av sin talman när stats- och regeringscheferna närvarar vid regeringskonferensen.

Jag vet att jag kan lita på att alla institutioner kommer att bidra. Jag är tacksam för att Europeiska kommissionen och Europeiska centralbanken avgett sina yttranden så snabbt.

Jag är tacksam för parlamentets ansträngningar för att garantera att dess yttrande också kan antas i dag, vilket gör att vi också uppfyller de nödvändiga villkoren för att kunna inleda regeringskonferensen den här månaden.

Jag vet att jag kan lita på alla medlemsstaternas vilja och engagemang. Detta är ett samarbetstillfälle då alla institutioner samlas för att fatta ett snabbt beslut om fördraget så att vi kan sända ett tydligt budskap om Europas tillförsikt och beslutsamhet när det gäller att föra detta projekt framåt.

Fru talman, ärade ledamöter! Reformen av fördragen är fortfarande bara en av de uppgifter som unionen har framför sig under de kommande sex månaderna, och om jag får skulle jag vilja ta ett par minuter i anspråk för att tala till er om några andra oerhört viktiga frågor för unionen. Vid sidan av de institutionella frågorna kräver EU-medborgarna svar på frågor som direkt berör deras dagliga liv, frågor i vilka de inser att Europa måste ge mer praktiska resultat som gör skillnad och som bidrar till att förbättra deras levnadsvillkor. Jag tror inte att någon tvivlar på att Europa måste investera mer i modernisering.

För bara lite mer än sju år sedan närvarade António Guterres, Portugals dåvarande premiärminister, i kammaren för att lägga fram Lissabonstrategin. Hittills har denna strategi fungerat som färdplan för moderniseringen av den europeiska ekonomin och det europeiska samhället.

Jag kan därför med särskilt stort nöje tala om för er att ”Lissabonstrategin” återigen kommer att ligga till grund för våra planer. Den strategi som utarbetades 2000 i syfte att stärka konkurrenskraften och den sociala sammanhållningen genom investeringar i kunskap och innovationer är fortfarande den rätta vägen att gå och den har fortfarande stöd från de viktigaste europeiska politiska krafterna.

Vad vi kommer att göra är att aktivt bidra till en ny omgång av Lissabonagendan som kommer att antas under våren 2008 under det slovenska ordförandeskapet. Vi kommer att förbereda denna nya omgång genom att bevara en jämvikt mellan de tre inslagen på denna agenda, nämligen de ekonomiska, sociala och miljömässiga faktorerna.

Översynen av den inre marknaden kommer att göra det möjligt för oss att betona konkurrenskraften för företag, öppna upp marknaderna, avskaffa sammanhangsberoende kostnader och betona kulturindustrins roll i fråga om sysselsättningsskapande, ekonomisk tillväxt och innovationer.

Nästa halvår kommer också att vara särskilt viktigt i fråga om politiska, energimässiga och miljömässiga val, och i dessa frågor kan Europa endast ha ett mål: att fortsätta att vara ledande i miljöfrågor och i synnerhet i kampen mot klimatförändringen.

Vi kommer därför att uppfylla målen att främja debatten om en teknisk åtgärdsplan för energifrågor och miljön, och vi kommer att betona biobränslens betydelse, särskilt med beaktande av den rapport som utarbetades vid det första toppmötet mellan Europeiska unionen och Brasilien.

Vi vill ge ”Lissabonstrategins” sociala dimension den synlighet och den relevans som den förtjänar. Tio år efter inledandet av den ”Europeiska sysselsättningsstrategin” anser vi att det är grundläggande att främja en debatt om hur vi på bästa sätt kan samordna sysselsättningspolitiken, i syfte att främja skapandet av hållbara arbetstillfällen i ett sammanhang med global konkurrens. Denna åtgärdslinje för det portugisiska ordförandeskapet kommer att vara nära förknippad med utbildning av personal, en förening av yrkes- och familjelivet och kampen mot fattigdom och marginalisering.

Den europeiska sociala modellen, med dess välkända mångfald, kräver att vi tillsammans funderar över hållbarheten hos våra pensions- och pensioneringssystem, och också fastställer vilka reformer som behövs på arbetsmarknaderna och i fråga om skyddssystemen mot sociala risker. I det sammanhanget borde syftet med vår debatt om så kallad ”flexicurity” (flexibel säkerhet) vara att finna integrerade och väl avvägda lösningar som borde återspeglas i våra allmänna gemensamma EU-principer om de olika medlemsstaternas olika sociala förhållanden.

Ärade ledamöter! En av det europeiska projektets grundläggande och centrala värderingar för det portugisiska ordförandeskapet består i gränssnittet mellan frihet och säkerhet. I det sammanhanget kommer en av ordförandeskapets prioriteringar att vara att stärka det polisiära och rättsliga samarbetet i kampen mot terrorism och brottslighet.

Terrorismen är fortfarande ett av de största hoten mot internationell fred och säkerhet. Demokratier är inte rädda för terrorism och kan stå upp mot detta hot. Om det finns ett bra exempel på en sådan fasthet visades ett sådant förra veckan av den brittiska regeringen, till vilken jag vill sända ett solidaritetsbudskap från alla unionens länder.

Kampen mot terrorism måste därför förbli ett gemensamt mål för alla medlemsstater, för endast ett europeiskt samarbete kan göra det möjligt att förhindra, skydda oss från och bekämpa terrorism.

Det portugisiska ordförandeskapet kommer att arbeta för att genomföra de pågående initiativen inom EU:s strategi mot terrorism, handlingsplanen för att bekämpa terrorism och det fortsatta genomförandet av strategin för att förhindra radikalisering och rekrytering av terrorister, som kommer att ses över under de kommande sex månaderna.

Vi anser därför att det är brådskande att finna en ersättare för herr De Vries och att fastställa resurserna och mandatet för att göra det möjligt för hans ersättare att utföra sina uppgifter effektivt.

Ärade ledamöter! Det förflutna har lärt oss att frihet förutsätter säkerhet. Därför är unionens säkerhetspolitik också grundläggande för att bevara de europeiska samhällenas öppna och toleranta karaktär.

Det är därför med stolthet som jag kan säga att det var Portugal som föreslog den tekniska lösningen, SIS-ONE4ALL, som gjorde att de nya medlemsländerna kunde bli fullvärdiga medlemmar i Schengenområdet, och att det också var ett portugisiskt företag som utformade denna lösning, som också gör att gränserna mot dessa länder kommer att försvinna i slutet av det portugisiska ordförandeskapet.

Vi kommer alltså att uppfylla ett av de största önskemålen hos dessa medborgare: fri rörlighet för personer på unionens territorium.

Ärade ledamöter! Jag vill också säga ett par ord om immigrationspolitiken. Vi kommer att särskilt uppmärksamma denna fråga under vårt ordförandeskap. Europa är i dag ett område som välkomnar miljontals invandrare som lever, arbetar och får barn här, och vars bidrag är avgörande för den europeiska ekonomiska tillväxten.

Vi måste därför utarbeta en europeisk immigrationspolitik som bygger på att förhindra illegal invandring, men också en politik som införlivar och integrerar lagliga invandrare och en politik med effektivt samarbete med deras ursprungsländer för att kunna reglera migrationsflödena till fördel för oss alla.

Endast med en effektiv politik i både ursprungs- och bestämmelselandet, som tar itu med både orsakerna och följderna, kan vi hantera fenomenets omfattning på ett sätt som är förenligt med våra värderingar och skyldigheter.

Herr talman, ärade ledamöter! Den nuvarande internationella situationen skapar särskilda skyldigheter för Europeiska unionen, och jag vill nu tala till er om Europeiska unionens utrikespolitiska dagordning under det portugisiska ordförandeskapet. EU-medborgarna är entydiga i sina krav på att vi ska spela en aktiv roll på den internationella arenan, utifrån värderingarna med internationell rätt, ömsesidig respekt, dialog och samarbete. Samtidigt förväntar sig det internationella samfundet att unionen ska spela en engagerad och konsekvent roll i viktiga internationella frågor.

Under andra hälften av 2007 måste beslut i känsliga världsfrågor fattas som inte kan skjutas upp – Kosovos framtid, kärnkraftsfrågan i Iran och den humanitära krisen i Darfur. En rad särskilt viktiga bilaterala toppmöten kommer att äga rum med Indien, Kina, Ryssland och Ukraina. Förbindelserna med Förenta staterna, inom ramen för toppmötet i Washington som ägde rum under det tyska ordförandeskapet, kommer att övervakas så nära som man kan förvänta sig i fråga om så strategiskt viktiga förbindelser.

Hur som helst kommer vi att uppfylla vårt ansvar som ordförandeland, och vi kommer att bedriva ett nära samarbete med Javier Solana, den höge representanten för utrikespolitiken, och med Europeiska kommissionen.

Jag vill uppmärksamma er på tre initiativ som vi är nära delaktiga i och som förtjänar särskild uppmärksamhet: toppmötet mellan EU och Brasilien, som redan ägt rum, toppmötet mellan EU och Afrika och mötena inom Euro-Med.

Under denna första vecka för ordförandeskapet har vi redan hållit ett toppmöte med Brasilien i syfte att flytta förbindelserna till en högre nivå med ömsesidig förståelse och ett nära samarbete på alla nivåer. Detta initiativ är särskilt viktigt för portugiserna, eftersom vi delar vårt språk och mycket av vår kultur och historia med Brasilien. Vi vill försöka skapa politiska förutsättningar genom vilka vi, i likhet med andra nya tillväxtekonomier, kan skapa ett formellt förhållande som gynnar både Europa och Brasilien, och som i sin tur kan hjälpa oss att nå den typ av förbindelser som vi vill ha med hela Latinamerika.

Närmare förbindelser med Brasilien kommer också att medföra praktiska resultat i fråga om vårt ansvar för globala utmaningar. Förra veckans toppmöte med president Lula har också gjort det möjligt för oss att bevara en möjlighet som vi nu måste utnyttja maximalt vid förhandlingarna i Doha-rundan, och vi kommer att göra allt i vår makt för att stödja Europeiska kommissionen i det sammanhanget. Jag hör till de som anser att förhandlingarna i Doha-rundan är ett viktigt inslag när det gäller att reglera globaliseringen och som tror att slutsatserna från förhandlingarna kommer att vara mycket positiva. Detta måste förbli en prioritet för EU-institutionerna.

Ministermötena inom Euromed ingår i en rad förhandlingar, däribland de som kallas Barcelonaprocessen och den nya grannskapspolitiken. Vid dessa möten betonas den vikt som vi fäster vid att återuppliva den avgörande politiska debatten med våra partner söder om Medelhavet. Vi har gemensamma angelägenheter och vi står inför utmaningar i fråga om utveckling och social sammanhållning som betonar det allt större ömsesidiga beroendet för båda sidor av Medelhavet, och vi är övertygade om att vi kan hjälpa till att överkomma vissa hinder på grundläggande områden som hantering av migrationsflöden och migrationsgruppernas möjliga bidrag till ursprungsländerna, med stöd och engagemang från EU-länderna och de berörda internationella institutionerna.

Slutligen avser vi att hålla ett andra toppmöte mellan EU och Afrika, eftersom vi anordnade det tidigare toppmötet i Kairo 2000, vilket som ni minns ägde rum under ett portugisiskt ordförandeskap. Utan att bortse från vissa problem som måste övervinnas är vi övertygade om att det inte finns något som ursäktar att inga möten av detta slag har ägt rum på högsta nivå under mer än sju år, när det gäller två kontinenter med så nära historiska band som i dag är så ömsesidigt beroende av varandra.

Portugal har särskilt goda förutsättningar att åta sig detta ansvar och räknar verkligen med Afrikanska unionen och med alla europeiska och afrikanska länder när det gäller att se till att detta toppmöte blir en möjlighet att återupprätta dialogen och samarbetet i frågor av största gemensamma intresse. Vi kommer därför att åta oss att utarbeta ett nytt strategiskt partnerskap mellan Europeiska unionen och Afrika som syftar till hållbar utveckling, till att garantera fred, bekämpa endemiska sjukdomar och bevara ett balanserat partnerskap i hanteringen av migrationsflöden, till bådas fördel.

Herr talman, ärade ledamöter! Jag har kort beskrivit vår dagordning för er. Jag är medveten om att vi innehar ordförandeskapet vid en tidpunkt då den internationella situationen är oerhört känslig och att vi har varit ambitiösa i fastställandet av våra egna mål. Vi vet att ordförandeskapen inte själva löser alla problem som uppstår, men vi vet också att vi kan göra skillnad om vi antar tydliga mål, om vi är ödmjuka i genomförandet av dessa mål och om vi visar en vilja att nå den nödvändiga enigheten.

Många europeiska filosofer definierar dagens värld genom prefixet ”post” – postdemokratisk, postmodern eller postindustriell – för dem lever vi i en ”post”-värld. Allt detta begrepp egentligen betyder är att vi lever i en förändringens värld, en värld med allt snabbare förändringar, och att vi ännu inte fullt ut förstår vad som sker.

Bland all denna ovisshet och alla dessa okända faktorer anser vi dock att en sak är säker: i en föränderlig värld är det värsta misstaget att stå stilla. Detta är ett misstag som Europa inte får göra. Ärade ledamöter! Vår beslutsamma föresats är att se till att Europa inte står stilla och att föra det europeiska projektet vidare för att skapa en bättre värld.

(Applåder)

  Talmannen. - Herr talman! Tack för presentationen av ert program. Applåderna visar hur väl det har mottagits här i Europaparlamentet. Vi vill framför allt tacka er för att ni klargjort att Europaparlamentet kommer att vara representerat på alla nivåer vid regeringskonferensen. Ni har personligen alltid förespråkat den modellen, som garanterar att Europaparlamentet kommer att kunna godkänna sammankallandet av en regeringskonferens. Vi i Europaparlamentet har också stora förväntningar på vårt arbete med rådets generalsekretariat.

Jag vill nu ge ordet till kommissionens ordförande, José Manuel Durão Barroso.

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. - (PT) Herr talman, herr premiärminister, ärade ledamöter! Jag vill börja med att rikta en mycket särskild hälsning till Portugals premiärminister så här i början av det portugisiska ordförandeskapet. Det program som utarbetats för det portugisiska ordförandeskapet är ambitiöst och krävande, och regeringskonferensen kommer naturligtvis att ha en framträdande plats, särskilt fram till och med Europeiska rådets möte i oktober, men Portugals ordförandeskap omfattar mer än den mycket viktiga frågan om fördraget. Andra tuffa uppgifter innefattar de externa förbindelserna, med viktiga toppmöten med många av våra partner, nystarten för Lissabonagendan för tillväxt och sysselsättning, och innovationer.

I går antog kommissionen sitt yttrande om regeringskonferensen. Liksom jag redan angett i kammaren kommer den regeringskonferens som snart ska inledas att vara mycket olik sina föregångare. Tack vare det arbete och de ansträngningar som redan gjorts, i synnerhet under det tyska ordförandeskapet, som jag också vill berömma, och tack vare att vi kunnat göra så tydliga framsteg, kan vi säga att detta mandat är mer detaljerat än något annat tidigare. Aldrig har en regeringskonferens inletts med ett så tydligt mandat. På vissa områden har faktiskt ordalydelsen från 2004 års regeringskonferens införlivats i mandatet, medan välgrundade rättsliga och tekniska formuleringar används på andra områden. Till följd av denna stora tydlighet kan vi nu säga att den centrala frågan inte längre handlar om det politiska innehållet, eftersom det egentligen löstes vid Europeiska rådets möte, utan snarare om att troget hålla sig till mandatets innehåll.

Vi måste därför vara tydliga på den punkten. Jag vill klargöra kommissionens ståndpunkt: vi stöder mandatet fullt ut och anser att frågan inte behöver diskuteras igen. Den springande punkten är, liksom Sócrates har sagt, att omvandla mandatet till ett fördrag. Inte att skapa ett nytt mandat. Det vore ett mycket bakåtsträvande steg, och det vore enligt min åsikt otänkbart för oss att ändra oss i fråga om något som fastslagits enhälligt. Det vore ett tecken på en allvarlig brist på förtroende om vi nu försökte att omförhandla ett mandat som alla enats om. Det är omöjligt att bygga ett starkt Europa utan förtroende för de åtaganden som vi gjort.

Det är också sant att mandatet, ur kommissionens synvinkel, varken är idealiskt eller perfekt. Vi borde ha varit mer ambitiösa på många punkter. Ingen tycker att mandatet är helt idealiskt, och det är så det europeiska projektet fungerar och alltid har fungerat. Sedan 1957 har vårt integrationsprojekt alltid utvecklats genom politiska kompromisser och inte genom idealiska lösningar. Det är så det kommer att bli nu också. Vi får inte heller glömma att den enighet som nåddes vid Europeiska rådets möte var svårvunnen, eftersom den byggde på en känslig politisk kompromiss. Vårt ansvar är att bevara den kompromissen vid regeringskonferensen ända fram till det slutliga ratificerandet.

Kommissionen stöder fullt ut det portugisiska ordförandeskapets avsikt att hålla en kort och intensiv regeringskonferens. Den kommer att inledas den 23 juli och om allt går som det ska, och vi kommer att göra allt i vår makt för att garantera det, kan den avslutas vid Europeiska rådets informella möte i oktober. Kommissionen förbehåller sig dock rätten att framföra sin åsikt om ståndpunkter och förslag från medlemsstaternas regeringar vid regeringskonferensen och vi kommer i synnerhet att vara noga med att se till att mandatet fullgörs vederbörligt. Vi anser att det är vår plikt att göra det.

Herr talman, herr premiärminister, ärade ledamöter! Liksom vi redan nämnt omfattar Portugals ordförandeskap mer än denna mycket viktiga fråga om fördraget, och det gläder mig att kunna notera att premiärministern och rådets ordförande avser att särskilt uppmärksamma Lissabonstrategin. Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning, som vi tillsammans gav en nystart 2005, ger nu vissa tämligen uppmuntrande resultat. Arbetslösheten i Europeiska unionen har minskat från tio procent i mitten av nittiotalet till sju procent i juni i år.

Våra analyser visar att den strukturella arbetslösheten också minskar, vilket är relativt uppmuntrande för Europa på medellång och lång sikt. Våra uppgifter visar också att kvinnors sysselsättning har ökat med femtio procent. Dessa uppgifter är mycket välkomna i ett Europa som vi vill göra mer konkurrenskraftigt, mer rättvist och mer allomfattande.

Den ekonomiska tillväxten har också nått sin högsta nivå sedan 2000, i ett sammanhang med en större potential och tillväxt för EU:s ekonomi, vilket får oss att tro att den aktuella tillväxten är strukturell och inte bara cyklisk. Det är rättvist att säga att dessa framsteg i hög grad beror på de reformer som inletts tack vare nystarten för Lissabonagendan för tillväxt och sysselsättning. Faktum är att genom att ge de olika medlemsstaternas regeringar gemensamma reformramar underlättar, stöder och stärker EU just den reformsträvan som alla EU:s regeringar har genomfört på ett eller annat sätt, visserligen i olika takt och i olika utsträckning.

Det är därför lämpligt att här betona att den i hög grad baktalade Lissabonstrategin är en avgörande faktor för EU:s ekonomiska och sociala modernisering. Faktum är dock att det inte finns utrymme för självbelåtenhet. Det återstår fortfarande mycket för att göra EU:s ekonomi mer konkurrenskraftig och det europeiska samhället mer rättvist. Vi måste särskilt öka innovationernas bidrag till den ekonomiska tillväxten. Jag vet att detta är en av det portugisiska ordförandeskapets prioriteringar och det är något som jag hyllar. Innovationer är drivkraften bakom triumviratet med planen för energiteknik, det europeiska teknikinstitutet och den första innovations- och teknikgemenskapen, som vi förväntar oss ska vara ett särskilt mål för energifrågorna och kampen mot klimatförändringen, och som vi hoppas kommer att inledas under Portugals ordförandeskap. Detta är det tydligaste exemplet på att vi genom nystarten för Lissabonstrategin vill koppla samman de olika aspekterna, som till exempel denna viktiga och centrala aspekt med kampen mot klimatförändringen och energisäkerhet. För att nå framgångar på detta område måste vi göra mer i fråga om innovationer och därför gläder det mig att kunna notera att Portugals ordförandeskap avser att göra innovationer till en grundläggande fråga vid Europeiska rådets möte i december. Utbildning, vetenskaplig forskning och innovationer är grundläggande inslag i det europeiska samhälle som vi vill bygga för att bemöta de mest brådskande angelägenheter och utmaningar som detta nya århundrade medför.

För att nå våra mål inom ramen för den europeiska energi- och klimatpolitiken har vi utarbetat en ambitiös och konsekvent strategi för att garantera hållbarhet, säker försörjning och europeisk konkurrenskraft. Det bör dock betonas att för att denna strategi ska vara framgångsrik måste vi verkligen betona slutsatserna från Europeiska rådets möte i mars, som utgör en vändpunkt för energins historia och för kampen mot klimatförändringen.

För att nå resultat nu måste vi öka våra ansträngningar på området för vetenskaplig forskning, teknisk utveckling och innovationer. Den tekniska planen på området för ren energiteknik är en hörnsten för denna strategi. Inrättandet av det europeiska teknikinstitutet, som nu mottagits så väl av Europaparlamentet, är också ett grundläggande sätt att öka EU:s konkurrenskraft genom att mobilisera insatser inom hela EU och skapa närmare kopplingar mellan kunskap och innovationer.

Herr talman, herr premiärminister, mina damer och herrar! Liksom kommissionen anger i det yttrande som vi antog i går kommer reformfördraget att stärka unionens förmåga att agera inom utrikespolitiken, vilket är mycket symboliskt: två av de centrala pelarna för Portugals ordförandeskap är institutionella reformer och unionens externa förbindelser. Det aktiva samarbetet mellan ordförandeskapet och kommissionen på detta område är uppenbart. Förra veckan deltog José Sócrates och jag vid det avslutande sammanträdet vid Afrikanska unionens möte i Accra, och dagen därpå deltog vi i det första toppmötet mellan EU och Brasilien.

Vi delar med Brasilien, som är vår senaste strategiska partner, en ambitiös agenda som innefattar energi, huvudsakligen biobränslen, som vi vill ska vara hållbara, kampen mot klimatförändringen och handelsförbindelser. Beträffande internationell handel har vi mycket beslutsamt uppmanat president Lula att nå en överenskommelse i Doha-förhandlingarna. Kommissionen betonar Dohas betydelse för handeln, eftersom handeln utgör drivkraften för den ekonomiska tillväxten och utvecklingen. Handeln har befriat miljontals människor från fattigdom i Asien och kan fortsätta att göra det, inte bara i Asien utan också i Sydamerika och Afrika.

Den internationella handeln måste dock bygga på multilaterala bestämmelser och institutioner och Europeiska unionen har en mycket viktig roll att spela i befästandet av internationella bestämmelser och styrelseformer. Doha är därför mycket viktigt. Det handlar inte bara om handel, även om handeln är viktig i sig, utan det handlar om vår multilaterala vision. Vi kan inte aktivt stödja multilateralismen och sedan försvara unilateralismen när det gäller handel. Vi måste också göra framsteg i denna fråga, eftersom det inte bara handlar om en agenda för handel, utan om en agenda för social utveckling, en agenda som kan stärka våra förbindelser med utvecklingsländerna.

I fallet med Afrika är det strategiska partnerskapet mellan Europa och Afrika också avgörande för den internationella stabiliteten. EU är den största givaren av finansiellt, ekonomiskt och tekniskt stöd till Afrika. Europa är den afrikanska kontinentens största handelspartner, och importerar mer än alla de övriga G8-länderna. Från början av sin mandatperiod har kommissionen, som jag har nöjet att vara ordförande för, gjort förbindelserna med Afrika till en av sina viktigaste prioriteringar. Kommissionen har till exempel öppnat sitt första skola för EU-historia utanför Europa i Addis Abeba, där vi har anordnat ett arbetsmöte mellan kommissionen och Afrikanska unionen. Det finns dock fortfarande mycket kvar att göra beträffande förbindelserna mellan EU och Afrika. Det förestående toppmötet mellan EU och Afrika, som ska äga rum under det portugisiska ordförandeskapet, är ett unikt tillfälle att utarbeta en långtgående agenda som omfattar praktiska frågor som energi, migration, kampen mot klimatförändringen och naturligtvis demokrati och mänskliga rättigheter. Vi har en plikt att tala med våra afrikanska partner om frågor om demokrati, mänskliga rättigheter och styrelseformer. Vi har talat med resten av världen, och det vore oförståeligt om vi inte talade med Afrika. Det finns naturligtvis vissa politiska och diplomatiska problem som måste lösas, men dessa problem, vars relevans vi måste erkänna, kan och får inte utgöra ett hinder för ett grundläggande strategiskt partnerskap om globaliseringens framtid. Afrika och Europa måste samarbeta.

Jag har sagt mer än en gång att EU har ett uppdrag för 2000-talet, nämligen att främja rättvisa, frihet och solidaritet i hela världen. EU kan och får inte vara en grupp länder som bara ser om sitt eget hus. Det måste och kan vara en drivkraft för reform och stabilitet i världen, och när det gäller att försvara EU:s intressen och främjandet av europeiska värderingar. Vi är ett samfund med värderingar, särskilt värderingarna med frihet och solidaritet. Den afrikanska kontinenten är tveklöst en region som behöver vårt stöd och engagemang. Europeiska unionen kan inte blunda för det drama som utspelas så nära dess gränser.

Innan jag avslutar vill jag önska det portugisiska ordförandeskapet lycka till och bekräfta att kommissionen är helt och hållet villig att samarbeta med ordförandeskapet. Jag vill säga att jag har ett fullständigt förtroende för Portugals förmåga – som är ett land som visat sitt engagemang för Europa, för den portugisiska regeringens och dess myndigheters förmåga, och förmågan hos alla landets politiska krafter att arbeta för Europa. Vi delar den utmärkta slogan som det portugisiska ordförandeskapet har valt för denna period: ett starkare Europa för en bättre värld. Tillsammans ska vi lyckas med vårt arbete för att nå detta mål.

(Applåder)

  Joseph Daul, för PPE-DE-gruppen. – (FR) Herr talman, herr Sócrates, herr Barroso, mina damer och herrar! Min grupp välkomnar det portugisiska ordförandeskapets ambitiösa motto: ”Ett starkare Europa för en bättre värld”. Genom att ställa sin konstruktionsvilja i fokus för sitt mandat följer det portugisiska ordförandeskapet det tyska ordförandeskapets exempel. Och genom att dra fördel av dynamiken i Angela Merkels prestationer kommer ni att visa, herr Sócrates, att ett ordförandeskaps framgångar är beroende av en stark politisk vilja och en strategi som sammanför ambitiösa men realistiska prioriteringar.

Era framgångar kommer också att vara beroende av ert samarbete med Europaparlamentet. Gör oss mycket delaktiga i ert arbete och i era beslut.

Vad beträffar gruppen Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater är den institutionella reformen, säkerheten för våra medborgare, fullbordandet av den inre marknaden och befästandet av tillväxten de viktigaste aspekterna av ert ordförandeskap. Överenskommelsen från den 21-22 juni omfattar merparten av de framsteg som fanns i den tidigare texten. Om medlemsstaterna ratificerar den senast våren 2009 kommer EU slutligen att kunna fatta effektiva, insynsvänliga och demokratiska beslut på områden som säkerhet, tillväxt, energi, klimatförändringar och befolkningsstatistik.

Att överge de åtaganden som gjorts vore att betrakta Europeiska unionen som ett korthus: ta bort ett kort och hela huset rasar. Vad beträffar vår grupp, och särskilt Elmar Brok som kommer att företräda den, måste regeringskonferensen ägnas åt det rättsliga slutförandet av de reviderade fördragen och den borde avslutas i tid för Europeiska rådets höstmöte, liksom ni önskar herr Sócrates.

Herr Sócrates! Samtidigt som en starkare union för en bättre värld är motivationen bakom ert arbete, kan ni inte bortse från säkerheten för våra medborgare, och ni talade utförligt om det i morse. Terroristdåden i Förenade kungariket och på andra håll i Europa och ETA:s upphörande av vapenstilleståndet oroar oss och nödvändiggör ett Europaomfattande anti-terroristsamarbete. Herr Sócrates! Jag är medveten om medlemsstaternas motvilja mot att samarbeta på detta område. ”Var man för sig”-principen måste avskaffas, och säkerheten för Europas folk måste vara rådande. Med tanke på den internationella brottsligheten, terroristceller, komplexiteten hos nätverken och de sofistikerade metoder som används, inte minst vad gäller migration, riskerar vi att bli drabbas och det är vår plikt att omedelbart agera. Att tjänsten som EU:s antiterroristsamordnare är ledig är oacceptabelt. Tack för ert engagemang.

Herr Sócrates! Låt oss visa samma beslutsamhet i fråga om vår säkerhet som vi gör för klimatförändringen och energifrågan. Offren för terroristattackerna gör att vi måste stå enade. Under er ledning förväntar vi oss en ökad sammanhållning och att medlemsstaterna ska vara mer delaktiga i en effektiv samordningsmodell för terrorismbekämpning.

Vad gäller de övriga prioriteringarna, som exempelvis fullbordandet av den inre marknaden och befästandet av tillväxten, kommer våra medborgare endast att ansluta sig till det europeiska idealet om de ser att vår sociala modell, fri rörlighet, inte bara för personer, varor och kapital, utan också för tjänster, och främjandet av utbildning, yrkesutbildning och innovationer, återspeglas genom många konkreta förbättringar av deras dagliga liv.

Att bli världens mest avancerade ekonomiska område innebär att man måste ha den politiska viljan och modet. Portugal vågade anta Lissabonstrategin. Portugal har fått en möjlighet att ge bästa möjliga uppföljningsservice. Vi värderar både den sociala och den ekonomiska dimensionen av den europeiska integrationen.

Herr Sócrates! Vi hoppas, liksom ni, att framsteg kommer att göras med Afrika i migrationsfrågorna och att våra förbindelser med Brasilien och de nya tillväxtekonomierna kommer att stärkas. Liksom ni anser också vi att transatlantiska förbindelser måste vara en av våra prioriteringar. Under de senaste månaderna har kvaliteten i vårt partnerskap utvecklats avsevärt, och nu måste vi göra framsteg. Fasta ståndpunkter i fråga om respekten för våra värderingar och vår pågående dialog måste styra våra grannskapsförbindelser med Balkan, Ukraina, Vitryssland och naturligtvis Ryssland.

Herr Sócrates! PPE-DE-gruppen önskar er lycka till med denna starkare union för en bättre värld, som ni så innerligt önskar. Vi kommer att stödja er när det gäller att försvara värderingarna med fred och solidaritet, mod och ansvar.

(Applåder)

  Martin Schulz, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr rådsordförande! För nästan exakt ett år sedan, den 1 juli 2006, spelades en utmärkt fotbollsmatch som Portugal vann på straffar efter förlängning. Det var en utomordentlig match. Portugiserna bevarade kontrollen och varje straff gick in. Bollen är nu upplagd för vår straffspark. Ni har sagt allt som går att säga om regeringskonferensen. Nu måste ni skjuta bollen i mål. Av ert anförande i morse misstänker jag att också era nerver är av stål, liksom det portugisiska fotbollslagets. Om ni gör mål den här gången vinner ni bucklan i oktober.

(Applåder)

Vi är realister, premiärminister Sócrates: mandatet omfattar inte så mycket som vi hade hoppats, men vi förstår att inget mer kunde ha åstadkommits under förhandlingarna. Mandatet innehåller dock en hel del. Ni måste klargöra för alla deltagare vid regeringskonferensen att man inte kan ångra vad man enats om.

Jag har en kommentar till min parlamentskollega Joseph Daul. Jag har förvisso noterat att detta är ståndpunkten i gruppen Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, och jag hoppas att alla delar av PPE-DE-gruppen, inklusive utskottens ordförande i er grupp, kommer att inta samma ståndpunkt.

(Applåder)

Ju viktigare utskott, desto mindre säker är jag.

Herr talman, mina damer och herrar! Vad skulle hända om vi ångrade oss? Vi skulle befinna oss i ytterligare en krissituation liknande den som vi just löst. Och om vi befinner oss i kris, herr rådsordförande, skulle de berömvärda mål som ni just redogjort för återigen vara utom räckhåll. Hur kan vi egentligen genomföra en sammanhängande Lissabonstrategi med ett Europa i två hastigheter? De två utesluter varandra.

Ni har rätt: vi måste ge Lissabonstrategin nytt liv. För tre år sedan fattades ett beslut om att återupprätta Lissabonstrategin. Tre år senare har vi inte gjort särskilt stora framsteg. Det är bra att ni som rådsordförande säger att vi måste sätta igång och snabba på saker och ting. Det finns dock två huvudsakliga skäl till att vi måste snabba på saker och ting: ni har helt rätt när ni säger att vi vill inrikta oss på kvalifikationer. Om vi vill bli den mest konkurrenskraftiga kunskapsbaserade kontinenten måste vi fokusera på kvalifikationer. Vad vi framför allt vill att Lissabonstrategin ska ge är en social stabilitet.

Om vi får en större ekonomisk tillväxt – vilket vi har, det skapas fler arbetstillfällen och reformerna ger resultat och tack vare Gerhard Schröders regering har de faktiskt redan gett resultat i mitt land – om vi får fler arbetstillfällen, då behövs framför allt en sak: att denna tillväxt ska vara hållbar och ge en varaktig social stabilitet. Annars är Lissabonstrategin värdelös.

Om vi, liksom ni med rätta sa herr rådsordförande, söker en fråga som tvingar oss att agera som en gemenskap, och en gemenskap med 27 länder, en fråga med ett mycket stort stöd hos allmänheten, då är det klimatskydd. Live Earth-konserten förra helgen visade tydligt hur entusiastiskt unga människor stöder ett ändamål. Så låt oss utnyttja denna entusiasm. Dessa unga människor går till konserten och när den är över frågar de: vad händer nu?

Bono och Herbert Grönemeyer har inte lösningen. De kan förespråka en lösning, men det är upp till oss att erbjuda en lösning genom praktiska åtgärder. Men om vi erbjuder denna lösning, om vi faktiskt genomför de ambitiösa målen, då är jag övertygad om att Europas medborgare kommer att stå bakom oss, och det är exakt vad det europeiska projektet behöver.

När jag talar om klimatskydd, herr premiärminister, är jag mycket tacksam för er strategi för Afrika och Latinamerika, eftersom klimatskydd endast kommer att vara genomförbart om vi gör Afrika och Latinamerika delaktiga. I fallet med Afrika måste vi inse den bistra sanningen, nämligen att den afrikanska kontinenten har drabbats hårt av global uppvärmning trots att den gör mycket lite för att bidra till denna globala uppvärmning. Det är en viktig faktor för afrikanernas tillstånd.

Jag är också mycket tacksam för er ståndpunkt om Latinamerika: Europeiska unionens transatlantiska förbindelser sträcker sig långt bortom våra förbindelser med Förenta staterna. Framför allt åligger det oss att stödja Latinamerika när det gäller att finna multilaterala lösningar på internationella konflikter, genom FN:s reform, och när det gäller att bekämpa de finansiella kriser som orsakats av finansmarknaderna. Vilka länder drabbades mest? Argentina och Brasilien. Det är mycket viktigt att vi i Europa samarbetar med Latinamerika. Min grupp kommer att följa och stödja detta initiativ i höst, och vi är mycket tacksamma för att ni anordnat detta toppmöte.

Somliga här i kammaren blir omedelbart otåliga om vi har två talare efter varandra från samma land. Herr talman! I dag har vi sett en portugisisk rådsordförande från vänster och en före detta rådsordförande från höger samarbeta för Europa. Det är värt att notera. Att övervinna frågor som splittrar oss på hemmaplan för att arbeta tillsammans för ett Europa för alla andra, denna känsla av gemensam mark, av att sätta våra skillnader åt sidan, är vad som definierar Europa. Det är precis vad vi behöver för att bygga ett starkare Europa, för som ni med rätta sa behöver inte bara Europa självt, utan hela världen ett starkt och enat Europa. Det kan vi endast nå om vi löser våra meningsskiljaktigheter och koncentrerar oss på vad som enar oss. Så jag önskar er all lycka med ert ordförandeskap.

(Applåder)

  Graham Watson , för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman, herr rådsordförande! Det program som ni har presenterat förenar tydliga mål med en stor ambition. Det är inte självkart att det kommer att bli en framgång, men EU:s liberaler och demokrater har stora förhoppningar om att dessa två José kommer att utgöra ett europeiskt radarpar. Ni verkar faktiskt tävla om äran av ekonomisk liberalism. Som den brittiska dagstidningen Daily Mirror skulle kunna uttrycka det, ”It’s the only way, José!” [Det är den enda möjligheten, José!].

Vem, om inte ni två, skulle kunna övertyga EU:s regeringar om skönheten i Lissabon och vikten av dess strategi? Sätt tillbaka ”is on” [pågående] i ”Lissabon” – behovet att konsolidera offentliga finanser, engagemanget för finansdisciplin och skuldhantering, kraften att genomföra och stärka den inre marknaden. Ja, även mot populistiskt motstånd i era egna partier. Det är inte bara i Asien som den fria marknaden har lyft miljoner ur fattigdom – detsamma gäller för 50 miljoner människor inom EU enbart under de senaste 10 åren. Det viktigaste är att det finns ett behov av hållbar ekonomisk återhämtning i EU, som ska bygga på skapandet av arbetstillfällen snarare än på påverkan av växelkurser för att öka exportdriven tillväxt. Därför välkomnar min grupp särskilt ert initiativ att inleda diskussionen om flexicurity [kombination av flexibilitet och trygghet]. Vi måste modernisera det sociala skyddet och bidragssystem för att möta de utmaningar som uppstår på en global marknad. Låt oss skydda arbetstagare, inte konkurrenssvaga arbetstillfällen. Vårt sociala skyddsnät borde inte skydda konkursmässiga företag utan snarare personerna i företagen, genom att hjälpa dem att hitta nya sysselsättningsmöjligheter. Den enda europeiska sociala modell som betyder något för mig är den som bevarar vårt välstånd genom att förbereda vårt folk inför framtiden.

Och, visst, om vi talar om framtiden får vi inte glömma kampen mot klimatförändring. Låt oss se över hur vi kan slå samman Göteborgs- och Lissabonmålen och använda nyskapande initiativ inom miljövänlig teknik för att bli mer mottagliga för nya idéer, skapa fler arbetstillfällen och leda världen när det gäller att fastställa dagordningen för klimatförändringen.

Herr rådsordförande! Ni gör rätt i att betona Afrika – upptäckt, exploaterat och sedan övergivet av européer. Det faktum att ni har sammankallat det första toppmötet mellan EU och Afrika på sju år säger allt. Det har alltför länge varit en bortglömd kontinent. Afrika behöver EU, och EU behöver Afrika om vi ska kunna ta itu med invandring, sjukdomar och klimatförändring på ett framgångsrikt sätt.

Kina erbjuder pengar för naturtillgångar och vapen för pengar. Detta är kursen för 2000-talets ekonomiska kolonialism, och det är fel väg framåt för Afrika. Men EU måste undvika diskussioner om imperiets omfång. Låt oss dra lärdom av det förgångna och forma ett nytt och generöst samarbete.

När det gäller rättsliga och inrikes frågor uppskattar vi att ert ordförandeskap kommer att inriktas på ett antal åtgärder för att stärka det rättsliga området inom Europeiska unionen. Efter den tyska inrikesministern Wolfgang Schäubles avslöjande kommentarer kommer min grupp att vara på sin vakt mot urholkandet av medborgerliga rättigheter som underbygger vårt samhälle.

(Applåder)

Vi vill att man ska enas om rambeslutet om rättssäkerhetsgarantier i rådet som en nödvändig kompletterande åtgärd till den europeiska arresteringsordern. Och vi varnar för ett bemötande av terrorism som ändrar vårt samhälles natur genom att hämma de friheter som ni kämpade för i nejlikornas revolution.

För två veckor sedan applåderade kammaren rådet för ett avtal om ett mandat för regeringskonferensen, men förra veckan fick vi genom några av era kolleger i rådet veta att det var tomma ord. Ja, det var en ganska kortlivad seger. Jag tror inte att jag bara talar för min grupp utan för många kolleger i kammaren när jag uppmanar till att inte riva upp det paket som man kom överens om vid toppmötet i juni.

Genom en skola på Sagreshalvön fick ert land rykte om sig som en sjöfartsnation. Som rådsordförande kommer ni att behöva dessa kunskaper för att navigera genom de förrädiska vatten som rådets förhandlingar utgör.

Vi önskar er lycka till och gynnsamma vindar. Boa sorte!

(Applåder)

ORDFÖRANDESKAP: DOS SANTOS
Vice talman

  Brian Crowley, thar ceann an Ghrúpa UEN. – A Uachtaráin, is í an aidhm is mó a bheidh ag an Uachtaránacht seo a chinntiú go síneoidh ceannairí an Aontais Eorpaigh Conradh nua an Aontais Eorpaigh níos déanaí sa bhliain. Tháinig na ceannairí ar shocrú ginearálta polaitíochta ag an gcruinniú mullaigh deireanach ach tá obair mhór fós le déanamh sula mbeidh an conradh cinntithe go hiomlán. Beidh an Phortaingéil i mbun cruinnithe mullaigh go hidirnáisiúnta leis an mBrasaíl, le ceannairí na hAfraice agus le rialtais Mheiriceá, na Síne agus na hIndia.

(EN) Och särskilt när vi talar om Afrika har vi alla sett de svårigheter och den oro som många kolleger tagit upp när det gäller vissa personers deltagande i konferensen. Detta skulle kanske kunna vara ett tillfälle för oss, i stället för att skrika ”nej” från åskådarplats, att uppmuntra andra afrikanska länder att samarbeta med varandra, att använda den öppna samordningsmetoden för det som skulle vara verkliga demokratiska kontroller och ordentliga förfaranden för individens rättigheter och friheter när vi möts vid detta afrikanska toppmöte.

Darfur nämns oftare, men ges sällan ordentligt innehåll, och det afrikanska toppmötet ger oss ytterligare en möjlighet att försöka sammanföra de oförenliga delarna och elementen i konflikten för att säkerställa att vi kan finna en tydlig väg framåt.

När det gäller reformfördraget – som ni korrekt nämnde har mandatet för regeringskonferensen utformats i mycket specifika termer – borde vi i många avseenden utvidga eller ändra dess villkor, oavsett vad andra måhända anser. Vi är bäst på att ta itu med det som ligger framför oss och det som 27 regeringar har kommit överens om.

Om jag kunde sammanfatta det som reformfördraget borde handla om i en enda mening, handlar reformfördraget om att ge oss den frihet som vi söker, vilket inte är friheten att göra allt det som vi vill, utan snarare en frihet att uppnå det som vi önskar. När vi talar om denna frihet måste vi särskilt ta hänsyn till vårt klimat och i synnerhet klimatförändringarna. Som jag sa i Lissabon välkomnar jag att toppmötet i Brasilien gav oss ett tillfälle att föra fram idén om förnybara energikällor i sin helhet och se över olika metoder för att skapa en ny världshandelsorganisation och partnerskap med utvecklingsvärlden och, viktigast av allt, att garantera att våra medborgare har rättigheterna och friheterna för att lyckas i EU.

  Monica Frassoni, för Verts/ALE-gruppen. – (PT) Herr talman! Ett starkare Europa för en bättre värld.

(IT) Herr talman! Mina damer och herrar! ”En starkare union för en bättre värld”: min grupp och jag gillar verkligen er slogan, och jag anser att ordförandeskapet borde göra tre saker för att se till att vi under de kommande sex månaderna kommer ihåg detta starkare Europa.

Beträffande regeringskonferensen bör ni inte alls tolerera de som vill bromsa de överenskommelser som nåtts, utan ni borde under tiden finna områden som kan förbättras, som till exempel klimatförändringen, och försöka stödja och öppna upp regeringskonferensen för Europaparlamentet och den allmänna debatten. Detta är för oss förutsättningarna för en framgångsrik reform av fördragen. Denna reform kommer inte att vara den sista, eftersom vi från och med nu här i kammaren har förpliktat oss att återuppta kampen för konstitutionen för Europa.

Angående Lissabonstrategin anser vi att inga framsteg kommer att göras om ni under de sex kommande månaderna inte tillsammans med kommissionen och parlamentet kan stärka dagordningen för klimatförändringen, eftersom denna fråga inte kan särskiljas från Lissabonagendan. Efter de beslut som fattades under det tyska ordförandeskapet är tiden inne att agera och att förkasta medlemsstaternas många försök att tricksa, som innebär att varje part strävar efter att minska sina åtaganden i så hög grad som möjligt.

Därför vill vi – och jag uppmanar er att överväga detta – åter lansera idén med en pakt om klimatförändringen och om energisäkerhet, utifrån målet att begränsa temperaturhöjningen till 2°C över nivån för den pre-industriella eran och utifrån instrumentet med mekanismer för att påföra sanktioner, precis som i stabilitetspakten. Det måste finnas tre åtgärdslinjer som vi vill ska ge konkreta resultat inom sex månader och som jag vill be er att just nu här i debatten svara på: frågan om energibesparingar, frågan om transporter, som otroligt nog uteslöts ur de överenskommelser som nåddes under våren men som står för 30 procent av utsläppen, och frågan om förnybar energi, som Barrosokommissionen tyvärr fortfarande inte har gjort något åt, särskilt när det gäller direktivet om uppvärmning och nedkylning.

Herr talman! Frågan om förnybar energi gör att jag kan uppmärksamma er på frågan om biobränslen och förbindelserna med Brasilien. Vi är oroliga: vi tycker inte om president Lulas mystiska vision av biobränslen och den mirakelartade betydelse som han fäster vid dessa som ett nytt ”grönt guld”. Vi tycker inte heller om att frågan om skogsskövling, illegal import av timmer, livsmedelssäkerhet och Europas bidrag till utvecklingen av innovativ teknik för förnybar energi har uteslutits från agendan.

Jag vill helt kort göra en liknande iakttagelse om Afrika. Rådsordförande Sócrates och talman Barrosos fina ord har särskild och oroande konsekvenser som jag uppmanar er att reflektera över: Europeiska unionen utövar påtryckningar på de olika afrikanska länderna för att få dem att underteckna det ekonomiska partnerskapsavtalet före årets slut. Kommissionen använder pengar från utvecklingsfonden för att övertyga dessa länder, där det civila samhället i många fall har motsatt sig avtalet eftersom det i slutändan inte skulle leda till något annat än till en minskad och begränsad förmåga för dem att integreras på den internationella marknaden om deras marknader skulle öppnas upp helt och hållet.

Jag hade velat säga många andra saker till er, herr talman, men det har jag inte möjlighet att göra. Jag hoppas att jag får andra tillfällen att göra det.

(Applåder)

  Ilda Figueiredo, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) Herr talman! Vad vi just hört från rådets nuvarande ordförande visar att detta kommer att bli ännu ett bortslösat tillfälle att sätta upp några av de allvarliga ekonomiska och sociala problem på dagordningen som gemenskapsinstitutionerna måste ge en ny inriktning och andra svar: till exempel den ojämna inkomstfördelningen, den ökade osäkerheten på arbetsmarknaden och den fattigdom som nästan 80 miljoner människor lever i, däribland det allt större antalet arbetstagare med låga löner och färre rättigheter, gamla människor med försumbara pensioner och kvinnor och barn som nekas grundläggande mänskliga rättigheter.

I stället för att prioritera en ändring av målen och stadgarna för Europeiska centralbanken för att kräva att den blir föremål för en demokratisk kontroll, för att bromsa de ökade räntorna och hindra att den sociala orättvisan förvärras, förblir rådets ordförande besatt av de centrala förslagen i det nyliberala och militaristiska utkastet till konstitutionsfördrag och av en ökad maktkoncentration för de stora EU-makterna. I stället för att kämpa för ett tillbakadragande, eller åtminstone för en radikal revidering av stabilitets- och tillväxtpakten och Lissabonstrategin i syfte att ge investeringarna inom den offentliga sektorn och i små och medelstora företag en rivstart, bromsa avregleringarna och privatiseringen av grundläggande sektorer och allmänna tjänster för att skapa fler arbetstillfällen med rättigheter och minska fattigdomen och den sociala utestängningen, lägger han fokus på konkurrenskraftens heliga kossa i syfte att öka de ekonomiska och finansiella gruppernas makt. I stället för att föreslå åtgärder för att respektera arbetande människors värdighet och för att minska den allt mer osäkra situationen för miljontals arbetstagare, särskilt kvinnor och unga människor – liksom flera tusentals människor krävde vid den demonstration som anordnades av den allmänna sammanslutningen för portugisiska arbetstagare den 5 juli i Giumarães – ser vi en betoning av flexibel säkerhet, vilket mer än något annat innebär en flexibel exploatering av arbetstagarna.

Därför betonar vi behovet av ett fullständigt nytt vägval för EU:s del, och därför säger vi att det är dags att lyssna på människors krav, utvidga demokratin och engagera oss för ett mer rättvist socialt Europa som utmärks av framsteg och en mer rättvis inkomstfördelning. Det är dags att upprätthålla principen med suveräna stater med lika rättigheter, att stärka det internationella samarbetet och solidariteten och att beslutsamt förbinda oss att skapa fred, om det så är i Mellanöstern, Palestina, Afghanistan eller Afrika.

Vi bekräftar att vi är motståndare till ett så kallat reformutkast till fördrag, vilket i praktiken inte är något annat än ett återgivande av konstitutionsfördraget med hjälp av en stor rökridå som är avsedd att åsidosätta folkomröstningar och minska demokratin och möjligheten för människor och de nationella institutionerna att göra sina röster hörda, av rädsla för en pluralistisk debatt och den allmänna opinionen i våra länder. Därför vill vi ha en folkomröstning i varje medlemsstat, liksom den allmänna opinionen i våra stater kräver.

  Patrick Louis, för IND/DEM-gruppen. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! En polsk dagstidning publicerade nyligen följande historia: Vilken var den första europeiska folkomröstningen? Svar: När Gud sa till Adam efter att ha skapat Eva: ”välj en fru”.

Bilden är träffande. I dag, långt från Edens lustgård, har det portugisiska ordförandeskapet tagit över efter det tyska. Det senare kommer att ha utmärkts av sina knep och sitt försök att påtvinga det franska och det nederländska folket en knappt förklädd och rensad text som de förkastat i en folkomröstning. Detta minifördrag är inte något annat än en förklädd konstitution. För några år sedan skrev eurons initiativtagare Padoa-Schioppa en artikel i en fransk tidning, vars huvudpunkt var att den europeiska integrationen snarare uppstått ur en upplyst despotism än ur demokrati. Dagens omfattande manipulation är en livlig illustration av detta. Hur kan man säga att den nya texten motsvarar det franska och det nederländska folkets vilja i folkomröstningarna om den inte genomgår ytterligare ett sådant test genom en folkomröstning?

Om ni tillåter, herr talman, vill jag framföra en önskan här i kammaren i början av det portugisiska ordförandeskapet: om vi inte vill att Europas folk ska vända den politiska klassen ryggen en gång för alla, måste det portugisiska ordförandeskapet bryta helt och hållet med sina omoderna metoder och omedelbart inleda den enda verkliga europeiska reform som människor förväntar sig: mindre teknokrati och mer demokrati.

  Bruno Gollnisch, för ITS-gruppen. – (FR) Herr talman! Får jag återigen ta detta tillfälle i akt att framföra vår tacksamhet för ert och er regerings magnifika mottagande av ordförandena för de parlamentariska grupperna alldeles nyligen i Lissabon: det vittnar om er vilja att arbeta seriöst med Europaparlamentet.

Vi kan endast godkänna ett antal av era mål, vars syfte inte förvånar oss. Bland dessa finns målet att hjälpa till att lösa problemen i Afrika, som vi faktiskt måste erkänna endast har förvärrats sedan de europeiska länderna gav sig av, till skillnad från vad somliga vill få oss att tro. Bland de mål vi kan godkänna finns också åtgärder för Latinamerika, och i synnerhet Brasilien, som ligger er varmt om hjärtat – allt detta är berättigat. Liksom jag redan haft tillfälle att säga till er anser jag att det enda sättet att göra EU:s internationella politik, som ni hoppas kunna utveckla, legitim och öppen är att särskilja den från politiken i den hegemoniska supermakt som Förenta staterna nu har blivit.

Herr talman! Jag befarar att min kollega Graham Watson och många andra liksom han blandar ihop två saker: å ena sidan det nödvändiga återupprättandet av de ekonomiska friheterna i en nation eller inom ett område där de sociala trygghetsparametrarna är nästan desamma, och å andra sidan en form av obehindrad fri marknadspolitik som återspeglas av en helt och hållet orättvis konkurrens som bygger på social dumpning. Sanningen är att i början utvecklas en ekonomi bara om den är skyddad, vilket stämmer in på de stora partnerna på världsmarknaden, som i dag är Japan och Kina.

Vad slutligen beträffar regeringskonferensen kommer ni att tvingas tillämpa en färdplan som har föreslagits er och det är en verklig handbok i hur man för väljarna bakom ljuset. Vi bevarar faktiskt innehållet i en konstitution som, liksom nyss sades, har förkastats, och ändrar formuleringarna. Det är sant att vi avskaffat orden ”konstitution”, ”utrikesminister” och ”ramlag”, vi nämner inte stadgan i texten och vi publicerar den knappt i Officiella tidningen. Men vi bevarar utvidgningen av unionens befogenheter, omröstning med majoritet och ett enda ordförandeskap, vilket skulle beröva oss er närvaro i dag om texten vore i kraft. Vi bevarar allt som folket inte gick med på och som de högst troligen skulle förkasta om de informerades ordentligt om det.

Herr talman! Ni företräder en nation som är liten till sin storlek men mycket ärorik i fråga om sin oerhörda historia. Denna ära har endast möjliggjorts genom den ständiga kamp som Portugal alltid har fört för att bevara sin självständighet – från sin födelse och genom hela sin historia . Jag ber er: delta inte i avskaffandet av denna högst värdefulla tillgång hos er nation och hos alla nationer – den nationella självständigheten.

  Gianni De Michelis (NI). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar, herr Sócrates! Vi välkomnar er presentation av de riktlinjer som Portugal avser att följa under de kommande månaderna: vi instämmer naturligtvis i prioriteringen av regeringskonferensen och kan inte annat än lyckönska er när det gäller ert mål att fullt ut och troget omvandla mandatet till ett nytt fördrag.

Liksom ni själv sa kommer ordförandeskapet att ha fler åtaganden än bara denna under de kommande månaderna. Vi välkomnar den förteckning med prioriteringar som ni föresatt er och förstår varför Portugal, när det gäller vissa av dessa prioriteringar, t.ex. Lissabon, Afrika och Brasilien, är särskilt engagerat. Samtidigt vill vi betona att för att omvandla er slogan till verklighet och visa att ett starkare Europa kan leda till en bättre värld, behöver vi inte bara goda intentioner utan också fakta, som inte vi väljer utan som kommer av de faktiska prioriteringarna av de omständigheter som vi befinner oss i.

På den punkten vill jag uppmärksamma er och ordförandeskapet på den viktigaste prioriteringen som fastställs genom en region nära oss vid Medelhavet – Mellanöstern – som Europa kan och måste göra mer för. Denna region har inte varit särskilt närvarande på senaste tiden, men nu när farorna blir mer akuta och möjligheterna därför större måste EU visa att vi kan vara starkare och bidra till en bättre värld.

  João de Deus Pinheiro (PPE-DE). – (PT) Herr talman, herr premiärminister! Ni har liksom jag säkert noterat den enorma underström med både förväntningar och sympati som ni väckt på alla sidor i kammaren, och det måste finnas en anledning till det. Anledningen är naturligtvis ert fasta och beslutsamma förkastande av allt ingripande i de beslut som fattades vid Europeiska rådets möte i juni. Fortsätt på den vägen så får ni säkert ett ännu större stöd efter Europeiska rådets informella möte i september.

Ni nämnde också Lissabonstrategin och behovet av en ny runda. Vi instämmer alla i det. Vi måste dock komma ihåg att ett av skälen till att den första Lissabonstrategin misslyckades var dödssynden att kommissionen inte fick ansvar för denna strategis inriktning, vilket är en uppgift som modellen med regeringskonferensen har visat sig vara olämplig för.

Under senare år har kommissionens ordförande – och det förtjänar han verkligen beröm för – försökt att använda de små detaljerna för att få strategin att utvecklas. Rådet måste dock acceptera att kommissionen måste vara ännu mer delaktig i Lissabonstrategin för att nå de ambitiösa mål som ni nämnde i ert anförande, herr premiärminister.

Vad beträffar de externa förbindelserna måste det sägas att ni har fått en bra start. Toppmötet med Brasilien var en fullständig succé, vilket jag kan bekräfta tack vare president Lulas kommentarer vid talmanskonferensen i Bryssel.

Jag vill också tala om för er att ingen borde hållas gisslan av Robert Mugabe varken i Afrika eller i Europa. Låt oss säga det rakt ut. Toppmötet måste vara avsett för debatter och får inte endast inriktas på denna enda eller främsta fråga. Ni har nämnt många andra frågor som måste vara föremål för våra diskussioner och för vår dialog och vårt partnerskap med Afrika.

Bara ytterligare en fråga, herr talman. Beträffande förbindelserna med Ryssland har ni haft modet att besöka president Putin under omständigheter som ni visste skulle missgynna er. Ni borde nu försöka övertala era kolleger om att Ryssland måste göras delaktigt i [att ta itu med] de internationella problemen, eftersom Ryssland måste vara en del av lösningen och inte en del av problemet.

Herr premiärminister! Ni har kammarens stöd, ni har sannerligen stödet från gruppen Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater för ert ambitiösa program. Jag är på er sida, och önskar er lycka till.

  Edite Estrela (PSE). – (PT) Herr talman! När jag lyssnade till rådets och kommissionens ordförande kände jag mig oerhört stolt över att vara portugisiska. Detta är en stund som kommer att gå till historien för EU-institutionerna.

Det här är första gången i parlamentet som den europeiska dialogen på högsta nivå har ägt rum på portugisiska. I det förflutna färdades det portugisiska språket över hela världen. Det var dessutom det första europeiska språket med vilket en dialog inleddes mellan öst och väst. I dag talas portugisiska av över 220 miljoner människor på de fem kontinenterna. Som den portugisiska poeten António Ferreira en gång sa: ”Låt det portugisiska språket frodas: låt det talas, sjungas och höras, och må det leva länge”.

Det portugisiska ordförandeskapet har just inletts och det har redan gjort ett outplånligt avtryck. Det första toppmötet mellan EU och Brasilien var en succé. Det var en brådskande fråga att införliva B för Brasilien i EU:s strategiska partnerskap med BRIC-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien och Kina). Det har vi nu gjort. Förutsättningarna för att Europa ska kunna ge förbindelserna med Mercosur och Dohaförhandlingarna ny drivkraft har nu förbättrats. Det portugisiska ordförandeskapet har därför fått bästa möjliga start. Jag skulle önska att det fick lika stora framgångar med sina andra prioriteringar, däribland antagandet av det nya fördraget och det andra toppmötet mellan EU och Afrika. Dialogen med Afrika är av avgörande vikt i kampen mot illegal invandring och klimatförändringen.

Vad beträffar fördraget var rådets mandat, liksom premiärministern sa, exakt och tydligt: Inget är öppet för debatt. Innehållet har fastslagits och allt som behövs är den exakta ordalydelsen. Min önskan är att det inte kommer att finnas några hinder längs med vägen. Vi vill inte att Europa ska handlingsförlamas för att man fastnar på ett komma eller hänger upp sig på ett ord. Det skulle sända värsta möjliga signal till Europas medborgare och till världen i stort.

Vi européer behöver ett starkt och enat EU som kan bemöta globaliseringens utmaningar. Ett starkare EU och en bättre värld, och som Cardoso Pires kanske skulle ha sagt: E agora, José? (Över till dig, José). Nu måste vi börja arbeta. Jag önskar er lycka till, för ett framgångsrikt portugisiskt ordförandeskap kommer att vara detsamma som ett framgångsrikt Europa.

  Annemie Neyts-Uyttebroeck (ALDE). – (NL) Herr talman! Herr rådsordförande! Herr kommissionsordförande! Jag vill gratulera Portugal till dess ordförandeskap och tacka för dess löfte att bedriva ett nära samarbete med Europaparlamentet. Herr ordförande! Ni kan lita på att vi kommer att ta er på ert ord.

Vi välkomnar era avsikter att anordna ett toppmöte mellan EU och Afrika och mellan EU och Brasilien. Vad gäller toppmötet mellan EU och Afrika bör vi dock inte lämna någon i tvivel om att det faktum att EU:s sanktioner under ert ordförandeskap inte endast får bli akademiska. För att säga det rakt ut: vid ett toppmöte som detta finns inget utrymme för ledare som har reducerat sitt eget folk till ett tillstånd av misär och svält och som framhärdar med detta. Trots att en tydlig ståndpunkt som denna inte gör det enklare för er, herr ordförande, är detta en produkt av ett system som vi själva införde vid den tidpunkten. Jag önskar er stora framgångar vid toppmötet med Brasilien. Brasilien är ett viktigt land, och starkare förbindelser mellan EU och Latin- och Centralamerika är en välkommen utveckling.

Jag vill också ställa en fråga till er. Enligt en broschyr som jag läste om ert ordförandeskap är avsikten att bidra till nedrustning och icke-spridning. Jag vore tacksam om ni kunde förtydliga detta något.

Slutligen vill jag nämna en fråga som inte tagits upp förut. Har ni klart för er, herr ordförande, att också ni under de kommande sex månaderna kommer att konfronteras med de kriser som kan utvecklas överallt i världen. En av dessa kriser kommer tveklöst att stå högst upp på dagordningen och vi kommer att diskutera den i eftermiddag, nämligen krisen i Mellanöstern och Palestina. Jag hoppas att också ni kan göra ett positivt bidrag i den frågan.

  Mirosław Mariusz Piotrowski (UEN). – (PL) Herr talman! De prioriteringar som lagts fram av rådets ordförande, som tog över genom det portugisiska ordförandeskapet, väcker stora förhoppningar. Det är särskilt viktigt att stärka de transatlantiska förbindelserna, inte bara i kampen mot den internationella terrorismen, utan också på området för ekonomiska förbindelser och forskning.

Ordförandeskapet har också gjort lika värdefulla uttalanden om att hjälpa till att stabilisera västra Balkan, och om att i samarbete med afrikanska partner utarbeta en strategi för kontinentens utveckling. Vi kommer också med glädje att anta ett utkast till ett möjligt EU-medlemskap för Ukraina vid toppmötet mellan EU och Ukraina.

Tyvärr har det portugisiska ordförandeskapet också ärvt det så kallade ”nya konstitutionsfördraget”. Låt oss hoppas att detta problematiska arv inte kommer att fördunkla ordförandeskapets ambitiösa avsikter, som är av verklig betydelse för Europas och världens framtid.

ORDFÖRANDESKAP: PÖTTERING
Talman

  Alyn Smith (Verts/ALE). – (EN) Herr talman! Eftersom jag kommer från Skottland, en mindre sjöfartsnation i Atlanten, vill jag varmt gratulera våra portugisiska kolleger och tacka José Sócrates för hans entusiasm, hans realism och hans ambition i dag. Jag önskar bara att mitt eget land, Skottland, skulle kunna ta dess naturliga plats som en konstruktiv och entusiastisk medlemsstat, men vi är på väg, för vi har faktiskt mycket gemensamt. Vi vill se realism, vi vill se dynamik, vi vill se reform, vi vill se utveckling, och reformfördraget ger er en möjlighet att hålla våra löften.

Mitt parti beslutade att vi på det hela taget inte skulle kunna rekommendera det tidigare utkastet till konstitution till våra väljare, men det var då, och vi ser på era ansträngningar med ett rättvist, öppet och konstruktivt sinne. Vi önskar er all välgång. EU är långt ifrån perfekt, men det som är rätt inom unionen ska räddas och främjas. Om ni kan bygga på framgångarna och sopa bort det som inte fungerar – som denna byggnad, kanske! – hoppas jag kunna gratulera er i december också.

  Miguel Portas (GUE/NGL). – (PT) Premiärminister Sócrates säger att han har fått ett tydligt och exakt mandat. Jag instämmer. Han vet att regeringarna i Spanien eller Luxemburg kommer att hävda att det nya fördraget är detsamma som det tidigare och att det kommer att kräva parlamentarisk ratificering. Han vet också att Frankrikes och Nederländernas regeringar kommer att säga den raka motsatsen för att i slutändan stödja samma idé, nämligen att inga folkomröstningar ska hållas. Jag undrar varför han inte säger något. Ska vi genomgå sex månader med svammel, eller kommer den politiska visionen att införliva människorna i beslutet?

Jag är också förbryllad över varför han inte säger något om vissa andra saker. Europa har ingen Irak-politik. Måste Washington besluta att kalla hem sina soldater innan vi kan anta en sådan politik? Europa har två politiska linjer för det iranska kärnkraftsprogrammet – måste bomberna börja falla över Iran innan vi inser att en sådan upptrappning borde ha kunnat förhindras? Europa har en oansvarig politik för Palestina och Libanon. I det ena fallet har EU alltid stått bakom landets president utan att erkänna dess regeringar, och det i andra fallet stöder EU regeringen och motsätter sig presidenten. Måste allt gå på tok innan vi förstår att vår roll borde vara att uppmuntra interna överenskommelser? Förra sommaren inleddes ett oplanerat krig. Ett år senare hotar krig återigen. Herr Sócrates, vi kommer endast att förhindra det om vi vill.

  Nigel Farage (IND/DEM). – (EN) Herr Sócrates! Ni är en del av denna stora illusion: försöket att föra britterna, fransmännen och nederländarna bakom ljuset så att de skulle godta ett fördrag utan någon folkomröstning. Häromdagen sa ni att detta fördrag var mindre federalistiskt. Jag frågar er: mindre federalistiskt än vad? Ni kan väl ändå inte ha hittat på en del av detta?

Som tur är finns det några ärliga personer inom EU som säger att vi har konstitutionens innehåll, och allt som vi har gjort var att ändra terminologin. Andra säger att vi har 90 procent, eller 99 procent, av det som fanns där från början.

Oavsett om vi spelar det spel som ni spelar eller om vi är ärliga känner vi alla till sanningen, det vill säga att om britterna genomförde en folkomröstning om detta skulle 70 procent eller kanske fler säga ”nej”. Jag undrar om det inte skulle vara bättre för alla om britterna helt enkelt inte var en del av Europeiska unionen. Varför tar vi inte bara ut en hastig skilsmässa? Vi kan göra det mycket snabbt. Låt oss hålla advokaterna utanför. Ge oss ett frihandelsavtal. Ge oss en förbindelse i schweizisk stil. Jag tror att alla skulle bli mycket lyckligare, mest av alla vi.

När vi ändå är inne på ämnet, jag kan helt enkelt inte lyssna på er och José Manuel Barroso som talar om Afrika och det som vi måste göra för att hjälpa människor där. En mycket god inledning skulle vara om ni hindrade Robert Mugabe att delta i toppmötet i december: det skulle sända ut ett bra budskap.

Men jag ska ge er en rejäl utmaning, något positivt som ni skulle kunna göra. I går talade José Manuel Barroso om att EU var ett rike, och när det gäller Afrika är det verkligen det! Jag uppmanar er att blockera fiskeavtalen med Västafrika. Stoppa er egen flotta. Hindra den spanska flottan att plundra Västafrikas tillgångar som dödar afrikanska fiskare. Om ni gör detta under ert sex månaders ordförandeskap, då kommer ni att ha gjort något positivt för Afrika. Jag ber er att agera!

  Irena Belohorská (NI). – (SK) Trots att det portugisiska ordförandeskapet står inför många utmaningar, varav den allvarligaste är anordnandet av en regeringskonferens för att förhandla om utkastet till konstitutionsfördrag, gläder det mig att se att det portugisiska ordförandeskapet också kommer att hantera andra frågor.

Den huvudsakliga frågan här rör strategierna inom sektorer som ligger inom de nationella staternas räckvidd, till exempel hälsovårdssektorn. Den här veckan, närmare bestämt den 12-13 juli, kommer hälsoministern att anordna ett rundabordsmöte om hälsovårdsstrategier i Europa, och jag har äran att få delta i dessa rundabordsdiskussioner. Detta möte kommer att beröra frågor som skillnaderna mellan medlemsstaternas hälsovårdssystem, lagstiftningen om hälsovårdstjänster, problemet med de allt fler cancerfallen i Europeiska unionen och rörlighet för patienter och yrkesverksamma inom hälsovårdssektorn. Jag uppskattar det faktum att företrädare för Slovenien också kommer att delta i samtalen, ett land som för en tid sedan tillkännagav att kampen mot cancer kommer att vara en av de främsta prioriteringarna under dess ordförandeskap.

Herr premiärminister, jag önskar er stora framgångar.

  Timothy Kirkhope (PPE-DE). – (EN) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande! Detta ordförandeskap inleds vid en viktig tidpunkt för Europeiska unionen. Det gläder mig att ert land och mitt land delar samma skyddshelgon, sankt Göran, som var välkänd för att bekämpa drakar och lösa svåra problem. Jag hoppas att det gäller för detta ordförandeskap också. Det gläder mig att ni lägger sådan vikt vid frågorna om Afrika. Kontinentens tillstånd och kampen mot global fattigdom är frågor som det brittiska konservativa partiet känner mycket starkt för.

Men jag måste också pressa er, tror jag, att se till att toppmötet mellan EU och Afrika, som ska genomföras senare i år, äger rum utan Robert Mugabe. Jag och mina kolleger, däribland Geoffrey Van Orden, har betonat denna fråga ett tag, eftersom jag anser att det skulle vara oacceptabelt för vår union att välkomna en tyrann som honom till Europa vid en tidpunkt när hans folks lidande är stort och borde dominera våra tankar.

När det gäller förslaget till mandat för regeringskonferensen är det måhända mycket exakt, men inte nödvändigtvis korrekt. Vi anser fullt och fast att det borde genomföras en folkomröstning, i Förenade kungariket helt klart, oavsett hur denna konstitution visar sig vara utformad. Och vi anser verkligen att det löfte som gjordes av vår avgående – nu före detta – premiärminister, Tony Blair, om att ge det brittiska folket en folkomröstning om denna fråga borde hållas och godkännas av hans efterträdare, Gordon Brown.

Vi har andra stora invändningar. Det finns stora invändningar när det gäller vårt fortsatta engagemang för fri konkurrens, rättsläget i den så kallade brittiska undantagsbestämmelsen i stadgan om de grundläggande rättigheterna och den tredje pelarens kollaps, men jag ser fram emot en positiv debatt om dessa frågor vid regeringskonferensen.

Slutligen skulle jag vilja hänvisa till resolutionen om regeringskonferensen i dag, där man uppmanar till att frågan om parlamentets två säten ska inbegripas i mandatet. Jag anser att detta är ett utmärkt tillfälle att visa att EU lyssnar på folket. Den fortsatt omfattande kostnaden för släpandet mellan Bryssel och Strasbourg underminerar vårt parlaments ställning, och frågan måste lösas snart.

  Enrique Barón Crespo (PSE). – (PT) Herr talman, herr Barroso, herr rådsordförande! Jag stöder det portugisiska ordförandeskapets program, eftersom det finns en sak som är värre än att stå stilla och det är att gå bakåt.

(ES) Vi genomgår för närvarande en process med politisk realism. Vi är inte helt nöjda med mandatet, men tycker att det tyder på politisk realism.

Vi i Europaparlamentet och många medborgare – merparten av dem – ville ha konstitutionsfördraget, men vi accepterade tanken på att försöka finna en lösning genom ett mycket tydligt mandat, men jag tror inte att vi någonsin haft ett mandat med så många fotnoter. Det får vi inte glömma.

Vi är alla medvetna om rättsexperternas sakkunskap när det gäller att lösa problem. Vissa frågor är slående. Till exempel samlas vi här under den europeiska flaggan. Vad ska vi göra, herr talman. Ska vi ta ner flaggan eller kommer detta möte att anses olagligt? Detta är en viktig fråga och den har något ganska så förödmjukande över sig.

Det finns ytterligare ett stort problem, och det är hur vi ska förklara detta för medborgarna. Vi kommer att få fördrag på 1 500 sidor, som telefonkataloger. Med andra ord måste vi finna ett sätt att förklara vad vi gör, och när vi gör det måste vi försvara framstegen, den juridiska personligheten, förlängningen av omröstningen med kvalificerad majoritet och medbeslutande, framstegen i utrikespolitiken…

Vi måste förklara allt detta, men det kommer inte att bli alls lätt och eftersom djävulen finns i detaljerna måste vi försöka att mycket noga följa hur mandatet utarbetas. Jag tror att Europarlamentet och de nationella parlamenten och det civila samhället kommer att följa detta noga.

Detta sagt, herr talman, vill jag att det portugisiska ordförandeskapet mynnar ut i ett Lissabonfördrag. Jag vill att detta ska vara ett reformfördrag och inte ett fördrag mot reformer.

  Bronisław Geremek (ALDE). – (PL) Herr talman, herr ordförande! Jag har lyssnat noga på era anföranden i dag och jag läste noga ert anförande från nationalförsamlingen i Lissabon. Jag ser att ni har utarbetat ett omfattande program för det portugisiska ordförandeskapet och jag önskar er all lycka. Jag vill dock göra min personliga tolkning av ert program och ställa ta upp tre grundläggande frågor.

Den första och mest uppenbara är det nya konstitutionsfördraget. Det tyska ordförandeskapet gjorde vissa framsteg och lyckades utarbeta en komplicerad kompromiss. Varje medlemsstat anser nu att den har förlorat något i förhandlingsprocessen – det är så kompromisser fungerar. Men Europa har vunnit en möjlighet att stärka sin enighet. Mandatet, som antogs enhälligt, måste tillämpas och inget land, inklusive mitt eget, får tillåtas att dra sig undan sina åtaganden. Det portugisiska ordförandeskapet har nu den svåra uppgiften framför sig att skapa den enighet som krävs för att fördraget ska antas. Också jag vill, liksom Barón Crespo, be att vi försöker ge fördraget en utformning som gör det så tydligt som möjligt för vanliga EU-medborgare.

Den andra frågan är inrättandet av en europeisk solidaritetspolitik, i linje med den gemensamma europeiska energipolitiken, som kommer att visa att Europa har enats i grunden och oåterkalleligt sedan det historiska året 1989. Ytterligare ett exempel på solidaritetspolitik är den historiska idén med fri rörlighet för personer inom Europeiska unionen, vilket innebär att Schengenområdet måste öppnas upp för de nya medlemsstaterna helt och hållet. Endast ett EU utan inre gränser kan vara en verkligt enad gemenskap.

Den tredje uppgiften är att fullfölja EU:s åtaganden mot resten av världen. Portugal har framhållit Brasiliens betydelse, som har traditionella band med Europa och också en stor utvecklingspotential. Ordförandeskapets program har dock också garanterat en förnyad dialog med Afrika. Detta är en oerhört viktig uppgift, eftersom den grundar sig i Europas historiska ansvar mot denna kontinent med sina outnyttjade naturresurser, men som för närvarande plågas av fattigdom, sjukdomar och etniskt våld.

Detta är vår tids utmaningar, som kan och måste sporra den europeiska integrationsprocessen.

  Mario Borghezio (UEN). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Det portugisiska ordförandeskapet gör rätt i att ägna sig åt dialogen med Afrika, i vilken många fler små och medelstora europeiska företag kanske måste delta, som kan ge upphov till och utforma en sund ekonomi i dessa regioner, snarare än en invasion av kinesiska eller multinationella företag som inte alltid drivs av humanitära syften. Det är dock lika viktigt att från detta toppmöte utesluta en ledare som Robert Mugabe, som EU borde fördöma inte bara för hans initiativ och anti-humanitära handlande, utan också för hans anti-vita och anti-europeiska rasism, eftersom rasism borde fördömas överallt och inte bara på vissa platser.

Vi är dock oroade över Manuel Lobo Antunes inställning angående en omgående hantering av frågan om Turkiet: det är av många skäl inte absolut nödvändigt att öka takten, och det främsta skälet till detta är att det fortfarande finns en risk med en EU-anslutning av ett land där sharialag råder. Detta är oroväckande frågor som omfattar geopolitiska aspekter: vi vill till exempel inte att Europa till slut ska gränsa till Irak, Iran eller andra liknande länder.

  Jana Bobošíková (NI). – (CS) Herr talman! Det portugisiska ordförandeskapet vill fullborda det europeiska fördraget och samtidigt bemöta utmaningarna med global konkurrens. Jag måste påpeka att dessa processer är helt oförenliga och motstridiga. Det framgår tydligt av den nya texten att man genom fördraget vill bevara onödigt kostsamma och ineffektiva sociala system. Det framgår också tydligt av texten att ledarna för EU:s medlemsstater tror på en bolsjevistisk fantasi med stabila priser och full sysselsättning. Unionen har rättare sagt återigen distanserat sig något från sin grundläggande princip med fri ekonomisk konkurrens utan hinder, vilket helt enkelt har strukits ur det nya fördraget.

Herr talman! Jag måste återigen påpeka att förkastandet av fri ekonomisk konkurrens som drivkraften bakom den europeiska ekonomin är en allvarlig varning för alla demokratiskt medvetna medborgare. Steget mellan att undertrycka friheter på företagsområdet till att undertrycka grundläggande mänskliga rättigheter och friheter är mycket litet. De demokratiska politikernas centrala mål borde nu vara att åter införliva fri ekonomisk konkurrens i fördraget med omedelbar verkan.

  Elmar Brok (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande! Jag skulle vilja framföra några kommentarer. Bara ett fåtal, för jag instämmer i vad både kommissionens ordförande och rådets ordförande har sagt om regeringskonferensen. Regeringskonferensen har fått i uppgift att göra så lite som möjligt. Den har som roll att hålla sig till mandatet för regeringskonferensen, inte att utveckla nya idéer. Enligt min uppfattning finns det mycket som skulle kunna ingå i ett fördrag av det här slaget. Jag vet att vissa delar som ingick i konstitutionen saknas, men detta är ett historiskt ögonblick, där det som man kommit överens om måste omvandlas till ett rättsligt bindande dokument. Därför anser vi att vi bör stödja ordförandeskapet i dess tydliga åtagande vad gäller mandatet, så att arbetet blir avklarat så snart som möjligt.

Även om jag anser att symboler och andra element – i synnerhet öppenhet – har gått förlorade efter konventet, som också omfattade bidrag från nationella parlamentsledamöter, så har demokratin och effektiviteten ökat. Effektiviteten har ökat genom en större andel omröstning med kvalificerad majoritet och genom bestämmelserna om utrikes- och säkerhetspolitiken och några andra områden. Det finns fortfarande utrymme för förbättringar, men det är en förbättring av den nuvarande situationen.

Där omröstning med kvalificerad majoritet tillämpas äger Europaparlamentet medbeslutandebefogenheter. Om detta fördrag blir verklighet kommer Europaparlamentet att äga likvärdiga medbeslutandebefogenheter i 90–95 procent av fallen.

Det finns några saker som har glömts bort: Europeiska rådet kommer i framtiden att föreslå en kandidat till valet av ordförande för kommissionen för Europaparlamentet, mot bakgrund av resultaten av valet till Europaparlamentet och efter samråd med Europaparlamentet. Detta kommer att öka medborgarnas rättigheter, eftersom medborgarna kommer att ha en direkt anknytning till kommissionen genom parlamentet och därigenom skapa en betydande legitimitet. Detta markerar ett betydelsefullt steg framåt, och överensstämmer med stadgan om de grundläggande rättigheterna. Om vi förespråkar vissa värderingar runtom i världen måste vi också tillämpa dessa själva och göra dem rättsligt bindande. Det är anledningen till att stadgan om de grundläggande rättigheterna är av så avgörande betydelse för medborgarnas rättigheter. De enda som har blivit lurade är de brittiska medborgarna.

  Klaus Hänsch (PSE). – (DE) Herr talman! Från och till får man höra att denna regeringskonferens bara kommer att hantera fördragets teknikaliteter. Detta är inte sant! Ni, herr rådsordförande, har visat att regeringskonferensens politiska uppgift är att hålla sig till det fullständiga mandatet och inget annat än mandatet. Den politiska uppgiften utgörs av den tydliga beslutsamheten att slutföra förhandlingarna i oktober och av att övertyga alla de 27 medlemsstaterna om att detta är rätt väg för Europa att gå vid detta historiska ögonblick. Det råder ingen tvekan om att ni kommer att lyckas med detta, med tanke på tydligheten i programmet och er starka politiska vilja.

Ordföranden för min grupp har sagt att ni bara behöver lägga bollen i mål från straffpunkten. Martin, vi får inte glömma att detta inte är en straffsparksläggning utan ett mellanspel där vi har tilldelats straff! Matchen kommer att fortsätta. Hela andra halvlek, eller ratificeringsprocessen, återstår. Tidigare erfarenheter visar att det fortfarande kan uppstå vissa problem. Därför tycker jag att det skulle vara bra, herr rådsordförande, om ni kunde försöka övertyga era kolleger i rådet informellt om behovet av en snabb ratificering inom de kommande tolv månaderna. Det skulle vara bra om Nederländerna och Frankrike, som röstade ”nej”, kunde bli de första att genomföra en ratificering. Det skulle också vara bra om ni kunde övertala den nya brittiska premiärministern, Gordon Brown, att inte halka efter i ratificeringsprocessen, utan att snarare visa vägen. Det skulle sända ett tydligt budskap till hela Europa.

  Simon Busuttil (PPE-DE). – (MT) Tack, herr talman! I förra veckan fick jag möjlighet att besöka en av de fyra flyktingförläggningarna på Malta i sällskap med ordföranden för vår grupp, Joseph Daul. Dessa flyktingförläggningar ger för närvarande husrum till över 1 400 människor, varav alla är flyktingar som utsatt sig för stora risker för att ta sig över Medelhavet. Dessa människor räddades faktiskt från att drunkna av vår maltesiska kustbevakning. Jag talade med en av flyktingarna från Nigeria, som ska vara ett land med rikliga naturtillgångar. Denna unga 17-åring vidhöll med tårar i ögonen att han ville till Europa. Men han hävdade att det till och med var bättre att hållas i en flyktingförläggning än att behöva åka tillbaka till Nigeria. Detta belyser det faktum att vår politik, som är utformad för att främja utvecklingen på den afrikanska kontinenten, hittills har varit misslyckad. Det är denna politik som på lång sikt ska leda till en minskning av tillströmningen av flyktingar till Europa. Men denna politik måste gå hand i hand med annan politik, i vilken det krävs akuta och omedelbara åtgärder om vi ska kunna trappa upp kampen mot olaglig invandring och, framför allt, mot det nätverk för organiserad brottslighet som ligger bakom det och som utnyttjar dessa människors olycka. Vi såg några av de båtar som flyktingar använder för att ta sig över Medelhavet. De är alla av samma storlek, har samma sorts motor och befinner sig i ett chockerande och skandalöst skick. De rymmer i allmänhet omkring 30 personer, vilket är tillräckligt för att dessa fartyg ska börja ta in sådana mängder med vatten som kan sänka dem vid första bästa tecken på vind eller vågor. Det är inte konstigt att flyktingarna informeras före avresan från Libyen att resan endera kommer att ta dem till Italien eller till Malta, eller leda till döden genom drunkning. Varje person betalar 1 000 US-dollar för överfarten – vilket utgör en totalsumma på 30 000 US-dollar, varav nästan allt är ren vinst. Vem vet, dessa pengar kanske går till finansiering av terrorism. Tack så mycket.

  Martine Roure (PSE). – (FR) Herr talman, herr Sócrates! Jag välkomnar att rättsliga och inrikes frågor utgör en av ert ordförandeskaps prioriteringar. Vi delar faktiskt övergripande och gemensamma åsikter om invandring. Det stämmer att vi måste genomföra en verklig samarbetspolitik med ursprungsländerna som grundas på respekt för de grundläggande rättigheterna, men det är också nödvändigt att vi öppnar rättsliga kanaler för invandring på Europanivå, och vi ser fram emot en konstruktiv debatt med ordförandeskapet om definitionen av de gemensamma rättigheterna för medborgare i länder utanför EU som arbetar lagligt inom EU.

Det säger sig självt att de uttalanden om goda avsikter som gjorts i samband med möten i Europeiska rådet när det gäller området för europeisk solidaritet i fråga om gränskontroll och migrationsflöden måste följas upp med konkreta åtgärder. Det är anledningen till att rådet omedelbart måste göra en översyn – och jag vill betona detta – av Dublin II-förordningen. Vidare förlitar vi oss på att det portugisiska ordförandeskapet ska uppmuntra rådet att nå ett avtal om ”återvändandedirektivet” med respekt för asylrätten och principen om att ingen som riskerar att utsättas för förföljelse ska avvisas.

(Applåder)

  Luís Queiró (PPE-DE). – (PT) Herr talman! Det ordförandeskap för EU som inleddes för några dagar sedan står inför utmaningar som kräver förhandlingsförmåga, politisk vilja och en strategisk vision.

För det första har vi den institutionella frågan. Nu när mandatet för regeringskonferensen har antagits – ett exakt sådant, som hade begärts – hoppas vi att den portugisiska regeringen kommer att kunna förhandla fram en reform av fördragen med den räckvidd som krävs för att det institutionella dödläget ska kunna övervinnas. Bland de viktigare ändringsförslagen finns det ett om att Europeiska unionen inte längre ska använda sig av roterande ordförandeskap, som ert, och en kommissionsledamot per medlemsstat. När dessa nationella element väl har eliminerats, i effektivitetens namn, kommer det största ansvaret att utgöras av att minska det avstånd som har skapats mellan medborgarna och EU, och det bästa sättet att göra det på är att bygga ett Europa som uppnår resultat när det gäller sådana frågor som medborgarna engagerar sig i, som t.ex. ekonomi och sysselsättning.

I detta sammanhang har vi nyligen talat om flexicurity [kombination av flexibilitet och trygghet]. Vi anser att det utan sysselsättning inte finns någon social modell att stödja och att sysselsättningen skyddas med hjälp av vakna, konkurrenskraftiga företag som ständigt anpassar sig till marknaden. Att göra sysselsättningssystemet mer flexibelt är inte det enda svaret, och det är inte heller det enda sättet för att uppnå den ekonomiska hållbarhet som vi förespråkar.

Europa kommer att bli framgångsrikt om vi har den politiska viljan att satsa på områden där vi har särskild potential och samtidigt på forskning, nyskapande och långsiktig vision. Ett sådant område är den nya europeiska sjöfartsstrategin, som Europaparlamentet kommer att bidra till på ett betydande sätt vid dagens omröstning. När det gäller utnyttjande av resurser, transport, handel, miljö, vetenskaplig forskning, avsnittet om skydd mot miljökatastrofer och också mot olagliga metoder och brottslighet behövs ett friskt, globalt gensvar. Vi förväntar oss att det portugisiska ordförandeskapet ska ge denna strategi kraftig stimulans vid den rätta tidpunkten.

Jag vill säga en sista sak om denna fråga. Viktiga frågor som fred, säkerhet, kampen mot terrorism, ekonomisk utveckling i våra grannländer, förebyggande av olaglig invandring och energiförsörjning är alla frågor som kommer att gynnas av en strategi som skapar bundsförvanter och omfattar partner i syd. Det finns dessutom ett växande behov av ett nytt partnerskap för Medelhavsområdet, och det portugisiska ordförandeskapet har en god möjlighet att främja ett återupplivande av denna strategiska dialog för Europeiska unionen.

Herr premiärminister! Vi önskar er lycka till och stor framgång under de kommande sex månaderna. Vi vet att det verkligen kommer att gå bra för Europa om det går bra för er.

  Jan Marinus Wiersma (PSE). – (EN) Herr talman! Jag skulle vilja inleda med ett brådskande ärende. Jag har just mottagit nyheten att i Libyen har dödsdomen för de bulgariska sjuksköterskorna bekräftats. Jag skulle vilja rikta en direkt uppmaning till José Sócrates att agera på Europeiska unionens vägnar för att se till att det blir något slags benådande eller direkt kontakt med Muammar Khadaffi så att denna dom inte verkställs.

(Applåder)

Vi är mycket chockerade över att domstolarna i Libyen åter har bekräftat dödsdomen för européerna, som borde befrias och få möjlighet att åka hem till Bulgarien. Herr premiärminister! Jag uppmanar er att göra allt i er makt för att klargöra Europaparlamentets ståndpunkt, som också gäller för Europeiska unionen i allmänhet, för de libyska myndigheterna.

Jag skulle vilja höra era åsikter om utrikesfrågor: hur ni ser på ytterligare utveckling i förbindelserna med Ryssland; förberedandet av ett partnerskaps- och samarbetsavtal; vilka åtgärder ni kommer att kunna vidta för att säkerställa detta; kommer vi under andra halvåret 2007 att lyckas utveckla ett mandat för att återuppta och inleda förhandlingar om ett nytt partnerskaps- och samarbetsavtal? Det är mycket viktigt att få till stånd dessa samtal med Ryssland om mer öppna energiförbindelser, om problemen i vårt gemensamma grannskap, men också att kunna inleda dialogen om mänskliga rättigheter på nytt, demokratidebatten mellan Ryssland och Europeiska unionen, men också att ytterligare kunna utveckla vår multilaterala dagordning, när det gäller Iran, framtiden för FN-systemet, Kyoto, och så vidare.

För det andra skulle jag vilja höra era kommentarer om hur ni ser på ytterligare utveckling när det gäller Kosovo, något som också hör samman med våra förbindelser med Ryssland. Det gläder oss att vi nu har en period på tre, fyra månader som kommer att möjliggöra ytterligare samtal, särskilt med den nya regeringen, som vi kraftigt stöder, med tanke på det demokratiska partiets viktiga roll i denna regering. Vad kan ni göra för att se till att det blir ett godtagbart resultat i slutändan – kanske inte helt godtagbart, men mer godtagbart – för Serbien, och som kommer att få Rysslands stöd i säkerhetsrådet och som också kommer att bevara Europeiska unionen enad? Martti Ahtisaaris förslag borde utgöra grunden, men vi borde också ha en situation där det finns en FN-resolution som ligger till grund för Europeiska unionens framtida verksamhet. Vi förväntar oss att Kosovo kommer att fastställa sin status i slutändan.

(Applåder)

  Talmannen. Tack, Jan Marinus Wiersma. Jag ska med er tillåtelse kommentera frågan om sjuksköterskor senare, när kammaren är fullsatt och före omröstningen.

  Othmar Karas (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr rådsordförande, mina damer och herrar! Vi har fått vår hemuppgift, och ska sända rätt budskap till Afrika och Latinamerika. Regeringskonferensen måste diskutera de tekniska detaljerna och genomföra innehållet i fördraget och de beslut som fattades vid toppmötet, inte förhandla om ett nytt fördrag.

I dag har ni kunnat notera att problemet inte är Europaparlamentet, inte kommissionen och inte EU:s medborgare. Det enda problem som ni kan stöta på är fåfängan hos vissa stats- och regeringschefer och medlemsstater i rådet. Därför säger jag följande: Försäkra er om att alla håller sig till det man har kommit överens om under ert ordförandeskap, att alla håller sina löften, att de fullgör sina finansiella åtaganden – jag tänker på Frontex – och att de tar ansvar för att hemma utföra det som de utlovat på EU-nivå: att de genomför verkliga projekt och respekterar reglerna snarare än att presentera smarta tolkningar – i synnerhet Frankrike. Om ni ser till att det som vi har kommit överens om blir verklighet kommer ni att skapa en ny drivkraft inom Europeiska unionen och få färre problem.

  Bogusław Sonik (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Varje ordförandeskap i EU för med sig nya utmaningar, nya syften och nya möjligheter, men också nya potentiella misstag och bakslag. Jag har noggrant läst de intervjuer som den portugisiske premiärministern gett pressen om Europeiska unionens östpolitik, och jag blev djupt oroad över vad jag läste.

Ni sa, och jag citerar, ”… när vi förhandlar med Ryssland ska vi inte bara betona våra olikheter utan också våra likheter …”. Detta är ett överraskande uttalande, som skulle kunna tolkas som ett förkunnande av en förändring i tonen i EU:s östpolitik till en mycket medgörlig och, jag är inte rädd för att säga det, undfallande ton.

Europeiska unionen måste fortsätta att hålla det tyska ordförandeskapets kurs, som utgörs av solidaritet och enighet. Det är bara genom solidaritet som vi kan agera effektivt i våra förbindelser med Ryssland. All brist på fasthet kommer att tolkas som svaghet av vår partner i öst.

Det finns många frågor som måste behandlas: den olösta tvisten om polsk livsmedelsexport till Ryssland och behovet av att föra en politik som innebär solidaritet när det gäller energi för att hindra Moskva från att utöva påtryckningar på enskilda medlemsstater.

  José Sócrates, rådets ordförande. (PT) Fru talman, ärade ledamöter! Jag vill börja med att tacka er för alla era kommentarer i denna debatt, och er kritik av mitt tal och av ordförandeskapets planer. Jag vill att alla ska veta att dessa kommentarer och denna kritik är till mycket stor hjälp för mig i de uppgifter jag har som rådets ordförande. Jag tycker också att man kan säga att Europaparlamentarikernas kommentarer rörande unionens uppgifter för de kommande sex månaderna i stort sammanfaller med det program som jag har lagt fram här, efter vad jag har hört på det stora hela. Det gläder mig verkligen att se att det råder bred politisk enighet om vad vi ska göra under de kommande sex månaderna. Det är av oerhört stor betydelse för Europa.

Det har vidare inte varit svårt att fastställa dessa prioriteringar, för vi är alla medvetna om ett mycket enkelt faktum: Vad Europa förväntar sig – vad den europeiska ekonomin kräver, vad det europeiska samhället och världen förväntar sig – är att EU ska lösa den institutionella krisen en gång för alla den här gången, för under de två senaste åren har den idé som vi har reflekterat över varit en idé som alla har sett som en institutionell kris som EU har inte har lyckats övervinna. Den tydliga signal som vi måste sända till världen och till européerna är att vi kommer att lyckas med att övervinna denna kris och bryta dödläget. Därför gläder det mig att i alla ledamöters tal få höra åsikten att vi naturligtvis måste prioritera att ett fördrag sluts vid första möjliga tillfälle.

Jag vet inte om vi kommer att få en straffspark, men vi måste göra mål, och vi måste göra det så snart som möjligt. Det gläder mig också att ledamöterna stöder ordförandeskapets åsikt att det, om vi ska kunna sluta ett fördrag, är absolut nödvändigt att dra fördel av den nuvarande politiska situationen, det nuvarande politiska klimatet, den nuvarande politiska konvergensen för att så snart som möjligt omvandla mandatet till ett fördrag. Det gläder mig därför att se att den tidsplan som jag har presenterat här, åsikten att vi måste agera snabbt, också har fått ett enhetligt, politiskt stöd. Det finns inte heller någon anledning till att vi inte skulle göra det. Det är, som jag redan har sagt, vad den europeiska ekonomin kräver, vad de andra europeiska institutionerna förväntar sig och vad världen förväntar sig: med andra ord, att vi ska agera snabbt.

Det slutgiltiga samförståndet, avtalet, det ömsesidiga åtagande som vi når är ett så klart och exakt åtagande att ingen förväntar sig att vi ska fastna i ändlösa diskussioner, särskilt med tanke på att diskussionerna ska föras bakom stängda dörrar. Det gläder mig därför att se att det råder allmän enighet när det gäller att vi bör prioritera omvandlingen av mandatet till ett fördrag. Jag har naturligtvis beaktat frågan om mandatet och fastställt att om det är något som ordförandeskapet inte har så är det en fullmakt att återuppta eller ändra det mandat som man har fått. Detta är av största betydelse, och det är enligt min uppfattning också kärnfrågan. Ingen förväntar sig det, och jag är övertygad om att alla medlemsstater som närvarade den kvällen och som gjorde ett åtagande i fråga om ett fast avtal är fullt medvetna om vad det skulle innebära när det gäller att misskreditera institutionerna och Europa självt. Jag är därför säker på att ingen medlemsstat eller politisk ledare förespråkar en sådan möjlighet, och att ni kommer att stödja mig när jag säger att vår uppgift är att hålla mandatet oförändrat och omvandla detta mandat till ett fördrag.

Jag vill också konstatera det uppenbara: att unionen är beroende av alla och envar, och att alla behövs. Jag är väl medveten om den uppgift som ordförandeskapet står inför, vilken är att möjliggöra ett avtal mellan de 27 medlemsstaterna. Inte mellan 26, 25 eller 24 medlemsstater, utan 27. Det är dessutom vad som skiljer en union från en allians. Vi är inte någon allians; vi är en union, och eftersom vi är en union är vi alla oumbärliga, och vi måste alla vara delaktiga. Det är anledningen till att jag säger att vi kommer att göra vårt bästa för att agera så snabbt som möjligt för att uppnå det vi alla vill, nämligen att EU ska kunna ge en tydlig signal till européerna och världen i oktober, vid det första tillfället, inte det sista utan det första, om att man har övervunnit den institutionella krisen.

Jag vill också säga några ord om ratificeringen av fördraget. Ratificering på nationell nivå är medlemsstaternas problem, inte EU:s. Efter att ha hört vad jag har hört vill jag nu påpeka att ratificering i parlamentet inte betraktas som illegitimt eller oförenligt med moderna demokratiers bästa värderingar någonstans i världen, i någon liberaldemokrati. Jag anser att försöket att försvaga ratificeringen i parlamentet inte hedrar den representativa demokratin. Jag förstår helt och fullt att det finns personer som förespråkar folkomröstningar och argumenterar för direkt demokrati vid vissa tillfällen. Jag anser att det är mycket positivt och att folkomröstningar och en mer involverande demokrati berikar demokratin. Men jag har aldrig, aldrig under några omständigheter, argumenterat för att en sådan mer direkt och involverande demokrati ska användas mot den representativa demokratin. Jag betraktar det som ett falskt argument, och jag vill klargöra detta. Parlament har på ett legitimt sätt berättigats att anta fördrag, och att göra det på folkets vägnar. Det är vad demokratins teori har lärt oss, och jag har levt med dessa värderingar under så lång tid att jag inte är villig att ge upp dem, i synnerhet inte vid detta tillfälle.

En andra punkt som jag skulle vilja ta upp är utrikespolitiken, som kommer att vara en av prioriteringarna under detta ordförandeskap. Den kommer att vara en prioritering för att den måste vara det. Om man tittar på EU:s utrikespolitik är det lätt att se att det finns brister i den. Vi vill naturligtvis rätta till dessa brister. Vi har redan rättat till en, nämligen den i fråga om Brasilien.

Faktum är att EU har hållit toppmöten med Kina, Indien och Ryssland, men inte med Brasilien som också hör till BRIK-länderna. Detta har inte skett, men det borde ske, eftersom vår politik gentemot de nya ekonomiska stormakterna får större fasthet genom ett sådant toppmöte samtidigt som förbindelserna mellan Europa och Latinamerika uppmärksammas i högre grad. Dessa strategiska förbindelser är också oerhört viktiga vid hanteringen av frågor om globala styrelseformer. Jag anser att Europa befinner sig i en bättre ställning för att påverka globala politiska frågor nu när man har ingått ett strategiskt partnerskap med Brasilien.

En sak är jag säker på. Den europeiska utrikespolitiken har blivit rikare genom det avtal som nåddes vid toppmötet med Brasilien. Det återstår att se, men jag har höga förhoppningar om att detta toppmöte kan ha bidragit till att skapa ett bättre klimat för en dialog mellan EU och Brasilien, vilket i sin tur kommer att bidra till att Doharundan och förhandlingarna om en överenskommelse om världshandeln fortsätter. Jag har höga förhoppningar om detta, och jag hör till dem som tror på de fördelar som skulle komma av en framgångsrik Doharunda och av ett avtal inom den ramen, för hela världen, för reglering av globaliseringen och också för främjandet av en större handelsfrihet och utveckling, framför allt i de minst utvecklade länderna.

Jag vill nämna Afrika också, och det jag vill säga är att vi behöver en särskild politik även för Afrika. Europa måste besluta sig för om man vill gå framåt eller stå kvar där man står, och vi har redan befunnit oss i den senare positionen under sju år. Något måste göras, och jag vill påminna er om att vi redan har gjort det valet för minst nio månader sedan. Europeiska rådet har redan beslutat att hålla ett toppmöte, och vid de tre senaste mötena har man tillkännagivit att toppmötet ska hållas i år, under det portugisiska ordförandeskapet. Den tid som har kunnat läggas på att fundera över ett toppmöte är följaktligen över. Låt oss hålla detta toppmöte.

Jag vill säga följande om toppmötet mellan EU och Afrika. Till att börja med anser jag inte att EU kan fortsätta betala priset för att inte föra en strukturerad, internationell och strategisk dialog med Afrika. Enligt min uppfattning är detta ett misstag som redan har stått oss dyrt. Vi i Europa betalar priset, men afrikanerna betalar också ett pris, och det finns människor som har en sämre tillvaro för att vi inte för en sådan dialog med Afrika. Om vi här i kammaren tänker på mänskliga rättigheter och hunger måste vi också inse att ett toppmöte med Afrika skulle bidra stort till inte bara en lösning på utvecklingsproblemen och till att tillhandahålla ett bättre svar på hungerproblemen i Afrika, utan också till att främja ett bättre svar på problemen med styre och mänskliga rättigheter i afrikanska länder.

Det är så jag ser på den frågan. Det säkraste sättet att inte bidra alls till att lösa några problem är att stå kvar där man står: att inte göra någonting. Jag anser att det är fel alternativ. När vi talar om Afrika vill jag också tala om den sorg jag kände när jag fick höra nyheten om de bulgariska sjuksköterskor som tidigare talare har nämnt. Jag vill också att ni ska veta att vi har övervakat detta fall under lång tid. Portugal är, som ni vet, ett av de länder som har bäst förbindelser med de nordafrikanska länderna, inklusive Libyen, och vi har följt saken noggrant. Vi har under lång tid talat med de libyska myndigheterna om detta. Under de här sex månaderna har vi ett större ansvar, och vi är fullt medvetna om betydelsen av fallet. Vi arbetar på det, och jag gjorde det faktiskt nyligen tillsammans med kommissionens ordförande, när vi var i Afrika. Vi ska göra allt som står i vår makt för att se till att saken får ett lyckligt slut. Man kan fortfarande överklaga domen. Vi övervakar som sagt fallet, och hoppas att ni alla är medvetna om hur känslig frågan är ur diplomatisk synvinkel. Vårt mål är att se till att fallet får en tillfredsställande lösning. Den politiska retoriken är som ni vet inte alltid tillräcklig, men ni vet alla hur mycket vi engagerar oss för att säkerställa en tillfredsställande lösning på detta fall.

Två kommentarer till. För det första vill jag bara säga när det gäller klimatförändringarna att jag har varit miljöminister, jag har varit miljöminister under en mandatperiod, och jag minns hur svårt det var vid den tidpunkten, 2000, att tala om klimatförändringar. Denna svårighet hör till det förgångna. Nu är situationen helt annorlunda, och jag tror att vi alla har insett att den operativa syntesen av nyskapande och energi är klimatförändringar. Det finns en stor önskan inom olika sektorer att det snabbt ska vidtas åtgärder, men jag anser, vilket ni alla måste hålla med om, att de beslut vi fattade vid Europeiska rådets förra vårmöte var absolut nödvändiga för EU:s trovärdighet på detta område och för att EU ska få en sådan politisk ställning att man kan gå i spetsen, vara i frontlinjen, för att ge ett politiskt svar på detta globala problem.

Vi ska övervaka detta ämne mycket noggrant. Jag kommer själv – om det ryms på mitt schema, men jag tänker se till att det gör det – att företräda EU på Bali och hålla ett tal där jag uttrycker unionens vilja att visa ledarskap i fråga om ramen efter Kyoto och världens svar på klimatförändringarna. Men jag vill klargöra att vi har en inre dagordning som vi måste hålla fast vid, och denna dagordning omfattar den tekniska energiplanen som vi ska ta itu med tillsammans med kommissionen, och inrättandet av Europeiska tekniska institutet som vi starkt stöder och som kommer att inleda sin första kunskaps- och innovationsgrupp (KIG), och detta första initiativ inriktas med rätta, och verkligen symboliskt, på klimatförändringarna.

Slutligen ett par ord om biobränslen: Det finns inga magiska lösningar, men biobränslen är för närvarande det effektivaste sättet för att minska koldioxidutsläppen på området för transport. Det råder enligt min uppfattning ingen tvekan om detta, och om det finns ett sätt att gå framåt, en lämplig lösning som skulle bidra till en sådan minskning, anser jag att vi inte har rätt att förbise detta sätt, även om det naturligtvis påverkar andra områden på ett mindre positivt sätt. Jag anser att balansräkningen i fråga om biobränsle är mycket positiv och borde uppmuntra till att fortsätta med detta alternativ.

Slutligen ska jag övergå till frågan om invandring. Jag vill klargöra att ämnet invandring kommer att bli en av de viktigaste frågorna inom ramen för vårt ordförandeskap. Vi kommer att fästa stor vikt vid denna fråga. EU måste fastställa ett tydligt tänkesätt i fråga om invandring. Jag tror att det enda sättet för oss att skapa en invandringspolitik som motsvarar problemet och som också är förenligt med våra värderingar är att fastställa en politik som bygger på tre pelare. Den första är att förhindra olaglig invandring, att stärka gränssäkerheten och bekämpa detta brott mot mänsklig värdighet. Den andra är att kämpa för en fullständig, mänsklig politik. Dagens Europa är en kontinent som ger husrum åt många miljoner invandrare som också väntar på en definition av invandring. För det tredje måste vi som tredje pelare ha en politik som vi har enats om med ursprungsländerna för att göra det möjligt att reglera migrationsströmmarna till fördel för alla parter. Dessa tre pelare bör forma den europeiska politiken, men de bör formuleras i dokumentform, och därför ska vi under de kommande sex månaderna organisera konferenser och fortsätta att arbeta tillsammans med kommissionen och Franco Frattini för att göra det möjligt att strukturera och ge publicitet åt en konsekvent och heltäckande invandringspolitik inom Europeiska unionen som är förenlig med det svar som problemet kräver.

Fru talman, ärade ledamöter! Jag tackar er återigen för alla era kommentarer, och jag vill avsluta på följande sätt. Vi har en plan; vi inleder dessa sex månader med tillförsikt och med en energi och villighet hos de politiska ledare som genom hela sitt politiska liv alltid har trott på det europeiska projektet. Jag har sagt flera gånger tidigare att jag föddes 1957, under Europas år, och valdes in i parlamentet ett år efter att vi blivit medlem i EU. Jag är en europeisk politiker, och därför är det en mycket stor ära för mig att komma hit som en person som har fått möjlighet att tjäna Europa på en plats av det slaget. Vi inleder därför med tillförsikt, med tillförsikten hos någon som helt igenom känner till det europeiska projektet. Vi har en plan, men en plan är bara en plan. Vi kommer naturligtvis att stöta på oförutsedda situationer, situationer som inte ingår i planen, situationer som kommer att överrumpla oss. Och det är lika bra att politiken är på det sättet, för om den inte skulle vara det så skulle det inte vara något för politikerna, såtillvida att politiker har till uppgift att hantera oförutsedda situationer. Vi låter oss vägledas av planen i våra åtgärder, och om det uppstår oförutsedda och oförväntade situationer så ska vi vara här, utrustade med det som en politiker bör vara utrustad med, nämligen den uppsättning av värderingar, principer och riktlinjer som vi alltid har vägletts av under uppbyggandet av ett starkare Europa för en bättre värld.

  Talmannen. – Tack så mycket, herr rådsordförande!

  Talmannen. Vi har förtroende för er, herr rådsordförande! Europaparlamentet kommer att stå vid er sida och se till att ni lyckas. Om ni lyckas kommer Europeiska unionen att lyckas. Vi önskar er stor framgång under ordförandeskapet.

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. (PT) Herr talman, herr premiärminister, ärade ledamöter! Jag vill också först och främst ta tillfället i akt att uttrycka vår solidaritet med de bulgariska sjuksköterskorna och deras familjer, och också med den palestinske läkaren, efter de oroande nyheter som vi har fått. Vi är oerhört besvikna över dessa beslut, men jag vill också säga att jag är övertygad om att man kommer att finna en lösning. Jag vill i synnerhet försäkra de bulgariska sjuksköterskorna och deras familjer om att Europeiska kommissionen, tillsammans med rådets ordförande och medlemsstaterna, kommer att göra allt vi kan för att skydda deras rätt till liv och frihet.

Debatten har tydligt visat att parlamentet stöder de prioriteringar som det portugisiska ordförandeskapet för rådet har. Som Martin Schulz sa har det kommit ett budskap om stöd för det europeiska projektet från de olika politiska och ideologiska områdena. Det europeiska projektet kan inte bara betraktas som den ena eller andra politiska eller ideologiska sektorns egendom. Det bör ena de politiska styrkor som har det gemensamma målet att göra Europa starkare, att skapa ett Europa som svarar på sina medborgares önskemål. Det är vad vi har sett här i dag. Vi instämmer verkligen i er analys av behovet av att finna en lösning på den institutionella frågan. Faktum är att avsaknaden av en lösning på den institutionella frågan har kastat en skugga av tvivel, av skepticism, av negativitet och stundtals till och med av cynism över allt som EU har gjort.

EU har inte hamnat i ett dödläge. Under senare år har vi lyckats hantera svåra frågor, och samarbetet mellan de olika institutionerna har varit betydelsefullt i detta sammanhang: vi har godkänt en budget för de kommande sju åren, vi har nått en svårvunnen enighet om en så splittrande fråga som tjänstedirektivet, vid Europeiska rådet i mars lyckades vi anta det mest ambitiösa åtgärdspaket som hittills har lagts fram rörande kampen mot klimatförändringar och den nylanserade Lissabonstrategin har gett resultat tack vare ett nytt styrelsesystem. Faktum är att Europa för närvarande i stort befinner sig i en framgångsrik period. Vi har en ekonomisk tillväxt som ger oss ny anledning till hopp, vi skapar fler arbeten nu än våra amerikanska partner och Eurobarometerresultat bekräftar att vi har den högsta förtroendenivån i Europa på åtta år. Tiderna har följaktligen förbättrats.

Men faktum är att denna tvekan alltid kommer att vara närvarande tills den institutionella frågan har lösts, och i synnerhet utanför Europa ställs vi inför frågor som vi måste ge den framträdande plats som de kräver. Det ställs frågor om hur européerna kan vilja gå i spetsen för kampen mot klimatförändringar, hur européer kan garantera energisäkerhet, hur européer kan vilja omvandla sin ekonomi till en av de mest rättvisa, heltäckande och konkurrenskraftiga i världen när de inte kan besluta hur deras egna institutioner ska fungera och hur man bör fatta beslut.

Det är därför en fråga om trovärdighet. Det är anledningen till att det är absolut nödvändigt att lösa den institutionella frågan, och premiärministern, rådets ordförande, kommer att åka härifrån i dag med, som jag ser det, ett mycket tydligt stöd från både parlamentet och säkerligen från kommissionen för att finna en lösning helt i enlighet med mandatet, och om möjligt så snart som vid Europeiska rådet i oktober. Detta bör vara vårt mål, och i det har premiärministern vårt fulla stöd.

Slutligen vill jag säga att vi noggrant har noterat de prioriteringar som fastställdes vid Europeiska rådet i december: invandring och frågor som rör den nya dagordningen för säkerhet, rättvisa och frihet i Europa. En av de förbättringar som vi har gjort av fördraget är ökningen av vår förmåga att vidta åtgärder i frågor som rör rättvisa, frihet och säkerhet. Som tidigare talare har nämnt är invandringsfrågorna av avgörande betydelse i mänskligt avseende – de är mänskliga dramer som vi måste hantera. När det gäller agendan för innovation har premiärministern precis har tagit tillfället i akt att ge sitt entydiga stöd till inrättandet av ett europeiskt tekniskt institut, till lanseringen av den första kunskaps- och innovationsgruppen, nyskapande som är direkt riktat mot frågan om klimatförändringar och allt vi kan göra för att ge ny kraft åt agendan för innovation. Detta är en av de frågor där Europa inte har råd att halka efter eller ge vika, inte bara i förhållande till våra amerikanska partner utan också i förhållande till andra makter under utveckling. Europa måste göra mer beslutsamma ansträngningar på detta område. Jag anser att vi, om vi uppnår dessa mål, kan vara stolta över oss själva.

Avslutningsvis, vad gäller Afrika, ett problem som har diskuterats här, kan vi inte acceptera att våra förbindelser med en kontinent som den afrikanska kontinenten ska vara beroende av någon diktator, vem det än må vara. Faktum är att Europa har partnerskapsförbindelser på högsta nivå med Asien, där det finns diktatorer, och med Latinamerika, där det också finns länder som inte är demokratier. Vad mer är har röda mattan rullats ut för några av dessa diktatorer i vissa europeiska huvudstäder. Jag kan därför inte förstå varför vi är förhindrade att ha förbindelser på hög nivå med Afrika, när vi håller dörren öppen för sådana som ibland faktiskt hämmar Afrikas demokratiska utveckling, för att vi på något sätt hålls som gisslan av en eller annan diktator.

Vi stöder därför det portugisiska ordförandeskapets prioritering på detta område, och det är uppenbart att målet, eller ett av målen, med toppmötet bör vara att diskutera demokrati, frihet, mänskliga rättigheter och behovet av att utveckla våra förbindelser till förmån för goda styrelseformer i Afrika och alla områden för förbindelse mellan våra respektive kontinenter. Om så blir fallet anser jag att vi kan vara nöjda med detta ordförandeskap, eftersom vi är säkra på att vi under dessa sex månader kommer att fortsätta att röra oss mot ett starkare Europa för en bättre värld. Ett Europa där det framgår i praktiken att det bara är genom samarbete som vi kan producera resultat som verkligen ligger i de europeiska medborgarnas intresse.

(Applåder)

  Talmannen. Debatten om det portugisiska ordförandeskapet är härmed avslutad.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Alessandro Battilocchio (NI) , skriftlig. – (IT) Jag hoppas att det portugisiska ordförandeskapet utöver reformen av institutionerna – utan vilken Europeiska unionen inte kommer att få den roll som den borde ha i världen – och utmaningen att uppnå konkurrenskraft inom ramen för Lissabonstrategin, med kraft kommer att kunna hantera det som jag redan vid flera tillfällen tidigare har betonat som det huvudsakliga dödläge som måste övervinnas, nämligen energioberoendet och kampen mot klimatförändringar.

Energi kommer att utgöra framtidens näringsliv och problem samtidigt, vilket också har märkts på oron över den förestående totala konsumtionen av icke förnybara energikällor och åtagandena i Kyotoprotokollet. Det är bara genom ett verkligt oberoende av utländska leverantörer som vi kan säkerställa att EU får en ledande roll inom världsekonomin på lång sikt och en starkare ställning på den geopolitiska arenan, och inte blir föremål för hot utifrån. Detta är en avgörande förutsättning för främjandet av stabilitet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna över hela världen. Låt oss därför lägga vår uppmärksamhet, energi och resurser på det vi redan har, nämligen kärnkraften, och på det som vi kan ordna, nämligen förnybara energikällor, främjande av forskning, medfinansiering från medlemsstaterna och den privata sektorn, skatteåtgärder, reform av transportsektorn och en maning till de europeiska experter som har lämnat EU på grund av bristen på möjligheter.

  Margie Sudre (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Det portugisiska ordförandeskapet måste fokusera på det mål som prioriteras i fråga om de 27 medlemsstaternas undertecknande av ett nytt institutionsfördrag i Lissabon i oktober, inte minst för att det mandat som tillhandahölls regeringskonferensen vid det senaste Europeiska rådet är tydligt och exakt.

Inledningen av en ny etapp när det gäller Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning är ett tillfälle att ge den sociala dimensionen den betydelse och synlighet som den förtjänar, inte minst genom en förbättrad samordning av sysselsättningspolitiken och genom utveckling av flexicurity [kombination av flexibilitet och trygghet], med som syfte att förena våra medborgare med EU och dess reformerade ekonomiska modell.

Jag är övertygad om att det portugisiska ordförandeskapet kommer att fästa särskild uppmärksamhet vid EU:s yttre randområden – vars särskilda omständigheter man är väl medveten om – tillsammans med Madeira och Azorerna för att ge de gemenskapsåtgärder som gynnar dem ny kraft, inte minst de åtgärder som rör grannskapspolitiken och de merkostnader som de yttre randområdena ger upphov till.

Det är nödvändigt att det senaste toppmötet i Bryssel får fördelaktiga följder och vittnar om att EU:s förnyade kraft är större än det nationella egenintresset. Jag hoppas verkligen att det portugisiska ordförandeskapet i så hög grad som möjligt kommer att lyckas utnyttja det stora politiska uppsving som visade sig i slutet av det tyska ordförandeskapet.