Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 11 juli 2007 - Strasbourg

21. Demokratisk övervakning inom ramen för instrumentet för samarbete och utveckling (debatt)

  Talmannen. Nästa punkt är kommissionens uttalande om demokratisk övervakning inom ramen för instrumentet för samarbete och utveckling.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. (EN) Fru talman, ärade ledamöter! Det är ett stort nöje att vara här. Jag vill tacka parlamentet och framför allt ledamöterna i utskottet för utveckling och samarbete för den konstruktiva dialog som vi har kunnat föra inom ramen för den demokratiska övervakningen av våra förslag till strategidokument.

Jag har vid ett flertal tillfällen, särskilt i mitt och min kollega Louis Michels gemensamma brev av den 26 mars till ordföranden för utskottet för utveckling och samarbete, upprepat vårt åtagande att noggrant undersöka utskottets iakttagelser i fråga om strategidokumenten vid förberedandet av de årliga handlingsprogrammen och vid genomförandet av våra projekt och program. Vi befinner oss nu i den förberedande fasen av dessa program. Några av dem har redan vidarebefordrats till er, och de övriga kommer att skickas till er i höst, i enlighet med artikel 8 i kommittéförfarandet. Bifogade till dessa årliga handlingsprogram finns också översiktstabeller med en detaljerad förklaring av hur era iakttagelser har beaktats, eller varför det inte har varit möjligt att beakta dem.

I ett enskilt brev till Josep Borrell den här veckan har jag dessutom förklarat på vilket sätt vi har tagit era kommentarer under övervägande och hur de har införlivats i de årliga handlingsprogram som redan har skickats till er. Det är därför något av en besvikelse för mig att få höra om ett resolutionsförslag där kommissionens programplanering kritiseras. Jag hoppas att detta inte innebär ett ifrågasättande av den anda av öppen dialog och samarbete som vi visat och som vi vill fortsätta visa.

Nu ska jag tala om några av de frågor som parlamentet har tagit upp vid ett flertal tillfällen, framför allt i resolutionsförslaget. Vi engagerar oss naturligtvis helt och fullt i det övergripande målet i fråga om lindring av fattigdomen och uppnående av millennieutvecklingsmålen inom ramen för instrumentet för samarbete och utveckling (DCI). Jag vill tydligt påpeka att alla de åtgärder som planerats inom ramen för våra landstrategidokument är utvecklingsåtgärder som faller inom de prioriterade sektorer som anges i DCI. Jag måste betona i detta skede att det i förordningen föreskrivs att vi måste följa olika strategier beroende på de enskilda utvecklingskontakterna och behoven för varje berört land. Utvecklingsbehoven i exempelvis Bangladesh är inte desamma som utvecklingsbehoven i Brasilien. Vi instämmer med parlamentet i att hälsa och utbildning spelar en betydelsefull roll för att vi ska kunna utrota fattigdomen och uppnå millennieutvecklingsmålen.

I detta skede vill jag upprepa att kommissionen åtagit sig att respektera den mätning till 20 procent av sociala sektorer som avtalats till 2009 genom projektprogram eller budgetstöd bundna till dessa sektorer, med beräkning av ett genomsnitt för alla geografiska områden. De första fleråriga vägledande programmen för 2007–2010 visar redan ett tydligt bidrag till det övergripande riktmärket för grundläggande hälsa och utbildning. De årliga handlingsprogram som ska godkännas under 2007 har bekräftat detta. Så snart som projekten och programmen befinner sig i genomförandefasen kommer vi att förse parlamentet med noggrann statistik.

Vad gäller berättigande till offentligt utvecklingsbistånd kan jag försäkra er om att vi vid förberedandet av de årliga handlingsprogrammen har säkerställt och kommer att säkerställa fullständig efterlevnad av bestämmelserna i DCI i fråga om OECD/DAC-kriterierna för geografiska program, och samtidigt upprätthålla den flexibilitet som tillhandahålls i bestämmelserna för tematiska program. En officiell bedömning kommer naturligtvis att göras av denna efterlevnad vid halvtidsöversynen, som kommer att inledas 2009. Kommissionen har för avsikt att lägga fram förslag till ändring av bestämmelserna om man anser att det är lämpligt.

Vad gäller samråd med berörda parter är vi väl medvetna om att det fortfarande finns behov av ytterligare förbättringar i samrådsförfarandet, inklusive i fråga om deltagande av lokala och regionala myndigheter. Vårt utvecklingsbistånd omfattar dock också den principen att det ska förvaltas av partnerländerna och bidra till de nationella utvecklingsplanerna. Vi gör därför vårt bästa för att uppmuntra de nationella myndigheterna i varje land att rådgöra med sina nationella parlament, regionala och lokala myndigheter och det civila samhället om sina egna utvecklingsplaner för att visa god förvaltningssed.

Våra årliga handlingsprogram kommer att innehålla en närmare beskrivning av vad vi har uträttat i fråga om samråd. Det aktuella årliga handlingsprogrammet om Kambodja är ett bra exempel på detta. Vad gäller annan biståndsverksamhet har kommissionen tillhandahållit all tillgänglig information i samband med sina strategidokument, vilket också är fallet med framstegen mot att uppnå millennieutvecklingsmålen. Det ligger verkligen i vårt intresse, liksom i ert, att få en helhetsbild av alla biståndsgivares verksamhet, och vi gör allt vi kan för att tillhandahålla mer information inom ramen för en ny mix av standarder.

Vad gäller integreringen av övergripande frågor som exempelvis främjandet av mänskliga rättigheter, jämställdhet mellan könen, demokrati, god förvaltningssed och miljömässig hållbarhet har vi naturligtvis för avsikt att genomföra den. Detta har varit ett centralt mål för oss från första början. Ni kan vara övertygade om att detta kommer att förverkligas under genomförandefasen.

Slutligen, när det gäller er kommentar om budgetstöd, vill jag betona att kommissionen tillämpar strikta kriterier för stödberättigande, som omprövas före varje utbetalning av budgetstöd. På områdena för politik och strategi och för makroekonomisk stabilitet och offentlig ekonomisk förvaltning har jag försökt att hantera de huvudsakliga delarna av er resolution vid valet av länder som ska få budgetstöd. Ni kan vara övertygade om att ni kommer att få detaljerad information om era iakttagelser när vi skickar de årliga handlingsprogrammen till er inom ramen för er kontrollrätt i kommittéförfarandet. Kommissionen är också i fortsättningen beredd att diskutera de årliga handlingsprogrammen inför parlamentets behöriga organ.

  Gay Mitchell, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag uppskattar verkligen kommentarerna och innehållet i kommissionsledamotens svar här i kväll. Jag måste säga att det var precis vad jag hade förväntat mig av henne. Jag märkte under hela processen med instrumentet för utvecklingssamarbete (DCI), ofta när vi hade kört fast, att kommissionsledamoten verkligen var till stor hjälp i försöken att komma framåt, liksom hennes kollega kommissionsledamot Louis Michel.

Det gladde mig också att få höra vad hon hade att säga om de årliga handlingsprogrammen, för vi måste verkligen visa resultat i fråga om det brev som kommissionsledamot Benita Ferrero Waldner och kommissionsledamot Michel sände till Luisa Morgantini och mig själv i egenskap av föredragande för DCI, för i det brevet framgår det tydligt att parlamentet självt ska bestämma vilka strukturer man fastställer och vilka program och strategidokument man granskar.

Jag måste också säga, med tanke på att DCI godkändes så sent som i december förra året och det i mycket är en ny process för oss alla, att parlamentet har tagit itu med det hela i flygande fläng. I de fall där det har gått på vinst och förlust har jag fått några riktigt tråkiga rapporter om inställningen hos vissa personer inom kommissionen i förhållande till årliga handlingsprogram. Av den egna erfarenhet jag fått i egenskap av ordförande för grupp C, inom vilken vi har undersökt några av de latinamerikanska länderna, måste jag säga att samarbetet har fungerat mycket bra. Och jag anser att kommissionsledamoten bör uppmuntra en fortsättning av det goda samarbetet, för det skapar en bra atmosfär för alla parter och ett mycket bra arbetsförhållande mellan dessa. Det ger oss alla möjlighet att dra nytta av våra bästa erfarenheter för att ta itu med de frågor som vi alla vill ta itu med, som är millennieutvecklingsmålen och behoven bland mycket fattiga människor i en del av världen där det förekommer stort lidande.

Jag vill understryka betydelsen av den nuvarande perioden. Kommissionen och parlamentet har uträttat ett stort arbete för att ge EU möjligheten till ett bättre genomförande av sin utvecklingspolitik. Vi har genom hela förhandlingarna om instrumentet för samarbete och utveckling klargjort att vi inte vill vara delaktiga i mikroförvaltning. Mikroförvaltning är för kommissionen och rådet, men vi vill ha insyn. Parlamentet ska ha insyn, och kommissionen behöver inte bekymra sig för någon inblandning från parlamentets sida i detta sammanhang. Vi, kommissionen och rådet borde samarbeta för att vara effektiva, inte vara konkurrenslystna och försöka hålla saker hemliga för varandra. Hur ska vi samarbeta för att på ett effektivt sätt kunna tillhandahålla vår hjälp till de länder som vi försöker hjälpa?

De första stegen inom den nya ramen för DCI tas nu, och vi har alla ett ansvar för att få det att fungera. Med DCI har vi formaliserat strukturer i vilka den betydelsefulla funktion som parlamentet bör fylla i sin roll som övervakare och rådgivare erkänns. Vi har arbetat hårt med att fingranska de strategidokument som kommissionen har förberett och med att formulera ståndpunkter i fråga om olika aspekter av dessa strategier. Jag förväntar mig att kommissionen noggrant ska överväga att verkställa våra ståndpunkter i fråga om strategidokumenten.

Vi måste, som en del av vår övervakningsroll, insistera på att vi med vår politik ska fortsätta att fokusera på att uppnå millenniemålen, som syftar till att mildra några av de värsta formerna av fattigdom i världen. Parlamentet måste oupphörligen få tillfredsställande försäkringar.

Jag blev mycket imponerad i början av året när jag hörde av det tyska ordförandeskapet att man skulle vidarebefordra AVS-dokumenten till parlamentet, på samma sätt som man har vidarebefordrat dokumenten för de asiatiska och latinamerikanska länderna.

Nu har jag hört att ett medlemsland har haft invändningar mot detta – men jag är kanske orättvis. Jag vet att det finns en mångfald av dessa dokument, och det låter som en mycket bra idé att den gemensamma parlamentariska församlingen eller AVS-länderna tar itu med detta på något sätt. Men till skillnad från parlamentet har den gemensamma parlamentariska församlingen och kammaren för länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet i denna församling inte ständiga sessioner, och det finns inte strukturer för att klara av denna nivå av övervakning.

Vi har tre ständiga utskott, och vi skulle kanske kunna välja några aspekter av dessa utifrån någon sorts selektiv granskningsgrund och övervaka dem. Men det borde inte på något sätt få inkräkta på parlamentets behov att plocka de dokument som man önskar och fingranska dem på bästa möjliga sätt.

Vårt mål borde hela tiden vara att uppnå millennieutvecklingsmålen. Vi tävlar inte med varandra. Vi kan samarbeta. Under processen för instrumentet för samarbete och utveckling försökte vi i två år att övertala kommissionen och andra om att vi verkligen höll på att försöka finna ett riktigt bra instrument. Slutligen, när man lyssnade till oss, fann vi ett sådant instrument.

Lyssna inte till dåliga råd, fru kommissionsledamot! Lyssna inte på människor som försöker skapa hinder. Vi är på samma sida. Vi vill uppnå millennieutvecklingsmålen. Undanhåll inte information från parlamentet som det är berättigat till i sin övervakningsroll. Ni kommer att märka att vi kommer att svara på ett generöst, effektivt och hjälpsamt sätt.

Tack så mycket för ert bidrag här i kväll.

  Talmannen. Innan jag ger ordet till Margrietus van den Berg vill jag med viss sorg uppmärksamma er på att det i kväll tydligen är hans sista tal här i kammaren innan han går vidare med andra saker. Jag är övertygad om att vi alla önskar er lycka till, herr van den Berg, även om vi är ledsna över att inte få ha er kvar.

  Margrietus van den Berg, för PSE-gruppen. – (NL) Fru talman! Jag håller med om vad Gay Mitchell sa om planerna för AVS-politiken. Den 1 januari i år trädde det nya finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete i kraft – ett instrument där millennieutvecklingsmålen skulle vara i fokus. Det är dags att kontrollera om dessa lagar och principer även har tillämpats i praktiken.

De senaste månaderna har vi i utskottet för utveckling ägnat mycket tid åt att granska nationella strategidokument. Tjänstemän, ledamöter och sekretariat har arbetat hårt i utskotten och i parlamentet. Efter att ingående ha granskat de politiska strategierna för länderna och regionerna i Sydamerika, Asien och Sydafrika har vi konstaterat att sex specifika fall, av ett enormt antal planer, inte var tillräckligt väl rättsligt underbyggda, varför vi återförvisade dem genom resolutioner. I ett antal andra fall reagerade vi genom skrivelser och tog upp ett antal frågor.

Under demokratigranskningen stötte vi också på ett antal grundläggande problem – problem som ni säkert också ställs inför i kommissionen. Det första målet för instrumentet för utvecklingssamarbete är att utrota fattigdomen och förverkliga millennieutvecklingsmålen. Detta är ett övergripande mål som enligt vår mening inte lyftes fram tillräckligt i de nationella strategidokumenten, delvis för att dessa fortfarande präglas av de tidigare planerna i gammal stil.

Jag vill påminna kommissionen om vårt fasta åtagande att uppnå 20 procent. Jag uppskattar det kommissionsledamoten sa alldeles nyss: att hon garanterar att dessa 20 procent ska vara uppnådda fram till 2009. Om detta uttrycks så klart litar vi på att det också kommer att genomföras. Detta kan främjas genom de kontrakt som omfattar millennieutvecklingsmålen. Det ges trots allt budgetstöd, och detta måste förstås uppfylla kraven, vilket ni mycket riktigt påpekade. Föreställ er dock att detta sker och att motsvarande kontrakt som omfattar millennieutvecklingsmålen tillåts löpa ut. Det skulle åtminstone innebära att vi vet att den berörda regeringen vidtar ett antal åtgärder i fråga om grundläggande utbildning och sjuk- och hälsovård. Då blir det möjligt att räkna med detta i de 20 procenten på ett mer berättigat och mycket tydligare sätt. Annars blir allt detta mycket vagt.

Jag vill också göra er uppmärksam på att nästa år kommer 50 miljoner euro från rubriken ”Investera i människor” i instrumentet för utvecklingssamarbete att gå till den globala fonden. Den globala fonden är fantastisk, och vi stöder den. Förra året gav vi 62 miljoner euro. Detta innebär emellertid i praktiken att vi får mycket lite medel kvar för de andra mål som anges i denna akt. Om detta sker två år i rad kommer ni att råka illa ut. Jag vill göra er uppmärksam på detta. Detta kräver samråd med AVS-partnerna och Europeiska utvecklingsfonden.

Något måste göras, annars kommer ämnesområdet ”Investera i människor” inte att bli mer än ett tomt skal. Europaparlamentet kommer inte att tveka att använda sitt budgetinstrument om det behövs. Ralf Walter är aktiv i den frågan och – ni vet hur han är – han är en noggrann person i det avseendet. Men i kväll ville jag inte spela Mackie Kniven i Dreigroschenoper [Tolvskillingsoperan]: det är trots allt ni som är klädd i ”ljusblått”, och jag är på gott humör eftersom detta är mitt sista anförande.

Jag vill avsluta med en personlig betraktelse. Fru talman! Som ni nämnde har jag blivit utnämnd till provinsguvernör för Groningen från och med den 1 september. Jag vill ge ett varmt tack till ledamöterna och tjänstemännen i parlamentet och till alla i kommissionens sekretariat för det enorma stöd jag har fått av de båda kommissionsledamöterna Louis Michel och Benita Ferrero-Waldner. Jag hoppas kunna säga adjö till parlamentet den 28 augusti då jag hoppas få se er alla igen, men tills dess önskar jag er allt gott.

  Talmannen. Tack för ert bidrag till parlamentets arbete.

  Mikel Irujo Amezaga, för Verts/ALE-gruppen. – (ES) Fru talman! Den föregående talaren höll sitt sista anförande, och detta är mitt första i plenum. Jag litar på att ni kommer att behandla mig väl.

Först måste jag påpeka att processen med att anta förordningen om upprättande av ett instrument för utvecklingssamarbete har varit invecklad, komplex och i bland förenad med ett antal svårigheter. Parlamentets första svar, som syftade till att avvisa förslaget, antogs enhälligt av utskottet för utveckling och fick också enhälligt stöd av de andra tre utskott som yttrade sig. Detta tvingade kommissionen och rådet till förhandlingsbordet och övertygade så småningom de båda institutionerna om att respektera parlamentets krav på medbeslutande. Detta känner vi redan till.

Som vi alla vet antogs förslaget till sist, trots att många av de inslag som väckte farhågor för över ett år sedan fortfarande finns kvar.

Under året som gått har parlamentet lagt fram tre resolutioner där kommissionen uppmärksammades på att den överskred sina befogenheter och uppmanades att rätta till situationen, vilket den hela tiden har underlåtit att göra. Kommissionen bör också påminnas om vad som kan hända om den överutnyttjar kommittésystemet inför parlamentet.

Parlamentet går vidare utan att granska frågan ingående, och jag anser att det faktum att denna resolution har antagits enhälligt av utskottet för utveckling är mycket talande.

Enligt förordningen om instrumentet för utvecklingssamarbete ska gemenskapen till exempel främja en ”utvecklingsprocess som leds av partnerlandet och i vilken detta har egenansvar”. Men vi undrar om det förekom kontakter med parlamenten i dessa partnerländer innan de strategiska dokumenten antogs och om det i så fall går att få närmare uppgifter om dessa möten.

I förordningen om instrumentet för utvecklingssamarbete förespråkas också utvecklingsstrategier som omfattar alla och i vilka alla kan delta och bred medverkan av alla samhällssegment i utvecklingsprocessen och den nationella dialogen, men ändå har vi ingen information om huruvida dessa kontakter verkligen har ägt rum.

Vi anser också att det finns lite eller ingen information alls om i vilken omfattning instrumentet för utvecklingssamarbete användes för att finansiera dessa strategidokument. Vi vill veta om dessa strategidokument har fått stöd från andra finansieringskällor, och om så är fallet, hur stor del av dem som kommer att finansieras av dessa källor. Kort sagt, finns det andra program i strategidokumenten som inte är utformade enligt millennieutvecklingsmålen så som föreskrivs i förordningen om instrumentet för utvecklingssamarbete? Om så är fallet, hur mycket pengar har dessa program fått?

Vår grupp är fortfarande oroad över detta och över mycket annat. Kanske dessa farhågor kan skingras genom de meddelanden från utskottet för utveckling som ni nyss nämnde. Men vi har inte glömt att det i förordningen om instrumentet för utvecklingssamarbete anges inte mindre än sju gånger att insyn och öppenhet är avgörande för programmens genomförande. Vi anser att vi måste föregå med gott exempel och att kommissionen borde se till att parlamentet får fullständig information för att skingra de farhågor som har uppstått på grund av hur detta instrument har förvaltats det senaste halvåret.

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE). – (FI) Fru talman! Under det finländska ordförandeskapet förra året nådde vi en viktig kompromiss om instrumentet för utvecklingssamarbete som innebar att gemenskapen i framtiden kommer att kunna uppfylla sina biståndsåtaganden och garantera att finansieringen av yttre förbindelser inte avbryts.

I förordningen om instrumentet för utvecklingssamarbete tas hänsyn till fattigdomens många dimensioner. Den är alltså en bra utgångspunkt för utvecklingssamarbete och för att minska fattigdomen. Om millenniemålen ska kunna uppfyllas måste vi ha precisionsvapen. Förordningen är den första rättsakt som förstärker den definition av politiskt utvecklingssamarbete som fastställts av OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd. Detta är avgörande för att garantera att den budget som anslås för utvecklingssamarbete inte används för att uppfylla andra politiska mål.

Tyvärr har verkligheten inte avspeglat förordningens innehåll. I sitt förslag till landstrategidokument för enskilda länder har kommissionen vid upprepade tillfällen överskridit sina verkställande befogenheter och inte tagit hänsyn till syftet med instrumentet för utvecklingssamarbete. I sina resolutioner har parlamentet redan ofta påpekat att det främsta syftet med förslagen till strategidokument inte har varit att utrota fattigdomen. De har alltså inte uppfyllt villkoren för offentligt utvecklingsbistånd enligt definitionen från OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd.

Kommissionen kan inte fortsätta att strunta i det grundläggande innehållet i instrumentet för utvecklingsbistånd och de grundläggande tankegångarna i OECD:s politik för utvecklingssamarbete. Enligt förordningen får finansiering ske i form av budgetstöd om landets förvaltning av de offentliga utgifterna är tillräckligt öppen. Villkoren för stödberättigande måste tillämpas strängt. Det är också nödvändigt att stödja den parlamentariska kontrollen av partnerländer. Den dåliga kontrollen i tredjeländer är en av de främsta orsakerna till att den representativa demokratin inte kan bemöta starka regeringars nycker.

Jag är också ganska besviken över att kommissionen har varit mycket ovillig att samarbeta om detta på eget initiativ. Kommissionen borde komma ihåg att Europaparlamentet har en avgörande roll att spela i tillämpningen av instrumentet för utvecklingssamarbete.

  Ana Maria Gomes (PSE). – (PT) För första gången har parlamentet inom ramen för detta nya instrument haft en granskande roll i fråga om nationella strategier. Jag anser att dialogen mellan parlamentet och kommissionen har varit mycket konstruktiv och kan fungera som mall för ytterligare möjligt och önskvärt samarbete, precis som i fråga om AVS-länderna. Det finns dock fortfarande utrymme för förbättringar i samarbetet mellan de båda institutionerna, nämligen i fråga om att dela med sig av information.

Parlamentet anser att det är mycket viktigt att få ett förtydligande av hur de olika nationella strategierna som helhet kan bidra till det finansiella åtagandet att anslå 20 procent av tillgängliga medel till grundläggande hälso- och sjukvård och utbildning. När det gäller de prioriteringar som anges i olika nationella strategidokument beklagar jag att det i allmänhet inte görs större investeringar i millennieutvecklingsmålen. Syftet med detta finansieringsinstrument är att bekämpa fattigdom, framför allt genom att uppfylla dessa mål. Ett antal nationella strategidokument omfattar aktiviteter som gäller handel, högre utbildning, civil luftfart och till och med marknadsföring av EU i mottagarländerna.

Parlamentet förstår att vissa av dessa åtgärder är viktiga, särskilt för myndigheterna i de berörda länderna. Men jag anser att vi och kommissionen borde prioritera de aktiviteter som direkt har att göra med uppfyllandet av millennieutvecklingsmålen, som har en mycket mer direkt inverkan på kampen mot fattigdomen. De bör prioriteras. De får inte tas bort, vilket sker i vissa fall.

Jag vill påpeka att parlamentet inte har fått svar på alla sina frågor till kommissionen under denna process. Jag är säker på att de är på väg, precis som kommissionsledamoten upplyste oss om i dag, vilket jag tackar henne för.

(EN) Jag är ledsen, som ni sa fru talman, att Margrietus van den Berg ska lämna oss. Ingen är oersättlig, men det finns personer som är lättare att ersätta än andra. Så är verkligen inte fallet med Max! Framför allt vi socialdemokrater kommer att sakna honom mycket.

  Josep Borrell Fontelles (PSE). – (ES) Fru talman, fru kommissionsledamot! Ni vet mycket väl att analysen av tillämpningen av instrumentet för utvecklingssamarbete nu är en mycket viktig del av arbetet i det utskott jag har äran att vara ordförande för.

Vi anser att denna process är mycket viktig och hoppas att kommissionen fullt ut kommer att beakta parlamentets anmärkningar.

Parlamentet måste framför allt se till att det grundläggande målet för instrumentet för utvecklingssamarbete – att utrota fattigdomen – uppnås och att de medel som har öronmärkts för detta instrument uteslutande går till detta arbete. Parlamentet måste också se till att 20 procent öronmärks för utbildning och hälsa, men ändå står det inte riktigt klart för oss hur detta mål på 20 procent ska kunna uppnås fram till 2009.

Det är mycket viktigt att alla aktörer får yttra sig och att tillräcklig hänsyn också tas till horisontella politikområden som mänskliga rättigheter, jämställdhet mellan könen, god förvaltning, barnens rättigheter, ursprungsbefolkningarnas rättigheter, hållbar miljö och kampen mot sjukdomar som aids i alla program och för alla länder.

Detta är vad vi vill uppnå med vår demokratiska analys av era förslag, och vi hoppas att vårt bidrag och det arbete vi har lagt ner på det, vilket har präglats av en vilja att samarbeta, återspeglas i de årliga handlingsplanerna.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. (EN) Fru talman! Vi har uträttat mycket arbete tillsammans, och åtminstone enligt min uppfattning har det förts en konstruktiv dialog inom ramen för denna demokratiska övervakning. Den har innehållit ett flertal parlamentsdebatter och många utbyten av åsikter mellan ledamöterna av parlamentet, mig själv, min kollega Louis Michel och många tjänstemän inom kommissionen. Vi har skickat ett antal brev till varandra – det senaste, som jag nämnde tidigare, till Josep Borrell Fontelles. Vi har röstat om tre parlamentsresolutioner, vilket redan har nämnts, och för närvarande diskuteras en fjärde.

Nu går vi in i ett nytt skede: genomförandet av projekt och program, där varje institution kommer att behöva spela en särskild roll. Jag instämmer med Gay Mitchell, som sa att parlamentet är ansvarigt för övervakning. Vi instämmer helt i fråga om det, men inte i fråga om mikroförvaltningen, och vi kommer att ge parlamentet största möjliga mängd information; det kan ni vara övertygade om.

Till Margrietus van den Berg vill jag först och främst säga att vi vill hylla det fantastiska arbete som ni har utfört på området för utvecklingsfrågor, men också, framför allt, som chefsobservatör vid svåra uppdrag. Jag har verkligen uppskattat er balanserade strategi på detta område.

Vad gäller den specifika fråga vi diskuterar i kväll – samrådet om det tematiska programmet, i vilket det investeras i människor – kommer jag att informera Louis Michel om begäran om internt samråd och samråd med AVS-partnerna, vilket har nämnts tidigare.

För övrigt kan jag bara säga att vi verkligen har försökt att beakta saker och ting. Men var också vänliga att ge oss erkännande för att vara en ansvarsfull organisation och ansvarsfulla aktörer på denna arena. Om vi kan samarbeta som partner kommer ni att ha en mycket ansvarsfull partner.

  Talmannen. Jag har mottagit ett resolutionsförslag⁽¹⁾ för att avsluta debatten.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 12 juli 2007.

(1) Se protokollet.