Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 26 september 2007 - Strasbourg

2. Invandring - Strategisk plan för laglig invandring - Kampen mot den olagliga invandringen av tredjelandsmedborgare (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är en gemensam debatt om

- uttalanden av rådet och kommissionen om invandring,

- betänkandet av Lilli Gruber, för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, om en strategisk plan för laglig migration (2006/2251(INI)) (A6-0322/2007), och

- betänkandet av Javier Moreno Sánchez, för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, om politiska prioriteringar i kampen mot den olagliga invandringen av tredjelandsmedborgare (2006/2250(INI)) (A6-0323/2007).

  Manuel Lobo Antunes , rådets ordförande. − (PT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Europeiska unionen står fortfarande inför stora utmaningar när det gäller att bemöta den föränderliga invandringssituationen.

Den övergripande strategin för migration, som antogs vid Europeiska rådets möte i december 2005, utgör fortfarande den grundläggande ramen för att fastställa svaret på dessa utmaningar. När det gäller den övergripande strategin underströk Europeiska rådet behovet av en balanserad, allmän och sammanhängande strategi, som omfattar politiska åtgärder för att bekämpa illegal invandring och, i samarbete med tredjeländer, utnyttja fördelarna med laglig invandring. Att genomföra den övergripande strategin har varit en grundläggande prioritering för påföljande ordförandeskap.

Den övergripande strategin för migration har inte förblivit statisk, utan den har förfinats och utvecklats av Europeiska rådet mot bakgrund av inträffade händelser och framsteg som gjorts vid dess genomförande. Den är nu integrerad inom ramen för EU:s heltäckande invandringspolitik.

Vid sitt sammanträde den 21–22 juni i år godkände Europeiska rådet slutsatser om utvidgning och förstärkning av den övergripande strategin. Dessa slutsatser lägger särskilt grunden för tillämpningen av den övergripande strategin i EU:s östra och sydöstra grannregioner och utvecklingen av partnerskap mellan Europeiska unionen och tredjeländer när det gäller cirkulär migration och rörlighet.

Vikten av att genomföra den övergripande strategin stärktes av händelser under sommaren och särskilt av de händelser som inträffade vid EU:s södra sjögränser. Allteftersom vi fortsätter att tillämpa den övergripande strategin måste de insatser som ska göras omfatta både åtgärder för att bekämpa illegal invandring och åtgärder för att utveckla möjligheter till laglig migration.

Rådet har försökt att göra framsteg när det gäller dessa två oskiljaktiga mål. Vid sitt sammanträde i juni diskuterades situationen i gränsområdet vid södra Medelhavet. Man bekräftade på nytt vilken viktig roll som Frontex måste spela och beslutade att genomföra nya insatser mot bakgrund av de förslag som Malta lade fram. Dessa insatser genomfördes och ledde till godkännandet av slutsatserna vid rådets möte den 18 september om att stärka förvaltningen av EU:s sjögränser i söder. I några av dessa slutsatser uppmanas till brådskande åtgärder för att stärka aktuella åtgärder och befintliga arrangemang. Medlemsstaterna uppmuntras att ge bilateralt stöd till de medlemsstater som utsätts för exceptionella påtryckningar av illegal invandring på grund av deras geografiska situation och samarbetsnivån med angränsande tredjeländer. Detta samarbete kommer till exempel att täcka åtgärder för återvändande, inresevillkor, ansvar för asylsökande, flyktingar och minderåriga.

I slutsatserna belyses också behovet att stärka samarbetet på detta område med ursprungs- och transiteringstredjeländer, särskilt när det gäller att förvalta deras egna gränser, ta på sig ansvaret för räddningsoperationer, bekämpa människohandel och -smuggling samt skapa en effektiv ram för illegala invandrares återvändande.

Behovet av ett nära samarbete med internationella organisationer som FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) och Internationella organisationen för migration (IOM) har framhållits. Ett annat grundläggande element är försöket att stärka Frontex’ verksamhet, särskilt genom att fastställa långsiktiga gemensamma operationer och expanderande verksamhet inom ramen för Europeiska nätverket för kustbevakning.

När det gäller långsiktiga åtgärder har rådet inbjudit kommissionen att lägga fram en rapport om möjliga kompletterande åtgärder tillsammans med en djupgående analys av vissa förslag som Malta lagt fram, en studie av de centrala delarna av sjölagstiftningen och ett åtagande om att inrätta grupper med specialister på asylfrågor inom ramen för den pågående debatten om kommissionens grönbok om ett gemensamt europeiskt asylsystem.

Frontex’ roll att se till att medlemsstaterna effektivt kontrollerar EU:s yttre gränser blir allt viktigare. Som ni känner till togs Frontex i drift i oktober 2005, men på relativt kort tid har byrån därefter utvecklat sin operationella kapacitet och vidtagit viktiga åtgärder som syftar till att stärka säkerheten vid Europeiska unionens yttre gränser genom att fokusera på kampen mot illegal invandring. Olika gemensamma operationer som samordnats av Frontex har genomförts och andra pågår i Atlanten och Medelhavet. Ett särskilt viktigt ögonblick var inrättandet av Europeiska nätverket för kustbevakning i maj i år, i vilket det framtida europeiska övervakningssystemet kommer att integreras på lång sikt.

En annan betydande tilldragelse var rådets antagande i juli i år och därefter ikraftträdandet den 20 augusti av förordningen om inrättande av en mekanism för upprättande av snabba gränsinsatsenheter, kända som RABIT. Genom denna förordning inrättas en mekanism för att snabbt tillhandahålla operativt stöd under begränsad tid till en biståndssökande medlemsstat i situationer där den utsätts för allvarligt och exceptionellt tryck, särskilt om ett stort antal tredjelandsmedborgare kommer till punkter vid den yttre gränsen och på olaglig väg försöker ta sig in i Europeiska unionen.

Frontex håller för närvarande på att genomföra denna förordning. Men om den verksamhet som Frontex samordnar ska få någon effekt är det nödvändigt att lämplig utrustning finns tillgänglig. I enlighet med förordningen om Frontex har Frontex inrättat ett centraliserat register över tillgänglig teknisk utrustning, känt som Crate. Detta register innehåller också en utförlig lista över helikoptrar, flygplan, fartyg och annan utrustning som medlemsstaterna är beredda att ställa till förfogande för operationer som samordnas av Frontex.

När det gäller lagstiftningsåtgärder mot olaglig invandring har rådets behöriga organ redan börjat analysera förslaget om ett direktiv från parlamentet och rådet om sanktioner mot arbetsgivare som anställer tredjelandsmedborgare vars vistelse är olaglig. Detta förslag, som syftar till att bekämpa olagliga anställning som en omständighet som drar till sig olaglig invandring, lades fram av kommissionen i maj 2007.

Genom att använda medbeslutandeförfarandet i syfte att snabbt nå ett avtal har rådet också gett hög prioritet till förslaget om Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna. Detta analyseras för närvarande av rådets behöriga organ.

När det gäller politiken för återtagande bör det nämnas att ett beslut att underteckna återtagandeavtalet med Ukraina redan har fattats, enligt det återtagandeavtal med Ryssland som trädde i kraft i juni, och en rad återtagandeavtal har redan undertecknats med länderna på västra Balkan samt Moldavien. Alla dessa avtal kommer att slutas så snart Europaparlamentet avgett sitt yttrande.

Jag skulle nu vilja säga några ord om den strategiska planen för laglig migration. Som ni känner till prioriterar också rådet och det portugisiska ordförandeskapet främjandet av laglig migration. Den 13–14 september organiserade ordförandeskapet en konferens på hög nivå i Lissabon som ägnades åt frågan om laglig migration. Där samlades ministrar, högre tjänstemän och namnkunniga akademiker, liksom företrädare för parlamentet och kommissionen. Vid denna konferens togs frågorna om laglig migration upp, såsom lagliga kanaler för invandring och hanteringen av migrationsströmmar, integrering och Lissabonagendan, samt migration och utveckling. Resultaten från denna konferens kommer att bli mycket betydelsefulla för vårt arbete under de närmaste månaderna.

Rådet kommer också inom kort att inleda arbetet med förslagen till ett ramdirektiv om rättigheterna för invandrare som lagligen vistas i en medlemsstat för att arbeta och skapandet av ett enda uppehållstillstånd, samt ett direktiv om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning, som vi hoppas att kommissionen kommer att lägga fram under de närmaste veckorna. Dessa två förslag, som tillsammans med andra som kommer att läggas fram under de närmaste åren, utgör nästa steg i den strategiska planen för laglig migration som kommissionen lade fram i januari 2006.

Rådet har redan börjat analysera sitt förslag till direktiv om ändring av direktiv 2003/109/EG i syfte att utvidga dess räckvidd till personer som åtnjuter internationellt skydd. Syftet med detta förslag är att ge de som åtnjuter internationellt skydd möjlighet att få ställning som varaktigt bosatta. Rådet väntar bara på parlamentets yttrande, så att detta utkast till rättsakt snabbt kan antas.

När det gäller yttre förbindelser på området migration måste jag informera er om att rådet aktivt har fortsatt att genomföra den övergripande strategin för migration, i dess lydelse i Europeiska rådets slutsatser från december 2005 och 2006. Jag vill också uppmärksamma er på slutsatserna om utvidgningen och förstärkandet av den övergripande strategin för migration, som antogs av rådet i juni. I december 2006 inbjöd Europeiska rådet kommissionen till följande: att lägga fram förslag om hur den övergripande strategin ska tillämpas i de östra och sydöstra regionerna som gränsar till Europeiska unionen, att föreslå metoder för att integrera möjligheter till laglig migration i EU:s externa politik i syfte att utveckla ett balanserat partnerskap med tredjeländer som är anpassat till de särskilda behoven på medlemsstaternas arbetsmarknader, att föreslå sätt och metoder för att underlätta tillfällig cirkulär migration och att lägga fram detaljerade förslag om hur information om olika slags laglig rörlighet mellan Europeiska unionen och tredjeländer ska tillhandahållas och organiseras bättre.

Kommissionen lade fram två meddelanden som svar på dessa inbjudningar, och efter godkännandet av dessa meddelanden från kommissionen lade ordförandeskapet fram förslag till slutsatser för rådet som syftade till att inleda arbetet med de åtgärder som kommissionen fastställt.

Ministerkonferensen mellan EU och Medelhavsområdet om invandring kommer att hållas i november. Målet med denna konferens är att utveckla initiativ och åtgärder för att genomföra migrationsrelaterade frågor. Dessutom har särskild uppmärksamhet riktas mot Afrika genom att man fortsätter och intensifierar den dialog med de afrikanska länderna om migrationsrelaterade frågor som inleddes 2005. Man har också prioriterat övervakningen av ministerkonferensen om migration och utveckling som hölls i Rabat i juli 2006 och i Tripoli i november 2006. Vid dessa ministerkonferenser, den första var regional och den andra kontinental, fastställdes en rad områden där samarbetet kan förstärkas mellan invandrarnas ursprungs-, transit- och destinationsländer.

Rådet arbetar aktivt på detta område för att omvandla de gemensamma program som man enades om i Rabat och Tripoli till konkreta åtgärder.

  Franco Frattini, kommissionens vice ordförande. − (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag är mycket tacksam mot företrädaren för rådet för hans beskrivning av utkastet till vår gemensamma åtgärd, och jag skulle särskilt vilja tacka de två föredragandena, Lilli Gruber och Javier Moreno Sánchez, för de två betänkanden som vi diskuterar och kommenterar i dag.

En första iakttagelse är naturligtvis att EU nått så långt på så kort tid, med andra ord en optimistisk anmärkning. Vi minns alla att det fram till toppmötet i Hampton Court i oktober 2005 till och med rådde tvivel om huruvida EU skulle kunna ha en gemensam strategi om invandring. I dag är detta inte bara ett motto för oss alla utan vi genomför redan vissa initiativ som har beslutats, och dessa har börjat visa resultat.

Detta visar att EU har en roll att spela när det gäller att förvalta det globala, ohejdbara fenomen som invandringen utgör. Nationella åtgärder från medlemsstaternas sida räcker inte längre. Det visar också att europeiska åtgärder är till fördel för EU självt, för medlemsstaterna och för alla våra partner, både de i söder – huvudsakligen afrikanska länder – och även för våra grannar i öst, eftersom kommissionen, som vi har påmints om, föreslog en utvidgning av den övergripande strategin österut, det vill säga till de migrationsströmmar som kommer österifrån. Rådet var helt enigt.

Vi talar med jämna mellanrum om en övergripande strategi. Vi anser nu alla att detta innebär skapandet av en absolut oupplöslig länk mellan den yttre dimensionen och den inre invandringspolitiken. Vi kan inte begränsa oss själva till att reglera invandring enbart inom vårt territorium. Vi måste ta itu med invandringens underliggande orsaker som, till och med i dag, till överväldigande del består av desperata människor som flyr från förföljelse, fattigdom eller krig, som inte har möjlighet att välja att lämna sitt eget land eller att stanna där. De måste överge sitt hemland för att överleva.

Det är därför tydligt att de underliggande orsakerna till invandring inte kan bemötas genom en strategi som grundas på säkerhet, för allt detta patrullerande i Medelhavet har varit, och kommer att fortsätta att vara, grundläggande för att skydda området runt Kanarieöarna. Detta kan inte vara vår enda strategi, och vi måste bestämt ta upp en begäran som gjorts av EU:s medlemsstater: att reglera laglig invandring. Detta är ett av de bästa sätten för att bekämpa illegal invandring.

Ju större kapacitet vi har för att bekämpa ekonomisk invandring, något som vi måste göra, desto mer ska vi minimera detta gråa, oklara skikt av illegal invandring. Det är därför som jag vill börja tala om laglig invandring, som vi diskuterade under ett vikigt sammanträde i Lissabon för några dagar sedan. Vi talade om framtidsutsikter, och jag fick intrycket – något som jag hoppas att parlamentet kommer att bekräfta – att det finns en positiv politisk drivkraft för att betrakta den ekonomiska invandringen på ett icke-ideologiskt sätt.

Uppriktigt sagt måste vi göra detta i vetskap om att vi behöver arbetstagare som kommer från länder utanför EU, och i vetskap om att vi inte får sprida panik genom att tala om ofantliga siffror, något som skulle kunna ge fel uppfattning. Vissa observatörer, och till och med i artiklar i vissa större dagstidningar, har hävdat att vi står beredda att ta in 20 miljoner lagliga invandrare. Sådana siffror är rent ut sagt farliga. Det är en sak att utpeka en uppenbar demografisk trend: EU åldras och antalet europeiska arbetstagare kommer att sjunka till följd av befolkningsminskningen. Det är något annat att som nu hitta på siffror som skulle kunna vara korrekta om 50 år.

Låt oss därför reglera alla aspekter av detta fenomen, och börja med befolkningsminskningen inom EU. Den andra aspekten är dock att genomföra målen i Lissabonstrategin när det gäller den europeiska ekonomins konkurrenskraft och attraktionskraft. För att göra detta behöver vi arbetskraft i alla dessa sektorer som, skulle man kunna säga, verkar ha övergivits en aning av många av våra EU-medborgare. Den tredje faktorn är att invandring inte kan vara den enda metoden för att ta itu med befolkningsminskningen.

Vi får till exempel inte glömma att samtidigt som vi talar om invandring från länder utanför EU bibehåller vi fortfarande hinder för den fria rörligheten för gemenskapens arbetstagare. Vissa av våra EU-medborgare är inte helt fria att arbeta i alla andra EU-länder. Detta kallas med teknisk jargong för ”gemenskapsföreträde”, men det måste förklaras genom politiska åtgärder och inte med en byråkratisk term. Det innebär att EU kommer att åtnjuta verklig rörlighet först när hindren har rivits ned för våra europeiska arbetstagare, och jag hänvisar naturligtvis till arbetstagarna från de nya medlemsstaterna. Detta är alltså en annan sak som måste tas med i beräkningen.

Den fjärde aspekten är att vägra beakta befolkningsminskningen som något som vi måste ge upp, och säga ”det gör detsamma, arbetstagarna kommer från Afrika”. Vår befolkningsminskning, liksom vår framtid, måste vara en anledning till oro. Det är exempelvis därför som åtgärder för att stödja familjer och födelsetal bland européerna är lika viktiga mot bakgrund av detta som att reglera fenomenet invandring från länder utanför EU.

Naturligtvis godkänner vi initiativ för att uppnå allt detta, och vissa har redan godkänts på området invandring. Jag kan tala om för er att vi håller på att inleda anbudsförfarandet för den europeiska webbplatsen om invandring. Jag hoppas att anbudsförfarandet kommer att vara avslutat inom några månader, om byråkratin tillåter det, och att det kommer att ge oss EU:s första gemensamma webbplats om invandring. Genom webbplatsen kommer det att ges tillgång till arbetstillfällen, erbjudanden, sökningar, sektorer där arbete efterfrågas och så vidare. Det kommer att stärka EU:s förmåga på detta område.

Europeiska integrationsfonden har äntligen blivit verklighet. Vi har diskuterat den vid andra tillfällen, och ni har uttryckt ert stöd för den. Jag måste säga att rådet har skurit ned något på den finansieringsram som jag ursprungligen föreslog, men den är åtminstone i funktion. Vi har nästan 1 miljard euro för att ta itu med denna stora komponent i vår invandringsstrategi. Det kan inte finnas invandring utan integration. Den europeiska fonden existerar nu. Vi finansierar yrkesutbildnings- och språkkurser i ursprungsländerna. Detta är en annan av förutsättningarna för att reglera ekonomisk invandring: om de som anländer hit inte har den yrkesrelaterade utbildning som vi kräver i en eller annan sektor, eller inte talar språken i de länder där de arbetar, är de dömda till social isolering, och vi vill inte ha detta. Europeiska unionen finansierar redan initiativ på detta område.

Som ni förmodligen känner till kommer kommissionen på mitt förslag att anta två lagstiftningsinitiativ inom de närmaste dagarna. Rådets företrädare har hänvisat till dessa. De kommer att handla om två direktiv, ganska innovativa sådana; det första av dem handlar om högutbildade arbetstagare. Det kommer med säkerhet inte att ägnas åt sifferlekar: hur många ingenjörer som behövs i Italien eller hur många läkare som behövs i Belgien. Sådana frågor kommer att beslutas gemensamt av regeringarna och arbetsmarknaderna i de berörda länderna. Det som intresserar oss är att göra EU mer attraktivt jämfört med konkurrenter som USA, Kanada och Australien, som lockar till sig 95 procent av högutbildade icke-europeiska arbetstagare – de från afrikanska och asiatiska länder – när hela EU bara lyckas locka till sig 5 procent. Detta är för få!

Idén om ett europeiskt arbetstillstånd, ”blått kort”, är denna: en mycket kunnig arbetstagare som behövs i ett visst land får, efter en viss tidsperiod, rätten att flytta till ett annat land inom Europeiska unionen – där han har ett arbete naturligtvis – utan några komplicerade formaliteter eller förfaranden. Denna person har rätt att återvända till sitt eget land om han så önskar, och sedan återkomma till EU igen efter ytterligare en tidsperiod om han vill. Denna typ av cirkulär migration kan också hindra en permanent kompetensflykt från ursprungsländerna.

Det andra direktivet, om gemensamma rättigheter för ekonomiska invandrare, kommer naturligtvis att bli lika viktigt, eftersom vi för första gången ska ha ett enda dokument för arbetstillstånd och uppehållstillstånd. Personen reser in i EU för att arbeta. Jag talar naturligtvis inte om asylsökande eller familjeåterförening; jag talar om människor som kommer till EU för att arbeta: ekonomiska invandrare. Det borde i princip inte finnas någon uppdelning mellan vistelse och arbete, och denna typ av dokument måste vara genomblickbart.

Detta kommer säkert att skapa en harmonisering av rättigheterna. I vissa medlemsstater garanteras inte rätten till sjukvård till fullo, medan det fungerar så i andra. Det förslag som kommissionen ska lägga fram för rådet och parlamentet kommer naturligtvis att ge medlemsstaterna möjlighet att gå utöver den befintliga nivån, om till exempel vissa nationella system redan är mer förmånliga. Vi förväntar oss naturligtvis inte att ett mer rättmätigt land ska minska sina rättighetsnivåer, men vi menar att mindre rättmätiga länder måste höja nivån för deras rättigheter till sociala, utbildningsrelaterade, medicinska och andra tjänster.

Under 2008 ska jag lägga fram förslag om andra kategorier av migrerande arbetstagare: säsongsarbetare, de som deltar i betalda utbildningskurser och så kallade ”företagsinterna” överföringar. Om till exempel ett företag har kontor i olika europeiska städer är idén att underlätta rörligheten inom just detta företag utan att inleda förfaranden från början i varje land. Sedan kommer det naturligtvis att bli de outbildade arbetstagarnas tur: den största kategorin, för vilken en hel del förberedande arbete fortfarande behövs. I stället för att utforma ett lagstiftningsförslag i det här skedet föredrar jag att lägga fram alternativ, eller förutsättningslösa förslag – vilket jag kommer att göra i början av nästa år – i syfte att samla in kommentarer och förslag innan det bästa möjliga förslaget utarbetas. Vi talar inte om begränsade grupper här, utan om den överväldigande majoriteten av de som kommer till EU utan någon yrkesutbildning. Många aspekter måste beaktas i detta avseende.

En nyckelaspekt – och jag citerar Lilli Grubers betänkande – är naturligtvis samarbete med ursprungsländer för att motarbeta kunskapsflykt. Denna aspekt oroar mig särskilt. Som jag redan har sagt är idén med cirkulär migration utarbetad i just detta syfte: för att undvika en permanent energiförlust. Samarbete med vissa länder i Afrika söder om Sahara har till exempel redan inletts, särskilt för att bedöma hur man bäst ska hantera de högst utbildade arbetstagarna som arbetar inom EU under en tid och sedan återvänder hem, där de kan få anställning och sysselsättning som gynnar deras ursprungsland.

Detta är en öppen dialog som jag planerar att föra kraftfullt under de närmaste månaderna, delvis tack vare det starka stöd som jag får från det aktuella portugisiska ordförandeskapet, liksom jag fick från tidigare ordförandeskap. Vi har en stor möjlighet i detta avseende. Det är snart dags för två ministertoppmöten: toppmötet mellan EU och Medelhavsländerna som det redan hänvisats till, och toppmötet mellan EU och de afrikanska ledarna. Jag hoppas och tror att detta toppmöte kommer att möjliggöra framsteg för oss, eftersom jag naturligtvis förväntar mig att regeringscheferna vid toppmötet mellan EU och Afrika ska anta en äkta partnerskapsförklaring mellan EU och Afrika om invandring, rörlighet och sysselsättning.

Om detta sker anser jag att vi har tagit ett stort steg framåt, delvis eftersom det förslag som vi enades om med det portugisiska ordförandeskapet, som vi diskuterade under det tyska ordförandeskapet med Förbundsrepublikens arbetsmarknadsminister och inrikesminister, nu kommer att gå vidare till det första gemensamma rådet med inrikes- och arbetsmarknadsministrarna. I början av december kommer för första gången konkreta politiska åtgärder att vidtas för att sammanföra de olika elementen i vår migrationsstrategi: inte längre bara säkerhet, utan också ekonomi och sysselsättning, som är så oerhört viktiga av alla de anledningar som jag har angett.

Samarbetsavtal med ursprungsländer är en annan fråga. Kommissionen har börjat vidta experimentella åtgärder med vissa länder på detta område. I korthet har vi utarbetat landsprofiler. Varje land är unikt, och vi kan inte styra migrationsströmmarna från Mali på samma sätt som migrationsflödet från Senegal. Varje land har sin egen profil och måste betraktas för sig.

När detta är gjort erbjuder vi partnerskapsmöjligheter som en del av ett övergripande avtal. Vi har helt enkelt kallat detta för ”samarbetsplattformar”. Detta är avtal med en ämnesplattform som man ska enas om: att gemensamt bekämpa människohandel, eftersom människohandel börjar i ursprungslandet. Det handlar följaktligen om att utrota den korruption som skyddar denna handel med människor, liksom att hantera arbetstillfällen genom att tillhandahålla information och erbjuda yrkesmässig och språklig utbildning. Vi har öppnat det första arbetscentret i Bamako, Malis huvudstad, med europeiska medel. Vi har också sagt att vi kommer att tillhandahålla information om europeiska lagar, arbetstillfällen och utbildningskurser i detta center. Vi gör faktiskt redan detta. Mali är det första landet som har uttryckt intresse, och vi har redan iscensatt detta initiativ tillsammans med landet. Vi vill göra samma sak i andra länder, om och när de kontaktar oss.

När det gäller integrering vill jag mycket kort säga att integrering är en viktig del av migrationspolitiken, och naturligtvis kommer fonden att användas för samtliga politiska åtgärder som inriktas på social integrering av de som respekterar våra regler. Slutligen är också illegal invandring en del av vår politiska strategi. Jag vet, och det gläder mig, att utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor har godkänt Manfred Webers betänkande om den europeiska politiken för återvändande. Vi ska diskutera detta i framtiden, men det är också viktigt.

Att bekämpa illegal invandring innebär inte att uppmuntra till illegala anställningar, som lockar till sig illegal arbetskraft. Som ni känner till förlorar en växande andel av invandrarna inom EU sina arbeten. Det är mycket oroväckande. I början fanns det arbete för många – säsongsarbeten, jordbrukssektorn, turismnäringen, offentliga arbeten – medan arbetslösheten nu tyvärr ökar. Vad ska vi göra med dessa människor som förlorar sina arbeten?

Låt oss därför inte uppmuntra till olaglig anställning: vi ska straffa arbetsgivare som utnyttjar illegala invandrare; vi ska garantera en återvändandepolitik som respekterar de grundläggande mänskliga rättigheterna, men som samtidigt är mycket tydlig och bestämd när det gäller våra mål. Vi kan inte godta brott mot lagen och upprepade exempel på olagligt uppträdande.

Den europeiska byrån Frontex har bidragit till att stoppa tusentals illegala invandrare. Enbart i sommar har den räddat mer än 1 200 personer som annars skulle ha omkommit, som så många andra har, och vi ska vara tacksamma mot besättningarna på de fartyg, flygplan och helikoptrar som deltar i Frontex’ uppdrag. Men Frontex har också lyckats minska flödet av illegal invandring i de områden där den patrullerar. Byrån har varit, är, och kommer att förbli ett centralt instrument i denna övergripande strategi.

Jag ska avsluta med att säga att invandringen kommer att vara en del av vår arbetsbörda under de närmaste årtiondena, inte de närmaste månaderna. Det är därför bra att EU inser att det har ett utmärkt tillfälle att vara en aktör på världsscenen på detta och andra områden.

  Lilli Gruber, föredragande. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Invandring är varken en nödsituation eller ett övergående fenomen. Det fanns 18,5 miljoner invandrare i EU-27 2006. Det finns många anledningar, som ni vet: krig, fattigdom, miljökatastrofer och hänsynslösa diktaturer i många av världens regioner. Europeiska unionen är en av världens största aktörer, så den måste sluta att skjuta upp saker och ting och utarbeta en strukturell politik för att bemöta denna utmaning som involverar oss alla. Vi kommer ingenstans ensamma!

Mycket har gjorts i kampen mot illegal invandring, men det räcker inte. Det viktigaste sättet att bekämpa illegal invandring är att öppna lagliga kanaler för inresa till Europeiska unionen. Detta är två sidor av samma mynt, och det är därför som Javier Moreno Sánchez och jag har beslutat att lägga fram våra betänkanden tillsammans.

Våra ekonomier skulle inte längre kunna fungera utan migrerande arbetstagare, och utan deras sociala avgifter skulle vårt välfärdssystem paralyseras, hotas i sin nuvarande form av det sjunkande födelsetalet. Eurostats siffror är fullkomligt tydliga: 2050 kommer en tredjedel av de 490 miljoner européerna att vara över 65 år. Kommissionens handlingsplan för 2005 var ett viktigt framsteg, eftersom den innehåller praktiska förslag för öppnandet av lagliga invandringskanaler på ett enhetligt sätt på EU-nivå. De enskilda medlemsstaterna ansvarar naturligtvis för att fastställa inresekvoter.

Kommissionsledamot Frattini! Av de fem direktiv som ni ska föreslå under de kommande månaderna är vår prioritet det som garanterar en gemensam ram för rättigheter för invandrare. Jag önskar er all välgång, eftersom ni vet att förhandlingarna i rådet verkligen inte kommer att vara enkla, men parlamentet kommer att stå bakom er. Detta är ett av skälen till att vi måste övergå till medbeslutande och överge vetorätten i rådet.

Mitt betänkande antogs enhälligt i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, med undantag av en röst emot, och jag är tacksam mot mina kolleger från andra grupper för deras starka stöd. I betänkandet uppmanar vi till att enhetlig och pålitlig statistik ska tillgängliggöras på EU-nivå. Man kan inte lagstifta om invandring utan att känna till dess verkliga omfattning. Utan kalla fakta kan det lätt bli ett propagandaredskap.

Detta fenomen måste tas upp utan demagogi, populism eller tabun. Jag anser därför att det är avgörande att politiker och journalister visar ett större ansvar när de hanterar dessa känsliga ämnen. Båda grupperna spelar en nyckelroll i integrationsprocessen, som ni vet.

Integrering är en tvåvägsprocess som består av rättigheter och skyldigheter för båda parter, och invandrarnas aktiva deltagande i det ekonomiska, sociala och politiska livet i värdlandet är kärnan. Herr Frattini! Jag instämmer med er i er hänvisning till principen om likabehandling när det gäller socioekonomiska rättigheter, eftersom grundläggande rättigheter omfattar lika lön och säkerhet på arbetsplatsen, men också erkännandet av kvalifikationer, överföring av pensioner, familjeåterförening, och att ge kvinnor en rättslig ställning som är oberoende av makens rättsliga ställning.

När det gäller direktivet om högutbildade arbetstagare kan det så kallade blåa kortet mycket väl vara ett utmärkt medel för att locka hit yrkesfolk, som EU är i så stort behov av. Herr kommissionsledamot! Vi skulle hur som helst vilja få veta lite mer om detta blåa kort, med tanke på att – som ni har påmint oss om – bara 5 procent av de invandrade arbetstagarna i dagsläget är högutbildade, i motsats till 95 procent outbildade.

Direktivet om säsongsarbetare bör ersätta bristfälliga rättigheter för denna sistnämnda grupp av arbetstagare, och jag anser att de säsongsarbetare som följer reglerna bör erbjudas förtur till andra former av tillfällig och permanent invandring. Men, herr Frattini, förutsättningslösa förslag, eller alternativ, som ni kallar dem, om lågutbildade och outbildade invandrare är alla mycket bra, men hur länge måste vi vänta innan vi får ett direktiv på detta område? Min fråga riktas i första hand till rådet.

Min tid är slut. Vi skulle vilja uppmana regeringarna och rådet att vara mer realistiska och modigare. Det behövs en ansvarig politik för att bemöta farhågorna och otryggheten i våra alltmer osäkra samhällen. Det finns inga stängda gränser, och vi invaderas inte av invandrare! Invandring är en nödvändighet, och om den hanteras med förstånd kan den vara en tillgång för ett civilsamhälle som respekterar skillnader.

(Applåder)

  Javier Moreno Sánchez, föredragande. – (ES) Fru talman, herr vice kommissionsordförande, herr rådsordförande, fru Gruber, mina damer och herrar! Att föreställa sig EU:s och våra samhällens framtid utan invandring i globaliseringens era är en verklighetsflykt. Invandringen är nödvändig och positiv för EU:s demografiska stabilitet, ekonomiska tillväxt och kulturella mångfald.

Det som vi behöver är lagligt invandrade arbetstagare med rättigheter och skyldigheter, inte slavar. Utvecklingen av och framgången med en laglig invandringspolitik beror på en ständig kamp mot medaljens baksida: illegal invandring.

Att hantera och kontrollera dessa illegala migrationsströmmar överstiger medlemsstaternas förmåga att vidta enskilda åtgärder, och det kan inte råda några tvivel om att detta är den känsligaste aspekten av den gemensamma allmänna invandringspolitik som Europeiska unionen måste utveckla.

Nya sociala och ekonomiska obalanser, internationella konflikter och klimatförändringar kommer att öka illegala flöden till EU. Flödena rör sig snabbare än vårt politiska gensvar, och de kommer inte att stanna upp av sig själva. Vi måste vidta åtgärder nu.

Vi välkomnar och stöder kommissionens strategi. Det är avgörande för utvecklingen att ha en mer sammanhängande och effektiv politik i medlemsstaterna som grundas på en absolut respekt för mänsklig värdighet och grundläggande rättigheter i en anda av solidaritet, delat ansvar, öppenhet och ömsesidig tillit.

För det första måste vi ha trygga land-, luft- och sjögränser genom integrerad övervakning och kontroll, och här är Frontex och RABIT den väg som vi måste ta: vägen mot delat ansvar och solidaritet.

Frontex arbetar. Där det bedrivs verksamhet har liv räddats och den illegala invandringen minskats avsevärt. Illegala invandrare har tvingats söka andra vägar, något som nyligen observerats i Spanien och Italien.

Men Frontex är ett nyfött barn, ett barn av EU som bara kan växa till sig och utföra sin uppgift om det får stöd från sina föräldrar, medlemsstaterna, som vi skulle vilja be uppfylla sina åtaganden ordentligt genom att tillhandahålla den personal och de logistiska resurser som krävs.

Dessutom är det nödvändigt att som ett avskräckningsmedel upprätta en europeisk politik för återvändande med full respekt för de mänskliga rättigheterna och att arbeta på att få till stånd återtagandeavtal med tredjeländer. Vi önskar se ett återvändandedirektiv som antas under det portugisiska ordförandeskapet.

Vi behöver politiskt mod och politisk vilja för att ta itu med den största lockelsen med illegal invandring: olaglig anställning. Vi måste vinna kampen mot maffianätverken och skrupelfria företagare som utnyttjar illegala invandrare. Det är en bransch som involverar enorma mängder dolda intressen och pengar, och detta kräver ett bestämt och energiskt bemötande.

Som ni sa, herr vice ordförande, måste vi tillämpa nolltolerans för olaglig anställning för att minska den illegala ekonomin som skapar el efecto llamada [en pådrivande effekt]. Den psykologiska dimensionen är uppenbar. Om det inte finns möjligheter att arbeta illegalt inom EU finns det färre incitament att utvandra till EU.

Vi måste också be medlemsstaterna att vidta bestämda åtgärder med adekvata finansiella anslag för att bekämpa människohandeln genom rättsligt och polisärt samarbete, där särskild uppmärksamhet ägnas de mest sårbara – kvinnor och barn – och se till att de får tillgång till sjuk- och hälsovård samt utbildning.

Yttre åtgärder kräver dialog och nära samarbete med ursprungsländerna och transitländerna. Vi måste fortsätta längs den väg som vi slog in på under de ministerkonferenser som hölls i Rabat och Tripoli och vid världsforumet i Bryssel, som lägger vikt vid förbindelsen mellan invandring och utveckling.

Vi måste göra invandringen till en utvecklingsfaktor i ursprungsländerna och värdländerna, och se till att vi använder samutveckling för att gemensamt ta itu med de djupare orsakerna till illegal invandring.

Vi måste också maximera den positiva inverkan från medel som sänds tillbaka av invandrare när det gäller utveckling i deras respektive länder och utveckla potentialen med mikrolån.

Dessutom måste vi ha en sammanhängande yttre politik för att säkerställa att handelsmålen överensstämmer med utvecklingsstödet, så att mindre utvecklade länder kan exportera sina produkter och inte måste exportera sina egna medborgare.

Jag vill inte avsluta mitt anförande utan att tacka alla föredragande, med vilka jag haft ett nära och positivt samarbete, något som återspeglas i den breda enighet som nåddes i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.

Vi får inte begå några misstag; vi måste kämpa mot illegal invandring och bemöta dess orsaker och kanaler, men vi behöver inte kämpa mot illegala invandrare, för de är inte brottslingar: att utvandra är inte ett brott. Vi måste få ett slut på det populistiska främlingsfientliga resonemanget som förbinder invandring med osäkerhet, brottslighet, terrorism eller arbetslöshet. Ingen utvandrar av en slump: det är alltid på grund av nöd. Låt oss agera för att eliminera denna nödvändighet och omvandla den till ett personligt val.

(Applåder)

  Manolis Mavrommatis (PPE-DE), föredragande för yttrandet från utskottet för regional utveckling. – (EL) Fru talman! Först av allt skulle jag vilja gratulera Lilli Gruber och Javier Moreno Sánchez till det utmärkta arbete som de har gjort och det samarbete som vi har upplevt tillsammans vid utarbetandet av de två betänkandena.

Europeiska kommissionens bestämda ståndpunkt är att en äkta gemensam invandringspolitik ska antas av de 27 medlemsstaterna. Invandringen är oupplösligen förbunden med utveckling, och med tanke på de befolkningsproblem som EU står inför i dag är nu laglig invandring en del av lösningen på många av EU:s problem, i stället för att bara utgöra ytterligare ett problem.

Möjligheten att avge ett yttrande gav oss i utvecklingsutskottet, i rollen som Europaparlamentet, möjlighet att skydda lika rättigheter för båda könen, att skydda de mest sårbara grupperna, såsom kvinnliga invandrare och barn, liksom att tillhandahålla information och språkutbildning till nyanlända invandrare.

Dessutom togs det hänsyn till kompetensflykten från regioner i världen som Afrika, där det finns en akut efterfrågan på hälsovårdspersonal. Dessa områden drabbas varje gång som en läkare lämnar sitt land för att söka sig en bättre framtid inom EU.

Därför välkomnar vi kommissionens förslag att stärka den cirkulära migrationen. Invandrare kommer följaktligen att ha möjlighet att återvända till sina hemländer efter en ettårsperiod och återföra den kunskap och erfarenhet som de har förvärvat inom EU:s medlemsstater till sitt land.

Det är också mycket viktigt att kommissionen tillhandahåller mer information om den rättsliga ram som kommer att omfatta begreppet ”cirkulär migration”. På denna punkt skulle jag vilja tacka kommissionsledamot Franco Frattini för hans visade känslighet när det gäller ämnet invandring under de senaste två åren och för hans ständiga ansträngningar att få de 27 medlemsstaterna att enas om en gemensam invandringspolitik.

(Applåder)

  Maria Badia i Cutchet, föredragande för yttrandet från utskottet för kultur och utbildning. – (ES) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Som föredragande från utskottet för kultur och utbildning har jag framhållit vikten av att överväga de sociala, utbildningsmässiga och kulturella aspekterna i förhållande till invandring. Dessa faktorer utgör ett nödvändigt bidrag till ekonomisk tillväxt och social sammanhållning. Det är också viktigt för att underlätta integrering av dessa personer i värdländerna, och därmed minska ömsesidig misstro.

När det gäller utbildning har jag föreslagit införandet av en politik för invandrares tillgång till och integrering i utbildningssystemet, med ett erkännande av akademiska och professionella kvalifikationer som uppnåtts i tredjeländer.

När det gäller att förebygga kompetensflykten har vi inriktat oss på kommissionens förslag att uppmuntra till att hyra etnisk arbetskraft i länder där utvandringen av kvalificerade arbetstagare skulle kunna destabilisera den sociala och ekonomiska situationen.

Slutligen skulle jag vilja uppmärksamma er på den betydelse och det ansvar som medierna har när de sänder ut uppgifter i både ursprungsländerna och värdländerna för att motverka att en osaklig bild av invandring förmedlas.

  Maria Panayotopoulou-Kassiotou (PPE-DE), föredragande för yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. – (EL) Fru talman! Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män beklagar att få hänvisningar har gjorts till problemet med jämställdhet såväl i meddelandet om förslaget till en strategi för laglig invandring som i den text som vi ska rösta om i dag.

Vi uppmanar därför kommissionen, medlemsstaterna och de olika konstellationerna i rådet med ansvar på detta område att trappa upp sina ansträngningar. Samordningen av politik för laglig invandring måste syfta till att tillhandahålla särskilt skydd för kvinnliga invandrares rättigheter, som utsätts för dubbel diskriminering. Illegal invandring måste motarbetas; den främjar olika nätverk som utnyttjar sårbara män, kvinnor och barn.

Vi betonar vikten av en övergripande strategi för politik för laglig migration. Åtgärder för en tvåvägsprocess för integrering måste inbegripas för att stärka både godtagande i värdsamhällena och manliga och kvinnliga invandrares villighet att integreras.

Kvinnor och deras familjer bidrar i stor utsträckning till detta, och familjeåterförening bör underlättas med hjälp av en oberoende status. Vi måste bekämpa diskriminering, amputeringar, tvångsäktenskap, hedersbrott och våld av alla slag i ursprungssamhället, samt stärka den lagliga utvecklingen av kvinnors kunskaper.

  Joseph Daul , för PPE-DE-gruppen. – (FR) Fru talman, kommissionsledamot Frattini, herr rådsordförande, mina damer och herrar! Frågan om invandring är en politisk fråga med en särskild betydelse, eftersom den ofta innefattar mänskliga tragedier. Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater är medveten om hur allvarlig denna debatt är, och våra tankar går till de hundratals liv som gått förlorade på grund av att offren drömt om ett liv i Europa. Respekten för människolivet måste komma i första hand när vi formulerar vår invandringspolitik.

Jag skulle vilja gratulera föredragandena till deras arbete och kommissionsledamot Franco Frattini till den villighet och politiska beslutsamhet som han har visat. Det är vår plikt att göra allt i vår makt för att kontrollera tillströmningen av invandrare. Vårt samhälles sammanhållning, vår förmåga att ta emot invandrare och vår beslutsamhet att bekämpa rasism, intolerans och främlingsfientlighet står alla på spel. För att hantera invandringen är det nödvändigt att anta en strategi som bygger på respekt för mänsklig värdighet, realism och en stabil rättslig ram.

När man diskuterar ämnet invandring är det viktigt att göra åtskillnad mellan asylsökande, tillfälliga flyktingar och ekonomiska invandrare, där de sistnämnda är överlägset flest. Inom denna sista kategori måste vi också göra åtskillnad mellan illegal invandring, som är Europeiska unionens ansvar, och laglig invandring, som faller inom medlemsstaternas jurisdiktion.

Vi är för stränga insatser när det gäller illegal invandring. EU måste ta sitt ansvar och ta på sig gisslet med maffiagrupper som bedriver handel med mänsklig misär. Vi erkänner att vissa framsteg har gjorts, som inrättandet av Frontex, Fonden för de yttre gränserna och inrättandet av enheter för snabba ingripanden vid gränserna för att bevaka gränsområden. Men detta är alldeles för lite, för den arbetskraft, det material och de ekonomiska resurser som används är fortfarande otillräckliga. Vi står i begrepp att tillhandahålla dessa instrument med de kompletterande resurser som krävs. Om vi trots detta ska vara effektivare måste de medlemsstater som agerar väktare av våra yttre gränser verka genom att använda gemensamma standarder. Det är nödvändigt att vi utarbetar ett verkligt gemenskapsprotokoll för att skydda våra yttre gränser, komplett med ett övervakningssystem.

Våra medlemsstater står inte alla inför samma problem när det gäller migrationsströmmar. Vi måste noggrant skilja mellan de stater som fungerar som väktare av våra gränser och de övriga. Den uppgift som unionens stater i syd och öst står inför är enorm. Solidariteten har ställts maximalt på spel här, och tekniska, logistiska och ekonomiska medel måste användas för att ge stöd till dessa medlemsstater vid frontlinjen som drabbas av massiv illegal invandring. Samtidigt som kampen mot illegal invandring kräver att det vidtas åtgärder vid våra yttre gränser krävs det också att insatser mobiliseras inom själva Europeiska unionen. Mellan 10 och 15 miljoner människor vistas för närvarande illegalt inom vårt territorium.

Om den huvudsakliga vägledande principen för våra demokratier är likhet inför lagen är det nödvändigt att vi antar en politik som syftar till att personer som har rest in i EU på olagliga vägar systematiskt återsänds till sina ursprungsländer. Europeiska unionen måste organisera återsändandet av illegala invandrare på ett sätt som upprätthåller strängaste respekt för mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet. Vi vill att EU förblir en tillflyktsort för dem som flyr förföljelse, och av denna anledning motsätter vi oss massregleringen av illegala invandrare. I stället för att vara en lösning, långt därifrån, kommer detta bara att intala illegala invandrare och de som försöker komma in i EU att de förr eller senare kommer att få laglig status. Sådana amnestier skulle bara vidmakthålla verksamhet inom kriminella grupper som är involverade i illegal invandring och människohandel. Vi välkomnar verkligen kommissionens förslag att bestraffa arbetsgivare som anställer illegala invandrare.

När det gäller den aktuella situationen med laglig invandring anser vår grupp att det åtagande som ursprungslandet gör för att kontrollera illegal invandring bör bli ett villkor i våra förhandlingar med tredjeländer. Regleringen av laglig invandring är naturligtvis medlemsstaternas ansvar, inte Europeiska unionens. Trots detta måste vi, om vi ska förbättra effektiviteten och sammanhållningen på detta område, samordna våra ansträngningar effektivare mellan de 27 EU-länderna. Vi måste också utforska möjligheterna att införa en gemensam mottagningsprocess som skulle göra det möjligt för högutbildade arbetstagare och de med vissa specifika kunskaper att komma in på den europeiska arbetsmarknaden. Förslaget om ett europeiskt ”blått kort” bör utvecklas och diskuteras vidare, tillsammans med idén om ett projekt för cirkulerande invandring för outbildade arbetstagare.

Invandring är beroende av att rätt balans upprätthålls mellan ett sammanhängande samhälle som å enda sidan är starkt och öppet för andra, och å den andra respekterar rättsstatsprincipen. Långt ifrån att stänga våra dörrar vill vi se till att framtida invandrare välkomnas och integreras ordentligt i vårt samhälle, såsom sker i andra regioner i världen.

  Claudio Fava, för PSE-gruppen. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Låt mig tacka de både föredragandena för deras arbete, som har varit värdefullt och helt relevant.

Jag skulle vilja börja med en skildring som har funnits på allas våra näthinnor i några månaders tid: fotografiet av 40 överlevande från ett skeppsbrott som klamrar sig fast vid ett tonfisknät mitt i Medelhavet i två dagar och två nätter. I det ögonblicket verkade det viktigare att rädda fisken än att rädda livet på dessa desperata människor: de togs inte ombord på det fiskefartyg som fann dem. Jag berättar detta eftersom vi, som kommissionsledamoten påminde oss om, behöver en övergripande men särskild strategi när det gäller ämnet invandring. Det måste vara en strategi som kombinerar balans, solidaritet och – som Lilli Gruber påminde oss om – saknar tabun.

Invandring kan inte bara ses som en säkerhetsfråga. Det är en nödvändig utmaning för EU. Det är en aspekt av integrering och social utveckling som vi måste konfrontera. Kommissionsledamot Franco Frattini sa att EU har en roll att spela. Vi instämmer. EU har en roll att spela, förutsatt att det kan hantera frågans hela invecklade beskaffenhet.

På de få minuter som återstår skulle jag vilja belysa tre grundläggande principer som förekommer i dessa två betänkanden. Det mest effektiva sättet att stoppa den illegala invandringen är att öppna lagliga invandringskanaler, så länge som invandrarna och de länder som tar emot dem har ömsesidiga rättigheter och skyldigheter.

När det gäller illegal invandring skulle jag vilja säga att en solidaritetsprincip måste upprättas bland medlemsstaterna, förutsatt att den gäller för alla medlemsstater och inte bara de som gränsar mot Medelhavet. Samtidigt måste vi, som många av mina kolleger redan har sagt, bekämpa illegal invandring genom att skapa villkor i de ursprungsländer som lindrar orsakerna till den djupa förtvivlan som dessa människor flyr från: de underliggande orsakerna som nämndes av Franco Frattini.

Slutligen förblir respekten för de mänskliga rättigheterna en nödvändig referenspunkt för vår politik. Processen med europeisk integration kommer bara att vara kraftfull och meningsfull om vi kan hindra EU från att stänga sina portar för invandrarna.

ORDFÖRANDESKAP: ONESTA
Vice talman

  Graham Watson, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Finns det något som bättre illustrerar behovet av en gemensam europeisk invandringspolitik än fallet med de tunisiska fiskarna? Hela denna tragiska händelse – från migranterna på en gummiflotte i de höga vågorna till de människosmugglare som fört dem dit och de myndigheter som fängslat deras räddare – vittnar om Europas misslyckade hantering av migrationsfrågan.

Efter varje mänsklig tragedi under ett årtionde präglat av handlingsförlamning har gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa ställt samma enkla fråga: Hur många människor måste mista livet innan regeringarna inser att ingen vinner på att vi hissar upp vindbryggan till Fästning Europa? Att hantera migrationen gagnar oss lika mycket som de människor som tar sig till våra kuster eller är beredda att dö för att göra det. Även om populismen har drivit fram en politik präglad av rädsla så måste vi ta till oss fakta.

Faktum nummer ett: Under de närmaste tjugo åren kommer EU att mista 20 miljoner arbetstagare – arbetstagare som bemannar vår tjänsteindustri och vars skatter finansierar tjänster för våra medborgare.

Faktum nummer två: De nationella regeringarna stoppar de människor som EU behöver för att vi ska kunna konkurrera, ja överleva, på den tuffa globala marknaden. Åttiofyra procent av de skarpaste hjärnorna försvinner till USA och Australien eftersom de avskräcks av vår byråkrati, vår motsträvighet och våra hinder för fri rörlighet.

Faktum nummer tre: Av de migranter som når EU är endast tre av tjugo utbildade. De allra flesta är outbildade, desperata och fördrivna. Kommissionsledamot Franco Frattinis förslag ger en lösning på halva problemet och bygger på Jeanine Hennis-Plasschaerts idé om ett europeiskt grönt kort för att åtgärda kompetensbristen. Men hans plan för ett blått kort har också brister. Ingenting sägs till exempel om de arbetstagare vi behöver inom restaurang-, hälsovårds- och turistsektorerna. Planen skulle göra det möjligt att hantera de ekonomiska och demografiska utmaningarna om den innefattade fri rörlighet för arbetstagare från de nya EU-medlemsstaterna, men alltför lite görs för att hantera problemet med olagliga invandrare längs våra sydliga gränser.

Sanningen är den att kommissionens trivsamma plan att vi ska ta de bästa och strunta i resten inte kommer att fungera. Fattigdom, svält, misär och krig kommer att fortstätta att driva människor över Medelhavet vare sig de uppfyller våra kriterier eller ej. Varför? Därför att vår jordbruks- och fiskeripolitik leder till att deras produkter konkurreras ut och deras naturresurser plundras.

Givetvis måste vi övervaka EU:s gränser. I Javier Moreno Sánchez betänkande ställs berättigade krav på att Frontex ska få den budget, den personal och den utrustning den behöver för att kunna göra sitt arbete, även om det uppriktigt sagt är svårt att föreställa sig att Gibraltar skulle undantas från Frontex, då detta skulle vara likvärdigt med att lämna ett stort hål i staketet. På längre sikt kan dock den nuvarande utvecklingen endast vändas genom en övergripande EU-politik för att straffa människosmugglare, se till att det finns lagliga sätt att komma in i EU och skapa hopp där det råder förtvivlan.

Sanningen är den att vi bara har ett val när det gäller att hantera utvecklingsländerna: antingen tar vi emot deras varor eller så tar vi emot deras människor. Om vi vill ta emot färre människor måste vi ge större hjälp på hemmaplan, vilket med rätta betonas i Gruberbetänkandet. Det portugisiska ordförandeskapet måste därför fördubbla sina insatser för att sänka EU:s jordbrukstariffer och slutföra Doharundan på ett framgångsrikt sätt. Kommissionen å sin sida måste utforma en generös agenda för Afrika, där pengar och öppnande av marknader kopplas samman med respekten för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen, för att ge människor hopp om ett bättre liv i hemlandet.

Herr Lobo Antunes, herr Frattini! Håll rådets nästa möte i immigrantstationen på Ellis Island i New York. Ta lärdom av vår Amerikahistoria när ni planerar toppmötet mellan EU och Afrika i december. Migrationen som sådan är här för att stanna. Dess drivkraft är den starka kombinationen av hopp och förtvivlan och den följer lagen om tillgång och efterfrågan, men hanterad på rätt sätt kan migrationen berika och gjuta nytt liv i Europa.

(Applåder)

  Cristiana Muscardini, för UEN-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Det finns redan olika direktiv om laglig invandring och andra har föreslagits, men det verkliga olösta problemet är fortfarande att lyckas förhindra illegal och okontrollerad invandring, och entydigt definiera och säkerställa respekt för lagar och regler som gäller i EU-länderna: detta är en nödvändig förutsättning för civil samlevnad.

Jag är tacksam mot kommissionsledamot Franco Frattini och det förslag som han har lagt fram. Men problemet är fortfarande allvarligt, eftersom det finns beslut av domare – jag hänvisar till mål i Tyskland och Italien – som föreskriver att föräldrarna till en flicka som hålls fängslad i hemmet inte kan åtalas, eller att en kvinnas ansökan om skilsmässa som upprepade gånger misshandlats av sin make inte kan prövas, eftersom sådant uppförande överensstämmer med seder och bruk i invandrarnas ursprungsländer. Allt detta är också allvarligt med tanke på utkastet till ändringsfördrag: i det föreskrivs i själva verket en gemensam invandringspolitik, men det kommer att dröja länge, medan vi däremot behöver en gemensam politik omedelbart för att förhindra illegal invandring.

I februari 2004 var jag föredragande för yttrandet från utskottet för utrikeshandel om Frontex, som kom till 2004 och har varit verksamt sedan 2005, men fortfarande saknar tillräckliga resurser. Vid många tillfällen har byrån inte medel för att övervaka vare sig de officiella gränserna eller ens våra gränser, eftersom det är våra landsgränser som behöver mer övervakning. För att skapa ett rättvist samhälle, utan öppna eller dolda konflikter, vars risker är uppenbara – däribland faran att våra egna och andra människor identiteters förvrängs – behöver vi en kraftfull politik för att bekämpa rättsstridigt handlande. Vi uppmanar kommissionen och rådet att inte bara intensifiera kontrollen av EU:s gränser, utan också att införa en harmoniserad lagstiftning för att bestraffa människosmugglare snabbt och kraftfullt, och för att främja bättre avtal med invandrarnas ursprungsländer.

Skyddet av de mänskliga rättigheterna och individuell värdighet äventyras fullständigt med en svag politik som främjar hotet från terrorism och socialt missmod. Detta är en av anledningarna till att vi skulle vilja påpeka att bristen på en gemensam regel om asylrätten förvärrar situationen, men vi ser inte mycket aktivitet från de politiska gruppernas sida.

  Jean Lambert, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag vill tacka kommissionen, rådet och våra båda föredragande för att de äntligen insett frågornas komplexitet och behovet av ett övergripande angreppssätt. Vi vet att migrationen tillhör livets realiteter, vi vet att den är en drivkraft för utveckling och vi vet att många EU-medborgare också strävar efter att tjäna bättre, lära sig mer eller få ett bättre liv, precis som människorna i Afrika söder om Sahara.

Vi välkomnar kravet på lika rättigheter för alla invandrare här, eftersom vi varit oroade över att ett splittrat angreppssätt i denna fråga kan komplicera det hela ännu mer genom att skapa olika rättigheter för olika arbetstagare.

Vi anser även att det är viktigt att enas om en status för de personer som för närvarande inte kan återvända till sina hemländer på grund av konflikter och som därför lämnas utblottade, ofta på våra gator.

Vi välkomnar även kravet på större ärlighet från medlemsstaternas sida om behovet av invandrade arbetstagare i våra nuvarande ekonomier. Globaliseringen har intensifierat migrationen och jag är helt enig med de ledamöter som har talat om behovet av att ändra våra handelsbestämmelser. Om ni tar emot våra fiskar måste ni ta emot våra fiskare också, har man med rätta påpekat. Hur det än förhåller sig med detta uppmanar jag dessa ledamöter att inte fälla krokodiltårar över vissa invandrares svåra situation, att inte rösta för fiskeriavtal i parlamentet och att inte rösta för handelsbestämmelser som raserar andra länders ekonomier.

Vi gör också rätt i att titta på sysselsättningen i denna debatt, när det gäller lika rättigheter, lika lön och god tillsyn, vilket gynnar alla arbetstagare som behöver få kunskap om sina rättigheter. Om vi oroar oss över kompetensflykten måste vi också titta på åtgärder för att få våra egna utbildade arbetstagare att stanna kvar. Vi behöver utnyttja och utveckla kompetensen hos de invandrade arbetstagare som kommer till oss, och Equal har gett oss några fantastiska exempel på detta som vi inte får glömma bort.

Om vi ska kunna attrahera högutbildade personer handlar det dessutom inte bara om fri rörlighet, utan också om att bekämpa rasism och främlingsfientlighet, som också avskräcker många högutbildade från att komma till EU.

(Applåder)

  Giusto Catania, för GUE/NGL-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Kommissionsledamot Franco Frattini har i dag först talat till oss om laglig invandring och sedan om olaglig invandring. Om Europeiska unionens politik följde logiken i det han säger skulle jag kunna hålla med honom, men tyvärr är detta inte fallet.

Under de senaste åren har EU:s politik först och främst använt uttryck som nekat inträde, invandrarkriminalitet, tvångsåtgärder, invasionsspöket, och nu börjar vi äntligen tala om inresepolitik. Vi kan därför alla enas om att politik för laglig invandring är avgörande för att bekämpa olaglig invandring, för att hindra människosmuggling, för att undvika att de hoppfulla reser över havet, och för att hindra att Medelhavet i allt högre grad blir en kyrkogård i det fria. Vi bör dock vara rationella. Innan vi föreslår politiska åtgärder om nekat inträde bör vi följaktligen diskutera hur vi ska utöka de lagliga inresemöjligheterna och bemöta den demografiska utmaningen.

Jag förstår inte riktigt vad Franco Frattini hänvisade till i dag, om han talade om pressläckor. Faktum är att prognosen på 20 miljoner invandrare fram till 2030 har gjorts av Europeiska kommissionen själv i dess grönbok, där det förklarades att den demografiska krisen inom EU är sådan att vi kommer att behöva 20 miljoner invandrare fram till 2030. 20 miljoner invandrare innebär dock inte 20 miljoner utbildade invandrare. Vi börjar bakifrån och går framåt: först genomför vi politik för nekat inträde, sedan beslutar vi hur vi ska få in utbildade invandrare, och slutligen tar vi itu med det stora problemet med vad vi ska göra med alla övriga.

Jag anser att vi noggrant bör se över och analysera den politik som genomförts under senare år. Vi måste också bedöma vilken typ av politik vi vill ha när det gäller nekat inträde. Att överväga 18 månaders administrativt frihetsberövande är i sig självt en förolämpning och ett systematiskt brott mot de mänskliga rättigheterna, enligt min mening.

Vi bör också granska vad Frontex gör. I år har vi använt 45 miljoner euro. Frontex har 90 anställda och genomförde fyra uppdrag till havs i somras. Jag anser inte att den politik som Frontex bedriver är tillfredställande. Dess politik har gett nekat inträde företräde framför att rädda liv.

Jag skulle vilja avsluta med denna punkt: att rädda liv måste vara en prioritering. På begäran av vår grupps ordförande med flera skulle kommissionen i dag rapportera till oss om fallet med de sju tunisiska fiskare som sitter i fängelse i Italien för att ha räddat 44 invandrare. Jag hoppas att kommissionsledamot Franco Frattini kommer att kunna ge oss upplysningar i detta ärende, som ligger i linje med logiken att kriminalisera invandring.

  Roger Knapman, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! Stackars Franco Frattini är fortfarande vilse i Hampton Court-labyrinten samtidigt som EU fjärmar sig än mer från demokratin. Låt oss jämföra vår situation med Schweiz, vilket inte är första gången.

Schweiz vet att lokal kunskap är nyckeln till invandringspolitiken. EU vill centralisera invandringspolitiken ovanför nationell regeringsnivå. Schweizarna däremot decentraliserar om möjligt invandringspolitiken till de enskilda kantonernas nivå. I Schweiz fastställs den årliga kvoten för invandrare dels av den federala regeringen, dels av kantonerna. Förslag om att inrätta en federal migrationsmyndighet har fått kalla handen där.

De schweiziska kantonerna och deras långa tradition av direkt demokrati har historiskt sett drivit fram en invandringspolitik som gynnar den nationella ekonomin och garanterar att invandrarna integreras väl i det schweiziska samhället. Som professor Windisch vid Genèves universitet påpekade i den franska tankesmedjan Fondapols nyhetsbrev i april 2006, var man i den schweiziska demokratin tvungen att öppet och på ett mycket tidigt stadium ta itu med invandrings- och integrationsfrågorna genom – hemska tanke – folkomröstningar och folkliga initiativ. Enligt Windisch har debatten i Schweiz, till skillnad från i Frankrike som är ett extremt centraliserat land, skett både på federal nivå och i kantoner och kommuner, vilket har krävt samhällsbaserade insatser och inkluderat initiativ som inrättande av ett integrationskontor i varje kanton och spridning av nyanlända personer geografiskt.

Den lärdom vi, som till skillnad från schweizarna inte har turen att stå utanför EU, måste dra är följande: Invandringspolitiken fungerar i Schweiz eftersom den utformas utifrån såväl lokala som nationella behov och eftersom lokala samhällen, och inte anonyma och centraliserade byråkratiska organ, ansvarar för att invandrarna integreras utifrån dessa behov. I Storbritannien, som för närvarande är bundet av sitt EU-medlemskap, fjärmas invandringspolitiken allt mer från denna källa till lokal kunskap, och vi i UKIP har inte underlåtit att poängtera bristerna i ett sådant tillvägagångssätt.

  Alessandro Battilocchio (NI). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag skulle vilja tacka de båda föredragandena för deras utmärkta arbete. Att främja och reglera laglig invandring är den enda genomförbara lösningen, inte bara i syfte att bekämpa det kriminella beteende som hör samman med migrationsströmmarna, utan också för att skydda och garantera de mänskliga rättigheterna. Liksom alla andra EU-medborgare måste invandrare integreras och inbegripas i de respektive samhällena och uppfylla alla de tillhörande rättigheterna och skyldigheterna.

För ett år sedan var jag föredragande för yttrandet från utskottet för utveckling för betänkandet om passage av yttre gränser. Jag skulle, nu som då, vilja betona EU:s behov att ställa tillräckliga anslag till förfogande för att tillhandahålla rimliga mottagningsenheter, utbildning av vår personal, tillgång för utländska medborgare till information om deras rättigheter och skyldigheter, stränga straff för alla som utnyttjar illegal invandring och framför allt fullständigt samarbete mellan medlemsstaterna.

Nu när Frontex är verksamt måste det få adekvata anslag och engagera andra grannländer som påverkas av migrationsströmmarna så aktivt som möjligt.

  Mikel Irujo Amezaga (Verts/ALE). – (ES) Ja, herr talman! Jag ber om ursäkt, jag hade vissa problem med tolkningen, och, om ni ger mig några sekunder, skulle jag också bara vilja säga att …

(Talaren talade baskiska.)

Jag ber om ursäkt: jag ville bara göra ett tillägg på baskiska på Europeiska språkdagen eftersom vi inte är brottslingar. Vi vill bara tala vårt eget språk, såsom redan sagts i denna debatt.

  Alfredo Antoniozzi (PPE-DE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag måste hylla vice ordföranden Franco Frattini och tacka honom för att han har lagt fram en handlingsplan som äntligen ger oss ett viktigt diskussionsunderlag och grundval för att ta itu med laglig invandring i framtiden.

När det gäller betänkandet anser jag att det är en balanserad text, resultatet av värdefulla förhandlingar och viktiga kompromissändringsförslag mellan de olika politiska grupperna, som ger oss möjlighet att erbjuda ett brett stöd för denna text, och därmed, som parlament, att stödja Europeiska kommissionens framtida arbete med detta ämne. Jag skulle vilja betona att PPE-DE-gruppens ståndpunkt tillförde mycket av den balans och det innehåll som behövdes vid utarbetandet av detta betänkande.

De centrala delarna i den ståndpunkt som vår grupp alltid har intagit när det gäller fenomenet invandring har bekräftats. Bland dessa specifika punkter skulle jag också vilja påminna om vårt åtagande för fasta och beslutsamma åtgärder i syfte att bekämpa illegal invandring, stöd till en starkare förbindelse mellan laglig och olaglig invandring, och sökandet efter fler mekanismer för dialog om och integrering av invandrare.

Detta betänkande kan utan tvivel beskrivas som ett europeiskt betänkande, inte bara för dess retoriska effekt, i bemärkelsen att det visar fenomenet invandring som något som ska behandlas gemensamt, både i dess positiva och negativa aspekter, av alla europeiska partner. Alla måste visa solidaritet och därmed bemöta problem med samma intresse och beslutsamhet, även om problemen påverkar vissa länder mer än andra. Om ett fartyg som för med sig illegala invandrare förliser utanför Siciliens eller Kanarieöarnas kust måste det anses vara ett gemensamt problem.

Det är minst sagt nödvändigt med en politik på EU-nivå för att samordna fenomenet invandring. Detta betänkande leder oss i rätt riktning för att bekräfta denna övertygelse, samtidigt som det tydligt uttrycker fullständig respekt för nationell behörighet när det gäller kvantitativa aspekter och migrationsströmmar.

  Bárbara Dührkop Dührkop (PSE). – (ES) Herr talman! Liksom alla andra vill jag först gratulera föredragandena till ett utmärkt arbete.

Invandring är inte ett nytt fenomen, som vi alla vet, men det som är nytt är dess enorma ökning under de senaste åren, och detta beror på ökande fattigdomsnivåer och ett växande antal länder som drabbas av fattigdom.

Jag menar därför att den centrala utmaningen nu är att kontrollera migrationsströmmarna, strukturera dem i enlighet med faktiska behov och säkerställa högre integrationsnivåer av dessa människor i värdländerna, liksom att trappa upp övervakning av våra gränser, med en politik som ger möjlighet till återvändande till ursprungsländerna.

Framför allt måste vi ta itu med de maffiagrupper som handlar med människor. Det är nödvändigt att finna ett svar och få ett slut på de mänskliga tragedier som hör samman med illegal invandring: på denna punkt är vi eniga.

Gränskontroller borde dock vara gemensamma i medlemsstaterna. Delat ansvar och solidaritet bör gå hand i hand.

Nu skulle jag vilja säga några ord om Frontex, som har gjort ett bra arbete, och jag riktar mig till rådet nu, rådet som just har läst upp en lång förteckning över fartyg och helikoptrar. Det som jag undrar är: var är de? Det räcker inte att de bara står på listan. Jag anser också att rådet agerar schizofrent när man begär mer stöd till Frontex och samtidigt skär ned budgeten med 2,5 procent, mot bakgrund av krediter som redan tömts ut för 2007.

Trots Frontex är vi dock medvetna om att migrationsströmmarna kommer att fortsätta, oavsett om vi är fullständigt villiga att kontrollera dem eller inte: det är vilja och inte lagstiftning som vi behöver, för kommissionen och rådet har beslutat att inte anta ett enda direktiv om lagliga villkor för inresa i EU.

Det är dock som om allt vi hoppades på i Tammerfors, allt som vår socialdemokratiska grupp försvarade så kraftfullt, helt enkelt gått upp i rök.

  Jeanine Hennis-Plasschaert (ALDE). – (NL) Herr talman! I en värld där vi står inför alltfler regionala konflikter, där det finns enorma skillnader i välstånd, där rörligheten ökar alltmer, kommer kontrollen av migrationsströmmarna att bli allt viktigare och samtidigt svårare. Är unionen i stånd att ta sitt ansvar med ett heltäckande paket när det gäller migration, både laglig och olaglig sådan? Vi har talat om detta ett tag nu: de drivande faktorerna som får människor att ge sig av, de lockande faktorerna som förleder människor att ge sig av, vikten av bistånd till regionen, de ofta omänskliga villkor som människor befinner sig i, den planerade fördelningen av bördor mellan medlemsstaterna, återsändandet av illegala invandrare, bristen på möjligheter till laglig invandring, risken för kompetensflykt, för att inte nämna de demografiska förändringar som vi står inför i unionen. Alla dessa aspekter har man tagit itu med någorlunda, eller de kommer att tas upp inom en snar framtid genom direktiv, handlingsplaner och andra instrument. I detta avseende skulle jag vilja tacka kommissionsledamot Franco Frattini. Förra torsdagen fastställde ni era mål ännu en gång med stor entusiasm vid Shaping Migration Strategies conference [konferens om EU:s migrationsstrategier], som jag organiserade tillsammans med kolleger.

Herr rådsordförande! Jag beundrar minister José Socrates uttalanden. Länderna i Europeiska unionen har verkligen ett historiskt ansvar gentemot de som nu reser i motsatt riktning. Ni har som rådsordförande uppvisat långtgående ambitioner, och ändå visar verkligheten att EU fortfarande har en lång väg kvar när det gäller att ta ett övergripande ansvar. Migrationsdebatten är en fullständig polarisering i många medlemsstater. Det görs ingen åtskillnad mellan asylsökande och ekonomiska invandrare, där de senare ofta är olagliga. Debatten domineras av integreringsproblem. Sociala trygghetssystem sägs stå på spel, och om vi inte är försiktiga kommer den genomsnittliga invandraren att jämställas med en terrorist. Det är alltför ofta nästan omöjligt att föra en öppen, rättvis och genomblickbar debatt. Tyvärr genljuder detta i rådets oerhört irriterande långsamma beslutsförfaranden, där rådet beslutar att skapa harmonisering, men det slutar med lägsta tänkbara minimistandarder. När det beslutas om konkreta åtgärder görs detta alltid på grundval av minsta gemensamma nämnare. Ja, jag är otålig till min natur, men jag tyckte bara att jag skulle nämna detta.

I verkligheten saknar dock många medlemsstater ambitioner. Bristen på solidaritet är chockerande, och jag nämner Frontex, men det finns många exempel. När ska medlemsstaterna visa att de stöder en långsiktig uppfattning, att de inte längre drivs av rädsla, att de inte längre kommer att låta sig styras av en kritisk artikel på en dagstidnings förstasida eller av nästa val? Vi kommer inte att klara det med enbart rådets utmärkta slutsatser. Herr rådsordförande! Min fråga är därför hur ni ska se till att denna situation förändras? Är rådsordföranden villig att ge parlamentet medbeslutandebefogenheter när det gäller de nya direktiven om laglig invandring, såsom det blåa kortet, i väntan på det nya fördraget? Detta, herr rådsordförande, skulle vara rätt signal.

  Mario Borghezio (UEN). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Ordförande Avril Doyle varnar oss för riskerna med alltför enkla lösningar. Frontex’ insatser, som borde få mycket mer anslag, markerar att något börjar hända och resultat nu uppnås. Frankrikes politik går i rätt riktning och skulle kunna tjäna som exempel. Detsamma gäller för vissa beslut som fattas av den dömande makten, i Italien till exempel där hus som hyrts ut till illegala invandrare börjar konfiskeras. Sådana konkreta åtgärder bör vidtas i hela EU.

Men de skenargument som vi hör från den välmenande, vidsynta vänstern! Fru Gruber! Jag beklagar, men jag är förbluffad över att höra en intelligent person som ni säga att laglig migration kan främjas och illegal invandring bekämpas genom att öppna portarna för lagliga invandrare. Det är raka motsatsen! Det är genom att utrota farsoten olaglighet som vi kan öppna för det som är godtagbart och tolerabelt, även när det gäller numeriska termer, med andra ord en reglerad, anständig och genomblickbar invandring. Har ni någonsin hört talas om maffian? Det stämmer att ordet saknas i ert betänkande, liksom ordet terrorism, men maffian och terrorismen när sig och blir rika på smugglingen av fattiga illegala invandrare och deras död. Till och med ni borde förstå detta; det är inte svårt!

  Kathalijne Maria Buitenweg (Verts/ALE). – (NL) Herr talman! Jag skulle vilja läsa för er ur en forskningsrapport som finansierats av parlamentet. Det står:

(EN) ”Man kan rimligtvis dra slutsatsen att antalet personer som mist livet vid europeiska gränser har ökat markant efter 1995, då kontrollerna utökades till att omfatta de yttre gränserna.”

(NL) Antalet människor som försöker finna en väg in i EU har i själva verket inte ökat, men gränserna bevakas mycket bättre, så att människor tar allt svårare och farligare vägar. I detta betänkande står det:

(EN) ”Europeiska rådets förslag kommer sannolikt att öka de mänskliga kostnaderna på grund av den ökade inriktningen på säkerhet och övervakning.”

(NL) Jag skulle verkligen vilja ha ett svar på detta från kommissionen och rådet. Jag anser att vi inte bara bör förlita oss på forskning, utan att vi bör samla in egna uppgifter om de dödliga passagerna. Instämmer ni, och om så är fallet, vem bör då samla in uppgifterna?

Jag menar inte att det inte ska förekomma några gränskontroller över huvud taget, utan jag menar att det bör finnas mer möjligheter till laglig invandring. Med hänsyn till detta skulle jag därför vilja välkomna kommissionens förslag om ett blått kort. Det blåa kortet: namnet hänvisar till det blåa i den europeiska flaggan, men det verkar mest handla om stjärnorna. Det kräver komplettering. Det gläder mig att kommissionen har sagt att den ska arbeta med detta. Jag kommer ivrigt att vänta på dess förslag, eftersom jag anser att det är ett nödvändigt komplement till de förslag som hittills lagts fram.

  Nils Lundgren (IND/DEM). – Herr talman! Folkvandringar har ägt rum under hela mänsklighetens historia. Det har varit en av de mest fundamentala drivkrafterna i denna historia. När vi tar ställning till migration mellan länder, tar vi därför ställning till helt fundamentala frågor, till existentiella frågor om människans frihet. Har inte människor rätt att välja var i världen de vill leva? Ingenting av detta är egentligen uppe till diskussion här. Den moderna välfärdsstaten är oförenlig med fri invandring och svårförenlig med mera omfattande invandring överhuvudtaget på grund av standardskillnaderna.

Invandring för att föryngra vår egen befolkning är nästan dödfött enligt forskningen. Anhöriginvandring leder till mycket små effekter på den demografiska strukturen. Det skulle krävas att 50–75 procent av alla i ett land var invandrare om vi skulle föryngra befolkningen i ett land som exempelvis Japan.

Brain drain är ett stort problem för många u-länder. Här föreslås faktiskt att man helt och hållet ska beröva andra länder deras utbildade befolkning. Vi kräver ett nytt underlag.

  Marine Le Pen (NI). – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! De senaste siffrorna som ges i årsrapporten om Eurodacs verksamhet för 2006, som är det biometriska redskap som EU använder för att övervaka asylsökande, visar att antalet personer som olagligen passerade någon av EU:s gränser har ökat med 64 procent sedan 2005. Denna oroande utveckling visar bara, om det behövs bevis, att EU står maktlöst när det gäller att kontrollera sina yttre gränser och begränsa den kraftiga ökningen av illegal invandring, särskilt från Afrika.

Den enda smulan tröst i betänkandet är att parlamentet tycks ha fått upp ögonen för att massregleringen av invandrare som olagligen har kommit in till EU:s territorium inte är en lösning i sig själv och inte kommer att lösa problemet. Men halleluja! Trots detta tvingades först Spanien, Belgien, Frankrike, Italien och Nederländerna att använda sig av denna farliga regleringspolitik, som oundvikligen gav upphov till det så kallade fenomenet med ”anspråk” och på så sätt påverkade deras europeiska grannars migrationsströmmar, innan de slutligen blev medvetna om detta.

Låt oss dock vara positiva. Vi har i alla fall börjat. Men om vi ska bekämpa illegala invandring effektivt finns det en åtgärd som måste vidtas som ett brådskande ärende: återupprättande av Europeiska unionens kontroller av de yttre gränserna. Påhittet Frontex, i själva verket ett tomt skal med otillräcklig personal och utrustning som inte ens stöds av vissa europeiska länder eftersom de är angelägna att bevara sin suveränitet när det gäller hanteringen av invandring, kommer aldrig att lyfta ut EU ur denna onda cirkel.

EU självt ska klandras för det fortsatta och ständigt växande problemet med invandring genom dess undertecknade av de kriminella Schengenavtalen. Unionen måste upphäva dessa, och snabbt.

  Irena Belohorská (NI). – (SK) Europeiska unionen har en omfattande lagstiftning om migrationspolitik. Vi har Genèvekonventionen, Dublinkonventionen, åtskilliga förordningar och ett stort antal direktiv.

Men det finns stora problem med genomförandet av dem, och deras stora antal gör hela systemet ogenomskinligt. Dessutom tillämpas ideligen medlemsstaternas lagstiftning inkorrekt, och status för flyktingar och asylsökande slås ofta samman.

Eftersom tiden är begränsad kommer jag att hålla mig till frågan om barn som inte åtföljs av sina föräldrar och som lämnar sina ursprungsländer för att söka asyl i ett annat land: 5 procent av alla asylsökande är barn. Vi har statistik över hur många av dessa barn som har ansökt om asyl, men vi vet inte hur många av dem som passerar gränsen och inte ansöker om asyl. Vi vet hur många som beviljas asyl, men vi har inga uppgifter om vad som händer med dem vars ansökningar avslås.

Dessutom måste barn tilldelas en rättslig företrädare när de ankommer till ett land, som ska tillvarata deras intressen, men vi vet inte exakt hur ett barns intressen ska definieras. Ett barn rättsliga företrädare bör inte vara en oerfaren frivilligarbetare, en student eller en juridisk person med en intressekonflikt.

  Patrick Gaubert (PPE-DE). – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Det gladde mig att nyligen läsa att den socialdemokratiska gruppen i Europaparlament uppmanar till att morgondagens debatt inte ska bli ett valtaktiskt utspel. Dessutom ansåg jag, när jag lyssnade till er i morse, att era ståndpunkter börjar närma sig min egen grupps i farligt hög grad.

Jag instämmer med Lilli Gruber om att medlemsstaterna inte längre kan hantera invandring genom att agera självständigt i sitt eget hörn i EU. Jag instämmer också med Javier Moreno om att vi vill hjälpa länder med en hög emigrationsnivå att utvecklas, så att deras medborgare blir mer benägna att stanna i hemlandet. Jag håller också med Giovanni Fava när han säger att EU bör inta en bestämd hållning gentemot de arbetsgivare som utan skrupler utnyttjar sina arbetstagare.

Det finns de som associerar invandring med våld och som hävdar att invandrare är orsaken till allt det elände som drabbar deras land. Dessa människor delar inte Europeiska unionens grundläggande värderingar.

Som tur är finns det också de som humant kämpar mot illegal invandring, vilken bara skapar våra dagars slavar, och som stöder laglig invandring, vilken skapar ekonomiska, kulturella och intellektuella möjligheter för oss alla.

Vi i parlamentet vet en sak: detta problem kan inte lösas genom att bara agera på nationell nivå. Den enda vägen framåt är en gemensam europeisk politik. Vi inrättade inte Frontex för att fiska upp dränkta personer ur havet i södra EU eller för att samla ihop barn i de östra områdena som har dött av hunger och törst. Frontex är inte någon oframkomlig gräns, det är ett medel för att hindra att ett överdrivet antal invandrare anländer, för vilka vi inte har tillräcklig välfärd och materiella resurser.

Det är inte ett tekniskt eller militärt problem att kontrollera våra gränser: det är en politisk fråga. Precis som ni söker jag det mest realistiska och mest humana svaret. Som vi alla känner till finns detta här runt det europeiska bordet; det är något som ska vi enas om sinsemellan och tillsammans med de som styr de länder som är de huvudsakliga invandringskällorna. Det är upp till oss att inleda en ny, mer effektiv form av samutveckling som kommer att ge en intelligent reglering av migreringsflödet och en fredfull ankomst av invandrare till EU.

Invandrare har ofta inget val när det gäller vad som händer med dem, men vi har ett val: vi kan välja att ta emot dem med intresse, värdighet och förståelse. Det är upp till oss att lyckas där andra har misslyckats under så lång tid.

(Applåder)

  Martine Roure (PSE). – (FR) Herr talman! Vi välkomnar verkligen denna gemensamma debatt, eftersom det i dag är omöjligt att ha en verkligt effektiv och sammanhängande europeisk invandringspolitik utan att ta itu med dessa två frågor samtidigt och på gemenskapsnivå.

Under ett antal år har våra respektive länder antagit en restriktiv invandrarpolitik, ändå har inte denna politik hindrat invandrarna från att komma. Tvärtom, de fortsätter att komma till Europa, utsätter sig för stora personliga risker för att finna bättre levnadsvillkor, och för många av dem är det en fråga om överlevnad. Världen är nu en global by, och vi kommer aldrig att kunna stoppa dem som flyr från misär och hopplöshet. Vissa fortsätter att projektera vanföreställningen att vi kan stänga våra gränser, och de agerar helt oansvarigt.

Det är i slutändan en fråga om moral och solidaritet, och det är upp till oss att hjälpa alla de länder som befinner sig i nöd. Det är också därför som jag vill att denna debatt utvidgas till att omfatta mer än bara Frontex. Europeiska rådet måste verkligen förklara varför Frontex tvingades uppskjuta sin verksamhet i Medelhavet i mitten av augusti på grund av brist på driftsresurser. Men den fråga som vi verkligen bör inrikta oss på är denna: hur ska vi göra det möjligt för dem som vill komma till Europa att göra det på ett reglerat sätt?

Vi bör naturligtvis se över möjligheten att införa ett europeiskt blått kort: detta skulle också göra det möjligt för invandrare att röra sig fritt mellan EU och sina ursprungsländer och göra det på ett säkert sätt som medger insyn. Samtidigt är det viktigt att kommissionen först lägger fram ett förslag där en gemensam grund för invandrarnas rättigheter fastställs. Det finns många människor som utnyttjas på ett skandalöst sätt i våra olika länder. Vi måste till fullo inse att i dagens föränderliga värld handlar det nu om ett brådskande ärende att dessa länder där människor fortfarande lever i misär får möjlighet att utvecklas i harmoni. Det finns inget annat än vår förpliktelse. Alla bör ha rätt att stanna och leva i sitt födelseland: som situationen för närvarande ser ut har de inte detta val.

Slutligen hoppas jag att medlemsstaterna respekterar regeringskonferensens mandat att lägga fram frågan om laglig invandring för omröstning med kvalificerad majoritet och för medbeslutande. Jag skulle bara vilja upprepa att detta är absolut nödvändigt om vi ska anta en sammanhängande europeisk politik på detta område.

  Jean-Marie Cavada (ALDE). – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, herr rådsordförande! Till slut kan vi tillsammans diskutera ämnena illegal invandring och den invandring som kallas för laglig: detta är två sidor av samma mynt utan vilka inget land i dag verkligen kan hävda att man har en framgångsrik invandringspolitik. Ärligt talat har de flesta enbart lyckats med att skapa obalans bland väljarna som bara tjänar till att förvärra problemen, något som verkligen inte behövs om de ska behandlas effektivt.

Ingen medlemsstat kan för närvarande hävda att de vill hantera sin invandringspolitik på egen hand, och tragedin med denna europeiska union är att många av dessa medlemmar är länder som historiskt sett, under två århundraden eller mer, har vetat allt om invandring, för de var offer för den. Det kommer att förekomma en del politiska krumbukter i dag, men jag anser att det är dags att flytta upp ett pinnhål nu. På ett område som tillåter rörelsefrihet, som vårt, kommer de beslut som fattas av en medlemsstat att få en omedelbar effekt på grannländerna. Av samma tecken att döma kan vi inte förvänta oss att de medlemsstater som ligger i den södra och östra delen av EU ensamma och hjälplösa måste bemöta det massiva migrationsflödet av det slag som vi nu bevittnar på Malta, Kanarieöarna och Lampedusa, i de östra delarna av unionen och till och med i nordväst, när yttre gränser hädanefter kommer att vara gemensamma för alla unionens länder.

Med den solidaritet som helt klart krävs här måste vi tillämpa den typ av politiska vilja som jag anser att medlemsstaterna inte är tillräckligt förberedda att visa prov på. Vi kan inte utveckla någon ordentlig europeisk invandringspolitik om vi inte får ett slut på den obalans som finns i de gällande fördragen: kampen mot illegal invandring måste bli en del av ett ordentligt gemenskapssystem, och den nuvarande allsidiga förlamning som påverkar vår politik för laglig invandring kan inte längre tolereras.

Det är därför som jag åter skulle vilja betona att vi i vår politik för laglig invandring och integrering måste tillämpa principerna för omröstning med kvalificerad majoritet och medbeslutande med Europaparlamentet, vilket fastställs i regeringskonferensens mandat. Detta är det enda sättet för oss att effektivt och demokratiskt bemöta en av de största utmaningar som vi för närvarande står inför i Europeiska unionen.

  Roberts Zīle (UEN). – (LV) Herr talman, herr kommissionsledamot! Det gläder mig särskilt att parlamentet, i fråga om att stärka gemenskapens strategi, också brottas med frågor om laglig invandring i mitt land – Lettland – som hör samman med sysselsättningsbrist i olika sektorer som bygg- och restaurangbranschen. Ja, många människor har lämnat Lettland för att arbeta lagligt i dessa sektorer i olika EU-länder, och medborgare från länderna utanför EU fyller dessa arbetstillfällen i vårt land både lagligt och olagligt. Men för dem som har en stark önskan att stärka Europaparlamentets roll och minska medlemsstaternas, särskilt de små staternas, i invandringsfrågor skulle jag vilja framhäva något annat. Vi bör göra allt i vår makt för att övertyga olika medlemsstater att sluta begränsa tillträdet till arbetsmarknaden för de medlemsstater som anslöt sig till EU 2004, för att inte nämna attityden gentemot medlemsstaterna som anslöt sig 2007, som till och med uppmuntrar EU-medborgare till olaglig anställning. Mina damer och herrar! Var konsekventa! Tack så mycket.

  Hélène Flautre (Verts/ALE). – (FR) Herr talman! När det gäller att föreslå lagliga kanaler för invandring, en idé som i huvudsak motiveras av EU:s ekonomiska behov, som för det mesta är okänsliga för de verkliga behoven hos de personer som lever i unionens södra delar, beslutar ni i själva verket inte så mycket om antalet invandrare som kommer till EU, utan snarare om vilka av invandrarna som får komma in på vårt territorium lagligt. Men när det gäller de andra?

För dem återstår bara mardrömsresan. Hindrade från att lämna sitt födelseland, avspärrade till havs, inofficiella kanaler, kvarhållning, räddning eller drunkning – och jag skulle vilja höra er säga och åter säga att det är en grundläggande plikt att rädda människor till havs, se på fallet med de sju tunisiska fiskarna, och detta är det allra minsta som vi bör förvänta oss – och sedan möjligt påtvingat återvändande, ändlöst vandrande i fientliga transitländer, plus allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna, och så vidare.

Som kommissionsledamot med ansvar för rättvisa, frihet och säkerhet bör ert – liksom vårt – huvudsakliga bekymmer vara att säkerställa respekten för mänskliga rättigheter, och era befogenheter på detta område är verkligen mycket omfattande; de är i själva verket enorma, som vi alla vet.

När tjetjenska medborgare förvägras asyl i Slovakien och utvisas tillbaka till Ryssland via Ukraina, hur kan ni då garantera att de inte faller offer för misshandel? Vad har blivit resultatet av de inledande återtagandeavtal som EU har förhandlat fram på detta område? Hur kan vi garantera att det inte kommer att vidtas tvångsåtgärder, när vi helt bryskt återsänder människor på detta sätt?

När Frontex’ patruller hejdar båtar fulla av invandrare till havs, hur ser man då till att de ombordvarande effektivt får möjlighet att ansöka om asyl och att patrullerna i fråga kommer att behandla minderåriga på ett lämpligt sätt, och med deras intressen i åtanke, vilket krävs enligt internationell rätt?

Får jag som avslutning bara be er att tydligt förklara varför ni inte har någon förebyggande politik med krav på att medlemsstaterna ratificerar den internationella konventionen om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar?

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL). – (PT) I ett anförande på en minut kan vi bara betona att den undertryckande säkerhetsorienterade politik som kriminaliserar invandrare, både män och kvinnor, som vill ha ett arbete och ett värdigt liv, måste upphöra. Förvarsenheter för invandrare måste stängas, och den omänskliga återvändandepolitiken måste upphöra. Främlingshat, rasism samt all politik och korruption som uppmuntrar till detta måste bekämpas. Situationen för migrerande arbetstagare måste regleras genom att man tryggar deras arbete och sociala rättigheter, något som är ett nödvändigt villkor för att få ett slut på oacceptabla utnyttjandesituationer. Det måste finnas en effektiv integrationspolitik som särskilt omfattar familjeåterförening.

Vi anser att utveckling av en gemensam migrationspolitik inte är något lämpligt svar på dessa frågor och problem, vilket resultaten från andra gemensamma politiska åtgärder har visat. Invandringssituationen ser olika ut i varje land som är medlem i Europeiska unionen. De beslut som fattas om denna politik måste respektera varje stats suveränitet, något som naturligtvis inte hindrar samarbete på detta område på EU-nivå. I stället för en gemensam politik behöver vi en annorlunda politik och olika åtgärder som kommer att skydda invandrares rättigheter på ett effektivt sätt och bekämpa de djupliggande orsakerna till invandring.

  Patrick Louis (IND/DEM). – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Nu räcker det med allt detta politiska hyckleri. Asyl- och invandringsrätten där liknande typer av civilisation berörs är inte problemet. Frågan handlar i grund och botten om invandring från andra civilisationer, och detta gynnar inte någon.

Invandring av arbetssökande är en dubbel orättvisa: den berövar ursprungslandet de kunskaper som det har betalat för, samtidigt som den drar ned arbetsmarknaden i värdlandet och tar arbetstillfällen från de lokalt arbetslösa.

Invandring av biståndssökande är ett misstag av två skäl: den gör fattiga människor rotlösa, hypnotiserade som de är av västvärldens lockbete, medan den destabiliserar de sociala budgetar som har skapats i värdlandet, och de kan bara överleva inom nationens begränsade och skyddade kontext.

Detta innebär, i strid mot det som stod på väggarna i ledamöternas restaurang i Bryssel för en månad sedan, att Europeiska unionen inte behöver invandring. Tvärtom faktiskt: det som EU behöver är en ordentlig familjepolitik och demografisk politik, suveränt samarbete mellan nationer och gränser, inte Frontex. Världen måste för det första förstå att fred inte skapas genom invandring utan genom självständig utveckling, och för det andra att verklig proletarisering inträder när människor förlorar sina kulturella rötter.

  Jim Allister (NI). – (EN) Herr talman! Ett enskilt lands möjlighet att kontrollera sina egna gränser och ändra sin invandringspolitik utifrån behoven är ett konkret bevis för dess suveränitet.

Att det nu är omöjligt för Storbritannien att rätta till den allvarliga felbedömning man gjorde 2004, då landet öppnade sina gränser för arbetskraft från Östeuropa, är ett talande bevis för hur mycket suveränitet vi i Storbritannien har fått avstå för att få vara med i den här klubben. Jag säger felbedömning eftersom vi i stället för de 13 000 arbetskraftsinvandrare vi räknade med har tagit emot 750 000, vilket gör att vårt välfärdssystem dräneras på miljontals pund varje år i barnbidrag och skattelättnader för barn som inte ens är bosatta i Storbritannien, men där kriterierna är uppfyllda eftersom deras fäder arbetar där. På grund av EU:s bestämmelser står vi maktlösa inför detta, och ändå finns det de som vill att vi ska avstå ännu mer makt till Bryssel. Det vore mycket oklokt av oss att göra det.

  József Szájer (PPE-DE). – (HU) Mina damer och herrar! Bristerna i EU:s invandringspolitik och de svårigheter som hittills upplevts kring gemensamma åtgärder har nu lyckats underminera stöd inom samhället för gemensamma värderingar som medborgarnas fria rörlighet inom Europeiska unionen.

Vi har öppnat våra inre gränser, men vi har ännu inte någon gemensam invandringspolitik. Detta är helt absurt. EU-medborgarna anser samtidigt att öppna gränser inom EU leder till en okontrollerad invandring. Om vi vill bevara freden i våra samhällen och det allmänna stödet för fri rörlighet behöver vi ett starkt EU, starkare än det vi för närvarande har, när det gäller invandringsfrågan. I detta avseende får vi dock inte glömma att medborgare i de nya medlemsstaterna fortfarande står inför omfattande restriktioner när det gäller invandringspolitik, trots att de faktiskt är EU-medborgare.

Europeiska folkpartiet anser att följande är nödvändigt för en lämplig och genomblickbar europeisk invandringspolitik. För det första: solidaritet bland medlemsstaterna, som skulle förebygga unilaterala beslut som påverkar alla till följd av de öppna gränserna, som i fallet med den spanska regeringens beslut. För det andra: mänsklig värdighet måste vara den vägledande principen.

För det tredje: vi måste vidta beslutsamma åtgärder mot illegal invandring. En kollega från den socialdemokratiska gruppen sa för en stund sedan att invandring inte är något brott. Men en person som bryter mot europeiska regler och medlemsstaters regler begår i själva verket en straffbar gärning, och det är därför som vi talar om illegal invandring. För att vidta åtgärder mot illegal invandring behöver vi ett starkare skydd av våra yttre gränser än vi för närvarande har och lagregler om återsändande av immigranter till deras eget land.

För det fjärde: regler om illegal invandring måste förstärkas och göras mer genomblickbara – jag ber om ursäkt, jag menade att säga regler om laglig invandring – med hänsyn till de typer av arbete som behövs i våra länder.

För det femte: invandringspolitiken får inte börja vid våra gränser. Trots att Europeiska unionen är en av de största bidragsgivande organisationerna i världen är det är häpnadsväckande att vi inte ställer särskilt många villkor när det gäller korruption, respekt för mänskliga rättigheter och demokrati i mottagarländerna. Detta måste få ett slut, och villkor av denna typ måste åläggas mottagarländerna. För övrigt anser jag att EU behöver en starkare invandringspolitik.

  Stavros Lambrinidis (PSE). – (EL) Herr talman! För några årtionden sedan emigrerade miljoner av våra europeiska medborgare till Amerika, Australien, Sydafrika och andra europeiska länder. De var inte rika, utan flydde från fattigdom.

Vi bad dem bli accepterade och få rättigheter. Pengarna som de skickade hem stödde våra ekonomier. Tusentals italienare, greker och irländska flaggor vajar i dessa länder på våra nationaldagar. De älskar de länder som de åkte till, men de tilläts också älska sina ursprungsländer; ingen känner sig hotad av denna dubbla kärlek. De utmärkte sig och gav ekonomier och kulturell och demokratisk rikedom i värdländerna ett uppsving.

Till följd av detta bör invandring helt klart inte behandlas som ett kontrollfenomen i första hand, för att inte tala om som en sannolik källa till terrorism, som det nu har blivit i diskussionen inom EU.

Invandringspolitik borde vara heltäckande och bör omfatta en hel rad aspekter:

- För det första förbättring av lagliga migrationskanaler.

- För det andra kampen mot hemlig invandring, särskilt ligor för smuggling av invandrare, och upprätthållandet av respekt för mänskliga rättigheter i förvarsenheter. Det enda brott som dessa personer har begått är att de fötts i fattigdom eller krigshärjade länder.

- För det tredje anledningen till tillströmningen av invandrare: krig, fattigdom, underutveckling, diktatoriska regimer. EU måste ta itu med dessa fenomen i sin utrikespolitik och ekonomiska politik.

- För det fjärde bör vi fråga oss varför EU har en sådan dragningskraft på invandrare. Samtidigt måste vi bekämpa olaglig anställning.

- För det femte de demografiska, forskningsrelaterade, utbildningsrelaterade och ekonomiska behoven i Europeiska unionen. Vi måste locka till oss arbetskraft som det råder stort behov av.

- För det sjätte respekt för de grundläggande rättigheterna.

- För det sjunde skapandet av en europeisk bro mellan folk och kulturer för att stärka vår utrikespolitik.

Mycket få av de ovannämnda punkterna kräver polisiära åtgärder. Å andra sidan kräver de politiker med insikt och mod. Det gläder mig att kommissionen, efter dess inledande betoning på en polisbaserad strategi, nu rör sig framåt med en mycket bättre övergripande strategi. Jag gratulerar Franco Frattini.

  Mogens Camre (UEN). – (DA) Herr talman! Kärnan i det problem som vi oroar oss för är den demografiska obalansen i världen. Att legalisera illegal invandring kommer inte att lösa några problem: att hantera invandring i enlighet med en enhetlig uppsättning regler gör ännu mindre nytta. Det enda som kommer att hjälpa är stöd tillsammans med utveckling och demokrati. EU-länderna är så olika att enhetliga regler är omöjliga att administrera. I Danmark är över hälften av alla invandrare från icke västerländska länder inte tillgängliga för arbetsmarknaden, och de som är inne på arbetsmarknaden upplever höga arbetslöshetsnivåer. Detta beror på att landet har höga minimilöner och höga sociala förmåner – faktiskt så höga att få människor här i parlamentet kan förstå att Danmark helt enkelt inte kan få in människor utan kvalifikationer på arbetsmarknaden, oavsett de berörda personernas nationalitet och trots ett enormt finansiellt stödinitiativ.

Motståndet i alla medlemsstater mot att öka invandringen från utländska kulturer bör vara nog för att övertyga Europaparlamentet om att lyssna mer på sina väljare.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE). – (ES) Herr talman! Alla debatter om invandring måste grunda sig på minst fyra faktorer. Folk kommer att fortsätta riskera sina liv genom att komma hit oavsett hur många murar, fängelsegaller eller fartyg vi har. Folk kommer inte till Spanien, Malta eller Italien: de kommer till EU. Alla studier pekar på att invandrarbefolkningen är nödvändig i EU för att garantera den aktuella nivån i välfärdsstaten. Men oroande många av dessa människor utnyttjas fortfarande av hänsynslösa affärsmän som drar fördel av deras sårbara situation i syfte att utnyttja dem.

Om detta är fallet – och jag skulle vilja påminna er om att detta redan har bevisats och inte härrör från fördomar eller misstankar – om detta är fallet, måste vi nu utveckla en rimlig och intelligent europeisk politik om tillträde vid våra gränser: att stoppa människor som passerar dem hjälper oss inte att kontrollera processen. Det gör bara situationen mer laddad.

På samma sätt måste vi inta en ansvarsfull hållning när det gäller vår mottagningsprocess, garantier för asyl och flyktingstatus till invandrare, individuell behandling av varje enskild person och realistiska lösningar.

  Kyriacos Triantaphyllides (GUE/NGL). – (EL) Herr talman! Vi har noga läst betänkandena från våra två kolleger. Det finns inga förslag i dem som skiljer sig avsevärt från de åtgärder och den politik som rådet och kommissionen har föreslagit.

Frontex, som man söker mer anslag för, är inte bara en mekanism för att övervaka våra gränser. Byrån kan också användas som en plattform för att kontrollera länder utanför EU som gränsar till unionen. Lösningen för att bekämpa illegal invandring är inte att inrätta mekanismer för tvångsåtgärder och interventioner. Vi bör inte inrätta flyktingförläggningar, samla in biometriska data i centrala databaser eller behandla alla som försöker korsa våra gränser som terrorister eller brottslingar.

Men samtidigt är inte heller skapandet av en ram av specificeringar för laglig invandring ett sätt att bekämpa illegal invandring. Vi bör inte fortsätta att använda denna ram som en förevändning för främjandet av åtgärder som kommer att tjäna Europeiska unionen som helhet utan att ta hänsyn till invandrarnas egna rättigheter.

I den relevanta motiveringen kritiseras inte användningen av biometriska data, den gör inte åtskillnad mellan kontroller och hanteringen av invandring, inte heller beaktas de invandrare som faller utanför kategorierna invandrare med användbara intellektuella kunskaper eller livsviktiga manuella arbetstagare som passar de multinationella företagens behov.

Invandring är en tvåvägsförbindelse av tillgång och dialog, utbyte och ömsesidigt inflytande, samarbete mellan och respekt för människor och individer, förståelse av och garanti för jämställdhet. Det är därför vår plikt att främja politik som följer denna strategi, och enbart denna strategi.

ORDFÖRANDESKAP: MAURO
Vice talman

  Manfred Weber (PPE-DE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Vi har talat en hel del om invandrare i dag. För en liten stund skulle jag nu vilja rikta uppmärksamheten mot det som våra medborgare ber oss om. Den fråga som medborgarna ställer till oss är följande: vi har miljoner arbetslösa inom Europeiska unionen, och ändå talar vi samtidigt om invandringen av högutbildade arbetstagare. Som politiker kommer vi att tvingas lägga en hel del energi på att förklara för våra medborgare att när det gäller utbildade arbetstagare behöver vi de bästa hjärnorna i världen.

Medborgarna frågar oss också om vi tar deras oro för denna fråga på allvar? Vi talar om cirkulär migration. Under de senaste årtiondena har vi tagit in turkiska medborgare till mitt land och värvat dem till arbetsstyrkan. I Tjeckien har vi vietnameser. Cirkulär migration – med andra ord, att dessa gästarbetare återvänder hem – har hittills inte fungerat i dessa länder. Våra medborgare undrar hur vi tänker lösa detta problem. Hur hänger allt detta ihop?

Vi kommer också att göra klart för medborgarna att vi anser att det är invandrarnas plikt att anpassa sig, precis som Stavros Lambrinidis har sagt, vilket innebär att lära sig språket och göra en ansträngning för att anpassa sig. Vi kommer bara att få medborgarnas förståelse för europeisk migrationspolitik – för laglig invandring – om vi klargör att när det gäller illegal migration kommer illegala invandrare att tvingas lämna EU. Detta är det enda sättet att få allmänhetens stöd för laglig invandring.

Det viktigaste elementet i betänkandet är, enligt min mening, det tydliga åtagandet gentemot EU:s medborgare att när det gäller kvoter – med andra ord uppgiften att fastställa hur många som kommer in på arbetsmarknaden – får medlemsstaterna bestämma, precis som tidigare. Det är där som det finns mycket mer tillit bland medborgarna.

Jag skulle vilja tacka våra två föredragande, som har lagt fram ett bra betänkande. Låt mig på min grupps vägnar, PPE-DE-gruppen, säga att vi är glada för att våra kolleger från partierna på parlamentets vänsterkant också har rört sig mot vår position på många områden, särskilt i frågan om en kraftfull politik för återvändande, frågan om att låta nationella beslutsfattare bestämma om kvoter och upprättande av effektiva gränskontroller. För mig är det oerhört glädjande att vi från PPE-DE-gruppens sida har lyckats hävda vår ståndpunkt här.

  Magda Kósáné Kovács (PSE). – (HU) Tack, herr talman! EU behöver en gemensam invandringspolitik. Från Tammerfors till Haag, från Claude Moraes och Patrick Gaubert till dagens två utmärkta betänkanden och kommissionens alla meddelanden däremellan – detta har varit de olika anhalterna längs vägen, där vi redan har lyckats fastställa att bestämdhet inom ramen för invandringspolitiken inte är en tillgång i sig själv.

Vår uppgift är att samordna och särskilja. Vi måste samordna de komplexa fenomen som invandring består av, inbegripet människor som migrerar av enbart ekonomiska skäl, men också de som passerar gränsen olagligt. Bland dessa måste vi urskilja asylsökande, de som infiltrerar sig i förbindelser med brottslig verksamhet och de som kanske har dragits in i illegal verksamhet av myndigheterna själva.

Hittills har vi, de nya medlemsstaterna, varit transitländer, men nu vill vi också bli destinationsländer, och vårt ansvar kommer att öka, eftersom vi också behöver tillgång till ny arbetskraft. Det är inte extra muskelkraft vi behöver eller intelligens att utnyttja, utan ny arbetskraft för vår arbetsmarknad. Det är därför som jag välkomnar förordningar som anger invandrarnas plats i vår arbetsmarknadsmässiga situation. Jag välkomnar också planen på gemensam lagstiftning och de instrument som föreslås i denna gemensamma lagstiftningsplan.

Slutligen skulle jag vilja betona att samarbete med ursprungsländerna utgör den verkligt humana framtiden, där laglig och olaglig invandring inte är ett beslut som påverkar en hel livstid, och inte innebär flykt från ens land och ens hem. Det är snarare en tillfällig period under vilken villkoren för återvändande måste fastställas genom förståelse och integrering. Tack så mycket, herr talman!

  Simon Busuttil (PPE-DE). – (MT) Herr talman, herr kommissionsledamot! Tack! Europeiska gränsförvaltningsbyrån (Frontex) gör en viktig insats, men jag måste säga att vi fortfarande är långt från de eftersträvade resultaten. I juli förra året ledde Frontex’ uppdrag i Medelhavet till att det antal invandrare som kom till mitt land, Malta, sjönk till hälften jämfört med juli året innan. Otroligt nog upphörde uppdraget trots detta i slutet av juli, och vi upplevde faktiskt att det antal som anlände fördubblades i augusti jämfört med året innan. Denna månad fortsatte Frontex’ uppdrag, men vi har ändå upplevt en ökning jämfört med september förra året. Vad innebär allt detta? Detta innebär för det första att vi måste stärka Frontex ytterligare, och att parlamentet därför åtar sig att öka Frontex’ budget, inte minska den, som rådet försöker göra. Detta innebär att medlemsstaterna, som har lovat Frontex så många båtar, helikoptrar och flygplan, inte uppfyller de löften som de gjorde, och jag förväntar mig att både Frontex och kommissionen kommer att samarbeta med parlamentet för att få medlemsstaterna att ta sitt ansvar. Detta innebär också att det behöver göras mer arbete, så att tredjeländer, som Libyen, samarbetar med oss inom ramen för invandringssektorn. Men detta innebär också att det fortfarande förekommer hyckleri i EU:s invandringspolitik. Alla håller med om att topprioriteringen bör vara att rädda livet på människor som drunknar i Medelhavet. Mycket bra, så ska det vara. Men när vi frågar, som Malta gjorde, vem som ska ta emot de människor som räddas från att drunkna, möts vi av en djup tystnad.

  Wolfgang Kreissl-Dörfler (PSE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Det är bra att man äntligen har erkänt att det inte bara handlar om gemensamma insatser för att bekämpa illegal migration, utan att det också krävs heltäckande strategier för att hantera och samordna laglig migration på en gemensam grundval, särskilt i ett EU utan gränser. Men detta kan inte bara vara inrikesministrarnas uppgift, som snabbt sluter avtal om åtgärder som syftar till att hantera illegala invandrare; det är också en uppgift för ministrarna med ansvar för sysselsättning och sociala frågor.

Jag välkomnar därför rådets och kommissionens initiativ att engagera de relevanta fackministerierna, inbegripet vår vice förbundskansler, Franz Müntefering, till exempel. Faktum är att laglig invandring alltid innebär en invandring till arbetsmarknaden och därför även in i de sociala trygghetssystemen.

Vi måste emellertid också bekämpa orsakerna till invandring mer intensivt och de skäl som tvingar så många att söka en väg ut ur sin situation genom att fly från sina avbefolkade länder. Vi måste skapa lagliga arbetstillfällen. Det ”blåa kortet” och cirkulär migration är ett första steg i rätt riktning.

Jag har även en kommentar som rör Frontex: det som vissa medlemsstater gör här är skandalöst. Solidaritet, som alltid krävs, måste gälla för alla EU-länder, inte bara några få, och flyktingarna måste, enligt min mening, fördelas bland alla medlemsstater enligt en formel, som inte ännu har fastställts. Det kan inte bara vara en fråga som rör Malta, Kanarieöarna eller Grekland. Avslutningsvis kan Frontex bara bli så bra som medlemsstaterna låter det vara.

Jag skulle vilja göra en marginell kommentar när det gäller Frontex. Frontex döper alltid sina operationer efter namn i den grekiska mytologin; Nautilus är ett exempel. En förestående operation heter dock Hydra. Detta är smaklöst, enligt min uppfattning. Jag anser att namnet på operationen bör ändras, för alla som har någon kunskap om den grekiska mytologin vet vad Hydra betyder.

(Applåder)

  Agustín Díaz de Mera García Consuegra (PPE-DE). – (ES) Herr talman! Jag vill kort kommentera och belysa några statistiska uppgifter. Enligt Eurostat väljer 45 procent av de utlänningar som reser in till den europeiska kontinenten att stanna i Spanien. Mellan den 21 september och tidigt på morgonen den 24 september anlände 595 medborgare från länderna i Afrika söder om Sahara till Spaniens stränder. Sedan början av året har 11 000 invandrare nått enbart Kanarieöarna, och 9 000 av dessa sedan genomförandet av operation Hera den 23 april.

Trots Frontex samt operationerna Hera, Hermes, Nautilus, Poseidon och Malta visar siffror att de maffior som handlar med människor har de medel som krävs för att lura våra kontrollmekanismer och öppna nya sjövägar. Ett exempel på detta är det stora antalet invandrare som når kusterna i östra Spanien, eller mer än 4 000 invandrare från Sri Lanka och Pakistan som väntar på att föras till Europa från Guinea-Conakrys stränder.

Därför måste de uppdrag som syftar till att identifiera och arrestera medlemmar i maffianätverken samt upptrappningen av polisiärt och internationellt samarbete genom upprättandet av gemensamma utredningsgrupper prioriteras. Frontex måste behålla sina uppdrag i krisområden på en permanent basis. Det är grundläggande att rådet driver på det europeiska nätverket för kustbevakning för att stärka övervaknings- och kontrolluppdrag.

EU som helhet måste stödja och uppmuntra till samarbetsavtal och informationskampanjer, inte bara på språklig och professionell basis; ursprungsländerna och transitländerna måste också göras medvetna om de risker som invandrarna utsätter sig för och om deras död.

Slutligen måste invandringspolitiken samordnas på EU-nivå för att förhindra toleranta lagar och regleringsprocesser som har en pådrivande effekt. Vi måste också uppmuntra till en generös och humanitär asylpolitik, och ett nödvändigt internationellt skydd.

Jag avslutar nu: man kan inte tala till rådet om 20-procentig solidaritet. Frontex tillhandahåller 80 procent av chartrade fartyg, flygplan, bränsle, allt förutom materialdepreciering. Rådet måste därför uppmuntra till 20 procents solidaritet och avhålla sig från att använda dubbeltydigheter inom ramen för en politik som påverkar hela EU.

  Inger Segelström (PSE). – Herr talman! Jag vill börja med att tacka föredragandena för ett mycket bra arbete. Jag är nöjd med att det blir tuffare tag mot arbetsgivare och privatpersoner som anställer svart. Olagliga anställningar inom t.ex. hushållsarbete och barnomsorg drabbar mest kvinnor, ofta med invandrarbakgrund. Detta påverkar inte bara dem själva utan också de nationella socialförsäkringssystemen, finans och konkurrens. Jag är också nöjd med att få fortsatt stöd för att bekämpa människohandeln, speciellt med kvinnor och barn, vilken dominerar. Tack för stödet för en halvering av antalet offer inom tio år till en nolltolerans.

Däremot är jag besviken över att jag inte fick stöd av den konservativa gruppen i LIBE med att hjälpa kvinnor och barn att bryta sig loss och få ett nytt liv. Genom att rösta för ändringsförslag 29 finns det nu en ny chans att stödja kvinnor och barn så att de får stanna i EU eller att ge dem stöd för att kunna återvända. Gör det för kvinnornas liv – efter människohandeln.

Jag är också nöjd med att vi fortsätter att säga nej till flyktingläger utanför EU. Det jag dock vill varna för är en ekonomisk arbetskraftsinvandring om vi inte tillåter medföljande familjer, partner och barn. Det kommer då att bli mest unga män som kommer, vilket inte gagnar något samhälle i EU.

Vi talar om EU:s gränser. Det är viktigt att personer som ägnar sig åt människohandel, kriminalitet, droger, vapenhandel och penningtvätt hålls utanför, samtidigt som skyddsbehövande välkomnas i ett humant EU. Det är EU:s ryggrad och kan inte ryckas undan EU:s gemensamma framtid. Migration kommer att vara viktig inte bara för oss som bor här nu, utan också för framtida generationer, och vi ska klara både en global välfärd och vår välfärd.

  Carlos Coelho (PPE-DE). – (PT) Herr rådsordförande, herr vice kommissionsordförande, mina damer och herrar! Dagens debatt bygger på två betänkanden som tydligt företräder två kompletterande strategier: handlingsprogrammet för laglig invandring och prioriteringar inom kampen mot illegal invandring. Att vara för den ena och glömma den andra skulle vara ett allvarligt misstag. De är två sidor av samma mynt. Migration är ett enormt fenomen nu för tiden. Man uppskattar att det finns omkring 26 miljoner invandrare i Europeiska unionen, som befinner sig här både lagligt och olagligt. Migration är ett fenomen som har en tydlig europeisk dimension, inte bara för att varje medlemsstat i sig inte kan hantera detta effektivt, utan delvis för att varje ändring av migrationspolitiken i en medlemsstat kan påverka migrationsströmmarna och dess utveckling i andra medlemsstater.

Herr vice kommissionsordförande! Jag stöder naturligtvis idén om ett blått kort och även inrättandet av en europeisk webbplats om invandring som i stor omfattning ska sprida information om villkoren och möjligheterna till laglig invandring i Europeiska unionen. Jag välkomnar strategin att ge upp idén om ett enda direktiv, efter ett antal års dödläge i rådet, och anta en progressiv metod som omfattar framläggandet av sektorsdirektiv under de närmaste tre åren. Jag skulle vilja betona behovet av en politik för utvecklingsbistånd som omfattar undertecknandet av avtal med tredjeländer för att hantera invandringen effektivt. Samarbete med ursprungsländerna är grundläggande i kampen mot människohandel och olaglig anställning.

Slutligen måste vi också garantera gränskontroll och användning av tillgängliga resurser såsom Frontex och enheter för snabba ingripanden vid gränserna (RABIT), som måste få de anslag som krävs för deras arbete.

  Genowefa Grabowska (PSE). – (PL) Invandring är inte bara ett problem som berör södra Europa. Det påverkar också unionen som helhet, inbegripet mitt land, Polen, som ligger på kontinentens nordöstra del.

Polens östra gräns är unionens längsta landgräns, och vi ansvarar för dess säkerhet. Dessutom ligger Frontex, som man förväntar sig så mycket av, i Warszawa. Vi fördelar vissa åtaganden och ansvar till Frontex, och vi bör därför också se till att byrån har de nödvändiga redskapen och resurserna till sitt förfogande, så att den kan vidta åtgärder och skydda våra gränser effektivt.

Nästan tre miljoner av mina landsmän har lämnat Polen de senaste åren. De har åkt till andra medlemsstater i unionen för att dra nytta av principerna för den inre marknaden. Vi har emellertid också mottagit tusentals personer från Fjärran östern, från Korea och Vietnam till exempel. Folk har naturligtvis också kommit från Ukraina och Vitryssland. Vi behöver dessa nyanlända. De hjälper till att bygga Polen.

Det är därför som jag välkomnar betänkandena från Lilli Gruber och Javier Moreno Sánchez, särskilt betänkandet om invandringspolitiken, eftersom det skyddar civiliserad invandring genom att skapa kanaler för laglig invandring. De två betänkandena kompletterar varandra mycket väl. Tillsammans med det förslag till ett direktiv om påföljder för arbetsgivare som anställer illegala invandrare, som utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor för närvarande arbetar med, utgör de en sund rättslig grund för unionens invandringspolitik. Det gläder mig att parlamentet spelar en så stor roll i detta sammanhang.

Jag skulle vilja göra en sista kommentar. Invandring ska inte betraktas som ett problem. Vi bör i stället se den som en möjlighet för ett åldrande Europa! Vi bör dra nytta av den energi och entusiasm som de människor som kommer till oss på lagliga vägar har och engagera dem i skapandet av nya nationer och vårt gemensamma EU!

  Barbara Kudrycka (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Det är värt att överväga var betoningen ligger i betänkandet om illegal invandring. I betänkandet inriktar man sig huvudsakligen på Medelhavet. Det ger också uttryck för otillbörlig tillit till gemenskapens åtgärdsinstrument.

Vi är alla medvetna om att ansvaret för gränskontroller förblir hos medlemsstaterna. I detta avseende beror emellertid mycket fortfarande på vilken beredskap de berörda medlemsstaternas särskilda enheter har, trots hänvisningar till subsidiaritetsprincipen och Frontex’ existens.

Situationen längs landgränsen i söder och öster kräver också uppmärksamhet, ekonomiska resurser och gemensamma åtgärder, även om det för närvarande inte är någon huvudväg för illegal invandring.

Dessutom kan en utvidgning av Schengenområdet förvärra de problem som hör samman med migration. Det är därför som unionens politik för laglig invandring är en sådan viktig fråga. För att kunna hantera laglig ekonomisk invandring måste vi dock först se till att utnyttja den potential och rörlighet som unionens arbetskraft har.

Existensen av övergångsperioder för att öppna arbetsmarknader för medborgare i de nya medlemsstaterna och selektivt upphäva dessa arrangemang genom att bara öppna arbetsmarknader för högutbildade arbetstagare förstör på allvar alla steg mot en gemensam migrationspolitik för tredjelandsmedborgare.

De kulturella och geografiska faktorer som omfattas av laglig migration är också betydande. På grundval av deras geografiska läge, kulturella och språkliga likheter är medlemsstaterna naturligtvis mer hågade att anta en migrationspolitik i förhållande till vissa tredjeländer. Jag hänvisar till dessa länder vars medborgare finner det enklast att integrera sig med europeisk kultur och värderingar genom närhet och kännedom, om så bara av språket i fråga. Denna typ av laglig migration har därför dubbelt mervärde.

  Josep Borrell Fontelles (PSE). – (ES) Herr talman, mina damer och herrar! Medelhavet är världens mest ojämlika gräns. Ekonomiskt uttryckt och när det gäller inkomst skapar den kolossala skillnaden mellan de två sidorna ett flöde av människor som inte kan kontrolleras enbart med hjälp av polisstyrkor.

Under sommaren 2006 fick jag tillfälle att gratulera kommissionsledamot Franco Frattini, eftersom han och några spanska fiskare räddade EU:s ära genom att bärga en grupp människor som drev ute på havet, och vi bevittnade då en skandalös bytesprocess om vad vi skulle göra med dem. Herr kommissionsledamot! Befinner vi oss i en bättre position för att ta itu med detta problem nu ett år senare?

Vi rör oss verkligen långsamt framåt, och våra framsteg är oförenliga med allvaret i det problem som ligger framför oss. Det är ett problem som vi inte kommer att lyckas lösa utan ytterligare utveckling i ursprungsländerna. Vi måste få in detta i våra skallar. Vi kommer inte att lyckas lösa problemet utan utveckling i ursprungsländerna, eftersom vi inte kan klara av hela det demografiska överskottet i länderna i Afrika söder om Sahara, även om vi behöver ett stort antal invandrare.

Dessutom är det som händer här den förfärliga kombinationen av å ena sidan hunger och å den andra tv-paraboler. Den tomma skålen i köket och parabolen överhopad med förväntningar utgör bästa möjliga grogrund för illegal invandring som vi bara kan kontrollera genom att bidra till utvecklingen i ursprungsländerna och förebygga den verkliga pådrivande effekten: olaglig anställning.

(Applåder)

  Philip Bradbourn (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Ämnet för dagens debatt är otvivelaktigt ytterst viktigt för EU. Det är dessutom ett område där varje medlemsstat brottas med sina egna utmaningar. Just av denna anledning får vi inte satsa på en strategi som ska passa alla, vare sig det handlar om olaglig eller laglig migration. Varje medlemsstat måste ha rätt att självständigt hantera migrationsfrågorna.

Jag är dock för ökat samarbete mellan medlemsstaterna där det finns gemensamma förutsättningar och där alla berörda parter gynnas. Liksom övriga talare vill jag även fästa parlamentets uppmärksamhet på Frontex, som vi nyligen har beviljat ytterligare 12 miljoner euro.

Redan från första början har Frontex drabbats av problem på grund av att medlemsstater har utlovat medel och sedan inte levt upp till sina åtaganden. Om detta projekt ska lyckas måste vi se till att de utlovade medlen frigörs för verksamheten när de behövs.

Detta är dock endast ett verktyg för att bekämpa olaglig invandring. Vi måste titta på nya och innovativa lösningar vid själva källan, dvs. där migranternas resa tar sin början. Vi måste överväga riktade kampanjer i ursprungsländerna och klargöra att det inte finns någon öppen dörr till EU. Framför allt måste vi inrikta oss på människosmugglarna.

Den andra sidan av detta mynt är att våra medlemsstater måste ha effektiva återsändningsrutiner för att avskräcka både olagliga invandrare och personer som organiserar sådan invandring.

Avslutningsvis kan jag säga att det är samarbete mellan medlemsstaterna som behövs, inte reglering. En strategi som ska passa alla kan inte bidra till att lösa invandringsproblemen och vi får inte gå i den fällan att tänka att lösningen är mer EU.

  Louis Grech (PSE). – (MT) Herr talman! Det stämmer att kommissionsledamot Franco Frattinis ständiga engagemang och den prioritering som det portugisiska ordförandeskapet ger detta har gett vissa resultat under de senaste månaderna, trots den avskräckande byråkrati och den påtagliga brist på solidaritet i vissa aspekter som har hindrat effektiviteten i fråga om ett antal initiativ. Denna tragiska fråga förtjänar emellertid en gemensam europeisk politik i vilken man omedelbart tar itu med grundläggande ”frågor”, som t.ex. antagande av en ”bördefördelande” politik mellan alla medlemsstater, en översyn av Dublin II enligt förslaget i punkt 18 i Sánchezbetänkandet, ett tillräckligt ekonomiskt stöd eller andra former av stöd, inklusive tillhandahållande av kapital för infrastrukturprojekt, samt en bedömning av genomförbarheten, eller i annat fall av utvecklingscenter som exempelvis arbetsförmedlingar i ursprungs- och transitländer, utveckling av en realistisk återflyttningspolitik, införande av en läglig integrationspolitik och av kampen mot organiserad brottslighet, som omfattar människohandel samt främlingsfientlighet och rasism. Vi har olyckligtvis inte någon europeisk byrå i Medelhavsområdet för utveckling av den här sortens gemensamma politik för invandring och asyl. Frontex kommer aldrig att kunna uppfylla denna roll om dess referensram inte förändras avsevärt. Slutligen vill jag tacka de två föredragandena som i konkreta termer har visat oss hur bakåtsträvande unionen är i detta avseende. De har tagit upp rättigheter och värdighet för invandrarna, som ofta faller offer för politiskt förtryck, fattigdom och organiserad brottslighet, samt sådana svårigheter som små medlemsstater ställs inför, som t.ex. Malta som bär ett oproportionerligt tungt ansvar, ofta utan någon verklig solidaritet.

  Libor Rouček (PSE). – (CS) Mina damer och herrar! Europa står inför två utmaningar. Å ena sidan har vi en åldrande befolkning och en befolkningsminskning. Å andra sidan knackar hundratusentals, till och med miljontals, människor från utvecklingsländer, som är angelägna om att ta sig in i EU på lagligt eller olagligt sätt, på unionens södra och östra portar. Denna utmaning måste hanteras med gemensamma ansträngningar i Europeiska unionen: det finns inget land som kan lösa detta problem på egen hand, hur stort detta land än är.

Därför välkomnar jag kommissionens ansträngningar att söka efter och föreslå gemensamma lösningar, som t.ex. att använda Frontex för att motverka olaglig invandring. Ett annat exempel är att hantera laglig invandring med hjälp av systemet med blåa kort eller samarbetsavtal med ursprungsländerna. Jag välkomnar också den uppmaning som upprepades av kommissionsledamot Franco Frattini i dag till de länder i Europeiska unionen som ännu inte har öppnat arbetsmarknaden för våra medborgare från de nya medlemsstaterna att göra detta så snart som möjligt.

  Manuel Lobo Antunes , rådets ordförande. − (PT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag ska fatta mig kort. Detta har verkligen varit en av de grundligaste, mest detaljerade och allomfattande debatter inom rådet och parlamentet som jag har haft äran att vara ordförande för, närvara vid och delta i. Det har varit en debatt under vilken jag har noterat, och naturligtvis tagit till mig, en rad förslag och råd som enligt min uppfattning är oerhört viktiga och nödvändiga för det arbete som vi måste uträtta i framtiden.

Mot bakgrund av detta anser jag att jag rättmätigt kan dra slutsatsen att Europeiska unionen har en gemensam och heltäckande strategi för att hantera frågorna beträffande invandring, och att vi är på god väg att införa en politik som kommer att ge denna strategi en fysisk och praktisk form. Det kommer naturligtvis att förekomma tveksamheter, och absolut ett visst tvivel, och naturligtvis också ett behov av lite större ambition, men jag vill betona att allt kommer att balanseras inom ramen för vårt samhälle och i enlighet med de svårigheter som vi står inför. Jag anser att vi är på rätt väg och att vi kan, och måste, fortsätta framåt med beslutsamhet för att genomföra en i sanning global strategi för invandring.

Enligt vår uppfattning utgör två avgörande ord grunden för denna politik: mänsklighet och solidaritet. Mänsklighet för att denna politik baseras på människorna och riktas till människorna. Frågan om mänsklighet kan inte och kommer inte att glömmas bort av ordförandeskapet. Vi talar, vilket redan har nämnts, om människor som, genom att söka sig till våra samhällen, på ett legitimt sätt strävar efter ett bättre liv för sig själva och sina familjer. Detta är en mänsklig önskan som vi måste respektera till fullo. Det andra avgörande ordet är solidaritet, eftersom detta, vilket redan har sagts, inte är en fråga eller ett problem som kan lösas av en enda medlemsstat, eller ens av två eller tre. Det är ett problem som påverkar alla, och som följaktligen måste hanteras gemensamt. Lyckligtvis anser vi att det finns en allt större uppenbar medvetenhet om behovet att sammanföra dessa två koncept – mänsklighet och solidaritet – i definitionen och genomförandet av en europeisk invandringspolitik.

Vi har redan skapat ett gemensamt instrument för att bekämpa olaglig invandring, en byrå som kallas Frontex, som har funnits i två år. Den har under denna period inlett sin verksamhet och, enligt vår uppfattning, fungerat bra trots vissa svårigheter. Vi måste uppenbarligen öka våra ansträngningar för att utrusta den med de instrument som krävs, så att den kan uppnå det syfte som den upprättades för på ett effektivare, snabbare och mer träffsäkert sätt. Vi anser emellertid att detta gemensamma instrument hittills har visat att det var nödvändigt och motiverat att upprätta det.

När det gäller laglig invandring har behovet av att intensifiera vår dialog med tredjeländer med rätta nämnts här i dag, i synnerhet med de länder som utgör källorna för migrationsflöden. En sådan dialog är helt grundläggande, och jag instämmer helt med vad som har sagts tidigare om att vi aldrig kommer att kunna finna en permanent lösning på detta problem om vi inte tar hänsyn till, analyserar och på något sätt tar itu med orsakerna i ursprungsländerna till dessa migrationsflöden.

Vi har intensifierat dialogen med Afrika på detta område, och vi hoppas kunna uppnå mycket betydelsefulla resultat i fråga om invandring och dialogen om invandring med ursprungsländerna vid nästa toppmöte mellan EU och Afrika, och i slutändan en laglig invandring. Det portugisiska ordförandeskapet har satt laglig invandring högt på listan över prioriterade åtgärder för dess sexmånadersperiod. Kommissionen har också varit aktiv på detta område och lagt fram förslag som vi betraktar som mycket intressanta. Dessa kommer att diskuteras under vårt ordförandeskap, under vilket vi hoppas kunna göra betydande framsteg, vilket jag redan sagt.

Sammanfattningsvis anser vi att vi är på rätt väg, trots de svårigheter och besvärliga problem som vi ställs inför. Vi måste kanske vara lite mer ambitiösa i fråga om vissa saker. Och vi måste kanske agera lite snabbare i fråga om vissa saker, men jag anser att alla med någon tillförsikt måste hålla med om att det har uträttats mycket under de senaste åren.

Rådet välkomnar och uppmuntrar naturligtvis denna debatt med Europaparlamentet. Frågan om medbeslutande och ändringsfördraget togs upp här i dag. Ändringsfördraget har, som ni vet, sina rötter i ett mandat som antogs av Europeiska rådet och följaktligen av samtliga medlemsstater. Beslut av det här slaget måste naturligtvis fattas av samtliga medlemsstater, inte bara av ordförandeskapet. Enligt min uppfattning leder i varje fall ändringsfördraget, liksom konstitutionsfördraget, till oerhört betydelsefulla steg mot att utvidga medbeslutandeförfarandet till många lagstiftningsinitiativ inom EU.

  Franco Frattini, kommissionens vice ordförande. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Också jag vill tacka alla som har talat i denna mycket viktiga debatt. Jag anser att Europa måste vara helt enat i sin strategi i fråga om detta globala fenomen som berör miljontals barn, kvinnor och män och som påverkar alla kontinenter.

Först och främst har det sagts – och jag instämmer med detta – att vi måste bekämpa olagligt agerande genom att vidta åtgärder mot människohandlare och personer som utnyttjar illegala invandrare, med hjälp av en återsändandepolitik som både är trovärdig och som respekterar enskildas rättigheter och varje människas värdighet. Europeiska unionen har redan vidtagit vissa återsändandeåtgärder och kommer kanske att fortsätta göra det. Jag vill påminna om att återsändandeåtgärder ofta delegeras till FN:s flyktingkommissariat för att säkerställa maximal insyn i vår respekt för de mänskliga rättigheterna.

Enligt min uppfattning måste en gemenskapspolitik förena bistånd, respekt för mänskliga rättigheter, handelspolitik med Afrika och invandring. Jag instämmer helt i Graham Watsons visa ord om dessa länder: ”endera tar vi emot varorna eller så tar vi emot människorna”. Vi måste begrunda detta, i synnerhet eftersom strategin måste vara global och varken kan utesluta handelsförbindelser eller vår politik för utvecklingsbistånd till Afrika.

Kontroll vid yttre gränser är också nödvändig. Vissa av er har hänvisat till den, och några har uttryckt tvivel. Jag anser att Frontex förtjänar stöd. Det förtjänar stöd inte bara för att människoliv har räddats som annars skulle ha gått förlorade, vilket skedde i somras, utan också för att tjänstemän inom Frontex har arresterat ett stort antal personer: 400 personer, medlemmar i människohandelsorganisationer, har gripits och överlämnats till myndigheterna. Det är ett stort antal, eftersom det bara rör sig om förra sommaren.

Därför hoppas jag att parlamentet kommer att erkänna behovet av att ge Frontex ytterligare resurser i 2008 års budget. Jag vet att det finns ett ändringsförslag vars syfte är att frysa så mycket som 30 procent av Frontex’ verksamhetskostnader med omedelbar effekt. Jag hoppas att detta förslag kommer att omprövas och att budgeten i stället kommer att höjas under förutsättning av övervakning och en ansvarsfull hållning gentemot utgifter.

Det har naturligtvis gjorts många hänvisningar till ekonomisk migration. Det detaljerade förslag till europeiskt arbetstillstånd som jag ska lägga fram innebär verkligen inte att vi kommer att besluta i Bryssel om hur många invandrare som behövs i varje land. Det kommer fortfarande att ligga på den nationella regeringens och den nationella marknadens ansvar i varje enskilt land, så jag vill lugna alla som har frågor om eller bekymrar sig över detta. Varje enskild medlemsstat kommer med andra ord att ha rätt att välja hur många arbetstagare från tredjeländer som man behöver i varje kategori. Men en sak som medlemsstaterna inte kommer att kunna göra är att säga ”vi behöver inte några alls”, och sedan fortsätta att acceptera olaglig invandring och utnyttjande av svart arbetskraft. Det är inte möjligt, för det kommer att finnas gemenskapsbestämmelser.

Invandring för oss på ett naturligt sätt in på ett samhällsomfattande värde som några av er har nämnt: rörlighet för personer. Jag anser att det finns möjligheter, men också rättigheter. Rättigheter åtföljs alltid av skyldigheter. En politik som omfattar rättigheter men inte skyldigheter skulle vara otänkbar. Vi kan inte och skulle inte vilja tvinga på någon annan våra europeiska lagar och vårt stöd om inte våra motparter instämmer. Detta är något som vi måste klargöra fullständigt: vår tanke, vår politik, är partnerskap. Det är en storskalig pakt med de länder som invandrarna kommer från och som de reser genom.

En sådan pakt borde inbegripa – och detta är en huvudfaktor – fullständig respekt på vårt territorium för våra lagar, för grundläggande rättigheter och för våra absoluta och allmängiltiga värderingar: liv, varje kvinnas och mans värdighet, respekt för individen. Detta leder mig till integration.

Integration av invandrare innebär att visa respekt för deras bakgrund och religion, för de är en källa till berikande för oss alla, men den innebär också respekt från deras sida för våra traditioner, vår bakgrund, vår kultur och vår religion. Det är anledningen till att integration innebär delaktighet, som jag ser det.

Vi kan helt enkelt inte integrera sådana personer genom lagstiftning som inte vill vara delaktiga, personer som inte är beredda att gå framåt, personer som tror att Europa fortfarande tolererar tvångsäktenskap och polygami. Sådana saker är inte acceptabla, för vi har våra lagar och allmängiltiga värden.

Detta innebär följaktligen utbildning, det innebär språkinlärning, det innebär yrkesrelaterad fortbildning och det innebär regelbunden sysselsättning och förkastande av allt olagligt. Det innebär att inta en fast ståndpunkt i fråga om kriminella handlingar. Någon sa följande, som jag instämmer särskilt i: invandrare som begår brott är de värsta fienderna till ärliga invandrare som arbetar och förtjänar sitt uppehälle på ett normalt sätt.

Anledningen är att vi måste förklara denna politik för våra medborgare, som är mycket bekymrade: de borde inte vara rädda för invandringen som sådan, utan för dem som begår brott. Det är vår uppgift att se till att personer som begår brott straffas, för annars gör vi ingen åtskillnad inför våra medborgare, och vi misslyckas med att hantera denna rädsla, denna oro, som i stället övergår i rasism och främlingsfientlighet, ett fruktansvärt men växande fenomen inom Europeiska unionen.

Avslutningsvis måste politikerna göra val. Jag anser att vårt val måste bli att upprätta en global pakt av rättigheter och skyldigheter bland likvärdiga, bland motsvarigheter. Ingen sida bör fastställa villkor som den andra måste acceptera, och vi bör inte heller påtvingas något som vi inte anser vara acceptabelt. Detta är vad som krävs, för vi talar om människors värdighet och rättigheter. Vi talar varken om en ekonomisk lösning eller om en byråkratisk lösning.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 12.00.

(Sammanträdet avbröts kl. 11.45 och återupptogs kl. 12.00.)

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Filip Kaczmarek (PPE-DE), skriftlig. – (PL) Olaglig invandring är en något paradoxal idé. Jag växte upp inom ramen för ett politiskt system inom vilket vissa begrepp fastslogs som positiva eller negativa på förhand av makthavarna och i deras propaganda. Internationellt klassificerades t.ex. som positivt medan kosmopolitiskt klassificerades som negativt. Vi måste akta oss för att falla i samma semantiska fälla. Eftersom främlingsfientlighet är någonting negativt är det knappast särskilt positivt att ett land eller Europeiska unionen ska skydda sig mot olaglig invandring. Det är utan tvekan mer ett nödvändigt ont.

Jag såg orden ”ingen är olaglig” målade på en vägg i min hemstad Poznań. Det är ibland värt att stanna upp och tänka på om en människa verkligen kan vara olaglig. Det är inte bara på Atlanten och Medelhavet som människor riskerar livet för att försöka ta sig över gränsen till Europeiska unionen. I förra veckan dog en tjetjensk kvinna och hennes tre unga döttrar vid gränsen mellan Ukraina och Polen. De var på flykt från den tragedi som drabbat deras hemland. Det är knappast förvånande att människor försöker fly från Tjetjenien och till och med är beredda att riskera sina liv för att göra det.

Det är ett mycket verkligt problem att det finns flera miljoner invandrare i Europa som har tagit sig in i unionen på olagligt sätt. Medan vi försöker lösa det får vi emellertid inte glömma bort de allmängiltiga värden som underbygger den europeiska integrationen. Vi får inte heller glömma att själva invandringen inte är ett negativt fenomen, av den enkla anledningen att ingen enda människa är ett negativt fenomen.

  Katalin Lévai (PSE), skriftlig. – (HU) Mina damer och herrar, herr talman! 85 procent av alla outbildade invandrare från utvecklingsvärlden lever i Europeiska unionen och bara 5 procent åker till USA, medan bara 5 procent av de högutbildade invandrarna kommer till länder på den gamla kontinenten, och mer än hälften fångas upp av den amerikanska ekonomin. Det gläder mig verkligen att Gruberbetänkandet bl.a. syftar till att sätta stopp för och vända denna process.

Enligt min uppfattning måste vi först finna ett sätt att locka kvalificerad arbetskraft, men vi måste samtidigt hindra en ”begåvningsflykt” från utvecklingsländerna. Begreppet ”högutbildad arbetskraft” bör därför definieras, och gemensamma kriterier för utbildning bör standardiseras och fastställas inom Europeiska unionen.

Den här gången stöder jag inte kommissionen i dess tillämpning av principen ”ju fler desto bättre”, och jag håller med om att de fem direktiven bör slås samman. Mindre byråkrati skulle också vara mer lockande för kvalificerad arbetskraft.

Innan direktivet/direktiven utarbetas föreslår jag att det utförs en inledande konsekvensbedömning, i vilken också sociala faktorer beaktas. En sådan bedömning skulle kunna bidra till att Europeiska unionen sparar miljontals euro på den lagstiftning som utformas, genom att lagstiftningen skulle representera medborgarnas verkliga intressen.

Enligt min uppfattning skulle förslaget från Franco Frattini om införande av paket med kvoter för laglig invandring kunna underlätta en minskning av den olagliga invandringen inom Europeiska unionen, men det skulle också kunna leda till en effektivare kontroll av olaglig invandring i tredjeländer.

Jag tror att det är troligare att det nya systemet med det blå kortet blir framgångsrikt när det gäller att uppnå det vi vill i fråga om laglig invandring än det europeiska gröna kort som föreslås i betänkandet.

ORDFÖRANDESKAP: VIDAL-QUADRAS
Vice talman