Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 26 september 2007 - Strasbourg

17. Effektiva och rättvisa utbildningssystem i Europa (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande av Tomáš Zatloukal, för utskottet för kultur och utbildning, om effektiva och rättvisa utbildningssystem i Europa (2007/2113(INI)) (A6-0326/2007).

  Tomáš Zatloukal, föredragande. – (CS) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Europeiska unionen står inför växande sammanhängande socioekonomiska utmaningar: framväxten av mycket konkurrenskraftiga länder, åldrande befolkning, migration, en arbetsmarknadsstruktur under snabb förändring, kraftig utveckling av informations- och kommunikationstekniken. Var och en av dessa faktorer påverkar frågan om tillgång till utbildning av hög kvalitet. Människor med bristande kvalifikationer riskerar i allt större utsträckning att bli arbetslösa och utestängda från samhället.

Rättvisa system garanterar att utbildning och yrkesutbildning är oberoende av socioekonomisk bakgrund och andra faktorer som missgynnar enskilda.

Utmaningen är att göra elever, studenter och vuxna från alla socialgrupper delaktiga: Nuläget är särskilt otillfredsställande i detta avseende.

I mitt betänkande uppmanas medlemsstaterna att vidta åtgärder från förskolestadiet för att bevara den sociala mångfalden i klasser och utbildningsanstalter och bedriva utbildningsprogram av hög kvalitet. Kompetens som ärvs eller förvärvas i tidig ålder skapar grunden för inlärning senare i livet. Avkastningen på investeringen är som högst under denna period eftersom frukterna av den investeringen varar hela livet. Jag vill påpeka att på primär utbildningsnivå har en alltför tidig kategorisering av eleverna en skadlig inverkan. I stället anser jag att det är viktigt att anpassa läroplanen så att den passar olika elevgrupper och deras kapacitet inom en enda skola.

Å andra sidan är differentiering och ett brett utbud av studiealternativ mycket effektivt på sekundär nivå. När det gäller yrkesutbildningen rekommenderar jag att tillgången till eftergymnasial utbildning förbättras och möjligheterna till livslångt lärande utvecklas.

Eftergymnasial utbildning är avgörande för att den kunskapsbaserade ekonomin ska bli framgångsrik. Det skulle vara bra om den fick mer pengar än i nuläget. I betänkandet konstateras att avgiftsfri universitetsutbildning inte nödvändigtvis garanterar jämlikhet, och det krävs en analys av de olika ekonomiska incitament och stödalternativ som skulle kunna minska ojämlikheten i större omfattning när det gäller tillgången till universitetsutbildning.

Utbildning påverkar ekonomin genom att öka humankapitalet och innovationsförmågan, och den gör det möjligt att sprida teknik. Varje extra år av genomsnittlig tid i skolan ökar selektivt produktiviteten i ett genomsnittligt EU-land med 6,2 procent och på lång sikt med ytterligare 3,1 procent, detta tack vare sitt bidrag till en snabbare teknisk utveckling. Att öka effektiviteten i utbildningen ger såväl de enskilda som samhället som helhet en investeringsavkastning på upp till 8 procent per år. En ytterligare fördel är minskad arbetslöshet. I dagens EU ligger den genomsnittliga arbetslösheten på 12,6 procent bland människor som genomgått primär- eller sekundärutbildning, jämfört med 5 procent bland dem med högre utbildning. Vidare visar färsk forskning som utförts av kommissionen att 75 miljoner EU-medborgare – det vill säga 32 procent av arbetskraften – har otillräcklig utbildning. Endast 15 procent av de nya arbetstillfällena kommer 2010 att vara tillgängliga för denna grupp människor – varav de flesta kommer från socialt missgynnade delar av samhället.

Utbildningspolitiken måste få tydligt positiva följder för sociala och ekonomiska resultat, hållbar utveckling och social sammanhållning. Ineffektivitet och orättvisa kostar enormt mycket: förlorade skatteintäkter, ökad efterfrågan på hälso- och sjukvård och stöd från offentliga budgetar samt kostnader i samband med ett ökat asocialt beteende.

Utbildning är en grundläggande faktor som bidrar till långsiktig ekonomisk tillväxt i Europa, konkurrenskraft och social sammanhållning.

Avslutningsvis tackar jag alla mina kolleger som har arbetat med detta betänkande tillsammans med mig.

ORDFÖRANDESKAP: WALLIS
Vice talman

  Ján Figeľ, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Jag välkomnar verkligen detta initiativ av parlamentet för att föra fram budskapet i vårt meddelande om denna fråga, som vi antog förra året.

Jag läste ert betänkande med stort intresse och jag lyssnade även till Tomáš Zatloukal nyss, som jag vill gratulera hjärtligt eftersom jag anser och känner att vi är samarbetspartner i denna fråga, i denna debatt och i insatserna för att förbättra situationen.

Nu skulle vi kunna lyssna till en beskrivning av de socioekonomiska utmaningar som vi står inför individuellt, kollektivt, tillsammans, men också vikten av investeringar – fler och bättre investeringar – i utbildningspolitiken. Jag menar att utbildningspolitiken står i centrum för våra insatser för att skapa ett mer välmående och bättre sammanhållet europeiskt samhälle.

Alla europeiska utbildningssystem präglas av utbildningsmässiga orättvisor som avspeglar socioekonomiska orättvisor. Utbildningens och den yrkesinriktade utbildningens paradoxala roll i förhållande till dessa orättvisor är att de mycket ofta bidrar till att cementera dem. Ibland är dock utbildning enda sättet för att råda bot på orättvisor.

Över hela Europa drivs processen att modernisera utbildningssystemen i hög grad på av jakten på ökad kostnadseffektivitet. Jag anser givetvis att detta är önskvärt, men ofta utgår man felaktigt ifrån att effektivitet och rättvisa utesluter varandra.

Som ett led i vårt åtagande att hjälpa medlemsstaterna att förbättra sina utbildningssystem visar kommissionens meddelande att rättvisa och effektivitet inte nödvändigtvis motverkar varandra eller motverkar kvalitet. Effektivitet och rättvisa förstärker i själva verket varandra. Detta anser jag vara det viktigaste budskapet i hela meddelandet.

I ert betänkande betonas starkt att de europeiska utbildningssystemen måste vara både effektiva och rättvisa för att de ska bidra inte bara till vår ekonomiska tillväxt utan även till social sammanhållning.

Jag är särskilt glad över att ni betonar behovet av att utforma en effektiv och rättvis politik för hela det livslånga och oavbrutna lärandet, och att investera i utbildning på ett tidigt stadium, eftersom investeringar i utbildning och omsorg av hög kvalitet för små barn har visat sig vara det effektivaste sättet för att motverka att människor missgynnas i samhället.

Jag är också glad över att ni bekräftar vårt budskap att tidig nivågruppering av elever inverkar negativt på effektiviteten och rättvisan. Ni lägger givetvis även stor vikt vid behovet av att utveckla en utvärderingskultur för att utforma en effektiv långsiktig politik och skapa en politik som bygger på ovedersägliga bevis.

Ert initiativ kommer att ta oss ett steg närmare utvecklingen av strategier för livslångt lärande som främjar rättvisa, gemenskap, integration och social sammanhållning. Vi kommer beakta detta fullt ut i våra kommande initiativ på utbildningsområdet, särskilt i förslaget till 2008 års gemensamma rapport om genomförandet av vårt arbetsprogram och våra funderingar inför framtiden, och i grönboken om samband mellan utbildning och migration, där orättvisor kommer att vara en central fråga. Vi hoppas kunna lägga fram detta meddelande nästa vår.

  Christa Prets, föredragande för yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. – (DE) Fru talman! Detta är frågan: varför talar vi om jämlikhet eller ojämlikhet när fler kvinnor än män uppnår en hög utbildningsnivå? Vad detta innebär är att vi har samma utbildningsmöjligheter och vi utnyttjar dem också, men därefter finns det ingen garanti för lika möjligheter. Under sin praktik, när de ska använda sina förvärvade kunskaper, diskrimineras kvinnor fortfarande, vilket innebär att det fortfarande inte råder jämlikhet i utbildningssystemen.

Därför är det mycket viktigt att vi tar hänsyn till kvinnor som till exempel har fått barn och som studerar, att vi kräver särskilt flexibla studieorganisationer här och att vi främjar och stöder unga kvinnors tillgång till utbildning, särskilt för unga kvinnor från avlägsna områden och sårbara grupper som invandrarkvinnor och kvinnor från etniska minoriteter, för det finns stora missförhållanden och orättvisor här. Detta måste börja i förskolan och i skolåldern och sedan fortsätta hela vägen till yrkesutbildningen.

Om jag får, så kommer jag att fortsätta efter en kort paus.

  Pál Schmitt, för PPE-DE-gruppen. – (HU) Tack, fru talman! Jag kommer att tala på ungerska. Herr kommissionsledamot! I förra veckan deltog jag som företrädare för utskottet för kultur och utbildning i en konferens i Lissabon med namnet ”Unga röster – att möta mångfald i utbildning” som anordnades av det portugisiska ordförandeskapet.

Det var en djupt rörande erfarenhet att få höra unga människor som lever med en rad fysiska funktionshinder och inlärningssvårigheter tala om sina erfarenheter av skolan. Deras berättelse hade ett gemensamt inslag: alla sa att de kände att om de kunde delta i skolans verksamheter tillsammans med sina friska kamrater skulle de inte dömas efter sina funktionshinder utan efter sin förmåga och personlighet.

Att integrera barn som lever med funktionshinder i den vanliga undervisningen tillsammans med deras friska kamrater är också nödvändigt för att samhället lättare ska acceptera och integrera dem som vuxna. Om barn från en tidig ålder vänjer sig vid att träffa barn som har något slags funktionshinder och är vana vid att visa dem respekt och kanske även hjälpa dem så är chanserna stora att de kommer att visa större förståelse och mer empati mot missgynnade människor när de blir vuxna.

I betänkandet framför oss talas det mycket om integrationsfrågor som har att göra med sociala skillnader. Jag är övertygad om att det också, precis som i mitt exempel tidigare, är viktigt för barn som är socialt missgynnade att kunna delta på likvärdiga villkor med andra barn i alla utbildningsstadier.

För att åstadkomma detta krävs två saker. Det ena är teknisk utveckling och undanröjande av hinder. Ur denna synvinkel släpar de central- och östeuropeiska medlemsstaterna långt efter: skolor, skolmiljön, transporter, till och med sjukhus och andra institutioner, offentliga institutioner är till exempel otillgängliga för rullstolsburna. Det andra – och det här kommer att ta längre tid – är den förändring i inställning som krävs från beslutsfattarnas sida så att de kan erkänna att en utbildning som bygger på delaktighet är det första avgörande steget i den process som leder till social acceptans och integration.

Avslutningsvis vill jag säga att även idrott är ett viktigt verktyg för utbildning och socialt inflytande, eftersom sociala och samhälleliga skillnader försvinner i idrotten. Det enda som räknas är talang, vilja och hängivenhet. Idrott i skolor och föreningar bidrar i stor utsträckning till att stärka viktiga samhällsvärderingar som solidaritet och respekt för andras värdighet.

Därför anser jag att det är viktigt att vi i parlamentet, när vi diskuterar kvalitet, effektivitet och jämlikhet i utbildning, också hänvisar till betydelsen av idrottsämnet och dess kvalitet, effektivitet och jämlikhet. Vi måste också se till att utbildning som bygger på delaktighet i detta avseende spelar en stor roll. Jag gratulerar föredraganden och tackar för uppmärksamheten.

  Christa Prets, för PSE-gruppen. – (DE) Fru talman! Rätten till obegränsad utbildning, det vill säga rätten till tillgång till utbildning fastställs i stadgan för de grundläggande rättigheterna, och ändå är den fortfarande bristfällig och har ännu inte genomförts fullt ut i praktiken.

De stora skillnaderna mellan utbildningssystemens resultat inom EU leder till skillnader i ekonomisk och social utveckling. Utbildningssystem måste vara effektiva, jämlika och framför allt avgiftsfria. Effektivitet måste främjas och betonas från förskolenivå och framåt i skolorna och även i yrkesutbildningssystemet.

Det är ytterst viktigt att den högre utbildningen vänjer sig vid en viss grad av flexibilitet för att snabbt svara på ekonomiska och sociala förändringar eftersom det är enda sättet att skapa konkurrensfördelar. Det är nödvändigt med flerdimensionella lösningar, kvalitet och samarbete med den privata sektorn samt att främja forskning och utveckling. Men vi får inte utbilda människor enbart i syfte att försörja ekonomin med högt kvalificerade arbetstagare. Utbildning är berikande för den enskilda individen och är en förutsättning för att vi ska kunna leva i social sammanhållning. Utbildningen gynnar personlig utveckling och självkänsla, och det är minst lika viktigt som specialist-, yrkes- och affärsutbildningen.

Vi behöver sträva efter en situation där lärare och alla deras studenter får utbildning av hög kvalitet och framför allt har möjligheter till avancemang och flexibel utveckling eftersom vi i det här fallet har följt samma spår i decennier. Det får inte fortsätta!

Det vore alltför enkelt att säga att utbildningspolitiken helt och hållet bör skötas av medlemsstaterna. Det är bara delvis sant. Ett europeiskt utbildningsområde med ett gemensamt mål, det vill säga Lissabonmålen, behöver också en gemensam strategi för att vara effektivt och jämlikt.

  Jolanta Dičkutė, för ALDE-gruppen. – (LT) Mina damer och herrar! Lärande är en oundgänglig del av den europeiska sociala dimensionen eftersom det visar betydelsen av solidaritet, lika möjligheter och integrering i samhället. Alla medborgare måste tillägna sig den kunskap och kompetens som krävs av dem och ständigt hålla dem aktuella. Dessutom måste man ta hänsyn till de särskilda behoven hos människor som riskerar social utestängning.

EU reglerar inte utvecklingen av de nationella utbildningssystemen direkt, men unionen har stor betydelse för den utvecklingen, för det första genom EU:s gemensamma mål, för det andra genom övervakningen av EU:s riktlinjer och medlemsstaternas rapporter om utbildningssystemens utveckling och för det tredje genom de utbildningsprogram som finansieras av EU.

Jag välkomnar Europeiska kommissionens rekommendationer om att göra investeringar i mänskliga resurser till en prioritering för strukturfonderna. EU måste skapa de nödvändiga förutsättningarna för alla medlemsstater som vill skapa och utveckla ett effektivt europeiskt utbildningssystem för att lösa de aktuella problemen. Ett av de största problemen i Litauen i dag är till exempel våld i skolorna. Olika förebyggande program har redan börjat införas på nationell nivå för att bekämpa detta. En annan fråga är att vi letar metoder som kan bidra till att förbättra kvaliteten i den högre utbildningen för att se till att utbildningsnivån vid universiteten i vårt land är likvärdig med vad som erbjuds vid de bästa universiteten i Västeuropa.

Det litauiska utbildningssystemet har andra problem också. Ett av problemen är de låga lönerna för lärare inom alla discipliner, vilket ofrånkomligen leder till lärarbrist. Vi har inte tillräckligt med pengar för att reparera idrottshallar och idrottsplatser, och jag menar att en förbättrad idrottsinfrastruktur är viktig inte bara för att uppmuntra skolbarn att delta i idrott utan också för att förhindra dem från att använda droger och alkohol, eller att röka. Ett annat mycket aktuellt problem är den generation av unga utvandrare som återvänder hem. De behöver extra finansiering och lärare för kompletterande studier och särskilda program.

Jag har bara nämnt några problem som utan tvekan är relevanta även för andra nya medlemsstater i EU. Jag håller helt och hållet med talaren som sa att nuläget var otillfredsställande. En realistisk bedömning och ett aktivt stöd till olika utbildningssystem som uppfyller gemensamma europeiska mål och standarder bör vara dagens mål för EU.

  Zdzisław Zbigniew Podkański, för UEN-gruppen. – (PL) Fru talman! Det finns ett populärt ordspråk i Polen som säger att om du inte lär dig vissa saker som barn kommer du att få dras med konsekvenserna i hela ditt liv. Detta påminner oss om att undervisning av våra barn är den bästa investeringen av alla. Föredraganden gör alltså rätt i att föreslå ökade resurser till förskoleutbildningen, för det är då den sociala integrationen börjar. Den sociala integrationen bidrar till att utveckla individen och förbereda honom eller henne för att förverkliga sin kallelse i livet. Integrationen bör stärkas i ett senare skede också. Föredraganden gör därför också rätt i att identifiera problemet med att klassificera individer och att rekommendera uppdelning först inom den lägre sekundärutbildningen samt att förlänga tiden för den skolbaserade utbildningen.

Det är också bra att det i förslaget till resolution tydligt lyfts fram att politiken för yrkesutbildning och utbildning bör knytas till politiken för sysselsättning, ekonomi och social integration för att förbättra konkurrenskraften för den högre utbildningen och ge alla tillgång till den på lika villkor.

Den viktigaste anledningen till att vi bör anta detta utbildningssystem är att 75 miljoner EU-medborgare, det vill säga 32 procent av arbetskraften, har en bristfällig utbildning. Detta får allvarliga konsekvenser för effektiviteten i deras arbete, resultatet för vår ekonomi och samhällsläget. Det krävs förändring.

  Věra Flasarová, för GUE/NGL-gruppen. – (CS) Mina damer och herrar! Ett jämlikt och effektivt system skulle garantera tillgång till utbildning för alla.

Föredraganden konstaterar att vi behöver förbättra förskoleutbildningen, då människor skaffar sig de vanor och kunskaper som behövs för inlärning senare i livet. Han uppmanar medlemstaterna att öka finansieringen för förskoleutbildning. Men hur ser verkligheten ut?

I så gott som alla EU-länder har förskoleinrättningar stängts på senare år. Den negativa befolkningstrenden är inte det enda skälet. Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män höll också med om detta, och läget i Tjeckien är inte annorlunda. Förskoleinrättningar har stängts eftersom de är dyra att driva. På så sätt försöker byar och städer hålla fast vid stora delar av sina budgetar. Företagsdrivna förskoleinrättningar finns praktiskt taget inte längre. Kötiderna för att placera ett barn i förskolan börjar bli längre. Privat barnomsorg med hög standard börjar växa fram: de erbjuder undervisning i främmande språk och andra fördelar, men det är bara välbeställda familjer som har råd med detta. Förskoleutbildningen i Tjeckien brukade ha – och har fortfarande – en hög standard, men till och med där finns det redan en viss ojämlikhet.

Dessutom kan jag inte hålla med om punkt 21 i betänkandet där det hävdas att avgiftsfri universitetsutbildning inte nödvändigtvis garanterar jämställdhet. En situation där ungdomar tar studielån och betalar tillbaka dem senare får större konsekvenser för fattigare studenter jämfört med de rikare – detta kan få psykiska konsekvenser för ungdomar som kommer ut i livet med en skuldbörda.

Europa upplever en invandringsvåg. Det finns många barn och studenter bland dem som kommer hit. Dessa människor har en stor potential som kan hjälpa EU i utvecklingen. De står också vid en bildlig startlinje, och vi bör göra det möjligt för dem att delta framgångsrikt i utbildningssystemet. I detta sammanhang är det svårt att förstå den skollagstiftning som är i kraft i Tjeckien sedan januari 2005 där det regleras i vilken utsträckning utbildning ska få erbjudas till invandrare med permanenta uppehållstillstånd eller med långfristiga eller kortfristiga visum, flyktingar eller asylsökande eller personer med tillfälligt skydd. Ett byråkratiskt beslut drar upp en gräns mellan barn som måste gå i skolan och barn som inte får gå i skolan. Allt beror på hur snabbt den berörda personen får sin aktuella status. Deras ankomst är dramatisk nog i alla fall. Vi måste göra allt för att se till att deras inträde i vår union blir lättare. Vi vill inte att ungdomar ska dras in i olika oönskade sociala aktiviteter.

  Ovidiu Victor Ganţ (PPE-DE). – (RO) Herr talman, herr kommissionsledamot, kära kolleger! Jag gratulerar Tomáš Zatloukal till betänkandet som jag tycker är mycket bra eftersom det handlar om ett av de viktigaste och känsligaste kapitlen i våra liv, nämligen utbildning.

Dessutom vill jag ta upp tre aspekter på betänkandet: Jag krävde ökat stöd till programmen för spetskompetens vid universiteten både på medlemsstatsnivå och på EU-nivå i den mån dess behörighet tillåter det. Detta är nödvändigt om vi vill lyckas med Lissabonagendan och minska gapet i förhållande till andra globala aktörer. Bristen på högt kvalificerade specialister i EU är märkbar överallt och mycket allvarlig i de nya medlemsstaterna på grund av fenomenet med kompetensflykt.

Samtidigt är jag övertygad om att en ökad effektivitet i utbildningsprocessen är nära förknippad med flerspråkighet. När det gäller den fria rörligheten för EU-medborgarna handlar marknadsanpassningen också om kunskap i främmande språk. Dessutom skulle elev- och studentutbytet underlättas av flerspråkig utbildning.

I fråga om jämlikheten i utbildningssystemen anser jag att medlemsstaterna bör skjuta till de medel som krävs för att förbättra tillgången till utbildning och yrkesutbildning för barn, ungdomar och vuxna. Missgynnade samhällsgrupper bör stödjas genom subventionerade platser för att åstadkomma minskad analfabetism, social rehabilitering, bättre anpassning till arbetsmarknadens krav och minskad arbetslöshet. På så sätt kommer den arbetskraft som krävs i tredjeländer att minska. Det finns tillräckligt med personal, men de utbildas inte och leds inte på ett effektivt sätt.

  Maria Badia i Cutchet (PSE). – (ES) Fru talman! Vår översyn av Lissabonmålen 2005 visade på nytt hur viktigt det är att sätta utbildningen i centrum för den framtida EU-strategin.

Det är uppenbart, och detta visas av uppgifterna från Eurostat, att vi inte når upp till de ambitiösa mål vi ställde upp för den högre utbildningen till 2015: investeringar i FoU, modernisering av universitet, minskade avhopp från akademiska utbildningar och färre som lämnar skolan i förtid, ökat deltagande av vuxna i livslångt lärande och fler som har en avslutad gymnasieutbildning.

Denna eftersläpning gör att vi hamnar efter våra internationella partner, USA, Indien och Japan, och dessutom har vi de stora skillnaderna i läget mellan EU-länderna.

Att effektivisera utbildningssystemen i våra medlemsstater är inte bara viktigt för den internationella konkurrenskraften och den ekonomiska tillväxten, utan också avgörande för utvecklingen i fråga om social sammanhållning i våra samhällen.

Investeringar i förskola, primär- och sekundärutbildning är ett grundläggande krav för att minimera risken för social utestängning och skapa ökad sysselsättning och högre löner.

Både den offentliga och den privata finansieringen av utbildningen måste öka, och medlemsstaterna måste allvarligt överväga behovet av att bygga vidare på Bologna- och Köpenhamnsprocesserna.

Dessutom bör universitetsutbildningarna anpassas efter våra samhällens alltmer skiftande sociala och ekonomiska behov, utan att för den skull blunda för att utbildningen utgör grunden för att fostra fria medborgare som kan spela en aktiv roll i samhället.

Slutligen måste vi modernisera och förbättra pedagogiken i yrkesutbildningarna så fort som möjligt och anpassa den till de nya utmaningar som följer av att EU-medborgarna arbetar allt längre upp i åldrarna, vilket ökar de socioekonomiska och utbildningsmässiga förväntningarna på vuxna, samtidigt som vi också måste fostra icke-diskriminering mellan kvinnor och män i varje utbildningsnivå.

  Ewa Tomaszewska (UEN). – (PL) I tillägg till Europaparlamentets och rådets rekommendation 2006, där behovet av att utveckla livslångt lärande särskilt för arbetslösa betonas tillsammans med behovet av att anpassa sig till de ekonomiska förändringar som påverkar arbetsmarknadens funktion, vill jag uppmärksamma er på utbildningens betydelse för att skapa större rörlighet på arbetsmarknaden, något som innebär en möjlighet att minska den strukturella arbetslösheten.

Jag vill lyfta fram betydelsen av den europeiska ramen för kvalifikationer för att öka rörligheten för arbetstagare. Lika tillgång till utbildning, som är en så viktig faktor för att ge alla barn och ungdomar lika möjligheter i livet, hänger ihop med EU-medlemsstaternas finansiering av utbildningen. Skillnaderna mellan de finansiella resurser som anslås till utbildning, kvalifikationer och lärarlöner har stor betydelse för möjligheterna att uppnå just detta mål för Lissabonstrategin.

I Europeiska kommissionens rapport om de framsteg som gjorts avseende Lissabonmålen för utbildning som antogs 2005 visas tydligt att framstegen på detta område har varit otillfredsställande när det gäller att uppnå det önskade resultatet fram till 2010. Därför är det så viktigt att fokusera på att förbättra utbildningens kvalitet och därigenom förebygga social utestängning och öka konkurrenskraften i vår ekonomi. Jag gratulerar Tomáš Zatloukal till hans utmärkta betänkande.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL). – (PT) Ett av de utbildningsområden som fortfarande släpar efter i vissa EU-länder – särskilt Portugal – är förskoleutbildningen. Därför anser jag att det är nödvändigt att understryka uppmaningen till medlemsstaterna att investera mycket i ett offentligt nät av barnomsorg med lärare som har en utbildning av hög kvalitet, som kan hantera alla barn, eftersom detta är det effektivaste sättet att utveckla deras intellekt, lägga grunden för kommande utbildning, öka den generella kompetensnivån, avsevärt förbättra jämlikheten i utbildningssystemet och bekämpa sociala orättvisor.

Dessutom är det nödvändigt att garantera primär- och sekundärutbildning av hög kvalitet, och denna måste vara universell, obligatorisk och avgiftsfri för att tillhandahålla en grundläggande utbildning och nyckelfärdigheter som bidrar till att förverkliga grundläggande sociala och samhälleliga värderingar och utbilda för fred och jämlikhet och därmed stärka den sociala sammanhållningen och integrationen. När det gäller högre utbildning bör det erkännas att detta är en grundläggande sektor i utvecklade samhällen, vilket är anledningen till att vi måste förebygga att barn misslyckas i skolan och lämnar den i förtid – vilket är fallet i Portugal, där omkring 40 procent av eleverna inte ens går ut gymnasiet.

Nedskärningar i budgeten för utbildning, ökande kostnader för högre utbildning och den svåra sociala situationen för en stor andel familjer och ungdomar hindrar Portugal från att snabbt förbättra den högre utbildningen för sin befolkning, vilket har lett till de sämsta siffrorna i EU. Med hänsyn till att undersökningar har visat att med varje ytterligare genomsnittligt skolår ökar produktiviteten selektivt med 6,2 procent i ett genomsnittsland i EU kan vi lättare förstå vilka problem som uppstår i de länder som inte ger sina medborgare tillgång till utbildning av hög kvalitet.

  Rolf Berend (PPE-DE). – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Utbildning har spelat, och fortsätter att spela, en avgörande roll för utvecklingen av EU:s ekonomi och för ungdomars personliga utveckling. Jag håller helt och hållet med om detta och många andra uttalanden i betänkandet, och jag vill tacka föredraganden och uttrycka min uppskattning.

Det är också riktigt att säga att utbildningssystem är effektiva när de satsade resurserna ger bästa möjliga resultat. Alla medlemsstater arbetar mot dessa mål, men jämförande studier visar ofta en del intressanta fakta om resultatet. Av den anledningen är påpekandena och vädjandena till medlemsstaterna i betänkandet mer än berättigade från ett EU-perspektiv, även om vi inte har några direkta befogenheter i fråga om utbildningens innehåll och utformning. Orsakerna till dessa skiftande resultat står att finna i variationerna i utbildningens kvalitet och intensitet, vilket leder till olika prestationsnivåer och därmed även till ojämlika möjligheter i livet för våra ungdomar.

Jag menar att det är nödvändigt och angeläget att gång på gång göra klart att dagens generation av skolelever kommer att utsättas för internationell konkurrens om yrkesutbildningsplatser efter avslutad skoltid. Lika möjligheter för alla är alltså en utmaning som medlemsstaterna måste möta för att se till att ungdomar får bästa möjliga utbildning som ger dem de intellektuella färdigheter som de behöver för att blomstra.

Men lika möjligheter hänger också ihop med kvalitet och resultat. Detta kräver i sin tur ett stärkt fokus på kvalitet och resultat i utbildningssystemet. I det här sammanhanget bör detta inte bara handla om likvärdig utbildning till alla utan om att ge alla en likvärdig start, följd av bästa möjliga utbildning med hänsyn till individuella begåvningar och skillnader i fysiska och intellektuella förmågor.

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE). – (RO) Fru talman, herr kommissionsledamot! Inför 2010 har EU som målsättning att andelen ungdomar mellan 18 och 24 år som avslutar sina studier i förtid inte ska överskrida 10 procent och att mer än 85 procent av ungdomar över 18 år ska delta i eftergymnasiala utbildningar.

I EU tillhör 9,7 procent av barnen i åldern 0–17 år en familj utan inkomst. Många av de barn som kommer från fattiga familjer eller från landsbygden deltar inte i någon form av eftergymnasial utbildning av ekonomiska skäl. Jag anser att det i ett socialt EU borde finnas tillgång till stipendier för alla elever och studenter som vill utbilda sig. Även funktionshindrade barn måste ha tillgång till utbildning.

Medlemsstaterna och kommissionen måste prioritera att minst 90 procent av barnen under 7 års ålder skrivs in i förskolor eller daghem. Det skulle göra det möjligt för unga mödrar att förena familje- och yrkeslivet.

Dessutom vill jag att lärarnas utbildning och motivation ska säkerställas för att effektivisera undervisningen.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Fru talman! Jag vill lyfta fram ett antal frågor.

För det första håller jag med föredraganden om att investeringar i förskoleutbildning ger flest fördelar eftersom det är då vi får de bästa resultaten. Det är också viktigt att stödja moderniseringen av universiteten, betona behovet av lika tillgång till högre utbildning och stärka dess konkurrenskraft.

För det andra ger lika tillgång till utbildning många goda effekter. Det har betydelse för social utveckling, ekonomisk tillväxt, ökad innovation, utveckling av människors potential och av ny teknik och även för att minska arbetslösheten.

Även om investeringar i utbildning inte börjar betala sig förrän efter lång tid och kräver långsiktig planering får vi för det tredje inte glömma bort att dessa investeringar är avgörande.

För det fjärde håller jag med om att utbildningspolitiken måste knytas till sysselsättningspolitiken, den ekonomiska politiken och integrationen i samhället.

För det femte behöver vi investera i våra ungdomar eftersom den yngre generationen är EU:s framtid. Det är mycket viktigt att förhindra att barn slutar skolan i förtid.

För det sjätte står vi inför ett demografiskt problem, nämligen att EU:s befolkning åldras Därför måste vi främja livslångt lärande för vuxna.

Och slutligen utbildning, utbildning, utbildning.

  Proinsias De Rossa (PSE). – (EN) Fru talman! Rent generellt oroas jag av kommissionens okritiska accepterande av att medlemsstaterna skär ned på utbildningsanslagen. På Irland är detta särskilt tydligt, med vår befolkningstillväxt och de överfulla klassrum som följer av denna. Jag har länge talat varmt för förskole- och primärutbildning, som är centralt för varje barns personliga utveckling. Alla bevis talar för att ju bättre utbildning man har, desto större chanser har man att få ett bra liv. Det finns till och med ett samband med ett längre och hälsosammare liv.

Jag anser att kommissionen och medlemsstaterna måste lägga lika stor vikt vid kvalitet som vid effektivitet och rättvisa. En skolmiljö och undervisning av hög kvalitet är en förutsättning för effektivitet. Barnen behöver bra lärare och en läroplan som ger en allsidig utbildning, där eleverna får lära sig att fatta rationella beslut, hantera mångfald och förändring, kommunicera med andra samtidigt som de får en bred etisk grund för de värderingar de kan välja att leva sina liv efter. Barnen behöver dessa färdigheter för att utveckla sig själva och sitt samhälle så bra som möjligt.

Det finns dock en ännu mer angelägen och grundläggande fråga, nämligen de hungriga barnen i våra skolor. Tusentals barn går hungriga till skolan på Irland och jag är säker på att vi inte är ensamma om det. Det spelar ingen roll hur effektivt eller rättvist tillträdet är – dessa barn kan inte prestera bra. De långsiktiga konsekvenserna av detta är mycket större än de besparingar en stat gör genom att inte ge dessa barn en hälsosam skolfrukost.

  Ján Figeľ, ledamot av kommissionen. – (SK) Jag tackar er för en konvergent diskussion som inte bara bekräftar betänkandet och kommissionens meddelande om detta utan även medlemsstaternas ståndpunkter när de uttryckte sina åsikter vid ministermötet i november och därefter under det halvår 2007 när rådet antog slutsatser som också bekräftade de grundläggande delarna i kommissionens meddelande.

Jag vill bara göra ett par anmärkningar. Jag menar att det är både en moralisk plikt och ett grundläggande finansiellt/ekonomiskt behov att främja jämlikhet och effektivitet i utbildningen. Logiken säger att vi måste göra bättre och större investeringar i utbildning: för det första för att det går att använda varje euro, varje krona och varje pund effektivare.

Flera talare har påpekat att färdigheter och kvaliteten i utbildningen har en avgörande betydelse för både enskilda individers och sociala gruppers framtid och ständigt behöver förbättras. De som kan förbättra dem är framför allt t.ex. lärare. Att investera i kvaliteten i lärarutbildningen är ett av de effektivaste sätten att åstadkomma en global förbättring eftersom lärare sprider dessa effekter många gånger om. När det gäller förbättring finns det t.ex. ett systematiskt behov av att använda kvalitetskontroll som ett grundläggande verktyg, inte ett undantag, inte som något ovanligt utan som regel, där insatser och resultat och allt där emellan utvärderas och kvalitet bedöms och belönas.

Jag skulle vilja säga att kommissionen, precis som förväntas i betänkandet, kommer att fortsätta att arbeta med den här frågan. Vi vill lägga mer uppmärksamhet på rättvis och effektiv utbildning t.ex. under nästa års tema utbildning och migration. Det pågår just nu ett samråd om 2000-talets skolor, det vill säga vad som förväntas av skolorna i denna nya tid, och naturligtvis vill vi att denna process ska kulminera i en modern syn på skolornas ställning i det europeiska samhället i dag. Ett annat tema som vi nyligen tog upp var det meddelande som antogs i augusti om kvaliteten i lärarutbildningen och de mycket viktiga slutsatserna där.

Sammanfattningsvis menar jag att de processer som har nämnts, som Bologna- och Köpenhamnsprocesserna, och allt som handlar om vuxenutbildning, förskoleutbildning och livslångt lärande måste samlas under temat tillgänglighet och kvalitet som avgörande faktorer för det verkligt rättvisa utbildningssystem som vi behöver i dag och i framtiden.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på torsdag, den 27 september 2007.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Marianne Mikko (PSE), skriftlig. – (ET) Tiden väntar inte på någon. Det är uppenbart att EU inte kommer att vara världens mest konkurrenskraftiga ekonomi 2010. Ett ändamålsenligt och välorganiserat utbildningssystem skulle föra oss närmare målet.

Det går inte att strunta i den akademiska och ekonomiska nivån på de enskilda toppuniversiteten. Enligt olika uppgifter ligger 20–30 av världens 50 bästa universitet i USA. Ytterligare fem eller sex ligger i Storbritannien. Övriga EU ligger på tredje plats med fyra eller fem, med Kanada och Australien hack i häl.

Framgångssagor brukar upprepa sig. Tyvärr har den här framgångssagan främst uppstått tack vare att den engelskspråkiga utbildningsmarknaden kan utnyttja miljarder mäktiga kunder. Stordriftsfördelarna gör resten. Därför är Harvard tio gånger så rikt och berömt som sin närmsta konkurrent.

Det är ett riskfyllt projekt att imitera elitsystemet i Ivy League och Oxbridge i övriga EU. Jag vill rentav kalla det en återvändsgränd. Både i USA och i Storbritannien anses läskunnigheten och matematikkunskaperna hos många vanliga medborgare vara bristfälliga.

I vår strävan efter framgång, särskilt snabb sådan, skulle det vara förnuftigare att helt förlita sig på de verksamheter vi är vana vid. Det mest framgångsrika EU-landet i fråga om utbildning är utan tvekan Finland, vars nationella strategi omfattar allmän tillgång till hög utbildning på lika hög nivå överallt.

Utbildning är av naturen ett strategiskt område. Effekterna av beslut och åtgärder visar sig endast efter tiotals år. Alltså skulle det vara meningslöst för jämlikheten att offra ytterligare ett kvarts sekel för att nå de högsta topparna. Även om det vore rätt väg att gå.

En enhetligt hög nivå är fortfarande EU:s bästa kort i den internationella konkurrensen.