Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 25 september 2007 - Strasbourg

10. Genomförande av rådets beslut om moratorium för dödsstraff (debatt)

  Talmannen. −Nästa punkt är rådets uttalande om genomförandet av rådets beslut om moratorium för dödsstraff.

  Manuel Lobo Antunes , rådets ordförande – (PT) Fru talman! Jag är mycket glad över att vara här i dag för att diskutera en fråga som är central för våra gemensamma europeiska värderingar. Motståndet mot dödsstraff är en viktig del av EU:s politik för mänskliga rättigheter och ingick i EU:s första riktlinjer om mänskliga rättigheter. Som ni säkert vet, mina damer och herrar, har dessa riktlinjer sedan 1998 innehållit de främsta aspekterna av EU:s inställning till denna fråga och därmed gett form åt vårt välkända motstånd mot dödsstraff.

Vi vet alla att EU:s främsta mål när det gäller dödsstraff, som ingår i riktlinjerna, är att arbeta för ett allmänt avskaffande av dödsstraff som en politisk ståndpunkt som samtliga EU-medlemsstater godkänner och starkt driver.

Det andra målet är att uppmana de länder som fortfarande har dödsstraff att gradvis begränsa tillämpningen och insistera på att det genomförs enligt internationella miniminormer. Jag är mycket glad över att vara här i kammaren i dag och berätta om den senaste händelseutvecklingen i vår kamp för att avskaffa dödsstraffet. Som ni vet lade vi nyligen fram ett viktigt initiativ för att främja dessa EU-mål. Jag syftar naturligtvis på rådets beslut av den 18 juni i år där EU åtog sig att utarbeta en resolution mot dödsstraff vid FN:s 62:a generalförsamling som en del av en allians mellan regioner.

Parlamentet uppmanade EU att ta ett sådant initiativ i två resolutioner som antogs i februari och april i år. Eftersom öppnandet av den tredje sessionen av FN:s generalförsamling närmar sig med stormsteg förstår jag att ni vill veta hur rådet har förberett sig inför detta evenemang. Jag ska strax berätta lite mer om de förberedelser vi har gjort.

Dessförinnan vill jag kasta en kort tillbakablick på de 10 år som gått sedan riktlinjerna om dödsstraff antogs. Jag vill understryka att vi har uppnått en hel del sedan 1998. Vi har tagit fram ett brett urval av instrument i vår kampanj mot dödsstraff, allt från politiska åtgärder genom demarcher, deklarationer och multilateral diplomati till ekonomiskt stöd genom Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDHR), ett instrument som till stor del inrättades tack vare Europaparlamentets insatser.

Till exempel genomförde EU mellan den 1 juli 2006 och 30 juni 2007 allmänna demarcher om dödsstraffet i 28 länder, från Bahrain till Zambia. Vi genomförde även demarcher om enskilda fall i flera länder från Yemen till Iran. EU utfärdar dessutom ofta förklaringar om denna fråga. Ett exempel som fick stor uppmärksamhet i medierna var när EU i augusti i år utfärdade en förklaring om den 400:e avrättningen i Texas. Jag vill påpeka att dödsstraff också finns med på dagordningen i de dialoger och samråd om mänskliga rättigheter som vi har med tredjeländer, och vi drar oss inte för att ta upp frågan med någon av dem. Vår tillit till effektiv multilateralism uttrycks också i de outtröttliga insatserna mot dödsstraff inom FN och andra internationella organ.

Varje år mellan 1997 och 2005 har EU lagt fram en resolution om dödsstraff till FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna, och vi återupptog våra insatser i december 2006 genom att lägga fram en förklaring om dödsstraff vid FN:s generalförsamling, med från början 85 underskrifter och senare undertecknad av ytterligare 10 länder. EU:s ordförandeskap upprepade förklaringen från december 2006 vid öppnandet av den fjärde sessionen av FN:s råd för mänskliga rättigheter i mars 2007.

Trots den fortsatta oron över tillämpningen av dödsstraff är vi mycket glada över att se en global tendens mot ett avskaffande eller ett införande av ett moratorium för dödsstraff. Över hälften av världens länder har redan avskaffat dödsstraffet antingen genom lagstiftning eller i praktiken: 133 länder enligt Amnesty International. Jag vill tro att EU, med bland annat Europaparlamentet naturligtvis, har spelat en roll, om än en liten roll, i tendensen mot ett avskaffande genom våra systematiska och kontinuerliga åtgärder genom åren. Denna korta lista över EU:s åtgärder mot dödsstraff är ett bevis på vårt åtagande i denna fråga, och jag vill betona att vi inser att Europaparlamentet har varit en lojal allierad i vårt arbete, vilket för mig tillbaka till den nuvarande fråga på dagordningen, det vill säga resolutionen till FN:s generalförsamling där vi efterlyser ett moratorium för och avskaffande av dödsstraffet.

Detta initiativ bekräftar att EU ligger i spetsen för avskaffandet av dödsstraff i världen och att vi alltid och under alla omständigheter kommer att fortsätta att motsätta oss dödsstraff eftersom vi anser att det är ett grymt och omänskligt straff. Det finns mycket att tjäna på detta initiativ, men också mycket att förlora om vi inte lyckas. Vi får inte glömma att detta är vårt tredje försök, jag upprepar, vårt tredje försök att åstadkomma en resolution om dödsstraff vid FN:s generalförsamling efter våra två misslyckanden 1994 och 1999.

Det som står på spel är inget mer och inget mindre än vår trovärdighet som ledare för de globala insatserna för att avskaffa dödsstraffet. Därför ansåg rådet att det var nödvändigt att vara väl förberett och hinna bilda en allians mellan regioner. Det skulle inte ha varit möjligt vid tiden för den 61:a generalförsamlingen, som några av er hade föredragit. Det var inte bara rådets experter som var av den åsikten. Flera frivilligorganisationer som leder kampen på detta område, som Coalition Against the Death Penalty (koalitionen mot dödsstraff), bad oss att inte förhasta oss när vi lade fram resolutionen, utan att vänta så länge att den garanterat skulle lyckas. Det var exakt den vägen vi tog. Rådets beslut av den 18 juni om framläggandet av en resolution vid den 62:a sessionen i FN:s generalförsamling var början på en ny fas i den multilaterala sfären.

Rådet, ordförandeskapet och medlemsstaterna har alla gjort sitt för att omvandla rådets beslut i praktiken. Redan före sommaruppehållet hade GUSP:s rådsarbetsgrupp för de mänskliga rättigheterna beslutat vilket tillvägagångssätt man skulle välja, det vill säga för att EU:s medlemsstater skulle enas om en förslagstext och i nästa skede hitta andra medförfattare från olika regioner i världen. När det avklarats hölls i slutet av augusti ett första möte med alla medförfattare i New York. Inom loppet av två veckor nåddes enighet om formuleringarna. Vi lanserar nu en påtryckningskampanj för att få medsponsorer till vårt resolutionsförslag. I talande stund undersöker våra ambassader runt om i världen möjliga anhängare till vårt initiativ. Vi gör allt vi kan för att vinna maximalt stöd så att denna resolution ska lyckas.

I denna anda ber jag om ert förtroende och stöd så att vi kan genomföra denna process. Ni är säkert medvetna om hur svåra politiska förhandlingar kan vara. Därför förstår ni att ordförandeskapet behöver en viss nivå av flexibilitet och manöverutrymme för att behandla och ta fram en lämplig tidsplan för ett så invecklat initiativ, eftersom detta är ett regionöverskridande initiativ, och medförfattarna måste också granska texten och strategin i denna resolution. Vi måste dessutom snabbt ta kontakt med ett stort antal potentiella medsponsorer så att initiativet får tyngd.

Vi har inlett en kampanj som också är en stor utmaning, men jag är övertygad om att detta initiativ kommer att bli en framgång om vi vidtar gemensamma åtgärder.

  Laima Liucija Andrikienė , för PPE-DE-gruppen. – (LT) Fru talman, herr kommissionsledamot, herr statssekreterare, mina damer och herrar! Här i Europaparlamentet i dag återvänder vi till frågan om ett moratorium för dödsstraff. Vi har redan behandlat denna fråga två gånger det senaste året, och två resolutioner om genomförandet av ett globalt moratorium för dödsstraff har antagits (den 1 februari och den 26 april).

Vid var och en av dessa resolutioner vände sig Europaparlamentet till rådet och uppmanade det att lägga fram resolutionen inför FN:s generalförsamling. Vi kan bara beklaga att rådet ännu inte har gjort detta. Rådet skulle kunna göra det före öppnandet av den 62:a sessionen i generalförsamlingen, och resolutionerna skulle kunna antas före slutet av året.

Dödsstraff är ett grymt och omänskligt straff som bryter mot en av de inneboende mänskliga rättigheterna – rätten att leva – och vi kan verkligen inte tolerera en situation där tusentals människor riskerar dödsstraff varje år i Iran och Kina och andra länder. Därför är genomförandet av ett globalt moratorium för dödsstraff som syftar till att helt avskaffa dödsstraffet fortfarande ett av våra viktigaste politiska mål, och vi kräver därför inte bara samförstånd från de parlamentariska grupperna i denna fråga, utan även samförstånd från samtliga EU-medlemsstater.

Jag är säker på att Europaparlamentet genom att anta denna resolution kan ge prov på en utomordentlig solidaritet och enighet, trots vissa meningsskiljaktigheter, till exempel huruvida den 10 februari ska utses till den europeiska dagen mot dödsstraff.

Detta är ett gyllene tillfälle för Europaparlamentet att visa sammanhållning och solidaritet med rådet, särskilt när man beslutar i en politisk fråga som har ett tydligt mervärde. Politik utan värde är bara billigt röstfiske och populism, medan det mänskliga livet är värdefullt för oss alla, oavsett geografiska eller kulturella gränser.

Jag uppmanar verkligen mina kolleger, parlamentsledamöterna i alla grupper, att stödja denna viktiga resolution.

(Applåder)

  Martin Schulz , för PSE-gruppen. – (DE) Fru talman! Statssekreterare Manuel Lobo Antunes har informerat om rådets insatser på ett övertygande sätt. Jag har inget att tillägga till det som ministern har sagt. Vår grupp stöder er fullt i era insatser för att klargöra att EU inte bara starkt stöder ett moratorium, utan även målet att förbjuda dödsstraff i världen.

Som den föregående talaren nämnde har vi i Europaparlamentet redan två gånger i år sagt att parlamentet går i spetsen för kampen för att förbjuda dödsstraff. För oss som europeiska socialdemokrater är dödsstraffet det absoluta lågvattenmärket inom mänsklig etik. Jag kommer från ett land där människans värdighet är den första artikeln i konstitutionen. Det åligger varje regering att bevara och skydda den i sin lagstiftning. Detta är budskapet i mitt lands konstitution. På grundval av detta budskap har vi i Europaparlamentet tagit fram en stadga om de grundläggande rättigheterna, vars främsta budskap lyder som ovan: människans värdighet är den främsta vägledande principen för EU.

Enkelt uttryckt är dödsstraff motsatsen till människans värdighet. Det är en förnedring av människan till den lägsta nivån av hans eller hennes existens. Det är varje moralisk demokrats skyldighet att förbjuda det. Vi kämpar för att detta moratorium ska stödjas av EU. Varför finns det då ingen enighet i rådet?

Det är en medlemsstat i rådet som bojkottar en gemensam EU-resolution. Jag drar mig inte för att namnge den offentligt här. Det är den polska regeringen som inte vill att vi ska fatta detta viktiga beslut. Den anknyter frågan om dödsstraff till andra frågor och säger: när de andra kopplar ihop sina åsikter i denna fråga med åsikterna om abort och dödshjälp kommer även vi att vara beredda att argumentera mot dödsstraff. Detta är en förevändning! Varför? Jag ska gladeligen berätta. Jag ska läsa ett citat för er som kommer från en radiointervju från den 28 juli i år. Jag citerar: ”Personligen var, är och förblir jag en förespråkare för dödsstraff. Att återgå till detta straff är inte möjligt för närvarande, men jag räknar med att ett mer gynnsamt klimat kommer att råda i EU i framtiden.” Lech Kaczyński, Polens president.

Därför har Europeiska rådet inte utfärdat en resolution om detta moratorium ännu. Polens president är en förespråkare för dödsstraff, och han hoppas att det kommer att bli ett bättre klimat i EU för att återinföra det. Jag säger därför: parlamentet är här för att se till att klimatet i EU förblir mot dödsstraff. Det är det viktiga.

(Applåder)

Så länge vi som europeiska socialister har inflytande ska vi göra detta. Jag vill dock ställa en fråga till rådet, inte till er personligen, herr Lobo Antunes, utan till stats- och regeringscheferna i de övriga 26 medlemsstaterna. Hur länge kommer de övriga 26 stats- och regeringscheferna att gå med på detta och tiga om att en förespråkare för dödsstraff, som berättar tämligen öppet om det, kan paralysera Europeiska rådet i denna fråga? Vi behöver ett svar även när det gäller detta.

(Applåder)

  Marco Pannella, för ALDE-gruppen. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! De förklaringar som ordförandeskapet har lämnat parlamentet under ett år skulle – om vi var ett parlament som det brittiska parlamentet eller Förenta staternas parlament till exempel – uppfattas som en förolämpning, inte bara mot sanningen utan också mot parlamentet.

Nej, herr rådsordförande, jag tror att ni har blivit vilseledd av det maskineri och den struktur som för tillfället finns bakom er och som sedan 1994 har haft en ovärdig och oförståelig attityd, som de sex månader långa roterande ordförandeskapen är ansvariga för, eller har lyckats bli ansvariga för!

År 1994 höll vi på att vinna. Vi förlorade med 8 röster för att 20 europeiska länder som nu är EU-medlemsstater samarbetade med varandra och lade ned sina röster. Det allmänna moratoriet kunde ha proklamerats i hela världen om det inte hade varit för denna skandal som vi inte bör avfärda: 20 europeiska nedlagda röster 1994, med ett hycklande råd som var helt delaktigt.

Ni, herr rådsordförande, hade också fräckheten 1999 att säga – enligt alla europeiska ambassadörer hade vi vunnit eftersom det fanns en mycket stor absolut majoritet – på omröstningens morgon kom ett telegram från Bryssel med instruktioner om att vi skulle dra oss tillbaka. Detta var oförklarligt! År 2003 förklarade den italienska utrikesministern, som då var rådets ordförande, att Italien på grund av bristande enighet inom EU inte tänkte föra fram den resolution som det återigen fanns en majoritet för. Nu är det aktuella läget ännu mer chockerande.

Förstår ni detta, herr Lobo Antunes? I vilket land skulle vi kunna dra en sådan rövarhistoria? Ni säger att 173 av FN:s 192 medlemsstater har avskaffat dödsstraffet i praktiken och genom lagstiftning. Allt detta är era enorma insatser! Ni borde ha lagt fram en resolution vid den 61:a församlingen, den föregående. Ni borde ha lagt fram en resolution i början av denna församling, det vill säga i går, och redan får vi nyheter från New York om en ytterligare senareläggning.

Ni berättade också en annan liten eller allvarlig osanning: det är sant att 95 länder har undertecknat en förklaring, och att vi, som den italienska regeringen, den 28 december redan hade 85 underskrifter och det ni uppnådde gjorde vi faktiskt tillsammans, nämligen endast 11 till. Så om ni vill förlora, varsågod, men det är synd. Vi kommer att göra …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Konrad Szymański, för UEN-gruppen. – (PL) Fru talman! Att sträva efter humanism inom rättskipningen är ett av EU:s viktigaste uppdrag. Vi måste motsätta oss offentliga avrättningar där kvarlevorna av den avrättade personen blir ett sjukligt föremål för att underhålla folkmassan. Vi måste göra allt vi kan för att bekämpa avrättningar som utförs på politisk befallning från myndigheter i Kina och Iran.

Det vi dock inte kan gå med på är en snäv tolkning av detta omfattande problem. Framför allt kan vi inte gå med på att avsluta diskussionerna i detta ämne. Vi kan inte gå med på den sortens censur som Martin Schulz föreslog i sitt anförande. Det är inte upp till honom hur länge Lech Kaczyński förblir Polens president, hur mycket han än skulle vilja. Det är upp till polackerna, som har sina egna tvivel. Och det är inte bara polackerna som tvivlar på det globala moratoriet eller den propaganda och de sociala kampanjer som kommissionen föreslår.

Jag har en fråga – går det egentligen att från ett bekvämt regeringssäte i Paris eller Lissabon sända en vädjan om upphävande av dödsstraff till regioner som är fulla av grymhet och våld? Är det inte hyckleri att förvänta sig att dödsstraffet ska avskaffas i dag i Irak eller Afghanistan om man inte gör något för att återställa säkerheten och rättvisan i dessa länder?

Jag delar inte övertygelsen om att avskaffandet av dödsstraff i andra delar av världen kommer att vara en lösning på våldet och brutaliteten. Hur som helst avskaffade Polen dödsstraffet 1988, för nästan tjugo år sedan. Vi gjorde detta trots vår egen allmänna opinion. Vi gjorde det för den europeiska enigheten. Vi vill fortsätta att stödja detta beslut i dag.

Det kan vara så att vår del av världen faktiskt kan tillåta oss alternativ till dödsstraff. Vi vill visa vår solidaritet genom att samarbeta i denna fråga, även inom ramen för FN, men vi kan inte gå med på en europeisk censur om dödsstraffet som Martin Schulz föreslog.

I resolutionsförslaget görs en onödig hänvisning till frågan om den europeiska dagen mot dödsstraff. Jag vill påminna er om att dödsstraff inte är det enda området där vi stöter på frågor om liv och död inom politiken och juridiken. Om vi ska kunna föra en dialog i EU om nutidens humanitära utmaningar kan vi inte begränsa oss till dödsstraffet, som vi trots allt har en gemensam åsikt om. Vi kan inte undvika att diskutera fri abort, som också så ivrigt försvaras i EU och runtom i världen av Europaparlamentet och Martin Schulz anhang. Vi kan inte undvika att diskutera dödshjälp, garantier för mänsklig värdighet eller den spirande utvecklingen av biomedicinsk vetenskap. Om en av dagarna i den europeiska kalendern ska vara en dag för eftertanke kring den humanitära aspekten av lagstiftarens arbete och också vår, kan vi inte bara blunda för allt detta, annars är vi inget annat än hycklare.

  Monica Frassoni, för Verts/ALE-gruppen. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag vill fortsätta i samma anda som Marco Pannella och vill be ordförandeskapet att om möjligt ge ett svar.

Jag vill veta varför ordförandeskapet har dragit tillbaka begäran eller förslaget om att upprätta en europeisk dag mot dödsstraff. Det står inte skrivet någonstans att detta är ett beslut som måste fattas enhälligt. Om ni kan citera någon regel där detta stipuleras skulle jag vara tacksam – men eftersom vi talar om politiskt samarbete är jag helt övertygad om att ni om ni hade velat skulle ha kunnat framtvinga en omröstning och fått en överväldigande majoritet, utom en. Jag anser att det skulle ha varit en fantastisk dag för Europa. Därmed har ett tillfälle gått förlorat.

För det andra är jag mycket förvirrad, herr Antunes, när det gäller er återberättelse av den sorgliga historien med de flera framläggningarna och tillbakadragandena av resolutioner om ett moratorium. Jag vill att ni ska svara på en specifik fråga. Eftersom ni i det portugisiska ordförandeskapet har beslutat att agera praktiskt taget ensamma och stänga ute andra länder som mitt eget från FN:s förhandlingar –men det är ingen fråga för detta forum – vill jag veta när ni ska lägga fram resolutionen. Detta är för otydligt, och om ni lägger fram den för sent kommer den att vara helt värdelös.

För det tredje sa ni två saker som oroade mig lite. Jag var uppe i mitt rum för att jag hade ett problem, men jag lyssnade på originalet på ert fantastiska språk. Ni sa att det var nödvändigt att vara flexibel och lämna mer manöverutrymme, vilket oroade mig djupt. Vad menar ni? Ni talade också om den så kallade fronten som strävar efter ett avskaffande och inte har någon större tro på ett moratorium. Detta är ännu mer oroväckande eftersom det är just på grund av denna falska dikotomi som vi har förlorat hittills. Därför vill jag att ni ska ge oss lite mer utförliga svar som jag hoppas är tillmötesgående.

  Luisa Morgantini , för GUE/NGL-gruppen. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag lyssnade ivrigt på Monica Frassoni, vars frågor och passion jag helt delar, och jag stöder också vad Marco Pannella sa.

I dag är jag mycket ledsen. Jag blev verkligen upprörd av att lyssna på Konrad Szymańskis anförande. Att veta att EU – som vi alla har kämpat för och trott på – upplever dessa hinder – dessa ståndpunkter – är verkligen en anledning till sorg för oss alla. I dag är jag dock även ledsen för att en fantastisk man, en historisk palestinier, har dött i cancer i Gaza, och han hade inte möjlighet till behandling. Gaza är under belägring, men han skulle förmodligen ha dött i vilket fall som helst eftersom han var mycket gammal. Han var en man som hade en djup tro på fred, på demokrati, på ett demokratiskt och sekulärt Palestina utan våld. Han hette Haider Abdel Shafi, och jag vill hylla honom här för det finns så många dödsstraff i världen som vi måste bekämpa.

Även jag stöder vad de andra ledamöterna har sagt. Sessionen har öppnat, och jag hoppas att det portugisiska ordförandeskapet och den italienska regeringen den 28 september när de möter alla verkligen kommer att lägga fram resolutionen om ett allmänt moratorium för dödsstraff.

Det är sant att resolutionen de senaste 14 åren har kantats av misstag och senareläggningar, kanske till och med regelrätt obstruktion. Denna gång kan vi lyckas, och det måste vi. Italien kommer tillsammans med EU att bygga ett nätverk av allianser över alla kontinenter. Den stora majoriteten i världssamfundet är för denna resolution, medan de länder som står bakom dödsstraff är få till antalet. Dikotomin mellan ett moratorium för och avskaffandet av dödsstraff bör inte utnyttjas.

Vi är för ett avskaffande av dödsstraffet, men i dag är det moratoriet som kan ena oss och ge oss en seger. Vi vet att det är svårt. Vi vet att vi inte kan ta det för givet, och vi kan se detta i de interna ståndpunkterna, inte bara i Polen, utan bland medborgare i hela världen samt politiska ledare i Europa som uppmanar till dödsstraff. Men om vår bild av internationella förbindelser bygger på en ram av moraliska värderingar där mänskligt liv och rättvisa och rättigheter segrar måste vi vinna. Därför kommer de kommande veckorna att vara avgörande, och ett moratorium är verkligen ett viktigt steg för att världssamfundet ska kunna förkasta en barbarisk verksamhet där hämnd likställs med rättvisa. Vi måste verkligen lyckas och bojkotta de röster som säger nej.

  Jean-Claude Martinez, för ITS-gruppen. – (FR) Fru talman, rådsledamöter! År 1977, under Jimmy Carters regeringstid, skickades två sonder, Voyager 1 och Voyager 2, ut i rymden. Ni kanske tycker att det inte har något att göra med vår debatt. Men i dessa två sonder hade den nu avlidne fysikern Carl Sagan placerat ett budskap från president Kurt Waldheim, en teckning på en man och en kvinna, de viktigaste matematiska formlerna som vi känner till på jorden och en skiva med ljud från vinden, från en traktor, från ett spädbarn och utdrag från Mozart, Beethoven och Chuck Berry. I fjol lämnade dessa två sonder vårt solsystem, eller heliosfären som den kallas, för att färdas 42 000 ljusår till den närmaste stjärnan, med andra ord 200 000 kilometer multiplicerat med 3 600, multiplicerat med 24, multiplicerat med 365, multiplicerat med 42 000.

På 30 år har dessa två sonder inte skickat tillbaka några signaler, eftersom inga har mottagits. För närvarande finns det enda liv, som vi känner till, på jorden. I det perspektivet är det uppenbart att Texas och Kinas strafflagar, som kan tillåta att något så utomordentligt sällsynt som livet ska upphöra, är en verklig villfarelse. I gengäld speglar det portugisiska förslaget om en konferens på temat liv och mänsklig värdighet synen hos denna nation av utforskare, för att vara emot dödsstraff är bara en aspekt av utmaningen och av den politiska teleologin.

Målet för all politik kan endast vara ett rikt och skiftande liv. Att vara emot dödsstraff är nog bra, men det är bara en aspekt, liksom eutanasi, av ett centralt politiskt problem: vad är meningen med politik? Att skapa ekonomiska, sociala och fysiska villkor för att detta mystiska ting som kallas ”liv” ska kunna blomstra, eller malthusiansk politik för framtidspessimism, åtstramningsprogram, ransonering, förbud, gallring, Herodespremier och de brittiska mul- och klövsjukeslakterna och bålen? Det är det som är kruxet och den verkliga måttstocken på dödsstraffet: det är detta politiska val mellan ingen framtid och liv.

  Irena Belohorská (NI). – (SK) Jag stöder tveklöst initiativet att införa en EU-dag mot dödsstraff även om det inte finns ett enhälligt beslut från de 27 medlemsstaterna.

Jag välkomnar införandet av det förbud mot dödsstraff som framfördes nyligen, delvis efter påtryckningar från EU, av vissa afrikanska länder. Dödsstraffet har avskaffats av Rwanda och Gabon till exempel. Dessa länder har också insett att dödsstraffet inte har någon plats i ett demokratiskt samhälle. Jag anser att det är nödvändigt att också utsätta andra länder, som Förenta staterna och Kina, för påtryckningar för att förpassa dödsstraffet till historien. Å andra sidan är det också nödvändigt att sätta strålkastarljuset på vissa europeiska länder som envist vägrat att ratificera protokollen om ett förbud mot dödsstraff.

Protokoll nr 6 till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, där dödsstraff ovillkorligen förbjuds i fredstid, har ratificerats av samtliga 27 medlemsstater. Protokoll nr 13, enligt vilket dödsstraff är förbjudet under alla omständigheter, har emellertid undertecknats av alla 27 medlemsstaterna men fortfarande inte ratificerats av fem, nämligen Frankrike, Italien, Polen, Spanien och Lettland. Därför håller jag helt med om och stöder Jacob Schulze, Monica Frassoni och Luisa Morgantini i deras åsikt att även dessa länder bör utpekas, fastän huvudkritiken i dag angående införandet av en EU-dag mot dödsstraff har riktats mot Polen.

Jag skulle vilja betona att det inte finns några belägg för att dödsstraff har en avskräckande effekt på våldsbrott. Det oåterkalleliga i dess natur innebär att felaktiga domar, som är oundvikliga i alla rättssystem, inte kan rättas till.

  Maria da Assunção Esteves (PPE-DE). – (PT) Jag skulle vilja påminna om vad Victor Hugo sa om blod som tvättas bort av tårar, inte av blod. När EU bestämde sina normer och gjorde avskaffandet av dödsstraff till ett av villkoren för att bli ansluten och få vara med, fastslog det principiella regler som utmärker unionen som en hemvist för upplysning och ett område där ingen lag finns som inte bygger på en moral av sublim mänsklig värdighet.

Kampen mot dödsstraffet är en civilisationens kamp mot barbariet. Kampen mot en officiell, organiserad, beräknad och kallblodig död. En regelrätt död, inte lagenlig, eftersom dödsstraff faller utanför alla lagrum som är värdiga det namnet. En död på grund av en brutal och olaglig regel. Kampen mot dödsstraff är en fråga om universell rättvisa eftersom den rör det humana människosläktets innersta väsen och avgör våra förbindelser med världen. Därför kan EU inte överse med att länder som Kina, Iran, Pakistan, Irak, Sudan och Förenta staterna tragiskt nog delar detta barbariska system med dödsstraff.

EU får inte medverka till detta brott genom att tiga. Och inte heller kan det hålla tyst om sin egen inre dynamik. EU måste påminna Polen om att kampen mot dödsstraff har utarbetats à priori enligt de principer om rättvisa som är ett oeftergivligt villkor för att vara europé. Vad beträffar en EU-dag mot dödsstraff uppstår frågan, och den ställer jag nu till det portugisiska ordförandeskapet, om under vilka omständigheter som ett land har rätt att fatta beslut som strider mot samförståndsvärderingarna i artikel 6 i EU-fördraget? Jag skulle också vilja fråga det portugisiska ordförandeskapet om enhällighet skulle kunna tillämpas på konsensusområden om de regler som utgör unionens grundval? Ska enhällighet bara råda i frågor där vi skiljer oss åt och inte beträffande det grundläggande samförstånd som EU är baserat på?

Det är mina frågor till ordförandeskapet och mina tankar om en EU-dag mot dödsstraff.

  Pasqualina Napoletano (PSE). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Detta är tredje gången i år som parlamentet återkommer till frågan om ett moratorium. Vi anser att det är möjligt att nå detta mål innan året är slut och vi ber därför enträget ordförandeskapet att lägga fram texten inom de närmaste timmarna inför den berörda FN-kommittén. Vi ber ordförandeskapet att göra detta i nära samarbete med Italien, det land som inledde kampanjen, och att det inte bara ska omfatta EU-länderna utan också alla dem som har visat sig redo att vara medsponsorer och medaktörer.

Jag skulle också vilja klargöra än en gång att syftet med moratoriet inte strider mot det mer allmänna syftet att avskaffa dödsstraffet och hur som helst är det ett moratorium som vi vill ha i dag, delvis som ett första konkret steg mot ett avskaffande. Inget av detta får störa bilden! Till sist har jag i likhet med mina ledamotskolleger svårt att förstå att ett så betydande EU-land som Polen ska ha tagit avstånd från att utlysa den 10 oktober till en EU-dag mot dödsstraff och att beslutet har lagts på is till följd av det.

Herr rådsordförande, vi ber er att inte överge detta mål! Förstör inte den lilla gnista som vi har lyckats ingjuta i ett EU som fortfarande står obeslutsamt i mycket hög grad i frågor om ekonomisk politik, handelspolitik och monetarism.

  Hélène Flautre (Verts/ALE). – (FR) Fru talman! Antalet länder som avskaffat dödsstraffet eller länder som har infört ett moratorium växer för varje år. Folk tvekar, till och med i stater som fortfarande har kvar dödsstraffet som Förenta staterna, och koalitioner bildas i muslimska länder.

Varje dag genomförs åtgärder för att undvika avrättningar. Homosexualitet straffas fortfarande med döden i flera länder och tyvärr påminner den nuvarande stämningen i EU om att kampen fortfarande är mycket hård.

Angående ett moratorium och FN:s generalförsamling uppmanar parlamentet er, herr rådsordförande, mycket enträget och för tredje gången i år: vi måste göra vårt yttersta för att få en resolution från FN:s generalförsamling så snart som möjligt och innan årsslutet med sikte på ett moratorium och en handlingsplan för avskaffande. Det jag tror att vi alla vill säga är att det är ert drag.

Vad beträffar EU-dagen mot dödsstraff, hur ska vi förklara varför vi inte har sagt ett ord om situationen i EU i dag? Hur är det möjligt att ett land kan utnyttja denna fråga för politiska ändamål, och råka i konflikt med övriga EU, med artikel 2 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och i konflikt med de kanske mest långvariga gemensamma målen för EU:s utrikespolitik? EU:s institutioner och ni som ordförande för rådet kan inte acceptera denna situation.

Världsdagen mot dödsstraff är den 10 oktober. Parlamentet kommer att samlas för en sammanträdesperiod i Bryssel. Det är mycket viktigt för parlamentet att markera denna händelse så högtidligt och beslutsamt som möjligt.

  Piia-Noora Kauppi (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Det gladde mig mycket att höra om kommissionens initiativ att inrätta en europadag mot dödsstraff den 10 oktober, och jag stöder detta initiativ fullständigt och uppmanar alla kolleger att stödja det, såsom många redan har gjort i denna debatt. Jag blev chockerad när jag insåg att inte alla EU-länder var för detta initiativ. Polens ståndpunkt äventyrar EU:s trovärdighet som främsta pådrivande kraft mot ett avskaffande, och jag hoppas uppriktigt att Polens regering kommer att ompröva sin ståndpunkt.

Dödsstraffet är ett grymt och omänskligt straff. Det är fördärvligt för den mänskliga värdigheten, och det finns inga bevis som helst som talar för att användningen av dödsstraffet tjänar som ett avskräckande medel mot brott. Som tur är går nu den världsomfattande utvecklingen mot avskaffande. Hela Europa, förutom Vitryssland, är redan ombord, och allt fler stater från samtliga kontinenter ansluter sig till en ständigt längre förteckning över länder som har avskaffat dödsstraffet.

Jag anser också att vi bör uppmana våra amerikanska kolleger att avskaffa dödstraffet en gång för alla. Ett moratorium för dödsstraffet är ett första steg mot avskaffande. EU måste fortsätta att uppmana alla stater som fortfarande upprätthåller dödsstraffet att införa ett moratorium. En resolution vid FN:s generalförsamling mot dödsstraffet kommer förhoppningsvis att spela en viktig roll i detta avseende.

Men vi skulle vilja se till att situationen inte utvecklas på samma sätt som 1999, då Finland, mitt hemland, försökte få FN:s generalförsamling att anta resolutionen om dödsstraffet. Den urvattnades så mycket att den skulle ha gjort mer skada än nytta för sakfrågan. Nu när Italien åter har fört upp frågan på FN:s dagordning hoppas jag att EU som helhet kommer att stödja förslaget och att vi får en resolution från FN:s generalförsamling om detta.

  Józef Pinior (PSE). – (PL) Fru talman, herr kommissionsledamot, herr minister! Jag vill inleda detta inlägg med en personlig reflektion. När jag för en stund sedan lyssnade till det anförande som Konrad Szymański, företrädare för den polska högern, höll inför parlamentet, kom jag ihåg en passus från gårdagens tal av president Mahmoud Ahmadinejad vid Columbia University i New York. Konrad Szymański, er regering för lag och rättvisa, den polska högern, har placerat mitt land, mitt hemland, i samma sällskap som Iran och Vitryssland. President Ahmadinejad refererade i går med stolthet till Förenta staterna som ett exempel på ett land som fortfarande tillämpar dödsstraff.

Den allmänna opinionen i Polen är upprörd över att regeringen i Warszawa har lyckats blockera EU-dagen mot dödsstraff. Detta är trots allt en fråga som har förenat EU, den förenar den allmänna opinionen i EU, den förenar politiska partier i EU, och den skapar en demokratisk-liberal konsensus, oberoende av ideologiska skillnader i EU. Jag tror att de kommande valen i Polen kommer att uppdaga ett polskt samhälle som har föresatt sig att EU ska kunna agera gemensamt i denna fråga i FN-forumet med ett förslag mot dödsstraff.

  Ana Maria Gomes (PSE). – (PT) Mitt land, Portugal, var föregångare med att avskaffa dödsstraff 1867 och därför är jag mycket stolt över detta initiativ från det portugisiska ordförandeskapet om att införa en EU-dag mot dödsstraff. Det ligger helt i linje med alla Portugals åtgärder på internationell nivå inom ramen för EU och FN för ett avskaffande av dödsstraffet och är en protest mot de regeringar som mest utövar denna omänskliga praxis, i synnerhet Kina, Förenta staterna och Iran.

Jag tycker det är synnerligen upprörande att den polska regeringen ska ha försökt blockera detta initiativ med sådana opportunistiska och motsägelsefulla argument. Det polska folket måste bli medvetet om att regeringen Kaczynski inte bara gör EU och dess grundläggande värderingar en otjänst utan också obotligt skadar Polens goda namn och anseende. Här står de mest väsentliga värderingar som skiljer civilisationer från barbari på spel. Det portugisiska ordförandeskapet får inte hindras, får inte låta sig skrämmas av motståndet från den polska regeringen. Det måste behålla förslaget och snabbt låta det gå till omröstning i rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser), lämna den polska regeringen i dess självvalda isolering och fortsätta med att högtidlighålla EU-dagen mot dödsstraff den 10 oktober.

  Genowefa Grabowska (PSE). – (PL) Fru talman! Jag tar avstånd från yttrandena från min ledamotskollega Konrad Szymański och håller helt med om vad Jòzef Pinior sa. Polen har undertecknat det sjätte protokollet om avskaffande av dödsstraffet och har gjort ett rättsligt åtagande att avskaffa denna form av straff i vårt land. Den 17–18 juni i fjol i Luxemburg var de europeiska utrikesministrarna, alla europeiska utrikesministrar inberäknat den polske, överens om att EU borde lägga fram ett gemensamt förslag till resolution mot dödsstraff.

Vad har hänt sedan den 17 juni för att Polen ska ändra åsikt i september? Uppenbarligen måste det vara den inhemska situationen och uppenbarligen måste det vara valet. Men kan vi verkligen säga att Polen bytt mening? Det är inte Polen, det är den polska regeringen. Polacker är inga barbarer, de accepterar inte dödsstraff. Polacker har tagit strid mot dödsstraff vid många tillfällen. Och jag måste säga er, och särskilt Konrad Szymański, att opinionsundersökningar visar att 57 procent av polackerna inte vill ha dödsstraff. Var snäll och kom ihåg detta när ni representerar Polen och förmedla vad det polska samhället anser med detta resultat i åtanke.

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Tack så mycket, fru talman, mina damer och herrar, för era åsikter, yttranden och frågor.

Det var, och det visste jag att det skulle bli, en lätt debatt för rådet. Lätt därför att rådet och parlamentet är ense om vad som är grundläggande, och det är att få en resolution om ett moratorium för och ett avskaffande av dödsstraff vid nästa session av FN:s generalförsamling. Jag är naturligtvis belåten över att vi står enade om det centrala målet för den debatt som vi haft och att vi ska samarbeta för att förverkliga det.

Som nämndes av en portugisisk parlamentsledamot är jag också mycket stolt över att delta i denna debatt som företrädare för Portugal, eftersom vi var det första landet i Europa som avskaffade dödsstraffet. Det är ett tema, en fråga och ett problem som portugiserna är särskilt angelägna om och jag är stolt över att kunna säga det här och ha tillfälle att just nu i FN leda rådets försök att nå det mål som vi har satt upp.

Jag är inte här för att tala om det förflutna. Vi måste givetvis dra lärdom av det förflutna genom att undvika alla misstag som vi kanske begått och som i det förflutna gjorde det omöjligt för oss att nå de mål vi satt upp. Det förflutna är förgånget, nu måste vi inrikta oss på framtiden. Låt oss göra det beslutsamt, med föresats och i vetskap om att uppgiften politiskt sett inte är lätt men att den är möjlig. När vi talar om flexibilitet talar vi om att ha förtroende för ordförandeskapets arbete. Det vi söker och speciellt kräver – och vi är säkra på att parlamentet kommer att ge oss det eftersom det förstår att detta är en politiskt komplicerad och tidvis t.o.m. svår fråga – är naturligtvis parlamentets förtroende för ordförandeskapet och ordförandeskapets bemödanden så att vi till sist kan lyckas nå målet.

Vi kommer att lägga fram förslaget till en resolution i början av oktober – från början till mitten av oktober. Det är vår avsikt och jag kan tala om att de många åtgärder vi vidtagit och de många kontakter vi haft har gett oss en viss tillförsikt. Vi hoppas att vår tillförsikt växer med tiden eftersom vår sak är rättvis. Till sist skulle jag också vilja säga att EU redan har medaktörer som ämnar underteckna detta förslag till resolution med oss. Jag måste också säga här att jag är mycket stolt över att dessa medaktörer inbegriper portugisisktalande länder som representerar Afrika, Asien och också Latinamerika – länder som i likhet med oss och i likhet med portugiserna också garanterar respekt för livets hela värde.

Vi är övertygade om, det upprepar jag, att det portugisiska ordförandeskapet med ert stöd och ert förtroende vid den 62:a sessionen av FN:s generalförsamling framgångsrikt kommer att nå det mål som vi har föresatt oss och få en resolution godkänd på de villkor som parlamentet och rådet önskar.

  Martin Schulz (PSE). – (DE) Fru talman! Jag skulle vilja göra en personlig kommentar enligt artikel 145. Den polske ledamoten som har talat som företrädare för UEN-gruppen har helt felciterat mig i en kommentar till mitt anförande och jag skulle vilja rätta till det.

Jag frågade rådet hur länge det skulle fortsätta att tolerera den inställning som Polens president, Lech Kaczyński, har. Jag hade citerat Lech Kaczyński, som mycket gärna skulle vilja ha en bättre stämning för att möjliggöra ett återinförande av dödsstraffet i EU. Min fråga till rådet löd därför: Hur länge kommer rådet att tolerera detta? Hur länge kommer de andra 26 regeringarna att fortsätta att hålla tyst om detta? Jag har inte tagit mig friheten att i något av vad jag sagt avgöra (hur skulle jag kunna det?) hur länge Lech Kaczyński kommer att fortsätta att vara Polens president. Det är det polska folkets helt suveräna rättighet att välja sin regering och sin president. Jag vill emellertid enträget be det polska folket att vara så förståndigt att det avsätter denna regering så fort som möjligt!

  Talmannen. − Tack för ert klargörande.

  Monica Frassoni (Verts/ALE). – (PT) Jag ställde en mycket specifik fråga. Jag skulle vilja veta på vilken artikel ordförandeskapet stödde sig när det sa att det krävdes enhällighet för detta slags frågor, till exempel att fatta beslut om dagen mot dödsstraff, och varför det inte insisterade på en omröstning i rådet. Jag skulle vilja veta varför ordföranden inte sa något om den punkten, som alla talare tog upp.

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Det är rådets tolkning att beslut av den karaktären kräver enhällighet.

  Talmannen. − Jag har mottagit fem resolutionsförslag⁽¹⁾ som ingivits i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 27 september 2007.

(1) Se protokollet.