Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 5 september 2007 - Strasbourg

13. Frågestund (frågor till rådet)

  Talmannen. – Nästa punkt är frågestunden (B6-0138/2007).

Följande frågor har ställts till rådet:

Fråga nr 1 från Manuel Medina Ortega (H-0517/07)

Angående: Global strategi i invandrarfrågor

I slutsatserna från rådets möte (allmänna frågor) i Luxemburg den 17–18 juni 2007 behandlas utvidgningen och behovet av att stärka den globala strategin på området för invandrarfrågor. Vilka åtgärder tror rådet att man mot denna bakgrund, och med hänsyn till svårigheterna med att ta i bruk permanenta mellanstatliga samarbetsmekanismer på detta område, kan anta för att utveckla en mer effektiv politik inom unionen när det gäller invandrarfrågor, i synnerhet genom att ge kommissionen eller Frontex effektiva beslutsbefogenheter i frågor såsom beslut om att inleda pilotprojekt för partnerskap?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) EU:s institutioner genomför alla de åtgärder som anges i rådets slutsatser av den 18 juni 2007 inom ramen för de ansvarsområden som de har anförtrotts genom fördraget, i samarbete med medlemsstaterna och, vid behov, med berörda tredjeländer.

Ansvaret för kontrollen och övervakningen av de yttre gränserna ligger hos medlemsstaterna. Det ligger dock i alla Schengenländers intresse, inte bara de länder som gränsar till tredjeländer, att säkra effektiva kontroller av de yttre gränserna. Vissa åtgärder har därför vidtagits för att främja solidaritet och samarbete mellan medlemsstaterna inom detta område.

Inrättandet av Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser, mer känt som Frontex, genom förordning (EG) nr 2007/2004 var ett viktigt steg för att främja denna solidaritet.

På samma sätt förstärktes Frontex kapacitet ytterligare genom antagandet den 12 juni i år av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en mekanism för upprättande av grupper för snabba ingripanden vid gränserna, liksom inrättandet under 2007 av det centraliserade registret över tillgänglig teknisk utrustning, den så kallade verktygslådan, som förvaltas av medlemsstaterna och som kan ställas till övriga medlemsstaters förfogande.

Gemensamma insatser och pilotprojekt inleds i överenskommelse med berörda medlemsstater. Grupper för snabba ingripanden vid gränserna upprättas på begäran av en eller flera medlemsstater. Frontex samordnar dessa verksamheter.

Det finns för närvarande inga planer på att utvidga kommissionens eller Frontex beslutsbefogenheter på det här området. Godkännandet av Europaparlamentets och rådets beslut nr 574/2007/EG av den 23 maj 2007 om inrättande av fonden för yttre gränser för perioden 2007–2013 som en del av det allmänna programmet ”Solidaritet och hantering av migrationsströmmar” är dessutom ett annat viktigt steg för att främja solidariteten. Det kommer att ge nya möjligheter att ge ekonomiskt stöd till medlemsstater som tillämpar Schengenavtalets bestämmelser vid sina yttre gränser.

  Manuel Medina Ortega (PSE). – (ES) Herr rådsordförande! Tack så mycket för den information ni har gett mig. Jag är medveten om de konstitutionella begränsningar som finns för att utforma de här samarbetsåtgärderna, men också motståndet i många medlemsstater mot att göra större åtaganden. Vi riskerar dock alltid att EU:s ord inte motsvaras av verkligheten, särskilt när det gäller Frontex funktion. Eftersom samarbetet är rent mellanstatligt och frivilligt till sin karaktär är EU:s ord därför ofta bara ord. Med andra ord kan ett program inledas för att senare avbrytas, antingen för att regeringarna inte har tillhandahållit nödvändiga resurser eller för att de drar tillbaka resurserna trots sina utfästelser, vilket i slutändan innebär att vi får upprepade uttalanden som gör allmänheten verkligt besviken och att medel dras tillbaka när verksamheten redan har inletts eller efter en mycket begränsad eller kort tidsperiod.

Jag hoppas att ordförandeskapet kommer att uppmuntra ett system som gör att den här typen av verksamhet blir mer permanent.

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Jag förstår er oro. Hur som helst anser jag att vi även här måste se positivt på de framsteg som gjorts. Om vi betänker våra förutsättningar och vårt utgångsläge så anser jag att inrättandet av Frontex redan är en förbättring och ett steg framåt i EU:s samarbete i frågor som rör förvaltningen av de yttre gränserna.

Som ni säger kan vi utveckla Frontex möjligheter och ansvarsområden, om medlemsstaterna önskar det. Det finns dock ett ord som är tillämpligt även här, inte ett mellanstatligt ord, utan ett grundläggande ord, som jag skulle vilja påstå att vår union bygger på, nämligen solidaritet.

Också här måste vi förlita oss på denna solidaritet, solidaritet med de medlemsstater som någon gång kan behöva den. Detta ord, och det finns inget substitut för det, är inte ett ord som betecknar en mellanstatlig situation, utan snarare en union.

  Hubert Pirker (PPE-DE). – (DE) Herr rådsordförande! Jag skulle vilja gå mer in i detalj. Frontex som idé är utmärkt, men den brister i genomförandet. En anledning till det är att medlemsstaterna inte tillhandahåller den personal och utrustning som de har utlovat. Franco Frattini har konstaterat att endast 10 procent har tillhandahållits. Jag vill be er att tala om för mig och för parlamentet hur stor del av den utlovade personalen och den tekniska utrustningen som medlemsstaterna har faktiskt har tillhandahållit hittills och vad som fortfarande återstår samt vilka åtgärder ni tänker vidta för att se till att alla medlemsstater äntligen fullgör sina åtaganden, så att Frontex kan fungera året om.

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Jag förstår ledamotens fråga. Vi måste komma ihåg de åtaganden vi har gjort om Frontex, vare sig det handlar om utrustning, finansiering eller personal, och vi måste leva upp till dessa åtaganden. Jag vill understryka att ordförandeskapet inte har försummat att lyfta fram dessa frågor.

I den mån vi inte fullgör våra åtaganden måste vi åtgärda det snarast. Endast då kan Frontex effektivt utöva den roll och de befogenheter som byrån har tilldelats.

  Paul Rübig (PPE-DE). – (DE) Jag skulle vilja veta om de små och medelstora företagens deltagande har beaktats. Dessa företag bidrar trots allt i hög grad till sysselsättningen i Europa. Jag vill också veta i vilken mån framför allt kvinnors sysselsättning – såsom är fallet i Förenta staterna – har bidragit till Lissabonagendan. Har rådet vidtagit några relevanta förebyggande åtgärder för att integrera arbetstagarna i enlighet med detta?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Jag vill påpeka att när det gäller förvaltningen av Frontex och invandrarfrågan i största allmänhet så är det portugisiska ordförandeskapets grundläggande mål att bekämpa olaglig invandring mer effektivt och förbättra anpassningen, integrationen och livskvaliteten för dem som arbetar mitt ibland oss och på lagligt sätt bidrar till vår ekonomiska och sociala utveckling.

Det portugisiska ordförandeskapet planerar flera initiativ i anslutning till detta. Vi ska inrikta oss på de åtgärder som är grundläggande och nödvändiga inom detta område när det gäller våra förbindelser med tredjeländer. Invandringsfrågan kommer alltid att finnas med på ordförandeskapets och rådets dagordning i dialogen med tredjeländer.

  Talmannen. –

Fråga nr 2 från Marie Panayotopoulos-Cassiotou (H-0520/07)

Angående: Revidering av arbetslagstiftning i fråga om jämställdhet

Vilka skillnader har rådet identifierat när det gäller hur män och kvinnor behandlas på arbetsmarknaden?

Hur fördelas dessa skillnader mellan de olika medlemsstaterna?

I de diskussioner som förs om att revidera arbetslagstiftningen, hur tänker rådet bidra till att bekämpa diskriminering så att män och kvinnor får tillgång till kvalificerade arbetstillfällen som erbjuder flexibilitet och säkerhet?

Är det möjligt att genom gemensamma beslut inrätta säkerhetsmekanismer för skydd för kvinnor under havandeskap och moderskap samt vidta åtgärder för att förena yrkesliv och familjeliv för privatanställda?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) När det gäller skillnaderna i behandlingen av kvinnor och män på arbetsmarknaden har redan grundläggande lagstiftning antagits, däribland vissa direktiv där lika behandling i fråga om lön, tillgång till arbete, yrkesutbildning, karriär och arbetsförhållanden föreskrivs.

Kommissionen och Eurostat är dessutom ansvariga för att övervaka situationen på detta område i de olika delarna av EU. Det är uppenbart att man för att kunna formulera politik behöver uppgifter av hög kvalitet som omfattar hela EU. Här vill jag gärna nämna den överenskommelse som träffades nyligen mellan rådet och parlamentet om inrättande av ett europeiskt jämställdhetsinstitut, som ska verka just inom det området.

Apropå revidering av arbetslagstiftningen kan rådet vidta åtgärder endast på grundval av ett förslag till rättsakt från kommissionen. Rådet tillämpar dock öppnare samordningsmetoder inom ramen för den europeiska sysselsättningsstrategin. Inom detta politikområde inriktar vi oss för närvarande på kommissionens senaste meddelande om flexicurity, där jämställdhet specifikt nämns som en av de möjliga gemensamma principer man kan enas om på EU-nivå.

Vi välkomnar också att Europeiska rådet vid sitt vårmöte 2007 enades om att fastställa en allians för familjen, som ska fungera som en plattform för utbyte av åsikter och kunskap om god praxis och politik för familjer.

När det gäller frågan om att inrätta säkerhetsmekanismer för skydd för kvinnor under havandeskap och moderskap samt vidta åtgärder för att förena yrkesliv och familjeliv för privatanställda vill jag gärna nämna de viktiga direktiv som redan antagits om föräldraledighet och skydd i arbetslivet för kvinnor som är gravida eller har nyfödda barn.

  Marie Panayotopoulos-Cassiotou (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Jag vill tacka rådets ordförande för att han upprepat de åtgärder som har vidtagits för att främja jämställdhet och som vi alla känner till. Jag vill fråga om den positiva diskriminering som föreskrivs i vissa medlemsstaters lagstiftning och som ger mödrar förmånligare pensionsregler. Kommer detta att fördömas i dag av kommissionen, som har anmält dessa medlemsstater till EG-domstolen? Kommer rådet att fatta beslut som gynnar sådan positiv diskriminering?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Om man läser de tyska, slovenska och portugisiska ordförandeskapens program noggrant ser man att sociala frågor, särskilt jämställdhet och familjens skydd, är frågor som vi prioriterar högt.

I samarbete med kommissionen och inom ramen för vars och ens ansvarsområden kommer vi givetvis att lägga fram åtgärder som kan vara mer gynnsamma och som faktiskt avspeglar vår oro i sociala frågor. Denna oro är betydande i ett modernt samhälle som EU, med tanke på EU:s och medlemsstaternas olika befogenheter.

Jag försäkrar ledamoten att sociala frågor, särskilt frågor som rör familjens skydd, är frågor som samtliga tre ordförandeskap, och i det här fallet det portugisiska ordförandeskapet, prioriterar. Jag hoppas att vi ska ha levt upp till förväntningarna på det här området i december.

  Danutė Budreikaitė (ALDE). – (LT) Redan 1975 antog EU rättsakter där lönediskriminering förbjuds och där det föreskrivs att kvinnor och män ska ha lika lön för lika arbete. Trots att det nu har gått trettio år har dessa rättsakter fortfarande inte genomförts. Jag uppmanar rådet att tala om var det står. Kan medlemsstaterna själva välja vilka rättsakter de ska genomföra och vilka de inte ska genomföra? Hur ser situationen ut i Portugal?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Jag vill återigen tala om vad som omfattas av EU:s befogenhet, nämligen politik och lagstiftning, och vad som är medlemsstaternas ansvar. Hänsyn måste tas till detta och jag vill säga att jämställdhet är en viktig fråga för Portugal.

Jag vill också säga att för oss är jämställdheten i EU, och i det här fallet i det nya reformfördraget – vilket avspeglades redan i konstitutionsfördraget – en grundläggande fråga för den europeiska integrationen. Den ingår i det regelverk med grundläggande principer som alltid kommer att vara centrala för oss.

  Talmannen. –

Fråga nr 3 från Chris Davies (H-0523/07)

Angående: Palestina

Vilken är rådets ståndpunkt när det gäller direkta kontakter med valda representanter för det palestinska folket inom förvaltningen i Gaza?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Jag vill påminna parlamentet om att rådet i sina slutsatser av den 23–24 juli 2007 upprepade sitt helhjärtade stöd för president Mahmud Abbas och regeringen under premiärminister Salam Fayyads ledning.

Rådet bekräftade sin ståndpunkt när det gäller händelserna i Gaza och att det enda sättet att nå Palestinas mål med fredliga, lagliga och demokratiska medel är genom försoning och nationell enighet med president Abbas fredsprogram som grund.

Rådet angav också att EU är helt emot alla former av uppdelning av de palestinska områdena och bekräftade att EU är redo att samarbeta med alla palestinska parter vars politik och åtgärder är förenliga med kvartettens principer.

EU har återupprättat förbindelserna med den palestinska myndighetens institutioner. Vi har börjat ge direkt ekonomiskt och tekniskt stöd till den palestinska regeringen. I rådets slutsatser av den 23–24 juli 2007 bekräftade rådet sitt åtagande att bidra till den framtida palestinska statens institutioner och ekonomi, och underströk behovet av att utveckla ekonomin till fullo i de palestinska ockuperade områdena, bland annat genom att främja samarbete med den privata sektorn i Palestina.

Rådet bekräftade sitt stöd för Palestinas civila polis genom att åter inleda EU:s polisuppdrag för de palestinska territorierna (Eupol Copps). Kommissionen har också uppmanat Israel att se till att nödvändiga villkor för detta uppdrag uppfylls.

  Chris Davies (ALDE). - (EN) Ända sedan valet i Palestina har EU:s politik varit att vägra att tala med de valda företrädare som är associerade med Hamas. Varje gång Hamas har tagit ett litet steg som skulle kunna tolkas som ett steg i vår riktning, har vi slagit igen dörren mitt framför näsan på dem.

Av samtal som jag har haft med några av rådsordförandens kolleger i Lissabon vet jag att det finns medlemmar av hans regering som anser att denna politik har varit ett katastrofalt misslyckande. Men i detta fall är det hans uppgift att tala på rådets vägnar och försvara det oförsvarliga. Kan rådsordföranden tala om för parlamentet varför rådet anser att dess politik har visat sig vara en framgång?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Jag vill påpeka att fredskvartetten för Mellanöstern träffades i Libanon nyligen. Vi hyser tillförsikt om och tror att vi kommer att kunna utforma åtgärder inom kvartettens ram, men också inom EU:s ram, åtgärder som kan föra fredsprocessen i Mellanöstern framåt. Situationen där har varit oförändrad under många år och vi vet att det är en komplicerad och besvärlig situation som inte kan lösas över en natt.

Men nu anser vi att de politiska förutsättningarna finns för att vi ska kunna göra verkliga framsteg. Det portugisiska ordförandeskapet vill verka i denna riktning, precis som rådet.

Vi måste ta tillfället i akt och utnyttja denna möjlighet. Vi måste lösa detta problem genom att dra fördel av de politiska förutsättningarna på bästa sätt och utnyttja den känsla av brådska som vi upplever finns där just nu i fredsprocessen för Mellanöstern. Vi måste vara realistiska, men ändå tillitsfulla, och vi får inte ens tänka tanken att ge upp.

  David Martin (PSE). - (EN) Låt mig omformulera Cris Davies mycket goda fråga. Anser rådet att vi kan göra framsteg i Mellanösternfrågan utan att få Hamas att komma till förhandlingsbordet? Om inte Hamas deltar i diskussionerna kan kvartetten mötas hur mycket de vill, men det kommer inte att leda till någon lösning. Accepterar rådet att det någon gång kommer att bli tvunget att möta Hamas öga mot öga för att reda ut denna situation?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Som ni vet har rådet enats om principer och politiska riktlinjer för fredsprocessen i Mellanöstern och dessa har rådet för avsikt att följa. Rådet tror på dessa principer och politiska riktlinjer, som ligger till grund för rådets politiska åtgärder, och tänker hålla fast vid dem.

  Talmannen. − Eftersom frågeställaren är frånvarande utgår fråga nr 4.

Fråga nr 5 från David Martin (H-0526/07)

Angående: Aid for Trade

Finland och Tyskland gjorde under sina respektive ordförandeskap lovvärda insatser genom att prioritera frågan om Aid for Trade.

Vilka åtgärder kommer det portugisiska ordförandeskapet att vidta för att se till att anslagen för det handelsrelaterade biståndet inom kommissionen, och i synnerhet i medlemsstaterna, utvecklas i rätt riktning, dvs. mot målet på 1 miljard euro per år senast 2010? Har det portugisiska ordförandeskapet uppgifter, eller kommer uppgifter att krävas in, om de enskilda ländernas finansiella åtaganden till förmån för målet på 1 miljard euro?

Hur kommer det portugisiska ordförandeskapet att garantera att medlemsstaterna och kommissionen beviljar lämpligt bistånd när det gäller de kategorier av Aid for Trade som fastställdes av WTO:s arbetsgrupp (Aid for Trade Taskforce) 2006, såsom handelsrelaterad anpassning och handelsrelaterad infrastruktur, dvs. områden som inte omfattas av definitionen på handelsrelaterat bistånd och därmed inte heller av målet på 2 miljarder euro?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Det portugisiska ordförandeskapet är fast beslutet att fortsätta det framgångsrika arbete som de finländska och tyska ordförandeskapen utfört och att genomföra slutsatserna om Aid for Trade, som antogs av rådet den 15 maj 2007. Det gäller i synnerhet målet att slutföra EU:s strategi för Aid for Trade i tillräckligt god tid för att detta ska kunna tas med i WTO:s nästa övergripande utvärdering av Aid for Trade, som sker i november 2007.

Ett av ordförandeskapets mål är faktiskt att nå ett avtal om EU:s strategi för Aid for Trade vid det möte som rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) ska hålla i oktober. Det innefattar en sammanfattning av de specifika åtgärder som planeras för att nå det överenskomna handelsrelaterade biståndet på 2 miljarder euro senast 2010, i synnerhet 1 miljard euro från medlemsstaterna för att tillgodose de behov som utvecklingsländerna har identifierat.

Ordförandeskapet hyser tillförsikt om att detta kommer att uppnås. Strategin syftar också till att bidra till Aid for Trade i största allmänhet och till att fastställa vilka åtgärder som ska genomföras.

Den 5 juli 2007 lade det portugisiska ordförandeskapet fram ett förslag till EU-strategi för Aid for Trade, som nu diskuteras av berörda avdelningar inom rådet. Förslaget till strategi ska ses som en uppföljning till de rekommendationer som WTO:s arbetsgrupp (Aid for Trade Task Force) lade fram 2006.

  David Martin (PSE). - (EN) Jag känner mig väldigt uppmuntrad av rådsordförandens svar och önskar honom lycka till inför mötet i oktober. Jag hoppas att han lyckas få igenom ett väl utarbetat paket.

Om rådsordföranden lyckas med det, kommer ni då att överväga att mot årsslutet offentliggöra hur mycket varje enskild medlemsstat har bidragit med i handelsbistånd? Vi vet att kommissionens finansiella åtagande på 1 miljard euro är mycket öppet, och det står helt klart hur dessa anslag har använts. Däremot är det inte lika klart varifrån det är meningen att medlemsstaternas åtagande på 1 miljard euro ska komma, om de verkligen kommer att infria detta åtagande och vem pengarna kommer ifrån. Skulle rådet kunna överväga att offentliggöra dessa uppgifter i november eller december?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Jag tackar ledamoten för hans uppmuntrande och förtroendefulla ord. Ordförandeskapet och rådet kommer att vidta lämpliga åtgärder i denna fråga i enlighet med tillämpliga förfaranden, villkor och rättsbestämmelser.

  Talmannen. –

Fråga nr 6 från Esko Seppänen (H-0527/07)

Angående: Politiken för den nordliga dimensionen

Ordförandestaten Portugal har tillkännagivit sin avsikt att främja EU:s samarbete med Medelhavsländerna. Eftersom EU också har en nordlig dimension frågar jag hur den stat som innehar ordförandeskapet i rådet samtidigt tänker främja politiken för EU:s nordliga dimension och genomförandet av denna.

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Vi har genomfört politiken för den nordliga dimensionen sedan årets början, på grundval av två dokument som antogs vid toppmötet om den nordliga dimensionen i Helsingfors i november 2006.

Det politiska ramdokumentet och den politiska förklaring som antogs i Helsingfors utgör en vändpunkt för den nordliga dimensionen, eftersom de omvandlar politiken till en gemensam politik för alla partner i den nordliga dimensionen, dvs. EU, Ryssland, Norge och Island. Att alla är överens om den nya politiken är ett centralt mål och inkluderar Rysslands fullständiga deltagande i alla strukturer och verksamheter inom ramen för den nordliga dimensionen.

Övriga centrala deltagare och aktörer i den nordliga dimensionen, i synnerhet de fyra nordiska regionala råden och de internationella finansiella institutionerna, kommer också att delta i processen. Den nordliga dimensionen är nu en permanent plattform för debatt om nordliga frågor och problem.

Det portugisiska ordförandeskapet kommer definitivt att föra arbetet inom detta område framåt. Ett styrgruppsmöte ska hållas i slutet av september och början av oktober i Reykjavík. Styrgruppens syfte är att ge kontinuitet mellan ministermötena och de högre tjänstemännens möten. Ett möte mellan högre tjänstemän kommer att hållas under det portugisiska ordförandeskapet den 21 november i Ryssland.

Som ett Medelhavsland vill Portugal se en intensivare och bredare politisk debatt med våra partner i södra Medelhavsområdet, inom ramen för Euromed. EU och Euromedländerna har gemensamma intressen och brottas med liknande problem.

Det ligger i vårt eget intresse att fördjupa EU:s samarbete med dessa länder, särskilt för att hantera migrationsflödena och den sociala utvecklingen. Samtidigt kommer vi att fortsätta att genomföra den nya politiken för den nordliga dimensionen. Precis som med Euromed kan mycket uppnås genom praktiskt samarbete som bygger på god grannskapsanda, partnerskap på lika villkor, gemensamt ansvar och öppenhet.

  Esko Seppänen (GUE/NGL). - (FI) Herr talman, herr rådsordförande! Ryssland har en avgörande roll i den nordliga dimensionens utveckling. EU:s förbindelser med Ryssland är viktiga mot denna bakgrund. Har ordförandeskapet några planer under hösten på att verka för samtal med Ryssland om partnerskaps- och samarbetsavtalet?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Som ni vet kommer det portugisiska ordförandeskapet under sin ordförandetid att anordna ett toppmöte med Ryssland i staden Mafra, nära vår huvudstad Lissabon. Vi hoppas att vi under detta toppmöte kommer att diskutera alla frågor som rör samarbetet och förbindelserna mellan EU och Ryssland, inom det ekonomiska, vetenskapliga och kulturella området och inom områden som direkt hänger samman med den fria rörligheten för personer i Europa.

Vi anser att det är viktigt och strategiskt att upprätta ett ömsesidigt fördelaktigt och gynnsamt förhållande med Ryssland baserat på gemensamma principer och värden.

  Talmannen. −

Fråga nr 7 från Bernd Posselt (H-0530/07)

Angående: Frontex

Hurdana har rådets erfarenheter av Frontex varit de senaste månaderna? Hur ställer sig rådet till tanken att utveckla Frontex till ett äkta europeiskt gränsskydd med den tyska gränspolisen som förebild?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Syftet med Frontex, Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser, som inrättades genom förordning (EG) nr 2007/2004, som jag nämnde tidigare, är att förbättra den integrerade förvaltningen vid EU:s yttre gränser.

Frontex roll och funktioner anges i förordningen, där hänsyn tas till att medlemsstaterna har kvar ansvaret för de yttre gränsernas kontroll och övervakning. Frontex befogenheter stärktes nyligen genom godkännandet den 12 juni 2007 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en mekanism för upprättande av grupper för snabba ingripanden vid gränserna.

I Europeiska rådets slutsatser från juni 2007 välkomnas den överenskommelse som nåtts om grupper för snabba ingripanden vid gränserna, införandet av det europeiska nätverket för kustbevakning och inrättandet av det centraliserade registret över tillgänglig teknisk utrustning, den så kallade verktygslådan, som ska ställas till förfogande av och för medlemsstaterna.

För närvarande finns det inga andra förslag om att ändra förordningen om Frontex. I Haagprogrammet för stärkt frihet, säkerhet och rättvisa i Europeiska unionen uppmanas kommissionen att lägga fram en utvärdering av byrån för rådet i slutet av 2007. Utvärderingen ska innehålla en analys av byråns funktion och av huruvida den bör få ansvar för andra aspekter av gränsförvaltningen.

  Bernd Posselt (PPE-DE). − (DE) Det var inte så mycket förordningen som visionen jag var ute efter. År 1998 lade jag fram ett betänkande för parlamentet om utvidgningen och den inre säkerheten, där jag föreslog att en europeisk gränsbevakningstjänst skulle inrättas. Förslaget diskuterades vid toppmötet i Tammerfors tillsammans med förslaget om en europeisk polisakademi. Frontex inrättades som ett första steg i denna riktning. Delar rådets ordförandeskap visionen om att vidareutveckla Frontex och stridsgrupperna till en verklig europeisk gränsbevakningstjänst för ett gemensamt skydd av våra yttre gränser?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Jag anser att Frontex kommer att utvecklas och bredda sina ansvarsområden i enlighet med behoven och, givetvis, medlemsstaternas önskemål.

  Talmannen. –

Fråga nr 8 från Sarah Ludford (H-0533/07)

Angående: Bättre polissamarbete

Vad avser det portugisiska ordförandeskapet ska hända med två viktiga kommissionsförslag avsedda att ge unionsmedborgarna ökad säkerhet mot brott och terrorism, nämligen KOM(2005)0317 om en förbättring av polissamarbetet mellan Europeiska unionens medlemsstater, särskilt vid de inre gränserna, och KOM(2005)0490 om utbyte av uppgifter enligt principen om tillgänglighet?

Allt som ingår i dessa två förslag har inte tagits med i Prümbeslutet. Håller inte ordförandeskapet mot bakgrund av detta med om att medlemsstaterna, genom att inte kunna enas i dessa frågor, ger en dålig bild av hur viktig och angelägen de anser den utmaning vara, som frågan om gränsöverskridande övervakning av lagens efterlevnad innebär?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Ordförandeskapet håller med om att bättre gränsöverskridande polissamarbete inte bara är en viktig och angelägen fråga, utan också en utmaning.

Utkastet till rådets beslut om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet – det välkända Prümbeslutet – som rådet nådde politisk enighet om i juni 2007, innebär stora framsteg i genomförandet av principen om tillgänglighet och ett fördjupat gränsöverskridande polissamarbete, särskilt genom gemensamma insatser och stödinsatser vid masshändelser, katastrofer och allvarliga olyckor.

Ordförandeskapet anser att Prümbeslutet bör genomföras snarast möjligt för att konkreta resultat ska kunna nås. Ordförandeskapet har därför för avsikt att inrikta sig på att se till att framsteg görs under de närmaste månaderna när det gäller utkastet till rådets beslut om genomförande av Prümbeslutet.

Ordförandeskapet håller med ledamoten om att det inte är alla delar i de båda förslagen från kommissionen – ett om förbättring av polissamarbetet och det andra om principen om tillgänglighet – som ingår i Prümbeslutet. En betydande del av kommissionens förslag om polissamarbete omfattas dock av Prümbeslutet och ordförandeskapet har ingen anledning att tro att ett återupptagande av diskussionen om de övriga delarna skulle ge ett annat resultat än det som nåddes i april 2006.

Medan kommissionens förslag om principen om tillgänglighet innehåller allmänna principer och omfattar sex olika uppgiftstyper omfattar Prümbeslutet faktiskt bara DNA-uppgifter, fingeravtryck och uppgifter om fordonsregistrering. Ordförandeskapet anser att ett gradvist genomförande av principen om tillgänglighet är mest realistiskt och praktiskt. Detta tillhör också de strategier som har störst utsikter att ge praktiska resultat på kort sikt för det dagliga polissamarbetet och ökad säkerhet för EU-medborgarna.

Ordförandeskapet anser att dessa praktiska resultat skulle sända en stark signal om den betydelse och vikt man fäster vid gränsöverskridande samarbete, och därmed visa att praktiskt samarbete är möjligt och faktiskt sker, om än bara delvis. Det innebär inte att vi inte måste fortsätta att sträva efter ett ännu närmare polissamarbete, framför allt genom de olika delarna i kommissionens förslag.

Förhoppningen är dock att detta kan ske utifrån de resultat som nåtts hittills och de resultat som nås tack vare Prümbeslutets genomförande.

  Sarah Ludford (ALDE). - (EN) Herr talman! Kan rådet följaktligen bekräfta att diskussionerna i rådet om både principen om tillgänglighet och polissamarbete har skjutits upp? Ni har erkänt att Prümfördraget är mindre ambitiöst än de båda andra förslagen, så har ni skjutit upp diskussionerna? Hur kan rådet fortsätta att lagstifta om saker som inkräktar på människors privatliv, men inte ta itu med polissamarbetet? Ett av hindren på detta område är naturligtvis att det saknas en övergripande ram för uppgiftsskydd. Det tyska ordförandeskapet lovade oss att ett sådant instrument skulle antas i år. Agerar det portugisiska ordförandeskap aktivt för att se till att framsteg görs på detta område, och vilka är de huvudsakliga hindren i det här sammanhanget? Rådet och medlemsstaterna måste driva på det praktiska samarbetet om polisfrågor inom en strikt ram för uppgiftsskydd.

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Det portugisiska ordförandeskapet agerar ambitiöst, men också realistiskt, inom detta område. När vi bedömer de åtgärder som vidtagits eller som vi planerar att vidta ser vi alltid på utgångspunkten och vårt slutmål. I det här fallet, i frågan om polissamarbete, anser jag faktiskt att vi har gjort anmärkningsvärda och betydande framsteg jämfört med utgångspunkten. Många hade kanske velat se fler framsteg, men åtgärder har vidtagits och vidtas om medlemsstaterna så önskar.

Det portugisiska ordförandeskapet kommer därför att stödja, utveckla och genomföra de åtgärder som man enats om och som vi anser utgör konkreta framsteg i polissamarbetet jämfört med den tidigare situationen.

  Talmannen. –

Fråga nr 9 från Dimitrios Papadimoulis (H-0536/07)

Angående: Den ekumeniska karaktären hos patriarkatet i Istanbul

Jag vill ta upp ett antal händelser som visar de turkiska myndigheternas försök att ifrågasätta den ekumeniska karaktären hos patriarkatet i Istanbul. Landets utrikesminister har i uttalanden uttryckligen uteslutit möjligheten att den turkiska regeringen kommer att erkänna patriarkatet i Istanbul som ekumeniskt. Vidare har turkiska dignitärer förbjudits att närvara vid en mottagning som patriarkatet i Istanbul gav, eftersom patriarken i inbjudan kallades ekumenisk. I Turkiets nya säkerhetsdoktrin heter det dessutom att alla försök att höja patriarkatets nuvarande status ska förhindras. Slutligen vill jag nämna den högsta turkiska kassationsdomstolens dom av den 26 juni 2007, där det slås fast att patriarkatet saknar ekumenisk status och att patriarken är överhuvud för den grekisk-ortodoxa gemenskapen i Istanbul.

Är de turkiska myndigheternas hållning gentemot patriarkatet i Istanbul förenlig med de politiska Köpenhamnskriterierna och med de åtaganden som Turkiet gjort på vägen mot anslutning? Vilka omedelbara åtgärder tänker rådet vidta gentemot de turkiska myndigheterna?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Rådet har flera gånger understrukit den vikt det fäster vid religionsfriheten i Turkiet. Religiösa minoriteter och befolkningsgrupper drabbas fortfarande av problem förknippade med status som juridisk person, äganderättigheter, skolor, intern förvaltning och utbildning, uppehålls- och arbetstillstånd för turkiska och icke-turkiska präster samt möjligheten för utländska präster att väljas till ledare för sina trossamfund.

De specifika problemen för det ortodoxa patriarkatet, i synnerhet användningen av den kyrkliga titeln ekumenisk patriark, måste också ses mot den bakgrunden. Denna situation får inte påverka de rättigheter som garanteras genom Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Religionsfriheten är ett grundläggande område där konkreta framsteg nu krävs. Särskilda åtgärder krävs också för att anta och genomföra lämplig lagstiftning i enlighet med den ovannämnda europeiska konventionen och den rättspraxis som Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) tillämpar.

Mer specifikt så är en av de kortsiktiga prioriteringarna för förbindelserna mellan EU och Turkiet antagandet av lagstiftning som uppfyller relevanta europeiska normer och som gör det möjligt att hantera de svårigheter som drabbar minoriteter och icke-muslimska trossamfund. En social tolerans måste också utvecklas.

Mot denna bakgrund kan jag försäkra ledamoten om att frågan om religionsfrihet kommer att fortsätta att övervakas noggrant inom ramen för anslutningsförhandlingarna om kapitel 23 – domstolsväsende och grundläggande rättigheter – och den pågående reformprocessen i Turkiet. Frågan kommer att behandlas på alla nivåer när så behövs, såsom skedde vid den senaste ministertrojkan mellan EU och Turkiet i Ankara den 4 juni.

  Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL). – (EL) Herr talman, herr rådsordförande! Under de två och en halv minuter som ni har talat har ni bekräftat det problem som jag uppmärksammade er på i min fråga, men ni har inte intagit en tydlig ståndpunkt.

Den 22 augusti uttalade sig kommissionsledamot Olli Rehn på kommissionens vägnar och sa då att patriarken och patriarkatet fritt måste kunna använda den kyrkliga titeln ekumenisk. Han tillade att Turkiet måste se till att icke-muslimska trossamfund kan få rättslig status.

Delar rådet kommissionens klara ståndpunkt? Om så är fallet, varför säger ni inte det tydligt? Om så inte är fallet, vilka är skälen? Vem har tystat er?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Herr Papadimoulis! Jag anser att ordförandeskapet och rådet har varit tydliga, krävande och beslutsamma när det gäller de människorättsliga frågorna i våra förbindelser med Turkiet, både nu och tidigare, precis som vi kommer att vara även i framtiden. Jag menar därför att det kan vara olämpligt att ge uttryck för tvivel, reservationer eller skepsis i den här frågan.

Vi kommer att hålla fast vid vår ståndpunkt i samtalen med Turkiet, särskilt under förhandlingarna om Turkiets anslutning till EU.

  Bernd Posselt (PPE-DE). − (DE) Vi har diskuterat den här frågan många gånger tidigare under frågestunden, och jag vill fråga när Turkiets religionslag faktiskt kommer att antas. Vi fick försäkringar om det för över tio år sedan och ingenting har hänt. Det här är en mycket specifik fråga som inte bara berör Turkiets anslutningsförhandlingar utan också landets uppfyllande av de politiska Köpenhamnskriterierna. Staten har inte rätt att lägga sig i en kyrkas interna angelägenheter och godtyckligt beröva den dess rättsliga status.

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Som ledamoten vet sker varje år ett slags översyn av Turkiets framsteg på sin väg mot EU-anslutning. Den här översynen, eller inventeringen, av processen sker under årets andra hälft och omfattar en analys av och en diskussion om samtliga dessa frågor med utgångspunkt från kommissionens rapporter.

En översyn kommer att ske även i år under det portugisiska ordförandeskapet, och rådet får då ett lämpligt tillfälle, och ett korrekt tillfälle, att diskutera de här frågorna och det kommer rådet att göra.

  Talmannen. – Eftersom frågeställaren är frånvarande utgår fråga nr 10.

Fråga nr 11 från Mairead McGuinness (H-0540/07)

Angående: Resultaten från toppmötet mellan EU och Brasilien

Vad anser rådet om resultaten från toppmötet mellan EU och Brasilien den 4 juli 2007, särskilt när det gäller ekonomiska frågor och handelsförbindelser?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Som ni vet hölls toppmötet mellan EU och Brasilien den 4 juli i Lissabon i syfte att inleda ett bilateralt strategiskt partnerskap för att stärka samarbetet mellan de båda parterna inom en rad olika områden av gemensamt intresse.

En gemensam förklaring antogs som omfattade olika områden där våra bilaterala förbindelser bör förstärkas, och man enades om att partnerskapet med Brasilien ska vara aktivt och långsiktigt. EU och Brasilien utarbetade gemensamt en handlingsplan med praktiska, gemensamma och samordnade förslag om frågor som kommer att underlätta utformningen av en gemensam agenda.

Den intressanta diskussionen omfattade bilaterala förbindelser mellan EU och Brasilien, regionala frågor, särskilt utvecklingen i Europa och Latinamerika, men också globala frågor som utvecklingsagendan från Doha, verklig multilateralism, klimatförändringen, kampen mot fattigdom och social utslagning samt energifrågor.

Beträffande handelsförbindelserna så fördes en intressant diskussion, även om toppmötet i Lissabon inte var rätt forum för tekniska förhandlingar. Kommissionsledamot Peter Mandelson, som ansvarar för handelsfrågor, upprepade att strävan efter att nå konkreta resultat i Doharundan var och kommer att förbli en prioriterad fråga för EU.

Trots det nedslående resultatet av G4-gruppens senaste möte i Potsdam fortsatte samtalen i Genève, och ingen ville gå miste om möjligheten att nå en ambitiös, balanserad och bred överenskommelse.

Brasilien menade att avståndet mellan de båda förhandlingspositionerna inte var så stort och att en överenskommelse skulle kunna nås genom fortsatta diskussioner och närmare samordning. Båda parter var eniga om att det skulle bli lättare att ingå ett avtal mellan EU och Mercosur om en överenskommelse kunde nås i Doha.

När det gäller klimatförändringen och energifrågan menade båda parter att den internationella konferensen om biobränslen, som hölls i Bryssel den 5–6 juli, var ett steg i rätt riktning för att dämpa de kritiska röster som hävdar att användningen av biobränslen är skadlig.

I anslutning till detta tog kommissionens ordförande José Manuel Barroso upp tre viktiga frågor, nämligen fastställande av gemensamma tekniska standarder för en hållbar internationell marknad för biobränslen, biobränslen som en metod att minska växthusgasutsläppen samt strävan efter en tryggad livsmedelsförsörjning.

President Luiz Inácio Lula da Silva i sin tur kopplade debatten om klimatförändringen till utsläppsminskningar och hävdade att den kombinerade energistrategi som Brasilien har tillämpat under de senaste tjugo åren har visat sig mer miljövänlig än EU:s högteknologiska motorer. Han tillbakavisade även påståendena om att Amazonas och livsmedelstryggheten hotas.

  Mairead McGuinness (PPE-DE). - (EN) Tack så mycket för den uttömmande sammanfattningen av de olika intressen som diskuterades. Jordbruket hörde naturligtvis till dem, men jag undrar om den kontroversiella frågan om nötköttsexporterna från Brasilien till EU togs upp, och den oro som råder när det gäller kvaliteten på dessa exporter, och om de två parterna intar samma ståndpunkt när det gäller WTO och Doharundan? Togs problemet med dubbla måttstockar upp – de högre standarder som råder inom EU jämfört med andra länder, särskilt Brasilien i detta fall – under diskussionerna?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Toppmötet var, precis som nämndes här, ett initiativ av det portugisiska ordförandeskapet. Det var det första toppmötet med Brasilien och vi hoppas att det ska leda till att strategiska förbindelser byggs upp med det landet.

Det här var ett första initiativ. Syftet var att identifiera de områden och sektorer där vi skulle vilja utveckla närmare förbindelser med Brasilien. Ekonomiska frågor togs upp, men som ni förstår diskuterades de i ett mer allmänt och strategiskt sammanhang, med särskild inriktning på frågor som är aktuella i samtalen inom ramen för Dohaförhandlingarna.

Givetvis måste mer specifika frågor tas upp på en mer teknisk och lämplig nivå. Under tiden diskuterades handelsfrågor i allmänhet och EU:s och Brasiliens frågeställningar kring dessa med stor öppenhet och uppriktighet. Båda parter uttryckte sina synpunkter och förhoppningar om ett framgångsrikt slutförande av Dohaförhandlingarna.

  Jim Allister (NI). - (EN) Jag uppfattar det svaret på Mairead McGuinness fråga som ett nej och som att ni inte brydde er om att pressa de brasilianska myndigheterna när det gäller de beklagliga hälsostandarderna för landets nötköttsexporter och den fullständiga avsaknaden av spårbarhet för deras kreatursbesättningar.

Det kommer att bli en stor besvikelse för jordbruks- och konsumentintressenterna inom EU att ni, när ni hade möjligheten, inte lyckades driva på denna mycket viktiga fråga.

När kommer rådet att inse vilka hälsokonsekvenser detta får för EU:s medborgare och utöva påtryckningar på Brasilien så att landet vidtar åtgärder för en verklig spårbarhet för sina kreatursbesättningar?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Nu när det portugisiska ordförandeskapet har tagit detta initiativ anser jag att det finns alla förutsättningar för en öppen och uppriktig diskussion med Brasilien om alla frågor som kan störa våra bilaterala förbindelser, men även om alla frågor som kan utveckla och stärka dessa förbindelser.

I de frågor där EU och Brasilien eventuellt har olika åsikter anser jag dessutom att toppmötet och det portugisiska ordförandeskapets initiativ är ett ytterst användbart verktyg för att inleda och bredda den uppriktiga diskussion som krävs i de frågor där de båda parternas åsikter eventuellt skiljer sig åt.

  Talmannen. –

Fråga nr 12 från Marianne Mikko (H-0542/07)

Angående: EU:s hjälp till Estland i samband med fiskeavtalen med Ryssland beträffande sjön Peipsi

Rådet känner säkert till att 126 kilometer av gränsen mellan EU och Ryssland sträcker sig längs sjön Peipsi. Sjöns känsliga ekosystem och fiskbestånd skyddas genom bilaterala avtal mellan Estland och Ryssland. Det finns dock alltfler tecken på att fiskbestånden hotas på grund av att Ryssland inte följer avtalen.

På den ryska sidan används bland annat snurrevad nästan året runt, istället för under en mycket begränsad period som man kommit överens om. Utbudet på marknaderna i Ryssland ger tillförlitliga bevis för att de ryska officiella åtgärderna inte räcker till för att skydda fiskar av olika slag, från sjön Peipsi, som inte uppfyller storlekskraven.

Ryssland har kommit med en mängd förevändningar för att förhala förhandlingarna för höstsäsongen 2007.

Vilka åtgärder avser rådet att vidta för att hjälpa EU-medlemsstaten Estland i förhandlingarna mellan vad som i grunden är EU och Ryssland om fiskekvoter och hanteringen av dessa i framtiden?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Som svar på ledamotens fråga om förhandlingarna mellan EU och Ryssland om kvoter och deras förvaltning i framtiden vill rådet understryka att även om den gemensamma fiskeripolitiken specifikt omfattar bevarande, förvaltning och utnyttjande av levande akvatiska resurser så definieras i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken ”levande akvatiska resurser” som ”tillgängliga och åtkomliga levande marina akvatiska arter, inklusive anadroma och katadroma arter under deras marina liv”.

Den 28 juli 2006 ingick dessutom Europeiska gemenskapen och Ryska federationens regering ett bilateralt avtal om samarbete om fisket och om bevarande av marina levande tillgångar i Östersjön. Avtalet ska undertecknas och träda i kraft inom kort, så snart Ryssland har slutfört sina interna förfaranden inför undertecknandet.

Avtalet omfattar alla vatten i Östersjön och dess sund, men inte inre vatten. Trots det geografiska område som omfattas av avtalet anges i artikel 13 att parterna får komma överens om att utvidga samarbetet om förvaltning av anadroma och katadroma arter, dock inte arter som lever hela sitt liv i inre vatten.

Så som gemenskapslagstiftningen ser ut nu kan rådet bara rekommendera att ledamoten vänder sig till kommissionen med sin fråga, så att den kan tas upp inom ramen för det bilaterala avtalet mellan EG och Rysslands regering, så snart detta avtal träder i kraft.

  Marianne Mikko (PSE). - (ET) Jag är inte helt nöjd med svaret om sjön Peipsi. Denna sjö är EU:s tredje största sjö och den enda där yrkesmässigt fiske bedrivs. Den är inte ett inre vatten i Estland utan en sjö som utgör en gräns mot ett tredjeland, nämligen Ryssland. När det gäller försiktigt utnyttjande av fiskbestånden gör EU-medlemsstaten Estland allt som står i dess makt för att säkra bevarandet av bestånden i Peipsi, men det kan man inte säga om Ryssland.

Jag skulle ändå vilja fråga rådsordföranden hur rådet anser att Ryssland kan påverkas att värna om Peipsis fiskbestånd på samma sätt som Estland gör? Vilket slags eget ansvar kan ni föreslå här i dag som EU:s ordförande? Ni nämnde kommissionen, men det svar ni gav gällde snarare sjöar. Peipsi är en gränssjö med mycket specifika förutsättningar, inte ett inre vatten.

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Ledamoten håller fast vid sin fråga och tyvärr måste även jag hålla fast vid mitt svar. Jag rekommenderar ledamoten att vända sig till kommissionen med sin fråga, som jag sa i slutet av mitt förra anförande.

  Talmannen. –

Fråga nr 13 från Brian Crowley (H-0547/07)

Angående: Förbindelserna mellan EU och Bosnien

Kan rådet göra ett uttalande med en uppdaterad bedömning av hur de politiska relationerna mellan EU och Bosnien ser ut i dagsläget?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Det politiska läget i Bosnien och Hercegovina befinner sig i en mycket känslig fas.

Internationella brottmålsdomstolens dom i det mål som Bosnien och Hercegovina inledde i slutet av februari mot Serbien och Montenegro om tillämpningen av konventionen om folkmord blottlade den antagonism som i viss mån tycktes ha dämpats efter inrättandet av ministerrådet den 9 februari.

EU har talat om för de bosniska myndigheterna att man fruktar att det politiska klimatet kommer att försämras, att den nationella retoriken ska återkomma och att bristen på politisk vilja att nå en överenskommelse kommer att äventyra reformprocessen. Bosnien och Hercegovina måste fungera effektivt som ett gemensamt ekonomiskt och administrativt område för att säkra framsteg för sina invånare och en utveckling i riktning mot EU-medlemskap.

När det gäller förbindelserna med EU och stabiliserings- och associeringsprocessen avslutades de tekniska samtalen om stabiliserings- och associeringsavtalet i december, efter det att samtliga medlemsstater gett sitt fulla stöd åt resultatet av de tekniska förhandlingarna om detta avtal den 3 maj. Samtalen om stabiliserings- och associeringsavtalen har inte kunnat slutföras på grund av bristen på konkreta framsteg i reformen av polisväsendet.

Miroslav Lajčak, som nyligen utnämnts till hög representant/EU:s särskilde representant och som tillträdde sin post i början av juli, har redovisat sina inledande och omedelbara prioriteringar. Dessa överensstämmer med prioriteringarna för styrgruppen för det fredsgenomförande rådet och Europeiska unionens råd och handlar om att skapa ett konstruktivt politiskt klimat och omstrukturera polisväsendet. I det avseendet är den höge representanten/EU:s särskilde representant säker på att framsteg kan nås i slutet av den här månaden.

  Brian Crowley (UEN). - (EN) Jag vill tacka rådsordföranden för hans svar. I stället för att gå igenom varje enskild fråga vill jag koncentrera mig på polisreformen, eftersom det är den mest brådskande frågan just nu. Har rådet utarbetat några förslag om att sätta ihop en grupp av neutrala aktörer där man sammanför företrädare för de olika traditionerna i Bosnien och Hercegovina för att de ska kunna enas om gemensamma normer eller en kodex för hur polisväsendet bör fungera? Detta finns redan på gränsskyddsområdet, men inte för polisväsendet.

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Tack för er fråga, ert förslag och er ståndpunkt. Vi emotser givetvis ivrigt och med stort intresse de förslag som den nya särskilde representanten kommer att lägga fram om reformen av polisväsendet i Bosnien och Hercegovina inom ramen för kapitlet om polissamarbete. Om förslagen läggs fram som ett ärende som den särskilde representanten tar upp med rådet och som en lösning eller ett råd från den höge representanten – som arbetar direkt med det här fallet som är avgörande för Bosnien och Hercegovinas stabilitet som ni så riktigt påpekade, om ett sådant förslag utformas och läggs fram för oss så kommer rådet givetvis att beakta det.

Vi anser att alla råd, medel och förslag som konkret kan bidra till att nå det slutliga och grundläggande målet, nämligen stabilitet och framsteg i Bosnien och Hercegovina, måste beaktas.

  Talmannen. − Frågorna 14–16 har dragits tillbaka.

  Talmannen. − Eftersom frågeställaren är frånvarande utgår fråga nr 17.

Fråga nr 18 från Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (H-0559/07)

Angående: Europeiska revisionsrätten

Maastrichtfördraget från 1992 innebar en genomgripande förändring av EU:s institutionella ram genom att Europeiska revisionsrätten införlivades i den (artikel 7 i fördraget). Genom att upphöja revisionsrätten till en av EU:s grundläggande institutioner visade unionen att den lade vikt vid insyn och vid behovet av att effektivisera sin verksamhet.

I fördraget om upprättande av en konstitution för Europa⁽¹⁾ ändrades den institutionella ramen och revisionsrätten plockades ur den för att i stället placeras i Del IV, Avdelning II i fördraget ”Övriga EU-institutioner och rådgivande organ”.

Det återupptagna arbetet med ett nytt fördrag omfattar inga planer på att ändra den institutionella ramen, vilket innebär att ställningen för EU-institutionernas externa revisionsorgan försämras. Unionen bör utöka sin ansvarsskyldighet inför medborgarna. Kan rådet med beaktande av detta ange varför det beslutat att försämra revisionsrättens ställning?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Denna fråga är nog den som kommer att besvaras snabbast under det här sammanträdet, eftersom det faktiskt inte är rådets sak att kommentera det arbete med att reformera fördragen som pågår inom regeringskonferensen, som inleddes den 23 juli 2007, som vi alla känner till.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE). – (PL) Herr talman! I mina ögon är detta i allra högsta grad en fråga för rådet, särskilt eftersom vi för närvarande diskuterar ett nytt fördrag som kommer att revolutionera det nya EU och inkludera revisionsrätten bland ”unionens övriga institutioner och dess rådgivande organ”. Därmed nedgraderas denna institution när det gäller medborgarnas syn på den.

Revisionsrättens kontrollfunktion omfattar inte bara kostnadskontroll och kontroll av att våra gemensamma medel – EU:s allmänna medel – har tilldelats korrekt. Revisionsrätten är också den institution som övervakar budgetdisciplinen i EU, även inom rådet, parlamentet och kommissionen, och dess rekommendationer och bedömningar hjälper oss alla i vårt arbete. Revisionsrättens starka ställning måste vara klar och tydlig för alla EU-medborgare, då det också är denna institution som bekräftar medborgarnas förtroende för EU som helhet.

Om ni inte anser att det här är en fråga för rådet så vill jag gärna veta vem det är en fråga för. Rådets befogenheter – liksom befogenheterna för det arbete som för närvarande utförs – innefattar också frågan om att placera revisionsrätten på sin rätta plats. Och jag anser att rätta platsen är där EU:s viktigaste institutioner finns (jag talar om det nya fördrag som vi håller på att utarbeta).

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Jag har givetvis noterat era farhågor och synpunkter, men jag är här som företrädare för rådet. Rådet i sig har inga befogenheter att yttra sig om regeringskonferensen, där medlemsstaterna sitter kring ett bord och diskuterar vissa frågor just i egenskap av medlemsstater, det vill säga oberoende suveräna stater som agerar helt oberoende som medlemsstater. Rådet har alltså inga befogenheter att yttra sig i den här frågan. Regeringskonferensen har däremot sina egna organ och strukturer och sitt eget ordförandeskap, och om ni vill så kommer givetvis alla förslag, kritiska synpunkter och råd som ni eventuellt vill ge avseende regeringskonferensens arbete att beaktas. Men Europeiska unionens råd har som jag sa inte rätt att yttra sig om regeringskonferensens arbete, med tanke på konferensens rättsliga ställning.

  Talmannen. – Eftersom frågeställarna är frånvarande utgår frågorna 19 och 20.

Fråga nr 21 från Marian Harkin (H-0566/07)

Angående: Åtskillnad mellan Schengenländer och icke Schengenländer

Både Irlands premiärminister Bertie Ahern och Storbritanniens premiärminister Gordon Brown har uttalat sig om att båda länderna behöver få ett slut på åtskillnaden mellan Schengenländer och icke Schengenländer. Kan rådet mot bakgrund av det portugisiska ordförandeskapets prioriteringar i fråga om Schengen kommentera hur man innan ordförandeskapets slut avser att avskaffa ytterligare gränskontroller och förbättra samarbetet mellan Schengenländer och icke Schengenländer?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Vid rådets möte den 12–13 juni 2007 bad rådet det portugisiska ordförandeskapet att hålla fast vid tidsplanen för besöken för att utvärdera Schengens informationssystem. Avsikten är att man senast i november 2007 ska kunna anta de beslut som avses i artikel 3.2 i 2003 års anslutningsakt för de medlemsstater som anslöt sig till EU 2004. Dessa länder har tid på sig fram till slutet av december 2007 att avsluta gränskontrollerna vid inre landgränser och vid sjögränser, och fram till mars 2008 för luftgränser, senast, så snart alla villkor är uppfyllda. Beträffande Irland och Storbritannien anges i artikel 4 i protokoll 2 till Amsterdamfördraget, genom vilket Schengenregelverket införlivas med EU, att Irland och Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland, som inte är bundna av Schengenregelverket, när som helst får begära att vissa eller samtliga bestämmelser i detta regelverk ska tillämpas på dem. Dessa medlemsstater har hittills inte begärt att få tillämpa Schengenregelverkets bestämmelser när det gäller avskaffande av personkontroller vid de inre gränserna. Eftersom Irland och Storbritannien inte har kommit med någon sådan begäran är det inte mycket rådets ordförandeskap kan göra åt saken.

  Marian Harkin (ALDE). - (EN) Tack för ert svar. Både den brittiske premiärministern Gordon Brown och den irländske premiärministern Bertie Ahern har gjort uttalanden om att det är nödvändigt att avskaffa åtskillnaden mellan Schengen och icke-Schengen. I ert svar förklarar ni emellertid att ingen formell begäran har mottagits från något av länderna. Har någon informell begäran eller inofficiella närmanden gjorts av antingen Storbritannien eller Irland i denna fråga, och skulle ni kunna tala om för mig hur det kan vara möjligt att bara tillämpa en del av Schengenregelverket, och inte hela?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Jag har ingenting att tillägga i den här frågan utöver vad jag redan har sagt i mitt första svar. Givetvis har Schengenavtalet sina egna bestämmelser och artiklar om avtalets tillämpning och tillämpningsområde, och dessa måste vi följa.

  Talmannen. –

Fråga nr 22 från Proinsias De Rossa (H-0568/07)

Angående: Inrättande av en underkommitté EU–Israel för mänskliga rättigheter

I november 2005 inrättade underkommittén EU–Israel för politisk dialog och samarbete en arbetsgrupp EU–Israel för mänskliga rättigheter.

Kommer rådet att ta under övervägande att uppgradera arbetsgruppen EU–Israel till en underkommitté för mänskliga rättigheter som kommer att mötas mer regelbundet än arbetsgruppen (som fram till februari 2007 bara sammanträtt två gånger) och som regelbundet och systematiskt kan samråda med det civila samhället i Israel, de ockuperade palestinska områdena och EU för att bedöma situationen när det gäller mänskliga rättigheter i Israel och de ockuperade palestinska områdena?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande (PT). – Arbetsgruppen EU–Israel för mänskliga rättigheter, som inrättades vid sammanträdet i underkommittén EU–Israel för politisk dialog och samarbete den 21 november 2005, är den plattform som möjliggör en regelbunden, systematisk och fördjupad analys och ger båda parter en möjlighet att diskutera människorättsfrågor, på det sätt som ledamoten och även rådet önskar.

Mänskliga rättigheter är dessutom ett återkommande tema på alla nivåer i de löpande politiska kontakterna mellan EU och Israel. Civila samhällsorganisationer bidrar redan till detta utbyte, som ledamoten nämner i sin fråga.

  Proinsias De Rossa (PSE). - (EN) Det var uppriktigt sagt inget svar. Jag undrade om arbetsgruppen, som bara har sammanträtt två gånger sedan 2005, kommer att uppgraderas till en underkommitté för mänskliga rättigheter.

Det står klart att det har förekommit ständiga kränkningar av palestiniernas mänskliga rättigheter under Israels 40-åriga ockupation av de palestinska områdena.

Jag undrar vilken inställning rådet har till att uppgradera arbetsgruppen för mänskliga rättigheter till en underkommitté, som skulle sammanträda regelbundet och utöva påtryckningar på de israeliska myndigheterna så att landet uppfyller de människorättsliga normerna, som vi alla förväntar oss att civiliserade samhällen och demokratier ska göra.

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Jag vill säga till ledamoten att respekten för och skyddet av de mänskliga rättigheterna, som jag sa, är ett återkommande tema i dialogen mellan EU och tredjeländer.

Det är en av de frågor som rådet anser vara mycket viktiga och en fråga som rådets olika ordförandeskap ständigt och fortlöpande fäster stor vikt vid, och det gäller också det portugisiska ordförandeskapet. Portugal fäster särskild vikt vid de mänskliga rättigheterna, av sina egna, historiska skäl. Senast i går sa jag till några av Europaparlamentets ledamöter att eftersom Portugal var en diktatur fram till 1974 så är vi särskilt känsliga för alla frågor som rör demokratin, rättsstaten och de mänskliga rättigheterna. De här frågorna är hjärtefrågor för oss och återkommer därför i vår dialog med tredjeländer, även med Israel. Vi kommer alltid att ta upp de här frågorna i vår regelbundna dialog med de israeliska myndigheterna.

  Talmannen. –

Fråga nr 23 från Johan Van Hecke (H-0572/07)

Angående: Situationen i Zimbabwe

Den politiska och ekonomiska situationen i Zimbabwe lär ha antagit livshotande proportioner. Polisen har arresterat mer än 1 300 butiksägare och företagsledare som vägrat att halvera priset på sina produkter, vilket president Mugabes regering beordrat. Prishalveringen ledde till panikköp hos stora butikskedjor. Grundläggande livsmedel som socker, matolja och bröd går endast att uppbringa på den svarta marknaden. Bensinstationer har sinat. Enligt ögonvittnen har anhängare av regeringspartiet plundrat flera butiker. Inflationen, som är den högsta i världen, är följden av ett oupphörligt tryckande av pengar som regeringen betalar tjänstemän, poliser och soldater med. Enligt oppositionspartiet MDB försöker regeringen att försäkra sig om de fattigas röster, nio månader före presidentvalet. Anhängare till regeringspartiet Zanu-PF lär ha avvisat en inbjudan från den sydafrikanska presidenten Mbeki om att komma till Pretoria.

Vad är rådets ståndpunkt? Kommer rådet att uppmana regeringen att ta större ansvar i denna krissituation?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Rådet följer redan det kritiska politiska och ekonomiska läget i Zimbabwe på nära håll. Rådet diskuterade denna fråga vid sitt möte den 23 april 2007 och fick ytterligare information om problemet vid sitt möte den 22 juli, alldeles nyligen alltså.

Rådets strategi har varit allmänt känd alltsedan de restriktiva åtgärderna infördes. År 2002 beslutade rådet att införa restriktiva åtgärder mot Zimbabwes ledare. Rådet uppgav att så länge kränkningarna av de mänskliga rättigheterna fortsätter så kommer man anse det nödvändigt att behålla de restriktiva åtgärderna mot Zimbabwes regering och mot de personer som bär ansvaret för dessa kränkningar och hindrar åsiktsfriheten, föreningsfriheten och friheten att delta i fredliga sammankomster. Rådet uppgav dessutom att åtgärderna skulle hävas först när förutsättningar finns att garantera respekten för de mänskliga rättigheterna, de demokratiska principerna och rättsstatsprincipen.

Som svar på de senaste våldshandlingarna och människorättskränkningarna beslutade rådet den 23 april att utöka förteckningen över personer som omfattas av viseringsförbud. Sedan de restriktiva åtgärderna infördes har rådet försökt engagera Afrikas multilaterala institutioner. Rådet har systematiskt tagit upp Zimbabwe vid alla ministermöten som anordnats med Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC) ända sedan åtgärderna infördes. EU har också diskuterat Zimbabwe med FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna.

Rådet hyllade särskilt SADC:s initiativ och det mandat som getts åt president Thabo Mbeki att underlätta dialogen mellan oppositionen och regeringen, liksom utnämningen av Jakaya Mrisho Kikwete till ordförande för SADC:s organ. Rådet ser fram emot de första resultaten av dessa afrikanska initiativ och kommer vid behov att se över sin ståndpunkt med utgångspunkt från dem.

  Johan Van Hecke (ALDE). – (NL) Herr talman! Läget i Zimbabwe blir allt mer hopplöst, milt sagt. Tyvärr är det internationella samfundet, inklusive EU, hjälplösa åskådare.

Jag vill ställa en kort följdfråga till rådet, eftersom det portugisiska ordförandeskapet anordnar ett toppmöte mellan EU och Afrika i Lissabon den 8–9 december. Detta har varit omöjligt de senaste åren, då man inte har kunnat enas om huruvida president Robert Mugabe ska bjudas in eller inte. Min fråga är mycket rak och jag förväntar mig ett lika rakt svar: Kommer ordförandeskapet att bjuda in Robert Mugabe till Lissabon i december? För det andra: På vilket sätt hoppas rådet kunna ta upp läget i Zimbabwe under toppmötet?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Som jag sa har EU följt läget i Zimbabwe på nära håll och har vidtagit de åtgärder som det anser lämpligast mot den bakgrunden. Samtidigt har Europeiska rådet i sina slutsatser från rådets möten gjort klart att det är strategiskt viktigt för EU att upprätthålla en global, övergripande och detaljerad dialog med Afrika som helhet.

Det är detta mandat, som vi får av Europeiska rådet, som avspeglar intresset och engagemanget för denna globala dialog som vi måste föra med de afrikanska länderna. Vi har nämligen mycket att diskutera och att samarbeta kring med Afrika. Det är utifrån det målet och den avsikten som det portugisiska ordförandeskapet är fast beslutet att genomföra det andra toppmötet mellan EU och Afrika i Lissabon i december. Vi är övertygade om att toppmötet ligger i vårt intresse, i de övriga medlemsstaternas intresse, i EU:s intresse och även i Afrikas intresse.

Med Afrika måste vi diskutera immigration, ekonomi, handel, energi, klimatet och givetvis också mänskliga rättigheter och goda styrelseformer, ämnen som vi redan har diskuterat och som vi också debatterade och diskuterade vid det första toppmötet, som hölls i Kairo år 2000 under Portugals förra ordförandeskap.

Det är ett mål som vi har ställt upp för vårt ordförandeskap och som vi tänker fortsätta att sträva mot i nära samarbete med våra partner, både inom EU men också i Afrika.

  Talmannen. –

Fråga nr 24 från Danutė Budreikaitė (H-0575/07)

Angående: Naturgasledning i Östersjön

Under Tysklands ordförandeskap för rådet förklarade dess företrädare att ”Nord Stream” är ett projekt som drivs av privata företag och som EU inte har något inflytande över.

Den 15 juli 2007 förklarade Tysklands utrikesminister Frank-Walter Steinmeier i en intervju i litauisk tv att ”Nord Stream” varken är ett tyskt eller ryskt projekt utan ett transeuropeiskt projekt. EU skulle motsätta sig det här projektet om det skadade Litauens energipolitiska och ekologiska intressen.

Vilken hållning har det portugisiska ordförandeskapet i den här frågan? Är ”Nord Stream” ett privat projekt eller ett EU-projekt? Vilken ställning kommer det att ha i EU:s kommande gemensamma energipolitik?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) När det gäller de punkter som ledamoten tar upp och den första frågan vill rådet påpeka att det inte yttrar sig om uppgifter i medierna.

För det andra och som svar på fråga nummer två vill rådet påminna ledamoten om att Nord Stream är ett privat projekt som drivs av samriskföretaget Nord Stream AG. Som rådet uppgav i sitt svar på den muntliga frågan H-0121/07 från Nils Lundgren om den rysk-tyska gasledningen i Östersjön har byggandet av en gasledning mellan Ryssland och Tyskland genom Östersjön förklarats vara ett projekt av europeiskt intresse, vilket skedde genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1364/2006/EG. För en närmare redogörelse för detta hänvisar rådet ledamoten till svaret på den frågan.

När det gäller den tredje frågan vill rådet påpeka att byggandet av en ny gasledning i norra Europa med den aktuella sträckningen är förenligt med målen för EU:s energipolitik för att förbättra gemenskapens försörjningstrygghet. En effektiv spridning av energiresurser och transportvägar nämndes i Europeiska rådets handlingsplan från mars 2007 som ett av flera möjliga sätt att förbättra försörjningstryggheten. Gemenskapens regelverk, och särskilt gemenskapens miljölagstiftning, kommer vid behov alltid att tillämpas i sin helhet på de delar av gasledningen som byggs inom EU-medlemsstaternas territorier.

  Danutė Budreikaitė (ALDE). – (LT) Jag tycker att det är svårt att förstå om det är ett privat projekt eller ett EU-projekt. Gasledningen läggs i Östersjön och det är inte bara två utan flera länder som ligger nära den. Det finns en stor risk för att vapen som ligger på havets botten dras upp. Projektet har knappt sjösatts och ändå har Ryssland och Tyskland redan ändrat sträckningen.

Jag vill betona att det är svårt att förstå nu vems projekt det är. Är det ett privat projekt eller ett EU-projekt? Gasledningen läggs i Östersjön och det är inte bara två utan flera länder som ligger nära den. Det finns en stor risk för att vapen som ligger på havets botten dras upp. Projektet har knappt sjösatts och ändå har Ryssland och Tyskland redan ändrat sträckningen eftersom man upptäckte att det fanns mängder av vapen från andra världskriget i vattnen nära Danmark, Finland, Estland och Sverige. Kan det betraktas som ett privat projekt om det inte bara ger upphov till ett problem med energiförsörjningen, det vill säga ett problem med gasförsörjningen, för närliggande länder utan också ett miljöproblem i Östersjön?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Jag har inte mycket att tillägga som svar på denna fråga utöver vad jag redan sagt i mitt första svar, det vill säga att särskilt upprepa vårt löfte att gemenskapens regelverk kommer att tillämpas fullt ut vid behov, och alltid när det handlar om miljöfrågor. Jag hoppas därför att vi med vårt uttalande dämpar och bemöter den oro som ledamoten uttryckt.

  Talmannen. –

Fråga nr 25 från Luisa Morgantini (H-0576/07)

Angående: Mordechai Vanunu dömd till sex månaders fängelse

Mordechai Vanunu, pacifist sedan mer än 20 år tillbaka och f.d. kärntekniker, dömdes den 2 juli 2007 i domstolen i Jerusalem till sex månaders fängelse på grund av att han, enligt de israeliska myndigheterna, inte efterlevt ett förvaltningsbeslut som begränsade hans åsikts- och rörelsefrihet.

Vanunu greps i Rom och överfördes till Israel, där han fängslades och anklagades för högförräderi för att han talat med Sunday Times om Israels kärnvapenarsenal. Domen avkunnades inom stängda dörrar och Vanunu dömdes till 18 års fängelse, varav 11 i total isolering. När han kom ut ur fängelset 2004 belades han, i enlighet med ovannämnda förvaltningsbeslut, med betydande frihetsbegränsningar (bland annat fick han inte ha kontakt med medborgare från andra länder än Israel, inte närma sig ambassader och konsulat, inte inneha mobiltelefon, inte ha tillträde till Internet eller lämna staten Israel).

Vilka åtgärder avser rådet att vidta i denna fråga i samband med kontakterna med de israeliska myndigheterna för att protestera mot dessa överträdelser av den grundläggande yttrande- och rörelsefriheten?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Som framgår av våra svar på frågorna H-0577/04, H-0302/05, P-1687/05 och E-3413/05 följer rådet fallet med Mordechai Vanunu med stort intresse, i synnerhet hans situation efter frisläppandet 2004, som ledamoten nämner i sin fråga.

  Talmannen. –

Fråga nr 26 från Richard Howitt (H-0578/07)

Angående: Framsteg när det gäller direktivet om personal som hyrs ut av bemanningsföretag

Vilka är resultaten av det portugisiska ordförandeskapets inledande överläggningar i syfte att nå en överenskommelse om förslaget till direktiv om arbetsvillkor för personal som hyrs ut av bemanningsföretag (KOM(2002)0701)?

Förväntar sig rådets ordförande att kunna lägga fram det ändrade förslaget till direktiv för omröstning i rådet under innevarande ordförandeskap, och vilken tidsplan gäller för informella och formella förhandlingar på detta område?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Jag vill tala om för er att det portugisiska ordförandeskapet, som en följd av de preliminära överläggningarna med medlemsstaterna, har beslutat att återuppta diskussionerna om förslaget till direktiv om arbetsvillkor för personal som hyrs ut av bemanningsföretag, som rådet anser vara en viktig del i debatten om ”flexicurity”.

Eftersom denna fråga inte har behandlats av rådet sedan 2004 är det viktigt att göra en bedömning av hur långt man har kommit i detta avseende och fundera över vilken riktning man nu bör välja. Ordförandeskapet kommer inom kort att vidta åtgärder i linje med detta.

  Richard Howitt (PSE). - (EN) Jag vill tacka rådsordföranden för hans varma ord. Flexicurity, eller flexibel säkerhet, är verkligen en bra princip, vilket vi anser här i parlamentet och i EU-institutionerna. Många menar dock att det finns mycket flexibilitet, men undrar var säkerheten är? Direktivet om personal som hyrs ut av bemanningsföretag är fortfarande en avgörande faktor för säkerhetsaspekten. Vilka hinder för att göra framsteg på det här området anser rådsordföranden att det finns inom ministerrådet för närvarande? Trots ordförandeskapets goda avsikter i den här frågan, hur säker är rådsordföranden på att rådet verkligen kommer att kunna enas under det portugisiska ordförandeskapets mandatperiod?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Jag tackar ledamoten för hans fråga. Som jag sa är det här en fråga som det portugisiska ordförandeskapet vill arbeta med och vidareutveckla. Vi har alltid sagt att ett ordförandeskaps framgång i första hand hänger på ordförandeskapet självt, men att ordförandeskapet också måste förlita sig på samtliga medlemsstaters engagemang, samarbete och framstegsvilja. Det här är en fråga som vi så att säga inte kan ro i land utan att ha alla medlemsstater på vår sida.

Vi skulle bli glada om vi under det portugisiska ordförandeskapet åtminstone kunde göra betydande framsteg, även om vi inte kan nå fullständig enighet. Vi kommer att sträva efter detta i förhoppningen, som jag sa, att våra partner kommer att kunna godta våra idéer och förslag, samtidigt som vi ser realistiskt på den här frågan, eftersom vi vet att det är en komplicerad diskussion och en komplicerad fråga, vilket direktivets bakgrund också visar.

Beträffande flexicurity vill jag säga till er att för Portugal och det portugisiska ordförandeskapet så står flexicurity inte bara för flexibilitet utan också för säkerhet. I våra ögon hänger dessa samman. Tack så mycket.

  Talmannen. – De frågor som på grund av tidsbrist inte hade besvarats skulle erhålla skriftliga svar (se bilagan).

Frågestunden är härmed avslutad.

(Sammanträdet avbröts kl. 19.00 och återupptogs kl. 21.00.)

ORDFÖRANDESKAP: ROTHE
Vice talman

(1) EUT C 310, 16.12.2004, s. 1.