Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 11 juli 2007 - Strasbourg

8. Röstförklaringar

- Europaparlamentets sammanträdeskalender 2008

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. Även om vi är emot att parlamentet har sessioner i Strasbourg har vi har valt att rösta emot förslaget att ta bort torsdagarna från Strasbourgsessionerna. Vi vill att parlamentets verksamhet ska flyttas till Bryssel, men en förändring som begränsas till torsdagarna skulle snarast göra parlamentets arbete mindre effektivt. De besparingar man kan göra med en sådan förändring är i sammanhanget marginella och miljövinsterna obefintliga då samma transporter kommer att utföras och samma lokaler kommer att behövas även i fortsättningen.

Vi vill ha en verklig förändring med ett enda säte och tillika arbetsort för parlamentet i Bryssel, vilket vi också föreslagit i Leinen-betänkandet om regeringskonferensen.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för alla ändringsförslag till kalendern som minskade den tid som Europaparlamentet befinner sig i Strasbourg. Staden är förtjusande och dess invånare underbara. Men vi måste sluta upp med denna resande cirkus som kostar uppemot 400 miljoner pund sterling årligen för EU:s befolkning och som samtidigt hämmar effektiviteten i unionens arbete. Parlamentet behöver en enda arbetsplats på politiska och ekonomiska grunder. Vi måste göra det som krävs för att uppnå detta.

  Timothy Kirkhope (PPE-DE), skriftlig. (EN) Jag och mina brittiska konservativa kolleger anser att Europaparlamentet måste ha ett permanent säte – i Bryssel. Vi har under många år organiserat kampanjer för att få ett slut på förekomsten av två säten och de 200 miljon euro som detta årligen kostar skattebetalarna och de miljoner pund sterling som det kostar de brittiska skattebetalarna. Dessutom har vi starka invändningar mot den miljöpåverkan som förekomsten av två säten har på koldioxidutsläppen.

Vi har gett vårt stöd till ett ändringsförslag till kalendern för 2008 vars syfte är att ta bort torsdagssammanträdena i Strasbourg. Detta är inte på något sätt ett alternativ till vår huvudsakliga ståndpunkt, som är att upphöra med sammanträdena i Strasbourg, utan ett erkännande av att man i fördraget för närvarande kräver att 12 sammanträden måste hållas i Strasbourg. Vi uppmanar Europeiska rådet att inbegripa denna fråga i mandatet för regeringskonferensen, det enda forum där denna fråga kan lösas.

- Betänkande: Jo Leinen (A6-0279/2007)

  Hannu Takkula (ALDE). – (FI) Herr talman! Det är tydligt att beslutsprocessen inom unionen måste bli tydligare. Det behöver dock inte innebära att unionen bör utvecklas i riktning mot att bli en federation med samlad makt. Jag röstade för att makten primärt ska stanna hos medlemsstaterna och att unionen endast ska kunna utöva den makt som de oberoende medlemsstaterna är beredda och villiga att lämna över.

När det gäller omröstningen om huruvida regeringskonferensen bör diskutera frågan om parlamentets säte anser jag inte att denna fråga hör hemma på regeringskonferensens dagordning. Om man dock behandlar frågan och om vi beslutar oss för att ha ett enda säte, vilket vore rimligt, anser jag att Strasbourg är bäst lämpat, för Strasbourg är Europas verkliga huvudstad. Jag tror dock inte att det är realistiskt.

  Jan Andersson, Göran Färm, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. Vi har röstat för betänkandet, dock delar vi inte uppfattningen att det är beklagligt att symboler som flagga och hymn tagits bort i det nya förslaget till fördrag. Vi tror inte heller att förslaget ger ett intryck av misstro mot unionen och sänder fel signaler till medborgarna.

Bra är att det huvudsakliga innehållet i det ursprungliga förslaget till konstitution bibehålls. Speciellt viktigt är att utvidgningen underlättas, att kollektivavtal och rätten att vidta stridsåtgärder enligt nationell praxis förstärks samt att öppenheten i unionen ökar.

  Johannes Blokland (IND/DEM), skriftlig. (NL) För en stund sedan röstade jag nej till Jo Leinens resolution om sammankallandet av regeringskonferensen av den anledningen att jag inte anser att denna regeringskonferens bör sammankallas, eftersom jag stöder utformningen av ett nytt fördrag.

Jag röstade nej på grund av att resolutionen fortfarande innehåller för många hänvisningar till vissa inslag i det konstitutionella fördraget, till exempel användningen av ordet ”konstitution” och unionens symboler. Å andra sidan är jag åtminstone glad över att det nya fördraget har rensats från den konstitutionella symboliken, och denna uppfattning delas också av den nederländska regeringen. Härigenom har EU delvis rensats från sina storslagna ambitioner.

Jag kan inte heller identifiera mig med de hårda ord som har riktats mot de medlemsstater som har lyckats få ett undantag från stadgan. Stadgan är fortfarande juridiskt bindande, även om det inte uttryckligen anges i det nya fördraget. Detta handlar därför främst om symbolism.

Jag röstade mot denna resolution just därför att den vidmakthåller unionens konstitutionella ambitioner. Europaparlamentet borde följa rådets exempel och tillämpa ett visst mått av sunt förnuft och realism i och med utformningen av ett nytt fördrag.

  Jens-Peter Bonde (IND/DEM), skriftlig. (DA) I betänkandet godkänns utan betänkligheter sammankallandet av en regeringskonferens, som ska arbeta i hemlighet under sommaruppehållet för att slippa publicitet och debatt med väljarna.

I stället föreslår Junirörelsen ett öppet och demokratiskt valt konvent med uppgift att utarbeta ett nytt dokument som medborgarna i samtliga EU-länder får rösta om.

Vid toppmötet i Bryssel den 23 juni 2007 antogs en formulering där medborgarnas och medlemsstaternas juridiska förpliktelser är identiska med förpliktelserna i den förkastade konstitutionen.

Först skrotas ordet ”konstitution” och sedan återinförs det igen helt lagligt genom ett uttryckligt godkännande av EG-domstolens tolkning av EU:s rättssystem som ett konstitutionellt system.

Flaggan, hymnen och nationaldagen nämns inte längre, men de finns fortfarande kvar oförändrade.

Utrikesministern får en ny titel, men den är så lång att han kommer att kallas för utrikesminister i pressen. Hans befogenheter är desamma. Den enda förändringen är egentligen att omröstningar med dubbel majoritet kan skjutas upp i sju till tio år, vilket ger de största länderna, framför allt Tyskland, och kanske Turkiet, mycket mer makt.

De juridiska förpliktelserna har inte ändrats, och folkomröstningar ska som minimum hållas i de länder som har beslutat att genomföra dem.

Det enklaste vore att hålla en folkomröstning på samma dag i alla EU-länderna. Då skulle folket avkunna sin dom, och det är för folkets skull som vi är här. 77 procent av EU-medborgarna vill ha en folkomröstning, medan endast 20 procent inte vill det.

Junirörelsen stöder därför namninsamlingskampanjen.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. (PT) Jag röstade för Leinenbetänkandet om sammankallandet av regeringskonferensen, för jag är övertygad om att vi genom gemensamma insatser från parlamentet, kommissionen och rådet under ledning av det portugisiska ordförandeskapet kan finna en lösning på de dödlägen och hinder som fortfarande finns i det europeiska projektet och skapa ”ett starkare Europa för en bättre värld”.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Genom att rösta för betänkandet och punkt 8 i det har majoriteten av parlamentet just erkänt och välkomnat rådets mandat till regeringskonferensen samt det faktum att det ”till stor del tryggar innehållet i konstitutionsfördraget”.

Trots en omfattande kampanj för att hemlighålla mandatets faktiska omfattning och mål står det alltmer klart att ”denna stora förändring” innebär att allt är likadant, dvs. målet är att kringgå de franska och nederländska befolkningarnas legitima avvisande av det så kallade konstitutionsfördraget och att hindra medborgarna i alla medlemsstaterna från att fritt uttrycka sin åsikt om det ”nya” fördraget.

Majoriteten av parlamentet vill gå ännu längre. Parlamentet beklagar att vissa viktiga punkter som 2004 års regeringskonferens enades om har strukits, och betonar att det är ”fast beslutet att efter valet 2009 lägga fram nya förslag om en ytterligare konstitutionell överenskommelse för unionen”.

Vi vill återigen betona att det är dags att lyssna på kraven från folket, att stärka demokratin, att engagera oss för ett rättvisare EU, för sociala framsteg och för en jämnare inkomstfördelning. Det är dags att respektera principen om suveräna stater med lika rättigheter, att stärka samarbetet och solidariteten på internationell nivå och att arbeta för fred.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. (EN) Jag är besviken på att kammaren förkastade ändringsförslag 1 av Alexander Alvaro med flera, som skulle ha lagt frågan om ett enda säte i Bryssel till mandatet för den senaste regeringskonferensen om granskningen av fördraget för Europaparlamentet. Det går helt bortom mitt förstånd att 380 av mina kolleger stöder en förlängning av denna pågående fars som vi alla utstår.

Det finns andra problem med detta betänkande som skulle göra det svårt att rösta för. Trots detta gör åsidosättandet av att behandla det enda sätet i sig självt att det är omöjligt för mig att ens överväga att rösta för.

  Robert Goebbels (PSE), skriftlig. – (FR) Jag avstod från att rösta om resolutionen om den kommande regeringskonferensen eftersom jag anser att man vid det senaste EU-toppmötet misslyckades med målet att återuppliva EU. I bästa fall får vi ett minimalistiskt fördrag, som naturligtvis kan möjliggöra vissa framsteg, men som kommer att ge Storbritannien nya möjligheter till undantag. Det gäller särskilt för stadgan om de grundläggande rättigheterna. Hur ska EG-domstolen kunna tillämpa denna stadga när den inte gäller i Storbritannien?

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. Jag har röstat nej till detta betänkande eftersom jag anser att det är helt verklighetsfrämmande. Frankrikes och Nederländernas befolkningar har ju i folkomröstningar förkastat förslaget till en EU-grundlag! Hade en folkomröstning också ägt rum i till exempel Sverige, Danmark och Storbritannien hade säkerligen en majoritet av väljarna även i dessa länder avvisat förslaget. Nu har toppmötet tagit bort symbolerna och kastat ut förslagen om en EU-hymn och en EU-flagga. Men när det gäller EU:s framtida lagstiftningsmöjligheter över medlemsstaterna skiljer ingenting mellan det förkastade förslaget och det som nu föreslås.

Det är också intressant att notera hur Europaparlamentets federalistiska majoritet i förslaget till betänkande nu försöker kringgå förkastandet av hymn och flagga.

Jag har röstat för att mandatet för regeringskonferensen ska utvidgas, så att det blir möjligt att flytta Europaparlamentets säte från Strasbourg till Bryssel.

När det gäller frågan om folkomröstningar om det nya fördraget anser jag att varje land själv måste besluta om de ska anordna en folkomröstning eller inte. Jag anser att de bör göra det, men Europaparlamentet som institution ska inte lägga sig i detta.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Omfattningen av de intriger som pågår när det gäller det så kallade ”nya” fördraget avspeglas i den resolution som i dag antogs av en majoritet av parlamentet.

Två aspekter bör betonas:

- Det bekräftar att den föraktliga (och felaktiga) ”perioden av eftertanke” bara har använts för att komma fram till slutsatsen att innehållet i det förkastade fördraget måste behållas. Den bekräftelsen ryms nu i mandatet för de ”nya” reformerna av fördragen.

- Den oerhörda uppvisningen i cynism och hyckleri från majoriteten av parlamentet, vilket bör sägas också omfattar de politiska krafter som dominerar EU-ländernas regeringar och som, efter att ha förkastat ändringsförslagen om att folkomrösta om det så kallade ”nya” fördraget, ”uppmanar regeringskonferensen och kommissionen att lägga fram konkreta förslag om hur Europas medborgare på nytt kan involveras i den konstitutionella processen”.

Det är mycket viktigt att vi fördömer ett förfarande som syftar till att tvinga igenom innebörden av ett fördrag som redan har förkastats genom att klä det i vackra ord för att försöka förhindra att bindande nationella folkomröstningar hålls. Därför röstade vi mot mandatet till regeringskonferensen och parlamentets beslut.

  Marian Harkin (ALDE), skriftlig. (EN) Jag invänder mot detta ändringsförslag eftersom man insisterar på behovet att genomföra folkomröstningar i alla medlemsstater där det är möjligt. Detta strider direkt mot subsidiaritetsprincipen, och det ligger enbart inom medlemsstaternas behörighet att fatta beslutet om huruvida de borde genomföra en folkomröstning eller inte.

  Anna Hedh (PSE), skriftlig. Jag anser att det nya förslaget till fördrag inte innebär några större förändringar jämfört med det tidigare och kan därför inte ställa mig bakom betänkandet. Till omröstningen presenterades ändringsförslag som kräver att det genomförs folkomröstningar innan någon förändring av fördragen genomförs. Även om jag själv är för en folkomröstning i Sverige om det nya fördraget tycker jag att det är fel att kräva detta på EU-nivå. Det är inte Europaparlamentets sak att bestämma om medlemsstaterna ska folkomrösta eller inte.

  Timothy Kirkhope (PPE-DE), skriftlig. (EN) Jag och mina brittiska konservativa kolleger har röstat mot detta betänkande, eftersom vi i grund och botten har röstat mot förslaget till mandat för den föreslagna regeringskonferensen. Vi anser att texten till förslaget till mandat för regeringskonferensen som man kom överens om vid Europeiska rådets möte i juni 2007 är, i allt utom till namnet, samma europeiska konstitution som förkastades av folken i Frankrike och Nederländerna i folkomröstningarna 2005.

Dessutom vill vi göra klart att eftersom den brittiska regeringen fullt och fast lovade det brittiska folket en folkomröstning om den europeiska konstitutionen har den både ett moraliskt åtagande och en demokratisk plikt att lägga fram alla nya fördrag som uppstår till följd av regeringskonferensen och som överför befogenheter från Storbritannien till Europeiska unionen.

  Marie-Noëlle Lienemann (PSE), skriftlig. – (FR) Jag finner det oacceptabelt att parlamentet har avvisat begäran om en folkomröstning om det nya institutionella fördraget.

Resultatet av omröstningarna i Frankrike och Nederländerna om den gamla konstitutionen visade att åsikterna från folket å ena sidan och ledarna och de valda företrädarna å andra sidan går kraftigt isär, oavsett om de är nationella eller europeiska. Därför är det endast genom att rådfråga medborgarna igen som vi kan rättfärdiga detta nya fördrag. Det bästa vore om folkomröstningen var europeisk.

Det borde inte komma som någon överraskning för parlamentet att man har fått dåligt anseende hos medborgarna i och med denna typ av betänkanden!

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag uppskattar sammankallandet av regeringskonferensen i mycket hög grad, men det fanns många element i detta betänkande som överskrider det mandat som rådet kom överens om, och jag kunde därför inte stödja det. Jag hoppas dock uppriktigt att regeringskonferensen ska lyckas komma överens om ett reformfördrag.

  Andreas Mölzer (ITS), skriftlig. (DE) För att ge EU-medborgarna så få chanser som möjligt att kritisera eller till och med motsätta sig den nya versionen av EU:s konstitution försöker man driva igenom den mycket snabbt. Medborgarna kommer dock att genomskåda oss på en gång om vi försöker övertyga dem om att detta är ett nytt dokument, trots att innehållet till stor del är detsamma och bara förpackningen är ny. Samtidigt som vi talar om ett nytt fördrag hävdar vi också att det inte behövs nya folkomröstningar, trots att det rakt motsatta är fallet.

Detta sätt att agera kommer inte att föra oss närmare målet om medborgarnas EU, och det kommer inte heller det faktum att fler befogenheter har överförts till Bryssel, att vi försuttit ännu en chans att definiera våra gränser och att vi har misslyckats med att bromsa förhandlingarna med Turkiet. Vi behöver ett federalt EU där den suveräna befolkningen återigen kan utöva sin rätt till inflytande i större utsträckning. Det är den enda realistiska vägen framåt; allt annat är bara önskedrömmar från en isolerad EU-elit. Därför röstade jag mot betänkandet.

  Cristiana Muscardini (UEN), skriftlig. (IT) Jag vill uttrycka mitt stöd för sammankallandet av konferensen som, inom ramen för slutsatserna från Europeiska rådets möte den 21–22 juni i år, ska utarbeta ändringar till de gällande fördragen. Detta avslutar denna långa övergångsfas under vilken unionen, förutom att ha förlorat illusioner, också har fått stärkta ideal och förnyat hopp. En sak är säker: försöket att upphäva staternas monopol på politisk legitimitet, som är ett arv från den westfaliska freden på 1600-talet, har misslyckats. Det Europa som vi kan skymta – det som består av eurorealister – måste kunna bevisa att en union bestående av suveräna stater kan fungera effektivt genom uttrycket av en gemensam vilja. Annars måste Europa under en lång tid ge upp sina förhoppningar om att spela en viktig roll i internationella förbindelser och i balansen mellan stormakterna.

Jag välkomnar att man stärker de sätt på vilka vår församling deltar i konferensens arbete, och för öppenhetens skull hoppas jag att resultaten av det arbetet offentliggörs, också i form av ett förslag till en konsoliderad version av fördragen. Folkets och nationernas Europa börjar ta form, och därför hoppas jag att konferensen inte gör oss besvikna.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Betänkandet om Europaparlamentets yttrande om sammankallandet av och innehållet i regeringskonferensen överträffar till och med rådets reaktionära överenskommelse om ”reformfördraget”, som den återupplivade men sämre versionen av ”konstitutionen för Europa” har döpts till. De konservativa och socialdemokraterna, inklusive alla parlamentsledamöterna från PASOK och Ny demokrati, samt liberalerna och De gröna har entusiastiskt välkomnat överenskommelsen om att kodifiera det reaktionära EU-fördraget och förändra det till det sämre. De är till och med värre än rådet när de efterfrågar ännu mer avancerade reaktionära ändringar, till exempel införandet av en grundlagsordning för gemenskapen som skulle innebära att gemenskapslagstiftningen gäller över medlemsstaternas nationella lagstiftningar och ytterligare stärka suveräniteten hos ett supranationellt EU, som skulle överta nästan alla medlemsstaternas suveräna rättigheter.

Samtidigt förkastade dessa krafter att EU:s befolkning skulle få godkänna det nya förslaget till fördrag genom folkomröstningar i medlemsstaterna. Det visar på deras totala likgiltighet inför det europeiska folkets vilja, framför allt de människor som röstade nej till ”konstitutionen för Europa” i sina folkomröstningar, deras rädsla för folket och utnyttjandet av parlamentet som ett organ för den pseudodemokratiska legitimiseringen av EU:s arbetarfientliga och reaktionära politik.

  Marco Pannella (ALDE), skriftlig. (IT) Herr talman, ledamöter av rådet och kommissionen! Olyckligtvis och profetiskt fördömdes ert Europa av nationer genom Ventotenemanifestet så långt tillbaka som 1942 som det främsta hotet mot Europas förenade stater eller det europeiska moderlandet. Den 14 februari 1984 övergav Europaparlamentet denna livsfarliga strategi. Nu har Europeiska rådet som hämnd inlett ett blixtkrig, på general Erwin Rommels sätt, för att få oss att lyda – vilket vi skamfullt nog plötsligt gör – som ”parlament” under 1930-talet, fascister eller kommunister eller som kontinentala ynkryggar.

Ni är rädda för ord: för vår hymn, vår symbol, vårt namn, för ”lagar”, vilket är en förbjuden term eftersom ni vill kalla dem ”direktiv”. Den tiden är förbi. Nu är tiden plötsligt inne för storslagna Frankrike, starka Tyskland, det prästerliga och auktoritära, om inte rasistiska, partiet i Polen och ett Italien som inte duger till någonting, dvs. till allt. Ni är rädda precis på samma sätt som de mäktiga och de övermodiga är rädda. Vi kommer att kämpa mot denna skandal i egenskap av europeiska federalister, för dem som ni bedrar: Altiero Spinelli, Konrad Adenauer, Robert Schuman, Alcide De Gasperi, Jean Monnet. Som radikala federalister från det transnationella och partiöverskridande fredliga radikala partiet och som ledamöter i gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa, som vi dessvärre anser begår ett misstag i dag. Jag hoppas att vi har fel, men är tyvärr övertygad om att det inte är så. Länge leve det europeiska moderlandet! Jag röstar nej!

  Tobias Pflüger (GUE/NGL), skriftlig. (DE) Varför röstar jag nej till EU:s reformfördrag och mandatet för regeringskonferensen?

Irlands premiärminister Bertie Ahern har sagt att cirka 90 procent av innehållet i konstitutionsfördraget är oförändrat. Det stämmer matematiskt, men de franska och nederländska befolkningarna har lurats.

”Kapitel II innehåller bestämmelserna i avdelning V i det nuvarande EU-fördraget, ändrade enligt överenskommelsen vid 2004 års regeringskonferens, (bland annat om en europeisk avdelning för yttre åtgärder och det permanenta strukturerade samarbetet på försvarsområdet).” (mandatet för regeringskonferensen)

Alla konstitutionens bestämmelser om försvaret kommer alltså att finnas med i det nya EU-reformfördraget. Det innebär i praktiken att fördraget kommer att innehålla följande:

1. EU-insatser för att öka den militära kapaciteten.

2. Byrån för utveckling av försvarskapacitet (finns nu i fördraget).

3. Nya typer av militära ingripanden, till exempel ”nedrustningsåtgärder”, som betyder nedrustning med våld.

4. Militärt stöd till tredjeländer ”för att bekämpa terrorismen inom deras territorium”.

5. Nära samarbete mellan EU och Nato.

6. Inga kontrollbefogenheter för Europaparlamentet när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

7. Ingen befogenhet för EG-domstolen att döma i ärenden som gäller utrikes- och säkerhetspolitiken.

8. Militär solidaritetsklausul om att bekämpa terrorismen.

9. EU-stridsgrupper för snabba militära ingripanden runtom i världen (finns nu i fördraget).

10. Strukturerat militärt samarbete. Enskilda medlemsstater kan påskynda försvarspolitiken.

11. Stöd för en oberoende försvarsbudget för EU vid sidan av de enskilda nationella försvarsbudgetarna.

EU:s upprustning och militarisering går allt snabbare. Försvarsområdet utgjorde ryggraden i konstitutionen. Det planerade reformfördraget är också ett militärfördrag.

  Konrad Szymański (UEN), skriftlig. – (PL) I motsats till de nya namn som används i betänkandet skulle inkluderandet av de europeiska symbolerna i fördraget bara leda till oförståelse och tyda på att EU är på väg in i någon typ av pseudostatus som självständig stat.

Mandatets flexibilitet i fråga om undantaget ger uttryck för förnuft, inte svaghet. Detsamma gäller stadgan om de grundläggande rättigheterna. Den kraftiga reaktionen på stadgan bekräftar bara misstanken att dess anhängare bara ser den som ett sätt att i smyg utvidga EU:s rättsliga befogenheter.

Leinenbetänkandets kritik mot mandatet är omfattande och gör det svårt att nå en kompromiss om reformen. Därför röstar jag mot betänkandet.

- Betänkande: Kauppi (A6-0252/2007)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Piia-Nora Kauppis betänkande om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 78/855/EEG om fusioner av aktiebolag och rådets direktiv 82/891/EEG om delning av aktiebolag med avseende på kraven på ett oberoende sakkunnigutlåtande vid en fusion eller en delning.

Man brukar regelbundet undersöka nyttan av de skyldigheter som åligger juridiska personer, särskilt med avseende på administrativa avgifter som hänger samman med dessa skyldigheter. Det är ändå välbetänkt att utöver den juridiska personens intressen noggrant undersöka tredje parts intressen, vare sig de är aktieägare, anställda, leverantörer, banker, skattemyndigheter eller sociala myndigheter etc. Dessutom hade det ha varit värt att komplettera kommissionens punkter med en analys av internationell sedvänja på området.

- Betänkande: Inger Segelström (A6-0262/2007)

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Även jag har i dag röstat för att ge kommissionen befogenhet att göra flexibla ändringar i bilagorna för att upprätta ett antal tekniska krav och bestämmelser för fordonskontroller inom EU. Dessa omfattar åtgärder som inte rör de grundläggande delarna i direktivet, men jag vill ändå säga att utfasningen av äldre fordon bör påskyndas, inte bara med tanke på säkerhetsaspekterna utan också på grund av de luftföroreningar som de orsakar. Å ena sidan gör vi produktionen av nya fordon dyrare genom allt strängare utsläppsstandarder, så att de medborgare som har det sämre ställt inte kan köpa fordon, vilket å andra sidan leder till att allt fler gamla fordon rullar på våra vägar och släpper ut skadliga avfallsprodukter. Jag uppmanar kommissionen att anta en plan till stöd för att dessa fordon byts ut snabbare inom EU.

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. (PT) Detta initiativ utgör en del av de nya finansiella instrumenten inom området rättvisa, frihet och säkerhet för perioden 2007–2013, som vi redan har enats om för de flesta av våra program. När det gäller de särskilda programmen ”Civilrätt” och ”Förebyggande av narkotikamissbruk och information” råder det dock viss oenighet mellan parlamentet å ena sidan och rådet och kommissionen å den andra om vilket kommittéförfarande som bör tillämpas.

Det gläder mig att vi äntligen har lyckats nå enighet mellan de tre institutionerna och därmed bemöta behovet av att kontinuerligt realisera nya finansiella program, som syftar till att samfinansiera projekt och vidta åtgärder av allmänt intresse inom detta område.

Ytterligare förseningar skulle utan tvekan ha fått en mycket skadlig påverkan inom området, och för programmets förmånstagare skulle förseningar kunna äventyra utarbetandet av en referensram för exempelvis den europeiska avtalsrätten och påverka det fortsatta arbetet inom det europeiska rättsliga nätverket.

En del av dessa verksamheter borde redan ha haft ekonomiskt stöd sedan början av 2007, men har inte fått det eftersom programmet inte har antagits, vilket är fallet för det civila och kommersiella rättsliga nätverket.

- Betänkande: Lienemann (A6-0174/2007)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Marie-Noëlle Lienemanns betänkande om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område med avseende på kommissionens genomförandebefogenheter. Jag röstade också för en rad tekniska ändringsförslag från sex politiska grupper, inklusive gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, med syftet att specificera att ändringen av detta direktiv ligger inom ramen för den gemensamma förklaringen från Europaparlamentet, kommissionen och rådet om beslut 2006/512/EG om införande av ett föreskrivande förfarande med kontroll för en rad grundläggande rättsinstrument, av vilka detta förslag till direktiv är ett. Det är beklagligt att kommissionen inte anstränger sig mer vid redigeringen av texten för att hålla sig till kommittésystemet, utan tvingar parlamentet att vara uppmärksamt på hur maktbefogenheterna delas. Kommissionen bör vara försiktig med bilden man ger av att man ständigt vill öka sin makt. Detta uppträdande från kommissionens sida förargar medborgarna.

- Betänkande: Florenz (A6-0186/2007)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Florenzbetänkandet om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2000/53/EG om uttjänta fordon, med avseende på kommissionens genomförandebefogenheter. Jag röstade också för en rad tekniska ändringsförslag från sex politiska grupper, inklusive gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, med syftet att specificera att ändringen av detta direktiv ligger inom ramen för Europaparlamentets, kommissionens och rådets gemensamma förklaring om beslut 2006/512/EG om införandet av föreskrivande förfaranden med kontroll för en rad grundläggande rättsliga instrument, varav detta förslag till direktiv är ett. Det är beklagligt att kommissionen inte anstränger sig mer vid redigeringen av texten för att hålla sig till kommittésystemet, utan tvingar parlamentet att vara uppmärksamt på hur maktbefogenheterna delas. Kommissionen bör vara försiktig med bilden man ger av att man ständigt vill öka sin makt. Detta uppträdande från kommissionens sida förargar medborgarna.

- Betänkande: Ferber (A6-0246/2007)

  Richard Seeber (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag anser att liberaliseringen av posttjänsterna är av största betydelse. Men det är också viktigt att vi har skjutit upp hela förfarandet i två år och att liberaliseringen av marknaden inte sker förrän 2011.

Det är rätt att öka konkurrensen inom posttjänsterna. Det kommer att gynna ekonomin och konsumenterna men endast om de bakomliggande förhållandena är rätt. Vi måste kunna garantera att utdelningen av post håller kvalitet till ett rimligt pris. Den måste vara genomförbar även i avlägsna områden som bergsområden och öar. Bördan av liberaliseringspaketet bör inte heller bäras av posttjänstemännen. Därför har jag röstat för paketet.

  Sylwester Chruszcz (NI). – (PL) Herr talman! Som polsk parlamentsledamot stöder jag alla lösningar för en fri marknad och ett fritt tillhandahållande av tjänster. Men jag vill påpeka att den snabba liberaliseringen av postsektorn som har tvingats fram i dag kan göra mer skada än nytta eftersom den på lång sikt kommer att leda till en avveckling av de nationella postbolagen, till exempel Polens postkontor, och till att de överlämnas till europeiska knösar som DHL, alias Deutsche Post. Därför har jag röstat emot Markus Ferbers betänkande.

Konsumenterna har rätt till fri konkurrens, men öppnandet av postmarknaden får inte ske förhastat, på bekostnad av svaga företag som kanske inte är redo för radikal konkurrens och på bekostnad av tusentals arbeten i Polen och andra EU-länder.

  Zsolt László Becsey (PPE-DE). – (HU) Själv stöder jag riktlinjen i den kompromiss som nåddes i frågan om liberaliseringen av posttjänsterna. Jag lade dock ned min röst när det gäller ett avsnitt, och jag ska berätta varför. I punkt 7a nämns de stater som har beviljats en övergångperiod till 2013. Jag lade ned min röst eftersom jag anser att det är oacceptabelt att fatta beslut om vissa grupper av stater i block, i stället för från fall till fall, när det gäller beviljande av denna övergångsperiod. Till dem hör de nya medlemsstaterna, och detta upplever jag som kränkande eftersom det degraderar mitt land och övriga nya medlemsstater till en tredje världen-status. Man har trots allt inte undersökt individuellt vem som ska beviljas detta och på vilka grunder.

Jag anser även att det är oacceptabelt att på ett oövertänkt sätt hävda att små stater bör beviljas övergångsperioder i vissa frågor, för vilka är dessa små stater? Fortsättningsvis bör vi därför vara mer exakta och precisera vem vi talar om. Jag hoppas verkligen att detta kommer att göras vid den andra behandlingen.

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Herr talman! Denna kompromiss är i sig själv en fullständig motsägelse. Vi liberaliserar posttjänsterna för att konkurrensen ska leda till ett bredare urval av tjänster åt konsumenterna, liksom bättre kvalitet och lägre priser, men samtidigt är vi rädda att de samhällsomfattande tjänsterna ska kollapsa i en marknadsmiljö, och därför ska liberaliseringen regleras. Som förespråkare för sund konkurrens har jag röstat för ändringsförslag 2 för att de skyldigheter som gäller samhällsomfattande tjänster ska bli bindande för alla aktörer på den inre marknaden. Detta ogillas givetvis av dem som plockar ut godbitarna och som så intensivt har lobbat mot förslaget. Ändringsförslag 6 var avgörande för en öppen redovisning, så att kostnaderna för lönsamma produkter från företag inte hamnar i samma hög som kostnaderna för samhällsomfattande tjänster. Ny teknik konkurrerar med posttjänsterna men tvingar inte bort dem från marknaden. Även om brevförsändelserna har minskat är utdelningen av paket avgörande för Internethandelns utveckling. Det ligger därför inte i konsumenternas eller företagens intresse att lämna posttjänsterna åt sitt öde utan att ha något att falla tillbaka på.

  Miroslav Mikolášik (PPE-DE). – (SK) Vi har precis godkänt Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 97/67/EG om ett fullständigt genomförande av gemenskapens inre marknad för posttjänster.

Det nya direktivet ger många positiva signaler om kvaliteten på tjänsterna i EU, till exempel tillgänglighet och inte minst att nationella operatörer förlorar det monopol som de har haft när det gäller post som väger mindre än 50 gram. Jag var för en lösning där monopolet inte skulle försvinna förrän i december 2010, det vill säga två år senare än det datum som kommissionen föreslog. Tanken är, och här håller jag med vissa av ledamöterna i parlamentets ledande utskott för transport och turism, att vissa områden i EU där det krävs mer tid för att dela ut post till destinationer runt om i EU bör ha överkomliga priser.

För de nya medlemsstaterna, bland annat Slovakien, bör datumet för liberaliseringen vara den 31 december 2012 för att se till att man kan hitta den lämpligaste metoden för tillhandahållande av samhällsomfattande posttjänster. Jag anser att vi har löst tvisten om datum och finansiering på ett välavvägt sätt och till fördel för EU-medborgarna.

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Liberaliseringen av posttjänsterna som är under uppsegling innebär att denna sektor öppnas för många intressenter.

Jag är övertygad om att de positiva förändringarna också kommer att gynna vanliga medborgare eftersom ökad konkurrens medför bättre tjänster och en utveckling av innovativa produkter för konsumenterna som kommer att kunna välja och vraka bland ett urval av produkter och priser utifrån sina egna behov. Därför har jag röstat för Markus Ferbers betänkande som gjorde att Europaparlamentet tog slutsteget för att avveckla monopolet när det gäller utdelning av post som väger mindre än 50 gram. Det går naturligtvis inte att förändra postsektorn över en natt. Därför har Europaparlamentet tagit fram direktivet om liberalisering av posttjänsterna på ett insiktsfullt och ansvarsfullt sätt för att inte äventyra dessa tjänster någonstans i EU.

Tack vare ändringsförslag som lades fram av parlamentsledamöter från de nya medlemsstaterna kommer EU:s tolv nya medlemsstater samt stater med ett stort antal öar, enligt särskilda villkor, att kunna få fortsatt dispens i fråga om dessa tjänster och deras leverantörer till den 31 december 2012, i den utsträckning som krävs för att bevara en samhällsomfattande tjänst. Europaparlamentet har inte uteslutit rörelsehindrade personer från betänkandet. I ändringsförslag 47 instrueras medlemsstaterna att se till att de kan erbjuda blinda och synskadade personer fria posttjänster.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Vi har antagit Markus Ferbers betänkande om ett fullständigt genomförande av den inre marknaden för posttjänster. Jag anser att varje EU-medborgare måste få välja fritt vems tjänster som han eller hon vill använda för att skicka ett brev, vykort eller paket.

Öppnandet av marknaden kommer att medföra fördelar både för konsumenter och användare av posttjänster och för postsektorn. Framför allt i de nya medlemsstaterna kommer det att innebära ytterligare omstruktureringar, prissänkningar, innovation, införande av nya tjänster, bland annat elektroniska tjänster, samt möjligheten att konkurrera och hålla sig flytande på postmarknaden.

Vi får hoppas att öppnandet av postmarknaden kommer att leda till ett större utbud av tjänster och bättre kundservice. Fler operatörer på postmarknaden innebär ökad konkurrens, lägre priser och ett större utbud av tjänster.

  Saïd El Khadraoui (PSE). – (NL) Herr talman! Jag och de flamländska socialisterna röstade för alla ändringsförslag, bland annat kompromissändringarna som är en förbättring jämfört med kommissionens ursprungliga förslag.

Till slut bestämde vi oss dock för att avvisa förslaget för att sända ett tydligt budskap om vår fortsatta oro. Medlemsstaterna har faktiskt fått en hel del läxor för att se till att liberaliseringen uppnås på ett framgångsrikt sätt. De måste se till att den sociala lagstiftningen gäller alla operatörer och att de före 2010 kan visa hur de vill finansiera de samhällsomfattande tjänsterna på en konkurrensutsatt marknad. Enligt vår åsikt skulle det ha varit bättre att vänta och se innan man fattar ett slutgiltigt beslut.

  Kader Arif (PSE), föredragande. – (FR) Det nya postdirektivet som jag röstade emot är ett typiskt exempel på kommissionens ideologiska envishet. Att avskaffa det monopoliserade området för post som väger mindre än 50 gram är detsamma som att avkunna en dödsdom för den offentliga posttjänsten.

Kommissionen och vissa parlamentsledamöter här vill att vi ska tro att den ”samhällsomfattande posttjänsten” skyddas av detta direktiv. Om vi avskaffar det monopoliserade området som finansieringsmetod står vi inför en omöjlig ekvation. Medlemsstaterna – som redan har begränsade budgetar – ska finansiera den samhällsomfattande tjänsten. Det finns inga ekonomiska eller rationella skäl till varför det ”monopoliserade området” bör tas bort från de möjliga finansieringsmetoderna, förutom för att undergräva den samhällsomfattande posttjänsten.

Otrygghet på arbetet, färre postkontor, höjda priser för privatpersoner, slutet på standardiserade priser och därmed på lika tillgång till posttjänsten – det är vad som precis har röstats igenom. Jag är fortfarande övertygad om att offentliga tjänster kan fungera i ett EU-omfattande nätverk. Det är möjligt och önskvärt om vi vill skapa en verkligt europeisk gemenskap.

Detta direktiv får oss att avstå från politikens huvudfunktion: att reglera och hantera ekonomiska aktiviteter och marknaden för att uppnå mål om markanvändning, solidaritet, utveckling och så vidare.

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Markus Ferbers utmärkta betänkande om fullständigt genomförande av gemenskapens inre marknad för posttjänster. För det första gläder det mig att det gradvisa och kontrollerade öppnandet av marknaden genomförs i enlighet med rådets resolution från 1994, och att man samtidigt garanterar att de samhällsomfattande posttjänsterna kommer att bibehållas. Det finns en bra, balanserad politisk kompromiss mellan gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna, socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet och gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa. Det datum som parlamentet föreslagit, nämligen den 31 december 2010, är mer realistiskt än den 1 januari 2009, som kommissionen föreslagit.

Jag röstade för flera ändringsförslag som syftade till att garantera att finansieringen av den samhällsomfattande tjänsten hela tiden övervakas på en fullständigt liberaliserad postmarknad, och med hänsyn till definitionen av denna samhällsomfattande tjänst, som måste innefatta garantier för att posten hämtas och levereras till hemmen eller till alla naturliga eller juridiska personer varje vardag, även inom isolerade eller glest befolkade områden. Dessutom bör medlemsstaterna se till att tillräcklig tillgänglighet åstadkoms på landsbygden och i glesbefolkade områden.

  Bernadette Bourzai (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade emot det föreslagna postdirektivet eftersom jag inte kan godta de ändringsförslag som lades fram av parlamentet, till kommissionens förslag, om en fullständig liberalisering av postsektorn den 1 januari 2009, särskilt det tvååriga uppskjutandet.

Paradoxalt nog kommer detta nya liberaliseringssteg att leda till ytterligare offentliga utgifter eftersom kommissionen samtidigt tvingar medlemsstaterna att välja en finansieringsmetod till de samhällsomfattande tjänsterna.

Faktum är att de tre föreslagna finansieringsalternativen redan har testats i vissa medlemsstater och har gett upphov till stora dispyter. Idén om att behålla det monopoliserade området (det resterande monopolet för post som väger mindre än 50 gram) har inte tagits upp, trots att det är ett av de mest effektiva och öppna finansieringsalternativen. Att behålla det monopoliserade området är ett politiskt val som jag stöder men som kommissionen och de flesta parlamentsledamöterna i dag avvisar.

Jag tror inte att kommissionens mål om att förbättra tjänsten – när det gäller kvalitet, pris och utbud – och frigöra sektorns tillväxtpotential kan uppnås på detta sätt. Jag befarar i stället det värsta när det gäller landsbygdsområdenas, bergsområdenas och öarnas framtid.

  Françoise Castex (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade emot liberaliseringen av posttjänsterna. Jag stödde även uppmaningen om att avvisa detta direktiv eftersom förslagets motivering är motsägelsefull och ouppnåelig när det gäller att säkerställa de samhällsomfattande tjänsterna. Finansieringsmetoderna av dessa tar inte vara på alla EU-medborgares rätt att få sin post insamlad och utdelad dagligen.

Dessutom anser jag inte att i princip fastställa ett sista datum för direktiv 97/67/EG är förenligt med resultaten från samrådet bland de berörda sociala aktörerna och medlemsstaterna. Enligt dessa finns ett behov av att behålla garantier för den samhällsomfattande tjänsten på ett enhetligt, proportionellt och rättvist sätt.

Såvitt jag ser det erbjuder detta förslag inga garantier om att seriöst ta tag i de sociala aspekterna av denna liberalisering för att förhindra konkurrens på arbetsmarknaden och social dumpning.

  Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. Vi har i slutomröstningen om Ferber-betänkandet om liberalisering av posttjänster valt att stödja den antagna kompromissen.

Vi stödjer därmed den snabbaste möjliga vägen att uppnå en fullständig liberalisering av posttjänster i Europa. Vi beklagar samtidigt att det finns ett starkt motstånd mot att uppfylla tidigare målsättningar om att liberaliseringen ska vara genomförd senast 2009. Dagens beslut är ett steg i rätt riktning även om vi hade hoppats att vi skulle ha klarat att helt avreglera postverksamheten inom den tioårsperiod som avsatts för att genom Lissabonprocessen göra EU till den mest konkurrenskraftiga ekonomin i världen.

  Robert Goebbels (PSE), skriftlig. – (FR) Avskaffandet av det sista postmonopolet var inte alls nödvändigt för att säkerställa en inre marknad som gynnar konsumenterna. Kommissionen lade fram dessa förslag på helt ideologiska grunder och manades på av länder som Storbritannien, Nederländerna och de skandinaviska länderna, det vill säga mästarna på den otyglade fria marknaden. Det är ingen slump att just dessa länder motsätter sig en mer politisk integration av EU. Till och med i Förenta staterna har US Postal Service bibehållit den slutliga utdelningen i det offentliga systemet, uppenbarligen för att skydda arbetena. Även om Europaparlamentet har gett vissa länder, bland annat mitt, lite andrum kommer denna liberalisering inte att gynna gemene man.

  Bruno Gollnisch (ITS), skriftlig. – (FR) Markus Ferbers betänkande om liberalisering av postsektorn löser inte några av de problem som kommissionens dokument medför: finansieringen av de samhällsomfattande tjänsterna – inte minst dem som inte nämns i direktivet och som framförallt finns i Frankrike, till exempel tidningsutdelning till låg kostnad, markförvaltning, utdelning sex dagar i veckan, banktjänster för alla – det tysta ifrågasättandet av en enhetlig avgift och standardiserade avgifter på grund av skyldigheten att återspegla kostnaderna, privata operatörers delaktighet (praktisk eller ekonomisk) när det gäller att uppfylla bestämmelser för offentliga tjänster och så vidare.

Eftersom detta dokument grundas på en ofullständig undersökning som är felaktig på vissa punkter och där man inte tar upp de verkliga resultaten av tio års delvis liberaliserade posttjänster kan det endast betraktas som dåligt och kompromissen som osäker. Det är en källa till rättslig osäkerhet och ett socialt hot. Följaktligen framstår kommissionens verkliga syfte glasklart. Som det brukar vara när det gäller frågor av det här slaget handlar detta inte så mycket om att göra de tjänster som tillhandhålls till allmänheten och myndigheter mer effektiva och billigare, utan om att knäcka statliga monopol och låta privata operatörer – helst multinationella – ta ut det bästa av lönsamma marknader.

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. Jag är allmänt skeptisk till vad avregleringen av posttjänsterna har lett till för konsekvenser för den genomsnittliga konsumenten, särskilt i glesbygden.

Jag har röstat för Europaparlamentets förslag till ändringar i sin helhet. Men jag har också stött viktiga ändringsförslag som bland annat säger att hämtning och utdelning av post ska ske vid varje fysisk eller juridisk persons bostad eller lokaler varje vardag, samt att det på en konkurrensutsatt och avreglerad marknad ska finnas en skyldighet att tillhandahålla kostnadsfria tjänster för blinda och synskadade. Likaså har jag röstat för en del förslag som ger medlemsstaterna större frihet att välja hur de ska göra en avvägning mellan avregleringen av postmarknaden och samhällsomfattande tjänster.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL) , skriftlig. (PT) Ännu en gång uppmuntrar en majoritet av parlamentsledamöterna till en fullständig liberalisering av en offentlig tjänst, i detta fall posttjänsterna, och äventyrar därmed rättigheterna och intressena hos människor och arbetstagare i denna sektor.

Vi beklagar verkligen att man inte antog vårt förslag om att avvisa kommissionens initiativ som syftar till att fullborda liberaliseringen av posttjänsterna i EU och främja konkurrens på denna överstatliga inre marknad.

Vi beklagar också avvisandet av de ändringsförslag där vi argumenterar för att medlemsstaterna ska behålla de exklusiva rättigheterna på ett monopoliserat område och skydda de sociala rättigheterna och rättigheter för anställda i sektorn, bland annat fasthållande vid anställningsvillkor och de socialförsäkringssystem som fastställts enligt lag eller kollektivavtal.

Även om vissa aspekter har förbättrats jämfört med kommissionens ursprungliga förslag bekräftar man en fullständig liberalisering av posttjänsterna i betänkandet. Den skjuts bara upp till den 31 december 2010. Därmed uppnås det mål som ursprungligen fastställdes i det första direktivet från 1997, nämligen att avveckla en lönsam offentlig sektor – postsektorn – och följaktligen överlämna den till privata intressenter.

Detta är, i skarp kontrast, EU:s politik, som arbetstagarna och människorna i de olika medlemsstaterna måste besvara på ett lämpligt sätt.

  Marian Harkin (ALDE), skriftlig. (EN) Jag stöder till fullo ändringsförslag 63, i vilket man säkerställer tillräcklig tillgänglighet och att det fastställs kontaktpunkter som tar hänsyn till behoven hos användare på landsbygden och i glesbefolkade områden. Det är lämpligt att medlemsstater fastställer det minsta antalet tillgångs- och kontaktpunkter, så att den samhällsomfattande tjänsten kan garanteras. Ekonomisk och social sammanhållning är ett av målen i EU:s politik, och detta ändringsförslag kommer att bidra till att säkerställa detta särskilda mål. Det är grundläggande att vi behåller en adekvat tjänst för alla användare när vi öppnar marknaden för posttjänster.

  Stanisław Jałowiecki (PPE-DE), skriftlig. – (PL) Tyvärr kan jag inte stödja Markus Ferbers betänkande. Det händer ibland att det, i ett helt anständigt förslag från Europeiska kommissionen, efter parlamentsutskottets arbete är något som man inte kan godta. Så är det i detta fall.

För det första är de ändringsförslag som genomgick omröstning i utskottet för transport och turism i själva verket inte någon kompromiss alls. Detta är en avgörande seger för de statliga monopolen som kämpar mot förändring. Ni kan lita på att de extra år som de beviljas inte kommer att leda till de nödvändiga reformerna och att vi om några år återigen kommer att ha demonstrationer utanför parlamentet.

För det andra är jag bekymrad över att argumenten hos företrädare från de ”gamla” medlemsstaterna ständigt antyder att de ”nya” medlemsstaterna inte är redo för någon liberalisering. ”Försvararna” av polska, ungerska eller tjeckiska postkontor försvarar i själva verket de industriella intressena hos de franska, belgiska eller luxemburgska monopolen. Detta är inte rättvist.

Och slutligen datumen, den 31 december föregående år i stället för den 1 januari följande år. Detta är ett marknadsföringsknep, på samma sätt som att det är lättare att sälja något för 9,99 euro än för 10 euro. Är detta vad vi har sjunkit till för att få allmänhetens förtroende för vår politik?

Tack för uppmärksamheten.

  Fernand Le Rachinel (ITS), skriftlig. – (FR) I Frankrike är La Poste inget vanligt företag. Det är ett statligt bolag som drivs av revolutionära fackföreningsföreträdare. Det är en offentlig tjänst som fullständigt går i korporativistiska, privata intressenters ledband.

Varför ska man sträva efter att skydda den offentliga tjänst som La Poste tillhandahåller när det i själva verket inte är en sådan? Kunden har ingenting att säga till om, och fackföreningarna hävdar att de handlar i kundens intresse. Chefen (staten) och aktieägarna (alla personer i Frankrike) är livrädda för tanken på att se systemet som styrt av vissa arbetstagare som företräds av allsmäktiga och totalitära fackföreningar.

Det finns ingen oppositionsmakt som vidtar åtgärder för att balansera de rättigheter och den makt som dessa arbetstagare har gett sig själva, och det är allmänhetens intresse som hånas.

Måste La Poste liberaliseras? Måste man skada detta fullständigt korrupta system vars syfte inte är att tillfredsställa kunderna, utan snarare att bli en del av den privata sektorn, som har så kallade ”intjänade” förmåner och begär att dessa förmåner ska bevaras?

Svaret är tveklöst ja och snabbt! La Poste måste nu göra enorma insatser för att gottgöra för sina stora brister, det vill säga de enorma lönekostnaderna, pensionsbördan och den invecklade, klumpiga, dyra och bristande organisationen.

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. (DE) Jag röstar för den gemensamma kompromissen om full konkurrens inom EU:s posttjänster den 1 januari 2011.

Jag vill dock säga att jag endast gör det för att en omdömeslös lagstiftning annars skulle leda till en fullständig liberalisering 2009 i linje med kommissionens önskemål.

Det är viktigt att man genom direktivet garanterar och ser till att alla tjänster omfattas. Detta innebär att alla användare ska ha tillgång till tjänster som håller en fastställd hög kvalitet till ett överkomligt pris. I denna så kallade samhällsomfattande tjänst måste man också säkerställa insamling eller utdelning under alla arbetsdagar, även i avlägsna eller glesbefolkade områden. Medlemsstaterna måste fastställa och tillämpa straff för tjänsteleverantörer som inte uppfyller detta krav.

Det är också värt att betona att alla bestämmelser i direktiven om arbetsvillkor och arbetstid, årlig semester för unga arbetstagare, minimilöner samt hälsa, säkerhet och hygien på arbetet fortfarande gäller. Direktivet påverkar inte heller förbindelserna mellan arbetsmarknadens parter (till exempel den kollektiva förhandlingsrätten, rätten att strejka och vidta stridsåtgärder).

Slutligen vill jag förklara att jag röstar emot att utöka tidsfristen för de så kallade nya medlemsstaterna med två år eftersom jag anser att vi lever i ett gemensamt EU, inte ett uppdelat EU.

  Marie-Noëlle Lienemann (PSE), skriftlig. – (FR) Jag kan inte acceptera denna fullständiga avreglering eller avskaffande av medlemsstaternas ”monopoliserade områden” för postförsändelser.

Detta gränsöverskridande öppnande för konkurrens skadar enhetspristaxan, lika behandling av regioner och posttjänsternas närvaro i missgynnade sektorer. Inte ens i Förenta staterna är konkurrens obligatoriskt för standardpost – som väger mindre än 50 gram – och posten delas ut av ett statligt bolag.

Det är tydligt att ersättningen enligt finansieringsmetoderna för den samhällsomfattande tjänsten, som har skurits ned till ett minimum, inte kommer att skydda den offentliga tjänsten på något sätt, och att utöka tidsfristen för genomförandet av denna liberalisering löser egentligen ingenting.

Europeiska unionens råd har precis beslutat att skapa ett protokoll om offentliga tjänster för att förverkliga målen i fördraget.

Det skulle vara helt normalt att avbryta eventuella nya öppnanden av dessa tjänster för konkurrens.

  Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Jag röstade emot Markus Ferbers betänkande eftersom det stärker det kategoriska nyliberala förhållningssättet till den viktiga allmänna postsektorn. Europeiska kommissionen har orubbligt insisterat på sina ursprungliga förslag, trots de starka reaktionerna från tio traditionella leverantörer av samhällsomfattande tjänster, bland annat den grekiska posten, namnlistor med underskrifter från tusentals medborgare och varningar från Europeiska fackliga samorganisationen och federationen för postanställda. Samtidigt har de nödvändiga konsekvensanalyserna om liberaliseringen av marknaden i de 27 medlemsstaterna ännu inte fullbordats.

Ett snabbt öppnande av marknaden och under alla omständigheter avskaffandet av ”principen om samhällsomfattande tjänster” kommer tveklöst att leda till att tusentals arbeten försvinner och att medborgarnas tillgång till billiga, förstklassiga posttjänster begränsas. Konsekvenserna kommer att bli ännu allvarligare för personer som bor i avlägsna och otillgängliga bergsområden eller öar, som inte är lönsamma för företagen.

Uppskjutandet av det nya direktivets ikraftträdande är endast av ringa betydelse eftersom man bara skjuter upp de negativa konsekvenserna i två år.

Dessutom har erfarenheterna hittills i de länder där marknaden redan har liberaliserats fullständigt varit långt ifrån positiva.

Att begära en liberalisering av posttjänsterna ”bara för att vi vill” skapar förmodligen problem snarare än lösningar.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Ett EU som kan erbjuda sina medborgare lösningar på vardagliga problem måste vara utrustat med endast de bästa dokumenten och exemplen. När det gäller lagstiftningen om ett genomförande av gemenskapens inre marknad för posttjänster ser vi därför ingen anledning att förstöra system som har fungerat effektivt, på en sund ekonomisk grund, liksom en fördelaktig marknadsutveckling och skydd för att bibehålla den samhällsomfattande tjänsten.

Jag är inte emot en liberalisering av posttjänsterna av principskäl, utan vill ta tillfället i akt och upprepa att jag inte anser att det finns något ekonomiskt eller rimligt argument för att ta bort det ”monopoliserade området” som ett möjligt sätt att finansiera den allmänna posttjänsten. Finansiering via det monopoliserade området är öppet och neutralt, inbegriper inget statligt stöd, medför låga transaktionskostnader och få tvister och styrks genom ekonomisk teori.

Bevis på detta finns i Portugal där alla tjänster är liberaliserade eller redo för liberalisering, men det strider inte mot att finansiera de samhällsomfattande offentliga tjänsterna med resurser från det monopoliserade området. Vi kan inte bortse från hur viktigt det monopoliserade området är för territorial och social sammanhållning och för att förhindra att avlägsna och otillgängliga områden blir ännu mer isolerade.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Som den stora majoriteten av mina kolleger röstade jag för Markus Ferbers betänkande, det vill säga för en fullständig, kontrollerad liberalisering av posttjänsterna den 1 januari 2011.

Den kompromiss som antogs i dag motsvarar två krafter som står mig nära som liberal: en öppen marknadsekonomi som är oförenlig med faktiska eller rättsliga monopol samt konsumenternas särskilda intressen, som måste gynnas av en genuin och sund konkurrens, framför allt när det gäller priser, men inte bara priser!

Det finns nämligen en annan viktig del – den mänskliga dimensionen. Jag ser positivt på att man tog hänsyn till den mänskliga dimensionen under omröstningen vid lunchtid genom att införa en klausul om social lagstiftning, bekräfta den viktiga roll som posttjänsterna spelar för social och territorial sammanhållning och att medlemsstaterna får sista ordet när det gäller finansieringen av de samhällsomfattande tjänsterna.

Det finns så många positiva signaler som borde lugna de europeiska posttjänstemännen och även kunna skingra den förvirring som skickligt upprätthållits av vissa vänsterledamöter. Att liberalisera en sektor innebär inte att privatisera den. Detta europeiska direktiv går inte ut på att stänga ned postkontor!

  Martine Roure (PSE), skriftlig. – (FR) Syftet med kommissionens förslag är att fullständigt öppna EU:s postmarknader för konkurrens före 2009, enligt den tidsfrist som fastställts i det nuvarande postdirektivet. I detta sammanhang har Europeiska kommissionen lagt fram ett dokument som syftar till att säkerställa finansieringen av den samhällsomfattande tjänsten genom att sätta stopp för det ”monopoliserade området” och ersätta det med nya finansieringsinstrument.

Jag är emot en fullständig liberalisering av posttjänsterna. Posten har ett allmännyttigt uppdrag som vi måste bevara. Därför var jag med och lade fram och röstade för ett ändringsförslag där vi uppmuntrar till att återinföra det ”monopoliserade området” som en av finansieringsmetoderna för den samhällsomfattande tjänsten. För närvarande finns det inga ekonomiska skäl som motiverar avskaffandet av det ”monopoliserade området”. Denna finansieringsmetod som för närvarande fungerar mycket väl bör vara ett av de alternativ som medlemsstaterna har att välja bland.

Med hänsyn till att detta alternativ inte har tagits upp under Europaparlamentets sammanträden röstade jag emot den slutgiltiga texten för att visa mitt motstånd mot denna omotiverade liberalisering.

  Peter Skinner (PSE), skriftlig. (EN) Jag kan stödja den allmänna strategi som uppstår till följd av kompromisser som framförts av kolleger från PSE-gruppen med flera i parlamentet. Jag är särskilt oroad över att det finns garantier om tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster och dessas finansiering. Genom att mäta hur detta kommer att påverka våra samhällen är det mycket viktigt att direkt ta upp två saker. För det första behålls arbetsvillkoren, och för det andra ges landsbygden och avlägset belägna områden framgångsrik tillgång som läget är nu. Detta är några av de utmanande frågor som man måste ta hänsyn till för att betänkandet ska tas på allvar som något som gynnar alla EU-medborgare.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. (NL) Ferberbetänkandet är ytterligare ett betänkande om liberalisering av samhällsomfattande tjänster där man inte tar tillfället i akt att utöver frihetsidealet garantera jämlikhetsprincipen i ett socialt EU.

Posttjänster får gärna konkurrera sinsemellan, men om det leder till förbättrad kvalitet och lägre priser återstår att se. Jag anser att det är oansvarigt att det inte erbjuds några tydliga garantier när det gäller kvaliteten på det så kallade monopoliserade området i det nya direktivet. Finansieringen av dessa tjänster är fortfarande tvetydig, och det är inte en obligatorisk åtgärd att respektera de sociala system som har omfattats av kollektivavtal. När marknaden öppnas fullt ut 2009 är det osäkert om de mer otillgängliga områdena kommer att få samma servicenivå till samma pris jämfört med tätbefolkade områden. Möjligheten att skicka och motta brev till ett rimligt pris är en grundläggande rättighet.

Dessutom kommer tillhandahållarna av posttjänster att göra sitt yttersta för att hålla kostnaderna så låga som möjligt för att kunna konkurrera med varandra. Fasta tjänster kommer att ersättas av osäkra deltidstjänster. Brevbärarna kommer att bli underbetalda, många kommer att avskedas, ännu fler postkontor kommer att riskera nedläggning och snart kommer vi att ha blå, gula och gröna brevlådor utöver de röda. Jag stöder inte betänkandet.

  Konrad Szymański (UEN), skriftlig. – (PL) Byråkratin som de företag som utstationerar arbetstagare inom EU står inför är inget annat än en modern form av protektionism, och den riktas särskilt mot de nya medlemsstaterna, vilket exemplen från Vaxholm och Viking Line har visat.

Denna resolution bara förstärker denna trend som hotar principerna om en gemensam marknad, konkurrens och om lika rättigheter. Därför röstade jag emot detta yttrande.

  Marc Tarabella (PSE), skriftlig. – (FR) Omröstningen om liberaliseringen av posttjänster som hölls i dag var resultatet av en kompromiss mellan gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater samt Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet. Denna kompromiss innebär emellertid helt klart en slutlig liberalisering av den sista sektorn inom posttjänsten som myndigheterna har förvaltat. Detta görs utan att man ger några garantier för finansieringen av samhällsomfattande tjänster och av den fortsatta anställningen av EU:s 1,6 miljoner posttjänstemän. Trots att förbättringar har gjorts av kommissionens ursprungliga förslag kan jag, som ledamot av PSE-gruppen och som skuggföredragande för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, inte annat än rösta emot detta gröna ljus som har givits en liberalisering.

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Dagens beslut i Europaparlamentet om liberalisering av posttjänster som ledamöterna för gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, socialdemokraterna, liberalerna och andra politiska krafter har fattat är ett hårt slag både mot de anställda inom sektorn och i allmänhet.

Förslaget banar väg för att infrastrukturen och hela den offentliga postsektorn kommer att övergå i företagsgrupper för att öka vinsterna.

Argumentet om lägre priser på grund av konkurrens är en myt. Med de föreslagna systemen för att överge den enhetliga prissättningen och de villkor med vilka de samhällsomfattande tjänsterna ska bevaras kommer vi nämligen att få en ökning av priserna och en försämring av de tillhandahållna posttjänsterna.

Med en utbredning av flexiblare former av anställning, svårigheter för kollektivavtal och så vidare, kommer arbetstagarnas rättigheter när det gäller arbetsvillkor och social trygghet att läggas i en prokrustesbädd.

Konfidentialiteten vid kommunikation är skyddad enligt grundlagen. Det finns tveksamheter när det gäller detta då brevförsändelserna kommer att skötas av privata individer utan garanti för, och med mycket små möjligheter, att kontrollera att posthemligheten och personuppgifter skyddas.

Posttjänster är en handelsvara för samhället.

Greklands kommunistiska parti röstade emot förslaget om att posttjänsterna ska öppnas för konkurrens.

  Bernadette Vergnaud (PSE), skriftlig. – (FR) Genom att avskaffa det monopoliserade område som möjliggjorde en finansiering av de samhällsomfattande tjänsterna, vilka garanterar offentliga tjänster för alla, och genom att skapa osämja då man låter varje medlemsstat välja sina egna finansieringsmetoder kommer en fullständig liberalisering av posttjänster att resultera i att solidariteten mellan urbana regioner och landsbygdsregioner försvinner, att aktieägarna berikas och att de lokala myndigheternas skuldsättning ökar. Därför röstade jag för det ändringsförslag där man avser att återinföra det monopoliserade området vilket tillfredsställer över 70 procent av EU-medborgarna. Som ledamot av Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet är jag för ett EU där posttjänsterna utgörs av en modern samhällsservice, men inte till priset av förlorade arbetstillfällen samt human och regional solidaritet.

Motsägelsen i förslaget ligger i att utan ett nytt direktiv kommer posttjänsterna att öppnas för konkurrens den 1 januari 2009. Ett ändringsförslag som syftar till att förkasta förslaget från gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster kommer att leda till att liberaliseringen träder i kraft den 1 januari 2009 eftersom det då är direktivet från 2002 som tillämpas och ingenting annat. Av denna anledning stöder jag inte detta ändringsförslag. Jag röstade emellertid för det ändringsförslag som syftar till att förkasta texten där datumet den 1 januari 2009 överges. Naturligtvis röstade jag emot den slutliga texten.

  Dominique Vlasto (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag ville rösta för den kompromiss som Markus Ferber har utarbetat eftersom den förbättrar vissa av punkterna i Europeiska kommissionens ursprungliga förslag.

Den ger EU:s postkontor ytterligare tid att förbereda sig för att öppna för konkurrens, något som har flyttats fram till den 1 januari 2011 i stället för 2009 som kommissionen avsåg från början.

Kompromissen fick även mitt stöd då den innebär ett skydd av posttjänstemännens arbetsvillkor. En avreglering av marknaden får inte ske på arbetstagarnas bekostnad, även om den gynnar konsumenterna.

Vår röst ger även garantier när det gäller territoriell sammanhållning. Samtliga användare ges en garanti för att de ska kunna få sin post hämtad och utdelad i hela EU minst fem dagar i veckan.

En stor svårighet återstår emellertid. Den kommer att vara aktuell under andra behandlingen. Jag syftar på finansieringen av de samhällsomfattande tjänsterna. Vi måste ha rättssäkra och varaktiga finansieringsmetoder. Det är en nödvändig förutsättning för sektorns ekonomiska aktörer. Om denna förutsättning saknas kommer jag inte att kunna arbeta för en fullständig avreglering av denna sektor.

- Betänkande: Arūnas Degutis (A6-0178/2007)

  Colm Burke, Avril Doyle, Jim Higgins, Mairead McGuinness och Gay Mitchell (PPE-DE), skriftlig. (EN) Vi röstade mot ändringsförslagen 58 (artikel 14a (ny)), 59 (artikel 15 (ny)) och 61 (punkt 2a (ny)).

Vi anser att de sociala aspekterna på sysselsättning inom luftfarten förtjänar granskning, men att detta borde genomföras enligt principen ”bättre lagstiftning”, som inbegriper ordentlig forskning och lämpligt samråd. Europeiska kommissionen har inlett en sådan studie. Det är därför lämpligt att vänta på slutsatserna av nämnda studie för att se vilka åtgärder, om några, som enligt kommissionens uppfattning krävs på gemenskapsnivå.

  Christine De Veyrac (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Detta är ett viktigt betänkande eftersom det syftar till att uppdatera reglerna för lufttransport på den gemensamma marknaden. Detta görs i synnerhet för att garantera en enhetlig tillämpning av gemenskapsrätten i samtliga medlemsstater och för att skapa lika villkor för alla lufttrafikföretag.

Jag är särskilt glad att ändringsförslagen 35 och 61, vilka jag röstade för, har fått stöd av en stor majoritet. I det första ändringsförslaget krävs att bestämmelserna för den lag som tillämpas för flygbolagsanställda i ett land som inte är samma som flygbolagets ska göras tydligare.

I det andra ändringsförslaget krävs att kommissionen lägger fram en tydlig lagstiftning på området.

I det nuvarande läget där lufttransporten ständigt utvecklas och lufttrafikföretagen öppnar inrättningar i olika medlemsstater anser jag att det är viktigt att den lag som de tillämpar för sina anställda måste vara tydlig.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi beklagar att våra ändringsförslag har förkastats.

I ändringsförslagen betonas att avregleringen har haft en negativ påverkan på kvaliteten på anställnings- och arbetsvillkoren samt att de faktiska följderna av avregleringen när det gäller säkerhet och underhåll av en högkvalitativ flygflotta bör utvärderas.

Ändringsförslagen innebar skydd när det gäller arbetstagarnas rättigheter och kollektivförhandlingar:

”Kontrakt och villkor för anställning av flygbesättning ska lyda under lagstiftning, kollektivavtal och alla tillhörande rättigheter i det land där arbetstagaren normalt sett utför sitt arbete och till vilket denne återvänder efter utfört arbete, även om arbetstagaren i fråga är tillfälligt utstationerad i ett annat land.”

”Medlemsstaterna ska se till att gemenskapens och nationell sociallagstiftning och kollektivavtal tillämpas på ett korrekt sätt när det gäller anställda vid ett EG-lufttrafikföretag som tillhandahåller flygtrafik från verksamhetsbaser utanför den medlemsstat där flygtrafikföretaget har sitt huvudsakliga driftställe.”

I ett annat av våra ändringsförslag garanterades inblandningen av företrädare för arbetstagarorganisationerna vid beslut när det gäller lufttransportsektorn.

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. (DE) Jag röstar för större insyn när det gäller flygbiljetter.

Hittills har flygpriser nästan alltid publicerats utan någon information om de olika kostnadsfaktorerna. I framtiden bör passagerarna informeras om det faktiska biljettpriset och samtliga extra kostnader som skatter, flygskatter och bokningsavgifter när de gör sin bokning, vare sig den görs via Internet eller en resebyrå. Detta är en viktig åtgärd för att förhindra att konsumenterna frestas av vilseledande reklam och rörig prisinformation för att köpa skenbart billiga biljetter som sedan visar sig kosta mycket mer än vad som uppgivits.

Konsumenterna måste informeras om vad säkerhetsinformationen ska användas till och på vilken nivå. Skatter och avgifter för säkerhet måste redovisas tydligt och får endast användas för att täcka flygplatskostnader eller kostnader som uppstår under flygningen.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för detta betänkande i vilket missvisande reklam och passagerarinformation tas upp. Jag välkomnar särskilt att alla passagerarpriser nu måste offentliggöras inklusive alla skatter och avgifter som läggs till biljettpriser och vara kända vid tillfället för offentliggörandet av flygavgiften. Jag anser att detta betänkande kommer att öka konsumentens rättigheter i hög grad.

  Marianne Thyssen (PPE-DE), skriftlig. (NL) Herr talman, mina damer och herrar! Av reklamkampanjerna för flygbiljetter får man intrycket av att det är möjligt att flyga EU runt för bara en handfull euro. Besvikelsen infinner sig när det är dags att betala. Plötsligt läggs alla möjliga kostnader till biljettpriset i form av avgifter, tillägg och skatter. I dag sätter parlamentet stopp för dessa fula metoder. Detta är en välkommen utveckling, och därför får betänkandet från utskottet för transport och turism mitt oreserverade stöd. Flygpassagerarna har rätt till ett rättvist och tydligt redogjort pris som inte innebär några otrevliga överraskningar. Efter införandet av ytterligare skyddsrättigheter för passagerare vid fall av överbokning, inställt flyg eller försening tar Europaparlamentet återigen ledningen när det gäller att skydda flygpassagerarna. Det är viktigt att medlemsstaterna inom kort fastställer effektiva påföljder om dessa nya bestämmelser inte tillämpas. Tillit är bra, men kontroll är bättre.

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE), în scris. Am votat pentru raportul DeGutis privind „Regulile comune în domeniul aviaţiei civile” deoarece textul asigură reprezentarea tuturor punctelor de vedere exprimate. Consider pozitiv faptul că va fi asigurată nediscriminarea bazată pe locul de rezidenţă a operatorului de turism sau a pasagerului, deşi regret că nu s-a aprobat nediscriminarea pe baza canalelor de distribuţie. Astăzi, este posibil ca un bilet de avion Bucureşti-Bruxelles pentru acelaşi zbor operat de aceeaşi companie aeriană să coste diferit dacă biletul este cumpărat la Bucureşti, faţă de preţul biletului cumpărat la Bruxelles.

De asemenea, un pas important este protecţia ce va fi asigurată pasagerilor, prin noul text, în caz de faliment al operatorului aerian, situaţie care devine din ce în ce mai posibilă într-o epocă a operatorilor mici.

În altă ordine de idei, din păcate, chiar dacă există reguli privind protecţia pasagerilor în situaţii de întârzieri sau chiar anulări de zboruri, aceştia nu îşi cunosc drepturile şi implicit nu şi le pot apăra. Noi, deputaţii europeni, reprezentăm cetăţenii Europei şi iată că prin acest regulament se asigură condiţii mai bune pentru pasagerii ce utilizează transportul aerian. Avem datoria să ne asigurăm că pasagerii îşi cunosc drepturile şi implicit şi le pot apăra.

- Betänkande: Ieke van den Burg (A6-0248/2007)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Ieke van den Burgs betänkande, som svar på kommissionens vitbok om finansiella tjänster 2005–2010. Det gläder mig att man i detta betänkande gratulerar kommissionen till att den prioriterar konsolideringen av EU:s finansmarknad, och undanröjer hinder för den fria rörligheten för kapital och förbättrar kontrollen av finansiella tjänster. Koncentrationsrisker, uppmärksamhet inför nya alternativa finansiella instrument, tillgång till finansiering, särskilt till mikrokrediter, analys av den risken i systemet för allvarliga finansiella kriser etc. är alltsammans områden där EU:s medborgare förväntar sig förbättrad säkerhet genom reglering och kontroll av dessa aktiviteter. Medborgarnas bristfälliga finansiella kultur är också en källa till oro.

Jag vill gratulera min kollega Jean-Paul Gauzès, föredragande för yttrandet från utskottet för rättsliga frågor, till hans arbete. Han gör rätt i att belysa vikten av konsekvensanalyser för helt ny EU-lagstiftning eller viktiga lagstiftningsändringar, som kommissionen genomför på ett mycket otillfredsställande sätt.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) De två huvudsakliga trenderna på finansmarknaderna har varit koncentrationen av de största finansiella aktörerna och den exponentiella tillväxten av så kallade alternativa investeringsaktiviteter, med andra ord derivat- och hedgefondmarknaderna.

I dag kontrolleras all verksamhet av ungefär trettio stora internationella aktörer som dominerar världsmarknaden. Koncentrationen av finansiella aktörer på nationell nivå fortsätter i snabb takt där stora utländska aktörer dominerar på de perifera och småskaliga marknaderna i de nya medlemsstaterna samt i sydliga länder som Portugal.

Användningen av finansiella instrument anpassade till ren spekulation och med koncentration av stora belopp, som exempelvis skatteparadis, samt avregleringen av de viktigaste marknaderna och den totala laglöshet som råder när det gäller världens kapitaltransaktioner medför både systemrisker och operativa risker vilka leder till ekonomiska och finansiella kriser.

De enda vinnarna i denna process är de stora multinationella företagen vilka i EU får stöd av handlingsplanen för finansiella tjänster.

Fortfarande har ingen talat om för oss varför skatteparadisen inte avskaffas eller varför förflyttning av kapital inte beskattas.

  Marian Harkin (ALDE), skriftlig. (EN) Jag stöder strykningen av ordet ”beskattning” från punkt 22, eftersom jag inte anser att kommissionen bör utarbeta en vederbörlig och genomförbar ram när det gäller bestämmelser för och övervakning av beskattning.

  Eoin Ryan (UEN), skriftlig. (EN) Jag stöder kraftigt kommissionens vitbok om finansiella tjänster.

Jag stöder åtgärder som syftar till att ta itu med hinder mot utvecklingen av EU:s marknad för finansiella tjänster. Men jag har svårt att stödja idén om att en ramlagstiftning för pensionsfonder måste stödjas av en harmoniserad skattebas. Det skulle vara oklokt av parlamentet att stödja ett sådant påstående utan resultaten från den detaljerade tekniska analysen, som Ekofinrådet kom överens om vid sitt senaste möte. Det finns inga bevis som visar att det skulle vara bra för pensionssektorn att sammanlänka pensioner med en harmoniserad skattebas.

Det ligger inte inom kommissionens behörighet att överväga om en ramlagstiftning för beskattning är genomförbar. Beskattning är en fråga för enskilda medlemsstater.

Slutligen hotas inte EU:s ekonomiska stabilitet av alternativa investeringsmedel – hedgefonder och privata aktiefonder. Jag anser inte att det behövs lagstiftning inom denna sektor. Jag anser inte att det behöver riktas uppmärksamhet mot övervakning av befintliga regler, marknadsdisciplin och den kontinuerliga övervakning som utförs av banktillsynsmyndigheter i denna sektor. Jag välkomnar branschens åtgärd att införa en frivillig uppförandekod vid det senaste G8-mötet.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. – (PL) Jag röstar för Ieke van den Burgs betänkande om politiken på området finansiella tjänster (2005–2010) – vitbok.

Föredraganden tar upp viktiga frågor när det gäller det korrekta tillhandahållandet av finansiella tjänster på EU:s kapitalmarknad. Hon påtalar bristen på integrering på marknaden för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag, behovet att betona de rörliga gränsöverskridande användarnas behov samt alleuropeiska pilotförsök med finansiella produkter såsom pensioner, hypotekslån eller särskilda försäkringsprodukter.

Som föredraganden helt rätt nämner är det viktigt att grundläggande tjänster görs tillgängliga för alla medborgare. Vi får inte heller glömma den ökande finansiella kunskapen eller att omfatta användarna i beslutsprocessen samt främja konsumenternas finansiella kunskap och utbildning.

I betänkandet ägnas mycket uppmärksamhet åt lagstiftnings- och övervakningsstrukturerna. Man betonar att den nuvarande kontrollen av en del nya och komplexa produkters samspel och effekter på makronivå kan visa sig vara bristfällig.

- Betänkande: Jacek Protasiewicz (A6-0247/2007)

  Hubert Pirker (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Föredraganden har i detta betänkande lämnat förslag som kombinerar ökad flexibilitet med högsta säkerhetsnivå, något som ligger i både arbetstagarnas och arbetsgivarnas intresse. Hans förslag är utformat för att ge säkerhet på arbetsplatsen och att garantera en framtid för EU:s affärsverksamhet och konkurrens.

Jag ska emellertid påpeka att anställningstrygghet inte längre betyder en anställning för hela livet, utan snarare att alltid kunna hitta ett arbete. Det innebär att skapa de rätta villkoren, från ett livslångt lärande till att skapa positiva arbetsvillkor som möjliggör en hälsosam balans i arbetslivet.

Samarbetet mellan arbetsmarknadens parter är avgörande för ett effektivt genomförande av dessa strategier. Även om detta fungerar bra på nationell nivå så måste en hel del arbete göras för att hinna ikapp på EU-nivå.

Jag anser att hela betänkandet är utmärkt och har därför röstat för det.

  Lena Ek (ALDE). – Jag stöder betänkandet, men jag vill ta upp tre principiella punkter som inte var möjliga att rösta om i plenumvoteringen.

Det första är synen på småföretag. Det är alldeles självklart att man kan gå mot både ökad flexibilitet och ökad säkerhet för arbetstagare och ändå ha enklare regler för småföretag. Det har inte tagits någon sådan hänsyn i det här betänkandet vilket jag djupt beklagar.

Den andra punkt som jag vill ta upp är det skandinaviska synsättet, eller som det formuleras i betänkandet, den skandinaviska situationen. Men det är väldigt stora skillnader mellan de skandinaviska länderna. Den förra svenska, socialdemokratiska, regeringen arbetade inte tillräckligt med både flexibilitet och säkerhet, vilket har lett till att vi har en radikalt annorlunda situation i Sverige jämfört med Danmark. Det gäller särskilt ungdomsarbetslösheten som är mer än tre gånger högre i Sverige än i Danmark.

Den sista punkt som jag vill ta upp är synen på kvinnors ställning i livet och i arbetslivet där betänkandet ger uttryck för en oerhört gammaldags syn vad gäller jämställdhet.

  Avril Doyle (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Hållbar tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen ligger i kärnan av Lissabonstrategin. Moderniseringen av arbetsrätten utgör ett nyckelelement för arbetstagarnas och företagens framgång och anpassningsförmåga, och understryker behovet att främja arbetsmarknadens flexibilitet samtidigt som man respekterar arbetstryggheten.

Samtidigt som jag stödde detta betänkande gjorde jag det i protest mot att moderniseringen av arbetsrätten inte lämpar sig för strategin ”en storlek passar alla”, och särskild uppmärksamhet måste ges granskningen av inverkan på lagstiftningen för små och medelstora företag, inbegripet onödiga administrativa bördor. Jag anser också att man i grönboken sätter onödigt stort fokus på ”normala” anställningsavtal och underskattar både den mångfald av atypiska arbetsförhållanden som arbetsgivare och arbetstagare kommer överens om och det värde som uppstår därav för de berörda parterna. I grönboken misslyckas man också med att förklara varför denna flexibilitet inte redan har tillhandahållits genom direktivet om visstidsarbete, direktivet om deltidsarbete och direktivet om utstationerade arbetstagare, i vilka det finns en grund för EU-skydd som ges i alla medlemsstater som till fullo har införlivat dessa direktiv.

Framför allt måste alla reformer av arbetsrätten fokusera på inverkan på både sysselsättning och produktivitet.

  Koenraad Dillen (ITS). – (NL) Herr talman! Medan min grupp delar åsikten att flexibilitet inte får ske på bekostnad av bästa möjliga skydd för arbetstagarna i ett arbetsrättsligt sammanhang, var de än är anställda, så är vi fullständigt emot idén om att detta sociala skydd ska utvecklas på EU-nivå. Hänvisningarna i betänkandet till subsidiaritetsprincipen och den öppna samordningsmetoden är blotta förevändningar. Därför talar vi klart och tydligt om att varje ansats till socialt skydd på EU-nivå står i strid med subsidiaritetsprincipen och att detta skulle driva EU ytterligare längre fram på en felaktig väg mot en centralistisk superstat. Subsidiaritetsprincipen innebär att EU endast kan agera för att främja gränsöverskridande rörlighet av arbetskraft.

Parlamentets inblandning illustreras vidare av dess vädjan till medlemsstaterna att inte längre skydda sina arbetsmarknader utan att öppna dem fullt ut till arbetstagare från de nya medlemsstaterna. Vi säger därför ja till flexibilitet och ja till socialt skydd, men vi säger nej till en europeisk superstat som återigen försöker att nästla sig in.

  Carlo Fatuzzo (PPE-DE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Såg ni hur alla våra kolleger flydde vid lunchtid? Eller snarare de bad om, de krävde, ett avbrott och sedan skyndade sig alla i väg för att äta lunch. Varför klarar vi oss inte utan lunch? Ett mål om dagen räcker … Om vi klarade oss utan lunch skulle dessa parlamentsledamöter veta hur pensionärerna i EU har det. De kan bara äta ett mål om dagen eftersom deras pensioner, vilka också kommer från det arbete som Jacek Protasiewicz talade om, är så låga att de inte lämnar utrymme för mer än ett mål om dagen.

Nu talar man i alla dagstidningar i Italien om ökningar av pensionerna, men det är minimala ökningar. Därför hoppas jag att ett mål för parlamentsledamöterna kommer att avskaffas i framtiden och att pensionerna kommer att öka i hela EU, även om det inte är EU:s uppgift att öka pensionerna.

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Jacek Protasiewicz’ utmärkta betänkande om kommissionens grönbok om modernisering av arbetsrätten, som är mycket viktig för att möta Lissabonstrategins målsättningar, nämligen att uppnå hållbar tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen. Det är mycket viktigt att vi förenar flexibiliteten – som är en nödvändig förutsättning för att kunna anpassa sig till marknadernas instabilitet, vilket är blott och bart en konsekvens av konsumenternas instabilitet – med säkerhet, som är en grundvärdering i EU:s sociala modell.

Det är förvånande att kommissionen kan överväga att låta kontrakt om tillsvidareanställningar bli omoderna. Det gläder mig att parlamentet har bekräftat att tillsvidareanställning på heltid utgör den vanliga typen av anställningsform och betraktas som referensvärde.

Slutligen krävs det att man kontinuerligt belyser den roll som spelas av arbetsmarknadsparternas organisationer när de reformerar arbetsmarknaderna, och den odiskutabla nyttan med kollektivavtal vid reformeringen av arbetsrätten. Ur denna synvinkel måste arbetsmarknadsparternas organisationer i högre utsträckning använda sig av de rättsliga möjligheter som det nuvarande fördraget erbjuder.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Precis som förväntat har gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater i denna omröstning lyckats genomföra några av sina förslag som syftar till ökad flexibilitet och färre rättigheter för arbetstagarna. Av den anledningen och i enlighet med vår ståndpunkt i utskottet för sysselsättning och sociala frågor röstade vi emot detta betänkande.

Vi är ytterst oroade över att parlamentet återigen antar en nyliberal ansats och rekommenderar ytterligare avregleringar av arbetsrätten som ett svar på de stora företagens krav.

Förutsättningarna som läggs fram i kommissionens grönbok, vilka man inte förnekar i betänkandet, innebär ett allvarligt slag mot de rättigheter som arbetstagarna har lyckats erövra efter en kamp som pågått under flera århundraden. Trots en del motsägelser uppmanar man i betänkandet till att använda flexibla anställningskontrakt, att minska lönerna och de sociala rättigheterna, att förlänga arbetstiderna samt att försämra den sociala tryggheten och arbetstagarnas pensionsvillkor.

Vi är också ytterst oroade över det uppenbara försöket att vilseleda arbetstagarna genom att använda allt som inte är reglerat för närvarande och motivera denna attack med hjälp av arbetsrätten. Detta är ett försök att legalisera något som i dag är olagligt.

Medborgarna och arbetstagarna känner till hela situationen, vilket bevisas av de många demonstrationer som har hållits mot denna politik, exempelvis den senaste där tusentals arbetstagare i Guimarães deltog.

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. Förslaget till betänkande innehåller flera intressanta synpunkter. Dels konstateras i skäl N att: "Hundratusentals kvinnor har inget annat val än att godta arbetsvillkor som strider mot lagen därför att de arbetar med hushållsarbete utanför det egna hemmet eller har vårdansvar för äldre familjemedlemmar."

Samtidigt framhålls de skandinaviska länderna på två ställen som föredömen när det gäller att vara ett exempel på att ett starkt anställningsskydd och goda anställningsnormer är fullt förenligt med hög sysselsättningsökning (punkt 13) och att rätten att vidta kollektiva åtgärder som vissa nordiska länder tillämpar är förenlig med EG-fördraget och att det skall respekteras av kommissionen (punkt 18).

Jag vill bara peka på att situationen på arbetsmarknaden för kvinnorna är mycket olika i de olika medlemsländerna. Hur barn- och äldreomsorg skall organiseras i de olika medlemsländerna måste debatten och resultaten i allmänna val i vart och ett av länderna avgöra. Själv anser jag att Sverige har kommit en god bit på vägen mot ett jämställt samhälle och en modell för hur kvinnorna skall få tillfälle att komma ut på arbetsmarknaden. Men det är upp till väljarna i varje medlemsstat att avgöra vilken modell de vill stödja i sina egna länder.

  Marie-Noëlle Lienemann (PSE), skriftlig. – (FR) Betänkandet fick inte mitt stöd. I betänkandet försöker man i nymodighetens namn att införa en ny form av flexibilitet på arbetsplatsen genom att uppmåla en så kallad flexicurity i skinande färger där jag är rädd att säkerhetsaspekten praktiskt taget är obefintlig.

Den övergripande flexibiliteten är omedelbar och tydlig medan säkerheten är sällsynt, otydlig och uppskjuten till ett senare datum. Allt tas upp i betänkandet: arbetstid, lön, garantier och arbetsvillkor. Vi är ljusår från att skydda en europeisk social modell. Om vi ska gå mot så kallad flexicurity, låt oss börja med mer säkerhet eftersom arbetstagarna blir påtvingade för mycket flexibilitet!

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för detta betänkande som inriktas på anställningstrygghet under arbetstagarens hela liv i stället för att skydda särskilda arbetstillfällen. Jag anser att det inom EU är viktigt att det blir enklare att hitta ett arbete och byta arbete.

  Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Jag vägrade att rösta för Protasiewiczbetänkandet om flexicurity, precis som hela den europeiska vänstern. Skyddet av en varaktig anställning och arbetstagarnas säkerhet urvattnas för att skapa flexibilitet i anställningsförhållanden. Det nya ordet flexicurity används för att försöka gömma en nyliberal ambition. I namn av konkurrenskraft och företagens vinster kommer det nu att bli både lättare och ”gratis” för företagen att friställa, och kostnaden för att skydda unga människor utan arbete kommer att överföras till samhället.

Företagens ansvar för arbetstagarna görs om till samhällets ansvar för arbetslösa. Kollektivförhandlingar och fackföreningarnas roll urvattnas drastiskt i den nya modellens struktur. Individuella avtal tenderar att bli standard, vilket ger arbetsgivarna makt att lättare kunna avskeda utan att behöva lämna några anledningar, och möjligheten att organisera sig i fackföreningar minskas radikalt. EU:s vänster i samarbete med fackföreningarna försöker med de förslag som har lämnats både i utskottet för sysselsättning och sociala frågor samt i kammaren att söka skydd för alla arbetstagare, oavsett deras anställningsavtal.

EU:s vänster står fast vid att rätten till att vidta kollektiva åtgärder är en viktig del av arbetsrätten. Medlemsstaterna uppmuntras att främja varaktiga och ordinarie anställningar samt att skydda och förbättra arbetstagarnas rättigheter, nivån på anställningen och en hög nivå av det sociala skyddet.

  Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. Det politiska innehållet i betänkandet är i stort sett bra, men tyvärr lyfter den för mycket av arbetsrätten till EU-nivå. Detta riskerar att på lång sikt urholka den nationella arbetsrätten och den svenska modellen pga. att fokus ligger på marknaden och att högern dominerar. Därför kan jag inte rösta för utan lägger ner min röst.

  Schmidt, Olle (ALDE), skriftlig. Jag stöder betänkandet, men vill ta upp tre principiella punkter som inte var möjliga att rösta om.

Det första är synen på småföretag. Det är alldeles självklart att man kan gå mot både ökad flexibilitet och ökad säkerhet för arbetstagare och ändå ha enklare regler för småföretag. Det har inte tagits någon sådan hänsyn i det här betänkandet vilket jag djupt beklagar.

Den andra punkt som jag vill ta upp är det skandinaviska synsättet, eller som det formuleras i betänkandet, den skandinaviska situationen. Men det är väldigt stora skillnader mellan de skandinaviska länderna. Den förra svenska, socialdemokratiska, regeringen arbetade inte tillräckligt med både flexibilitet och säkerhet, vilket har lett till att vi har en radikalt annorlunda situation i Sverige jämfört med Danmark. Det gäller särskilt ungdomsarbetslösheten som är mer än tre gånger högre i Sverige än i Danmark.

Den sista punkt som jag vill ta upp är synen på kvinnors ställning i livet och i arbetslivet där betänkandet ger uttryck för en oerhört gammaldags syn vad gäller jämställdhet.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. (NL) EU är inte ett socialt EU om det inte lyckas fastställa ett system av minimala sociala regler som ska tillämpas på varje form av anställning på en enhetlig marknad med fri rörlighet. Detta är också huvuddragen i kommissionens grönbok om modernisering av arbetsrätten. I Protasiewiczbetänkandet fastställs att varje förändring av arbetsrätten ska ske med vederbörlig hänsyn till principer som jämlikhet mellan könen och icke-diskriminering, till anständigt arbete och skydd av alla arbetstagare oavsett avtalsform samt till den nödvändiga roll som arbetsmarknadens parter och andra företrädare från samhällets organisationer spelar då arbetsrätten fastställs.

En förbättrad arbetsrätt ska kunna anpassa sig till förändringar, skydda arbetstagarna och begränsa osäkerheten. Om arbetsrätten ska kunna möta 2000-talets utmaningar måste vi också ha kraftiga instrument för att kunna tygla både en växande informell ekonomi och exploatering. I betänkandet krävs även en högre grad av konvergens mellan medlemsstaterna i syfte att öka rättssäkerheten, exempelvis när det gäller gränsöverskridande anställning.

Jag kommer att stödja betänkandet, även om jag beklagar att det saknas hänvisning till lika lön för lika arbete och att några av punkterna saknar den nödvändiga tyngden, exempelvis när det gäller arbetstider, tillgång i stället för rätt till utbildning samt förhållandet mellan arbetsrätt och livslångt lärande och utbildning.

  Konrad Szymański (UEN), skriftlig. – (PL) Betänkandet om att genomföra de förändringar från utskottet för sysselsättning och sociala frågor som inte förkastades av Europaparlamentet syftar till att utöka de omåttligt stelbenta lösningarna i arbetsrätten. Dessa förändringar kommer att göra det svårt att skapa nya arbetsplatser och kommer att döma många människor till arbetslöshet.

Betänkandet kommer också att överföra denna negativa erfarenhet till länder med en konkurrenskraftigare arbetsmarknad.

Därför kunde jag inte stödja betänkandet vid omröstningen i kammaren.

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Betänkandet är ett resultat av ytterligare en politisk kompromiss av den nu kända koalitionen av de politiska företrädarna för EU:s plutokrati, nämligen gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, socialdemokraterna och liberalerna, och den rör sig i en fullständigt reaktionär och arbetarfientlig riktning.

I betänkandet anser man för det första att reaktionära förändringar av arbetsrätten är nödvändiga för att kunna nå målen i Lissabonstrategin.

För det andra meddelas att det är viktigare för arbetstagarna att ha en säkerhet under deras arbetsliv än ett anställningsskydd.

För det tredje godtas och bekräftas behovet av flexibla arbetstider för att kunna svara mot arbetsgivarnas och arbetstagarnas behov.

För det fjärde främjas åsikten om klassamarbete mellan arbetsmarknadens parter i syfte att förbättra företagens konkurrenskraft.

För det femte försöker man att göra om kollektivavtalen från ett verktyg som ska försvara arbetarklassens intressen till ett verktyg som ska främja samarbetet mellan arbetsmarknadens parter.

Betänkandet stöder kärnfilosofin om flexicurity, vilket är grönbokens grundläggande logik och ambition.

Greklands kommunistiska parti röstade emot betänkandet och fördömer de farliga försök som monopolens politiska talesmän vill främja och som skadar arbetarklassen och arbetstagare i allmänhet.

- Resolution: B6-0266/2007

  Hubert Pirker (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Europeisk integrering innebär att skapa ekonomiskt samarbete, vilket i sin tur leder till en ökad och faktisk rörlighet av arbetstagare. Direktivet om utstationering av arbetstagare som nu diskuteras är det rätta instrumentet för att hindra lönedumpning å ena sidan och en förvrängning av konkurrensen å andra sidan. Olyckligtvis har kommissionens granskning av genomförandet av direktivet avslöjat problem med medlemsstaternas kontroll. Ändå fungerar direktivet på ett bra och effektivt sätt endast om de kontrollmekanismer som krävs verkligen fungerar på medlemsstatsnivå och om det finns straffpåföljder.

Om kommissionen efter granskningen beslutar att minska eller förenkla kontrollerna vore det helt klart felaktigt, och sådana förslag ska förkastas. Jag uppmanar i stället kommissionen att garantera att kontrollerna verkligen visar att kollektiva förhandlingsavtal och nationella lönebestämmelser verkligen efterlevs.

  Françoise Castex (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för förslaget om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster.

Jag är övertygad om att ett fullständigt genomförande av direktiv 96/71/EG är nödvändigt för att kunna uppnå en rättvis balans mellan ett fritt tillhandahållande av tjänster och ett arbetstagarskydd, inte minst mot social dumpning.

I de länder där direktivet genomförs med hjälp av kollektivavtal anser jag det vara en god idé om arbetsmarknadens parter direkt fick information om företag som utstationerar arbetstagare i syfte att effektivt kunna övervaka situationen.

Slutligen uppmanar jag medlemsstaterna att fundera över en framtida granskning av sin lagstiftning om definitioner och instrument för att kunna bekämpa brevlådeföretag och ofrivilliga egenföretagare.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Antalet fall där arbetstagare, i synnerhet tillfälligt anställda, har utnyttjats i olika medlemsstater ökar. Man blir därför besviken då parlamentet varken har sänt en tydlig signal till kommissionen, som för närvarande inte kräver att denna företeelse upphör, eller tydligt har krävt att grundläggande minimiregler för arbetsskydd och anställningsvillkor för utstationerade arbetstagare ska efterlevas.

På vissa punkter går inte den antagna texten så långt som den text, nämligen Schröderbetänkandet, som vi nyligen lyckades anta när det gäller utstationering av arbetstagare. Därför röstar vi emot detta.

Vi är ytterst besvikna över att våra förslag har förkastats och särskilt när det gäller förslagen om att det kontrakterande företaget ska ha en rättslig företrädare i värdlandet, att de nödvändiga handlingarna ska finnas på arbetsplatsen, att en undersökning ska genomföras för att fastställa på vem ansvaret vilar vid händelse av olagliga handlingar samt att anställning av arbetstagare under falska förespeglingar ska bekämpas.

Vi fördömer kraftigt att kommissionens meddelande inte är opartiskt eftersom man där anser att åtgärderna för arbetsskydd är oproportionerliga, medan man varken undersöker eller anser det oproportionerligt att direktivet inte har genomförts korrekt som ett resultat av en inkorrekt övervakning i medlemsstaterna.

  Marian Harkin (ALDE), skriftlig. (EN) Direktivet om utstationering av arbetstagare har tillhandahållit en skyddsnivå för utstationerade arbetstagare i de stater där det har genomförts ordentligt, men rapporter från kommissionen har indikerat att det i många fall har förekommit bristfälligt efterlevande av direktivet och att arbetstagare inte åtnjuter det skydd enligt direktivet som de har rätt till. Detta har lett till social dumpning och en ”kapplöpning” där underbuden avlöser varandra tills botten är nådd. Mot denna bakgrund borde medlemsstaterna kunna kräva en förklaring på förhand av tjänsteleverantören, som skapar förutsättningar för att kontrollera efterlevnad av anställningsvillkor.

  José Albino Silva Peneda (PPE-DE), skriftlig. (PT) Jag stöder förslaget eftersom jag håller med om att det finns ett behov av att främja arbetstagares rörlighet inom EU. Större rörlighet kommer att bidra till att främja den inre marknaden, vilket i sin tur kommer att leda till större ekonomisk tillväxt och fler jobb.

EU:s inre marknad har ännu en stor utvecklingspotential inom ett antal områden, särskilt när det gäller fri rörlighet för arbetstagare. Med tanke på de olika medlemsstaternas mycket skilda sociala och ekonomiska situationer tror jag starkt på att det varken är möjligt eller önskvärt att harmonisera arbetslagstiftningen.

Inte desto mindre anser jag att insatser bör göras inom hela unionen för att enas om en definition av ställningen som ”arbetstagare” och ”egenföretagare”. Det är också nödvändigt att garantera att de olika EU-direktiv som redan är i kraft genomförs korrekt, särskilt när det gäller utstationering av arbetstagare.

Det är särskilt viktigt att förbättra samordningen och utbytet av information mellan medlemsstater på grundval av öppna och tydliga kriterier.

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Direktiv 96/71/ΕG som gäller utstationering av arbetstagare i samband med utförande av tjänster och Europeiska kommissionens meddelanden (KOM(2006)0159 av den 4 april 2006 och KOM(2007)0304 av den 13 juni 2007) används av monopolen inom ramen för EU:s antiarbetarpolitik och av medlemsstaternas regeringar för att undergräva kollektivavtal, lönerna och de sociala rättigheterna för arbetstagare i allmänhet, i ett försök att maximera kapitalvinsterna.

Vi anser att de förslag som ryms inom förslaget till resolution i fråga om utstationering av arbetstagare inte bara är otillräckliga för att stoppa denna antigräsrotspolitik, utan används av monopolen för att erbjuda ”ojämlik lön för lika arbete” genom utstationering av arbetstagare. Därför röstade gruppen från Greklands kommunistiska parti i Europaparlamentet emot förslaget till resolution om utstationering av arbetstagare.

  Talmannen. Röstförklaringarna är härmed avslutade.