Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 25 september 2007 - Strasbourg

15. Mot en gemensam europeisk utrikespolitik för energi (debatt)

  Talmannen. - Nästa punkt är ett betänkande av Jacek Saryusz-Wolski, för utskottet för utrikesfrågor, om en gemensam europeisk utrikespolitik för energi (2007/2000(INI)) (A6-0312/2007).

  Jacek Saryusz-Wolski (PPE-DE), föredragande. – (EN) Fru talman! Jag vill presentera ett initiativbetänkande som rekommenderats av en överväldigande majoritet i utskottet för utrikesfrågor. I betänkandet förespråkas en gemensam europeisk utrikespolitik för energi för att vi ska kunna hantera utmaningarna på området för energisäkerhet. Det skulle ge ett nödvändigt och påtagligt mervärde till de ansträngningar som gjorts på nationell nivå, enligt subsidiaritetsprincipen, och skulle möjliggöra ett bättre skydd av Europas energiintressen.

Hur bör denna politik se ut? Den bör baseras på följande fyra principer: diversifiering, enighet när det gäller att försvara EU:s intressen och ett enat agerande, solidaritet i krissituationer och ett förstärkt samarbete med partner.

Vi måste utveckla en aktiv bred diplomati i energifrågor som syftar till att stärka vårt samarbete med alla betydande producent-, transit- och konsumentländer och att skapa en energimarknad som baseras på principen om ömsesidighet.

I betänkandet välkomnas förslagen om det tredje energipaketet i den form som de antogs av kommissionen i förra veckan, vilka tar upp dessa frågor och är i linje med betänkandet. EU måste vara aktivt, beslutsamt och enat. Den geopolitiska dimensionen av energisäkerheten har hittills försummats, och det är hög tid att ta igen det. Det nya fördraget kommer förhoppningsvis att utrusta EU med en rättslig grund för energisolidaritet, vilket skulle möjliggöra en förhandling om en ram för energisäkerhet med tredjeländer genom EU:s institutionella kompetens. I betänkandet rekommenderas ett infogande av en så kallad energiförsörjningsklausul i alla avtal med producent- och transitländer, som fastställer en uppförandekod och uttryckligen anger åtgärder som ska vidtas om en av parterna avbryter energiförsörjningen.

Vi bör ersätta det unilaterala sätt att handskas med energifrågor på som EU:s medlemsstater för närvarande föredrar med en ny gemensam politik som bygger på en multilateral strategi. Under tiden finns det ett behov av att upprätta ett välfungerande samrådsförfarande bland medlemsstaterna om strategiska beslut som kan påverka EU eller en av dess medlemsstater.

Den nya gemensamma utrikespolitiken för energi måste vara förenlig med all EU:s politik som rör externa aspekter, dvs. den inre marknaden, konkurrens, transport, handel, miljö, konsumentskydd, budget m.m. Det går inte att skapa en ny gemensam politik över en natt. Vi föreslår därför en gradvis tillnärmning, och denna nya politik bör dessutom utrustas med lämpliga instrument för att bli effektiv.

Vi föreslår inrättandet av en ny tjänst för en särskild representant för utrikespolitiken för energi efter att det nya fördraget – förhoppningsvis – har trätt i kraft. Denna representant ska ansvara för samordningen av alla ovan nämnda sektorsstrategier på EU-nivå, och särskilt de aspekter som rör den externa delen av energisäkerheten, och agera under överinseende av den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, som i framtiden också skulle vara vice ordförande i kommissionen. Det skulle öka samverkan inom unionen.

Denna institutionella nyhet utgör därför en viktig grund för den nya strategin. Vi föreslår också att utarbeta en exakt färdplan, där mål på kort, medellång och lång sikt anges med en specifik tidsram för genomförande av dem, naturligtvis granskad av Europaparlamentet.

För att lyckas med detta måste vi sätta in EU:s inre dynamik och säkra det allmänna stöd som är nödvändigt. Medborgarna vill ha en trygg energiförsörjning till överkomligt pris. Denna önskan bör stå i centrum av projektet, och följaktligen utgöra ett av målen med vår strategi som kallas ”EU ska visa resultat”.

Gemensamma hot mot en trygg energiförsörjning i Europa bör följaktligen utlösa ett gemensamt svar. Men vi kan också uppnå mer än så: En ny gemensam politik kan leda till ytterligare europeisk integration och tillföra ny stimulans och ny styrka till EU som global aktör. Europaparlamentets ambition bör vara en krävande och modig strategi.

Dagens europeiska union inleddes för länge sedan med energifrågan. Då var det kolet som var den inledande anledningen till omdaning. Vi bör inte missa detta tillfälle att låta det ske igen. Europa behöver faktiskt energi, både i bokstavlig och bildlig mening.

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Jag välkomnar verkligen initiativet från utskottet för utrikesfrågor, och i synnerhet ordföranden, Jacek Saryusz-Wolski, att lägga fram ett betänkande om en gemensam europeisk utrikespolitik för energi. Den senaste tidens utveckling har visat att detta initiativ kommer mycket lägligt. Betänkandet tjänar till att betona den ökande betydelsen av energifrågor i gemenskapssammanhang, framför allt de externa aspekterna och vikten av att Europeiska unionen uppträder enat i fråga om utrikespolitik för energi.

Jag värdesätter att betänkandet tydligt belyser Europeiska unionens och dess institutioners betydande framsteg det senaste året mot målet att uppträda enat. Hit räknas upprättandet av EU:s kontaktnätverk för trygg energiförsörjning (Nesco) utöver den befintliga gruppen för samordning av gasförsörjning och gruppen för oljeförsörjning. Nesco har verkat sedan början av sommaren, vilket har möjliggjort ett mycket användbart och tidigt utbyte av energiinformation mellan medlemsstater.

Men ett ännu tidigare utbyte av information om planerade initiativ av vissa medlemsstater skulle ändå vara mycket välkommet. Det finns följaktligen fortfarande en hel del kvar att uträtta, vilket understryks i betänkandet.

Kravet på en lämplig grund för fördraget för energi och energisäkerhet är särskilt viktigt och lägligt, liksom kravet på konkreta bestämmelser i fördragen som leder till att det skapas en gemensam europeisk utrikespolitik för energi. Jag välkomnar verkligen denna strategi, inklusive förslaget från utskottet för industrifrågor, forskning och energi om att principerna för den gemensamma energipolitiken ska ingå i EG-fördraget vid den kommande regeringskonferensen, så att det skapas en solid grund för ett gemensamt agerande på energiområdet gentemot tredjeländer.

Jag noterar också att utskottet har funderat vidare på förslaget om hur utrikespolitiken för energi ska förankras bättre i såväl kommissionen som rådet. Vi måste fundera vidare på denna viktiga fråga.

Jag anser att denna version av betänkandet också är geografiskt balanserad, och att betydelsen av att förbättra våra energiförbindelser, inte bara med våra grannar i öster utan också med partner i bl.a. Medelhavsområdet, Mellanöstern och Asien, erkänns.

Jag är redan mycket glad över det äkta energisamarbetet med Förenta staterna, men jag anser att vi kan uppnå mer på det området. Jag anser också att vi måste fortsätta arbeta med likasinnade energipartner, som t.ex. Norge, Kanada och Australien, för att stärka enigheten i fråga om värdet av öppna, ärliga och konkurrenskraftiga internationella energimarknader.

Eftersom jag är medveten om värdet av energistadgefördraget håller jag med utskottet om att en ratificering från Rysslands sida skulle vara mycket betydelsefull. Men jag är samtidigt övertygad om att principerna i stadgan också måste införlivas i ett kraftfullt energiavtal inom ramen för det nya partnerskaps- och samarbetsavtalet med Ryssland.

Jag känner en faktisk oro över det antal rapporter som det föreslås att kommissionen ska utarbeta. Jag vet att de alla är viktiga i sig, men jag anser att de flesta av de frågor som nämns kommer att omfattas av den regelbundna översynen av energihandlingsplanen eller redan omfattas av kommissionens årsrapporter om tillämpningen av konkurrenslagen.

Jag är dock för en större delaktighet från parlamentets sida, och jag kommer att undersöka de förslag som framförts till mina kolleger i kommissionskollegiet för att kunna besluta om vad kommissionen kan göra rent praktiskt för att ta itu med de frågor som tas upp.

Avslutningsvis, när det gäller innehållet, har kommissionen för avsikt att driva på det arbete som vi ägnat oss åt sedan början av förra året och som speglar de flesta av de prioriteringar som tas upp i betänkandet, i synnerhet vad gäller genomförbarhetsstudien, för att undersöka hur de befintliga rättssystemen i EU ser ut om grannländernas energisektorer brister, och hur de kan stärkas.

Det är likaledes viktigt att lägga fram konkreta förslag om ömsesidighet, och jag välkomnar att ni i betänkandet erkänner betydelsen av de åtgärder för ömsesidighet som syftar till att skydda vår interna energimarknad.

Detta betänkande kommer mycket lägligt, både politiskt och innehållsmässigt sett. Kommissionen har under de senaste 18 månaderna arbetat aktivt med att förstärka EU:s utrikespolitik för energi, och det har, vilket också framgår i betänkandet, gjorts ett antal betydelsefulla framsteg.

Vi måste dock nå längre, och därför stöder jag till fullo uppmaningen i detta betänkande till konkreta bestämmelser i fördragen, som ska leda till utveckling av en gemensam europeisk utrikespolitik för energi.

Energisäkerheten är en fråga om vår ekonomiska säkerhet och vårt levnadssätt. Eftersom EU blir alltmer beroende av att importera energi krävs ett sammanhängande och fokuserat svar på de utmaningar som detta medför, inte minst i förbindelserna med våra huvudsakliga externa energiförsörjare. Detta har redan speglats i kommissionens senaste paket om de inre el- och gasmarknaderna, och jag välkomnar starkt er uppskattning av förslaget.

Jag vill också tillkännage att kommissionen kommer att genomföra en snabb och djupgående översyn av de vidare aspekterna av EU:s utrikespolitik för energi, och att vi definitivt kommer att offentliggöra resultatet av detta arbete.

Jag vill tacka utskottet för utrikesfrågor och framför allt dess ordförande, Jacek Saryusz-Wolski, för detta initiativ och för att ha gett parlamentet möjlighet att föra en debatt om denna fråga av extremt stor betydelse för Europa, och jag ser fram emot att fortsätta vårt samarbete i framtiden.

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), föredragande för yttrandet från utskottet för internationell handel. – (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Mina första ord blir att gratulera min kollega och vän Jacek Saryusz-Wolski till hans utmärkta betänkande.

Det är nu dags att EU visar upp en enad front i energifrågan, för vi står inför allvarliga hot mot säker försörjning, transitering och investeringar.

Det är dock synd att punkt 62 i betänkandet är så kategorisk i sin fullständiga åtskillnad av ägandet mellan energiproduktion, överföring och distribution, eftersom det finns andra lösningar för att kunna förena inrättandet av en europeisk energimarknad med den nödvändiga politiska säkerhet som vi måste behålla kring våra nätverk.

När det gäller den internationella handeln måste vi insistera på att kapitel om energi ingår i alla nya handelsavtal. Sund konkurrens måste upprättas på internationell nivå, särskilt genom och under Världshandelsorganisationens övervakning.

Slutligen måste vi stödja internationella vetenskapsinitiativ, som det termonukleära försöksreaktorprogrammet ITER, som förutom EU omfattar ett antal andra partnerländer jorden runt.

  Umberto Guidoni (GUE/NGL), föredragande för yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Förbrukningen av de fossila bränslekällorna och förändringar i den geopolitiska situationen har placerat energisäkerhet högst upp på Europeiska unionens politiska agenda.

EU:s växande beroende av extern energiförsörjning, huvudsakligen från instabila länder, ger upphov till oro över medlemsstaternas ekonomiska och politiska intressen, liksom över EU:s allmänna säkerhet. Jag tror emellertid inte att vi kan bemöta dessa utmaningar enbart genom att öka produktionen och importen från andra länder, utan vi bör snarare söka en lösning på efterfrågan på energi inom Europa.

Det är av den anledningen som utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet uppmanade till satsningar på energieffektivitet och förnybara energikällor under nästa årtionde, som den främsta vägen till att minska beroendet av olja och gas. Eftersom produktion och konsumtion av energi är de största källorna till utsläpp av växthusgaser, krävs integrerade miljö- och energipolitiska insatser för att uppnå målen för en hållbar energipolitik.

Därför bör inte kampen mot klimatförändringar enbart höra miljöpolitiken till, utan stå i centrum för Europeiska unionens politik, både inrikespolitiken och handelspolitiken. Till exempel är det oerhört viktigt att EU ser till att biobränslen inte hotar en trygg livsmedelsförsörjning i världen eller sätter press på tredje världens ekonomi att öka monokultur och avskogning.

Stöd för utveckling och användning av förnybara energikällor kan säkra en rättvis överföring av teknik till länder utanför EU och ge fördelar i form av europeiskt ledarskap inom utvecklingen av internationella marknader. Förslaget om ett energipartnerskap med Afrika är därför viktigt, och vi borde ingå liknande partnerskap med Kina och Indien med tanke på dessa länders tillväxt. Uppnåendet av millenniemålen för utvecklingsländer bör prioriteras.

  Lena Ek (ALDE), föredragande för yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi. – (EN) Fru talman! Grundvalarna i Europeiska unionens energipolitik är öppenhet och rättsstatsprincipen. Och som vi har sett under de senaste två åren är detta också en mycket viktig fråga när det gäller energi och utrikesförbindelser.

Vi har redan problem i EU i fråga om trygg energiförsörjning, konsumenträttigheter och miljöfrågor, och vi måste göra något åt växthuseffekten.

Vi upplever också allvarliga störningar på marknaden, något som klart och tydligt framgick av Neelie Kroes’ betänkande där behovet att bolagisera framläggs, något som också handlar om utrikesförbindelser. Detta är en mycket viktig aspekt av denna fråga. Vi måste därför bygga om vårt energisystem i EU med hänsyn till produktion, distribution och konsumtion.

Jag skulle vilja tacka föredraganden Jacek Saryusz-Wolski för ett mycket gott samarbete. Han har tagit hänsyn till samtliga texter från utskottet för industrifrågor, forskning och energi. Det som är mindre glädjande är hans tillägg när det gäller den nya Solana-liknande funktionen, att EU ska kunna stå enat. Denna nya institution skulle, som jag ser det, skapa en osäkerhet när det gäller uppgifter, en situation som kännetecknas av uppdelning och erövrande, och den går helt emot grundvalarna i vår energipolitik. Vi kan inte kontrollera ömsesidigheten med en sådan institution, öppenheten omöjliggörs och parlamentets befogenheter begränsas. Det går också helt emot det som vi vill uppnå på andra områden. Vi har därför begärt en delad omröstning om detta ämne i morgon.

Slutligen instämmer jag med kommissionsledamoten i att det är mycket viktigt att vi infogar energifrågan i det nya fördraget.

  Christopher Beazley, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Fru talman! Detta betänkande är ett allvarligt, djupgående och inspirerande arbete. Föredraganden har samlat stöd i utskottet för utrikesfrågor men också i de andra fyra utskotten som vi just hört ifrån. Enligt min mening kommer betänkandet att hälsas med ett stort jubel i morgon, vilket även omfattar stöd från mig själv och, något som verkligen gläder mig att säga, mina brittiska kolleger.

Kommissionsledamot Piebalgs! Ni gick mycket långt i er inledning för att stödja det initiativ som utskottets ordförande Jacek Saryusz-Wolski har tagit med, som jag vill uttrycka det, en stor mängd nyskapande och förmåga, eftersom det fanns utmaningar för många.

Jag har två specifika frågor som ni kanske vill svara på. Ni hävdade på tal om en av våra största leverantörer, Ryssland, att ni ser fram emot ett nytt avtal enligt handlingsplanen. Vad är det för fel med det gamla avtal som Ryssland faktiskt har undertecknat, energistadgan, som innehåller transiteringsprotokollet? För om våra grannar och leverantörer, som vi ömsesidigt är beroende av, ständigt bryter avtal, vilket förtroende kan vi ha i framtiden? Vi ser fram emot harmoniska förbindelser, men vi måste försvara vår egen planhalva och inte bara instämma med dem som befinner sig i försörjningsställning.

Jag håller inte med Lena Ek i hennes reservationer – hon kanske lyssnar – om den höga representanten. Jag anser att Jacek Saryusz-Wolski har helt rätt i att vi måste ha en institutionell representant, antingen det är ni själv eller, som vi väntar oss, ett dubbelt ansvar – förankrat i både kommissionen och rådet. Jag håller inte alls med Lena Ek. Detta ökar öppenheten, eftersom parlamentet skulle få en direktkontakt i och med att kommissionens vice ordförande innehar rollen som denna höga representant.

Skulle ni kunna uppehålla er ett kort stund vid denna institutionella fråga i ert svar, som enligt min mening verkar vara så oerhört viktig och som parlamentet kommer att framhålla mycket kraftigt?

  Justas Vincas Paleckis, för PSE-gruppen. – (LT) Fru talman! Jag vill gratulera föredraganden och framföra mitt tack för det goda samarbetet med att samordna ändringarna av betänkandet om denna nya, modiga fråga.

Europeiska unionen tillämpar osäkert sin gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik och har just börjat utforma sin energipolitik. Det föreslås att man ska gå ännu längre, det vill säga skapa en gemensam europeisk utrikespolitik för energi. Jag anser att detta är det rätta steget att ta, för utrikespolitiken och energipolitiken flätas samman alltmer och vi måste tänka på framtiden.

De länder som styr över energikällor kan falla för frestelsen att försöka styra över hela världen, eller åtminstone utöva ett särskilt inflytande över vissa regioner. Detta betänkande visar på sätt att undvika detta, genom att använda en berättigad EU-åtgärd – solidaritet. Jag är säker på att det är mycket viktigt att utse en hög representant för utrikespolitiken för energi med dubbelt ansvar. Det påminner mig om Henry Kissingers välkända uttryck – tjänstemännen i leverantörsländerna och transitländerna och representanterna för stora företag skulle ringa honom och han skulle inte kunna stoppa telefonsamtal från huvudstäderna i EU-medlemsstaterna.

Ledamöterna i Europaparlamentet förväntar sig rapporter från kommissionen om hur den föreslagna politiken ska tillämpas, samt en bedömning av hur tredjeländer efterföljer principerna om öppenhet och ömsesidighet. Om den här politiken är godtagbar för EU kan vi undvika problem när bilaterala avtal ska slutas, som förbigår grannarna i EU.

EU och Ryssland är beroende av varandra på områdena för energiimport och energiexport. Båda söker möjligheter till diversifiering och de kommer inte att sluta göra det. Men de kommer fortfarande att förbli naturliga samarbetspartner som kompletterar varandra en bra tid framöver. Det är mycket viktigt att avtal mellan EU och Ryssland grundas på internationell rätt och övervakas tydligt. Vägen framåt för detta stakas också ut i detta betänkande.

(Applåder)

  István Szent-Iványi, för ALDE-gruppen. – (HU) Fru talman, herr kommissionsledamot! Först av allt vill jag gratulera Jacek Saryusz-Wolski, som har skrivit ett utmärkt betänkande om ett mycket viktigt och aktuellt ämne, och jag vill tacka er för att ni har arbetat tillsammans, för ert samarbete och er villighet att uppnå kompromisser.

Utan tvivel är frågan om energisäkerhet en av de största utmaningar som Europeiska unionen står inför. Numera är detta inte i första hand en teknisk eller en ekonomisk fråga, eller ens en fråga om förvaltning av energisektorn. I grund och botten är det en strategisk fråga.

EU som helhet importerar för närvarande 50 procent av sin energiförsörjning från länder utanför EU. Enligt uppskattningar från experter kommer EU att importera 70 procent av sin energiförsörjning 2030. Detta innebär att vårt energiberoende är mycket stort. Redan nu är många medlemsstater i mycket högre grad beroende av utlandet för sin energiförsörjning och flera av de nya medlemsstaterna är beroende av en enda extern leverantör. Dessutom är detta en leverantör som alltmer utnyttjar energi som ett sätt att hävda sina egna politiska intressen. Denna leverantör är ibland ute efter att straffa medlemsstaterna, andra gånger att splittra dem. Mina damer och herrar – jag talar om Ryssland.

Det finns ett brådskande behov av en gemensam energipolitik, en energipolitik som grundas på enighet och solidaritet, precis som Jacek Saryusz-Wolski just har beskrivit. Det är mycket viktigt att öka diversifieringen av våra källor och våra transportkorridorer, eftersom de områden av världen som vi har att göra med i båda fallen är instabila, eller i stor utsträckning instabila, och detta hotar även en trygg energiförsörjning för oss.

I betänkandet föreslås att man ska tillsätta en hög representant för utrikespolitiken för energi, men ALDE-gruppen stöder inte detta. Vi är oroliga för att det skulle kunna leda till konflikter om befogenhetsområden, vi är oroliga att Europaparlamentets granskningsrätt skulle inskränkas och vi är oroliga att det inte skulle ge något verkligt mervärde.

Samtidigt anser vi emellertid att en mycket viktig aspekt av betänkandet är att man betonar vikten av energiprojekt, särskilt Nabuccoprojektet, som en viktig gemensam verksamhet på energiområdet för Europeiska unionen, som skulle kunna representera första steget mot en verklig gemensam utrikespolitik för energi.

Jacek Saryusz-Wolskis betänkande förtjänar särskilt beröm för att ha uppmärksammat oron kring Nord Stream-gasledningen. Denna oro har delvis med miljön att göra, men den är också i minst lika hög grad politisk, och gasledningen kan bara byggas om vi finner tillfredsställande lösningar och tillfredsställande svar på alla dessa frågor. Energistadgefördraget är särskilt viktigt eftersom det utgör grunden för europeiskt samarbete i energifrågor, och även Ryssland måste ratificera det. Tack.

  Konrad Szymański, för UEN-gruppen. – (PL) Vi har en god möjlighet att etablera en gemensam energipolitik. I det senaste meddelandet från kommissionen kan vi se att vi är på rätt spår. Betänkandet från Jacek Saryusz-Wolski är också ett viktigt steg i denna riktning.

Först och främst har vi här en ganska god bild av energihandelns problem inom ramen för utrikespolitiken. EU har undvikit detta under en lång tid. Det gick så långt som till Rysslands fientliga missbruk av energi för att få oss att inse att energihandeln har blivit ett snävt politiskt instrument. I betänkandet bygger man in energisäkerheten i EU:s säkerhetsprioriteringar.

I betänkandet finns en väldefinierad solidaritetsprincip och kravet att använda flera leverantörer och transportkorridorer. Man uttrycker mycket välgrundade farhågor angående Nord Stream-rörledningen, krav på att Ryssland ska följa energistadgans principer, WTO:s deltagande och utvidgningen av vår energipolitik så att den sträcker sig längre än till EU:s medlemsstater.

Av alla dessa skäl stöder vår politiska grupp gärna detta betänkande. Jag gratulerar föredraganden.

  Rebecca Harms, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Jag stöder föredragande Jacek Saryusz-Wolskis bedömning av problemen i samband med importberoende och det växande beroendet av import av energibränslen och jag har mycket lite att invända i sammanhanget – föredraganden beskriver förhållandena mycket väl i betänkandet. Jag stöder dock inte de lösningar som läggs fram i betänkandet och anser att viktiga strategiska mål för den inhemska, inomeuropeiska energipolitiken borde ha speglats i detta betänkande.

Jag menar att det viktigaste instrumentet för att minska detta växande importberoende är att minska energikonsumtionen på alla områden, och jag anser också att den 20-procentiga ökning av energieffektiviteten som EU har åtagit sig att uppnå senast 2020 måste vara ett mål som gör sig gällande i den strategiska energipolitiken inom utrikespolitiken. När vi inser hur mycket gas som konsumeras helt i onödan bara inom den ryska byggsektorn, gas som annars exporteras till EU, är det uppenbart hur mycket vi kan vinna om vi tillämpar våra effektivitetsstrategier här hemma och sedan också förvandlar EU:s utåtblickande energistrategi till en hållbar metod för Ryssland. Detta skulle också innebära att vi påverkar Rysslands inhemska energipolitik.

När det gäller olja – beroende av OPEC är alltid en nackdel mot bakgrund av den upphetsade diskussionen om Ryssland – vill jag säga följande: om EU lyckas göra ekonomiska, effektiva pilotmodellbilar och införa en flygbränsleskatt skulle vi vinna mer på detta än på upphetsade diskussioner med OPEC om marknader och exportmöjligheter.

Herr Saryusz-Wolski, vi stöder vissa, men inte alla delar!

  Tobias Pflüger, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) Fru talman! Detta är i vissa avseenden ett mycket ärligt betänkande. Ordalydelsen är tydlig. Det har hittills inte funnits någon fördragsgrund för denna energipolitik. Det stämmer! För mig är dock frågan följande: varför har man tagit detta initiativ?

Initiativet har tagits – vi har nu hört detta tydligare i de muntliga inläggen än vad som kunde läsas i själva betänkandet – med hänsyn till Rysslands energipolitik. Denna baslinje är just den tråd som löper genom hela betänkandet. Det är ett anti-ryskt betänkande – vilket tydligt formuleras på flera olika sätt i olika punkter – och i betänkandet förklarar man tydligt att EU vill bli en global aktör och att en utrikespolitik för energi i stort sett är ett medel för att nå detta mål. Detta är också ärligt i vissa avseenden och något som kan vara eller inte vara politiskt önskvärt. Vi vill inte att detta ska ske!

Tydliga krav har ställts i förhållande till vissa projekt. Lobbyverksamheten för Nabucco-rörledningen, som även förekommer här i parlamentet, finns också i detta betänkande. Man behandlar länder kollektivt: Turkiet betraktas nästan uteslutande som transiteringsnavet för energi. Turkiet är dock mer än bara det. Jag anser att formuleringarna om Förenta staterna är särskilt bra. Det står: ”Europaparlamentet understryker särskilt hur viktigt det är att intensifiera energidialogen med Förenta staterna och andra viktiga energipartner som delar EU:s värderingar.” Jag vill bara påminna er om att Förenta staterna är mitt uppe i ett krig i Irak tillsammans med en rad olika partner, vilket också sker delvis p.g.a. energiintressen. Om detta är samma värderingar måste vi mycket tydligt säga nej till denna utveckling!

I texten förklaras det tydligt att de olika G8-medlemmarna som deltar kommer att stödja intressen i energisektorn och att man kommer att upprätta en koppling med de militära delarna. Som sagt: i många avseenden är det ett mycket ärligt betänkande. En av mina kolleger har beskrivit det som att betänkandet har en doft av det kalla kriget omkring sig. Jag anser att detta stämmer och min grupp kommer därför att förkasta detta betänkande.

  Bastiaan Belder, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Fru talman! Det börjar bli hög tid att vidta åtgärder i riktning mot en utrikespolitik för energi. I Jacek Saryusz-Wolskis betänkande driver man särskilt på Nabucco-projektet, och det av en god anledning. Vår kommissionsledamot med ansvar för energifrågor, Andris Piebalgs, utsåg vältaligt denna rörledning till ”EU:s gemensamma energipolitik förkroppsligad”. Men ord måste följas av handling och det är av det skälet vi varmt välkomnar utnämningen av Jozias van Aartsen till EU-samordnare för Nabucco-projektet.

Den senaste tidens brittiska och österrikiska uppdrag angående möjliga gasleverantörer för Nabucco, Turkmenistan och Azerbajdzjan, är också bevis på EU:s beslutsamhet. Det positiva gensvaret från Ashgabat och Baku ger i vilket fall som helst perspektiv på frågan. Två frågor är av yttersta vikt för en effektiv uppföljning av Nabucco-projektet, vars kostnad uppgår till miljarder euro. För det första måste det råda harmoni mellan de aktuella intressenterna i gruppen. För att fatta mig kort måste det österrikiska projektledningsföretaget OMV omedelbart upphöra med sina envisa försök att fientligt överta gruppartnern MOL, ett ungerskt olje- och gasföretag. Ytterligare en uppenbarligen brådskande uppgift för Nabucco-samordnaren Jozias van Aartsen är att på EU:s vägnar vara uppmärksam på fler försök från Ryssland att infiltrera detta intressanta projekt för energidiversifiering.

Om det skulle visa sig att Nabucco-projektet och liknande planer från EU:s sida inte lyckas fullt ut, kommer energidiversifieringen att vara otillräcklig för EU:s nya medlemsstater. Detta kommer att resultera i en fragmentering av den europeiska energimarknaden och den diplomatiska ridån kommer då tyvärr att falla över EU:s utrikespolitik för energi. EU-institutionerna måste se till att detta aldrig sker.

  Alessandro Battilocchio (NI). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! I likhet med föredraganden anser jag också att det är nödvändigt och viktigt att koppla utrikespolitiken till energipolitiken.

Jag hoppas att det inte är nödvändigt att förklara hur en lämplig koppling mellan de två politikområdena, som båda skulle stärkas av en gemensam strategi, skulle leda till ekonomisk tillväxt och välstånd för de europeiska medborgarna, till en större politisk stabilitet i världen och en möjlig dominoeffekt för våra viktigaste europeiska partner.

Vi bör emellertid inte bara prioritera energiförsörjningstryggheten, utan även inrikta oss på en hållbar, effektiv energipolitik som gör EU allt mer självförsörjande när det gäller energi och därmed oberoende i förhållande till yttre påtryckningar som kan påverka, ibland i hög grad, EU:s åtagande för att främja demokrati, mänskliga rättigheter och fred.

En verkningsfull gemensam politik måste grundas på ökade resurser till forskning om förnybar energi och investeringar i kärnkraft, så vi bör alltså inrikta oss på vad vi har: kunskaper, yrkeskunnighet och teknik. Om vi även lägger till politisk vilja kan vi omvandla den europeiska energikrisen till ett unikt tillfälle: att ha en komplett, teknisk fördel när den nära förestående världsenergikrisen kommer, för att vinna över våra största konkurrenter när det gäller den ekonomiska utmaningen.

  Tunne Kelam (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Dagens debatt skulle kunna gå under titeln ”vem kommer att få övertaget när det gäller att leda EU:s utrikespolitik?” Kommer det att bli stora producenter eller tredjeländer, eller kommer det att bli EU:s institutioner?

Genom att skapa en gemensam energipolitik, som Jacek Saryusz-Wolski föreslår, kommer EU att bli en mycket starkare aktör på världsarenan, bättre positionerad för att försvara sina medlemmars intressen. En gemensam energipolitik måste bli en grundläggande del av vår gemensamma säkerhetspolitik.

Så sent som januari 2006 började EU-länderna inse att energi har utnyttjats och kommer att utnyttjas av Ryssland som ett centralt utrikespolitiskt instrument. President Vladimir Putin har öppet gett det statsägda Gazprom en sådan roll. För mitt land, Estland, är detta inget nytt: Estland upplevde en fullskalig energiblockad för 16 år sedan, när Ryssland straffade sina tidigare kolonier för att de försökte bli helt oberoende.

Detta betänkande visar att det är hög tid för en enad strategi. Alltför ofta har bilaterala avtal i själva verket lett till att man vänder bort blicken från demokratiska normer och verkligen skadat EU:s enighet och trovärdighet. Gasledningsprojektet i Östersjön till exempel borde först och främst ses om ett politiskt redskap, som kommer att göra det möjligt för Putins Ryssland att ytterligare dela EU, genom att spela ut vissa stater mot de andra.

Jag stöder därför starkt de två centrala idéerna i detta betänkande: att inrätta en befattning för en särskild EU-representant som ska samordna utrikespolitiken för energi och innefatta en solidaritetsklausul om energi i framtida fördrag. Men jag är särskilt uppmuntrad av kommissionsledamot Andris Piebalgs för hans djupt professionella, konstruktiva och tillmötesgående inställning, och jag ser fram emot vårt goda samarbete.

  Hannes Swoboda (PSE). – (DE) Fru talman! Jag vill först och främst tacka föredraganden Jacek Saryusz-Wolski för möjligheten att samarbeta med honom och att vi har lyckats att nå kompromisser. Vi har just nämnt en av dessa kompromisser som handlar om dem som är ansvariga för en utrikespolitik för energi. Jag vet att detta är ett komplicerat område som inte är helt okontroversiellt, och kommissionsledamoten har fortfarande mycket att göra i sammanhanget. Om det går så långt kommer inte bara utrikespolitikerna att involveras, utan även kommissionens energipolitiker.

Ett viktigt mål för vår utrikespolitik för energi är diversifiering. Detta innebär inte att vi vill vidta åtgärder mot de länder som vi köper råolja eller naturgas från, men vi vill kunna utnyttja andra källor. Till och med Ryssland försöker att få tillgång till källor för att kunna leverera råolja eller naturgas till EU. Det är vår lagliga rätt att också försöka få tillgång till dessa källor. Frågan om ömsesidighet är dessutom en viktig aspekt i förhållande till Ryssland. För vår grupp betyder inte detta en politik gentemot Ryssland, utan en politik med lika rättigheter. Om Ryssland öppnar sina marknader ska vi också göra det. Men man kan inte begära att vi ska öppna allt samtidigt som Ryssland stänger allt. För oss finns det ingen logik i detta.

Den sista punkten jag vill ta upp är en mycket svår fråga, som även finns med i ändringsförslaget, som handlar om förhållandet mellan energipolitiken och politiken för de mänskliga rättigheterna. När jag var i Azerbajdzjan under en kort tid med mina kolleger diskuterade vi detta. Dessvärre finns de flesta av våra leverantörskällor i länder där man inte prioriterar de mänskliga rättigheterna högt. Detta får inte resultera i att vi säger att vi inte kommer att hämta mer energi från dessa länder. Men det måste innebära – om vi vill behålla vår trovärdighet – att vi kommer att göra båda: energipolitik, men även människorättspolitik, och förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna i dessa länder. Det får inte innebära att vi säger ”vi hämtar energi, inget annat intresserar oss”. Vi måste erbjuda en parallell strategi. Detta är det enda trovärdiga man kan göra.

  Samuli Pohjamo (ALDE). – (FI) Fru talman! Jag vill också gratulera Jacek Saryusz-Wolski till ett utmärkt betänkande om en mycket viktig fråga. Betänkandet visar att EU fortfarande har mycket att göra för att upprätta en gemensam energipolitik.

Jag vill betona vikten av att förnybar energi kan bidra till att förbättra självförsörjningen av energi, diversifiera energikällorna och kontrollera klimatförändringen. Vi måste fortfarande investera avsevärt i forskning och produktutveckling om vi ska kunna öka andelen förnybar energi.

Medlemsstaterna måste få behålla sin rätt att fatta beslut om energi och utnyttja sina egna energikällor, men samtidigt behöver vi samarbete, utbyte av bästa metoder och även gemensamma regler och bestämmelser för att främja upprättandet av en gemensam energipolitik.

Det är också viktigt att genomföra gemensamma projekt om förnybar energi i samarbete med EU:s grannstater så att hela Europas förnybara energiresurser kan användas på ett mer ändamålsenligt, effektivt och hållbart sätt.

  Inese Vaidere (UEN). – (LV) Mina damer och herrar! Jag vill först och främst tacka föredraganden Jacek Saryusz-Wolski för hans heltäckande och oerhört lägliga betänkande. När det gäller energifrågorna har både EU och medlemsstaterna behörighet. Det är tydligt att det under dessa omständigheter inte är någon lätt uppgift att arbeta för en gemensam utrikespolitik för energi. Om vi löser situationen alltför snabbt kan detta emellertid göra oss beroende av energileverantörer i instabila länder med tveksamma demokratiska meriter. En trygg energiförsörjning är en viktig del av den allmänna säkerheten. Erfarenheterna visar att energi kan vara ett mycket effektivt instrument för politiska påtryckningar. Den enda motåtgärden är en gemensam politik och solidaritet. En av EU:s största leverantörer är Ryssland, som vi just nu håller på att utarbeta ett nytt partnerskaps- och samarbetsavtal med. Man måste införliva energistadgans principer i detta avtal och Ryssland måste naturligtvis ratificera stadgan. I förhållande till icke-EU-länder i vilka man kan se ett ökat energibehov, borde EU se till att leverera teknik för förnybar energi till dem på förmånliga villkor. Detta skulle absolut visa sig vara värdefullt på många sätt i framtiden. I förra veckan offentliggjorde kommissionen ett förslag om ytterligare avreglering av marknaden. Tyvärr möttes detta omedelbart av protester från vissa medlemsstater och från Ryssland. Det är symptomatiskt att protesterna kommer från de länder där företagen tidigare har försökt att tjäna på upprättandet av särskilda bilaterala förbindelser och samtidigt nonchalera andra medlemsstaters rättigheter och intressen, vilket t.ex. är fallet med det nordeuropeiska gasrörledningsprojektet. Jag hoppas att vi ändå ska kunna komma överens och att detta även gör oss starkare i våra utrikesförbindelser. Tack så mycket.

  Marie Anne Isler Béguin (Verts/ALE). – (FR) Fru talman! Jag vill tacka vår föredragande. Energi har återigen blivit en geostrategisk fråga. Den är även EU:s akilleshäl. Eftersom EU inte kan tillgodose sitt energibehov på egen hand strävar unionen efter att diversifiera sina leveranskällor genom handelsavtal med länder i Latinamerika, Afrika och Eurasien.

Meningsskiljaktigheterna mellan EU och Ryssland om energistadgan är ett tecken på att energisäkerheten har gått in i ett nytt skede. Med tanke på de sinande oljetillgångarna, den ständiga risken med kärnkraftverken och framväxten av energimakter som t.ex. Ryssland och Brasilien är det också viktigt att återigen börja tillämpa EU:s hållbara utvecklingspolitik. I detta avseende kommer en sammanhållen utrikespolitik spegla målen för förnybar energi som angavs vid Europeiska rådets vårmöte. Den kommer också att göra energieffektivitet till en nödvändig beståndsdel i våra yttre förbindelser. Det räcker inte med att kräva garantier för oavbrutna leveranser från andra länder, i synnerhet grannländer. Vi måste också se till att det finns en fungerande samordning mellan de 27 medlemsstaterna.

Saken är den att energisäkerhet innebär en suveränitetsförlust i ett europeiskt område som nu har blivit strategiskt. Det tryck som energiförsörjningen utövar på regeringarna bör leda till att vi inte fattar dessa beslut för snabbt eller försummar de principer vi har arbetat med tillsammans. Europaparlamentets förre talman påminde president Vladimir Putin om att man inte kan förhandla om mänskliga rättigheter i utbyte mot våra energibehov. Vi måste tvärtom göra vår försörjning beroende av respekten för de mänskliga rättigheterna.

  Miguel Portas (GUE/NGL). – (PT) Detta betänkande inleds med ett verkligt problem – EU:s energiberoende – men man drar fel slutsats. Fienden är inte Ryssland, vad vi än tycker om Putin, eller Algeriet, vare sig vi stöder deras väpnade styrkor eller inte. Klimatförändringar, bördan av de fossila bränslena och en livsstil som innebär en hög energikonsumtion, det är detta som är våra fiender – i och utanför EU. Vi kan inte besegra dem genom att fokusera på säkerhetsfrågor som får saken att likna det kalla kriget.

Besattheten av säkerhet undergräver samarbetet och leder till en inrikespolitik där ”allt är tillåtet”: från kärnfusion till inriktning på biobränslen. Så sent som i går avslöjade Le Monde Paul Crutzens slutsatser: en liter agrobränsle kan bidra med upp till dubbelt så mycket till växthuseffekten som motsvarande mängd fossila bränslen.

Jag skulle slutligen vilja citera José Sócrates: Det skulle kanske vara en god idé att börja lyssna på forskarna och ekonomerna igen i stället för på vissa geostrateger.

  Thomas Wise (IND/DEM). – (EN) Fru talman! När EU talar om en gemensam utrikespolitik för energi måste man vara mycket medveten om exakt vem man föreslår som affärspartner. President Vladimir Putin har förklarat följande: ”Kommissionen bör inte göra sig några illusioner. Om den vill köpa rysk gas måste den förhandla med den ryska staten.”

Gazprom är inte ett privat företag. Det är ett statigt kontrollerat redskap inom ramen för Rysslands utrikespolitik. Det styrs dessutom av president Vladimir Putins politiska hantlangare, och efter vad som påstås, den organiserade brottsligheten. Ta Alisher Usmanov som exempel. Denna gentleman, son till en pamp inom kommunistpartiet, är ordförande för Gazprom Invest Holdings, den grupp som har hand om Gazproms affärsverksamhet utanför Ryssland. Han är den man som vi gör affärer med. Han är den man som stänger av gasleveranserna om de stater som är kunder vågar ifrågasätta Gazproms krav. Han påstås vara gangster och svindlare, han avtjänade en sexårig fängelsedom i Sovjetunionen under 1980-talet, hans slutliga benådning kom på befallning från den uzbekiska maffiabossen och heroinpampen Gafur Rakhimov, som beskrivs som Usmanovs mentor.

Usmanov köpte tidningen Kommersant. Tre månader senare föll journalisten Ivan Safronov, en kritiker av Putins regim som bara två veckor tidigare hade förhörts grundligt av den ryska federala säkerhetstjänsten FSB, som KGB nu heter, mystiskt mot sin död från sitt lägenhetsfönster, fortfarande med en påse med nyligen inhandlade varor i handen.

Enligt Craig Murray, den tidigare brittiska ambassadören i Uzbekistan, var det Usmanov som gav order om att stänga av tillförsel till Georgien tidigare i år. Var vänlig notera att Kreml nu har vägrat att sanktionera byggandet av en ledning till EU över georgiskt territorium. Detta är de personer som ni vill göra affärer med. Det är dessa människor runt er som ni vill ska prägla er utrikespolitik på energiområdet. Herr kommissionsledamot! Lycka till. Ni kommer att behöva det.

  Godelieve Quisthoudt-Rowohl (PPE–DE). – (DE) Fru talman! Jag vill först och främst berömma föredraganden Jacek Saryusz-Wolski. Av den mycket höga närvaron vid denna sena timme förstår man hur viktigt detta betänkande är, och man kan också höra hur känslomässigt laddad luften är när vi lyssnar på inläggen från olika nationaliteter och grupper. Det är därför berömvärt att dokumentet verkligen har skrivits och antagits.

Som föredragande för handels- och ekonomiska förbindelser mellan EU och Ryssland vill jag ta upp två aspekter och sedan göra en allmän kommentar.

De första aspekterna har att göra med de bilaterala energiavtalen. Om jag tolkar det korrekt handlar Saryusz-Wolskibetänkandet om att vi går ”i riktning mot en gemensam europeisk utrikespolitik för energi”. Med andra ord existerar inte denna gemensamma utrikespolitik för energi ännu. Eftersom den ännu inte existerar måste det vara möjligt att hitta andra sätt att diskutera energi. Medlemsstaterna har möjlighet att komma överens gemensamt – detta är högst önskvärt, det är ingen svår uppgift. Det är inte möjligt att tillämpa vetorätten för bilaterala avtal. Det stöder tilltron till föredragandens realism – eftersom jag vet att han ville ha något annat – att han har skrivit detta i sitt betänkande på detta sätt.

Min andra punkt: kombinera energistadgan med Rysslands WTO-medlemskap. Att sammankoppla ratificeringen av energistadgan med anslutningen till WTO innebär att man tar ett steg bakåt. Det är även bra för EU om Ryssland är medlem av WTO. Vi kan dessutom inte fatta beslut om detta på egen hand.

Föredragandens betänkande till stöd för en gemensam energipolitik vänder sig mot Ryssland, men detta är helt enkelt i linje med dagens situation.

  Libor Rouček (PSE). – (CS) Mina damer och herrar! EU blir i allt högre grad beroende av traditionella energikällor, särskilt olja och naturgas. Många viktiga åtgärder måste vidtas för att begränsa och minska detta beroende. Det är t.ex. nödvändigt att göra betydande energibesparingar och öka forskningen på detta område. Det är nödvändigt att börja använda alternativa bränslen i högre grad, från vind, vatten och biomassa till kärnreaktorer. Det är nödvändigt att säkra territoriell diversifiering när det gäller energiförsörjningen, i och med den ökade variationen av länder och leveransvägar.

Man kan inte närma sig alla dessa utmaningar och uppgifter var för sig och bara på nationell nivå. Det börjar bli tydligt – och till och med politikerna i många EU-kritiska länder börjar förstå detta – att vi måste hitta lösningen tillsammans, genom vår gemensamma europapolitik. Detta gäller även den gemensamma utrikespolitiken för energi.

Jag välkomnar därför Saryusz-Wolskibetänkandet som ett nödvändigt steg och en viktig del i diskussionen om att inrätta denna politik. Betänkandet innehåller viktiga principer och rekommendationer. EU bör följa dem så att vi kan försvara medlemsstaternas intressen och visa upp en enad front, även inför dem utanför unionen. Bland dessa lärosatser och viktiga principer finns den mycket viktiga principen för solidaritet, solidaritet i krissituationer. Det är möjligt att stödja alla dessa lärosatser och principer. För att förverkliga dem behöver vi emellertid också en ny, starkare rättslig grund – vi behöver med andra ord ett ändringsfördrag. Jag anser att vi bör beakta denna aspekt när vi debatterar upprättandet av vår gemensamma utrikespolitik för energi.

  Henrik Lax (ALDE). – Fru talman! Jag vill tacka föredraganden för att han vill göra det rysk-tyska Nordstream-projektet till en gemensam sak för EU. Det är det nämligen verkligen. EU behöver gas, och Ryssland behöver sina exportintäkter. Samtidigt väcker projektet rädsla och oro hos invånarna i Östersjöregionen och upplevs som ett hot. Vi behöver förtroendeskapande åtgärder för att undanröja denna misstro. Ryssland kan inte fortgående underblåsa allvarliga motsättningar mellan sig och folken kring sin viktigaste exportled. Men, bara ett enigt EU kan vända det nu upplevda hotet till en möjlighet och ett framsteg i relationerna med Ryssland.

För att projektet ska kunna ges grönt ljus måste EU kräva följande: en tillförlitlig bedömning av dess konsekvenser för miljö, garantier för ersättningar om gasledningen förorsakar olyckor och full insyn i driften i form av ett övervakningsråd med företrädare för länderna kring Östersjön.

  Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk (UEN). – (PL) Fru talman, herr kommissionsledamot! Jag vill nämna att när det gäller enskilda länder och samhällen så finns det tre typer av säkerhet som är av yttersta vikt: energisäkerhet, livsmedelssäkerhet och personlig säkerhet. Jag vill tacka föredraganden för betänkandet om EU:s utrikespolitik för energi, Jacek Saryusz-Wolski, för att ha utarbetat dessa komplexa idéer för EU:s energisäkerhet. Jag vill samtidigt uttrycka förhoppningen att en gemensam energipolitik kommer att tas med i EU:s ändringsfördrag.

Polen, som jag företräder, upplever just nu effekterna av det skiftande intresset för energipolitik i enskilda medlemsstater. Ett slående exempel på detta är det sätt på vilket Ryssland och Tyskland genomför sin investering i Östersjögasledningen till skada för både Polen och andra länder kring Östersjön.

För två år sedan, vid ett ministerrådsmöte, lade Polen fram ett förslag till en gemensam energipolitik som kan beskrivas genom följande slogan: ”en för alla och alla för en”. Det är bra att man genom det betänkande som diskuteras i dag rör sig i denna riktning genom att man föreslår gemensamma lösningar som skulle innebära att denna princip tillämpas. Det kan trots allt inte råda någon tvekan om att EU, utan enighet när det gäller att skydda sina energiintressen och utan att tillämpa solidaritetsprincipen i krissituationer, inte kommer att betraktas som ett enda organ.

  Jana Hybášková (PPE-DE). – (EN) Fru talman, herr kommissionsledamot! Jag skulle vilja tacka och gratulera er och Jacek Saryusz-Wolski för ert viktiga arbete och era prestationer.

Låt mig i dag att inleda en debatt om ett nytt förslag, inte om en hög kommissionsledamot, utan om en helt ny fråga. Låt oss skapa en europeisk fond för alternativa energiresurser. Ni kanske är förvånade över att jag talar om denna fråga. Har ni någonsin hört talas om en fruktansvärd natt i ett djupfryst USA 1965 som ledde till babyboomen? Ni får inte glömma bort början av maj 1986 – Tjernobyl – timmar, dagar och månader efteråt. Och, herr kommissionsledamot, ni hade förmodligen inte möjlighet att landa och stanna i Kuwait 1991, när 300 oljefält brann.

Alla dessa fall berodde på brist på energiförsörjning. Varför har vi denna brist på energiförsörjning? Därför att vi inte har valfrihet. Vi är kraftigt beroende. Som barnbarn till grundaren av ČEZ vet jag att vi kan säga att Česká republika inte längre är ”Česká”, utan ”ČEZká”!

När ni bad om 20 procent förnybara energikällor före 2020 kom premiärminister Mirek Topolánek till oss och talade om för oss att han kunde skriva under på det, för det var ändå totalt strunt. Med denna strategi kommer vi att förbli otrygga, för vi kommer inte att ha valfrihet. Hur ska vi få det? Inte bara genom yttre diversifiering naturligtvis – vi européer måste finna våra egna resurser. Därför kan det hjälpa oss om vi använder energitullar för att skapa en europeisk fond för alternativ energi, inte för att skapa ytterligare en Lissabonstrategi före 2020, utan för att verkligen nå sådana människor som Mirek Topolánek och ge oss förmågan att få nya resurser, för att slippa vara så beroende.

  Ana Maria Gomes (PSE). – (PT) Denna resolution avslöjar de uppenbara bristerna i EU:s politik på energiområdet. Saken är den att EU inte är en global aktör på området. De som i likhet med mig anser att EU bör garantera en viss strategisk självständighet kan bara med bestörtning betrakta vår sårbarhet i sammanhanget. Det handlar inte om att satsa på en utopisk självtillräcklighet, utan snarare om att erkänna behovet av en större samordning mellan den nationella politiken och därmed se till att det råder solidaritet mellan medlemsstaterna, och att utveckla förbindelser med globala partner som är mindre asymmetriska och i stället förutsägbara och grundade på ett verkligt europeiskt tillvägagångssätt. Det är t.ex. upp till oss européer att arbeta för att få bort ”söndra och härska”-inställningen som har funnits i förbindelserna med Ryssland på detta område.

I betänkandet betonas den europeiska energimarknadens politiska dimension. Så länge som medlemsstaterna, genom ett tillvägagångssätt som är jämförbart med det som antogs på den europeiska marknaden för försvarsmateriel, internt fortsätter att främja en härskarinriktad och anakronistisk protektionism och externt en liberalism som är mer ”Adam Smith-lik” än Adam Smiths, kommer EU att vara ur fas i en värld där alla huvudaktörer betraktar energi som en mycket viktig politisk och strategisk fråga. Föredragandens förslag om att inrätta en hög tjänst är därför användbart och vi bör handla så snabbt som möjligt.

På detta område ska EU inte bara ta itu med den strategiska nödvändigheten att garantera en trygg energiförsörjning. Den europeiska energipolitikens faktiska hållbarhet och miljökonsekvenserna av bristen på diversifiering av våra energikällor kräver naturligtvis en snabb förändring. EU kan därför inte fortsätta att stödja korrupta och förtryckande regimer i de oljeproducerande länderna. EU:s yttre energipolitik måste omfatta nödvändiga delar avseende mänskliga rättigheter, sund förvaltning och miljömässig hållbarhet.

Sammanfattningsvis innebär föroreningarna och scenariot efter Kyotoprotokollet, oljepriserna, moraliska och mänskliga rättigheter, politisk och ekonomisk instabilitet på grund av beroende av kolvätebaserade energikällor, potentialen hos ny miljövänlig teknik för att stimulera en ny industriell revolution i Europa och världen, ja, allt omkring oss, att EU måste utveckla en mångfasetterad men ändå sammanhållen utrikespolitik.

Slutligen skulle jag vilja gratulera föredraganden Jacek Saryusz-Wolski.

  Šarūnas Birutis (ALDE). – (LT) Mina damer och herrar! Jag vill tacka föredraganden för ett utmärkt betänkande. Jag vill återigen säga att det är nödvändigt och att det läggs fram vid rätt tidpunkt, även om det redan kan vara för sent. Jag har redan betonat den gemensamma energipolitiken och en trygg energiförsörjning åtskilliga gånger, eftersom detta är mycket viktigt för Litauen och de andra Östersjöstaterna.

Kom ihåg betänkandet av Anne Laperrouze om riktlinjer för transeuropeiska energinät som vi behandlade för två år sedan. Här i parlamentet var tyvärr förståelsen fullständigt splittrad och detta är fortfarande fallet i vissa länder, t.ex. när det gäller Nordstream-projektet. Tiden kommer att utvisa vem som har rätt.

I dag är det glädjande att situationen håller på att förändras och att kommissionen har tagit modiga initiativ. Den 19 september har paketet i samband med detta betänkande äntligen börjat infria våra förväntningar.

  Anna Ibrisagic (PPE-DE). – Fru talman! Först skulle jag vilja gratulera föredraganden till ett betänkande som inte bara är väldigt bra utan som också kommer i rätt tid. Saryusz-Wolski har gjort ett extremt viktigt arbete genom att flytta fokus från energi som en fråga om vår bekvämlighet till energi som en fråga av geopolitisk vikt. Just den geopolitiska och säkerhetspolitiska dimensionen är någonting som vi som är födda bakom järnridån alltid är medvetna om, men som Västeuropa negligerade länge. Därför är detta kanske det viktigaste som föredraganden bidrar med i denna debatt.

Vi behöver utveckla en gemensam policy för att bättre skydda våra gemensamma intressen på detta extremt viktiga strategiska område. Jag är tacksam för att Saryusz-Wolski hade mod att föreslå detta betänkande som innehåller en rad viktiga och innovativa idéer. Vi bör nämligen ha i åtanke att en säker energiförsörjning är av vitalt intresse för hundra miljoner av Europas medborgare.

Slutligen, Saryusz-Wolski har fullständigt rätt när han påstår att vi behöver tala med en röst i denna fråga, just för att energifrågan också helt uppenbart är en säkerhetsfråga. Alla våra erfarenheter av utrikes- och säkerhetspolitik visar att varje gång vi inte har talat med en röst har vi förlorat och våra medborgare har betalat priset. Därför kan jag inget annat än att varmt rekommendera att vi stöder Saryusz-Wolskis betänkande i sin helhet.

  Adrian Severin (PSE). – (EN) Fru talman! Jacek Saryusz-Wolskis betänkande är viktigt och kom lägligt. Energi är i dag strategiskt för Europeiska unionen, liksom kol och stål var för årtionden sedan. Ja, Europeiska unionen behöver en gemensam utrikespolitik för energi. Med utgångspunkt i detta uttalande anser jag att två frågor är berättigade.

För det första, hur skulle man kunna ha en gemensam utrikespolitik för energi utan en gemensam inrikespolitik för energi? Vi behöver en gemensam byrå för teknisk utveckling på detta område. Vi behöver en europeisk budget som finansieras på ett lämpligt sätt och från lämpliga källor. Vi behöver en sammanhängande strategi för energiproduktionen. Vi behöver ett integrerat nätverk för energitransport, förenliga distributionssystem och en europeisk politik för att balansera konsumtion och produktion. Vi behöver en verkligt fri inre energimarknad.

För det andra, hur skulle man kunna ha en gemensam utrikespolitik för energi utan en gemensam utrikespolitik? Den ryska faktorn är avgörande. Tyvärr uppfattar Ryssland att varje gemensam europeisk energistrategi går mot landets intressen. Hur kan vi finna en energistrategi som alla parter vinner på i våra förbindelser med Ryssland? Rysslands aktuella beteende är oacceptabelt. Men vi skulle inte bara kunna tala om för Ryssland att uppföra sig, vi måste motivera landet till att uppföra sig. Därför anser jag att vi bör välkomna Jacek Saryusz-Wolskis betänkande, men vi bör se det som ett nödvändigt steg på en lång väg mot vårt gemensamma mål.

  Alejo Vidal-Quadras (PPE-DE). – (ES) Fru talman! Jacek Saryusz-Wolski bör gratuleras eftersom han i sitt betänkande tydligt anger de viktigaste punkterna som EU bör beakta för att kunna upprätta en verkligt gemensam utrikespolitik för energi: ömsesidighet med de exporterande länderna, behovet att samordna vår energidiplomati på EU-nivå på ett bättre sätt och betydelsen av att upprätta en integrerad och konkurrenskraftig marknad.

När det gäller en utrikespolitik för energi måste man komma ihåg att en verksamhet som kontrollerar sin marknad från produktion till den slutliga försäljningen, vilket är fallet för el, inte är samma sak som en verksamhet vars produkt är beroende av faktorer som till stor del ligger utanför dess kontroll – vilket är fallet för gas.

Vi får dessutom inte blanda ihop protektionism, som vi fördömer, med skydd, som är en försiktighetsåtgärd. Vi måste omvärdera problemet från ett perspektiv med ömsesidigt beroende, eftersom EU representerar omkring 500 miljoner konsumenter, vilket ger oss en avsevärd tyngd på den globala marknaden.

Vi upprepar emellertid misstaget att inte harmonisera de diplomatiska insatserna på nationell nivå och EU-nivå, vilket försvagar oss ekonomiskt och geopolitiskt. Vi måste se till att de bilaterala avtalen mellan medlemsstaterna och tredjeländer inte äventyrar de insatser som görs på EU-nivå. Ett avsevärt antal medlemsstater är beroende av import av över 90 procent av sin energikonsumtion, vilket förpliktar oss att upprätthålla välfungerande och stabila förbindelser med producentländerna.

Det finns dock tillfällen då kopplingarna försvagas på grund av oväntade händelser, vilka brukar medföra negativa konsekvenser för handeln mellan regioner, som vi just nu drabbas av i Spanien och som vi nyligen såg i Polen och andra medlemsstater.

Avslutningsvis är det bara genom en verkligt gemensam utrikespolitik för energi som vi kan undvika liknande situationer i framtiden, och alla nya rättsliga grunder och alla nya institutionella instrument som bidrar till att skapa detta måste därför vara …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Roberta Alma Anastase (PPE-DE). – (RO) Mina damer och herrar! Jag vill först och främst gratulera föredraganden till det tunga arbetet och den öppenhet han har visat genom att närma sig de många olika aspekterna av en gemensam utrikespolitik för energi.

En av dessa aspekter som jag vill nämna i mitt inlägg är Svartahavsregionens betydelse för den ovannämnda framtida politiken. Under de senaste åren har vi sett flera energikriser som även har påverkat EU. Målen att garantera en stabil energiförsörjning och en öppen marknad har blivit en obestridlig prioritering för EU.

I detta sammanhang utgör Svartahavsregionen en viktig nyckel för att kunna säkra den europeiska energisektorn genom att diversifiera energikällorna och transiteringsnäten, och det europeiska initiativet att konsolidera det regionala samarbetet i Svartahavsregionen, genom att skapa synergier, och bör användas maximalt i detta syfte. Jag betonar särskilt Nabucco- och Constanta–Trieste-projekten.

Jag välkomnar därför att Jacek Saryusz-Wolski har uppmärksammat dessa projekt i betänkandet och utnämningen av en EU-samordnare för Nabucco-projektet. Målen att konsolidera energisamordnarnätet och genomföra fördraget om energigemenskapen är lika viktiga. Jag hoppas att dessa initiativ kommer att åtföljas av ännu bestämdare åtgärder för att upprätta en gemensam energipolitik, åtgärder som kan bli till nytta för Svartahavsregionen och som lägger grunden till en dialog med våra yttre partner – en dialog som grundas på ömsesidigt förtroende, gemensamma värderingar och naturligtvis på efterlevnad av de internationella åtagandena.

  Bogdan Klich (PPE-DE). – (PL) Fru talman! Detta utmärkta betänkande från Jacek Saryusz-Wolski visar att den viktigaste aspekten av EU:s energipolitik för närvarande är en trygg energiförsörjning. Vi är redan beroende till hälften av utländsk energi: när det gäller gas är siffran till och med 57 procent och olja 82 procent. Detta innebär att kriser som berör en leverantör och EU eller en leverantör och ett transiteringsland kan få katastrofala effekter på våra ekonomier och för våra medborgare. Detta gör det desto viktigare att tillämpa solidaritetsprincipen mellan medlemsstaterna i händelse av kriser avseende vårt rättsliga system tillsammans med ändringsfördraget.

Om denna princip ska beaktas i praktiken är det emellertid nödvändigt att vi inrättar ett system för strategiska reserver, ökar antalet kopplingar mellan transportnäten och, kortfattat, skapar en fungerande svarsmekanism som skulle tillhandahålla teknisk hjälp till länder som har drabbats mest av kriserna. Solidariteten mellan medlemsstaterna måste också manifesteras i form av en gemensam utrikespolitik för energi, och det är bra att kommissionen försäkrar oss om att den har avsikt att utforma en sådan politik, vilket vi har hört kommissionsledamot Andris Piebalgs säga. Medlemsstaterna måste fortfarande övertygas om detta, för att få dem att överge sina nationella intressen för ett gemensamt tillvägagångssätt och för allas bästa.

Det är viktigt att denna politik grundas på principen om diversifiering av både energikällor och leverantörer, och även av transportvägar och leveransmetoder. Det är därför nödvändigt att säkra politiskt och ekonomiskt stöd för nya infrastrukturprojekt som t.ex. Odessa–Brody–Plock-rörledningen eller Nabucco-gasrörledningen. Vi har emellertid också åtagit oss att agera mot projekt som är splittrande, t.ex. gasrörledningen i Östersjön. Slutligen: en ständig del i det spel som EU spelar med sina grannstater, särskilt de som ligger närmast, som ingår i den europeiska grannskapspolitiken, bör vara en energiklausul i enlighet med modellen för klausuler mot terrorism som vi här i Europaparlamentet anser måste tas med i avtal med tredjeländer.

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Jag ska börja med att tacka föredraganden.

Jag tror att ni kommer att inse hur komplex denna fråga är, och det är mycket svårt att ta upp alla aspekter, men det är bra att försöka ta upp frågans komplexitet. I mitt arbete låtsas jag inte vara ”herr Energi”. Det finns tre pelare för yttre energiförbindelser: en är försörjningstransit (och här samarbetar jag med mina kolleger Benita Ferrero-Waldner och Peter Mandelson), den andra pelaren är ren energi och energieffektivitet såsom att lansera en global plattform för energieffektivitet (här samarbetar jag med Stavros Dimas och Janez Potočnik) och under den tredje pelaren tar vi upp fattigdom (här samarbetar jag med Louis Michel).

Detta visar hur komplext detta är, och utöver det har vi medlemsstaterna. Fördraget, och även ändringsfördraget, säger oss något viktigt: varje medlemsstat ansvarar för sin energimix. Det är därför som jag tror att man i betänkandet uppmanar till ett enat uppträdande. Detta var huvudbudskapet som jag fick från betänkandet. Detta är långt ifrån enkelt, och vi är långt ifrån framme. Jag anser att detta betänkande ger oss en bra möjlighet att föra hela unionen framåt längs denna väg.

Nu kommer jag till Christopher Beazleys fråga, eftersom jag anser att den tar upp kärnan i hela processen: Varför måste energifrågor tas upp i ett partnerskaps- och samarbetsavtal, i ett post-partnerskaps- och samarbetsavtal med Ryssland, om man har en energistadga?

Energistadgan är ett multilateralt instrument. För Ryssland är våra energiförbindelser definitivt mycket mer omfattande. Vi investerar i Ryssland. Ryssland investerar här. En rysk kärnkraftsreaktor ska kanske byggas i Vitryssland. Detta innebär att vi måste bygga upp förtroende på båda sidor, och förtroende skulle kunna byggas upp om det finns mycket tydliga rättsliga krav som beskriver båda sidors skyldigheter och också rättigheter.

Om dessa beskrivs, så kan vi också dra slutsatsen att det finns områden där vi också behöver en särskild representant för utrikespolitiken för energi. Jag hör att andra parter förespråkar en särskild representant. Om vi har bestämmelser i ett fördrag som reglerar unionens utveckling så borde vi komma överens om ett mandat – med ett mandat menar jag en grundval som Artikel 133-kommittén för utrikeshandelspolitik – sedan på grundval av detta mandat skulle den delegerade personen kunna tala med yttre leverantörer, transitländer eller andra aktörer på energimarknaden.

Om vi hanterar detta separat, så kommer politiken definitivt att förlora all sin kraft. Vi bör se det som en symbios, eftersom det inte är en fråga som är fristående från ett enat uppträdande. Om man inte uppträder enat behöver man en budbärare. Om man uppträder enat, så behöver man definitivt en budbärare.

Så jag kommer att hålla mig till denna ståndpunkt. Jag skulle vilja tacka er för en mycket bra debatt. Det var mycket intressant. Efter att kommissionen har utarbetat detta dokument om yttre energiförbindelser tror jag att parlamentet kommer att återgå till frågan, eftersom ni inte kan lösa detta ärende genom bara ett betänkande. Detta skulle vara alltför optimistiskt. Jag skulle åter vilja tacka föredraganden för ett mycket bra arbete.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på onsdag.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  John Attard-Montalto (PSE), skriftlig. – (EN) I dagsläget är kampen om energiresurser hårdare än någonsin mellan ekonomiska makter. Kina ger en enorm mängd bistånd utan band till utvecklingsländer som ersättning för energiförsörjning. Ryssland utnyttjar sitt inflytande när det gäller gas och olja för att åter bli en global aktör. I USA spår man en framtid med ett större beroende av kärnkraftsteknik. Vad innebär detta för Europeiska unionen?

Det har blivit avgörande att sluta leden för energiförsörjning och energisäkerhet. Problem tornar upp sig för EU-länder som Malta, med en potential att bli energiförsörjare, som måste lösas av Europeiska unionen som helhet. Precis som när det gäller frågor om illegal invandring är det EU som bör ingripa när det uppstår frågeställningar om energi. En gemensam utrikespolitik för energi bör inte bara begränsas till försörjning och säkerhet, utan måste också omfatta två viktiga ämnen: utsläppet av växthusgaser och för det andra jakten på alternativ energi. En gemensam utrikespolitik för energi kan bara vara meningsfull i detta bredare sammanhang, i en triangel, med försörjning och säkerhet på toppen, klimatförändring och alternativa energikällor vid dess bas.

  Avril Doyle (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Inom ramen för våra ansträngningar att ta itu med klimatförändringen bör vi inte äventyra insatser för att skydda biologisk mångfald, ekosystem och EU:s livsmedelssäkerhet. I slutsatserna från rådets möte den 8–9 mars anges det att målet på 10 procent för biobränslen bara är ett lämpligt mål om det är föremål för hållbar produktion. Påverkan från den första generationens biobränslen kan bli större än vad man ursprungligen trodde: USA:s önskan att använda bioetanol har till exempel lett till en massiv ökning av användning av spannmål för produktion av biobränslen. Denna efterfrågan har fått negativa effekter på europeisk spannmålsförsörjning, och det förutsägs att det kommer att bli mycket värre när det amerikanska överskottet av spannmål minskar. OECD och FAO förutspår att biobränsleproduktionen kommer att utöva en betydande påverkan när det gäller råvarupriser inom jordbruk, som skulle kunna leda till dominoeffekter i länder som importerar livsmedel. Det behövs därför ett världsomfattande certifieringssystem för biobränslen – något som man hänvisar till i både Jacek Saryusz-Wolskis och Britta Thomsens betänkanden – där både export och import till EU certifieras. Certifieringskriteriet bör utformas så att biobränslen ger betydande besparingar av växthusgas under hela livscykeln, och att deras produktion inte hotar den biologiska mångfalden eller skapar större socioekonomiska problem, som betydande inflation när det gäller livsmedelspriset.

  András Gyürk (PPE–DE), skriftlig. – (HU) I betänkandet med titeln ”Mot en gemensam europeisk utrikespolitik för energi” tar man upp den viktiga frågan om att EU:s energiförsörjning i allt högre grad blir beroende av instabila och icke-demokratiska länder. Detta allt tydligare beroende förstärks av det faktum att energi används allt oftare som ett politiskt påtryckningsmedel.

Dessa processer gör det alltmer angeläget att upprätta en gemensam europeisk energipolitik som grundas på solidaritet.

Storskaliga europeiska energiförvaltningsprojekt kan vara det bästa sättet att genomföra en gemensam politik i praktiken. Man måste därför välkomna EU:s utnämning av en samordnare som ska ansvara för det viktigaste av alla dessa projekt, dvs. Nabucco-projektet. Detta, tillsammans med det faktum att den hittills motvilliga ungerska regeringen har beslutat att stödja byggandet av rörledningen, kan innebära att gasledningen som ger EU:s konsumenter tillgång till energikällor i regionen vid Kaspiska havet nu blir symbolen för en framgångsrik gemensam energipolitik i stället för symbolen för vankelmod. Inom några år kan Nabucco-rörledningen, som står för en diversifiering både när det gäller källor och transportkorridorer, visa att gemensamma åtgärder innebär ökad trygghet för energiförsörjningen och skäliga priser för konsumenterna. Detta ligger i alla medlemsstaters intresse, men det är särskilt viktigt för Ungern som för närvarande är helt beroende av rysk gas.

  Marian-Jean Marinescu (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Den europeiska energipolitiken har inriktats på att skapa, stabilisera och reglera en inre marknad, en tydlig tendens även i kommissionens senaste energipaket.

Man har ansett att liberaliseringen av den inre marknaden kommer att förvandla EU till en viktig aktör på den internationella energiscenen, men det har i själva verket visat sig att EU saknar en yttre och enhetlig energipolitisk dimension.

Den nya verkligheten, där konkurrens och liberalisering är sammantvinnade med klimatförändringar och resurssäkerhet, skapar inte bara yttre utmaningar (rädsla för energiberoende av en enda leverantör som använder sin ställning som ett politiskt vapen), utan även en viktig inre utmaning som testar medlemsstaternas förmåga att sätta sina nationella intressen i andra hand för att skapa möjligheter att utveckla en gemensam och sammanhållen energipolitik.

Nästa steg är att diversifiera resurserna genom ett förstärkt samarbete med grannstaterna, särskilt med dem från Östeuropa och Centralasien. På detta sätt säkras utvecklingen mot en större konvergens mellan medlemsstaterna och grannstaterna och det regionala och interregionala samarbetet främjas, vilket är nödvändigt om man ska göra den europeiska utrikespolitiken för energi effektivare.

Utvidgningen av den europeiska energigemenskapen österut skulle stimulera slutförandet av energiliberaliseringen och ge en gemensam fördel vid en framtida möjlig utvidgning av EU.

  Gay Mitchell (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Det är nödvändigt att vi ser till att principerna och målen i EU:s utvecklingspolitik respekteras och främjas genom de åtgärder som planerats på områdena energi och utrikespolitik. Tillgång till energi är en viktig möjliggörande faktor för tillväxt och för tillhandahållandet av grundläggande levnadsförhållanden för alla människor.

EU:s medlemsstater och europeiska energiföretag samarbetar i omfattande utsträckning med utvecklingsländer på energiområdet, men ändå är det inte klart i hur stor utsträckning som medborgarna faktiskt gynnas av dessa resurser. Av denna anledning stöder jag alla åtgärder som syftar till att främja öppenhet, rättsstatsprincipen och förbättrat styre inom energisektorn.

Ekonomisk utveckling behöver inte innebära att upprepa industriländernas förorenande bruk. Många utvecklingsländer är starkt beroende av energikällor som släpper ut höga nivåer av kol. De behöver hjälp för att kunna diversifiera sina energikällor för att nå en mer hållbar mix. Jag beklagar det utspridda bruket av koleldade kraftverk i Kina. Vi bör vidta alla nödvändiga åtgärder för att uppmuntra dem att övergå till ren teknik genom att bygga hållbar energikapacitet och underlätta överföringen av rena tekniker.