Talmannen. – Nästa punkt är kommissionens uttalande om farliga leksaker tillverkade i Kina.
Två kommissionsledamöter kommer att tala.
Günter Verheugen, kommissionens vice ordförande. – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Leksaker är inte som vilken annan produkt som helst. De är utformade för den sårbaraste konsumentgruppen av alla och det är därför alldeles uppenbart att vi måste ha de högsta standarderna för leksaker när det gäller barnens säkerhet. En lång rad mycket allvarliga frågor har med rätta tagits upp här i samband med en amerikansk tillverkares senaste återkallningskampanjer, där tillverkaren på eget initiativ återkallade felaktiga produkter från marknaden.
Jag vill börja med att säga att båda dessa fall handlar om produkter som inte är certifierade enligt europeisk lagstiftning för den europeiska marknaden. Leksaker med blyfärg har naturligtvis länge varit förbjudna i EU, till skillnad från i Förenta staterna. Leksaker med magnetiska delar eller andra farliga delar som kan lossna har naturligtvis också länge varit förbjudna i EU. Det vi har att göra med här är därför inte ett problem som rör tillämplig lagstiftning (även om jag senare kommer att ta upp frågan om tillämplig lagstiftning, ett område där vi måste göra vissa ändringar) utan ett problem som rör genomförandet och efterlevnaden av den tillämpliga lagstiftningen.
De produkter som vi använder varje dag kan inte vara hundra procent säkra. Inte ens den bästa lagstiftaren i världen kan garantera att det inte uppstår några fel i produktionen. Inte ens den bästa lagstiftaren i världen kan garantera att det inte uppstår några fel någonstans i försörjningskedjan som nu organiseras på global nivå. Inte ens den bästa lagstiftaren i världen kan förhindra handel med brottsligt eller bedrägligt uppsåt.
Jag vill påminna er om det grekiska fallet där tre personer dog efter att ha använt ett felaktigt ångstrykjärn. Strykjärnet var inte bara försett med den europeiska CE-märkningen utan även en särskild tysk säkerhetssymbol. Trots det var strykjärnet inte säkert, förmodligen eftersom det var en förfalskning. Ingen lagstiftare i världen kan göra någonting för att stoppa detta. Ansvaret ligger hos tillverkaren och hos dem som ska se till att tillverkarna följer gällande regler. Det är marknadsövervakningsmyndigheterna i medlemsstaterna. Det finns inte något europeiskt marknadsövervakningssystem. Detta hör till medlemsstaternas exklusiva behörighet.
Jag vill påpeka för er att detta i själva verket handlar om ett problem som är mycket nära förknippat med ekonomisk globalisering. I dag innebär det att vi har att göra med globala försörjningskedjor. Vi har att göra med företag som verkar under kostnadspress, vilket innebär att de ständigt sätter press på sina leverantörer att hålla nere kostnaderna, vilket därmed bidrar till att priserna hela tiden sjunker. Det finns en mycket stor risk att detta förr eller senare sker på bekostnad av säkerheten.
Det är därför som vi ständigt säger att ju mer internationell och omfattande försörjningskedjan blir desto större ansvar har företagen för att se till att gällande regler följs i samtliga led i försörjningskedjan. Så var till exempel inte fallet med blyfärgen på de leksaker som tillverkades av den amerikanska tillverkaren. Här levererade en kinesisk leverantör en färg som den inte skulle ha levererat. Det är sanningen i fallet.
Företagens sociala ansvar kommer först. Företagen ansvarar för att deras produkt uppfyller gällande EU-regler. Sedan har vi medlemsstaternas ansvar. De måste se till att marknadsövervakningen fungerar. Sedan är det upp till oss europeiska lagstiftare. Vi måste se till att vår lagstiftning är uppdaterad och att möjliga risker upptäcks i god tid och införlivas i lagstiftningen.
Därför påbörjade kommissionen en grundlig översyn av det nuvarande direktivet om leksakers säkerhet för mer än två år sedan. Direktivet om leksakers säkerhet är ett av de äldsta direktiven som är ett resultat av ”den nya metoden”. Det är tydligt att leksaksmarknaden har förändrats dramatiskt de senaste 20 åren. En lång rad nyligen upptäckta risker och faror kommer därför att tas med i det nya direktivet och med mycket stränga regler – till exempel om användningen av kemiska ämnen i leksaker – kan riskerna undvikas. Direktivet kommer att presenteras för lagstiftaren före årsslutet.
I början av året hade vi redan lagt fram ett helt åtgärdspaket för att stärka marknadsövervakningen i syfte att förbättra CE-märkningens skydd. I det här skedet vill jag säga en sak om CE-märkningen. CE-märkningen innebär att tillverkaren (oavsett om det är en europeisk tillverkare eller en tillverkare utanför Europa som vill sälja i Europa) lämnar en absolut garanti om att produkten är helt förenlig med gällande regler i Europa. Tillverkaren garanterar detta med CE-märkningen. Det är det som CE-märkningen betyder.
I en lång rad fall får tillverkaren inte använda CE-symbolen på grundval av egendeklaration och egen bevisning utan måste certifieras av ett utomstående organ. Så är alltid fallet när det kan finnas risker för användarna på grund av att produkten inte fungerar som den ska. Certifiering av ett utomstående organ är numera obligatorisk i alla sådana fall. Dessa organ, som vi kallar för organ för bedömning av överensstämmelse, skulle kunna fungera betydligt bättre. Vi har lagt fram lämpliga förslag och som EU:s lagstiftare har ni tillgång till dem.
När det gäller leksaker måste vi nu fatta ett beslut i en mycket svår fråga för kommissionen och för er som lagstiftare. Vill vi införa krav på att varje enskild leksak som släpps ut på marknaden ska certifieras av ett utomstående organ eller vill vi låta tillverkarna genom CE-märkningen garantera säkerheten och därmed också åta sig ansvaret? Här måste jag också tillägga att tillverkarna när som helst och med full dokumentation, i enlighet med gällande regler, måste kunna bevisa att de har använt CE-märkningen enligt lagen. Eller vill vi kanske välja en tredje väg och i det nya direktivet om leksakers säkerhet ange vissa typer av leksaker som kräver certifiering av ett utomstående organ?
Jag vill inte dölja att jag känner stor sympati för den senare lösningen. Jag vill ge er ett exempel: Vad gör vi med alla de leksaker som innehåller datorchip? När barn stoppar dem i munnen är datorchip en farlig produkt. Det måste därför finnas en garanti för att dessa leksakskomponenter under inga omständigheter utgör en fara för barn. Om vi inte vill frånta barnen deras Game Boy – och det tror jag inte att någon har för avsikt att göra – är den enda lösningen att i det här läget göra det obligatoriskt med certifiering av ett utomstående organ. Kommissionens uppfattning ligger åt det hållet och jag räknar även med att under den här debatten bilda mig en uppfattning om parlamentets tankar i frågan.
Den sista punkt som jag vill nämna är en begäran riktad till tillverkare och konsumentorganisationer. Tillverkarna måste vara medvetna om att kostnadspressen, hur stor den än må vara, inte befriar dem från ansvaret att genomföra fullständiga kontroller av varje enskilt led i produktionsprocessen och försörjningskedjan. Ju mer internationell produktionen och försörjningskedjan blir desto större blir ansvaret för de företag som är verksamma på marknaden.
Konsumentorganisationerna skulle göra en verklig insats om de kunde skapa en medvetenhet om att billigt inte alltid är detsamma som bra. Det här är inte bara en fråga om säkerhet utan även om kvalitet, för hur ofta har man inte sett – till och med när det gäller leksaker som barnet öppnar under julgranen – att ett barn bara hinner leka med en leksak en gång innan den går sönder. Den kanske var billig men den var inte bra! Billig betyder inte alltid bra och billig betyder inte heller alltid säker. Det betyder att konsumenten måste vara medveten om att det finns ett direkt samband mellan priset på en produkt och produktens kvalitet och säkerhet. Mot bakgrund av den billighetsideologi som sprider sig i åtminstone vissa medlemsstater är det här en fråga som jag oroar mig alltmer över.
Avslutningsvis kan jag säga att dagens EU-lagstiftning åtminstone är bättre än den som vi ser i andra delar av världen. Den kan förbättras och den håller på att förbättras. Så fort det rör sig om leksaker tillämpas de strängaste standarderna och så måste det vara.
Meglena Kuneva, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Det är verkligen en ära och ett nöje för mig att stå här tillsammans med vice ordförande Günter Verheugen för att tala till parlamentet om den kritiska frågan om farliga produkter och produktsäkerhet. Kommissionen står enad, som ni ser, när det gäller att ta itu med denna fråga och ger er med glädje sin ståndpunkt utifrån två kompletterande synsätt.
Vårt öppna samhälle och vår öppna ekonomi erbjuder medborgarna valalternativ som man inte hade råd med och/eller som var otänkbara för bara en generation sedan. Detta är ett stort framsteg, men det åtföljs av en utmaning som vi har upplevt under de senaste månaderna. Jag talar naturligtvis om oron för produktsäkerheten och särskilt leksaker. Medborgarna måste veta att deras säkerhet höjs genom sunda regler, effektiva och kraftfulla myndigheter samt ansvarstagande företag.
Jag ska inleda denna kortfattade redogörelse med några ord om lagstiftning och upprätthållande av lagstiftning, eftersom det är avgörande. Jag anser att den gällande rättsliga ramen för konsumentproduktsäkerhet i EU i grunden är sund och kommer att stärkas av kommissionens förslag till nya metoden-direktiv som ännu inte har antagits. Jag talar särskilt om direktivet om allmän produktsäkerhet med Rapex, systemet för snabbt informationsutbyte om produktsäkerhet, vilket ger en i grunden sund ram. Vi har redan den rättsliga ramen för att hantera farliga produkter som tillverkas i Kina eller någon annanstans. Utmaningen att trygga en inre marknad med säkra produkter handlar framför allt om en effektiv tillämpning av den nu gällande rättsliga ramen, och om vi läser om direktivet noga ligger befogenheten för denna tillämpning hos medlemsstaterna. Medlemsstaternas tillsynsmyndigheter för marknaden och tullmyndigheter är skyldiga att se till att inga farliga produkter kommer ut på marknaden, eller att de dras tillbaka eller återkallas. Medlemsstaterna måste införa effektiva, proportionella och avskräckande påföljder för överträdelser, och det föreskrivs i artikel 7 i direktivet om allmän produktsäkerhet att det faktiskt är medlemsstaternas ansvar.
De offentliga myndigheternas upprätthållande utgör naturligtvis bara ett komplement till att företagen uppfyller sina rättsliga och etiska skyldigheter, som kommissionsledamot Günter Verheugen just fastslog för några minuter sedan. Det är tillverkarnas, importörernas och distributörernas ansvar att se till att de bara placerar säkra produkter på marknaden, och vidtar åtgärder när de upptäcker risker för konsumentsäkerheten.
Bara några ord om produkter som nyligen återkallats, vilket naturligtvis är vårt stora bekymmer. När det gäller frågan om dessa farliga produkter som nyligen återkallats borde kommissionen vara mer oroad för lugnet än för aktiviteten, och insyn skapar tillit. Av denna orsak kan jag inte göra annat än uppmuntra de nationella myndigheterna att stärka sin övervakning och informera kommissionen om farliga varor och inte bara hålla tyst av ett eller annat skäl, som att inte vilja störa människor före jul eller bara försöka ta itu med problemet under tystnad.
Frågorna kvarstår naturligtvis. Anmäler aktörer problemen tillräckligt snabbt, och uppfyller deras interna granskningar kraven? Hur kan vi sörja för ett tidigare och mer effektivt ingripande från marknadens tillsynsmyndigheter och bättre övervakning när det gäller återkallande av produkter? Den senaste tidens återkallanden har trots allt visat att förbättringar kan och bör göras i produktens hela saluföringskedja, som bland annat omfattar produktdesign, hantering av underleverantörer, kontroller av tillverkningsprocessen och tester av slutprodukter.
Jag skulle vilja tala lite om förbindelserna med Kina och USA. Kommissionen ifrågasätter också om Kina gör tillräckligt. Under mitt besök i Kina nyligen var mitt huvudbudskap att EU inte kompromissar när det gäller konsumentsäkerhet i dag och inte kommer att göra det i framtiden. Jag betonade detta och fick de kinesiska myndigheternas försäkran om särskilda framstegsmål. Det finns inget marknadsargument som skulle kunna konkurrera med produktsäkerheten eller säkerheten för människors liv. Jag är beredd att ställa dem till svars om de inte skulle uppvisa resultat. I oktober förväntar jag mig att få rapporten från de kinesiska myndigheterna, och jag gör verkligen allt i min makt för att försäkra dem om att jag inte kommer att tveka att vidta åtgärder om de inte uppvisar resultat.
Det konstruktiva samarbetet med Kina har redan gett avkastning – tillbakadragna exportlicenser för vissa undermåliga produkter. Jag måste säga att jag var i Kina i fyra dagar, och under dessa dagar återkallades licenserna för de två största leksakstillverkarna. Detta placerar EU i täten, långt före andra utvecklingsländer som behandlar liknande frågor. Som ni känner till lade den arbetsgrupp som inrättats av den amerikanska presidenten fram en rapport den 16 september som innehöll åtgärder som till stor del liknar de som EU redan har vidtagit när det gäller säkerhet för varor. Vi har redan kontaktat den amerikanska myndighet som ansvarar för konsumenter och produktsäkerheten samt beslutsfattare för att gemensamt stärka våra budskap till den kinesiska regeringen. Jag har redan talat med ordföranden för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, Arlene McCarthy, om resultaten från deras besök i USA. Nästa vecka, när jag är i USA, kommer jag att utreda hur vi skulle kunna samarbeta. Målet är att ge ett kristallklart budskap till kineserna. Nödvändiga säkerhetsåtgärder kommer inte att fungera som ett förhandlingsobjekt gentemot det ena eller andra ekonomiska blocket. De är ett absolut villkor för tillgång till endera.
Jag skulle vilja avsluta med de kommande steg som vi räknar med att ta. Kommissionen har åtagit sig att göra allt i sin makt för att leksaker som säljs inför julen inte ska medföra otrevliga överraskningar, och detta åtagande är mycket bestämt. Vi kanske måste sluta en slags julpakt med producenterna, importörerna, alla myndigheter i medlemsstaterna, något som skulle säkerställa ett kraftfullt genomförande, och konsumentorganisationer. Kommissionen kommer regelbundet att uppdatera parlamentet om utvecklingen, särskilt slutsatserna i de övergripande åtgärderna som syftar till att granska de starka och de svaga sidorna i den aktuella mekanismen för konsumentproduktsäkerhet i mitten av november, och efter det kommande toppmötet mellan EU och Kina i slutet av november. I början av nästa månad, den tredje, kommer samtliga nationella myndigheterna att samlas i Bryssel, och vi kommer då att jämföra våra åsikter om hur säkerhetsdirektiven genomförs överallt. Vi har redan fört omfattande samtal med alla leksakstillverkare, inbegripet Mattel, om bland annat utbyte av praxis. Som jag nyligen informerade utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd om är detta inte rätt tillfälle för reflexmässiga reaktioner. Tillsammans med vice ordförande Günter Verheugen och ett antal kolleger i kommissionen kommer vi att se till att det ges nödvändiga, proportionella och lämpliga svar på de frågor som har uppstått när det gäller allmänhetens förtroende för förvaltningen av global produktsäkerhet.
Även om kommissionsledamot Günter Verheugens framställning faktiskt var mycket uttömmande, vill jag säga att när det gäller översyn av det så kallade nya metoden-paketet krävs det att vi bevarar de särskilda och framgångsrika system som upprättats genom direktivet om allmän produktsäkerhet för att vara särskilt noggranna med EU-medborgarnas hälsa och säkerhet. Vid årsslutet kommer vi att lägga fram den första av de rapporter som vi är skyldiga att lägga fram vart tredje år enligt direktivet, och ni kommer att se att denna mekanism som grundar sig på gemenskap, solidaritet och proportionalitet verkligen är effektiv. Jag är övertygad om att ni tänker sätta säkerheten före en rationell modell som passar alla och även välvilligt beakta det förslag till förordning som kommissionen ursprungligen föreslog.
Vi måste också vara medvetna om att det inte är första gången som detta inträffar. Om ni jämför med hur vi har gått igenom alla otrevliga händelser när det gäller livsmedelssäkerhet som inträffar på marknaden kan vi verkligen förbättra vår institutionella jämförelse och göra vårt bästa när det gäller produktsäkerhet, eftersom vi inte kan vara en ö i denna globaliserade värld. Vi måste utöva vår kontroll och försäkra EU-medborgarna om att tillsynen hos gemenskapens myndigheter är densamma överallt och att den utgör ett komplement till medlemsstaternas ansträngningar.
Malcolm Harbour, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Fru talman! Det finns ett japanskt ordspråk (och jag betonar ”japanskt” i motsats till ”kinesiskt” mot bakgrund av denna fråga): ”Ett problem är ett berg av rikedomar.”
Jag anser att genom problemet med Mattel har det viktiga arbete som vi gör i kammaren, särskilt mina kolleger i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, med vad som traditionellt sett snarare upplevs som ett torrt ämne, som rör produktlagstiftning, marknadsövervakning och bedömning av överensstämmelse, verkligen fått uppmärksamhet. Men nu vet allmänheten varför det är viktigt, och jag hoppas att de kommer att fortsätta uppmärksamma det.
Jag vill tacka de två kommissionsledamöterna för att de kom hit i dag, men kanske framför allt påminna dem om att det lades fram en muntlig fråga, som de, tror jag, har sett fram emot och som täcker de flesta av våra frågor, men jag tror också att vi ligger lite före dem. Ni ska få se den resolution som vi ska rösta om i morgon, i vilken en bred syn på produktsäkerhet, och särskilt säkerhet för leksaker, i det globala sammanhanget kommer till uttryck.
Det finns ett antal frågor som riktas till de båda kommissionsledamöterna. Det gläder mig att kommissionsledamot Günter Verheugen har bekräftat att leksaksdirektivet kommer att vara här mot slutet av året, något som vi hade begärt. Det gläder mig att han har avslöjat en del tankar, men vi ber honom att möjligen dela med sig av lite fler tankar med oss. Vi har inte helt förstått åt vilket håll han är på väg. Han talar kanske om några differentierade normer för särskilda områden. Jag skulle rätt och slätt vilja varna honom för det. Jag är till exempel inte helt övertygad om att en leksak som innehåller ett mikrochip är farligare än en cykel, men jag låter honom fundera på det.
Låt mig bara betona några av de frågor som vi vill se över. Först av allt är den stora besvikelsen denna morgon att det inte finns någon företrädare för rådet här. Och de spelar en avgörande roll, som vi vet, när det gäller produktöverensstämmelse och produktbedömning.
För det andra instämmer jag i de båda kommissionsledamöternas bedömning att tillverkarna och producenterna måste bära det största ansvaret för hantering av en leverantörskedja, där de gör kvalitetskontroller och kan se till att de ständigt producerar produkter av hög kvalitet.
Slutligen anser jag att konsumenterna har rätt till mer och bättre information. Jag förstår inte varför vi är så ovilliga att tala om för konsumenterna var produkterna tillverkas. Rådet undersöker för närvarande ett förslag på utvalda områden. Jag anser att leksaksindustrin på allvar måste se över en ordentlig säkerhetsmärkning av leksaker som den utvecklar och själv förvaltar, så att konsumenterna verkligen har en försäkran om att de kommer att få trygga och bra kvalitetsleksaker när de går för att köpa leksaker i jul.
Evelyne Gebhardt, för PSE-gruppen. – (DE) Fru talman! Jag anser att vi i EU i allt väsentligt har åstadkommit en mycket hög säkerhetsstandard för produkter. Jag håller med Günter Verheugen när han säger att vi aldrig kan åstadkomma säkerhet till 100 procent. Vårt mål i Europa måste dock vara att ha högsta möjliga säkerhetsnivå och vi har ännu inte uppnått det målet. Det finns fortfarande en hel del kvar att göra för att förverkliga detta mål. De här återkallningskampanjerna (det är inte bara Mattel utan det har även funnits andra de senaste månaderna) har visat att det finns ett mycket stort behov av åtgärder på EU-nivå för att garantera högsta möjliga produktsäkerhet.
Tre månader före jul håller vi naturligtvis ett öga på leksaker, som måste vara särskilt säkra. Barnen är vår framtid. Därför måste vi ägna särskild uppmärksamhet åt deras säkerhet. Vi är således redan mycket irriterade över att kommissionen tar så lång tid på sig att se över direktivet om leksakers säkerhet. Jag hoppas att det stämmer att översynen av direktivet kommer att vara klar vid årets slut, eller till och med före årsslutet, så att vi faktiskt kan uppdatera det helt och hållet. Jag är också mycket orolig över vilka förslag som kommer att läggas fram eftersom det hittills alltid har varit mycket oklart.
Det finns ytterligare en viktig punkt, nämligen genomförandet av lagstiftningen. Kommissionen har också tagit upp det och det är också ett problem. I måndags hade jag tillfälle att besöka ett certifieringsinstitut, se mig omkring och fråga om vilka problem som finns. Ett mycket tydligt problem som lyftes fram var att CE-märkningen inte innebär det som faktiskt utlovas. Vi behöver arbeta med detta och kräver därför att det även bör finnas ytterligare en säkerhetsmärkning, särskilt för leksaker, så att säkerheten också kan garanteras.
Det räcker inte att göra kontroller när produkterna redan finns i butikerna. De måste göras innan. Kontrollerna måste göras innan och de måste också vara obligatoriska när det finns behov av det. Det gäller särskilt leksaker.
Min tredje och sista punkt är att Rapex-systemet behöver förbättras. När vi tittar på siffrorna ser vi att åtgärderna på området varierar betydligt från en medlemsstat till en annan. Jag anser att vi här måste vädja till medlemsstaterna om att förbättra och främja det här systemet så att vi vid behov faktiskt kan återkalla och förbjuda produkter.
Toine Manders, för ALDE-gruppen. – (NL) Fru talman! Det gläder mig att se att det faktiskt är två kommissionsledamöter här. Det visar på ett dynamiskt förhållningssätt till det problem som nyligen inträffade med Mattel. Det finns naturligtvis två sidor av problemet, vilket nu även framgår av det faktum att det är mindre allvarligt när det handlar om Kina och att Mattel också gjort fel. Som sagt, det finns två sidor av problemet. Jag anser för det första – och här vill jag upprepa Bill Clintons ord – att politiker måste tänka först och handla sedan. Så sa president Bill Clinton under ett valmöte förra året, då han även sa att vi inte får bli stressade så fort någon trycker på en knapp, vilket är fallet med leksaker. Jag är också skyldig till detta ibland. När någonting händer blir vi politiker stressade och vill genast införa strängare åtgärder och hårdare regler. Jag anser att vi måste tänka först, innan vi vidtar några åtgärder. Lyckligtvis var det just det som vi gjorde med vår resolution.
Det för mig in på den andra punkten, det vill säga varför Mattel-problemet också för något positivt med sig. Framför allt kommer vi att särskilt överväga vikten av en CE-märkning, en kvalitetsmärkning som visar att en produkt är säker, och hur vi kan förbättra märkningen.
Jag håller helt med om det som kommissionsledamot Günter Verheugen säger om att vi aldrig kan uppnå 100 procents säkerhet. Vi måste emellertid – för att spinna vidare på vad Evelyne Gebhardt sa – sträva efter att uppnå 100 procents säkerhet. En produkt som är försedd med CE-märkning betyder 100 procents ansvar, vilket naturligtvis är oerhört viktigt för konsumenterna. Om det finns en CE-märkning så vet konsumenten att om någonting går fel med den produkt som konsumenten har köpt kan han eller hon alltid kräva ersättning av tillverkaren eller importören.
Den resolution som vi ska rösta om i morgon handlar just om den frågan. Jag anser att vi har utarbetat en utmärkt resolution. Tillsynen kan förbättras – och här håller jag fullständigt med kommissionsledamot Meglena Kuneva om att vi inte behöver mer lagstiftning utan snarare måste göra tillsynen av den befintliga lagstiftningen mer effektiv och ändamålsenlig. Vi kan inte låta de enskilda medlemsstaterna utöva tillsyn i tredjeländer. Jag menar att det behövs en europeisk strategi i samarbete med medlemsstaterna för att åstadkomma detta och jag hoppas att kommissionen kommer att vidta åtgärder i den riktningen.
Sedan måste konsumenterna också känna till vilka märkningar som finns. Vi har CE-märkningen och i resolutionen efterlyser vi även en säkerhetsmärkning för leksaker, åtminstone som ersättning för alla de nationella märkningar som finns. Målet är inte att införa en lång rad olika märkningar. Det skulle innebära att konsumenterna inte längre skulle se skogen för alla träd och därför inte längre skulle kunna göra ett medvetet val. Att göra det menar jag vore att skjuta över målet. Saker och ting måste bli tydligare, med färre men bättre regler. Jag anser att det är oerhört viktigt. Jag hoppas således att vi kan införa dessa märkningar på frivillig basis, eftersom marknaden kommer att se till att de genomförs. Om vi ska införa skyldigheter måste vi som myndighet bedriva övervakning och jag tror att marknaden, konsumenterna, främst kommer att välja säkerhet och en tydlig märkning. Om det skulle ske vore jag och min grupp fullkomligt nöjda med beslutet. Vi ser fram emot översynen av direktivet om leksakers säkerhet som ni redan har nämnt.
Hiltrud Breyer, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Fru talman! Kontroller och en skog av nya symboler – det här missar helt problemets kärna! Kontroller är bra, lagstiftning är ännu bättre! Vi behöver inte mer pseudosäkerhet, eller mer pseudopolitisk handling för själva handlandets skull, utan bättre lagstiftning och bättre standarder. Cancerframkallande, mutagena eller reproduktionstoxiska ämnen, CMR-ämnen, har fortfarande inte tagits bort från barnens leksaker. Leksaker får inte vara giftiga fällor för barn. Gift hör inte hemma i barnens händer, inte ens i ytterst små mängder.
Herr Verheugen! Jag tycker att det är oacceptabelt hur ni frigör er från ansvaret för era egna misslyckanden genom att kritisera producenter och konsumenter. Vi vet att den rättsliga grunden, direktivet om leksakers säkerhet, inte har skyddat barnen från giftiga leksaker på flera år. Kommissionen vet om det. Det framgår av er egen rapport från 2004 att ni får kraftfull kritik på den punkten. Där står det svart på vitt att direktivet om leksakers säkerhet har misslyckats. Vi har skickat påminnelser om att direktivet behöver ses över sedan 2001 och de har lagts på hyllan om och om igen. Det är inte sant att bly är förbjudet i leksaker. Bly är i sig inte förbjudet enligt direktivet om leksakers säkerhet! Kan kommissionen kanske förklara för oss varför den inte har satt igång någon juridisk återkallningskampanj eller varför det var en frivillig återkallningskampanj av leksakstillverkarna?
Vi måste därför sluta låta konsumenterna tro att vi har problemet under kontroll. Vi behöver ett bättre skydd. Detta innebär uppenbarligen att vi måste ändra det hela från grunden och ersätta bristen på standarder med tydliga lagar och förbud. Det är helt absurt att vi tillåter att cancerogena ämnen hamnar i händerna på barn. Bättre kontroller är därför överhuvudtaget inte till någon hjälp här. Vi måste således här och nu skärpa lagstiftningen och sedan genomföra bättre kontroller. Vi får inte låta våra barn bli förgiftade medan de leker!
Eva-Britt Svensson, för GUE/NGL-gruppen. – Fru talman! I debatten om återkallandet av de aktuella leksakerna har det ofta framställts som att ansvaret för att farliga leksaker finns på marknaden är tillverkarlandets, i detta fall Kinas. Jag beklagar att diskussionen inte har handlat mer om vilket ansvar de företag har som lägger ut produktion i bl.a. Kina, i detta fall företaget Mattel. Jag vill inte anklaga just detta specifika företag, eftersom det är väldigt många företag som lägger ut produktionen. Det görs för att man vill hålla priserna så låga som möjligt. Man vill öka vinsterna.
Vi måste dock diskutera mycket mer vilket ansvar företagen har. Så låga kostnader som möjligt eftersträvas, samtidigt som företagen inte tar ansvar för vare sig konsumentsäkerheten eller för de arbetstagare som arbetar med dessa skadliga produkter. Vi måste sätta press på företagen att vi som konsumenter kräver trygga och säkra produkter. Vi kräver också att produkterna ska tillverkas i anständiga arbetsmiljöer utan att arbetstagare riskerar sin hälsa och säkerhet.
Särskilt tragiskt är det naturligtvis när det är barnen som drabbas av skadliga produkter. Vi måste naturligtvis gemensamt se till att vi får ett stopp på detta.
Bastiaan Belder, för IND/DEM-gruppen. – (NL) Fru talman! EU och Kina är stora ömsesidiga handelspartner. Det innebär att Kina kan ställas till svars för kvaliteten på de produkter som man levererar. EU kan inte finna sig i osäkra kläder eller leksaker. EU bör aldrig låta sina ekonomiska intressen i Kina komma före de europeiska konsumenternas intressen. Den här debatten visar än en gång att de europeiska konsumenterna inte bara gynnas av låga priser utan desto mer av kvalitet och säkerhet, som kommissionsledamot Günter Verheugen också sa. Än mer så när barnens säkerhet står på spel.
Jag vill i den här debatten inte bara fokusera på importörerna utan i högsta grad även på de kinesiska tillverkarna. Säkerheten är inte bara viktig om produkterna når Europa. Säkerhetshänsyn måste vara en vägledande princip på ett så tidigt stadium som möjligt i produktionskedjan. Säkerhet är när allt kommer omkring inte någon lyxvara eller ett fint tillval, vare sig här eller i Kina. Jag uppmanar rådet och kommissionen att tydligt och kraftfullt förmedla det budskapet till våra kinesiska handelspartner. Kommissionsledamot Meglena Kunevas ord gör mig särskilt övertygad om att det faktiskt kommer att ske. Jag hoppas att hon verkligen kommer att framhärda i denna svåra uppgift.
Luca Romagnoli, för ITS-gruppen. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Kina visste och vet fortfarande om att många av dess produkter är farliga, inte bara leksaker. Kina har vid många tillfällen försäkrat oss om att de allra flesta produkter som de exporterar uppfyller europeisk standard. Konsumenterna har dock lågt förtroende för kinesiska produkter.
I kommissionens rapport från 2006 om farliga produkter betonas att antalet farliga och olagliga leksaker, hårtorkar och tändare har ökat. Leksaker är faktiskt de produkter där det sker flest oegentligheter och Kina är det ursprungsland med flest överträdelser. Kommissionsledamot Meglena Kuneva varnade för att om Kina inte uppfyller EU:s krav kommer nästa steg att vara att förbjuda importen av vissa kinesiska produkter.
Jag anser att vi bör förstärka tullhindren. EU bör nämligen inte bara skydda konsumenterna eller den egna industrin, inte bara stödja fri konkurrens genom lika möjligheter till marknadstillträde, utan bör också vidta åtgärder av sociala skäl och av miljöskäl gentemot den kinesiska industrins mycket spekulativa produktion.
Vi behöver kontroller, inte bara av produktens slutliga kvalitet utan även en tydlig ursprungsmärkning och kontroller innan vi låter kinesiska produkter distribueras på den inre marknaden. Vi behöver även kontroller av de säkerhetsstandarder och villkor som gäller vid tillverkningen av produkterna i ursprungslandet. Annars kommer institutionerna att fortsätta att medverka till de miljökatastrofer, den sociala exploatering och den illojala konkurrens som den kinesiska industrin orsakar.
Jim Allister (NI). – (EN) Fru talman! Det stämmer obestridligen att Mattel skulle ha återkallat dessa farliga leksaker. Men det uppstår ett antal relevanta frågor.
För det första, när det gäller alla våra konsumentskyddslagar, det var inte EU eller någon av EU:s byråer som upptäckte faran, utan snarare det amerikanska moderföretaget. Säger inte detta oss något viktigt om hur effektiva och tillförlitliga våra egna skydd är?
För det andra påtvingar vi vår inhemska industri stränga normer och krav på alla områden, från hälsa och säkerhet till koldioxidutsläpp. Likväl slår vi upp våra dörrar på vid gavel för kinesiska varor som är resultatet av bedrövliga produktionsförhållanden och inte alls uppfyller det som vi kräver av våra egna fabriker, och som kommer från anläggningar som spyr ut utsläpp som om det inte fanns någon morgondag. Inte konstigt att vi har tvingat så mycket produktion till Fjärran östern! Men min fråga är, med vilken global nettovinst? För att vara rättvis mot både de europeiska arbetstagarna och konsumenterna är det dags att vi för in lite rim och reson i vår strategi. Om vi inte hade decimerat vår egen tillverkningsindustri genom strafflagstiftning, så skulle vi kanske inte vara så beroende av Kina och dess dåliga varor nu.
Marianne Thyssen (PPE-DE). – (NL) Fru talman, kommissionsledamöter! En leksakstillverkares återkallningskampanj nyligen fungerade som en väckarklocka, och det med rätta. Det är nu upp till oss att ta itu med problemet på ett rationellt och väl genomtänkt sätt. Vi har under många år försökt att åstadkomma ett gott konsumentskydd, även när det gäller produktsäkerheten. Om vi fortfarande ibland ställs inför situationer där det produceras, importeras och saluförs varor som inte uppfyller lagstiftningen är det naturligtvis inte någon idealisk situation. Kanske är det dock inte helt möjligt att förhindra att det sker. Trots det kan Europas medborgare och konsumenter räkna med att vi fortsätter att göra vårt yttersta för att hålla det hela i schack.
I det fall som är en direkt orsak till att vi har den här debatten var de aktuella produkterna leksaker från Kina. Trots det vill jag vädja om att vi inte begränsar oss till detta, till det faktum att de kommer från Kina. Det släpps även ut osäkra produkter på marknaden från andra länder. I vissa fall är de även tillverkade av oss. Det är bättre att skriva effektiva avtal än att inleda protektionistiska kampanjer. Vi får inte heller bara fokusera på leksaker, även om en av fyra produkter som upptäcks vara defekta faktiskt är en leksak. Vi måste se till att produktsäkerheten garanteras rent allmänt. Vi behöver inte tänka ut en ny strategi som sådan, utan vi måste täppa till luckorna i det befintliga systemet. Vi arbetar med att åstadkomma detta med förslagen i paketet för produkters rörlighet på den inre marknaden. Jag vill klargöra för alla att förslagen utarbetades i syfte att få den inre marknaden att fungera effektivare. Vi införlivar alltid målet om ett gott konsumentskydd i förslagen och nu verkar det faktiskt vara så. Den inte marknaden och konsumentskyddet står därför inte i motsats till varandra utan är helt förenliga. Detta Vi måste fortsätta på den vägen.
Jag har bara en fråga till kommissionen. I vår gemensamma resolution efterlyser vi en granskning för att undersöka om det finns en frivillig säkerhetsmärkning utöver CE-märkningen. Min fråga till kommissionen är vad deras reaktion är på detta.
Erika Mann (PSE). – (DE) Fru talman, kommissionsledamöter, mina damer och herrar! Jag har roat mig med att söka på ”toys” och ”China” i Google. Jag rekommenderar er alla att också göra det. Ni kommer då att få långa listor över leverantörer, den kinesiska försörjningsindustrin och producenter och se allt som ni kan köpa där. Åttio procent av alla leksaker som kommer från Kina hamnar på kommissionens webbplats och vice versa. Den europeiska marknaden importerar 80 procent av sina leksaker från Kina. Om ni betraktar dessa båda siffror tillsammans kan ni tänka er vilken omfattning det rör sig om här.
Man måste å ena sidan naturligtvis inse att vi befinner oss i ett internationellt sammanhang där världsekonomin blir alltmer sammanlänkad och den europeiska industrin och sysselsättningen är naturligtvis beroende av leveranser från Kina. Å andra sidan måste man även säga att globalt nätverksbyggande av det här slaget i industrin endast fungerar när det finns ett förtroende. Detta förtroende bygger på vissa aspekter som också måste upprätthållas.
Förtroendet ökar när det finns sund konkurrens. Sund konkurrens uppnås när kineserna, producenterna och försörjningsindustrin kan försäkra oss om att de faktiskt har förmåga och kunskaper för att utföra alla de kontroller som behövs för att exportera sina produkter till EU enligt den europeiska marknadens krav.
Naturligtvis kan det endast skapas ökat förtroende och sund konkurrens när producenterna, och i det här fallet den kinesiska regeringen, garanterar att Kina gradvis också kommer att införa de miljöstandarder, sociala standarder och arbetsvillkor som vi har och i samma utsträckning. Annars kommer att vi få illojal konkurrens.
Illojal konkurrens påverkar alltid landets förmåga att utföra kontroller. Det kan vi se eftersom alla uppgifter visar att de flesta problem som vi har med farliga leksaker från Kina inte nödvändigtvis rör varor från producenter från de största varumärkena utan från dem som ingår i osäkra försörjningskedjor. Kineserna måste därför utveckla kontrollverksamheten avsevärt.
Vi måste naturligtvis också sopa rent framför egen dörr och jag anser att det fortfarande finns mycket oreda i Europa. Jag vill inte upprepa vad mina kolleger redan har tagit upp utan i stället räkna upp ett antal punkter som rör utskottet för internationell handel, nämligen de europeiska importörernas skyldighet att införa gränskontroller, behovet av att inleda juridiska återkallningskampanjer och frågan om när man ska införa importförbud och importbegränsningar och på vilka villkor. Vi kommer snart att få det svårt – åtminstone inom vissa sektorer, till exempel textilsektorn – eftersom de skyddsåtgärder som vi har för närvarande håller på att löpa ut. Vi kommer då att få ytterligare problem, åtminstone i den sektorn.
Frédérique Ries (ALDE). – (FR) Fru talman! Vilka lärdomar bör vi dra av Mattel-affären? Jag måste göra en inledande iakttagelse, som visserligen är ett sidospår men ändå är viktig. Om den här handelshistorien får ett lyckligt slut beror det delvis på ansvarskänslan hos företagets chefer som fattade det nödvändiga beslutet: en massiv återkallningskampanj och effektiv kommunikation.
För det andra vill jag gratulera kommissionsledamot Meglena Kuneva som har levt upp till våra förväntningar genom att kräva en effektiv tillämpning av Rapex-systemet, som naturligtvis fortfarande skulle kunna finslipas ytterligare, och genom att sända ett tydligt budskap till de kinesiska myndigheterna.
För det tredje vill jag uttrycka min frustration. I verkligheten är Mattel-affären nästan en historia om ett förutsägbart misslyckande, nämligen om EU:s övervakning av CE-märkta produkter, i det här fallet leksaker, men de är inte de enda produkter som påverkas. Under debatten om direktivet om ekodesign för produkter 2004, kritiserade jag och andra som är här nu på förmiddagen – jag ser Karin Scheele, Peter Liese, Claude Turmes – att det fanns andra farliga produkter på den europeiska marknaden som var försedda med CE-märkning.
Vår gemensamma resolution innehåller onekligen intressanta möjligheter: översynen av de befintliga direktiven, ökad konkurrens – med Kina i det här fallet – utökade resurser till tullmyndigheter och nationella tillsynsmyndigheter. De båda kommissionsledamöterna som är här i dag betonade denna mycket viktiga punkt. Jag önskar att någon från rådet hade varit här nu på förmiddagen. Vi hade behövt dem.
Avslutningsvis måste EU, om man vill skydda konsumenternas hälsa och säkerhet, hitta och döma bluffmakarna, vilket man har gjort, men även förbjuda saluföring av konsumentprodukter som innehåller farliga ämnen, till exempel CMR-ämnen och endokrinstörande ämnen.
ORDFÖRANDESKAP: BIELAN Vice talman
Heide Rühle (Verts/ALE). – (DE) Herr talman! Jag välkomnar att kommissionen tillmäter den här frågan så stor vikt i dag. Två kommissionsledamöter har uttalat sig, vilket tydligt visar att till och med kommissionen äntligen har insett att vi måste agera i den här frågan. Det råder dock fortfarande vissa tvivel om de uttalanden som gjorts där man i första hand hänvisar till medlemsstaternas och tillverkarnas ansvar. Medlemsstaterna bär säkert en stor del av ansvaret och marknadsövervakningen har på senare år skurits ned i många medlemsstater. Det är fel metod för att ta itu med globaliseringens utmaningar. Men det handlar inte bara om det.
Det finns ett trängande behov av en översyn av direktivet om leksakers säkerhet. När vi inser att den här återkallningskampanjen nu är den fjärde sedan november 2006 föranleder det till exempel följande frågor: Vem följer egentligen upp de här återkallningskampanjerna? Vad åstadkommer man med sanktionerna i medlemsstaterna och lagstiftningen om importörernas och producenternas ansvar? Det finns ett trängande behov av en översyn av direktivet om leksakers säkerhet som också gör de nya utmaningarna rättvisa. Det här direktivet är inget svar på de nya utmaningarna.
Vi måste ta itu med frågor som lagstiftningen om kollektiv talan. Kommissionsledamot Verheugen, ni har med rätta tagit upp frågan om att vi måste klargöra för konsumenterna att kvaliteten också är viktig och att priser och kvalitet måste återspegla detta. Då frågar jag naturligtvis även mig själv varför konsumenterna inte längre har möjlighet, till exempel genom EU-lagstiftning om kollektiv talan, att kräva att vissa saker även bör ändras när det gäller kostnaderna?
Jag skulle vilja gå närmare in på frågan om CE-märkningen. Vi har diskuterat detta länge och över hela linjen och vi känner till CE-märkningens brister och begränsningar. Jag tycker att det är fel när man antyder för konsumenterna att CE-märkningen är en tydlig signal om att en produkt är säker. CE-märkningen är först och främst en förklaring om att märkningen är förenlig med EU:s direktiv. Den kan syfta på vissa delar av produkten, den kan syfta på hela produkten, men den avslöjar på det hela taget ingenting om produktens säkerhet. Här har vi en brist som snarast måste rättas till i det nya direktivet om leksakers säkerhet.
Kyriacos Triantaphyllides (GUE/NGL). – (EL) Herr talman! Sextiofem procent av alla leksaker som importeras till EU är tillverkade i Kina. I augusti återkallade ett visst amerikanskt leksaksföretag omkring 18 miljoner Kina-tillverkade leksaker över hela världen.
Problemet är de höga blyhalterna i den färg som använts till leksakerna. Detta föranleder den allvarliga frågan om vilken framtid vi vill att våra barn ska ha. I sina desperata försök att skära ned på produktionskostnaderna ignorerar de multinationella företagen kostnaderna för folkhälsan.
Kommissionsledamot Meglena Kuneva har förklarat att hon tänker se över lagstiftningen om leksaker. Jag gratulerar henne till detta initiativ, men beklagar samtidigt att kommissionen än en gång uppmanas att vidta åtgärder när skadan redan är skedd i stället för att förebygga sådana olyckliga händelser.
Andreas Mölzer (ITS). – (DE) Herr talman! När vi hör talas om giftiga ämnen i spädbarnens haklappar, barnens kläder och leksaker, eller till och med självantändande batterier, är det uppenbart att vårt kontrollsystem inte fungerar som det ska. Åtminstone delar av nästan alla europeiska tillverkares produkter tillverkas i Kina eller andra lågkostnadsländer där man använder billigare produkter för att göra en större vinst, trots högre råmaterialpriser och löner. Det är naturligtvis importörernas ansvar att se till att lagstiftningen följs och detta beror därför på deras standarder och kontroller.
Vi har ett farligt mentalitetsproblem när ansvaret med ett par ord överförs på producenterna och tillverkarna hellre betalar böter än inleder återkallningskampanjer. Jag anser att det är där som EU bör börja, kanske genom att höja böterna så att de blir mer kännbara om informationen inte genast förs vidare och produkterna återkallas. Dessutom menar jag att CE-märkningen måste bli mer än en ren självreglering av industrin.
Robert Sturdy (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Vi lever och arbetar i en global marknadsekonomi, och vi kan inte förvänta oss att genomföra lagstiftning som inkräktar på denna. Kommissionsledamot Kuneva! Jag har inget att anmärka på det som ni har framfört. Jag instämmer helt i allt det som ni har sagt – mina gratulationer; se bara till att det genomförs.
När det gäller kommissionsledamot Günter Verheugen måste jag tyvärr säga att kampen faktiskt upphör någonstans, och det passar kommissionen mycket bra att fortsätta lägga över ansvaret på medlemsstaterna, eller vem som helst, men ni måste faktiskt tillämpa den lagstiftning som parlamentet inför. Jag anser därför att det är er tjänsteavdelnings ansvar att se till att produkter som kommer in i Europeiska unionen är minst lika säkra som de produkter som vi tillverkar inom unionen. Till Hiltrud Breyer, ledamot av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, som helt riktigt talar om lagstiftning, vill jag säga: det tjänar inte mycket till att genomföra lagstiftning i Europeiska unionen om vi bara importerar produkter som inte uppfyller samma normer som de som vi lägger fram inom Europeiska unionen. Vi har till exempel genomfört lagstiftning om barometrar. Hur många barn äter barometrar? Och ändå stoppade vi produktionen av barometrar. För ungefär 10 minuter sedan stoppade vi produktionen av socker i Europeiska unionen, och säger att vi måste stödja Tate & Lyle, som importerar det. Det kommer in företeelser som mul- och klövsjukan och blue tongue i Europeiska unionen, eftersom vi lever på en global marknad, och ändå stärker vi inte lagstiftningen vid införselorten tillräckligt för att säkerställa produktsäkerheten.
Vi lever faktiskt på en global marknad, och det sista som jag vill ha är en lagstiftning med handelshinder. Vi måste godta att det kommer att anlända produkter från resten av världen, men de måste hålla samma standard. Jag vill sörja för mina väljares säkerhet – barnen, barnbarnen till de människor som har valt mig – när de går och köper sina julleksaker och se till och garantera att de inte kommer att dö av någon blyfärg.
Jag lämnar er med en sista tanke. Som jordbrukare har jag upplevt effekterna av blyfärg som nötkreatur har slickat av som har suttit där i åratal, och det dödar dem helt enkelt på ett mycket långsamt och otäckt sätt. Se till och garantera att mina barnbarn och mina väljares barnbarn är trygga.
Anna Hedh (PSE). – Herr talman! Eftersom jag själv är småbarnsförälder, känns frågan högst aktuell. Om jag ska vara ärlig, tänker jag inte alltid på vilka kemikalier en leksak innehåller eller säkerhetsgraden på den när jag handlar leksaker till mina barn. För mig är det så självklart att de leksaker som jag köper i Sverige, Bryssel eller Strasbourg är säkra. Ni kanske tycker att jag är godtrogen, men jag är inte ensam. I samband med att jag gjorde en raid i min dotters barbielåda för tre veckor sedan och plockade ut både hund och katt och väska, frågade jag några grannar hemma på min gata hur de såg på detta när de köpte leksaker. Samtliga menade att så länge sakerna säljs i leksaksaffärer och är CE-märkta är de väl säkra.
Våra konsumenter är alltså invaggade i en falsk trygghet. Nu är det vårt ansvar att se till att tryggheten inte fortsätter att vara falsk. Därför vädjar jag till kommissionen att vi snarast reviderar leksaksdirektivet. Vad kan väl prioriteras högre än våra barn? Vi måste bland annat se till att leksakerna inte innehåller cancerogena ämnen. Vi måste införa ett förbud mot alla cancerframkallande och andra giftiga ämnen. Många sådana ämnen ackumuleras i kroppen. Barn som utsätts för sådana ämnen kommer att ha dem i kroppen under resten av livet. Detta ansvar kan inte ligga på föräldrarna. Vi har inte kunskapen. Vem skulle köpa en leksak om man vet att den innehåller cancerogener?
Vi måste förändra och förstärka CE-märkningen. Konsumenterna tror idag nämligen att CE innebär att produkten är säker, men då måste vi ha en väl utvecklad marknadsövervakning och ett enhetligt testsystem. Vi måste också säkerställa att försäljare och leverantörer av osäkra produkter tvingas ta sitt ansvar fullt ut. Jag välkomnar också en översyn av RAPEX-systemet. Efter ett samtal med svenska konsmentvägledare förstår jag att det är ett mycket viktigt verktyg, och att man använder sig av det dagligen. Det är emellertid inte fulländat förrän alla EU-länder utnyttjar och bidrar till systemet fullt ut.
Slutligen vill jag ännu en gång understryka att våra konsumenter måste sättas i första rummet, för utan trygga och säkra konsumenter får vi ingen blomstrande inre marknad.
Danutė Budreikaitė (ALDE). – (LT) Herr talman, mina damer och herrar! EU genomför främst och effektivast den fria rörligheten för varor genom att skapa en inre marknad. EU genomför nya metoden-direktiven för konsumentskydd. Direktivet om leksakers säkerhet är ett av dem. EU:s tillverkare ansvarar för att de varor som de producerar är säkra. Ansvarar importörerna för att varorna är säkra?
Det finns stora skillnader mellan de europeiska och de globala leksaksmarknaderna. Så sent som i augusti återkallade den amerikanska leksakstillverkaren Mattel nästan 19 miljoner leksaker som var tillverkade i Kina. Mattels leksaker säljs även i EU. Hälften av alla produkter som bedömdes hälsovådliga och som såldes i EU 2006 var tillverkade i Kina.
Samma säkerhetskrav som gäller för EU:s tillverkare måste även gälla exportörer i länder utanför EU som vill sälja sina produkter på EU:s inre marknad. Jag anser att tillverkare som flyttar produktionen från EU till Kina kan göra mycket för att påverka frågan och de måste ta sitt ansvar. De kan inte bara utnyttja den billiga arbetskraften i Kina utan bör även vara ärliga mot sina konsumenter – medborgarna i deras egna länder.
Jag uppmanar kommissionen att se över direktivet om leksakers säkerhet så snart som möjligt, att införa tydliga säkerhetskrav för leksaker och kontroll av CE-märkningen samt att skydda våra barn från farliga leksaker som släpps ut på EU:s marknad.
När det gäller frågan om certifieringsinstitutioner anser jag vidare att det bör vara obligatoriskt att tillverkare och importörer förlorar sitt produktionscertifikat om de produkter som de släpper ut på marknaden konstateras vara osäkra, det vill säga när förtroendet går förlorat.
Carl Schlyter (Verts/ALE). – Herr talman! Vi köper leksaker till våra barn för att de ska ha roligt och stimuleras i sin utveckling. Utan undantag förväntar sig föräldrarna att samhället ska skydda barnen, men nuvarande lagstiftning tillåter att vi sätter giftbomber i händerna på våra barn. Verheugen säger att bly är förbjudet i leksaker, men sanningen är att lagen tillåter 0,7 mikrogram upptag per dag. Lagen låter emellertid industrin sätta standarden för hur säkerheten ska uppnås, och då upphör skyddet för våra barn.
Standarden säger att giftighetsdata från 1985 räcker – kommissionens egna experter kräver uppdatering. Standarden säger att hela dagsintaget kan räknas in från leksaker – experterna säger högst 10 procent, vilket skulle innebära tio gånger hårdare krav. Standarden räknar med att inget barn sväljer mer än 8 milligram av en leksak – experterna tycker att det är absurt. Standarden testar endast en leksak per kategori, inte varje produkt – experterna tycker att det är absurt.
Kommissionens egna experter anser att skyddet är en katastrof, och detta är bara början. 34 aromer som är förbjudna i kosmetika är tillåtna i leksaker. Cancerogena, mutagena, reproduktionstoxiska ämnen som är förbjudna i kosmetika är tillåtna i leksaker. Dessutom är allergener tillåtna i leksaker. I tio år har kommissionen vetat om problemen. Nu vill vi ha lagstiftningen, en lag som skyddar våra barn både på pappret och i verkligheten. Varför får leksaksindustrin och regeringarna dokumenten men inte parlamentet?
Françoise Grossetête (PPE-DE). – (FR) Herr talman! Sextiofem procent av alla leksaker som distribueras i Europa, som säljs i Europa, tillverkas i Kina. De båda kommissionsledamöternas närvaro visar hur viktigt det här problemet är. Det är inte bara en säkerhetsfråga, utan även en hälsofråga som påverkar en viss konsumentgrupp, nämligen våra barn. När det rör sig om mycket små barn är problemet ännu allvarligare.
Vi får inte kompromissa med säkerheten, särskilt inte när de berörda produkterna är avsedda för små barn. Jag oroar mig särskilt över att medlemsstaterna inte utför de nödvändiga kontrollerna.
Vi vet att många produkter som tillverkas i Kina är farliga. Det gäller dock inte bara leksaker, utan även textilier och nu fordon. Det är därför ett ofantligt problem och kommissionen måste ta itu med frågan ordentligt.
Därför förespråkar jag höjda säkerhetsstandarder – den berömda CE-märkningen – så att vi kan minska risken för farliga ämnen i produkter som kommer från Kina. Jag tänker främst på kemikalier som vi har diskuterat en hel del.
Det är en fråga om företagens sociala ansvar, även om Mattel visade att man tog sitt ansvar. Medlemsstaternas ansvar är ännu viktigare. Det är ännu viktigare eftersom jag är djupt oroad över vad som kommer att hända med Internetförsäljningen. Hur kan vi vara säkra på att de leksaker som Mattel återkallade inte kommer att säljas till europeiska konsumenter via Internet? Vilka kontroller har vi?
Det är viktigt med konsumentinformation. Konsumenterna måste vara medvetna om riskerna med att köpa dessa produkter och måste inse att låga priser och billiga varor inte går hand i hand med hälsa och säkerhet.
Det är också viktigt att vi inför kontroller – kontroller på produktionsanläggningarna, oberoende och självständiga kontroller – och att vi förhindrar att dessa lager av felaktiga produkter väller ut på marknaden och gör mer skada.
Karin Scheele (PSE). – (DE) Herr talman! Kommissionsledamot Günter Verheugen har sagt att dagens ämne främst är ett problem med bristande efterlevnad av gällande lagstiftning. Det är delvis sant. Europaparlamentet bör inte försitta möjligheten att sända ett tydligt budskap till medlemsstaterna om att vi inte kan kräva en allt strängare EU-lagstiftning och sedan inte själva satsa tillräckligt med pengar för att garantera att den efterlevs.
Det har även sagts att vi bör tillämpa de allra strängaste standarderna i leksakssektorn. Det är här som direktivet om leksakers säkerhet, som har funnits länge, behöver ses över. Vid översynen av direktivet räknar jag med ett tydligt tillvägagångssätt som innebär att man kommer att tillämpa de allra strängaste standarderna och förbjuda kemikalier som klassificeras som cancerframkallande, mutagena eller reproduktionstoxiska. I dag hoppas jag att vi i Europaparlamentet kommer att inta denna ståndpunkt i de beslut som vi fattar.
Inte bara diskussionen om leksaker utan även många diskussioner på hemmaplan med våra medborgare visar att CE-märkningen är vilseledande. Som jag ser det hoppas vi antingen på en ursprungsbeteckning eller åtminstone en viss kvalitetsnivå. Jag tycker att vi som ett led i översynen bör ta oss en ny funderare på vad vi kan göra för att våra medborgare inte ska vilseledas på detta sätt.
Uppriktigt sagt förstår jag inte den frivilliga säkerhetsmärkningen heller. Vi måste öka överensstämmelsen i Europa och EU. Det är dock ingen vits att införa en särskild märkning som belöning för att vi under lång tid har följt gällande lagstiftning. Det är jag mycket skeptisk till och jag anser att det är viktigare att fokusera på att övervaka genomförandet av stränga regler.
Dirk Sterckx (ALDE). – (NL) Herr talman, kommissionsledamöter! Som ordförande för delegationen för förbindelserna med Kina vill jag säga att samarbetet mellan Europeiska kommissionen och Kina naturligtvis är oerhört viktigt och att vi följer kommissionens verksamhet där så noga som möjligt. Jag vill dock även höra mig för om våra kinesiska kollegers verksamhet i Kina. Jag kan berätta för er att en kinesisk delegation tillfälligtvis är här den här veckan, eftersom vårt interparlamentariska möte hålls här i morgon och i övermorgon, och att en av frågorna på dagordningen just är produktsäkerheten och hur vi kan samarbeta effektivare i det avseendet. Om kommissionsledamoten har ytterligare förslag på frågor som kan tas upp på dagordningen – vi har förresten redan fått en promemoria från kommissionen om detta – välkomnar vi naturligtvis dessa förslag, eftersom det är uppenbart att samarbetet mellan Kina och Europa är särskilt viktigt. Jag vill påpeka att kommissionsledamoten under sommaren redan har vidtagit åtgärder i det avseendet och att en ytterligare uppföljning planeras i oktober. Samarbetet inom Rapex-systemet, där vi utbyter information med kineserna och den kinesiska myndigheten för kvalitetsövervakning, inspektion och karantän (General Administration of Quality Supervision, Inspection and Quarantine (AQSIQ)), måste bedrivas så smidigt som möjligt. Trots det får det inte gå så långt att vi – det vill säga myndigheterna, regeringen – övertar ansvaret för produkterna. Om vi ska kontrollera varje enskild produkt kommer tillverkarna att kunna säga ”låt dem göra det, vi kan se vad vi för ut på marknaden”. Ansvaret måste fortfarande ligga hos tillverkaren. Det framgick också med all önskvärd tydlighet i Mattel-fallet. Tillverkarna måste genom forskning och kontroller se till att deras produkter är säkra. Dessutom måste vi se till att kontrollerna genomförs så effektivt som möjligt i hela Europa och i Kina och att vi kan kontrollera läget med hjälp av stickprovskontroller.
Andreas Schwab (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr vice ordförande, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det är verkligen en mycket sansad diskussion som vi har här på förmiddagen. Det välkomnar jag verkligen, men det är ett mycket svårt ämne. Vi har sammanlagt tre problem med konsumentprodukter, och framför allt med leksaker, och de har redan diskuterats ingående. För det första, marknadsövervakningen – och ni, kommissionsledamot Verheugen, har ju tagit upp frågan om att ett strykjärn felaktigt förseddes med två säkerhetsmärkningar på EU:s inre marknad. Det är illa nog, men det värsta är att en medlemsstat upptäckte strykjärnet men inte informerade övriga medlemsstater om det förrän ett år senare. Här behövs det förändring, särskilt i rådet.
För det andra har importörernas ansvar redan tagits upp. Jag kan bara instämma i det som har sagts här.
Jag anser dock att det är ett allvarligt problem – och det är min tredje punkt – att vi har olika metoder på EU-nivå. Å ena sidan har vi direktivet om allmän produktsäkerhet som gäller alla konsumentprodukter, och å andra sidan har vi den nya metoden. Denna varierande metod för konsumentprodukter är fortfarande inte helt vattentät på alla punkter. Jag anser därför att vi bör använda den CE-märkning som tillämpas inom den nya metoden som utgångspunkt för säkerhetsfrågorna och produkter som förs ut på den inre marknaden. Vi behöver även ytterligare certifiering för alla tillverkare på och utanför EU:s inre marknad. Denna måste vara frivillig och ge de europeiska tillverkarna möjlighet att generellt sett höja standarden genom global konkurrens – för EU:s inre marknad är världens största inre konsumentmarknad, större än Förenta staterna och större än alla andra i den här produktsektorn. Denna lösning – en frivillig lösning med en grundläggande princip som regleras rättsligt genom lagstiftning på EU-nivå – ger konsumenterna tryggheten att veta vad en certifierad produkt innebär. Vi har därför en lösning som är förenlig med den inre marknaden och en lösning för att ta itu med globaliseringen.
Ytterligare en punkt angående leksaker. Det finns många olika slags leksaker. För mig är det helt uppenbart att en nallebjörn som barnen stoppar i munnen naturligtvis måste uppfylla andra villkor än ett tangentbord till en dator och att vi även bör ta hänsyn till denna skillnad vid genomförandet av lagstiftningen. Därför vädjar jag till våra ledamöter att överväga att ta CE-märkningen som utgångspunkt för alla varor som förs ut på den inre marknaden och ytterligare, frivillig certifiering för konsumentprodukter.
Béatrice Patrie (PSE). – (FR) Kommissionsledamöter, mina damer och herrar! Den amerikanska leksakstillverkaren Mattels återkallande av flera miljoner leksaker som var tillverkade i Kina är viktigt av tre skäl. För det första bekräftar det att leksaksdirektivet från 1988 behöver ses över snarast. För det andra visar händelsen att det behövs mer kontroll och marknadsövervakning, att CE-märkningen måste bli obligatorisk och att vi måste se till att den verkligen blir trovärdig. Slutligen gör vi rätt i att ifrågasätta bristerna i den nuvarande modellen för globalisering av handeln och fråga oss varför världens ledande leksakstillverkare inte kunde arbeta med pålitliga underleverantörer.
EU måste vara oerhört vaksamt, både när det gäller hälso- och säkerhetsstandarder och när det gäller Internationella arbetsorganisationens (ILO) grundläggande arbetsnormer, i alla länder som EU har ingått partnerskaps-, samarbets- eller frihandelsavtal med.
Jorgo Chatzimarkakis (ALDE). – (DE) Herr talman! Först av allt vill jag tacka både vice ordförande Günter Verheugen och kommissionsledamot Meglena Kuneva för att de är här och höjer nivån på debatten.
Om handelspolitiken och den ekonomiska politiken har en verkligt viktig uppgift så är det när det handlar om våra barns säkerhet. Barnens leksaker har blivit allt billigare under de senaste decennierna och ju billigare leksaken är desto större är sannolikheten för att den inte har tillverkats i EU. Även som liberal måste jag säga att det finns anledning att betvivla att föräldrarna alltid vet vad som är bäst för sina barn när de köper leksaker. Utbudet är ofantligt och oöverskådligt. Kvalitetsleksaker som tillverkas i Europa, till exempel Lego, Playmobil, Märklin, Brios trätåg eller Waders plastleksaker, är också dyrare i motsvarande grad.
För konkurrens behövs det människor som kan och vill ta ansvar. De som köper de billigaste och otestade skräpleksaker till sina barn vill inte ta detta ansvar! Vi måste även överväga om kommissionen bör lansera en informationskampanj för sådana föräldrar. Ja, jag är för frihandel, men inte till vilket pris som helst! Som européer har vi vissa standarder och – som upprepade gånger har tagits upp här – vi måste genomföra dem på ett tydligare sätt.
I det här läget vill jag än en gång framhäva kampanjen ”Made in …”. Efter de senaste händelserna kanske det är dags att införa en obligatorisk ursprungsbeteckning, åtminstone för leksaker. Jag vet att kommissionsledamot Meglena Kuneva har arbetat hårt med den frågan och det kan jag bara uppmuntra. Märkningen på produkten måste vara tillräckligt synlig. Även om vi inte har möjlighet att ändra produktionsvillkoren i Kina så skulle vi åtminstone kunna ge medborgarna tillräcklig utbildning i detta.
Nickolay Mladenov (PPE-DE). – (BG) Herr talman, fru kommissionsledamot Kuneva, herr kommissionsledamot Verheugen, kolleger! Jag vill ta vid där föregående talare slutade.
Jag tror att alla här i parlamentet skulle hålla med om att den informerade konsumenten är den bäst skyddade konsumenten. Om vi alla tycker att det är en prioriterad fråga att de produkter som förs ut på marknaden är säkra så är det dubbelt så viktigt att barnens leksaker är säkra, eftersom barnen är den sårbaraste konsumentgruppen.
Vi skulle alla vilja att det bara fanns säkra leksaker på marknaden och därför förlitar vi oss ofta på CE-märkningen. De flesta tillverkare utanför EU har förstått att europeiska importörer inte längre kommer att riskera att föra ut produkter på marknaden som inte är förenliga med denna märkning. Samtidigt är våra medborgare fullkomligt övertygade om att den är en garanti för kvalitet och, framför allt, en garanti för säkerhet.
Det är därför som det är särskilt viktigt för oss allihop att inse vad CE-märkningen verkligen betyder. Många undersökningar visar att många konsumenter, framför allt i de nya medlemsstaterna, tyvärr inte vet vad märkningen faktiskt betyder.
Därför vill jag uppmana kommissionen att när Europaparlamentet väl har fattat ett beslut om den nya metoden anordna en offentlig informationskampanj och informera EU:s medborgare om vad CE-märkningen faktiskt betyder. Ett av de bästa sätten att skydda 500 miljoner konsumenters rättigheter på EU:s marknad är nämligen att öka medvetenheten, och den informerade konsumenten är den bäst skyddade konsumenten.
Joan Calabuig Rull (PSE). – (ES) Herr talman! Återkallandet av farliga leksaker i augusti och september orsakade allmän oro. Jag tycker dock inte att vi bör spä på denna oro ytterligare eftersom de leksaker som säljs i Europa i allmänhet nog är de säkraste i världen. Verkligheten visar dock att vi behöver förbättra europeiska säkerhetsstandarder, särskilt för de produkter som konsumenterna kommer i direkt kontakt med, exempelvis leksaker eller textilprodukter.
Den situation som uppstod bör leda till ökad marknadsövervakning, kontroll och förbud eller indragning av farliga produkter. Ibland är den enda prioriteringen dock att öka vinstmarginalerna, vilket innebär ett ökat tryck på företagen och större risker. Vi måste kräva att Kina förbättrar säkerheten. Det är dock viktigt att samarbeta med dem för att nå dessa mål.
Före jul, när miljontals leksaker köps i Europa, måste alla berörda myndigheter, från kommissionen till lokala myndigheter, samt de företag som producerar och saluför leksaker agera ansvarsfullt, vidta alla möjliga försiktighetsåtgärder och åta sig att garantera leksakernas säkerhet. Vi har alla ett stort intresse av att erbjuda EU:s konsumenter öppenhet, säkerhet och förtroende.
Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Fru kommissionsledamot! Vi måste se till att föräldrarna återfår förtroendet för den europeiska marknaden. Eftersom barnens hälsa står på spel vill vi handla snabbt och vi diskuterar nu hur vi ska göra det.
Jag tycker inte att vi behöver någon ny lagstiftning eller ens någon ny märkning så fort ett problem uppstår. Vi måste för det första övertyga länderna om att testa sina produktsäkerhetsmekanismer. För det andra måste vi förhandla med tredjeländer för att se till att de också inför säkerhetsstandarder för de produkter som de exporterar till EU.
Kommissionens analys som snart kommer att presenteras för oss kommer att avslöja bristerna i produktsäkerhetskontrollen i medlemsstaterna. Då kanske vi kommer att få reda på varför till exempel Danmark och Österrike släpper igenom fler farliga produkter än Tyskland, trots att de har samma lagstiftning.
Fru kommissionsledamot, det gläder mig att ni har inlett förhandlingarna med den kinesiska regeringen på ett så principfast sätt. Vi är äntligen inne på rätt väg och jag hoppas att de andra kommissionsledamöterna kommer att följa det exemplet.
Jag ska nu återvända till Europa. Jag uppmanar kommissionen att inrikta sig på hur man ska förhindra missbruk av den märkning som visar medborgarna att de köper en oskadlig produkt. En ny märkning kommer inte att lösa det problemet. Vi behöver helt enkelt tillräckliga påföljder vid missbruk av den befintliga CE-märkningen. På så sätt kommer tillverkarna att förbättra sin interna kvalitetskontroll utan att kostnaderna ökar och andra farliga produkter på marknaden kommer snabbt att dras in, inte bara leksaker. Slovakisk lagstiftning om leksaker innehåller till exempel kännbara påföljder. Så är inte fallet i Tjeckien. Länderna förväntas i vilket fall som helst utdöma böter om det lämnas felaktig information om leksaker, skor och andra produkter enligt ländernas allmänna lagstiftning.
Därför ber jag kommissionen att se till att medlemsstaterna tar sitt ansvar en gång för alla.
Elisa Ferreira (PSE). – (PT) Den fråga som debatteras i dag har varit på dagordningen ända sedan den amerikanska jätten Mattel återkallade 21 miljoner leksaker för att de var farliga. I dag vill jag gratulera kommissionsledamoten till hennes löfte om fasthet och handling. Jag hoppas bara att hon kommer att handla effektivt innan kombinationen av den starka euron och julen bidrar till att översvämma den europeiska marknaden med farliga importerade leksaker.
Vi behöver emellertid fortfarande tydliga svar på två frågor. För det första, kan kommissionen försäkra oss om att den europeiska konsumentsäkerheten skulle ha fått så här mycket uppmärksamhet även om Mattel-affären inte hade inträffat? Vilka specifika lärdomar drar kommissionen av det här när det gäller CE-märkningens betydelse, överföringen av kontrollansvaret till producenter och importörer och rent allmänt när det gäller genomförandemekanismernas effektivitet på den europeiska marknaden?
För det andra är det här inte något kortsiktigt problem. Det som sker med leksaker sker även med textilier och många andra produkter. Europeiska företags import, underleverantörer och omlokalisering leder i praktiken till ständiga överträdelser av EU:s höga standarder när det gäller miljö, hälsa och kvalitet. Hur tänker kommissionen komma till rätta med denna grundläggande inkonsekvens på dagens globala marknad? Tack.
Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Leksaker är mycket känsliga varor som påverkar människors hälsa från en mycket tidig ålder.
Nyheten om att den amerikanska leksakstillverkaren Mattel drar tillbaka tre miljoner kinesiska leksaker från marknaden på grund av höga blyhalter och små magneter som lossnade oroade mig som stark förespråkare av konsumentskydd och fick mig samtidigt att ta initiativ till lagstiftning. Frågan om små magneter som, bör jag kanske nämna, utgör en ny säkerhetsrisk som omedelbart bör behandlas i ett direktiv om leksakers säkerhet måste läggas fram för Europaparlamentet utan ytterligare dröjsmål.
Det är nödvändigt att förklara Rapex-systemets mål så att alla medlemsstater förstår. Det måste tydligt förklaras om det främsta målet med Rapex är att meddela att en viss produkt är farlig eller att informera om de kanaler genom vilka farliga produkter når den europeiska marknaden, vilket är mycket tidskrävande. Erfarenheten visar att CE-märkningen inte är en tillräcklig garanti för att den aktuella produkten faktiskt är säker. När det gäller leksaker kompliceras saken ytterligare av att tillverkaren inte behöver utfärda någon försäkran om överensstämmelse. CE-märkningen är tillsynsmyndighetens enda indikation på om överensstämmelsen, det vill säga i praktiken säkerheten, har kontrollerats.
I debatten om huruvida det är önskvärt att stödja eller avskaffa CE-märkningen är jag för att ha den kvar, förutsatt att tillstånd och märkning övervakas av medlemsstaternas tillsynsmyndigheter. Jag bör nämna att konsumenterna börjar se märkningen som ett tekniskt pass för alla produkter som förs ut på EU:s inre marknad. Vid utformningen av det lagstiftningspaket om översynen av nya metoden-direktiven som kallas ”varupaketet”, där jag är djupt involverad som en av skuggföredragandena för gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, är det nödvändigt att närmare diskutera behovet av att införa ytterligare märkningar av varor, till exempel K-marts kvalitetsmärkning som redan används eller nya märkningar som skulle utgöra en alltför stor börda för företagen, framför allt för små och medelstora företag, och som skulle kunna vara förvirrande för slutkonsumenterna. Jag tror att vi tillsammans kommer att lyckas skapa effektiva verktyg för att se till att barnen i år endast får säkra leksaker i julklapp.
Daciana Octavia Sârbu (PSE). – (RO) Herr talman! Den senaste indragningen av farliga produkter som är tillverkade i Kina ger upphov till allvarliga frågetecken om EU:s konsumentskyddslagstiftning genomförs korrekt.
Dessa produkter var försedda med CE-märkning, vilket gjorde det möjligt för de kinesiska tillverkarna att exportera leksakerna till den europeiska marknaden. Många konsumenter missförstår vad märkningen betyder och tror att symbolen är en garanti för att produkterna är tillverkade i Europa. Trots det är det inte någon hållbar lösning att slopa CE-märkningen eftersom den innebär en fördel för europeiska tillverkare i den internationella handeln. Utöver den märkning vi redan har är det nödvändigt att ta fram ytterligare en märkning för att införa obligatoriska kontroller och allvarliga påföljder för dem som missbrukar CE-märkningen.
För att förhindra att potentiellt farliga produkter släpps ut på marknaden i framtiden är det viktigt att de nationella konsumentskyddsmyndigheterna förbättrar sina åtgärder för att övervaka och utreda efterlevnaden av EU:s lagstiftning. Vidare måste de nationella myndigheterna försäkra konsumenterna om att de har rätt att få pengarna tillbaka för de farliga produkter som de har köpt.
Bogusław Sonik (PPE-DE). – (PL) Herr talman! De flesta av de händelser som föranledde indragningen av Kinatillverkade leksaker har främst handlat om alltför höga blyhalter. En kortsiktig lösning på problemet är att dra tillbaka alla produkter som ger anledning till oro när skadan redan är skedd. Det är dock en lösning som bara är effektiv på kort sikt och som har många tragiska konsekvenser, till exempel att chefen för ett av leksaksföretagen som producerade leksakerna begick självmord.
En mycket bättre och lovande lösning är att fastställa en säker gräns för hur mycket bly det får finnas vid tillverkningen av leksaker och även andra produkter. Tidigare regler har byggt på en rekommenderad formel som har minimal effekt, vilket framgår av de stora skillnaderna i tillåtna blyhalter mellan olika medlemsstater. Vi måste införa verkligt bindande gränser som gäller för samtliga EU-länder.
Även om jag stöder Rapex-systemet anser jag vidare att det viktigaste när det gäller säkerheten hos importerade leksaker är att koncentrera sig på att samordna åtgärderna på gemenskapsnivå.
För övrigt vill jag påpeka att EU bör tillämpa en grundlig övervakning av alla produkter som importeras från Kina. Leksaksfrågan är bara en del av ett större problem.
Under den här debatten vill jag passa på att uppmärksamma någonting som tycks ha glömts bort. Jag hör inte särskilt många röster som talar om barnens säkerhet i Kina. Barn från detta land utnyttjas ofta som arbetskraft på omänskliga villkor. Barnarbete bland barn under tio år är allmänt utbrett, till exempel murarbete. Det är en oerhört aktuell fråga, särskilt med tanke på att OS närmar sig. Enligt en rapport från Internationella fackliga samorganisationen är brott mot arbetsrätten, däribland utnyttjande av små barn som slavar, tillåtet på fabriker som producerar saker till OS. Även om internationella organisationer, till exempel Fair Play Alliance, koncentrerar sig på villkoren vid tillverkningen av souvenirer inför OS nästa år anser jag att Europaparlamentet bör ta ställning i frågan.
Christel Schaldemose (PSE). – (DA) Herr talman! Jag vill säga till de båda kommissionsledamöterna att jag delar deras åsikt om att vi har ett problem med marknadsövervakningen. Det är den inre marknadens svaga länk i dag. Medlemsstaternas initiativ för marknadsövervakning är helt enkelt inte tillräckligt bra. I mitt eget land till exempel, Danmark, har man skurit ned på anslagen för övervakningen av den allmänna produktsäkerheten. Jag uppmanar er enträget att använda alla medel ni har till ert förfogande för att pressa medlemsstaterna att göra mer i fråga om marknadsövervakning. Det är helt avgörande att vi säkrar och stärker den.
Det räcker dock inte med bara marknadsövervakning. Vi behöver även bättre lagstiftning och det är någonting som vi arbetar med för närvarande. Det omfattar produktpaketet för den inre marknaden och därefter leksaksdirektivet. Vi behöver minimiregler för marknadsövervakning. Vi måste ställa hårdare krav på producenter och importörer och det måste få konsekvenser om man inte följer de regler som gäller på marknaden. Det arbetar vi dock på och vi hoppas att det genomförs snart.
Corien Wortmann-Kool (PPE-DE). – (NL) Herr talman! Det är bra att vi som parlament gör vår röst hörd i den debatt som äger rum i medierna, eftersom produktsäkerhetsdirektivet påverkar våra medborgare och våra barn.
Jag är positivt inställd eftersom den internationella handeln bidrar till ökat välstånd, både här och på andra håll i världen. Kina är en viktig handelspartner. Därför måste vi investera i goda kontakter och rättvisa handelsförbindelser som gynnar Kina och även våra medborgare i Europa. Vi kan och får därför inte tolerera att våra handelspartners produkter inte lever upp till de säkerhetsstandarder som vi har fastställt i vår lagstiftning. Ungefär hälften av alla varningar för farliga importerade produkter handlar om produkter från Kina, och det rör sig inte bara om leksaker utan även tandkräm, hudkräm, sängar, hårtoningar, hund- och kattmat och till och med pacemakers.
Vi i EU måste förbättra lagstiftningen och kontrollerna och vidta lämpliga åtgärder för att se till att de produkter som tillverkas i Kina och tredjeländer är säkra. Naturligtvis ansvarar tillverkarna själva för detta, som inte enbart får sträva efter lägsta pris, men kommissionsledamoten med ansvar för handel, Peter Mandelson, har också ett ansvar. Jag tycker att det är lovvärt att två kommissionsledamöter är här. Det vore dock bra om ni även kunde få kommissionsledamot Peter Mandelson att sätta produktsäkerheten betydligt högre upp på handelskonferensernas dagordning, för det är vid dessa konferenser som vi kan kräva åtgärder och måste ta strid. Vi måste naturligtvis också erbjuda tekniskt stöd. Produktsäkerheten måste dock vara en viktig del i handelsavtalen med till exempel Kina. Om det skulle behövas har vi ju ett incitament – med andra ord påföljder.
Kommissionsledamot Kuneva! Inta en bestämd hållning även i våra handelsförbindelser och försök att engagera kommissionsledamot Peter Mandelson, för hittills har han dessvärre inte visat någon förståelse för frågan.
David Martin (PSE). – (EN) Herr talman! Ett av de första anföranden som jag höll i kammaren för 23 år sedan handlade om det dåvarande förslaget om ett säkerhetsdirektiv för leksaker. Jag välkomnar nu planerna på att stärka detta direktiv. Men låt oss klargöra en sak: vi skulle nästan säkert ha haft problemet med Mattel, med eller utan ett stärkt leksaksdirektiv.
Jag anser att vi behöver tre tillvägagångssätt, som nämnts av andra kolleger denna förmiddag. För det första måste vi tvinga tillverkarna att intressera sig mer för sin leverantörskedja och, om det krävs, utdöma straff för dem som inte intresserar sig. För det andra måste kommissionen föra samman medlemsstaterna för att se till att det sker strängare inspektioner inom EU, lämpliga tullkontroller och att befintliga lagar inom Europeiska unionen tillämpas.
När det gäller Kina vet vi att landet inte låter sig påverkas av bekymmer för hälsa och säkerhet, men det reagerar på ekonomiska hot. Vi borde överväga att förbjuda användningen av CE-märkning av alla produkter från Kina tills landet upprättar en tydlig oberoende, högkvalitativ ackreditering och ett testcenter i Kina. Först då kan vi ha viss tilltro till de varor som kommer från Kina, och det är bara på denna åtgärd som Kina kommer att reagera.
Bernadette Vergnaud (PSE). – (FR) Herr talman, kommissionsledamöter, mina damer och herrar! I somras återkallade Mattel 20 miljoner leksaker från Kina, vilket innebar att debatten om CE-märkningens värde och om påföljderna för företag som inte uppfyller europeiska standarder tog fart igen. Vad krävs det för att EU ska reagera? Brasilien har redan infört importförbud. Förenta staterna och Kanada håller på att tillsätta en utredning. Vi, å vår sida, debatterar.
Kommissionen måste vidta åtgärder. Detta innebär att se över EU:s lagstiftning om leksaker före jul, att insistera på att det behövs maximal harmonisering och att se till att tillverkarna uppfyller säkerhetsstandarderna samt sociala och miljömässiga standarder – varför inte införa en ny europeisk märkning för att stärka CE-märkningen? Det innebär också att granska hur effektiva kontrollerna är och straffa tillverkare om det behövs, att förtydliga producenternas och importörernas skyldigheter och intensifiera marknadsövervakningen genom ett ordentligt tullsamarbete mellan medlemsstaterna.
EU:s ansvar och trovärdighet i konsumenternas ögon står på spel. Hur kan vi uppmuntra konsumenterna till att ha en positiv bild av Europa om vi inte kan vinna tillbaka deras förtroende?
Anne Ferreira (PSE). – (FR) Herr talman, kommissionsledamöter, mina damer och herrar! Det finns otaliga skrupelfria tillverkare och företagsledare i världen som bedriver handel inom Världshandelsorganisationen. De bryr sig inte om miljön eller hälsan hos sina anställda och kunder, eller att dessa kan vara barn.
De måste gå med vinst till varje pris. Det handlar inte bara om kinesiska företag och de säljer inte bara leksaker. De måste konfronteras med institutioner och lagstiftning som kan sätta stopp för deras bedrägliga – till och med brottsliga – verksamhet.
Vi måste inse vilka brister det finns i våra kontrollsystem och ifrågasätta vad CE-märkningen betyder för produkter som saluförs i Europa. Märkningen bör betyda att produkterna uppfyller kraven i EU:s lagstiftning och inte att de kanske uppfyller dem, vilket är missvisande för konsumenterna. CE-märkningen är meningslös om den inte bygger på en verklig produktsäkerhet. Det är det som de europeiska konsumenterna kräver, precis som de kräver att deras hälsa ska komma före marknadsintressen. Därför måste EU vara mer bestämt i sina förhandlingar med WTO.
Genowefa Grabowska (PSE). – (PL) Herr talman! Det vi gör i dag är att reagera på en kritisk situation, eftersom våra barns liv och hälsa står på spel. I förslaget till resolution koncentrerar vi oss huvudsakligen på produktsäkerheten, där produkten är en leksak. Det vi är ute efter är att produkten ska tillverkas enligt europeiska standarder. Vi vill ha bättre kontroll, vi vill ha en säker produkt, eftersom de europeiska konsumenterna, stora som små, måste känna sig säkra. Det här är dock inte den enda möjliga reaktionen.
En leksak är inte bara en marknadsprodukt och det räcker inte att enbart se på den från säkerhets- och prissynpunkt. En leksak är inte bara vilken vara som helst – den formar ett barns tankar, hjälper det att utvecklas, påverkar dess utbildning. Därför uppmanar jag kommissionen att även ha dessa saker i åtanke vid översynen av direktivet om leksakers säkerhet.
Vi använder den här översynen för att ge våra barn något mer än en kinesisk produkt som återspeglar den amerikanska populärkulturen. Våra barn måste ha ett större urval av leksaker, däribland leksaker som har en europeisk anda över sig. Det förtjänar de.
Mia De Vits (PSE). – (NL) Herr talman, kommissionsledamöter, mina damer och herrar! Ett parti leksaker som importerats från Kina visar sig vara farliga. Då krävs det samarbete med de kinesiska myndigheterna. Åtgärderna måste vidtas i början av produktionskedjan där problemen inträffar. De multinationella företagen är inte utan skuld. De investerar i landet på grund av den billiga arbetskraften. Jag räknar med att kommissionen antar en heltäckande, högkvalitativ och säker produktpolitik som bygger på följande åtgärder. Jag stöder det som mina kolleger har sagt om att införa en grundlig översyn av lagstiftningen om CE-märkningen, med ansvarsbestämmelser för importörer och möjligheter att införa sanktioner mot dem som bryter mot bestämmelserna. Mattel förklarade att man hade gjort ett misstag och jag räknar därför med att kommissionen kommer att ge Mattel en skarp reprimand. Vi måste komma överens inom WTO om att bekämpa osäkra produkter från Kina eller andra länder, även dem som exporteras vidare. Det krävs ett ökat gränsöverskridande samarbete mellan marknadstillsynsmyndigheter och tullmyndigheter. För detta krävs det politisk vilja och ekonomiska resurser. Det Detta finns redan när det gäller säkerheten på arbetsplatsen och livsmedelssäkerhet, så varför inte även när det gäller produktsäkerhet?
Roberto Musacchio (GUE/NGL). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! De senaste åren har den metod som använts för att liberalisera handeln varit rent ideologisk: den rena dogmen om en låt-gå-globalisering. Vi kämpar nu med problem såsom farliga produkter som är särskilt oroande eftersom de handlar om leksaker.
Finns det ett problem med Kina? Ja! Det handlar om de garantiregler som måste följas. Ändå funderar vi på en effektiv garantimärkning utöver CE-märkningen och till och med möjligheten till en ursprungsmärkning för produkter som kommer från länder utanför EU, ”made in”-märkningen.
Det finns dock även ett problem med västerländska multinationella företag som tillverkar produkter i Kina eller på andra håll och som har ett stort ansvar för säkerhet och kontroll, bland annat för leksaker. Ett annat problem är att produkter som deklareras vara tillverkade i Europa verkligen bör vara tillverkade i Europa. Vi kan inte be Kina att iaktta anställningsrättigheter och miljöstandarder, vilket man måste göra, om vi samtidigt döljer att våra multinationella företag också är skyldiga till överträdelser av det här slaget.
Meglena Kuneva, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Det var verkligen en mycket intressant och genomgripande diskussion, och jag vill tacka er alla. Denna diskussion förde fram en mängd tvivel och många konkreta åtgärder, som kommissionen i viss mån redan hade föregripit. Det gläder mig att säga detta, eftersom dessa åtgärder har utarbetats tillsammans med parlamentet, som vi kan bekräfta.
Jag anser att vi bara kan lyckas om vi har en gemensam framtidsvision, en vision som grundar sig på öppna samhällen och en fri marknad, och i första hand, när vi talar om konsumenter, att vi inte kommer att köpslå om konsumentsäkerheten, oavsett vilka signaler vi skulle kunna ge, som den resolution som ni lade fram, eller kommissionens förslag, eller försök att ingripa med riktmärken från kommissionen för att jämföra hur de olika medlemsstaterna arbetar på plats.
Slutligen skulle jag ännu en gång vilja upprepa att för mig är detta av yttersta vikt, och jag kommer inte att kompromissa med denna fråga.
Flera av er hänvisade till Rapex. Rapex fungerar 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan, vilket innebär att anmälningar genom Rapex inte försenas. Och jag skulle vilka tala med era lokala samhällen för att offentliggöra Rapex, eftersom vi på många sätt redan har förebyggt farliga varor från att placeras på marknaden genom dessa anmälningar. Det är mycket viktigt att upprepa att ekonomiska aktörer uppfyller en skyldighet enligt EU-lagstiftning när de återkallar varor. Det handlar inte om välvilja: det beror på att det finns allmän produktsäkerhet i EU-lagstiftningen. Blyfärgen i fallet med Mattel upptäcktes först vid de tester som den europeiska distributören utförde. Så vi ska aldrig underskatta effektivitet i vårt Rapexsystem. Vi utvidgar också förbindelsen mellan Rapex och Kina, något som är mycket viktigt.
Innan jag avslutar skulle jag vilja informera er om att jag frågade Mattel vad företaget har gjort med de återkallade leksakerna. Jag tänkte i synnerhet på Internet och hur dessa varor skulle kunna gå att få tag på genom Internet. Jag skulle vilja meddela er att alla leksaker har förstörts, och Mattel har bekräftat detta.
Jag tror att vi alla skulle ta vårt ansvar, och detta är det enda sättet som gemenskapen kan fortsätta på.
Günter Verheugen, kommissionens vice ordförande. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill börja med att klargöra två ytterligare sakfrågor. För det första gäller EU-reglerna om produktkvalitet och produktsäkerhet alla produkter, oavsett var de är producerade. Samma regler gäller till hundra procent för alla produkter som förs in på den europeiska marknaden, oavsett om de är producerade i Kina eller i Europa, eftersom det inte görs någon åtskillnad överhuvudtaget. Det är självklart.
För det andra vill jag än en gång säga att import av farliga leksaker givetvis är förbjudet även i det gamla direktivet om leksakers säkerhet. De leksaker som Mattel återkallade var inte förenliga med EU:s bestämmelser och kunde inte saluföras i EU.
Jag kommer nu in på två viktiga komplicerade frågor som har spelat en avgörande roll i den här debatten. För det första, direktivet om leksakers säkerhet. Den kommission som jag är ledamot i tillkännagav i början av 2005 att direktivet skulle ses över. I början av 2005! Sedan dess har detta ingått i kommissionens lagstiftningsprogram. Lagstiftningsprogrammet har diskuterats här i parlamentet. Jag har inte hört någon av parlamentets ledamöter kräva att det nya direktivet om leksakers säkerhet måste bli klart tidigare. Det hade inte heller varit möjligt. Det är en sådan komplicerad och enormt stor marknad att man inte kan ta fram ett direktiv i en handvändning.
Jag garanterar än en gång att det nya direktivet om leksakers säkerhet kommer att vara färdigt före årets slut. De politiska instruktionerna till de tjänstemän som arbetar med direktivet är att införa så stränga regler som möjligt när det gäller leksakers säkerhet, ”så stränga regler som möjligt”. Detta betyder till exempel uttryckligen – eftersom åtskilliga personer har sagt det här – att jag för länge sedan och inte bara nu gav instruktioner om att cancerframkallande, mutagena eller reproduktionstoxiska kemiska ämnen inte bör användas i leksaker. Det finns fortfarande över 900 sådana. Allt detta är redan beslutat.
Sedan har vi frågan om marknadsövervakning och CE-märkning. Herr Sturdy, jag måste påpeka att det faktiskt inte är rätt att skylla på kommissionen för att vi respekterar den rättsligt förankrade arbetsfördelningen mellan EU-nivå och medlemsstaterna. Marknadsövervakningen är medlemsstaternas eget ansvar. Det som vi kan göra – och som vi också gör – är att stärka och förbättra samarbetet, men vi kan inte överta ansvaret.
Det har här framförts en rad förslag på hur vi skulle kunna förbättra systemet. Jag är mycket glad över dessa förslag eftersom de exakt motsvarar det som kommissionen lade fram för er i början av året om reformen av den inre marknaden. Det har ställts krav på att medlemsstaterna bör vara skyldiga att utföra marknadsövervakningen internt och vid de yttre gränserna – och det är exakt vad som stod i våra förslag. Medlemsstaterna bör tvingas att anslå tillräckligt med resurser – det finns med i vårt förslag. Medlemsstaterna bör tvingas att omedelbart utbyta viktig information – det finns med i vårt förslag. Slutligen har det föreslagits att det bör införas hårda böter och påföljder för dem som bryter mot reglerna – det finns också med i vårt förslag.
Därför vädjar jag enträget till er, Europaparlamentet, och till rådet, som inte är här, att utan dröjsmål diskutera kommissionens förslag från årets början och att anta dem. Då kommer det mesta av det som med rätta har krävts här i dag att redan ha slutförts.
(Applåder)
Talmannen. – Jag har mottagit sex resolutionsförslag(1), som ingivits i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen.
Debatten är härmed avslutad.
Omröstningen kommer att äga rum onsdagen den 26 september 2007.
Skriftliga förklaringar (artikel 142)
Małgorzata Handzlik (PPE-DE), skriftlig. – (PL) Herr talman! Rörligheten för varor är ett självreglerande system. Farliga leksaker som tillverkas i Kina är ett problem för oss alla. Många miljoner har förts från Asien till Europa och Förenta staterna. Vem bär ansvaret för det? Tillverkaren? Underleverantören? Importören? Alla? Eller ingen?
I denna era av allt snabbare globalisering kunde ingenting vara mer fel än att tro att andras problem inte har någon inverkan på oss.
EU försöker att ta itu med dessa utmaningar och har därför föreslagit en förordning om saluföring av varor. Före årets slut bör det även ha lagts fram ett förslag till översyn av direktivet om leksakers säkerhet.
Jag anser att problemet med saluföring av produkter hänger ihop med flera andra frågor och dessa behöver lyftas fram:
– Information till konsumenterna om de varor som de köpt, bra information är det bästa konsumentskyddet.
– Medlemsstaternas marknadsövervakning.
– Ökat samarbete mellan stater.
– En ny metod för CE-märkningen som symboliserar en säker produkt som uppfyller EU:s krav.
Det här är bara några av många förslag på hur man kan förbättra den rådande situationen när det gäller saluföring av produkter och konsumentskydd. Vi är bara precis i början av en lång väg som kommer att sluta med en marknad som är fri från okontrollerade och farliga varor. Vi har fortfarande mycket arbete framför oss, men EU:s lagstiftning är rätt väg att gå och inger hopp om att vi i framtiden kommer att slippa farliga vardagsprodukter och att varken vi eller våra barn kommer att riskera att drabbas av dem.
Gábor Harangozó (PSE), skriftlig. – (EN) Konsumentsäkerhet ger anledning till allvarlig oro bland våra medborgare då hot mot de mest sårbara av oss, nämligen våra barn, kan konstateras. Av denna anledning bör vi därför snabbt och öppet ta itu med denna oro, så att inget kan äventyras i fråga om konsumentsäkerheten. Europeiska unionen bör verkligen grundligt se till att dess höga normer respekteras när den importerar varor från länder med produktionsnormer av lägre kvalitet, som Kina. I detta avseende är uppgiften för Rapex, systemet för snabbt informationsutbyte om produktsäkerhet (inbegripet farliga leksaker) av yttersta vikt, eftersom det flödar in importvaror från länder som Kina i en strid ström. Vi behöver alltså detaljerad och regelbunden rapportering, och vi måste ge våra partner de nödvändiga kraven på konsumentsäkerhet, så att de effektivt kan spåra potentiellt farliga produkter. Eftersom konsumenternas tillit är grundläggande måste vi ytterligare inrikta oss på förebyggande, mekanismer för akuta ingripanden och en effektiv tillämpning av unionens standardkrav.
Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Det senaste återkallandet av miljontals leksaker från den amerikanska tillverkaren Mattel, på grund av säkerhetsproblem, däribland blyinnehåll, har fått varningsklockor att ringa runt om i hela världen. Denna fråga är ett problem för alla, eftersom folkhälsan och allmänhetens säkerhet står på spel. Det är livsviktigt med ett uppdaterat direktiv som skyddar våra inhemska intressen, och barns hälsa.
Jag uppmanar kommissionen att vidta åtgärder när det gäller problemet med farliga produkter och överväga en alternativ regleringsmetod. De kinesiska myndigheterna måste vidta nödvändiga åtgärder för att förbättra sina produktionsnormer, men för att se till att säkerhetsnormerna uppfylls är det lika viktigt att våra leksaksföretag gör sin plikt, de som beställer produkter från Fjärran östern för att dra fördel av lägre kostnader. Produktsäkerheten gäller folkhälsan, och denna fråga måste omedelbart uppmärksammas.