Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 25 september 2007 - Strasbourg

11. Förhandlingar om ett interregionalt associeringsavtal med Mercosur och ett nytt strategiskt bilateralt partnerskap med Brasilien (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är rådets och kommissionens uttalanden om förhandlingar om ett interregionalt associeringsavtal med Mercosur och ett nytt strategiskt bilateralt partnerskap med Brasilien.

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Vi har den uppfattningen att associeringsavtalet mellan EU och Mercosur måste omfatta alla aspekter, dvs. politisk och ekonomisk associering och samarbete med syfte att inte bara gynna handel och investeringar utan att också på ett avgörande sätt stärka de strategiska förbindelserna mellan EU och den regionen. Genom detta avtal kommer ett mycket stort frihandelsområde mellan två regionala block att inrättas, med nära 700 miljoner invånare, och det kommer även att bidra till att öka den ekonomiska och sociala integrationen, underlätta investeringar och åstadkomma en betydande ekonomisk tillväxt för båda regionerna.

Visserligen påverkade resultatet av förhandlingarna om Doharundan förhandlingsprocessen, men vi kan inte betrakta associeringsavtalet ur en rent ekonomisk synvinkel. Betydelsen av den politiska dimensionen av avtalet behöver betonas.

För att höja kvaliteten avsevärt i förbindelserna mellan EU och Mercosur, vilket vi alla vill, är det viktigt att se till att det råder en balans mellan de politiska och ekonomiska delarna i avtalet. Vi måste emellertid erkänna att vi efter sju års överläggningar har kommit till en återvändsgränd. Dödläget är ett resultat av bristen på överensstämmelse eller skillnaden mellan de bud som presenterats.

Å ena sidan täckte det bud som EU gav alla sektorer, å andra sidan utelämnades sektorer som är mycket viktiga för EU i Mercosurs bud. Det portugisiska ordförandeskapet väntar på att det politiska engagemang som Mercosur har gett prov på ska utmynna i ett förbättrat bud så att kommissionen kan återuppta förhandlingarna för att snabbt kunna sluta ett avtal som är rättvist och välavvägt för båda parter.

Det strategiska partnerskapet mellan EU och Brasilien, som upprättades vid toppmötet i Lissabon den 4 juli, ska inte bara betraktas som ett medel för att stärka förbindelserna med Brasilien utan också som ett sätt att utöka de strategiska bilaterala förbindelserna mellan EU och Latinamerika och särskilt EU:s förhandlingar med Mercosur.

Det gemensamma uttalande som följde på toppmötet med Brasilien visar på ett otvetydigt engagemang för att slutföra förhandlingarna om associeringsavtalet mellan EU och Mercosur.

Med speciell hänsyn till Brasilien och med tanke på landets växande strategiska betydelse på den internationella scenen utgjorde det partnerskap, som upprättats inom ramen för det portugisiska ordförandeskapets verksamhet, början till en ny relation mellan EU och Brasilien, som påminner om vad vi nu ser med Ryssland, Indien och Kina. Partnerskapet kommer att utvecklas på grundval av en handlingsplan som kommer att omfatta en förstärkning av dialogen och samarbetet på de områden av ömsesidigt intresse som presenterats i meddelandet från kommissionen till rådet om det strategiska partnerskapet mellan EU och Brasilien, som naturligtvis inbegriper Mercosurprogrammet.

  Ján Figeľ, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Jag är tacksam att få möjlighet att diskutera detta mycket viktiga ämne. Som så riktigt har påpekats går beslutet att upprätta ett strategiskt partnerskap med Brasilien tillbaka till kommissionens första meddelande om Brasilien, där vi föreslog en väg framåt i våra förbindelser med Brasilien, och det första toppmötet mellan EU och Brasilien i Lissabon har bekräftat och befäst denna nya förbindelse.

Varför ska vi ha en närmare förbindelse med Brasilien? Det strategiska partnerskapet mellan EU och Brasilien är ett naturligt svar på geopolitiska realiteter. I dagsläget håller Brasilien på att utvecklas till en internationell aktör som väger tungt i viktiga globala frågor som klimatförändringen, kampen mot fattigdom, fred, säkerhet och multilateralism. Landet är en respekterad röst i utvecklingsvärlden, något som framgår av dess ordförandeskap i G20 inom WTO och dess roll som aktiv initiativtagare i syd-syd-dialogen.

Landet har skapat nya partnerskap med alla nyckelaktörer: Kina, Ryssland och Förenta staterna. Europeiska unionen har också mycket att vinna på ett närmare partnerskap med Brasilien när det gäller att göra framsteg i globala frågor av gemensamt intresse.

Det strategiska partnerskapet utgör den lämpliga ramen, vilket erfarenheten har visat med alla andra medlemmar i BRICS-gruppen (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika). Vilka följder kommer detta partnerskap att få för Latinamerika, och särskilt Mercosur-regionen? Främjandet av regional integrering är en av partnerskapets hörnstenar. Detta anges tydligt i kommissionens meddelande, och det är också så Brasilien ser det. President Luiz Inácio Lula da Silva betonade denna punkt mycket kraftigt vid det första toppmötet mellan EU och Brasilien i juli.

Jag kan inte nog betona hur viktigt Sydamerika är för Europeiska unionen. Förutom att de har kulturella och politiska värden som demokrati, mänskliga rättigheter och social rättvisa gemensamma med oss, finns det en enorm ekonomisk potential att utforska mellan de två regionerna som kompletterar varandra ekonomiskt. EU är Mercosurs främsta handels- och investeringspartner. Varje år korsar varor och tjänster oceanen till ett värde av 50 miljarder euro. Därutöver låg det totala värdet av EU:s investeringar i länder inom Mercosur runt 100 miljarder euro under 2005.

Det allra viktigaste är att vi också är fast övertygade om den potential som ett ekonomiskt och politiskt integrerat Mercosur har. De nyligen inrättade strukturella konvergensfonden och Mercosurparlamentet är högst uppmuntrande signaler. EU är en stark anhängare av denna integreringsprocess, inte bara i ord utan också genom konkreta handlingar.

Europeiska unionen har varit och kommer att fortsätta vara den nästan exklusiva givaren till Mercosurs integrering. Ett belopp på 50 miljoner euro har anslagits under de senaste fem åren, och samma belopp finns tillgängligt inom den aktuella budgetramen (2007–2013), som ett bidrag till att bygga upp Mercosurs institutioner, stärka civilsamhället och föra den ekonomiska integreringen framåt.

Det skulle vara ett kolossalt framsteg för integreringsprocessen i regionen om associeringsavtalet mellan EU och Mercosur slöts. Det är därför som EU är mycket månt om att avsluta förhandlingarna och angeläget om att påskynda förhandlingarna, så fort det råder mer klarhet i utvecklingsrundan från Doha.

Det strategiska partnerskapet med Brasilien är ett beslut som gynnar Brasilien och Mercosur. Förbindelserna på två nivåer – nationell och regional – kommer att komplettera och ömsesidigt stödja varandra. Partnerskapet ersätter på inget sätt de biregionala förhandlingarna mellan EU och Mercosur.

Vi är helt överens med Brasilien om att Mercosur är och kommer att förbli den enda plattformen för våra bilaterala ekonomiska och handelsrelaterade förbindelser. Jag är övertygad om att vi genom att diskutera med Brasilien, Mercosurs största medlem, kan tillföra riktigt mervärde till den regionala integreringsprocessen. Delad erfarenhet på en gemensam dagordning med EU kommer att uppmuntra Brasilien att ge Mercosur ett bättre stöd i dess ansträngningar för att bygga en gemensam marknad och en politisk union.

ORDFÖRANDESKAP: ONESTA
Vice talman

  Daniel Varela Suanzes-Carpegna, för PPE-DE-gruppen. – (ES) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill börja med att tacka det portugisiska ordförandeskapet och kommissionsledamoten för deras nödvändiga och relevanta kommentarer med hänsyn till texten i den tydliga fråga som utskottet för internationell handel ställde.

Som vi alla vet är Brasilien ett stort och beundransvärt land med en enorm potential som befinner sig vid en avgörande punkt i sin politiska och ekonomiska utveckling. Våra förbindelser är goda och vi kan och bör förbättra dem ytterligare. Brasiliens speciella band till Portugal och Portugals speciella band till Brasilien är också välkända, erkända och respekterade av alla.

– (PT) Vi har full förståelse för våra goda och uppskattade vänner portugisernas läge, deras intressen och deras oro eftersom vi delar dem.

(ES) EU, kommissionen, rådet och parlamentet har emellertid alltid uttryckt sitt stöd för att konsolidera Mercosurs regionala integration, förhandla med blocket och så långt möjligt stödja regional konsolidering.

Som påpekats här har Brasilien utan tvekan en nyckelroll i detta. Om meddelandet från kommissionen och den strategiska förbindelse som föreslagits med Brasilien går i den riktningen, desto bättre. Det skulle fortfarande stödja parlamentets debatt och omröstning om betänkandet om EU:s förhandlingar med Mercosur, som jag hade äran att vara föredragande för, och som jag hänvisar till i det här sammanhanget.

Mot bakgrund av den förvirring som hade uppstått i och med detta meddelande, behövde parlamentet därför förvissa sig om att denna fråga skulle förtydligas och att vi skulle hållas informerade.

Vi är också medvetna om att EU inte kan hålla fast vid förhoppningen om att kunna ingå ett långtgående avtal med Mercosur för evigt. Om inte Mercosur gör framsteg med sin integration och om EU:s förhandlingar med Mercosur fortsätter att stagnera måste vi fatta beslut i denna fråga, med eller utan Dohaavtal, och än en gång skulle det viktigaste vara effektivitet, dvs. ett bilateralt avtal med Brasilien.

Men om inte detta inträffar är målet att nå ett avtal med Mercosur. Kort sagt, ja till Brasilien men utan att skada förhandlingarna med hela Mercosur.

  Erika Mann, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, herr rådsordförande! Vi i utskottet för internationell handel anhöll om denna debatt eftersom vi är mycket oroliga över att vi sluter allt fler avtal av olika slag som påverkar vårt arbete inom den externa ekonomiska sektorn och som naturligtvis även har en utrikespolitisk komponent. Vi har bilaterala frihandelsavtal, regionala frihandelsavtal, partnerskapsavtal och strategiska avtal och vi oroar oss för hur dessa kan sammanföras så att vi får en konsekvent EU-strategi som svar på de utmaningar som globaliseringen medför inom utrikespolitiken och den externa ekonomiska sektorn.

Herr kommissionsledamot, det var alldeles riktigt som ni sa att Brasilien är ett viktigt land för oss. Jag är också mycket tacksam för att ordföranden för rådet är närvarande och vi delar förstås alla denna åsikt. Det är inte bara ett viktigt land, det är i många avseenden ett fantastiskt land. Frågan är helt enkelt bara hur vi på ett förnuftigt sätt kan kombinera detta strategiska avtal med avsikten att samtidigt sluta ett regionalt avtal med Mercosur som har hamnat i en mycket trasslig härva? Det är helt enkelt inte sant att förhandlingarna går utmärkt. De är mycket komplicerade.

Förutom detta vill vi sluta ett multilateralt avtal i Doharundan. Det verkar inte alls troligt att vi kommer att lyckas ingå detta avtal som kronan på verket, om vi ens kan slutföra det alls. Så hur vill ni åstadkomma allt detta samtidigt? Det är vår fråga.

Givetvis är det också ett strategiskt avtal. Vad ligger i ett strategiskt avtal? Det innehåller en hel del om man betraktar det. Där finns en mängd politiska avsiktsförklaringar om Brasilien och alla är mycket förnuftiga. I min grupp är vi visserligen mycket glada över att de också finns med, men hur vill ni koppla detta till de andra medlemmarna, t.ex. i Latinamerika, som vi har frihandelsavtal med? Eller hur vill ni ge respons på detta så att vår handelspolitik genomsyras av en enhetlig EU-politik så att alla partner kan förstå detta också?

  Ignasi Guardans Cambó, för ALDE-gruppen. – (ES) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsledamot! Mercosur är en realitet som har EU att tacka för mycket. Utan tvivel är Mercosur ett resultat av sina medlemmars fria och suveräna beslut, det råder ingen tvekan om det, de fyra fullständiga medlemmarna, snart fem som vi hoppas, det finns inga hinder för den förestående ratificeringen av Venezuelas ansökan om medlemskap.

Det är följaktligen uppenbart att Mercosur är en produkt av sina medlemmar. Det är emellertid också uppenbart att EU, ända sedan allt började 1985, med Foz de Iguazú-deklarationen och Asunciónfördraget 1991, har stått mycket nära Mercosur som då var i sin linda och som nu har blivit en realitet. EU har varit mycket nära involverat och har stött, delat och försvarat Mercosurs själva existens och det Mercosur ville åstadkomma, eftersom vi visste att de regionala förbindelserna, mellan två regionala organisationer, hade många fördelar för dem och även för oss.

Därför har parlamentet alltid varit för att ge maximalt stöd till associeringsavtalet mellan EU och Mercosur. Ett avtal som håller, som är ambitiöst och också välavvägt. Ett avtal som vid sidan av handelsdimensionen, handelsdimensionen i egentlig mening, också har ett politiskt och institutionellt kapitel och ett kapitel som syftar till att främja en hållbar ekonomisk och social utveckling.

Det är värderingar som parlamentet ständigt har värnat om i sina förbindelser med Mercosur. Därför är de parlamentsledamöter som är engagerade i externa handelsfrågor i utskottet för internationell handel förvånade, vilket märkts i flera anföranden, över tillkännagivandet om ett strategiskt bilateralt avtal med Brasilien.

Vi har alltid ansett att den regionala organisationen är det mest effektiva sättet för att nå dessa mål och en verklig stöttepelare som vi kan basera våra förbindelser på. Det är uppenbart att Brasiliens växande roll inte bara förtjänar respekt utan verkliga lyckönskningar. President Luíz Inácio Lula och hans regering konsoliderar en ledarskapsroll för landet som till stor del bidrar till områdets stabilitet och till framsteg för miljontals människor. Om vi ser på statistiken förstår alla hur betydelsefullt Brasiliens inflytande är på våra handelsförbindelser med denna viktiga världsdel och hur landets betydelse kommer att öka.

Men särskilda strategiska förbindelser mellan EU och Brasilien, som tillkännagavs den 30 maj, löper risk att skada de regionala förbindelserna mellan EU och Mercosur.

Vi hörde utrikesministern och kommissionsledamoten försöka lugna våra farhågor om detta och vi lyssnade till deras förklaringar. Men vi vill att parlamentet ska fortsätta att informeras om dessa förhandlingar eftersom vi alla förstår att ett specifikt strategiskt avtal med Brasilien i teorin är möjligt, men vi vill inte ha och kommer inte att stödja något som försvagar de regionala förbindelserna.

  Liam Aylward, för UEN-gruppen. – (EN) Herr talman! Frågan om brasilianskt nötkött fortsätter att dominera rubrikerna, eftersom det är ett problem som påverkar jordbrukare och konsumenter i EU. Som irländsk parlamentsledamot mötte jag den brasilianska ambassadören till Europeiska unionen i maj i år och åter i slutet av augusti för att förklara min oro för Brasiliens nötköttexport till EU. Denna omfattar olagligt borttagande av etiketter, smuggling av boskap över gränsen från områden som drabbats av mul- och klövsjuka, och tillbörlig kontroll av boskap.

EU har helt riktigt antagit en regionaliseringspolitik där bara det drabbade området förbjuds exportera nötkött, om det sker ett utbrott av mul- och klövsjuka i ett land. Denna politik funderade bra på Irland 2001 och i Storbritannien i somras, eftersom stränga principer för spårbarhet omedelbart genomfördes. Denna spårbarhetsnivå existerar inte i Brasilien, och detta är oacceptabelt från europeisk synpunkt. Inom EU måste nötköttsproducenter uppfylla stränga normer som kommissionen har infört. Jag skulle vilja be kommissionen att garantera att samma normer och bestämmelser som för närvarande gäller i EU ska tillämpas i Brasilien för att säkerställa lika villkor för alla. Det gläder mig att kommissionsledamot Mariann Fischer Boel ska besöka Brasilien nästa månad, och jag hoppas att hon efter sitt besök kan bemöta den berättigade oro som europeiska jordbrukare och konsumenter känner.

  Alain Lipietz, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsledamot! Jag tycker inte att vi ska gå som katten kring het gröt. Problemet är inte att vi måste respektera detta storslagna land, Brasilien, problemet är den förändring som inträtt i de internationella förbindelserna.

Peter Mandelson och som det verkar generaldirektoratet för handel har övergett multilateralismens ideal och har nu anslutit sig till den bilaterala inställning som Förenta staterna företräder. Det som förr utmärkte EU:s inställning i internationell handel var att vi åtminstone ville ha biregionalism; med andra ord diskussioner mellan två regioner. Nu får vi veta att vi överlägger med Brasilien, att vi överlägger med Indien, som om vi på något sätt behövde kompensera för minnet av brittisk imperialism genom minnet av portugisisk eller spansk imperialism! Indien är två och en halv gånger så stort som Europa, Turkiet inräknat. Indien är tre gånger så stort som Latinamerika.

Vårt mål är att hjälpa till att skapa en flerpolig värld. Det betyder först och främst att vi måste hjälpa till att ena Mercosur med Andinska gemenskapen, och sedan att ena alla sydamerikanska nationer till en union, Unasur.

I detta avseende har vi ingenting emot diskussioner vare sig med Bolivia eller med Brasilien, men vi måste komma ihåg att vi måste försöka förena och inte söndra. Vi måste prioritera Mercosur framför Brasilien och när vi förhandlar med Brasilien måste vi tänka på de konsekvenser som det skulle kunna ha, och det gäller också våra diskussioner med Asean om socker.

  Helmuth Markov, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsledamot! Även om förhandlingarna med Mercosur bara går långsamt framåt borde EU sända en tydlig signal till Brasiliens regering och våra andra partner om att man inte kommer att sluta några bilaterala avtal med enskilda regeringar som strider mot integrationsprocesserna i respektive regioner, dvs. inte med Brasilien, som är medlem av Mercosur och eventuellt en framtida medlem av Unasur, inte med Colombia eller Peru som är medlemmar i Andinska gemenskapen och också eventuella medlemmar av Unasur.

Svårigheterna i förhandlingarna med Mercosur är inga bagateller. Framtiden för jordbruket, inte bara framtiden för jordbruksnäringen och servicesektorn, industrialiseringen, tekniköverföringen, tillgången på medicin, allt detta är frågor som vi måste finna svar på tillsammans med våra latinamerikanska partner om vi vill ha ett verkligt samarbete med denna region. Vårt mål bör vara en samarbetsprocess där medborgarnas intressen är det centrala. Samarbetet får helt enkelt inte begränsas till att dela upp marknadsandelar och tillgång till energi och vatten eller att fördela patent på immaterialrätt.

Min grupp har varmt välkomnat att Brasilien i likhet med Thailand har vidtagit betydande åtgärder för att förbättra tillgången på medicin trots protester från läkemedelsindustrin. Dessa åtgärder bör stödjas av kommissionen och rådet. Vi välkomnar också att Brasilien redan har förklarat sig villigt att diskutera problemet med förstörelsen av regnskogen i Amazonas eftersom det är mycket viktigt för att stabilisera klimatet.

Även om förstörelsen har gått långsammare de två sista åren har den inte upphört. Trycket från både EU och Förenta staterna och andra aktörer på tillgång till biobränslen, särskilt etanol, i stället för att förbättra kontrollen över konsumentbeteendet är ytterligare en fara för regnskogen och för en tryggad livsmedelsförsörjning.

Om och om igen får vi höra från brasilianska myndigheter att landet måste utvidga sin jordbruksindustri och förbättra sin ekonomiska situation för att möta problemen med utlandsskulden. Som ni vet försöker nya regeringar i regionen att finna nya sätt för att lösa detta problem. Bolivia, Ecuador, Nicaragua, Venezuela, Paraguay och Argentina har gått samman för att skapa en ny bank, Bank of the South, och därigenom bli oberoende av Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF). Det är också goda nyheter även om EU är aktieägare i andra banker och därför lider brist på kreditanslag. Då måste vi emellertid överge vår typ av villkorlighet.

EU får inte vara passiv åskådare till detta utan måste agera dynamiskt och utveckla och utsträcka dessa synsätt, som ligger helt i linje med våra egna mål för samarbete och miljöskydd.

  Bastiaan Belder, för IND/DEM-gruppen. – (NL) Herr talman! Det säger en hel del att det nya bilaterala strategiska partnerskapet med Brasilien har åstadkommits under ett portugisiskt ordförandeskap. Jag uppskattar att varje medlemsstat får utrymme att prägla EU-politiken under sitt ordförandeskap. Jag skulle emellertid vilja tillägga att medlemsstaterna endast bör använda detta svängrum om de tar hänsyn till kontinuiteten i EU:s befintliga utrikespolitiska dagordning.

Det är just därför jag delar den oro som jag märker av när det gäller den fråga som vi diskuterar här. Sedan en tid tillbaka har EU haft som mål att sluta ett interregionalt associeringsavtal med Mercosur. Det målet omintetgörs av det bilaterala strategiska partnerskapet med Brasilien.

För det första känner sig de andra Mercosurländerna lurade av EU. I stället för ett interregionalt avtal föredrar EU tydligen ett bilateralt avtal. Jag skulle därför vilja fråga kommissionen vilka åtgärder den vidtar för att skingra den oron i länder som Argentina, Uruguay och Paraguay. Handelsförbindelserna med dessa länder är precis lika viktiga för EU.

En annan sak som jag oroar mig för beträffande Mercosur är samarbetets stabilitet och politiska inriktning. Under de fem senaste åren har det stått klart att Brasilien vill profilera sig mer kraftfullt på global nivå som den naturliga ledaren för kontinenten. Detta visar sig inte bara genom Brasiliens bestämda uppträdande inom WTO, utan också t.ex. i en önskan att få en plats i säkerhetsrådet.

Som en följd av detta har Brasilien mindre intresse av sin egen roll på kontinenten. När allt kommer omkring förbrukar Mercosur bara 10 procent av Brasiliens export. Landet verkar därför mindre benäget att investera i andra Mercosurländer. Med sitt inträde på den globala arenan antyder Brasilien att man känner att man har lämnat sin roll inom regionen bakom sig.

Medaljens baksida av denna brasilianska politik är hotet mot Mercosurs stabilitet och politiska inriktning. Sedan Brasilien dragit sig tillbaka försöker Venezuela att ta den ledande rollen inom Mercosur och därmed på hela kontinenten. Hugo Chávez försöker stärka sin roll inom regionen med hjälp av oljepengar och antivästlig retorik. Venezuela bedriver en protektionistisk, inrikespolitiskt orienterad ekonomisk politik där stora ekonomiska sektorer hotas av förstatligande. Samtidigt finns det inget ytterligare utrymme för frihandel och öppnande av nya marknader. Jag antar att rådet och kommissionen är medvetna om att denna utveckling får konsekvenser för Sydamerikas länder men säkert också för EU:s ekonomiska och handelsrelaterade intressen inom detta område.

Jag uppmanar rådet och kommissionen att utnyttja det bilaterala partnerskapet med Brasilien för att vända på den tendens som jag just beskrivit. EU måste uppmana Brasilien att utnyttja den politiska tyngd som det bilaterala partnerskapet med EU medför för att visa nytt politiskt ledarskap inom Mercosur och på kontinenten. Detta måste bidra till att hejda den isolationistiska politik som länder som Venezuela och Bolivia bedriver från att breda ut sig ännu mer över kontinenten.

Till sist skulle jag vilja kommentera partnerskapets innehåll. Jag anser att EU:s partnerskap med Brasilien inte bara får inriktas på frågor som bioetanol utan lika mycket på att få Doharundan att lyfta. När allt kommer omkring har Brasiliens roll fram till nu företrädesvis varit att prestera enstaka framgångar på jordbruksområdet medan landet inte är riktigt inställt på att kompromissa med hänsyn till marknadstillträdet för icke-jordbruksprodukter och tjänster.

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Jag är övertygad om att förhandlingarna mellan EU och Mercosur bör vara en prioritering för vårt arbete under de kommande månaderna. Trots de många problem som vi för närvarande möter är multilateralt samarbete långt mer fördelaktigt i denna region, eftersom det kommer att möjliggöra ett fortsatt samarbete med alla de stater som är associerade med Mercosur och samtidigt bidra till att fördjupa samarbetet, oavsett ländernas ekonomiska position i regionen.

Ett framgångsrikt slutförande av förhandlingarna mellan EU och Mercosur ger en möjlighet att inrätta den största frihandelszonen i världen, vilket kommer att leda till en betydande ökning av handelsvolymerna och en stärkt position för båda parterna, EU och Mercosurländerna, i världsekonomin. Det är uppenbart att de som tjänar mest på detta avtal kommer att vara de små och mellanstora företagen, i både EU och Latinamerika, och vi är alla medvetna om att små och mellanstora företag som växer i styrka betyder nya arbetstillfällen, förbättrad kvalitet på tjänster och ökad social välfärd.

Jag anser att partnerskapet med Brasilien, som är vår största partner i denna region, är mycket viktigt och vi bör utveckla det. Men detta måste ske inom ramen för samarbetet med Mercosur, vilket betyder att vi först måste nå en associering inom Mercosur. Först då, med den som utgångspunkt, kan vi inleda ett bilateralt samarbete med enskilda latinamerikanska länder. Att inleda ett samarbete med bara ett land i regionen kan undergräva det samförstånd som vi har etablerat tidigare och hindra insatserna för att nå ett associeringsavtal med Mercosur.

Därför anser jag, och jag betonar det gärna en gång till, att ett långtgående avtal med Mercosur som är fördelaktigt för alla – för EU och för de latinamerikanska stater som har gått samman för att bilda Mercosur – bör prioriteras av oss och Brasilien, som är det starkaste landet i denna region, bör vara drivkraften i den förhandlingsprocessen.

  Edite Estrela (PSE). – (PT) Herr talman, herr statssekreterare, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det brasilianska strategiska partnerskapsavtalet utgör varken ett hot mot den regionala balansen eller mot Europeiska unionens ekonomiska förbindelser och handelsförbindelser med övriga partner i Latinamerika. Tvärtom gynnas dessa förbindelser, vilket tas upp i det gemensamma uttalandet från toppmötet mellan EU och Brasilien den 4 juli.

Dagens fråga lyckas skapa en debatt om förbindelserna mellan EU och Latinamerika och mellan EU och Brasilien. Båda är extremt viktiga. Som tidigare nämnts anser jag att partnerskapsavtalet mellan EU och Brasilien fyller en lucka. Det är inte acceptabelt att EU:s strategiska partnerskapavtal med BRIK-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien och Kina) skulle utelämna B-et för Brasilien. Det portugisiska ordförandeskapet gjorde rätt i att anordna ett toppmöte mellan EU och Brasilien, precis som de gjorde år 2000 när de höll det första toppmötet mellan EU och Indien, ett toppmöte som inte skadade förbindelserna med de andra länderna i den regionen.

Europeiska unionen har nu bättre förutsättningar för att stimulera förbindelserna med Mercosur och förhandlingarna i Doharundan. Det är fullständigt logiskt att vilja stärka dialogen mellan EU och Brasilien, eftersom detta gör det möjligt att stärka samarbetet på nyckelområden som t.ex. energisäkerhet, hållbar utveckling, biologisk mångfald, klimatförändringar, kampen mot fattigdom och utestängning samt främjande av demokrati och mänskliga rättigheter. Brasiliens demografiska tyngd, ekonomiska utveckling och politiska stabilitet gör ofrånkomligen landet till en nyckelaktör på den internationella arenan.

EU kan bara vinna på att betrakta Brasilien som en strategisk partner. Liksom utrikesministern tidigare sa, kan inte relationerna mellan Europeiska unionen och Brasilien analyseras endast utifrån en ekonomisk kontext. Det är en alltför ensidig syn som förbiser historiska band, kulturell och språklig samhörighet, samarbete mellan universitet samt flera gemensamma intressen inom olika områden.

  Johan Van Hecke (ALDE). – (NL) Herr talman, mina damer och herrar! Tror Sydamerika fortfarande på ett interregionalt avtal mellan EU och Mercosur? Detta är den fråga vi bör ställa oss själva. Mercosurländernas handelsstrategi följer två olika spår. Å ena sidan får Mercosur möjligheter att vidareutvecklas, medan det å andra sidan, som i Brasiliens fall, tillåter att det sluts så många bilaterala handelsavtal som möjligt för att säkra en marknadsposition för det enskilda landet, om så behövs på bekostnad av de andra Mercosurländerna. Det liknar ibland en kombination mellan en argentinsk tango och en brasiliansk samba. Förutsatt att både EU och Mercosur fortsätter att tro på värdet av ett samarbete på bred front mellan de två kontinenterna, kvarstår dock hoppet, trots påtryckningar från president George Bush om att upprätta ett frihandelsområde med både Nord- och Sydamerika. Med tanke på att det skulle bestå av 34 länder är entusiasmen bland Mercosur-länderna inte särskilt stor. De är besvikna på bristen på stöd från Förenta staterna under den senaste tunga ekonomiska krisen. Även om EU redan nu är Mercosurs viktigaste handelspartner finns det fortfarande en enorm tillväxtpotential de båda handelsblocken emellan. Om vi därför kan göra något för att lösa den ömsesidiga oenigheten mellan Mercosurländerna, till exempel med samarbete i multilaterala handelsförhandlingar i Världshandelsorganisationen, där EU och Mercosur ofta har gemensamma intressen, kan vi kanske ännu en gång upprätta ett interregionalt avtal.

  Seán Ó Neachtain (UEN). – (GA) Herr talman! Det är en sak jag vill ta upp angående handeln mellan Europeiska unionen och Brasilien. Det gäller den standard som vi har i EU när det gäller köttproduktion och de strikta regler vi upprättat för EU:s handel med kött. Trots det accepterar vi köttimport från Brasilien, där inga av dessa regler tillämpas. Jag anser att det är dags för kommissionen att ta itu med den här frågan och ställa egna frågor. Varför är det en sådan stor skillnad mellan EU:s strikta standard och den standard som tillåts i Brasilien i fråga om spårbarheten för kött, märkning av kreatursbesättningar och mul- och klövsjukan? Det är dags för kommissionen att ta upp de här frågorna, eftersom den stora skillnaden mellan standarderna är mycket oroväckande för kunderna. Handel är en sak, hälsa är något helt annat.

  José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra (PPE-DE). – (ES) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsledamot! Det är tydligt att Brasilien, med tanke på sin storlek, befolkning, sina naturtillgångar och framför allt sin roll på den internationella arenan – jag syftar här på Brasiliens roll i reformen av FN:s system, i frågan om klimatförändringar och i debatten om energitillgångar – rättfärdigar kommissionens meddelande om att kunna dra nytta av ett strategiskt partnerskapsavtal mellan Europeiska unionen och det stora landet Brasilien.

Detta strategiska partnerskapsavtal bör, enligt min mening, fungera på tre nivåer: global, regional och bilateral nivå.

Det är dock en sak att behandla Brasilien som det förtjänar med tanke på landets storlek och en helt annan sak att EU inte står fast vid sitt åtagande i insatserna för att ingå avtalet mellan EU och Mercosur. Jag tror inte att detta var tanken bakom kommissionens meddelande. I stället kan vi dra den tydliga slutsatsen av detta meddelande att de två hypoteserna passar perfekt ihop. Å ena sidan Brasiliens strategiska dimension och å andra sidan beslutat stöd till integrationsprocesser, där EU är det mest kompletta och självklara exemplet.

En annan sak är att associeringsavtalet mellan EU och Mercosur inte har slutits på de villkor som vi hade velat och det är ett avtal som har förhalats länge nog nu. Frågan är legitim. Hur länge dröjer det innan Europeiska unionen sluter detta avtal?

Jag anser att vi måste stödja de regionala integrationsprocesserna och det är enbart utifrån detta perspektiv och endast i den dimensionen som vi kan förstå fördelarna med union och integration.

  David Martin (PSE). – (EN) Herr talman! Parlamentet har tydliga prioriteringar när det gäller handelsförhandlingar. För det första vi vill se en lyckad multilateral runda. För det andra vill vi se lyckade biregionala arrangemang, och som en reservutväg – men bara som en reservutväg – försöker vi förbättra bilaterala arrangemang.

Jag måste erkänna att när jag först hörde att det brasilianska strategiska partnerskapsavtalet hade fått prioritet, ansåg jag att vi belönande ett land som har varit en av våra mest obekväma partner i de multilaterala förhandlingarna i Doharundan. Jag ansåg också att det skulle underminera Mercosur, eftersom det inte finns något Mercosur utan Brasilien. Men efter att ha hört rådet tala i morse och efter att ha talat med portugisiska kolleger är jag övertygad om att det finns en möjlighet att ett lyckat strategiskt partnerskapsavtal med Brasilien kan skapa gynnsammare förutsättningar för Doharundan, om vi utvecklar en förståelse mellan oss själva och en nyckelaktör i Doha.

Det kan bli lättare att sluta ett avtal med Mercosur om vi finner lösningar på några av våra mer intrikata ekonomiska utmaningar, och naturligtvis skulle ett avtal med Brasilien sända dem budskapet att vi stöder deras inhemska prioritet att ta itu med social utslagning och fattigdom. Jag är alltså inte helt övertygad, men jag är mer förvissad att ett avtal mellan EU och Brasilien är ett mer önskvärt mål nu det var för ett par veckor sedan.

  Nathalie Griesbeck (ALDE). – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! I ett föränderligt globalt geopolitiskt sammanhang har parlamentet vid flera tillfällen uttryckt sin orubbliga beslutsamhet att stärka partnerskapet mellan våra två kontinenter.

Som jag ser det måste denna nya enhet vara Mercosur. Den kan hjälpa oss att hitta ambitiösa, balanserade och politiska lösningar kring frågorna om energitillgång, lägre utsläpp av växthusgaser eller till och med om kvaliteten på våra jordbruksprodukter.

Den regionala integrationen av Sydamerika kan inte fortskrida eller börja gälla om vi väljer att förhandla med endast en av medlemmarna i Mercosur, i stället för att samarbeta i ett partnerskapsavtal med hela den nya enheten.

För min del röstar jag för regional integration eftersom jag anser att det är en drivkraft för stabilitet och välstånd för denna del av världen och för oss, och det bör därför stödjas och bevakas. Det skulle också vara synd om länderna i Mercosur drog sig ur detta stora projekt på grund av våra bristande politiska ambitioner, och därmed misslyckas med att ta vara på denna möjlighet för båda kontinenterna, Latinamerika och Europa.

Detta skulle skilja oss påtagligt från Förenta staternas strategi att inrätta ett stort ekonomiskt frihandelsområde för de båda amerikanska kontinenterna.

  Luís Queiró (PPE-DE). – (PT) När vi ställer oss frågan om vilken betydelse ett strategiskt partnerskapsavtal mellan Europeiska unionen och Brasilien skulle ha för att utveckla förhållandet mellan EU och Mercosur, bland annat i syfte att ingå det hett efterlängtade och länge försenade avtalet, anser jag att det bara kan finnas ett svar på den frågan: det skulle ha stor betydelse.

Samtidigt måste det påpekas att ett strategiskt partnerskapsavtal mellan EU och Brasilien alltid kan rättfärdigas och bristen ligger i den tid som redan gått förlorad. Av de fyra BRIK-länderna – Brasilien, Ryssland, Indien och Kina – var Brasilien det enda land som EU ännu inte hållit något möte med på hög nivå före toppmötet den 4 juli. Det är ännu underligare med tanke på att Brasilien är den stora regionala makten i Sydamerika. Det är en demokrati med de brister som nya demokratier tenderar att ha men som delar våra värderingar. Det är en traditionell och pålitlig allierad och en ekonomiskt sett mycket viktig partner på både regional och global nivå.

Med tanke på alla dessa skäl är ett strategiskt partnerskapsavtal med Brasilien motiverat, eftersom detta land med hjälp av egna meriter är en strategisk partner till Europeiska unionen. Det finns även andra skäl till att stärka förbindelserna och utveckla ett strategiskt partnerskap med Brasilien. Som nämns i kommissionens meddelande, kan och ska dessa förbindelser vara en drivkraft för att inrätta en dialog med Mercosur. De båda partnerskapen står inte i motsats till varandra utan de kompletterar varandra. Partnerskapet kan och måste också vara en gynnsam faktor i sökandet efter lösningar inom WTO. Avslutningsvis kan och måste relationerna vara ett bevis för att EU erkänner den särskilda betydelse detta land har i de internationella förbindelserna och att man kommer att ta hänsyn till detta i diskussionen om en FN-reform.

Det blir allt nödvändigare för EU att agera som en ekonomisk partner på global nivå och ett strategiskt partnerskapsavtal med Brasilien är ett tecken på att vi rör oss i den riktningen. Detta är den väg vi måste gå om vi vill nå ett avtal med Mercosur. Att utestänga Brasilien från privilegierade bilaterala förbindelser skulle vara orättvist och framför allt ett allvarligt politiskt misstag.

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE). – (RO) Herr talman! Jag vill betona betydelsen av detta dokument och i egenskap av medlem i delegationen EU–Mercosur vill jag även betona betydelsen av denna region. Det är en stor region med stor befolkning, som ser lovande ut och som behöver stödjas i sin ekonomiska tillväxt.

Det är en region med rika naturtillgångar och Europeiska unionen svarar faktiskt för 25 procent av exporten från Mercosur-regionen. Det är viktigt att bistå den här regionen i dess ekonomiska och industriella utveckling. Regionens roll när det gäller klimatförändringarna kommer att bli extremt viktig och av det skälet måste vi stödja regional integration.

För strategin 2007-2013 kommer en femtedel av den budget som avsatts för förbindelserna med Mercosur att finansiera utbildning och utveckling av informationssamhället. Detta är ytterst viktigt med tanke på att Brasilien har cirka 90 procent analfabeter. Brasilien spelar också en viktig roll med tanke på att cirka hälften av befolkningen i Mercosurländerna är bosatta i landet. Jag upprepar, klimatförändringsfrågan är ytterst viktig och den här regionen spelar en viktig roll.

  Georgios Papastamkos (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Det råder ingen tvekan om att Brasilien spelar en viktig kommersiell roll på den internationella arenan. Därför är ett ytterligare stärkande av de ekonomiska banden mellan Europeiska unionen och Brasilien önskvärt.

EU är Brasiliens största handelspartner, medan däremot Brasilien är rankad tolva på listan över EU:s viktigaste handelspartner. Jag anser att det strategiska partnerskapsavtalet mellan EU och Brasilien inte kommer att orsaka splittring i blockstrategin för Mercosur-regionen.

Dessa förbindelser kan dock spela en kompletterande roll på två områden: i de multilaterala förhandlingarna med Världshandelsorganisationen (WTO), och i frihandelsområdet mellan EU och Mercosur. Det kommer att bli det största interregionala samarbetsområdet, vilket kommer att understryka bristen på framsteg i de aktuella multilaterala förhandlingarna och i de interregionala förhandlingarna. Framsteg i de båda förhandlingarna är i stor utsträckning sammanlänkade.

Frihandelsområdet mellan EU och Mercosur, liksom Doharundan i WTO, har kört fast i frågorna om handeln med jordbruksprodukter. Brasiliens roll är särskilt viktig här med tanke på dess inflytande över den ekonomiska stabiliteten och integrationen i regionen som helhet. Brasilien bör därför bidra till att få till stånd ett balanserat och ambitiöst avtal mellan EU och Mercosur.

När det gäller WTO kan Brasilien inte förvänta sig att endast marknaderna för jordbruksprodukter med utvecklade medlemsstater ska öppnas ytterligare. Precis som de andra ekonomierna i utveckling måste Brasilien ta sin del av ansvaret under de aktuella förhandlingarna i Doharundan, genom uppriktiga åtaganden att öppna särskilt protektionistiska marknader och följa WTO:s regler och discipliner.

  Józef Pinior (PSE). – (PL) Herr talman, herr kommissionsledamot, herr utrikesminister! Jag vill börja med att uttrycka min övertygelse om att det portugisiska ordförandeskapet följer en riktig strategi när det gäller att uppnå ett strategiskt partnerskapsavtal mellan Europeiska unionen och Brasilien. Jag anser att EU bör inleda och ingå detta partnerskapsavtal så fort som möjligt. Brasiliens roll i en modern globaliserad värld är tydlig, både ekonomiskt och kulturellt, liksom den roll Brasilien spelar i FN.

Ett strategiskt partnerskapsavtal mellan EU och Brasilien möjliggör ett stimulerande av ömsesidiga förbindelser och kommer att vara till stor hjälp i dagens politiska, kulturella och ekonomiska världsordning. Jag upprepar, det kommer att stärka den globala politiska harmonin.

Jag tror inte att detta strategiska partnerskapsavtal kommer att bli något hinder för utvecklingen av ett strategiskt partnerskapsavtal med Mercosur. För ett partnerskapsavtal med Mercosur krävs nämligen ett strategiskt partnerskapsavtal med Brasilien.

  Vasco Graça Moura (PPE-DE). – (PT) Ett toppmöte med Brasilien ingick i det portugisiska ordförandeskapets program redan från början. Det blev tydligt att parterna skulle föreslå att man lägger grunden till ett strategiskt partnerskapsavtal. Det verkar därför onödigt att nu uttrycka förvåning eller oro för att Mercosur har åsidosatts eller för att Brasilien har gynnats på ett överdrivet eller förhastat sätt.

Storleken på den brasilianska exporten till EU får inte underskattas. Europeiska unionen får inte missa möjligheten att uppnå ett strategiskt partnerskapsavtal med Brasilien. Fakta visar redan att EU:s förbindelser med Mercosur och med Brasilien kommer att röra sig i olika hastigheter. Det är inte idealiskt, men det faktum att de tar olika tid på sig verkar bevisligen inte skada någon. Tvärtom kan det bli ett starkt incitament för att påskynda saker och ting.

I dag är Brasilien en världsmakt i utveckling, den enda bland Mercosurländerna, och med en marknad som upptar 85 procent av Mercosurs hela marknad. Det är en representativ demokrati. Det är en av EU:s viktigaste handelspartner och ett land vars 200 miljoner invånare talar ett av de mest utbredda europeiska språken i världen – portugisiska. Landets civila och kulturella värden är nära besläktade med de europeiska. Förutom de fördelar som verkliga framsteg i förbindelserna med Mercosur skulle innebära för EU, anser jag inte att det finns eller någonsin har funnits några tungt vägande argument för att försena ett främjande och stärkande av vårt partnerskap med Brasilien. Det är heller inte EU:s sak att ta hänsyn till de interna växlingar som förekommer bland Mercosurmedlemmarna.

Att tro något annat och skjuta upp genomförandet av detta mycket viktiga mål för EU på obestämd tid är att ge efter för ett önsketänkande som är oförenligt med dagens situation, där vi agerar som om våra planer och önskningar har blivit verklighet, när de i själva verket inte har blivit det och vi heller inte vet när de kommer att bli det.

  Sérgio Sousa Pinto (PSE). – (PT) Experimentet med regional integration i Mercosur har i huvudsak varit en framgång både på en ekonomisk och på en politisk nivå. Mercosurs bidrag till en demokratisk konsolidering i regionen och tillväxten i handelsvolymen inom det blocket är obestridliga fakta.

Det är sant att förhandlingarna mellan Europeiska unionen och Mercosur för tillfället befinner sig i ett dödläge på grund av väntan på åtaganden och överenskommelser från Doharundan, som då kan fungera som en ny startpunkt för våra bilaterala handelsförhandlingar. Med risk för att låta pessimistisk finns det en risk för att Doharundan endast resulterar i att vi förlorar dyrbar tid. EU bör bidra till den sydamerikanska regionala integrationens framgång genom att arbeta för att resultaten från förhandlingarna mellan de två blocken blir framgångsrika.

Våra förbindelser måste omfatta mer än bara ett frihandelsavtal. Vad som diskuteras här är ett globalt avtal som inte stannar vid siffror och omsatta varumängder. Associeringsavtalet inkluderar samarbete och politisk dialog, som är grundpelarna för våra framtida relationer.

Det råder ingen tvekan i dag om att EU behöver Latinamerika och dess mäktiga instrument, Mercosur, för att kunna uppnå målet att bygga en mer balanserad och multilateral internationell ordning.

Den gemensamma förklaringen från Europeiska kommissionens ordförande och Mercosurs ordförande, Uruguays president Tabaré Vásquez, efter mötet den 19 september är ett viktigt exempel på detta politiska samarbete. Där utlovas ett gemensamt offentligt uttalande från de två blocken i slutet av året om miljön och klimatförändringarna. Mercosurs löften ser mycket lovande ut när det gäller ekonomisk integration och ett Sydamerika som är politiskt starkare på den internationella arenan, men det betyder inte att vi kan överse med eller låtsas att vi inte ser vad vi har framför näsan – nämligen Brasiliens obestridliga politiska närvaro. Här talar fakta sitt tydliga språk: Brasilien är den ledande makten i Sydamerika. Brasilien är Mercosurs själ och drivande kraft. Med sina 190 miljoner invånare och en ekonomi som motsvarar cirka 75 procent av Mercosurs BNP är Brasilien det enda av BRIK-länderna som EU ännu inte har hållit ett toppmöte med fram till nu.

Det är absurt att tro att EU kan lära Brasilien någonting om betydelsen av Mercosur eller utse sig till Mercosurs försvarare gentemot Brasilien. Det är löjeväckande. På samma sätt är Brasilien det enda medlemslandet i Mercosur som strävar efter en plats i FN:s säkerhetsråd, vilket det förtjänar. Brasilien kommer på så vis att ge en röst åt hela Latinamerika i detta viktiga organ.

  Charles Tannock (PPE-DE). – (EN) Herr talman! I det förgångna var jag mästare i EU-styrd regional integrering i Latinamerika genom förmånsstöd till regionala multilaterala block, som Mercosur. Men tyvärr förblir Mercosur kulturellt sett alltför svagt när det ställs mot nationella intressen, trots närheten mellan de länder som ingår (Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay), och därför borde det vara vårt mål att hindra en inre marknad av EU-modell i regionen – på lång sikt naturligtvis.

Mercosurs möjligheter att fungera försämrades av att Venezuela nyligen fattade beslut att ansluta sig till Hugo Chávez’ retorik mot en fri marknad som leder till ytterligare protektionism inom Mercosur, vars samtal med EU har stoppats sedan en tid tillbaka. Jag välkomnar därför att EU i stället kämpar för ett strategiskt bilateralt partnerskap – som man kom överens om i juli i år – med Brasilien, som är en ekonomisk jätte, men en jätte vars del av den globala handeln är liten jämfört med andra utvecklingsländer, just eftersom Brasilien har missat att underteckna lönsamma bilateral frihandelsavtal, då landet har förlitat sig alltför mycket på Mercosur.

Till skillnad från Mexiko, som redan har ett avtal med EU och är den andra dominerande aktören i Latinamerika i dag, har Hugo Chávez’ petrodollargenerositet gentemot Argentina tvingat Brasiliens president Lula att ignorera frågor av intresse för Mercosur och låta Argentinas president Néstor Kirchner framföra sin protektionistiska ståndpunkt.

Populistiska Ecuador för också oväsen nu och ansluter sig till Mercosur, i stället för det antiamerikanska handelsinitiativet Alternativa Bolivariana para las Américas [Bolivianska alternativet för Amerika] (ALBA) som leds av Venezuela.

Ett aktuellt gräl mellan Argentina och Uruguay visar tydligt bristen på effektivitet inom Mercosur när det gäller att lösa meningsskiljaktigheter mellan dess partner om den massafabrik som ett europeiskt-finskt företag, Botnia, är i färd med att uppföra vid Uruguayflodens strand. President Kirchner lyckades inte stoppa projektet, och retade samtidigt upp sitt grannland – och partner i Mercosur – Uruguay, genom att vägra låta Mercosurs överstatliga institutioner medla i denna tvist. Vad gjorde han i stället? Han kallade in kungen av Spanien för att medla.

  David Casa (PPE-DE). – (MT) Herr talman! Vi har i dag framför oss ett avtal som på nytt bekräftar och konsoliderar EU:s viktiga roll i den globala politiska sfären – en roll som vi bör fästa stor vikt vid, eftersom den är en del av EU:s framgång. I avtalet betonas vikten av starka relationer, inte bara till våra grannländer utan även till länder på andra kontinenter, i synnerhet länder som är hem åt tusentals miljoner människor av europeiskt ursprung, som till exempel Latinamerika och Centralamerika. Det ligger i båda sidors intresse att dessa förbindelser fortsätter att stärkas med hjälp av dialog och utbyte av idéer. Vi måste dock se till att demokratin i de länder som får vårt stöd är skyddad. Vi ska också se till att allt stöd, både direkt och indirekt, inriktas på att minska fattigdomen, öka jämställdheten och, sist men inte minst, minska obalansen mellan de två världsregionerna. Detta måste alltid ske på ett öppet och ansvarigt sätt. Skydd för yttrandefriheten och de grundläggande rättigheterna bör också prioriteras i alla förhandlingar. EU bör stödja alla länder under vissa perioder när behovet av hjälp är särskilt stort, men vi måste samtidigt se till att detta sker inom en strukturerad ram så att ingen lämnas på efterkälken och att välståndet fördelas rättvist. I egenskap av ledamöter i Europaparlamentet måste vi så långt som det är möjligt främja förbindelserna mellan EU och Mercosur och fundera på hur vi kan stärka de svaga punkterna för att se till att förbindelserna blir så effektiva och framgångsrika som möjligt. Utifrån de nya utmaningarna, som t.ex. klimatförändringarna som blir en allt viktigare punkt på vår dagordning, bör vi se dessa förbindelser som början på ett strategiskt partnerskap som bidrar till att skapa en miljömässig dimension och en hållbar utveckling som leder till ömsesidig rikedom.

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. – (PT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Tack för era bidrag.

Jag har redan vid tidigare tillfällen haft möjlighet att förklara, motivera skälen till och informera Europaparlamentet om det första toppmötet mellan Europeiska unionen och Brasilien, om dess resultat och målsättningar. Dessutom har betydelsen av detta strategiska partnerskapsavtal med Brasilien tydligt understrukits av flera ledamöter här i dag och jag kan inte mer än välkomna att ledamöter som till en början verkade tveksamma eller mer osäkra över syftet med det portugisiska initiativet, nu faktiskt verkar mer välvilligt inställda till det strategiska val som Portugal, i egenskap av ordförandeland, men också hela EU, gjort när det gäller Brasilien.

Naturligtvis talar vi här om Brasiliens politiska och ekonomiska betydelse på miljö- och energiområdena, vilka är väsentliga realiteter i dagens värld som vi inte kan ignorera. Det skulle verkligen vara konstigt, som tidigare påpekats, om EU har strategiska förbindelser och strategiska partnerskapsavtal med Ryssland, Indien och Kina men inte med Brasilien. Vi har nu överbryggat denna klyfta och om några år kommer vi alla säkert att applådera detta initiativ från det portugisiska ordförandeskapet. Vi har dock varit fullständigt tydliga med att det strategiska partnerskapsavtal som vi anser att EU bör upprätta med Brasilien på intet sätt exkluderar eller begränsar andra förbindelser som vi också vill utvidga på ekonomisk och politisk nivå med Mercosur.

Jag känner mig inte orolig över detta, eftersom Portugal alltid varit den EU-medlemsstat som kämpat för nära och djupt solidariska förbindelser med Mercosurländerna i alla dess aspekter. Vi vill därför bestämt avvisa att ett partnerskapsavtal med Brasilien skulle kunna exkludera ett nära partnerskapsavtal med Mercosurländerna.

En sådan tanke, som är exkluderande snarare än kompletterande, skulle inte vara till särskilt stor hjälp för oss och motsvarar framför allt inte verkligheten – snarare motsatsen. Dessutom, vilket har påpekats här, fastställs det i den gemensamma förklaringen från toppmötet mellan EU och Brasilien uttryckligen och fullständigt entydigt att EU och Brasilien kommer att samarbeta för att associeringsavtalet mellan EU och Mercosur äntligen ska bli verklighet.

Vi är alla medvetna om upp- och nedgångarna när det gäller associeringsavtalet mellan EU och Mercosur. Vi befinner oss verkligen i ett dödläge, som vi vet beror på handelsfrågor mellan EU och Mercosur. Samtidigt inleddes Doharundan, och det som skedde där påverkade självklart även handelsfrågorna i förhandlingarna mellan EU och Mercosur.

Jag vill dock klargöra att det portugisiska ordförandeskapet inte kommer att tveka att återuppta den diskussionen när vi anser att minimivillkoren är fastställda. Vi vill också försäkra er om att ifall det inte hinner ske under det portugisiska ordförandeskapet så kommer Portugal i egenskap av medlemsstat – som vi alltid har gjort och som vi alltid har haft målsättningen att göra – fortsätta att uppmärksamma sina partner på det verkliga behovet av att återuppta förhandlingarna om ett associeringsavtal med Mercosur i alla dess dimensioner.

Avslutningsvis vill jag säga att vi överväger att hålla, om möjligt under det portugisiska ordförandeskapet, ett trojkamöte på hög nivå med Mercosurländerna. Vi undersöker som sagt den möjligheten för det portugisiska ordförandeskapet som har, som ni redan vet, en mycket fullspäckad och komplicerad agenda. Vi kommer att göra vad vi kan för att – även på politisk nivå – på nytt kunna ta upp denna diskussion med Mercosurländerna.

  Ján Figeľ, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag är också mycket nöjd med stämningen, debatten och den verkliga öppenheten i denna fråga. Jag tror att vi måste vara mottagliga för tidens realiteter, och lyckligtvis har vi nu många fler viktiga partner för multilateralt samarbete än för kanske 10 eller 20 år sedan. Faktum är att Brasilien är det enda landet från BRICS-gruppen som saknas, ett av de fem som regelbundet bjuds in av G8 till dess toppmöten och ett land som mätt i EU-investeringar ligger på samma investeringsnivåer som Ryssland, Kina och Indien kumulativt från EU-länder, så landet är en mycket viktig partner.

Det är ännu viktigare att tillägga att det strategiska partnerskapet utgör ett komplement till övergripande bredare mål, som omfattar samarbete med Latinamerika och Mercosur: inom partnerskapet i sig är en av de strategiska gemensamma frågorna främjandet av regional integrering och ett associeringsavtal mellan EU och Mercosur.

Det har sagts mycket om innehållet, och en del oro har uttryckts. Vi tog itu med det. På området livsmedelssäkerhet genomfördes under det första halvåret i år till exempel ett stort inspektionsprogram, särskilt för nötkött, fiskeriprodukter och fjäderfän. Vi har sett betydande förbättringar när det gäller livsmedelssäkerhet, och många brister har till stor del åtgärdats, men arbetet kommer naturligtvis att fortsätta, också på politisk nivå, som vissa av er sa. Kommissionsledamoten ska besöka Brasilien nästa månad för att diskutera detta område, och detta är ett mycket viktigt område för närmare samarbete.

Det är vår gemensamma sak; det ligger i vårt gemensamma intresse att Doharundan avslutas med framgång. Vi gör allt vi kan i detta avseende för att nå slutet, förhoppningsvis i år.

Jag har en kort kommentar om vad som skulle kunna göras för att främja samarbete med andra länder. Det finns till exempel ett område som jag vill ta upp som ett bra exempel. Brasilien är det första landet från Latinamerika som samarbetar i vårt forskningsprogram, och genom denna erfarenhet och detta överbryggande anser jag att vi stegvis kan göra mer i andra länder. Så landet är inte mot de andra. Det är en av de ledande ekonomierna och partnerna på området, och samarbetet växer överallt. Det är ett mycket bra komplement till våra ambitioner att skapa mer integrering på den latinamerikanska kontinenten.

Kommissionen kommer att hålla er tillbörligt informerade om processen, som ni begärt. Vi väntar nu på Brasiliens politiska svar på meddelandet. På grundval av detta svar kommer vi inbördes att försöka utarbeta ett förslag till en handlingsplan och sedan förhoppningsvis få denna handlingsplan godkänd och genomförd.

Sist men inte minst vill jag uttrycka min tacksamhet till ordförandeskapet för dess engagemang och mycket positiva insatser, inte bara när det gäller det första historiska toppmötet, utan också samarbetsutvecklingen mellan EU och Brasilien samt mellan EU och det omfångsrikare Mercosur.

  Talmannen. – Tack så mycket, herr kommissionsledamot.

Debatten är härmed avslutad.