Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 26 september 2007 - Strasbourg

13. Frågestund (frågor till rådet)

  Talmannen. − Nästa punkt är frågestunden (B6-0316/2007).

Följande frågor har ställts till rådet.

Fråga nr 1 är otillåtlig (bilaga II, del A, punkt 2 i arbetsordningen).

Fråga nr 2 från Silvia-Adriana Ţicău (H-0597/07)

Angående: Planer för Galileoprojektet

Galileoprojektet är ett mycket viktigt projekt för Europeiska unionen, i det att det är resultatet av medlemsstaternas rymdrelaterade forskning och samarbete och kan tillämpas inom en rad områden, bland annat transport.

Med tanke på det rådande dödläget när det gäller finansieringen för detta projekt tillfrågas Europeiska unionens råd vilka åtgärder det avser att vidta för att lösa denna situation och vilken typ av samarbete med tredjeländer, såsom Indien, som EU har i åtanke för detta projekt?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Som ledamoten vet analyserade rådet situationen för Galileoprojektet ingående vid sitt möte den 6–8 juni 2007 och antog en resolution. I resolutionen uppmanade rådet kommissionen att lägga fram förslag om flera olika aspekter av Galileoprojektet. Kommissionen har sedan dess antagit dessa förslag (den 19 november), och nu hoppas vi att de behöriga rådsavdelningarna kommer att analysera dessa förslag för att fatta ett samlat beslut om genomförandet av Galileoprojektet före årsslutet, inklusive offentlig finansiering och regler för det offentliga deltagandet.

När det gäller samarbetet med tredjeländer är det viktigt att komma ihåg att rådet fäster mycket stor vikt vid samarbetet med länder som inte är medlemmar i EU. Som ni vet har ett antal samarbetsavtal i anknytning till Galileo ingåtts med tredjeländer som Kina, Israel och Ukraina sedan 2001. Dessa länder bidrar till Galileoprojektet på områden som systemdefinition, forskning och industriellt samarbete.

När det gäller det särskilda fallet med Indien slöts ett samarbetsavtal mellan kommissionen och förhandlarna från Indien i New Delhi den 7 september 2005. Kommissionen har emellertid beslutat att fortsätta samråden med de indiska myndigheterna för att bringa detta avtal i överensstämmelse med EG:s standardsamarbetsavtal om Galileo och för att ta hänsyn till den senaste utvecklingen i projektet. Enligt de tillämpliga bestämmelserna måste rådet invänta ett förslag från kommissionen innan det kan fatta beslut om denna fråga.

För att bättre definiera tredjeländernas ställning antog rådet den 22 mars i år ett beslut om att ge kommissionen tillåtelse att förhandla med tredjeländer för att ingå avtal om deras associerade medlemskap för deltagande i Europeiska tillsynsmyndigheten för GNSS (globalt system för satellitnavigering).

Det huvudsakliga syftet med detta beslut är att utforma en harmoniserad strategi för alla tredjeländer genom att tydligt fastställa villkoren för deras deltagande i den europeiska tillsynsmyndighetens arbete.

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE). – (RO) Herr talman! Jag tackar statssekreteraren för de upplysningar han har lämnat. Jag vill gå tillbaka till den första delen av min fråga, nämligen finansieringen av Galileoprojektet. Kan statssekreteraren berätta mer för oss om hur finansieringen av detta projekt egentligen går till, om hur kommissionens förslag granskades och vilket beslut rådet egentligen har för avsikt att fatta under nästa period?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Jag kan inte förutsäga vilka beslut som rådet kommer att fatta om dessa frågor, särskilt inte när det gäller finansieringen. Rådet måste naturligtvis diskutera den frågan, tillsammans med de andra frågor som tas upp i kommissionens senaste förslag. Jag kan emellertid försäkra ledamoten om två saker. För det första är ordförandeskapet fullständigt införstått med att Galileo är ett strategiskt projekt för EU och kommer därför att behandla frågan med utgångspunkt i detta, med andra ord som ett projekt av strategiskt intresse för EU. För det andra kommer vi i det portugisiska ordförandeskapet att göra allt som står i vår makt för att nå ett beslut om de huvudsakliga aspekterna av Galileo under vår mandatperiod.

  Josu Ortuondo Larrea (ALDE). – (ES) Herr talman, herr rådsordförande! Jag håller med om att Galileo är ett viktigt prioriterat projekt för EU, men jordbrukarna är ytterst oroade eftersom kommissionen har kommit på idén att använda överskottsmedel från den gemensamma jordbrukspolitiken för att finansiera Galileoprojektet. Eftersom det tydligen uppstod ett överskott 2007 är de oroade över sin framtid.

Min fråga till rådet är om de olika regeringarna, de 27 EU-regeringarna, håller med om att Galileoprojektet bör prioriteras och att medlen antingen bör komma från extra bidrag eller genom att utnyttja de medel som blir över varje år från gemenskapsbudgeten?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Tack, herr talman. Jag besvarade redan den frågan i mitt tidigare svar. Finansieringsfrågan är fortfarande under behandling. Rådet måste diskutera detta eftersom det inte har fattats något beslut i frågan ännu. Man kan nog räkna med att medlemsstaterna kommer att ha skilda uppfattningar även om denna fråga. Jag anser emellertid att det faktiskt råder en allmän enighet bland oss om den strategiska karaktären hos detta projekt.

  Talmannen. −

Fråga nr 3 från Bernd Posselt (H-0599/07)

Angående: Författningsreform i Bosnien och Hercegovina

Hur bedömer rådet läget för reformerna i Bosnien och Hercegovina, framför allt författningsreformen och reformen av fredsavtalet i Dayton, och vilka åtgärder planerar rådet med tanke på förnyelse och integration av landet?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Mina damer och herrar! EU kommer att bedöma den pågående reformen i Bosnien och Hercegovina i den årliga lägesrapporten, som planeras till november i vanlig ordning.

Rådet har vid upprepade tillfällen upprepat vikten av ett snabbt genomförande av fyra nödvändiga villkor för att förhandlingarna om stabiliserings- och associeringsavtalet ska kunna slutföras, vilka anges i rådets slutsatser av den 12 december 2005 och särskilt rör genomförandet av reformen av polisväsendet. Som ni vet har den politiska situationen varit fortsatt spänd under de senaste månaderna till följd av de bosniska ledarnas radikaliserade ståndpunkter. För närvarande ser det ut som att det kommer att bli ytterst svårt att kunna enas om reformagendan, särskilt när det gäller omstruktureringen av polisväsendet.

Den höga representanten Javier Solana sammanträffade med Miroslav Lajčák, EU:s särskilda representant för Bosnien och Hercegovina, den 10 september. Under detta möte, som ägde rum i Bryssel, uttryckte Javier Solana sitt fulla stöd för det arbete som utförs av EU:s särskilda representant och hans insatser för att nå en kompromiss om reformen av polisväsendet med Bosnien och Hercegovinas politiska ledare.

Generalsekreteraren och den höga representanten Javier Solana uppmanade de bosniska ledarna att engagera sig på ett konstruktivt sätt i det senaste initiativet som har lagts fram av den särskilda representanten för att undanröja det sista hindret för Bosnien och Hercegovinas ingående av ett stabiliserings- och associeringsavtal med EU. Han uppmanade även landets myndigheter att agera ansvarsfullt för att äntligen infria förhoppningarna hos Bosnien och Hercegovinas folk.

Även rådet har uttryckt sitt stöd för de insatser som har gjorts i Bosnien och Hercegovina när det gäller författningsreformen i syfte att inrätta mer funktionella statliga strukturer som kan nå upp till EU:s standarder. Ytterligare insatser krävs för att fortsätta att förbättra de verkställande och lagstiftande organens effektivitet, och vi måste även förstärka förvaltningen och samordningen mellan staten och de olika statliga organen.

När det gäller instrumentet för stöd inför anslutningen har EU reserverat 1 miljon euro för författningsreformen i Bosnien och Hercegovina. Som ni säkert vet antog rådet även den 7 februari 2007 en gemensam åtgärd för att ändra och utöka mandatet för EU:s särskilda representant för Bosnien och Hercegovina. Enligt detta ändrade mandat kommer EU:s särskilda representant att stå till tjänst med politisk rådgivning och andra tjänster inom ramen för författningsreformen.

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Bosnien och Hercegovina kommer endast att ha en framtid om det omvandlas till en federation som innefattar alla tre nationerna på likvärdiga villkor, vilket inte bara bör omfatta de bosnisk-hercegovinska kroaterna, utan även de centralbosniska kroaterna. Min fråga är direkt: vad kan man göra när en enhet som Republika Srpska blockerar reformen av polisväsendet och flyktingarnas återvändande därifrån men EU endast utövar externa påtryckningar på staten som helhet? Talar ni även med de enskilda enheterna och sätter press på dem, eller kan detta endast göras genom den centrala staten? Om så är fallet blir det mycket svårt.

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Herr talman, ärade ledamot! Det jag kan säga i detta avseende är att vi i EU kommer att göra allt som står i vår makt med hjälp av de diplomatiska instrument som vi förfogar över och särskilt genom den särskilda representantens åtgärder för att se till att det nuvarande dödläget i författningsreformerna, särskilt polisreformen, kan lösas med framgång och se till att de hinder som man möter på vägen kan undanröjas. Det är vårt åtagande.

Rådet kommer naturligtvis att beakta era förslag och de förslag som den särskilda representanten kan komma med, med tanke på att han befinner sig ute på fältet. Ledamoten förstår säkert att rådet är medvetet om att situationen är komplicerad och att det är särskilt viktigt att komma ur det dödläge som vi befinner oss i för närvarande.

  Richard Seeber (PPE-DE). – (DE) Som statssekreteraren känner till är ett eventuellt EU-medlemskap en stark drivkraft för politiska och ekonomiska reformer i alla Balkanländerna. Det förs ju mycket intensiva förhandlingar med Kroatien. Kan rådet ge en översikt av det exakta läget i förhandlingarna med Kroatien, och framför allt, hur associeringsavtalen med de andra länderna genomförs och om de fungerar bra?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Herr Seeber! Som ni vet har rådet vid upprepade tillfällen uttryckt sin åsikt och uppfattning om anslutningsprocesserna och flera länders utsikter till EU-medlemskap, särskilt på Balkan. Rådet har tydligt förklarat att det finns ett EU-perspektiv för Balkan. Vi förhandlar i själva verket redan om EU-anslutning med ett land, nämligen Kroatien.

Som jag redan har berättat kommer kommissionen att lägga fram ett meddelande till rådet i november med en rapport om läget i förhandlingarna, särskilt situationen för förhandlingarna med Kroatien, och kommer att lämna förslag.

Det blir ett lämpligt tillfälle för oss att genomföra en detaljerad och helt aktuell översikt av läget i anslutningsförhandlingarna. Även om det kan finnas vissa svårigheter, problem eller förseningar här och där är min personliga bedömning av läget i förhandlingarna att de fortskrider i god takt.

  Talmannen. −

Fråga nr 4 från Marie Panayotopoulos-Cassiotou (H-0604/07)

Angående: Åtgärder för ökad innovation

Vilka konkreta initiativ ämnar det portugisiska ordförandeskapet vidta för att se till att målet om att öka investeringarna i innovation med tre procent uppfylls?

På vilket sätt kommer små och medelstora företag – särskilt sådana företag som verkar i bergs- och öområden och i mer avlägset belägna områden – att delta i den subventionerade verksamheten för att främja innovation och forskning?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Som ledamoten vet har EU för närvarande inte enats om några kvantifierade mål för investeringar i innovation. Ett sådant mål skulle vara praktiskt taget omöjligt att fastställa och genomföra i praktiken eftersom innovation täcker en lång rad verksamheter som är mycket svåra att definiera och mäta.

EU valde därför 2002 att anta ett vägledande kvantitativt mål för utgifter för forskning och utveckling, som brukar benämnas FoU. Detta är det välkända Barcelonamålet på tre procent. Det var möjligt att sätta detta mål eftersom FoU-åtgärder, som internationellt definieras i OECD:s (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) Frascatimanual, är lättare att mäta och beräkna.

Det är viktigt att veta att detta mål nyligen har använts som den föredragna referensindikatorn, med tanke på de senaste årens svårigheter med att öka de privata FoU-insatserna i viktiga segment av affärssektorn.

Åtgärder för att främja innovation och forskning prioriteras emellertid mycket högt i EU:s politik. Åtgärderna genomförs via flera instrument, som ramprogrammet och CIP, det vill säga ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation, och även genom strukturfonderna.

Sjunde ramprogrammet (FP7) och CIP utformades med de små och medelstora företagen i åtanke, som är de främsta stödmottagarna av medel från ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation. En minimikvot på 15 procent har införts i sjunde ramprogrammet för små och medelstora företags deltagande i forskningsverksamhet som omfattas av de tematiska prioriteringar som fastställs i det särskilda programmet ”Samarbete”.

Det är viktigt att tänka på att stödet i sjunde ramprogrammet för små och medelstora företag kan bidra till att öka deras konkurrenskraft och innovationspotential. Bergsregioner, öregioner och yttersta randområden mottar stöd från strukturfonderna. De stöds även genom de berörda tematiska prioriteringarna i det särskilda programmet ”Samarbete” i FP7, särskilt när det gäller förbättringar av deras transport-, informations-, kommunikations- och energiförsörjningsstrukturer.

Ett av målen för det särskilda programmet ”Kapacitet” är att frigöra forskningspotentialen hos EU:s konvergensregioner och yttersta randregioner. Förutom de befintliga programmen och incitamenten kommer innovation även att främjas genom en rad initiativ som för närvarande förhandlas inom Europaparlamentet och rådet. De omfattar ett förslag att inrätta Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT), Eurostars-initiativet, som aktivt kommer att involvera små och medelstora företag, andra initiativ enligt artikel 169 i EG-fördraget och gemensamma tekniska initiativ enligt artikel 171 i EG-fördraget.

Det bör tilläggas att kommissionen för närvarande utarbetar ett förslag om SET-planen, dvs. en strategisk plan för energiteknik, som bygger på ett omfattande offentligt samråd. Kommissionen siktar på att lägga fram detta förslag vid årsslutet 2007. I detta sammanhang vill jag även lyfta fram den nya industripolitiska strategin, som inom ramen för insatserna för att nå hållbar utveckling inriktas på klimatförändringen, där innovation och små och medelstora företags roll i EU-ekonomin är centrala aspekter.

Små och medelstora företag kommer att spela en mycket viktig roll i alla dessa initiativ. En del av initiativen kommer även att inriktas på särskilda intressen i de regioner som ledamoten nämner, t.ex. ”bonus”-initiativet, som redan planeras och genom vilket marin forskning i Östersjöområdet kommer att samordnas.

Det portugisiska ordförandeskapet beaktar även vikten av att nå målet på tre procent för FoU-utgifter och vill lyfta fram de diskussioner som hölls under rådets (konkurrens) informella möte i Lissabon i juli, där rollen för offentlig och privat finansiering i FoU analyserades, tillsammans med offentliga politiska åtgärder som kan bidra till att nå det målet.

Vid detta informella rådsmöte behandlades även politiken för små och medelstora företag, med särskild betoning på innovation och finansiering, internationalisering och energieffektivitet.

Genom att betona behovet av särskilda åtgärder på området för mänskliga resurser i vetenskapen och tekniken och förstärkningen av åtgärder på området informationssamhället, hoppas det portugisiska ordförandeskapet att även kunna skapa gynnsamma villkor för ökade forsknings-, utvecklings- och innovationsinsatser i hela EU.

  Maria Panayotopoulou-Kassiotou (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Jag vill gärna fråga rådets företrädare, som jag tackar för hans svar, om medlemsstaternas infrastruktur och läget när det gäller insatserna för att skapa god förvaltning kommer att bidra till att detta ambitiösa innovationsprogram utvecklas. Underställs medlemsstaterna kontroller när de genomför stödsystem inom ramen för programmet för innovation?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Jag hoppas att jag har uppfattat ledamotens fråga korrekt. Om inte vill jag naturligtvis gärna att ni rättar mig eller förklarar den exakta innebörden av er fråga mer detaljerat.

Jag kan säga följande. Som ledamoten känner till har alla dessa frågor en mycket direkt anknytning till Lissabonstrategin och särskilt strategins ”ekonomi”-aspekt.

För närvarande bedömer vi naturligtvis de olika aspekterna i förhållande till Lissabonstrategins nya cykel. En av de frågor som vi måste bedöma och diskutera är just medlemsstaternas roll när det gäller att nå de mål eller målsättningar som föreslås på det här området. Detta gäller särskilt åtgärder för innovation och utveckling i små och medelstora företag, och när det gäller företagens ledning, även hur de kan nå dessa mål.

Vi anser att regeringarna och medlemsstaterna har en central roll att spela i detta, och det är naturligtvis även mycket användbart för kommissionen för att nära övervaka hur medlemsstaterna utformar och antar sin politik för att nå de uppsatta målen.

  Justas Vincas Paleckis (PSE). – (EN) Herr rådsordförande! I ert svar på frågan nämnde ni energieffektivitet och jag anser att detta är rätt väg att gå. I går underströk även kommissionsledamot Janez Potočnik att den främsta prioriteringen är energieffektivitet och att bekämpa klimatförändringen. Jag vill fråga er vilka ytterligare åtgärder som rådet kan vidta för att uppbåda alla sina resurser och hela sitt engagemang för att lösa detta centrala problem med effektivitet och klimatförändring?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Som ledamoten känner till antog rådet ett program i mars som betraktas som världsledande i både energifrågor och klimatförändringsfrågor. Jag skulle säga att vi i EU har ett närmast historiskt ansvar vid Balikonferensen, där man förhoppningsvis kommer att fastställa nya mål för koldioxidutsläpp efter det att Kyotoavtalet löper ut 2012. EU kommer helt klart att ha ett ansvar för att stödja och/eller uppmuntra världssamfundet att ställa upp lika ambitiösa mål som vi i EU har föreslagit för oss själva.

Herr Paleckis, vi har därför redan ett ambitiöst program att genomföra inom EU. När det gäller de särskilda energifrågorna finns frågan om energibesparing på dagordningen, både på EU-nivå och i de enskilda medlemsstaterna. Jag kan berätta för er att i Portugal – och jag har direkt erfarenhet av detta – är detta en ytterst viktig fråga som vi har ägnat mycket uppmärksamhet åt. Frågan om investeringar i ny energiteknik och forskning om alternativa energikällor har också nämnts.

Vi har mycket att göra. Vi hoppas att allt vi måste göra kan åstadkommas snabbt och väl. Nu måste vi naturligtvis koncentrera oss på det ambitiösa programmet för energi och klimatförändring som vi har enats om.

  Paul Rübig (PPE-DE). – (DE) Vi har röstat om Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT) här i Europaparlamentet i dag, och vi instämmer i att det måste ha absolut prioritet. När räknar ni med att det portugisiska ordförandeskapet kommer att kunna lägga fram ett finansieringsförslag, som därefter bör genomföras i samarbete med parlamentet så snabbt som möjligt? Anser ni att EIT kommer att spela in i halvtidsöversynen och hälsokontrollen också?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Herr Rübig! Jag måste säga – med er tillåtelse, herr talman – att det faktiska inrättandet och igångsättandet av Europeiska institutet för innovation och teknik är en prioriterad fråga för det portugisiska ordförandeskapet. Vi kommer därför att arbeta för att institutet inrättas före utgången av det portugisiska ordförandeskapet.

Även om det är ordförandeskapet som vidtar åtgärder och kommer med förslag är det EU-institutionerna som ska anta ordförandeskapets förslag i detta avseende. Jag kan garantera att ordförandeskapet kommer att försöka agera så snabbt som möjligt. Det finns andra frågor som självklart är hela rådets och EU-institutionernas ansvar, vilket vi inte kan bortse från.

  Talmannen. −

Fråga nr 5 från Dimitrios Papadimoulis (H-0605/07)

Angående: Utvecklingen i Kosovo

Rådets generalsekreterare Javier Solana sa, vid ett sammanträde som han hade med FN:s generalsekreterare den 10 juli 2007 om Kosovo, att ytterligare förseningar i frågan inte tjänar något till. I nyheterna från den franska nyhetsbyrån sades också, med hänvisning till diplomatiska källor, att Bryssel nu på allvar undersöker möjligheten att erkänna Kosovo på ett så välorganiserat sätt som möjligt.

Hur kommenterar rådet utvecklingen i förbindelse med den här frågan? Är rådet i stånd att kategoriskt förneka att man övervägt möjligheten av ett ensidigt erkännande och på det sättet de facto gå händelserna i förväg med tanke på FN:s agerande?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Herr talman, mina damer och herrar! Den 18 juni 2007 upprepade rådet som ni vet sin ståndpunkt att det omfattande förslag som tagits fram av FN:s särskilda sändebud f.d. president Martti Ahtisaari utgör grunden för en lösning av Kosovofrågan genom en ny resolution från FN:s säkerhetsråd. Europeiska rådet uttryckte sitt stöd för intensifierade insatser för att se till att säkerhetsrådet kan anta en sådan resolution på vederbörligt sätt.

Som ni vet är säkerhetsrådets samråd om en ny resolution inställt för närvarande, men säkerhetsrådet följer denna fråga mycket uppmärksamt. I ett uttalande i augusti betonade FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon kontaktgruppens initiativ för nya förhandlingar mellan Pristina och Belgrad som ska ledas av en trojka som består av företrädare för EU, Ryssland och Förenta staterna. FN:s generalsekreterare har bett kontaktgruppen att rapportera till honom till den 10 december. Avsikten med denna nya förhandlingsrunda är att trojkan kommer att spela en underlättande roll, medan parterna är ansvariga för att lägga fram nya förslag.

Som ni vet utsåg generalsekreteraren och den höga representanten Javier Solana den 29 juli 2007 ambassadör Wolfgang Ischinger till EU:s företrädare i trojkan. Hittills har trojkan haft separata möten med parterna den 10–11 augusti i Belgrad och Pristina, den 30 augusti i Wien och den 18–19 september i London. Vid kontaktgruppens möte på ministernivå, som kommer att hållas den 27 september i New York parallellt med FN:s generalförsamling, kommer ministrarna att diskutera läget i förhandlingarna och utfärda ett uttalande som bör driva på denna process avsevärt. Den 28 september, även då i New York, kommer ytterligare separata möten att hållas mellan trojkan och parterna, eventuellt följt av ett inledande direkt möte mellan parterna samma dag.

Som Javier Solana har betonat är det nu viktigt att parterna samarbetar på ett konstruktivt sätt i denna process och genomför omfattande förhandlingar. När trojkan har avslutat sitt arbete ska FN:s generalsekreterare lägga fram en rapport för säkerhetsrådet om frågan. Ni förstår säkert att det är för tidigt att förutsäga resultaten av dessa processer i det här skedet.

  Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL). – (EL) Herr talman! Så sent som i går sa Condoleezza Rice att Kosovo kommer att bli oberoende. Det amerikanska scenariot är klart. En ensidig självständighetsförklaring till december och omedelbart erkännande av USA.

Vilken ståndpunkt intar rådet när det gäller detta förfaringssätt? Är ni oroade över destabiliseringen i regionen som helhet som har förvärrats av den albanska nationalismen? Har rådet slutligen för avsikt att agera på ett enat, lyhört och enhetligt sätt?

Jag läste i New York Times att europeiska diplomater skyndar sig att förekomma rådets ståndpunkt som slaviskt kommer att följa den linje som väljs av USA. Varför berättar ni inte för oss vad diplomaterna i rådet säger? Vi skulle vilja ha ett tydligt svar.

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Jag har varken läst eller hört uttalandena av Karin Riis-Jørgensen och kan därför inte kommentera dem direkt. Jag kan emellertid säga att vi nu har en process att följa, en process som leds av en trojka som är sammansatt av företrädare för EU, Ryssland och Förenta staterna.

Vi måste låta trojkan utföra sitt arbete, som bör ske i ett lugnt och förtroendeingivande klimat. När det gäller EU:s syn på saken har trojkans arbete naturligtvis vårt fulla stöd. Dessutom har trojkan ett mycket tydligt mandat att lägga fram en rapport i december som kommer att utgöra slutresultatet, som kommer att innehålla slutsatserna och med all sannolikhet rekommendationerna från trojkans arbete under de närmaste månaderna. Vi hoppas därför som sagt att arbetet kommer att slutföras, att rapporten offentliggörs och att de rekommendationer som trojkan eventuellt lämnar kommer till vår kännedom.

Vilka slutsatser eller rekommendationer som än lämnas och hur än Kosovos framtidsutsikter ser ut, vilket kommer att anges i trojkans rapport, är det särskilt viktigt att EU bevarar sin enighet och agerar samstämmigt i alla beslut som måste fattas. Detta har ordförandeskapet upprepat konstant, och vi är övertygade om att det kommer att vinna gehör.

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Herr rådsordförande! Är ni medveten om att Dimitrios Papadimoulis är helt ensam om sin åsikt? Känner ni till att parlamentet antog en resolution där en majoritet på 75 procent av ledamöterna förklarade att vi är för Ahtisaari-Rohan-planen och att vi ställer oss entydigt positiva till suveränitet under internationell övervakning? Vet ni att vi entydigt avvisade alternativet att Kosovo ska delas? Jag skulle också vilja fråga er vad ni anser om ryktena och talet om en delning av Kosovo, vilket faktiskt har avvisats av både kontaktgruppen och parlamentet.

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Frågan om en delning av Kosovo finns inte alls med på dagordningen och ingår inte heller i trojkans arbete.

  Talmannen. −

Fråga nr 6 från Philip Claeys (H-0611/07)

Angående: Kazakstans kandidatur för ordförandeskapet för OSSE

Kazakstan sägs aspirera på posten som ordförande för OSSE 2009. Inom OSSE är det utrikesministeriet i det land som innehar ordförandeskapet som företräder organisationen utåt och samordnar all dess verksamhet.

I Kazakstan har det som bekant aldrig hållits ett enda val som uppfyllt internationella kriterier och situationen för de mänskliga rättigheterna är högst ansträngd.

EU:s medlemsstater uppträder ofta såsom ett enat block inom OSSE. I en så pass grundläggande fråga som att ett odemokratiskt land tränger sig på som ordförande för OSSE bör man verkligen kunna vänta sig enighet. I november ska denna vanskliga fråga lösas.

Finns det inom rådet (allmänna frågor) enighet om att Kazakstan inte kan accepteras som kandidat? Kommer medlemsstaterna att uppträda enhälligt i denna fråga?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Tack herr talman. Ärade ledamot! EU har ännu inte fattat något beslut om Kazakstans kandidatur för ordförandeskapet för OSSE 2009. Enligt EU:s åsikt kommer denna kandidatur att bidra till att betona behovet av att Kazakstan genomför reformer och respekterar OSSE:s regler och skyldigheter i alla dimensioner. Rådet har vid upprepade tillfällen förklarat att alla länder som innehar ordförandeskapet för OSSE måste föregå med gott exempel och respektera principerna för denna organisation.

I sina möten med de politiska myndigheterna i Kazakstan har EU, rådet och kommissionen betonat att Kazakstan måste visa att det är redo och i stånd att fullständigt följa OSSE:s regler och skyldigheter i alla dimensioner, nämligen den mänskliga dimensionen, den politiska och militära dimensionen och den ekonomiska och miljömässiga dimensionen.

  Koenraad Dillen (ITS), suppleant för frågeställaren. – (NL) Tack för ert svar, herr minister. Kan jag utgå ifrån att ni menar att Kazakstan inte uppfyller dessa villkor för närvarande?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Jag måste kommentera detta eftersom ledamoten har dragit en slutsats som inte var exakt vad jag sa. Vad jag sa var att inget beslut har fattats om Kazakstans kandidatur och att Kazakstans uppfyllande av de villkor som jag nämnde kommer att beaktas när ett beslut fattas om kandidaturen vid en lämplig tidpunkt. Denna analys och debatten om frågan kommer att genomföras vid en lämplig tidpunkt och i ett lämpligt forum.

  Talmannen. − Eftersom frågeställaren är frånvarande utgår fråga nr 7.

Fråga nr 8 från Robert Navarro (H-0616/07)

Angående: Tonfiske i Medelhavet

Den 11 juni 2007 antog rådet förordning (EG) nr 643/2007⁽¹⁾ om ändring av förordning (EG) nr 41/2007 i fråga om den återhämtningsplan för tonfisk som rekommenderas av Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten. Av texten framgår dock att principen om rättvisa mellan fiskare av tonfisk i Europeiska unionen inte efterlevs, eftersom den fångade fiskens minsta storlek och fiskeperioderna varierar mellan olika geografiska områden.

Vilka är orsakerna till denna skillnad i behandling av fiskare i Medelhavet och fiskare i östra Atlanten?

De restriktioner som åläggs franska fiskare av tonfisk i Medelhavet riskerar att på ett allvarligt sätt störa branschens socioekonomiska balans. Tonfisk på mer än 30 kg, som är viktgränsen i de nya bestämmelserna, är svårsåld. Fiskeperioden har förkortats med två veckor vilket innebär en kraftig sänkning av fiskarnas omsättning. Detta påverkar direkt ett tusental sjömän och deras familjer.

På vilket sätt är tonfisket i Medelhavet skadligare än i östra Atlanten?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Tack, herr talman och herr Navarro. Jag vill på rådets vägnar tacka ledamoten för hans fråga om återhämtningsplanen för tonfisk. Denna plan utarbetades på grundval av ett yttrande från forskare vid Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten (Iccat), som rekommenderade omedelbara och omfattande åtgärder för att förhindra den rådande kollapsen av tonfiskbestånden i Medelhavet och östra Atlanten. Iccat antog denna rekommendation i syfte att genomföra en återhämtningsplan som ska löpa på 15 år vid sitt årsmöte som hölls i Dubrovnik i november 2006. Till följd av detta godtog EG, som är medlem i Iccat, den internationella skyldigheten att införliva denna återhämtningsplan i gemenskapsrätten.

Om denna skyldighet inte efterlevs alls kommer följderna i kommersiella termer att bli att EG:s ställning på de asiatiska marknaderna skadas allvarligt. Denna skyldighet uppfylldes för 2007 genom antagandet av rådets förordning (EG) nr 643/2007 om ändring av förordningen om totala tillåtna fångstmängder (TAC) och kvoter. På grundval av ett förslag från kommissionen utvärderar rådet för närvarande de bestämmelser som behövs för att planen ska kunna tillämpas permanent i ytterligare 14 år från den 1 januari 2008. Olika bestämmelser gäller för olika områden för att avspegla de respektive skillnaderna när det gäller typ av fiske, fiskeintensitet och tillståndet för bestånden. Det är viktigt att komma ihåg att detta fiske sträcker sig från högteknologiskt industrifiske till småskaligt traditionellt fiske.

Iccat-grupperna fattade beslut om planen på grundval av vetenskapliga yttranden där man hade gjort vissa åtskillnader mellan Medelhavet och östra Atlanten. Rådet anser därför att Iccat i sitt yttrande försökte följa dessa vetenskapliga råd och göra åtskillnad mellan olika faktorer i återhämtningsplanen för att lindra planens socioekonomiska konsekvenser.

Rådet är fullständigt medvetet om att denna viktiga återhämtningsplan har socioekonomiska följder för de berörda fiskesamhällena. Dessa följder skulle även kännas av om tonfiskbestånden skulle kollapsa igen. Under förhandlingarna om antagandet av rådets förordning (EG) nr 643/2007 enades rådet och kommissionen om att införa en bestämmelse för att garantera att återhämtningsplanen skulle erkännas som sådan av Europeiska fiskerifonden. Detta kommer att ge medlemsstaterna möjlighet att använda en del av sina medel från fonden för att lindra de ekonomiska konsekvenserna för de berörda fiskesamhällena. Enligt planerna kommer denna bestämmelse att fortsätta att gälla till den 31 december 2014.

  Josu Ortuondo Larrea (ALDE), suppleant för frågeställaren. – (ES) Herr talman! Jag vill nu tala för Robert Navarros räkning och sedan ställa en egen fråga, eller snarare upprepa en fråga.

Min fråga för Robert Navarros räkning är följande: enligt artikel 23.4 i rådets förordning (EG) nr 2371/2002, som innehåller bestämmelser om inrättande av en återhämtningsplan för tonfisk, är det tillåtet att eventuella överskott som produceras av medlemsstaterna i förhållande till årskvoterna kan dras av från framtida fiskemöjligheter. Därför vill jag fråga rådet om vad som händer med dem som har fångat mindre än sina kvoter i år, eftersom kommissionen stängde fiskevattnen i förra veckan?

  Talmannen. − Herr Ortuondo! Jag kan inte ge er ordet eftersom jag redan har två talare uppsatta. Jag kommer emellertid att ge er ytterligare 15 sekunder om ni vill ställa er fråga omedelbart eftersom jag inte kan tillåta tre följdfrågor enligt arbetsordningen. Som ett undantag, och med överseende från alla närvarande, ger jag er därför tillåtelse att fortsätta i ytterligare 15 sekunder.

  Josu Ortuondo Larrea (ALDE). – (ES) Herr talman! Även jag vill be er att ha överseende med att jag frågar rådets ordförandeskap hur förordning (EG) nr 2371/2002 kan tillämpas om medlemsstaterna har underlåtit att samarbeta med kommissionen genom att inte inkomma med de obligatoriska uppgifterna om fångster under detta fiskeår.

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Ledamoten har ställt vissa frågor, och en av dem är mycket uttrycklig och detaljerad. Jag kommer att försöka svara så gott jag kan, men jag anser uppriktigt sagt att den första frågan direkt har att göra med och hellre borde ställas till kommissionen. Kommissionen är helt klart bättre lämpad att ge er det klargörande ni vill ha.

När det gäller er andra fråga om den påstådda bristen på samarbete med kommissionen från medlemsstaternas sida är det, om det är sant, naturligtvis upp till kommissionen att analysera situationen och finna det bästa sättet att så att säga tvinga medlemsstaterna att följa de bestämmelser som de själva har varit med om att fastställa. Av det skälet anser jag att det skulle vara lämpligare att ställa frågan till kommissionen än till rådet.

  Richard Seeber (PPE-DE). – (DE) Jag vill fråga ordförandeskapet hur det hanterar fenomenet med klimatförändringen i förhållande till fiskekvoterna. Vi vet alla att klimatförändringen för närvarande mildras av oceanernas starka värmeabsorbering; 80 procent av energin absorberas fortfarande där. Man kan emellertid förutsätta att en massiv uppvärmning kommer att ske i framtiden även av den marina miljön. Hur försäkrar sig ordförandeskapet om att dessa nya vetenskapliga rön beaktas på lämpligt sätt och att vattenmiljön beaktas när fiskekvoterna fastställs?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Jag anser att även denna fråga hellre borde ställas till kommissionen i stället för till rådet eftersom kommissionen naturligt har en ledande och central roll i detta avseende. Jag kan säga till ledamoten, vilket jag redan har nämnt, att miljöfrågorna, särskilt klimatförändringen, är en prioriterad fråga på ordförandeskapets och rådets dagordningar. Vi kommer att ställas inför en stor utmaning efter Balikonferensen i slutet av detta år, och efter hela den processen hoppas vi kunna besluta om nya mål för koldioxidutsläpp 2009.

  Rosa Miguélez Ramos (PSE). – (ES) Herr talman, herr rådsordförande! Jag vill också kommentera tonfiskfrågan, närmare bestämt kommissionens beordrade stängning av fiskevattnen nyligen eftersom EU:s tilldelade kvot hade överskridits.

Av de upplysningar som kommissionen har lämnat till oss kan man utläsa att vissa medlemsstater, bland annat Spanien och Portugal, inte hade uppfyllt sina fångstkvoter när fiskevattnen stängdes, medan medlemsstater som Frankrike och Italien hade överskridit sina, i själva verket med dubbelt så mycket, vilket försätter EU i en minst sagt pinsam situation att ha överträtt de internationella bestämmelserna.

Min fråga, som är riktad till rådet, är följande: vilka åtgärder kan rådet vidta för att kompensera de medlemsstater som inte har uttömt sina fångstkvoter genom avdrag från dem som har fiskat mer än sin kvot? Kan rådet göra detta?

Jag har även en annan fråga. Vad har rådet för avsikt att göra? Vilka åtgärder kommer det att vidta för att försäkra sig om att en sådan situation inte uppstår igen?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Herr talman, fru Miguélez! Jag måste återigen säga att ni bör ställa dessa frågor till kommissionen. Det är kommissionen som är bäst lämpad att besvara de frågor som ni just har ställt till mig på vederbörligt sätt.

  Talmannen. −

Fråga nr 9 från Chris Davies (H-0617/07)

Angående: Att stifta gemenskapslagar i offentligheten

I juni 2006 beslutade rådet göra det möjligt att via rådets webbplats följa med möten vid vilka ministrar diskuterar lagstiftningsfrågor. Har rådet fått kännedom om eventuella negativa konsekvenser av detta beslut?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Som svar på ledamotens fråga vill jag hänvisa till den rapport om genomförandet av den allmänna politiken för öppenhet och insyn som lades fram av det föregående finska ordförandeskapet den 11 december 2006. Denna rapport innehåller rådets senaste översyn av de nya öppenhetsåtgärdernas inverkan på effektiviteten av rådets arbete. Enligt de preliminära slutsatserna i rapporten, som också är preliminär, ska en mer ingående utvärdering genomföras före årsslutet 2007 om följderna av de nya åtgärderna för öppenhet och insyn när man har mer praktisk erfarenhet av genomförandet av åtgärderna och deras inverkan på rådets arbete.

Jag kan informera er om att sammanlagt 98 överläggningar och debatter var öppna för allmänheten under första halvåret 2006 i enlighet med Europeiska rådets slutsatser av den 15–16 juni 2006 och artikel 8 i rådets arbetsordning.

  Chris Davies (ALDE). – (EN) Jag välkomnar rådsordförandens svar och jag är mycket glad över att rådet redan nu har beslutat att förhandlingarna ska sändas, oavsett vilka bestämmelser reformfördraget kan komma att innehålla.

Jag noterar rådsordförandens svar att en översyn kommer att genomföras och offentliggöras före utgången av 2007, och jag hoppas att den kommer att visa hur principerna om öppenhet och insyn inom detta område kan förstärkas. Kan rådsordföranden bekräfta att en sådan översyn verkligen kommer att offentliggöras före utgången av hans ordförandeskap?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Det jag kan bekräfta och försäkra er om är att detta är en mycket viktig fråga för det portugisiska ordförandeskapet, och vi kommer att göra allt vi kan för att gå vidare med den här processen. Jag kan för närvarande inte lämna några exakta datum för översynen, men jag kan däremot garantera att det portugisiska ordförandeskapet är angeläget om att gå vidare med öppenhetsfrågan och är engagerat i denna fråga.

  Talmannen. −

Fråga nr 10 från Ryszard Czarnecki (H-0620/07)

Angående: Situationen i Afghanistan

Vilken roll anser rådet att EU kan ha för stabiliseringen av situationen i Afghanistan, där soldater från en rad medlemsstater är stationerade?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) EU:s strategi bygger i huvudsak på strikt samordning. Internt ägnas särskild uppmärksamhet åt att garantera komplementaritet och ömsesidig förstärkning av EG:s, rådets och medlemsstaternas åtgärder. Externt har EU varit en av de ledande medlemmarna i det gemensamma samordnings- och övervakningsorgan som inrättades under 2006 enligt den så kallade Afghanistanöverenskommelsen.

Rådets beslut av den 12 februari 2007 om att gå vidare med ESFP-uppdraget till Afghanistan måste ses mot bakgrund av en bredare strategi. EU:s polisuppdrag (Eupol) befinner sig för närvarande på planeringsstadiet. Genom detta uppdrag visar EU att det har för avsikt att spela en mer aktiv roll när det gäller polisbevakningen, och i förlängningen den mer allmänna frågan om rättsordning. Uppdraget kommer naturligtvis att anpassas till kommissionens åtagande att reformera rättsväsendet. Alla dessa insatser har det gemensamma målet att förstärka de afghanska institutionernas suveränitet.

Afghanistan har sedan 2001 gjort mycket betydande framsteg med att inrätta representativa politiska institutioner, pressfrihet, inrätta institutioner inom säkerhetssektorn, förbättra hälsovården och utbildningen, de mänskliga rättigheterna och kvinnors status, utse en fungerande högsta domstol och inrätta en samrådspanel för utnämningar av överordnade tjänstemän. EU har spelat en central roll i denna process och har redan bidragit med 3,7 miljarder euro sedan 2002. EU fortsätter att intensifiera insatserna för att se till att vårt utvecklingsbistånd når afghaner i alla delar av landet.

Den ökade tonvikt som nu läggs vid samhällsstyrning och rättsstatsprincipen är avsedd att förstärka åtgärderna på andra områden. Kommissionen har utformat program på områdena landsbygdsutveckling, hälsa och samhällsstyrning och kommer att finansiellt stödja alla civila åtgärder som genomförs av medlemsstaterna via provinsiella återuppbyggnadsgrupper. EU är fast övertygat om, vilket Europeiska rådet förklarade den 14 december 2006, att säkerheten och utvecklingen i Afghanistan är ömsesidigt beroende av varandra. Därför har EU:s engagemang i Afghanistan alltid varit långsiktigt med en stark och väl avvägd strategi.

  Ryszard Czarnecki (UEN). – (PL) Tack så mycket för detta klargörande, herr Lobo Antunes. Jag vill bara nämna en central fråga som även rör uttalanden som företrädare för kommissionen som är aktiva i Afghanistan har gjort till parlamentets utskott för utrikesfrågor.

Jag skulle vilja veta om rådet har för avsikt att öka det humanitära biståndet till Afghanistan och intensifiera insatserna för att återuppbygga civilsamhället i landet. Enligt min åsikt krävs det mycket mer än en militär närvaro i Afghanistan. Mitt land är till exempel engagerat ute på fältet i landet, vilket tyder på en önskan att nå stabilitet i denna region.

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Jag håller med ledamoten. Att främja säkerheten och stabiliteten i militära termer i Afghanistan är grundläggande, men det är bara en del av det vi behöver göra i landet. Vi måste även arbeta med att förstärka de demokratiska institutionerna i Afghanistan och koncentrera oss på det afghanska civilsamhället. Vi måste investera i hälsa, utbildning och yrkesutbildning. Och vi måste naturligtvis fortsätta att försöka vinna det afghanska folkets hjärta.

Det är skälet till att vi har en strategi som består av två aspekter. Den ena av dessa är en militär aspekt som omfattar säkerhet och stabilitet på fältet. Utan säkerhet och stabilitet ute på fältet kan det inte råda fred och absolut inte ske någon ekonomisk och social utveckling. Vi måste därför garantera den aspekten och samtidigt arbeta med och investera i det afghanska civilsamhället och afghanska demokratiska institutioner genom att återuppbygga den afghanska statens administrativa kapacitet.

  Paul Rübig (PPE-DE). – (DE) Ekonomisk stabilitet i Afghanistan är en nödvändig förutsättning för en fungerande demokrati och fred i landet. I EU har vi Osloagendan för utbildning i entreprenörskap för små och medelstora företag för att främja företagsstarter, stimulera företagarandan och främja export och import. Kan ni tänka er att Osloagendan skulle kunna genomföras även i Afghanistan?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Herr Rübig! Jag anser att vi måste investera i alla områden av det afghanska samhället, som jag just sa. I ett land som Afghanistan, med de rådande svårigheterna på säkerhetsområdet, ekonomiska svårigheter och dess särskilda sociala struktur, anser jag att små och medelstora företag kan spela en mycket viktig roll.

Jag anser därför att detta verkligen är en sektor som vi kan och måste investera i genom att forma Afghanistans ekonomiska och sociala system. Naturligtvis kan vi diskutera hur det finansiella instrumentet ska användas, men för närvarande förväntar sig ingen, åtminstone inte för tillfället, att stora företag inrättas i Afghanistan. Det är inte rätt tillfälle för det.

För att blåsa nytt liv i det afghanska ekonomiska systemet anser jag att vi särskilt måste koncentrera våra insatser på kvalifikationer, yrkesutbildning och samtidigt på små och medelstora företag.

  Talmannen. −

Fråga nr 11 från Eoin Ryan (H-0625/07)

Angående: EU:s åtgärder för att bekämpa organiserad brottslighet i Europa

Kan rådet redogöra för omfattningen av den organiserade brottsligheten i Europa och de samordnade åtgärder som vidtas på EU-nivå för att bekämpa det växande hotet från den organiserade brottsligheten?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Rådet hänvisar ledamoten till hotbildsbedömningen avseende den organiserade brottsligheten (Octa), som Europol utarbetar varje år för rådets räkning. En version offentliggörs och översänds varje år till Europaparlamentet.

Den 13 juni i år, i sina slutsatser om Octa 2007, upprepade rådet sin övertygelse om att kampen mot den organiserade brottsligheten måste inriktas på att minska de hot och de skador som den orsakar, särskilt genom att ta itu med följande problem: hindren för att avslöja organiserade kriminella sammanslutningar på grund av deras internationella dimension eller inflytande, graden av den organiserade brottslighetens infiltration i samhället och ekonomin, särskilt missbruk av lagliga affärsstrukturer och i synnerhet inom transportsektorn, samt organiserade kriminella sammanslutningars missbruk av tekniken.

Rådet betonade även att EU:s prioriteringar för 2007 borde vara följande brottsliga marknader: narkotikahandel, särskilt med syntetiska droger, smuggling och handel med människor, särskilt i samband med olaglig invandring, bedrägerier, särskilt på området för högbeskattade varor och momskarusellen, förfalskning av euron och stöld av immateriella rättigheter samt penningtvätt.

Precis som var fallet med Octa 2006 betonades i dessa slutsatser behovet av en sektorsövergripande underrättelseledd strategi för att inte bara avbryta brottslig verksamhet, utan även spränga kriminella organisationer, åtala de skyldiga och konfiskera deras inkomster från den brottsliga verksamheten.

Detta innebär att utnyttja särskilda (specialiserade) resurser och organisationsstrukturer för att använda all information som finns tillgänglig för brottsbekämpning och på så sätt kunna komma åt de mest hotande kriminella sammanslutningarna.

I sina slutsatser efterlyser rådet även ytterligare utveckling av en ny underrättelseledd kontrollstrategi som täcker hela det nationella territoriet – och eventuellt även EU – och som kompletterar kontrollen av de yttre gränserna med ytterligare kontroller längs resvägen eller vid ankomstdestinationen, övervakning av finansiella rörelser samt utökande av de brottsbekämpande organens analytiska kapacitet på nationell nivå och EU-nivå.

  Eoin Ryan (UEN). – (EN) Min fråga är tvådelad. Den första delen har ni besvarat såtillvida att ni har talat om vilka initiativ som har införts, men ni har inte besvarat den del som handlar om den organiserade brottslighetens omfattning. Många menar att den är extremt underskattad för närvarande och att organiserade kriminella sammanslutningar breder ut sig i ett stort antal EU-länder, om inte alla. Det här problemet kommer inte att försvinna och många anser att det behöver hanteras betydligt mer samordnat än vad som är fallet i dag. Jag undrar alltså hur stor den organiserade brottslighetens omfattning i EU är.

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Herr Ryan! Som jag redan har nämnt anser jag att det skulle vara lämpligt, och faktiskt nödvändigt, att gå igenom eller titta i hotbildsbedömningen avseende den organiserade brottsligheten för Europa (Octa). Jag säger varken att det begås fler eller färre brott eftersom jag inte har några uppgifter att ge er om detta för närvarande, men det är ofta så att det finns en psykologisk perception av att brottsligheten ökar fast det inte finns några fakta som stöder detta.

Det finns emellertid en sak som inte kan bestridas, nämligen att vi behöver en ökad, samlad insats av och mer samarbete mellan medlemsstaterna, särskilt samarbete mellan EU-institutionerna och medlemsstaterna för att undanröja de hot som den organiserade brottsligheten innebär, som är omfattande och varierad. Som jag nämnde har organiserade kriminella sammanslutningar tack vare de nya tekniker som finns tillgängliga ytterst sofistikerade medel till sitt förfogande som är oerhört svåra att bekämpa. Jag har uppfattningen att alla våra medlemsstater är medvetna om dessa nya tekniker och de nya möjligheter som den tekniska utvecklingen erbjuder brottslingar, vilket helt klart orsakar särskilda problem i kampen mot den organiserade brottsligheten.

Det portugisiska ordförandeskapet kommer naturligtvis att som sig bör överväga alla förslag från institutionerna för att mer effektivt bekämpa de hot som dessa kriminella sammanslutningar utgör och som, på grund av den typ av brott som begås, oundvikligen har en stor inverkan på våra samhällen.

  Jim Allister (NI). – (EN) Jag antar att rådsordföranden skulle bli bestört om det fanns en koppling mellan organiserad brottslighet och någon av EU:s regeringar. Tyvärr är det precis så det förhåller sig på Nordirland, där Sinn Féin, som är ett ledande regeringsparti, har en ofrånkomlig koppling till IRA, vars illegala arméråd kontrollerar en portfölj med hundratals miljoner euro som är resultatet av IRA:s organiserade brottsliga verksamhet. Det är bland annat därför armérådet inte har upplösts. Kommer även rådet att fördöma detta motbjudande förhållande och uppmana IRA och Sinn Féin att omedelbart upplösa sitt olagliga arméråd?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Jag besvarade frågan om bekämpning av den organiserade brottsligheten och rådets bedömning och reaktion på detta i mitt första anförande. Jag har inget mer att tillägga i denna fråga.

  Talmannen. −

Fråga nr 12 från Seán Ó Neachtain (H-0627/07)

Angående: Trafiksäkerheten

Kan rådet redogöra för de åtgärder man vidtagit för att öka trafiksäkerheten inom Europeiska unionen?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Herr talman, herr Ó Neachtain! Som ledamoten säkerligen känner till antog rådet slutsatser efter det att kommissionen lagt fram halvtidsrapporten om det europeiska åtgärdsprogrammet för trafiksäkerhet i mars 2006, vid sitt möte den 8–9 juni 2006. I dessa slutsatser enades EU:s transportministrar och kommissionen om behovet av att stärka trafiksäkerhetsåtgärderna och initiativen på gemenskapsnivå eller nationell nivå.

Till följd av detta antog kommissionen i oktober 2006 två lagstiftningsförslag om frågan om att öka trafiksäkerheten, och tack vare det utmärkta samarbetet mellan Europaparlamentet och rådet kunde de två medlagstiftarna snabbt enas om ett förslag till direktiv om eftermontering av speglar på tunga fordon. Detta direktiv trädde i kraft i augusti 2007 och ska vara genomfört till den 31 mars 2009.

Enligt kommissionens uppskattningar skulle denna nya lagstiftningsåtgärd kunna rädda upp till 1 200 liv på gemenskapens vägar från och med nu och fram till 2020. Rådet utvärderar för närvarande förslaget till direktiv om förvaltning av en säker väginfrastruktur. I avvaktan på parlamentets yttrande hoppas kommissionen att en allmän strategi ska kunna antas vid rådets möte den 1–2 oktober. Kommissionen uppskattar att cirka 7 000 skador kan undvikas och 600 liv kan räddas varje år om åtgärderna i detta förslag till lagstiftningsinstrument skulle tillämpas.

Jag vill även säga till ledamoten att han kan vara säker på att rådet kommer att se positivt på alla trafiksäkerhetsåtgärder och initiativ som föreslås av kommissionen inom ramen för de pågående insatserna för att minska antalet dödsfall och skador på gemenskapens vägar.

  Seán Ó Neachtain (UEN). – (EN) Tack för ert svar. Jag vill dock bara fråga om ni anser att det behövs en mer samordnad strategi nu med tanke på de många medborgare från olika EU-länder som reser mellan länder, vilket framför allt är fallet i mitt hemland Irland, dit många östeuropéer reser och tar med sig sina bilar. Jag anser inte att rådet, och inte heller kommissionen, tar vederbörlig hänsyn till denna typ av resor i dag.

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Eftersom jag är portugis har även jag uppmärksammat den mycket dramatiska utvecklingen i mitt land när det gäller trafiksäkerheten. Portugal har problem, eller har haft problem, på detta område, så vi har gjort betydande insatser. Dessa insatser har under de senaste åren lett till en mycket stor minskning av antalet dödsoffer på de portugisiska vägarna, särskilt i trafikolyckor, som har varit ett oerhört smärtsamt problem. Denna minskning beror på regeringens systematiska och kraftfulla agerande.

Vi är alla mycket väl medvetna om detta problem som påverkar oss mycket direkt, så vi är uppmärksamma och ytterst lyhörda. I slutet av mitt anförande sa jag att rådet, i det här fallet det portugisiska ordförandeskapet, kommer att ägna nära uppmärksamhet åt och vara fullständigt berett att bedöma och ta till sig alla förslag som kommissionen kan lägga fram för rådet för att ytterligare förbättra de insatser som görs för närvarande, med målsättningen att minska antalet dödsfall och skador på gemenskapens vägar. Som sagt är ordförandeskapet, med andra ord det land som innehar ordförandeskapet, särskilt lyhört inför denna fråga eftersom även vi har varit tvungna att ta itu med detta i Portugal. Därför kommer ordförandeskapet som sagt att ägna särskild uppmärksamhet åt de förslag som kommissionen kan lägga fram för rådet i detta avseende.

  Talmannen. −

Fråga nr13 från Brian Crowley (H-0629/07)

Angående: Kroatiens tillträde till Europeiska unionen

Skulle rådet kunna lägga fram en ingående redogörelse för hur det för närvarande går med Kroatiens ansträngningar att gå med i Europeiska unionen?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Herr talman, herr Crowley! Jag har redan haft tillfälle att kort nämna Kroatiens anslutningsprocess i dag. Jag kommer nu att gå in lite mer i detalj på detta, samtidigt som jag försöker vara så kortfattad som möjligt med tanke på tidsbristen.

Herr Crowley, jag kan berätta för er att anslutningsförhandlingarna med Kroatien framskrider väl, och betydande framsteg har gjorts i år. Vi har generellt sett öppnat och provisoriskt stängt två kapitel: Kapitel 25 – Vetenskap och forskning och kapitel 26 – Utbildning och kultur. Under tiden har ytterligare tio kapitel öppnats, nämligen följande: Kapitel 3 – Frihet att tillhandahålla tjänster, kapitel 6 – Bolagsrätt, kapitel 7 – Immaterialrätt, kapitel 9 – Finansiella tjänster, kapitel 10 – Informationssamhället och medier, kapitel 17 – Ekonomisk och monetär politik, kapitel 18 – Statistik, kapitel 20 – Näringsliv och industripolitik, kapitel 29 – Tullunionen och slutligen kapitel 32 – Budgetkontroll.

Dessutom har rådet för avsikt att hålla det femte mötet i anslutningskonferensen med Kroatien på ministernivå den 15 oktober för att öppna kapitel 28 – Konsumentskydd och folkhälsa. Andra kapitel kommer att följa i slutet av året. Det återstår fortfarande mycket arbete att göra, särskilt inom de områden som är avgörande för alla kandidatländers framgång, t.ex. reform av rättsväsendet och den offentliga förvaltningen, kampen mot korruption och ekonomiska reformer. Rådet fortsätter även att uppmana Kroatien att förbättra sin administrativa kapacitet och effektivt införliva och genomföra gemenskapens regelverk så att landet kan uppfylla de skyldigheter som ett medlemskap medför i sinom tid. För att behålla dynamiken och kvaliteten i förhandlingarna måste vi påpeka för Kroatien att landet måste göra ytterligare insatser för att uppfylla kraven i förhandlingsramen, bland annat skyldigheterna när det gäller stabilitets- och associeringsavtalet, och även genomförandet av anslutningspartnerskapet.

  Brian Crowley (UEN). – (EN) Innan jag ställer min fråga vill jag bara säga att det är fantastiskt att rådsordföranden har stannat så länge i kammaren i dag och deltagit så förtjänstfullt i många debatter. Jag tackar er på parlamentets vägnar.

När det gäller tidsramen för Kroatien känner vi till svårigheterna att enas med den kroatiska regeringen om flera kapitel, men kan rådsordföranden säga något om när han tror att förhandlingarna kan slutföras? Är det två eller tre år det rör sig om? Kan man ge en exakt tidsram, med tanke på de problem som kan uppstå?

För det andra undrar jag vilka specifika åtgärder som har vidtagits inom de områden som ännu inte behandlats, dvs. hela frågan om rättsväsendets oberoende och polisväsendet i Kroatien?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Herr Crowley, tack så mycket för era vänliga ord. Jag vill säga er att det har varit ett stort nöje och en ära att vara med er här i dag och diskutera och debattera, även om vi inte alltid är överens, om så viktiga frågor för den europeiska agendan och för EU.

Ni ber mig emellertid att göra det omöjliga, att ange ett datum för Kroatiens anslutning. Jag kan inte göra detta eftersom anslutningen, eller datumet, med all sannolikhet kommer att bero mer på Kroatien än på EU. Kroatien skulle i själva verket antagligen vara i en bättre position än EU för att avgöra detta, av det enkla skälet, och det vet ni naturligtvis, att en anslutning till EU, att bli medlem i EU, beror på eller motsvarar de framsteg som görs med uppfyllandet av kriterierna och villkoren. Det jag kan däremot kan säga med all säkerhet är att Kroatien har realistiska europeiska framtidsutsikter och en realistisk utsikt att ansluta sig till EU. Det portugisiska ordförandeskapet har åtagit sig att göra framsteg med denna process under sitt ordförandeskap och kommer naturligtvis även, tillsammans med kommissionen, att arbeta för att övervinna alla eventuella hinder som kan uppstå på vägen.

Som jag just sa i mitt svar på en annan fråga kommer situationen för förhandlingarna med Kroatien att ses över i november. Denna översyn och förslaget kommer att läggas fram för oss av kommissionen. Som ni säkert inser kommer detta att spela en central roll i rapporteringen om och övervakningen av det arbete som genomförs. Det är kommissionen som kommer att ha ansvaret för att utarbeta dem med de detaljerade uppgifter som man kan förvänta sig av kommissionen, och det kommissionen har att säga, föreslår och rekommenderar i sin översyn kommer att vara mycket viktigt för rådets beslut om framtiden för och de fortsatta förhandlingarna med Kroatien.

Det är sant att det väldigt ofta är de administrativa och rättsliga frågorna som är svårare att lösa, i grund och botten de frågor som rör medlemsstaternas egna interna organisation. Det är inom dessa områden som medlemsstaterna måste göra större investeringar och eventuellt mer omfattande och så att säga mer smärtsamma och svåra reformer när det gäller deras interna organisation. Vi är övertygade om att Kroatien kommer att lyckas övervinna sådana eventuella svårigheter och att landet enligt sin egen önskan och även EU:s, kommer att bli medlem i vår union inom en inte alltför avlägsen framtid.

  Talmannen. −

Fråga nr 14 från Liam Aylward (H-0631/07)

Angående: Klimatförändringar

Skulle rådet på ett ingående sätt kunna redogöra för vilka strukturer som inrättas på EU-nivå så att en större grad av samordning kan äga rum mellan Europa och Amerika av våra insatser, för att garantera att målet att koldioxidutsläppen ska minska med 20 procent till år 2020 ska uppnås?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Herr talman, herr Aylward! Det råder inget tvivel om att klimatförändringen är en global utmaning som kräver globala lösningar. EU-ledarna har därför beslutat att sända en tydlig signal till världssamfundet om att de är fast beslutna att bekämpa klimatförändringen genom att göra åtaganden för att inleda förhandlingar om ett globalt avtal efter 2012. Till dess ett sådant avtal kan nås ingår EU ett oberoende och fast åtagande om att nå en minskning på minst 20 procent av utsläppen av växthusgaser till 2020 jämfört med 1990 års nivåer. För det andra har unionen för avsikt att göra ett åtagande om en minskning med upp till 30 procent om andra utvecklade länder gör jämförbara minskningar och om de utvecklingsländer som är mer ekonomiskt avancerade bidrar på lämpligt sätt.

EU anser att det är dags att bedöma vilka åtgärder som måste vidtas efter 2012 och utforma en global strategi med deltagande av ett stort antal länder. Att föra en mer permanent dialog med Förenta staterna kommer att vara centralt för förberedelserna inför förhandlingarna om ett avtal efter 2012, som måste inledas vid den klimatkonferens som kommer att hållas på Bali i årsslutet och som jag redan nämnde i mitt svar på föregående fråga.

I detta sammanhang har två viktiga möten planerats in före konferensen, och resultaten av dessa möten kommer säkerligen att ge ett mycket positivt mervärde till Baliförhandlingarna. Det första är högnivåmötet om klimatförändringen i FN:s generalförsamling, som redan har hållits i New York den 24 september. Det andra är mötet mellan de största ekonomierna den 27–28 september i Washington, där EU hoppas kunna bidra till att vidareutveckla den internationella processen inom FN. Vid toppmötet i Wien i juni 2006 enades EU och Förenta staterna dessutom om att inrätta en högnivådialog om klimatförändringar, ren energi och hållbar utveckling. Målsättningen är att göra framsteg på grundval av befintliga bilaterala och multilaterala initiativ och gå vidare med genomförandet av förklaringen från toppmötet i Wien och handlingsplanen från Gleneagles om klimatförändringar, ren energi och hållbar utveckling som antogs av G8-ledarna.

  Brian Crowley (UEN), suppleant för frågeställaren. – (EN) Jag tackar rådsordföranden för hans svar.

Frågan handlade dock om att skillnaderna tycks ha förstärkts mellan USA:s regering och EU när det gäller synen på hur man kan hitta lösningar och bygga partnerskap i världen. Avståndet mellan dem tycks ha ökat under de senaste åren. Oavsett hur bra vi är i EU behöver vi få andra att följa vårt exempel, och nu ser vi att framför allt USA halkar efter igen, när det gäller Kina och Indien och andra problem de anför.

Vad vi egentligen vill är att EU vidtar särskilda åtgärder för att få våra amerikanska kusiner på andra sidan Atlanten att ansluta sig till oss så att vi kan stå emot Indiens och Kinas styrka i dessa förhandlingar.

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Herr Crowley! Jag håller fullständigt med er. Vi måste övertyga våra kusiner, och eftersom de är våra kusiner förväntar vi oss att de ska vara övertygade eller åtminstone vara öppna för att låta sig övertygas. Jag vill påpeka att vägen till och vägen efter Bali kommer att vara komplicerad och kantad av svårigheter. Ingen kan tvivla på detta, men det står klart att vi genom att inte ge upp och agera gemensamt kommer, hoppas jag, att lyckas. Hur som helst anser jag att vi tack vare den permanenta dialog som har inrättats särskilt med våra kusiner på andra sidan Atlanten, trots allt, trots meningsskiljaktigheter och skilda åsikter om klimatfrågan kan övervinna svårigheterna.

I detta avseende anser jag att slutsatserna om klimatförändringen som nåddes vid G8-mötet i Tyskland och den möjlighet som skapades eller den överenskommelse som nåddes där om FN:s grundläggande roll i klimatförändringsfrågan var mycket positiva tecken på att det finns möjligheter att göra ytterligare framsteg och nå fler avtal om klimatförändringsfrågan. Som jag redan har sagt är det mycket viktigt att EU upprätthåller sin roll som ledare och så att säga initiativtagare som banar väg för andra för att skydda miljön och vår jord.

  Talmannen. − Mina damer och herrar! Ni har säkert lagt märke till att de tre följande frågorna alla handlar om Pakistan. Tyvärr kan jag inte tillämpa arbetsordningen för att be rådet att besvara alla dessa frågor tillsammans eftersom rådet har organiserat sitt arbete på annat sätt. Jag måste uppmärksamma er på behovet av en reform av parlamentet och särskilt det som måste göras när det gäller den viktiga reformen av frågestunden, och detta tror jag att vi alla är eniga om. Vi kan emellertid inte tillämpa mer flexibla bestämmelser eftersom vi har en arbetsordning som vi måste följa. Jag måste därför lägga fram dessa frågor en och en, vilket förmodligen kommer att innebära att alla tre frågorna inte kommer att besvaras. Beroende på hur det går med vårt arbete kommer vi att se om vi är mer eller mindre produktiva.

Jag börjar med fråga nr 15 om Pakistans militärtillgångar. Denna fråga är från Józef Rutowicz, och jag ber rådet att besvara denna fråga direkt.

Fråga nr 15 från Józef Rutowicz (H-0637/07)

Angående: Pakistans militärtillgångar

Det är allmänt känt att Pakistans armé har kommit att dominera ekonomin och administrationen i detta land. Avser rådet att genomföra någon analys i syfte att uppskatta värdet av alla de tillgångar som byggts upp genom affärsintressen kopplade till armén på bekostnad av det allt fattigare pakistanska samhället?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) De många tillfällena till dialog mellan EU och Pakistan om Pakistan och den roll som armén spelar ingår i den omfattande analys som rådets politik gentemot Pakistan bygger på.

Den allmänna situationen för Pakistans ekonomi och landets utvecklingsnivå är ytterligare två delar av samma analys. Båda beaktas naturligtvis i den allmänna utformningen av vår politik gentemot Pakistan, och så kommer det att vara även i framtiden.

  Leopold Józef Rutowicz (UEN). – (PL) Jag tackar talmannen och herr Lobo Antunes för hans svar. Som jag uppfattar det handlade frågan i grunden om huruvida något slags humanitärt bistånd kommer att lämnas till de fattiga i Pakistan. Jag skulle vara tacksam om rådsordföranden kunde informera oss om detta.

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Herr Rutowicz! Som ni vet är frågorna om humanitärt bistånd, samarbetsbistånd och utvecklingsstöd prioriterade frågor för EU. Var än människor lider eller lever i fattigdom gör EU, rådet och även parlamentet allt som står i deras makt för att försöka hjälpa och bidra till att lösa dessa situationer. EU är en av de största, om inte den allra största, givaren av internationellt bistånd, och det kan man inte bortse från.

  Talmannen. − Eftersom frågeställarna är frånvarande utgår frågorna nr 16 och 17.

Fråga nr 18 från Mairead McGuinness (H-0639/07)

Angående: Europeiska unionens solidaritetsfond

Skulle rådet kunna uttala sig om hur effektiv Europeiska unionens solidaritetsfond är?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Herr talman, fru McGuinness! Som ledamoten vet är det kommissionen som har ansvaret för tillämpningen av förordningen om solidaritetsfonden, och förordningens effektivitet måste bedömas utifrån de kriterier som fastställs i förordningen.

Såvitt rådet vet har tillämpningen varit effektiv när det gäller det katastrofbistånd som kan beviljas enligt förordningen. Kommissionen utarbetar regelbundet rapporter där användningen av solidaritetsfonden anges i detalj.

  Mairead McGuinness (PPE-DE). – (EN) Tack för ert kortfattade svar. Jag antar att rådet har en åsikt, eftersom medlemsstaterna skulle ha en åsikt om hur deras länder påverkas. Anser ni att budgeten på en miljard är tillräcklig och att man kommer att kunna reagera tillräckligt snabbt på de kriser som ska hanteras med hjälp av fonden?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Fru McGuinness! Som jag sa är rådets bedömning att tillämpningen av denna förordning, med andra ord tillämpningen av solidaritetsfonden, har varit effektiv. Det var ett mycket bra förslag att inrätta en fond för att hjälpa medlemsstaterna att hantera naturkatastrofer eller andra katastrofer, eftersom detta inte har funnits tidigare. Fonden är verkligen till hjälp eftersom sådana katastrofer försätter medlemsstaterna i en mycket svår situation, och behoven är stora.

Det bör alltid finnas en möjlighet att be och ansöka om mer. Vi måste naturligtvis se realistiskt, men även ambitiöst på den här frågan. Jag är övertygad om att rådet, vid en lämplig tidpunkt och på kommissionens förslag, kommer att bedöma den möjligheten. För tillfället har vi dock den rättsliga ram vi har, och genom att använda den kan vi arbeta realistiskt. Vi välkomnar inrättandet av fonden och den effektiva roll den har spelat, vilket i själva verket bevisar att detta initiativ är motiverat.

  Talmannen. −

Fråga nr 19 från Bill Newton Dunn (H-0641/07)

Angående: Att stifta fred i Mellanöstern

Använder rådet i tillräcklig omfattning de talanger som den brittiske generalkonsuln i Jerusalem Makepeace genom sitt namn torde ha?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Jag kommer att besvara den muntliga frågan även om jag är säker på att Bill Newton Dunn har ställt den tidigare. Det jag har att säga är att medlemsstaternas och kommissionens diplomatiska och konsulära delegationer i tredjeländer samarbetar för att se till att de gemensamma ståndpunkter och åtgärder som rådet antar inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) följs och genomförs enligt bestämmelserna i EU-fördraget. Detta gäller självklart även den brittiska generalkonsuln i Jerusalem, som ledamoten nämner i sin fråga.

  Bill Newton Dunn (ALDE). – (EN) Med hänsyn till min kollega, som vill ställa fråga nr 20, avstår jag från rätten till en suppleant.

  Talmannen. −

Fråga nr 20 från Gay Mitchell (H-0644/07)

Angående: Fördelningen mellan medlemsstaterna av platser i Europaparlamentet

Kommer rådet att föreslå ändringar i fördelningen mellan medlemsstaterna av platser i Europaparlamentet?

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Herr talman, herr Mitchell! Jag besvarar gärna er fråga, och det gör jag särskilt gärna eftersom frågor som handlar om ändringsfördraget, som går tillbaka ända till när EU-fördraget var nytt för många år sedan, enligt min personliga uppfattning är särskilt intressanta och viktiga. Jag kommer därför med nöje att försöka besvara er fråga. Jag vill påminna er om att enligt det mandat som gavs till regeringskonferensen den 22 juni 2007 omfattar de bestämmelser som ska tas med i ändringsfördraget ett beslut om sammansättningen av Europaparlamentet, som ska antas av rådet på initiativ av Europaparlamentet och med parlamentet samtycke.

Som ledamoten säkerligen känner till och för att inte slösa tid uppmanade Europeiska rådet i juni Europaparlamentet att lägga fram ett förslag till initiativ till oktober 2007. Vi vet alla att ett betänkande om Europaparlamentets framtida sammansättning kommer att läggas fram under sammanträdesperioden i oktober, dvs. den 10 oktober i år, som Alain Lamassoure och Adrian Severin är föredragande för.

  Gay Mitchell (PPE-DE). – (EN) Jag vill tacka min kollega för att han avstod från rätten till en suppleant och även tacka rådsordföranden för svaret.

Jag tar upp detta eftersom Irlands antal ledamöter redan har sänkts från 15 till 13. Irland är en ö utanför EU:s västra kust. Det är så långt man kommer innan man hamnar i Förenta staterna. Nu finns det ett förslag om att vårt ledamotsantal ska sänkas ytterligare, från 13 till 12, i ett läge när vår befolkning har ökat med 12 procent och snart kommer att öka kraftigt igen.

Jag vill bara säga detta till rådsordföranden: Eftersom det är 16 ytterligare platser som ska fördelas vill jag be er att beakta skälen till att Irland bör få behålla sina 13 platser. Om ni tittar på siffrorna tror jag att ni kommer att upptäcka att skälen är mycket goda och jag ber att de beaktas.

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. − (PT) Herr talman! Jag vill påpeka att den västligaste punkten av Europa ligger i Portugal, vid Cabo da Roca, eller Cape Roca. Med detta påstående motsäger jag kanske ledamotens uttalande när det gäller hans lands geografiska läge, men det är faktiskt sant att den västligaste punkten av Europa finns i mitt land.

När det gäller den fråga som ställts, särskilt den andra delen, kommer ledamoten naturligtvis främst att få svaret från Europaparlamentet och sina ledamotskolleger. Jag noterar emellertid denna punkt.

  Talmannen. − De frågor som på grund av tidsbrist inte hade besvarats skulle erhålla skriftliga svar (se bilagan).

Fråga nr 31 är otillåtlig (bilaga II, del A, punkt 2 i arbetsordningen).

Frågestunden är härmed avslutad.

(Sammanträdet avbröts kl. 19.35 och återupptogs kl. 21.00.)

ORDFÖRANDESKAP: McMILLAN-SCOTT
Vice talman

(1) EUT L 151, 13.6.2007, s. 1.