Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Debatter
Torsdagen den 27 september 2007 - StrasbourgEUT-utgåva
 BILAGA (Skriftliga svar)
FRÅGOR TILL RÅDET (Europeiska unionens tjänstgörande rådsordförandeskap är ensamt ansvarigt för dessa svar.)
FRÅGOR TILL KOMMISSIONEN

FRÅGOR TILL RÅDET (Europeiska unionens tjänstgörande rådsordförandeskap är ensamt ansvarigt för dessa svar.)
Fråga nr. 22 från Anna Hedh (H-0656/07)
 Angående: Jämställdhet
 

Jämställdhet är en av gemenskapens grundläggande värderingar och mål för all verksamhet inom unionen. EU:s medlemsstater och gemenskapens institutioner är skyldiga att se till att jämställdhet genomsyrar alla EU:s politikområden. Tyvärr har vi mycket kvar att göra för att uppnå detta.

Därför undrar jag hur Portugal under sitt ordförandeskap kommer att arbeta för att se till att jämställdhetsperspektivet – ”gender mainstreaming” – blir verklighet inom unionens organ, främst inom rådsarbetet?

 
  
 

(PT) Detta svar från ordförandeskapet, som i sig inte är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europaparlamentets andra sammanträdesperiod i Strasbourg i september.

Jämställdhet är verkligen ett av Europeiska unionen centrala värden och mål. Trots att framsteg har gjorts är det fortfarande lång väg kvar, särskilt när det gäller jämställdhetsperspektivet, med andra ord att främja jämlikhet mellan kvinnor och män på alla områden. I enlighet med de åtaganden som medlemsstaterna upprepade gånger har gjort på detta område försöker det portugisiska ordförandeskapa att se till att jämställdhetsfrågor tas upp i alla berörda forum, även i rådets arbete.

Rådet undersöker regelbundet frågan om jämställdhetsperspektivet när den granskar genomförandet av handlingsplanen från den fjärde kvinnokonferensen i Peking. Indikatorer för de huvudområden som definierades i handlingsplanen från Peking har successivt utformats av de ordförandeskap som avlöst varandra. I detta sammanhang håller det portugisiska ordförandeskapet på att utforma en uppsättning indikatorer för ”kvinnor och fattigdom”, utöver ett paket med rådsslutsatser som kommer att läggas fram för rådets godkännande i december. En konferens kommer att hållas i Porto 8–9 oktober om ”Trafficking in human beings and gender”.

I programmet för det portugisiska ordförandeskapet ingår också olika initiativ för att främja jämställdhetsperspektivet, vilket minister Pedro Silva Pereira informerade Europaparlamentet om redan vid sitt anförande för utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män den 16 juni 2007.

Ett möte med högnivågruppen för integrering av ett jämställdhetsperspektiv hölls i Lissabon den 11 september 2007. Gruppen diskuterade de planerade indikatorerna för ”kvinnor och fattigdom”, jämställdhet mellan kvinnor och män i Lissabonstrategin, förberedelserna för den kommande 52:a sessionen av FN:s kommitté för kvinnors ställning samt en rad andra viktiga frågor. Den 5 oktober 2007 kommer ordförandeskapet att vara värd för ett informellt möte med ministrarna som ansvarar för jämställdheten mellan kvinnor och män.

Till sist gläder det ordförandeskapet att framhålla att 2007 är Europeiska året för lika möjligheter för alla, ett initiativ som beslutats gemensamt av Europaparlamentet och rådet. Olika evenemang har redan arrangerats och den avslutande konferensen ska enligt planerna äga rum den 19 november i Lissabon. I december avser ordförandeskapet att lägga fram ett förslag till rådsresolution om de resultat som uppnåtts under året.

Avslutningsvis är det ordförandeskapets avsikt att framför allt genom jämställdhetsperspektivet ta ytterligare ett steg framåt för att främja detta mål, utöver de framsteg som redan gjorts i Europa i fråga om jämställdhet under de senaste decennierna.

 

Fråga nr. 23 från Frank Vanhecke (H-0657/07)
 Angående: En delning av Belgien
 

Enligt den flamländska tidningen ”De Tijd” är en delning av Belgien ett realistiskt scenario som diskuteras i EU-kretsar. Belgiens utrikesminister Karel De Gucht ska ha blivit tillfrågad om situationen i Belgien av flera av sina kollegor och Slovakiens utrikesminister Jan Kubra ska i detta sammanhang ha dragit paralleller till delningen av Tjeckoslovakien.

Med anledning av detta undrar jag om rådet kan bekräfta att den fortsatta interna utvecklingen även i fortsättningen uteslutande är en intern angelägenhet för medlemsstaten Belgien?

 
  
 

(PT) Detta svar från ordförandeskapet, som i sig inte är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europaparlamentets andra sammanträdesperiod i Strasbourg i september.

Rådet har inte för vana att svara på hypotetiska frågor om en medlemsstats framtid.

 

Fråga nr. 24 från Marian Harkin (H-0659/07)
 Angående: Regeringskonferenser
 

Då man betänker att de flesta politiska debatterna hålls och de viktigaste besluten fattas under regeringskonferenser samt att medborgarna och det civila samhället måste få möjlighet att följa politiskt viktiga debatter, kan rådet kommentera eventuella insatser det gjort eller kommer att göra för att regeringskonferenserna i framtiden ska bli mera öppna för insyn?

Har rådet övervägt möjligheten av att en del av regeringskonferenserna skulle göras öppna för allmänheten, samt att konferenshandlingarna skulle föras ut till massmediernas kännedom och samråd arrangeras på regelbunden basis?

 
  
 

(PT) Detta svar från ordförandeskapet, som i sig inte är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europaparlamentets andra sammanträdesperiod i Strasbourg i september.

Rådet kan inte ta ställning till den fråga som Marian Harkin ställer. Enligt artikel 48 i EU-fördraget är regeringskonferensen en konferens med företrädare för medlemsstaternas regeringar. Konferensen sammankallas visserligen av rådets ordförande men rådet deltar inte i konferensen och har ingen beröring med den.

Enligt den praxis som har följts vid tidigare regeringskonferenser är inte mötena öppna för allmänheten. Jag vill dock framhålla för fru Harkin att alla konferenshandlingar görs tillgängliga för allmänheten och finns att tillgå på rådets webbplats, vilket således gör det möjligt för enskilda medborgare och det civila samhället att följa de frågor som diskuteras av konferensen.

Jag vill också påpeka att Europaparlamentet är nära och aktivt engagerat i regeringskonferensens arbete och skickade tre företrädare när konferensen fick i uppdrag att utarbeta ändringsfördraget.

 

Fråga nr. 25 från Athanasios Pafilis (H-0662/07)
  Angående: Likställighet mellan gärningsmän och offer från andra världskriget i Ukraina
 

De lokala myndigheterna i byn Krichoftji i västra Ukraina likställde den 2 september offer och gärningsmän från andra världskriget då de med finansiering från lokala affärsmän invigde ett gemensamt minnesmärke till ära för både dem som offrade sitt liv i kampen mot nazismen och medlemmarna av den ukrainska fascistiska organisationen som samarbetade med de nazistiska ockupationsstyrkorna. På en av minnesmärkets tavlor står således namnen på 44 av byns invånare som kämpade med Röda armén och föll i kampen mot nazisterna och alldeles bredvid står namnen på de 16 lokala fascister som samarbetade med nazisterna.

Vad anser rådet om de ständigt alltfler försöken överallt i Europa, som framför allt utgår från de baltiska EU-medlemsstaternas regeringar, att förtiga folkens seger över fascisterna, förvanska historien och ge legitimitet åt nazisterna, deras kollaboratörer och deras förbrytelser mot mänskligheten

 
  
 

(PT) Detta svar från ordförandeskapet, som i sig inte är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europaparlamentets andra sammanträdesperiod i Strasbourg i september.

Rådet vill påpeka att Europeiska unionen förespråkar principerna om frihet, demokrat, respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna samt rättsstatsprincipen, och att dessa principer är gemensamma för alla medlemsstater. Det tillkommer historikerna att med utgångspunkt från alla tillgängliga källor försöka ge en objektiv analys av händelserna i Ukraina och Baltstaterna under andra världskriget och att undersöka de brott som begicks mot mänskligheten i deras territorier under den perioden.

 

Fråga nr. 26 från Bastiaan Belder (H-0664/07)
 Angående: Oegentligheter i samband med beslut om internationella ISO-standarder
 

Känner ni till oegentligheterna nyligen i samband med beslut om internationella ISO-standarder, bl.a. utpressning, röstköp och andra metoder för att otillbörligt påverka de nationella beslutsfattande kommittéerna?

Anser ni att ISO-förfarandena behöver justeras ordentligt för att bättre kunna hantera kontroversiella standarder, såsom OOXML?

I så fall, vilka slags justeringar vill ni föreslå, i samråd med medlemsstaterna, andra deltagande länder och de nationella kommittéerna?

Överväger ni sanktioner mot företag som utnyttjar sin maktposition för att involvera europeiska företag i sådan här praxis mot deras vilja, och/eller för att försätta andra leverantörer och open source-tillämpningar i ett sämre konkurrensläge?

Se bl.a. http://ec.europa.eu/idabc/en/document/7183/469

 
  
 

(PT) Detta svar från ordförandeskapet, som i sig inte är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europaparlamentets andra sammanträdesperiod i Strasbourg i september.

Internationella standardiseringsorganisationen (ISO) är en icke-statlig organisation som består av standardiseringsorgan från för närvarande 157 länder.

Europeiska unionen är inte och kan inte bli medlem av ISO, även om medlemsstaterna deltar på olika sätt i organisationens verksamheter (som medlemsorgan eller som korresponderande medlemmar).

Eftersom det inte finns några delegationer från EU-medlemsstaterna skulle det vara svårt att begära att de nationella standardiseringsorganen samordnar sina ståndpunkter.

I fråga om att göra konsekvensanalyser innan nya lagförslag läggs fram bedömer kommissionen konsekvenserna av all standardiseringspolitik, särskilt om det finns risk för att den kan hindra den fria konkurrensen.

Det är inte rådets uppgift att utfärda straff för konkurrensbegränsande beteende. Det är kommissionen som har den befogenheten i enlighet med artikel 85.2 i EG-fördraget.

 

Fråga nr. 27 från Diamanto Manolakou (H-0668/07)
 Angående: Växande godtycke hos polisen i terrorismbekämpningens namn
 

Uppgifter från akademikerkretsar och seriösa tidningar gör gällande att den tyska polisen har gripit fyra sociologer och håller dem kvar under oacceptabla omständigheter och med genomskinliga argument, till exempel att de i sina vetenskapliga publikationer har använt begrepp som ”ojämlikhet” och ”upprustning av mindre gynnade bostadsområden” m.m. som även används av terroristorganisationer och att de betett sig konspirativt t.ex. inte använt mobiltelefoner när de träffat aktivister samt att de har ”intellektuell kapacitet att skriva komplicerade texter”.

Känner rådet till detta? Anser rådet att dilemmat om avvägningen mellan mänskliga rättigheter och säkerhet kan leda fram till ett sådant agerande som beskrivs ovan? Anser rådet att antiterrorlagar på EU-nivå och medlemsstatsnivå kan leda till att ordningsmakten agerar godtyckligt, att ett klimat av rädsla uppstår och att grundläggande mänskliga rättigheter kränks?

 
  
 

(PT) Detta svar från ordförandeskapet, som i sig inte är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europaparlamentets andra sammanträdesperiod i Strasbourg i september.

Ordförandeskapet vill betona att artikel 33 i EU-fördraget förhindrar att rådet tar ställning i nationella frågor som gäller upprätthållandet av lag och ordning och skydd av den inre säkerheten.

När det gäller ledamotens fråga om huruvida rådet anser att lagar mot terrorism på EU-nivå och medlemsstatsnivå kan leda till att ordningsmakten agerar godtyckligt instämmer rådet inte.

All lagstiftning mot terrorism inom gemenskapen och andra åtgärder bygger på och tillkommer inom ramen för rättsstatsprincipen.

 

Fråga nr. 28 från Georgios Toussas (H-0670/07)
 Angående: Vägran att bevilja visum för ledamöter av Vitrysslands kommunistiska parti
 

Frankrikes ambassad i Minsk vägrade att bevilja ledamot Igor Karpenko, andre generalsekreteraren för Vitrysslands kommunistiska parti, visum efter ett förnedrande förfarande under vilket ledamoten hade intervjuats och sedan ombetts lämna sina fingeravtryck. Karpenko behövde visumet för att delta i festivalen ”Avante” i Portugal. Några månader tidigare vägrade de tjeckiska myndigheterna på motsvarande sätt att bevilja nödvändigt visum för ledamot Tatiana Golubeva, första sekreteraren för Vitrysslands kommunistiska parti, som ville delta i ett möte för kommunistiska partier i Prag. I båda fallen tillkännagavs avslaget på visumansökan först några timmar före den planerade avresan och utan angivelse av några officiella skäl, trots att båda personerna innehar diplomatpass.

Fördömer rådet detta handlingssätt hos de behöriga myndigheterna som inte erkänner ett lands diplomatpass, trots att EU och medlemsstaterna upprätthåller diplomatiska förbindelser med ifrågavarande land, underkastar ledamöterna förnedrande förfaranden bland annat genom att tvinga dem att avge fingeravtryck och utfärdar visum på grundval av godtyckliga politiska kriterier?

 
  
 

(PT) Detta svar från ordförandeskapet, som i sig inte är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europaparlamentets andra sammanträdesperiod i Strasbourg i september.

Rådet vill informera ledamoten om att Igor Karpenko omfattas av de europeiska visumbegränsningar som godkändes i rådets gemensamma ståndpunkt 2006/362/Gusp av den 18 maj 2006 om ändring av rådets gemensamma ståndpunkt 2006/276/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa tjänstemän i Vitryssland, som genomfördes genom rådets beslut 2006/718/Gusp av den 23 oktober 2006. Enligt dessa lagbestämmelser ska medlemsstaterna ”vidta de åtgärder som är nödvändiga för att förhindra inresa till eller transitering genom deras territorium för de personer som har ansvar för åsidosättandet av internationella normer för genomförande av val vid presidentvalet i Vitryssland den 19 mars 2006 och repressalierna mot det civila samhället och den demokratiska oppositionen”.

Deltagande i festivalen Avante tillhör inte någon av de situationer som anges i artikel 1.2, 1.3, 1.4 och 1.6 i rådets gemensamma ståndpunkt 2006/276/Gusp som medger att undantag görs från tillträdesbegränsningen. Den berörda personen är inte portugisisk medborgare, ingen av de skyldigheter enligt internationell rätt som avses i artikel 1.3 och 1.4 är tillämpliga, det finns inga allvarliga humanitära skäl som motiverar resan och slutligen är festivalen Avante inte ett mellanstatligt möte där det förs en politisk dialog som direkt främjar demokratin, de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen i Vitryssland.

Allmänt är det den berörda medlemsstaten som beslutar om huruvida visum ska beviljas till medborgare från tredjeländer som behöver visumet för att passera en EU-medlemsstats yttre gränser. Den allmänna regeln är att innehavare av diplomatpass eller tjänstepass inte är undantagna från viseringskrav när det land där de är medborgare är upptaget på den allmänna förteckningen i bilaga 1 till förordning (EG) 539/2001 av den 15 mars 2001. Enligt denna förordning får medlemsstaterna göra viseringsundantag för innehavare av diplomat- eller tjänstepass, men så har inte skett mellan de berörda staterna. Ett vitryskt diplomatpass godkänns som resehandling men för inresa till medlemsstaternas territorium krävs att passet åtföljs av en visering.

Att personer som ansöker om visum förhörs är ett av de normala kraven enligt de gemensamma konsulära anvisningarna (2005/C 326/01) och kan inte betraktas som en förödmjukande eller godtycklig behandling. När det gäller fingeravtryck kommer också detta att bli ett krav i och med att Informationssystem för viseringar enligt planerna införs 2009. på detta område finns det inget gruppundantag för innehavare av diplomatpass.

 

Fråga nr. 29 från Pedro Guerreiro (H-0671/07)
 Angående: Samförståndsavtalet mellan EU och Kina avseende import av vissa textil- och konfektionsprodukter löper ut.
 

Såsom vi flera gånger har påpekat under årets lopp löper det så kallade samförståndsavtalet om export av vissa textil- och konfektionsprodukter från Kina till EU, som ingicks den 10 juni 2005 och omfattar 10 av de omkring 35 produktkategorier som importeras från detta land, ut den 31 december 2007.

Genom detta avtal infördes det, om än i begränsad omfattning, skyddsåtgärder avseende den kinesiska exporten, vilka dock inte omfattar importen till EU från andra länder.

Alltfler organisationer inom denna näring har pekat på behovet av åtgärder för att begränsa den exponentiella ökningen av importen av textil- och konfektionsprodukter till Europeiska unionen. Man vill undvika den situation som uppstod 2005 och bland annat förlänga de gällande begränsningarna och tillämpa dem på nya kategorier, med andra ord, införa bestämmelser som påminner om dem i avtalen mellan Kina och Förenta staterna.

Vilken typ av åtgärder avser rådet att vidta – bl.a. när det gäller en importbegränsning – för att skydda produktionskapaciteten och arbetstillfällena i textil- och konfektionsnäringen, en näring som har stor social och ekonomisk betydelse för vissa av EU:s medlemsstater, särskilt de mindre gynnade regionerna, dit näringen är koncentrerad?

 
  
 

(PT) Detta svar från ordförandeskapet, som i sig inte är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europaparlamentets andra sammanträdesperiod i Strasbourg i september.

Rådet följer nära utvecklingen inom denna sektor på grundval av den statistik om importen av textil- och konfektionsprodukter som kommissionen regelbundet offentliggör.

Textilkommittén granskar olika scenarier för att besvara de farhågor som framförs av många medlemsstater. Det portugisiska ordförandeskapet följer denna fråga mycket nära eftersom den är av stor betydelse och behöver hanteras så snabbt som möjligt.

Slutligen kan det vara värt att påpeka att det samförståndsavtal som ledamoten hänvisar till undertecknades av kommissionsledamoten med ansvar för handelsfrågor på kommissionens vägnar och av den kinesiska handelsministern för Folkrepubliken Kina.

 

Fråga nr. 30 från Hans-Peter Martin (H-0673/07)
 Angående: Ansvar för "oberoende" organ
 

För vilka av Europeiska unionens ”oberoende” organ, såsom ISS (institutet för säkerhetsfrågor) eller EUSC (Europeiska unionens satellitcentrum) är rådet i nuläget ansvarigt?

Vilka organisatoriska enheter vid rådet är ansvariga för vilka organ?

Hur många anställda vid rådets berörda organisatoriska enheter hade mellan åren 2000 och 2006 dessa organ som ansvarsområde?

Hur stora var kostnaderna fördelade på administration, drift och personal vid rådets enskilda organisatoriska enheter mellan åren 2000 och 2006 när det gällde dessa organ?

 
  
 

(PT) Detta svar från ordförandeskapet, som i sig inte är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europaparlamentets andra sammanträdesperiod i Strasbourg i september.

Rådet har inrättat tre organ inom området gemensam utrikes- och säkerhetspolitik: Europeiska försvarsbyrån, Europeiska unionens satellitcentrum och Europeiska unionens institut för säkerhetsstudier.

Efter inrättandet av institutet för säkerhetsstudier och satellitcentrum som organ 2001 och försvarsbyrån 2004 uppskattas den personal i rådets allmänna sekretariatet som ansvarar för dessa organ i genomsnitt vara följande: 1,5 heltidsekvivalent administratör och 0,1 heltidsekvivalent sekreterare.

 

FRÅGOR TILL KOMMISSIONEN
Fråga nr. 43 från Manfred Weber (H-0666/07)
 Angående: Förnybara råvaror, kompetenscentrum i Straubing
 

Ett alternativ till de ändliga fossila råvarorna är att använda förnybara råvaror. I Straubing (Tyskland) har det etablerats ett kompetenscentrum som vunnit anseende i hela Europa på området för förnybara råvaror. Forskning, genomförande av tillämpad teknik och marknadsföring av förnybara råvaror har samlats under ett tak. Mot bakgrund av diskussionen om klimatförändringarna och ökad användning av förnybara energikällor och biomassa kommer detta område att bli allt viktigare och också få ett europeiskt mervärde.

På vilket sätt stöder Europeiska unionen forskning, även tillämpad forskning, på området för förnybara råvaror? Hur kan enskilda forskningscentrum dra nytta av dessa verksamheter?

Vilka åtgärder vidtar kommissionen för att det ska bildas nätverk för forskning om förnybara råvaror?

Anser kommissionen att det behövs ett organ för att samordna ett nätverk för hela Europa för att utforska och i praktiken tillämpa forskningsresultat på området för förnybara råvaror, och skulle kommissionen ställa medel till förfogande i detta syfte?

 
  
 

(EN) Kommissionens ramprogram för forskning och teknisk utveckling (FTU) har i många år stött forskning om förnybara biologiska råvaror. Inom ramen för tema 5 (”Energi”) i det senaste (sjunde) ramprogrammet (FP7), läggs särskild vikt vid forskning som är relaterad till biomassa, och en av de viktigaste prioriteterna är utvecklingen av biobränslen. Huvudsakligt fokus ligger på (1) kostnadseffektiva första generationens biobränslen som produceras av livsmedelsgrödor, (2) andra generationens biobränslen som produceras av lignocellulosa eller ”träaktig” biomassa och (3) integrerad produktion av energi och biomassa i bioraffinaderier. Inom ramen för tema 2, ”Livsmedel, jordbruk och fiske samt bioteknik”, stöds gemensam forskning om förnybara råvaror och deras användning inom tre områden: För det första förbättrade förnybara energikällor baserade på biomassa och grödor, för det andra bioprocesser och för det tredje miljövänlig bioteknik samt användning av avfalls- och biprodukter. Resultaten från EU-finansierad forskning om biomassa inom tidigare ramprogram under de senaste tio åren finns på http://www.biomatnet.org/home.html" .

Alla forskningsorganisationer som är lagligen etablerade i något land får delta i FP7 under förutsättning att de minimikrav som har fastställts i reglerna för deltagande uppfylls. Man kan endast ansöka om forskningsmedel via FP7 genom att bilda ett transnationellt konsortium av partner som sedan lämnar in ett projektförslag om ett specifikt ämne i en årlig förslagsinfordran. Forskningscentrum kan också hjälpa till med utformningen av FTU-prioriteter genom att bidra till dagordningar för forskning inom de relevanta teknikplattformarna.

Europeiska kommissionen stöder bildandet av forskningsnätverk inom området bioenergi och förnybara råvaror baserade på bioenergi. Till exempel syftar expertnätverket ”Overcoming barriers to bioenergy” till utbyte av infrastruktur för forskning samt forskare inom ett eller flera av de mest relevanta områdena inom bioenergi genom att skapa en ny och integrerad struktur (ett ”virtuellt” forskninginstitut). Ett annat exempel är samordningsinsatsen NETBIOCOF som främjar europeiskt samarbete mellan forskningsorganisationer inom området sambränning av biomassa vid nya och befintliga kraftverk. Den särskilda stödåtgärden EPOBIO, som stöds i det sjätte ramprogrammet, syftar till att använda kunskap om genomik för att förbättra den ekonomiska potentialen i vegetabiliska råvaror för energianvändning eller kemisk användning.

ERA-NET(1) ger stöd till samordnandet av de nationella och regionala forskningsprogrammen inom det europeiska forskningsområdet. På denna punkt är de enskilda ERA-NET-programmen för industriell bioteknik, för bioenergi och för växter mycket relevanta.

De europeiska teknikplattformarna främjar också nätverksbyggandet inom forskningen genom att samla alla intressenter inom ett visst område. Det finns särskilt fyra plattformar som är viktiga för området förnybara biologiska råvaror: plattformarna (1) för en hållbar kemiindustri, (2) om växter för framtiden, (3) för biobränslen samt (4) för skogssektorn. Dessa plattformar har utvecklat strategiska forskningsdagordningar, vilka ger ett viktigt underlag för forskningsprioriteringar.

Dessutom innefattar FP7:s arbetsprogram Kapacitet integration av åtgärder för att stödja byggandet av nätverk för befintlig infrastruktur för forskning. En av de mest prioriterade frågorna inom detta program är utvecklingen av nästa generations biobränslen.

Förutom ramprogrammet har kommissionen också skapat ett nätverk för medlemsstaterna, KBBE-NET, för samordning, främjande och genomförande av den kunskapsbaserade bioekonomin i medlemsstaterna.

Som redan har nämnts finns det ett antal initiativ som för närvarande finansieras av det sjätte och det sjunde ramprogrammet för FTU som syftar till nätverksbygge och samordnandet av forskning inom området förnybara råvaror. Behovet av att finansiera ytterligare åtgärder eller förbättra befintliga sådana kommer att bedömas mot bakgrund av fortlöpande utvecklingen och de synpunkter som inkommit under utvecklingen av framtida arbetsprogram inom FP7.

 
 

(1)European Research Area Network

 

Fråga nr. 44 från Marco Cappato (H-0676/07)
 Angående: Rörlighet inom EU för forskare
 

Enligt EU-fördragets princip om fri rörlighet har alla EU-medborgare rätt att röra sig fritt inom unionen. Mot denna bakgrund anser inte kommissionen det nödvändigt att föreslå åtgärder för att undanröja de rådande hindren för forskares fria rörlighet inom gemenskapens område?

Om så är fallet, anser inte kommissionen att det också vore lämpligt att harmonisera anställningsvillkoren för forskare på europeisk nivå, både vad gäller lön och de typer av kontrakt som kan komma i fråga?

 
  
 

(EN) Kommissionen är fullständigt medveten om behovet att agera för att underlätta rörligheten för forskare i Europa och främja deras karriärutveckling. Därför har en strategi – med tanke på kompetensspridningen inom medlemsstaterna – utarbetats under de senaste åren som rör dessa aspekter, i synnerhet i två meddelanden som har fått stöd av rådet.

Denna strategi har resulterat i en rad viktiga initiativ av lagstiftande, ekonomisk eller en mer konkret natur.

När det gäller främjandet av geografisk, sektorsövergripande eller interdisciplinär rörlighet har mycket redan uppnåtts, till exempel den kraftigt utökade budgetposten för personal i det sjunde ramprogrammet (FP7) och i synnerhet genom Marie Curie-stipendierna, den europeiska portalen för rörlighet och det europeiska nätverket av center för rörlighet, pilotinitiativet ERA-Link(1) (nätverk för europeiska forskare i USA) samt EU:s direktiv och rekommendationer om ”forskarvisum”.

Andra initiativ är mer kopplade till främjandet av forskarkarriärer. Därför antogs en rekommendation om den europeiska stadgan för forskare och riktlinjer för rekrytering av forskare, och detta antagande främjades via ett antal åtgärder för information och medvetandegörande både på nationell och europeisk nivå. En undersökning om forskarlöner har också genomförts, och denna visade att det fortfarande återstår en del att göra för att forskarjobbet ska bli mer attraktivt.

Kommissionens intresse för forskarfrågan visas också genom det senaste samrådet som inleddes med grönboken om ERA. Berörda parter tillfrågas om det finns ett behov av en mer effektiv europeisk ram för att förbättra rörligheten för forskare och möjligheten att överföra kompletterande pensionsrättigheter samt av att garantera förbättrade arbetsvillkor. Svaren på detta samråd kommer att studeras noggrant tillsammans med resultaten från ett annat frågeformulär om nya former av rörlighet, som är mer fokuserat på frågan om huruvida det finns ett behov av att anpassa regler för samordning av sociala trygghetssystem.

Kommissionen håller för närvarande på med att analysera dessa svar och det är ännu för tidigt att lägga fram några förslag. Det är dock uppenbart att största delen av intressenterna stöder åtgärder som är mer stringenta och konkreta. Under de kommande månaderna kan därför kommissionen komma att föreslå specifika åtgärder för att undanröja de återstående hindren för forskarnas rörlighet.

Kommissionen avser inte att föreslå en harmonisering av forskarnas rättsliga ställning eller ersättningsnivå i hela Europa, eftersom detta är nationella ansvarsområden. Detta hindrar dock inte att kommissionen, med hänsyn till de principer som har fastställts i stadgan och riktlinjerna, kan komma att föreslå initiativ som bland annat syftar till att förbättra forskarnas arbetsvillkor för att göra forskaryrket mer attraktivt.

 
 

(1)Det europeiska området för forskningsverksamhet (European Reserach Area)

 

Fråga nr. 49 från Seán Ó Neachtain (H-0628/07)
 Angående: Shannons flygplats och ett nytt program för utveckling av flyglinjer
 

Kan Europeiska kommissionen ange hur många program den godkänt de senaste åren, genom vilka en medlemsstats regering tillåts stödja utveckling av nya flyglinjer i sitt land, eller från en viss flygplats, för en tidsperiod på upp till tre år, så att dessa nya flyglinjer kan bli lönsamma?

 
  
 

(EN) Sedan kommissionens "Riktlinjer för finansiering av flygplatser och för statliga igångsättningsstöd för flygbolag med verksamhet på regionala flygplatser"(1) trädde i kraft den 9 december 2005 har kommissionen godkänt fyra program med vars hjälp flygbolag kan få startbidrag för att flyga nya rutter från regionala flygplatser. Det rör sig om följande beslut:

Kommissionens beslut av den 11 november 2006 om ett program för utveckling av rutter på Malta (ärende N 640/2006),

kommissionens beslut av den 13 juni 2007 om startbidrag till flygplatsen i Antwerpen (ärende N 156/07),

kommissionens beslut av den 4 april 2007 om startbidrag till flygplatserna i Puglia (ärende N 55/07) och

kommissionens beslut av den 10 juli 2007 om upprättandet av en marknadsföringsfond för Norrköpings flygplats i Sverige (ärende N 791/2006).

Ytterligare två ärenden har antagits av kommissionen, nämligen:

kommissionens beslut av den 22 juni 2006 om stöd till Ryanair (sträckan London–Toulon) (ärende N 563/05) och

kommissionens beslut av den 16 maj 2006 om ett brittiskt program för en fond för utveckling av rutter (ärende N 303/05).

De två sistnämnda besluten följde inte direkt de bestämmelser som fastslogs i riktlinjerna från 2005 eftersom frågorna om statliga stöd väcktes innan riktlinjerna hade trätt i kraft.

 
 

(1)EUT C 312/1, 9.12.2005

 

Fråga nr. 50 från Michl Ebner (H-0642/07)
 Angående: Brennerbastunneln
 

Transittrafiken över Brennerpasset har ökat med över 50 procent sedan 1998. Under första halvåret 2007 passerade nästan 6 000 lastbilar dagligen Alperna över detta pass. Eftersom Alperna är en ekologiskt särskilt känslig region beslutade man redan för avsevärd tid sedan att avlasta regionen och dess befolkning genom att bygga Brennerbastunneln (BBT). Brennerpasset, d.v.s. BBT, har blivit uppmärksammat som det första projektet inom ramen för TEN–T.

Det omfattande projektet BBT uppskattas kosta mellan 4,5 och 8 miljarder EUR. Detta belopp ska delas mellan de berörda medlemsstaterna och EU. Italien och Österrike sammanställde i juli 2007 de dokument som krävs för den anbudsinfordran som planeras under hösten för gemenskapsstöd inom transport- och energisektorn.

Kan kommissionen bekräfta huruvida man vid beviljandet av gemenskapsstöd tänker tillämpa den av parlamentet 2007 beslutade bestämmelsen om en andel på 30 procent? Vad tänker kommissionen göra åt den bristande kommunikationen med befolkningen rörande fördelarna med BBT? Hur tänker kommissionen garantera finansieringen av BBT efter 2012?

 
  
 

(EN) Järnvägsförbindelsen Berlin-Verona/Milano-Bologna-Neapel-Messina-Palermo (prioritetsförbindelse nr 1) är ett av 30 prioriterade projekt i transeuropeiska transportnätet (TEN-T). Brenner-bastunneln som ledamoten hänvisar till är den centrala länken i denna prioriterade förbindelse. Den 10 juli 2007 undertecknades ett samförståndsavtal av Werner Faymann och Antonio Di Pietro, Österrikes respektive Italiens transportminister, i närvaro av deras tyska kollega, Wolfgang Tiefensee, som gav försäkringar om att Tyskland skulle göra allt vad som krävs för att säkra driftskompatibiliteten och tillhandahålla den nödvändiga anslutningskapaciteten på den norra sidan av tunnel när den togs i drift.

Undertecknandet av samförståndsavtalet gjorde det möjligt för de två medlemsstaterna att inge ett enda, samordnat förslag till gemenskapsfinansiering för Brenner-bastunneln i juli 2007 i enlighet med gemenskapskriterierna för gränsöverskridande projekt. Kommissionen utvärderar för närvarande alla förslag som tagits emot från de 27 medlemsstaterna som svar på inbjudan att lämna förslag till finansieringsstöd från gemenskapen i samband med prioriterade projekt i TEN-T-nätet. På grundval av utvärderingen kommer kommissionen sent under hösten 2007 fatta beslut om tilldelningen av TEN-T-budget för perioden 2007–2013.

På detta stadium kan kommissionen inte ange om gemenskapsstöd kommer att tilldelas detta prioriterade projekt.

Inte heller kan kommissionen ge några garantier i fråga om en eventuell finansiering för Brenner-bastunneln efter 2013. Den kan inte göra några åtaganden om framtida EU-budgetar.

Kommissionen följer nära utvecklingen av Berlin-Palermo-projektet i allmänhet och Brenner-bastunneln i synnerhet. I juli 2005 utsåg kommissionen en europeisk samordnare för förbindelsen, Karel Van Miert, som lämnande sin andra verksamhetsrapport den 19 juli 2007. Rapporten överlämnades till TRAN(1)-utskottets ordförande 10 september 2007. Karel Van Miert är mycket engagerad i uppgiften att samordna detta prioriterade projekt..

 
 

(1) Utskottet för transport och turism

 

Fråga nr. 51 från Gay Mitchell (H-0645/07)
 Angående: Lufttransport till EU:s ö-stater
 

Vilka åtgärder föreslår kommissionen för att säkra lämpliga lufttransportförbindelser mellan ö-staterna och övriga EU?

 
  
 

(EN) Kommissionen är fullständigt medveten om vikten av att säkra kommunikationer till ö-regionerna och anser att tillräckliga transportmöjligheter är en förutsättning för social och ekonomisk sammanhållning. Detta engagemang delas av ö-medlemsstaterna.

Lufttransporten är det klart snabbaste kommunikationssättet. En inre marknaden för lufttransporter har framgångsrikt etablerats och underlättar därmed en betydande ökning av antalet linjer och aktörer till stor fördel för konsumenterna.

Medlemsstaterna kan under vissa omständigheter bevilja startstöd för att främja etableringen av nya linjer. Sådant stöd måste anmälas till kommissionen i enlighet med artikel 88 i EG-fördraget. Kommissionen utvärderar stödet i enlighet med artiklarna 86 och 87 i fördraget och gemenskapens riktlinjer om finansiering av flygplatser och om startstöd till flyglinjer som avgår från regionala flygplatser.(1)

Det finns för närvarande bestämmelser i EU-lagstiftningen om allmän trafikplikt i fråga om lufttransporter om marknaden inte uppfyller de faktiska behoven i en stat eller region.

Den allmänna trafikplikten kan göras till föremål för vissa villkor i fråga om ensamrätt under en treårsperiod, som kan förlängas genom ett upphandlingsförfarande.

För att göra allmän trafikplikt attraktiv för fler sökande har kommissionen föreslagit att den perioden ska förlängas till fyra år.

Slutligen är stödprojekt av social natur, i syfte att minska priset för flygresor för ö-invånare, i princip förenligt med den gemensamma marknaden förutsatt de inte leder till oberättigad diskriminering mellan dem som åtnjuter stöden eller mellan flygbolag.

 
 

(1) Europeiska unionens officiella tidning C 312, 09.12.2005

 

Fråga nr. 52 från Jörg Leichtfried (H-0647/07)
 Angående: Säkerheten i det slovakiska luftrummet/situationen för de slovakiska flygledarna
 

De slovakiska flygledarna har genom en strejk uppmärksammat omvärlden på allvarliga säkerhetsbrister i den slovakiska flygsäkerheten. Till följd av denna genomförde Eurocontrol en revision, som visade på allvarliga brister och risker och framför allt på att de europeiska säkerhetsstandarderna (ESARR) inte efterlevdes. De slovakiska flygsäkerhetsmyndigheterna bagatelliserar resultaten och trots att den slovakiska civila luftfartsmyndigheten lovat att utvärdera Eurocontrol-rapporten och att genomföra de rekommenderade åtgärderna senast den 30 april 2007 har hittills inget skett. De medarbetare som strejkade har bestraffats och delar av lönen har blockerats. Dessutom förs en inofficiell svart lista med namnen på de strejkande medarbetarna.

Känner kommissionen till dessa missförhållanden i Slovakien?

Vilka åtgärder avser kommissionen att vidta för att rätta till dessa missförhållanden?

 
  
 

(EN) Kommissionen kan bekräfta att Eurocontrol genomförde en säkerhetsrevision i början av 2007 på begäran av Slovakiens civila luftfartsmyndighet. Revisionen avslöjade ett antal överträdelser i tillämpningen av Eurocontrols säkerhetsregler och av kommissionens förordning (EG) nr 2096/2005 av den 20 december 2005 om gemensamma krav i fråga om tillhandahållande av flygtrafiktjänster. Den slovakiska leverantören av flygtrafiktjänster LPS föreslog därefter avhjälpande åtgärder, varav en del började gälla omedelbart medan andra skulle vara genomförda senast vid utgången av 2007. Kommissionen har ingen information som tyder på att detta förfarande, som är ganska standardmässigt, inte kommer att följas.

Det bör påpekas att de överträdelser som upptäcktes inte var sådana att de tydde på allvarliga säkerhetsbrister det slovakiska luftrummet.

 

Fråga nr. 53 från Manuel Medina Ortega (H-0593/07)
 Angående: Strategisk plan för de yttersta randområdena
 

Framläggandet av den strategiska planen för de yttersta randområdena har försenats. Dessa regioner kämpar mot svårigheter till följd av nya problem, såsom ökade flygtransportkostnader, minskad turism och trycket från migrationsströmmar. Kan kommissionen mot bakgrund av detta ställa garantier för att denna strategiska plan färdigställs inom en rimlig tidsfrist samt ange om den förfogar över nödvändiga resurser för utvecklingen av den?

 
  
 

(EN) Den 12 september 2007 antog kommissionen meddelandet En strategi för de yttersta randområdena: uppnådda resultat och framtidsutsikter.(1) I meddelandet utvärderar kommissionen genomförandet av strategin för dessa regioner sedan 2004 och eftersträvar att förstärka dess tre huvuddelar – konkurrenskraft, tillgänglighet och regional integration – genom särskilda kompletterande åtgärder som ska vidtas på kort sikt.

Syftet med meddelandet är också att inleda en debatt om de långsiktiga teman som har befunnits vara särskilt betydelsefulla för de yttersta randområdena, och dessa avspeglas i de ämnen som ledamoten tar upp i sin fråga: klimatförändringar, befolkningsutveckling och migrationsfrågor, jordbruk samt havspolitik.

Samtidigt fortsätter tillgängligheten att vara en central fråga i kommissionens strategi för de yttersta randområdena. Dessa regioner är helt beroende av lufttransport både för sina egna invånares resor till och från övriga Europa och för turister och aktörer som bidrar till socioekonomisk utveckling. Det är därför som kommissionen i anslutning till åtgärder för att möta klimatförändringarna inbjuder sina partner att diskutera ”vilka åtgärder behövs för att förebygga att målet minskade utsläpp får negativa konsekvenser för tillgängligheten, ekonomin och medborgarna i de yttersta randområdena”.

Meddelandet är riktat till parlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén. Det kommer att diskuteras i meningsutbyten med alla fyra institutionerna, med början hos parlamentet. En partnerskapsuppläggning kommer också att följas i det pågående och framtida genomförandet av strategin för de yttersta randområdena.

Kommissionen kommer att se till att lämpliga konkreta åtgärder antas inom de olika berörda områdena under perioden 2007–2013, genom användning av de resurser som krävs för ändamålet, och kommer att utarbeta en strategi för framtiden när samrådsfasen har avslutats.

 
 

(1) KOM(2007)0507

 

Fråga nr. 54 från Lambert van Nistelrooij (H-0596/07)
 Angående: Förstärkning av den europeiska grannskapspolitiken
 

Det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet (ENPI) antogs 2005. Hittills verkar det genomföras långsamt i de olika medlemsstaterna. Programmets vidare utveckling skapar därför en viss oro.

Jag har förstått att kommissionen för att förstärka det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet årligen (första gången i slutet av 2007) kommer att utvärdera det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet på området för gränsöverskridande samarbete. Detta kommer troligen att omfatta information om det lokala och regionala genomförandet i alla berörda länder, de gemensamma operativa programmen och den dithörande decentraliserade kapacitetsuppbyggnaden.

Vilka åtgärder tänker kommissionen föreslå utöver denna utvärdering för att främja genomförandet av det gränsöverskridande initiativet på lokal och regional nivå?

 
  
 

(EN) Eftersom det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet (ENPI) antogs senare än förväntat och inte trädde i kraft förrän den 29 november 2006 är det för tidigt både för att se några bevis på att de gränsöverskridande initiativen inte genomförs på ett tillfredsställande sätt och för att uttrycka oro i denna fråga. Tvärtom beräknar kommissionen att detta nya finansieringsinstrument ska möjliggöra ett bättre och mer flexibelt samarbete inom vissa aspekter av den europeiska grannskapspolitiken, särskilt när det gäller frågor om gränsöverskridande samarbete (CBC).

För närvarande utarbetas CBC-programmen gemensamt av de deltagande länderna. Kommissionen beräknar att största delen av programmen kommer att läggas fram 2007, vilket borde räcka för att de ska kunna bli antagna senast årsskiftet 2007/2008. Detta är i enlighet med bestämmelserna i artikel 9.3 i ENPI där det står att programmen ska läggas fram ”ett år efter antagandet av CBC-strategidokumentet (dvs. senast i mars 2008).” Den relativt långa tid som krävs för att utarbeta programmen kan förklaras med att tillvägagångssättet är så nytt: det är första gången som medlemsstaterna och partnerländerna tillsammans (och i samråd med lokala partner) ägnar sig åt att fastställa sina prioriteter och identifiera vilka åtgärder som ska finansieras under de närmaste sju åren.

Hur som helst har budgetmyndighetens båda parter enligt punkt 48 i det interinstitutionella avtalet om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning åtagit sig att godkänna att anslag som inte utnyttjas under år 2007 överförs till påföljande år. Detta gäller även den europeiska regionala utvecklingsfondens bidrag till ENPI.

Kommissionen övervakar noggrant utarbetandet och genomförandet av de gränsöverskridande samarbetsprogrammen och tar också hänsyn till andra aspekter, till exempel de som nämndes av parlamentsledamoten (lokalt/regionalt genomförande av programmen). På grund av detta kan det hända att kommissionen reviderar och anpassar CBC-strategin i sin halvtidsöversyn.

 

Fråga nr. 55 från Justas Vincas Paleckis (H-0603/07)
 Angående: Anpassning av offentlig miljö till funktionshindrade
 

I Europeiska unionens länder antas rättakter om lika möjligheter för personer med funktionshinder. I praktiken ser vi dock hur funktionshindrades behov åsidosätts på ett diskriminerande sätt. Framför allt bostäder och offentliga miljöer är otillräckligt anpassade till dessa personers behov. I många EU-länder kan personer vars rörelseförmåga är begränsad, som är syn- eller hörselskadade eller lider av något annat funktionshinder, inte besöka många platser på grund av bristande handikappsanpassning. De kan inte komma till sina arbetsplatser och inte ta del av information och kulturella eller andra tjänster som är tillgängliga för övriga samhällsmedlemmar.

För närvarande diskuterar man ett direktiv som skulle ålägga alla medlemsstater att anpassa miljön så att funktionshindrades behov tillgodoses i kvalitativt hänseende. Vilken ståndpunkt intar kommissionen i denna fråga och planerar man några åtgärder för att höja kraven på medlemsstaterna att skapa lika möjligheter för personer med funktionshinder?

 
  
 

(EN) Direktiv 2000/78/EG innehåller en allmän ram för likabehandling och ett förbud mot diskriminering på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning när det gäller anställning och utbildning. Enligt artikel 5 i direktivet ska arbetsgivaren vidta ”rimliga anpassningsåtgärder” för personer med funktionshinder. Detta direktiv har införlivats av alla medlemsstater, och om en person med funktionshinder blir utsatt för diskriminering i arbetslivet har denne ett rättsmedel på nationell nivå. Detta direktiv gäller dock inte utanför området anställning och utbildning.

På grundval av en studie av befintliga lagar mot diskriminering i medlemsstaterna(1) planerar kommissionen som meddelats i dess årliga politiska strategi för 2008(2) att föreslå åtgärder för att förhindra och bekämpa diskriminering utanför arbetsmarknaden, även diskriminering på grund av funktionshinder och andra skäl. Som en del av den konsekvensbedömning som görs i samband med förberedandet av dessa åtgärder hålls ett offentligt samråd via Internet(3) som kommer att pågå fram till och med den 15 oktober 2007. Kommissionen kommer att använda sig av resultaten från samrådet och konsekvensbedömningen vid utarbetandet av sina förslag och sina framtida kontakter med EU-institutioner, medlemsstater och andra intressenter.

När det gäller frågan om tillgång till information för personer med funktionshinder har kommissionen för avsikt att innan 2007 års utgång utvärdera vilka framsteg som har gjorts när det gäller tillgänglighet till informations- och kommunikationsteknik, vilket tillkännagavs i meddelandet om e-tillgänglighet(4).

 
 

(1)http://ec.europa.eu/employment_social/fundamental_rights/pdf/pubst/stud/mapstrand1_en.pdf
(2)KOM(2007)0065
(3)http://ec.europa.eu/employment_social/emplweb/news/news_en.cfm?id=270
(4)KOM(2005)0425

 

Fråga nr. 56 från Panayiotis Demetriou (H-0608/07)
 Angående: Det ekumeniska patriarkatet och Turkiet
 

Högsta domstolen i Turkiet har nyligen i ett beslut hävdat att valet av ekumenisk patriark bör ske i enlighet med ett dekret från 1923 enligt vilket endast turkiska medborgare som lever och verkar i Turkiet har rätt att rösta och kandidera i valet av patriark. Den turkiska staten blandar sig på det här sättet, utan hänsyn till det gemensamma regelverket – särskilt Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och Europadomstolen för mänskliga rättigheters rättspraxis – i ett religiöst samfunds inre angelägenheter och organisation, genom att införa stränga begränsningar vad gäller icke turkiska medborgares rätt till religionsfrihet och rätt att utöva sin religion inom sina egna religiösa samfund. Det här problemet har upprepade gånger påtalats i Europeiska kommissionens framstegsrapporter avseende Turkiet.

Vilka åtgärder ämnar kommissionen vidta för att garantera att Turkiet hörsammar de förpliktelser som landet åtagit sig att uppfylla på vägen mot en anslutning, det vill säga förpliktelser gentemot icke-muslimska samfund och det ekumeniska patriarkatet, med respekt för religionsfriheten, i enlighet med det som har fastställs i partnerskapsavtalet och förhandlingsramen?

 
  
 

(EN) Kommissionen kommer att fortsätta att noggrant övervaka frågor kopplade till religionsfrihet i syfte att hitta lösningar där man helt och fullt respekterar de rättigheter och friheter som garanteras av Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt rättspraxis i Europadomstolen för mänskliga rättigheter.

Utvecklingen när det gäller religionsfrihet tas upp i kommissionens årliga lägesrapporter och ses över på nytt som en del av anslutningsförhandlingarna, med hänvisning till kapitel 23 om domstolsväsende och grundläggande rättigheter.

När så krävs tar också kommissionen upp enstaka frågor med de turkiska myndigheterna, inom ramen för den regelbundna politiska dialogen.

 

Fråga nr. 57 från Hans-Peter Mayer (H-0609/07)
 Angående: Förfarandet vid en offentlig upphandling med budget under tröskelvärdet, ifall det lämnats in endast anbud med budget som överskrider tröskelvärdet
 

Enligt Europaparlamentets och Rådets direktiv 2004/18/EG(1)av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster ska anbudsinfordringar i samband med offentlig upphandling, vilka överstiger tröskelvärdet, offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Om föremålet för en offentlig upphandling understiger tröskelvärdet och det inte lämnas in några andra anbud än sådana som överstiger tröskelvärdet: måste anbudsinfordran då annulleras och en ny anbudsinfordran anordnas inom hela EU eller kan kontrakt i anslutning till upphandlingen likafullt beviljas?

 
  
 

(EN) Metoderna för beräkning av det uppskattade värdet på offentliga kontrakt har fastställts i artikel 9 i direktiv 2004/18/EG. Enligt denna bestämmelse ska beräkningen av det uppskattade värdet av ett offentligt kontrakt grunda sig på det totala beloppet efter avdrag för mervärdesskatt som ska betalas enligt den upphandlande myndighetens egen uppskattning. Denna uppskattning ska gälla vid den tidpunkt då meddelandet om upphandling skickas ut eller, om ett sådant meddelande inte krävs, vid den tidpunkt då den upphandlande myndigheten inleder förfarandet för kontraktstilldelning.

Om det vid tidpunkten för tilldelning av kontraktet visar sig att endast anbud som ligger över tröskelvärdet har lämnats in innebär det således inte nödvändigtvis att förfarandet för kontraktstilldelningen måste ifrågasättas. I synnerhet finns det inget krav på att anbudsinfordran måste annulleras och en ny anbudsinfordran anordnas inom hela EU om den upphandlande myndigheten kan visa att den vid tidpunkten för beräkningen av värdet handlade i god tro och i enlighet med bestämmelserna ovan.

Hur som helst måste den upphandlande myndigheten vara medveten om att kontrakt som ligger under tröskelvärdet för anbud enligt EU:s direktiv om förfarandena vi offentlig upphandling ändå måste tilldelas i enlighet med gemenskapsrättens allmänna bestämmelser och principer. Detta innebär i synnerhet att upphandlingen måste annonseras i tillräcklig utsträckning på ett sätt som är relevant för den inre marknaden. Kommissionen har publicerat ett tolkningsmeddelande(2) där den redogör för sina åsikter om den praktiska tillämpningen av dessa gemenskapsrättsliga principer.

Om ledamoten vill ha en åsikt om ett specifikt fall är kommissionen naturligtvis villig att undersöka alla uppgifter som lämnas in till den för att avgöra om anbudsgivaren uppfyller de ovan nämnda kraven på lagenlighet.

 
 

(1) EUT L 134, 30.4.2004, s. 114.
(2)Kommissionens tolkningsmeddelande om gemenskapsrättens tillämplighet på upphandlingskontrakt som inte, eller bara delvis, omfattas av direktiven om offentlig upphandling, EUT C 179, 1.8.2006

 

Fråga nr. 58 från Frank Vanhecke (H-0610/07)
 Angående: Faderskapsledighet
 

I Tyskland har minister Ursula von der Leyen, som har dessa frågor på sitt ansvarsområde, i samband med införandet av föräldrapenning infört så kallade ”faderskapsmånader” (Vätermonate), vilket innebär att föräldrapenningen betalas ut under 14 månader i stället för under 12 månader, varvid också fadern avbryter sin yrkesverksamhet för en tid för att ägna sig åt barnavården.

Kommissionsledamoten Vladimir Spidla lär överväga införandet av obligatorisk faderskapsledighet och sägs efter diskussioner i frågan med fackförbund och arbetsgivarorganisationer ämna lägga fram ett lagstiftningsförslag i ärendet (Barbara Schäder, ”EU-Kommissar will Väter zur Auszeit verpflichten”, Der Siegel online, den 18 juli 2007).

Kan kommissionen bekräfta om kommissionsledamoten Spidla verkligen överväger att lägga fram ett lagstiftningsförslag i denna fråga? Vad är den rättsliga grunden för ett sådant förslag? Diskuteras det endast med fackförbund och arbetsgivarorganisationer eller också med andra aktörer? Inkräktar inte ett sådant förslag på medlemsstaternas behörighet och på subsidiaritetsprincipen?

 
  
 

(EN) I färdplanen för jämställdhet(1), har möjligheten att förena arbetsliv, privatliv och familjeliv identifierats som ett av de prioriterade områdena för åtgärder under perioden 2006–2010. I oktober 2006 inledde kommissionen den första samrådsrundan med arbetsmarknadens parter på europeisk nivå om möjligheten att förena arbetsliv, privatliv och familjeliv(2) i enlighet med förfarandena i artikel 138 i EG-fördraget. Efter att ha analyserat svaren på denna första samrådsrunda inledde kommissionen den andra samrådsrundan den 30 maj 2007(3). I dokumentet från den andra samrådsrundan har kommissionen utarbetat förslag på ett antal möjliga rättsliga och icke-rättsliga åtgärder, bland annat möjligheten att lägga fram ett förslag om en lagstiftning om faderskapsledighet. Kommissionen uppmanar också arbetsmarknadens parter att utvärdera bestämmelserna i deras ramavtal om faderskapsledighet, vilket trädde i kraft i och med direktiv 96/34/EG(4), med tanke på en eventuell översyn av ramavtalet. Kommissionen påpekar också att den beroende på resultatet av den andra samrådsrundan, av förhandlingarna mellan arbetsmarknadens parter samt en detaljerad konsekvensbedömning kommer att överväga att lägga fram förslag för att komplettera den befintliga lagstiftningen på detta område.

Som svar på den andra samrådsrundan har EFS(5), Businesseurope(6), UEAPME(7) och CEEP(8) beslutat att upprätta en gemensam arbetsgrupp, inom ramen för den europeiska sociala dialogen, för att utvärdera ramavtalet om föräldraledighet. De har också påpekat att de europeiska arbetsmarknadsparterna har för avsikt att använda denna möjlighet att utvärdera arrangemangen för faderskapsledighet i samband med andra arrangemang som stöder föräldrar och balans mellan yrkesliv och privatliv för att bedöma huruvida åtgärder behöver vidtas. De kommer att rapportera om sina framsteg i mars 2008. De organisationer som har nämnts ovan, liksom andra europeiska arbetsmarknadsparter, har också lämnat in individuella svar på den andra samrådsrundan.

Kommissionen analyserar för närvarande svaren från arbetsmarknadens parter. Därför är det för tidigt att säga om kommissionen kommer att lägga fram något lagstiftningsförslag om faderskapsledighet (dvs. en kort ledighetsperiod för fäder i samband med barnets födelse eller adoption).

Om kommissionen skulle besluta att lägga fram ett lagstiftningsförslag på detta område kommer medlemsstaterna och parlamentet att få möjlighet att diskutera det och föreslå ändringar, eftersom ett lagstiftningsförslag om faderskapsledighet måste antas enligt förfarandet i artikel 251 i EG-fördraget.

Frågor som handlar om ledighet, även faderskapsledighet, omfattas av artikel 137.1 a i fördraget, dvs. arbetsvillkor. Det är således möjligt för gemenskapen att agera för att stödja och komplettera medlemsstaternas åtgärder på detta område.

 
 

(1)KOM(2006)0092
(2)SEK(2006)1245, 12.10.2006.
(3)SEK(2007)0571, 30.05.2007.
(4)EGT L 145, 19.6.1996
(5)Europeiska fackliga samorganisationen
(6)Europeiska företagarfederationen
(7)Europeiska sammanslutningen för hantverksföretag och små och medelstora företag
(8)Europeiska centrumet för offentliga företag

 

Fråga nr. 59 från Jim Higgins (H-0612/07)
 Angående: Import av nötkött från Brasilien
 

Mot bakgrund av de diagram som lades fram av Irish Farmers Association vid ett möte med kommissionen den 16 juli 2007 gällande avsaknaden av normer för nötköttsproduktion i Brasilien undrar jag om kommissionen är redo att införa ett totalförbud mot export av brasilianskt nötkött till Europa?

 
  
 

(EN) EU:s politik för sanitär import är baserad på vetenskap, på sanitära och fytosanitära bestämmelser och på relevanta internationella normer, och den stöds av erfarenheterna från dess tillämpning.

Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor (FVO) har begrundat var och en av de anklagelser som framfördes i rapporten från Irish Farmers' Association.

Generellt sett anser kommissionen att de anklagelser som framförs i denna rapport till stor del baseras på en felaktig tolkning av EU:s krav på import av nötkött.

Kommissionen är medveten om att det fortfarande finns en del problem som de brasilianska myndigheterna måste lösa, och den har begärt kontrollerbara bevis på att de återstående bristerna har åtgärdats före 2007 års utgång.

FVO har planerat ytterligare uppdrag till Brasilien under 2007 för att kontrollera att dessa brister åtgärdas på ett korrekt sätt.

Kommissionen är beredd att vidta alla lämpliga åtgärder om dessa brister inte åtgärdas.

 

Fråga nr. 60 från Mairead McGuinness (H-0619/07)
 Angående: Kontroller och normer inom den brasilianska nötköttssektorn
 

Kan kommissionen redogöra för sin syn på den rådande situationen när det gäller import av brasilianskt nötkött?

Det rapporterades i början av juli att kommissionsledamot Fischer Boel i en skrivelse till sin kollega kommissionsledamot Kyprianou hade tagit upp frågan om det irländska jordbruksförbundets besök till Brasilien och förbundets rapport om besöket. Fischer Boel konstaterade att de uppgifter som lagts fram var så dramatiska att saken inte bara kunde lämnas hän och att det därför var nödvändigt att granska dessa uppgifter på ett övertygande och effektivt sätt. Har en sådan granskning genomförts?

Är kommissionen övertygad om att kvalitets- och säkerhetsnormerna för nötköttsproduktion i Brasilien är tillräckliga?

Vilka åtgärder har kommissionen vidtagit för att på det internationella planet höja normerna för nötköttsproduktion så att de uppnår samma nivå som motsvarande EU-normer?

 
  
 

(EN) På grundval av en inspektion i mars 2007 om genomförandet av EU:s relevanta djurhälso- och hygienkrav bedömer kommissionen att den rådande situationen i Brasilien inte föranleder någon omedelbar ändring av de gällande importreglerna för nötkött.

Efter denna inspektion har dock kommissionen fortsatt att sätta press på de brasilianska myndigheterna för att de ska förbättra sina veterinära kontrollåtgärder ytterligare.

Ännu en inspektion i Brasilien har planerats under 2007, och kommissionen är beredd att vidta ytterligare lämpliga åtgärder.

EU kan inte kräva av ett tredjeland att det ska vidta en del av de veterinära åtgärder som gäller inom EU, till exempel när det gäller spårbarhet, eftersom detta skulle gå stick i stäv med principerna och bestämmelserna i SFS/WTO-avtalet(1).

EU:s krav på import av nötkött är likväl vetenskapligt grundade, proportionella och icke-diskriminerande, ibland striktare än OIE:s(2) normer, och de är tillräckliga för att skydda de europeiska konsumenternas hälsa. Kommissionen försöker tillsammans med medlemsstaterna se till att importerade produkter uppfyller dessa importvillkor.

Kommissionen är medveten om att Irish Farmer's Association (IFA) har besökt Brasilien och författat en rapport på grundval av detta. IFA:s rapport ger inga exakta upplysningar om de EU-krav som gäller för import av nötkött från Brasilien.

 
 

(1)Sanitära och fytosanitära åtgärder/Världshandelsorganisationen
(2)Internationella byrån för epizootiska sjukdomar

 

Fråga nr. 61från Jim Allister (H-0614/07)
 Angående: Godkännandeförfarande för genetiskt modifierade organismer
 

Varför krävs det 30–36 månader för godkännande inom EU av genetiskt modifierade organismer när godkännandeförfarandet i USA enbart tar 9–18 månader?

Kommer EU att införa ett samordnat godkännandeförfarande för genetiskt modifierade arter så att producenter inom EU inte hamnar i ett ogynnsamt läge med alltför höga foderkostnader beroende på ett utdraget godkännandeförfarande?

 
  
 

(EN) Anledningarna till att det i genomsnitt tar längre tid att godkänna genetiskt modifierade organismer (GMO) i EU än i tredjeländer är komplicerade. De kräver en särskild analys. Kommissionen vill nämna flera faktorer:

För det första har det befintliga systemet för godkännande av genmodifierade livsmedel och foder enbart tillämpats sedan april 2004, och precis som alla nya mekanismer har det krävts lite tid för att optimera systemet. Detta gäller även de bioteknikföretag som har varit tvungna att bekanta sig med de nya kraven för godkännande.

För det andra har man med den nya rättsliga ramen som ett svar på EU-medborgarnas farhågor när det gäller säkerheten för genetiskt modifierade organismer infört ett utvärderingssystem som ställer högre krav än något annat i världen. Detta tvingar företagen att göra särskild dokumentation och svara på en rad vetenskapliga frågor som kommer att ställas av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) under riskbedömningsförfarandet.

För det tredje saknas stöd från medlemsstaterna när det gäller slutsatserna från den vetenskapliga utvärderingen och därmed godkännandet av genetiskt modifierade organismer (GMO). Svårigheten att få stöd från en kvalificerad majoritet av medlemsstaterna tvingar kommissionen att fullt ut använda sig av kommittéförfarandet, det vill säga involvera rådet.

I denna fråga har kommissionen alltid haft en tydlig ståndpunkt. Den är fast besluten att genomföra ramlagstiftningen fullt ut för att undvika alla eventuella dödlägen i godkännandeförfarandet utan att kompromissa när det gäller principen om en mycket noggrann riskbedömning.

I denna riktning, och som en konsekvens av erfarenheterna från dessa tre år, har relevanta förbättringar redan genomförts.

Till exempel har den tid det tar för EFSA att kontrollera fullständigheten hos nya ansökningar minskats, och myndigheten har nyligen åtagit sig att slutföra denna del av riskbedömningen inom sex veckor efter att ansökan har lämnats in.

En liknande positiv trend kan skönjas när det gäller godkännandet av detektionsmetoder, vilket är en annan viktigt del av processen.

Dessutom har kommissionen tagit olika initiativ för att få mer stöd från medlemsstaterna. Som en följd av debatten i kollegiet om GMO i april 2006 har en särskild handlingsplan utarbetats vars syfte är att förbättra den vetenskapliga konsekvensen och öppenheten när det gäller besluten om GMO. Till exempel ger EFSA:s GMO-grupp nu systematiskt förklaringar om hur man har tagit hänsyn till kommentarer från medlemsstaterna i sina yttranden. De senaste omröstningarna har visat att det finns ett starkare stöd hos medlemsstaterna för förslag till godkännande.

 

Fråga nr. 62 från Philip Bushill-Matthews (H-0615/07)
 Angående: Solidaritetsfonden
 

Kan kommissionen bekräfta att Storbritanniens regering har ansökt om stöd från EU:s solidaritetsfond till följd av de omfattande skadorna efter översvämningarna i landet, och i så fall tala om när kommissionen mottog denna ansökan?

Kan kommissionen lämna en ungefärlig uppgift på det lägsta respektive högsta stödbelopp som skulle kunna beviljas samt upplysa om hur snabbt dessa medel skulle kunna överföras med tanke på det brådskande behovet av att snarast möjligt förbättra översvämningsskyddet inför framtida störtregn?

 
  
 

(EN) Kommissionen kan bekräfta att en ansökan om stöd från EU:s solidaritetsfond har mottagits från den brittiska regeringen den 20 augusti 2007. Kommissionen har meddelats att närmare information, i synnerhet uppdaterade skadeberäkningar, ska lämnas i slutet av september 2007.

Om Storbritanniens ansökan bedöms uppfylla kriterierna för att få stöd från solidaritetsfonden kommer kommissionen att föreslå ett stödbelopp till budgetmyndigheten, som sedan måste godkänna de nödvändiga anslagen genom en ändringsbudget.

Stödbeloppet beräknas på standardsätt på grundval av de sammanlagda direkta skadorna med hänsyn tagen till det gränsvärde som gäller för landet ifråga. För Storbritannien uppgår gränsvärdet för 2007 till 3 267 miljoner euro. En lägre stödnivå på 2,5 procent av den del av skadorna som understiger gränsvärdet och en högre nivå på 6 procent av den del av skadorna som överstiger gränsvärdet beviljas. Det slutgiltiga beloppet beror på den detaljerade analysen av ärendet och därför kan vi inte ge någon exakt siffra i detta skede.

I detta skede är det heller inte möjligt att förutse hur lång tid de olika stegen i detta förfarande kommer att ta. Det bör tilläggas att bidraget från solidaritetsfonden endast får användas till vissa typer av nödvändiga krisinsatser som står i relation till de skador som orsakats av översvämningen (till exempel säkrande av förebyggande infrastruktur). Det är inte möjligt att finansiera preventiva åtgärder med hjälp av solidaritetsfonden. Däremot kan sammanhållningspolitikens operativa program för de berörda regionerna innehålla sådana åtgärder.

 

Fråga nr. 63 från Ryszard Czarnecki (H-0621/07)
 Angående: EU-stöd till väginfrastruktur
 

Vilken möjligheter ser kommissionen för stöd från EU:s sida till byggnation av vägar och motorvägar och till genomförande av järnvägsprojekt i Polen inför fotbolls-EM 2012?

 
  
 

(EN) Transportinvesteringar i Polen kommer huvudsakligen att finansieras genom det operativa programmet för infrastruktur och miljö, där EU-finansiering med 17,8 miljarder euro har fastställts för projekt inom transportområdet för perioden 2007–2013. Detta program har ännu inte antagits och är just nu föremål för förhandlingar med de polska myndigheterna.

Prioritet kommer att ges till investeringar i det transeuropeiska transportnätet (TEN-T), särskilt sådana investeringar som finns med på listan över 30 projekt av europeiskt intresse. Prioriteringarna för det transeuropeiska transportnäten beslutades av rådet och parlamentet 2004(1). Dessa riktlinjer innehåller en lista på 30 prioriterade projekt eller stora sträckor av europeiskt intresse i syfte att sammankoppla medlemsstaterna och integrera de nya medlemsstaternas nätverk på ett hållbart, tryggt och säkert sätt. Polen berörs av fyra TEN-prioriterade projekt. Dessa kommer att vara mycket relevanta för mästerskapet eftersom de kommer att innebära moderna, trygga och säkra kommunikationer mellan de största städerna i Polen.

Kommissionen vill upplysa ledamoten om att EU-medel också kan användas till att stödja väginfrastruktur till och från orter och städer som står som värdar för mästerskapet samt investeringar i kollektivtrafik i syfte att förbättra tillgängligheten till arenor och värdstäder.

 
 

(1)Beslut 884/2004/EG om gemenskapens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet (TEN)

 

Fråga nr. 64 från Cristina Gutiérrez-Cortines (H-0622/07)
 Angående: Direktivet om hälsovårdstjänster och konsekvenserna för apoteken
 

Kommissionen och generaldirektoratet för den inre marknaden och tjänster har inlett ett överträdelseförfarande i syfte att avreglera apoteken, något som kommer att bryta ner en organisation och ett system som fungerar utmärkt för medborgarna och bidrar till god kvalitet på de farmaceutiska tjänsterna.

Vill kommissionen göra om detta område till en ren marknad som styrs av utbud och efterfrågan och där medborgarnas hälsa samt de värderingar och principer som man kommit överens om i rådet blir en bisak?

Tror kommissionen att det är möjligt att genom överträdelseförfaranden ändra fördraget (artikel 152) och på så sätt förbigå de lagstiftande institutionerna, det vill säga rådet, Europaparlamentet och de nationella parlamenten?

 
  
 

(EN) Kommissionen vill först försäkra ledamoten om att den är fullt medveten om hälsovårdstjänsternas och särskilt de farmaceutiska tjänsternas stora betydelse för europeiska medborgare.

Kommissionen vill dock betona att dess politik mot överträdelser på detta område inte syftar till en avreglering av sektorn för farmaceutiska tjänster.

Syftet med överträdelseförfarandena är att se till att de nationella lagstiftningarna om etablering av apotek överensstämmer med de grundläggande friheter som har fastställts i fördraget. Kommissionen har tagit emot och får fortfarande ta emot en rad klagomål från europeiska medborgare som anser att kraven för etablering av apotek i vissa medlemsstater är diskriminerande, ogenomblickbara eller onödigt restriktiva och därför ignorerar deras grundläggande friheter. Det är kommissionens plikt som EG-fördragets väktare att se till att medborgarnas grundläggande rättigheter respekteras, även om detta måste ske med hjälp av överträdelseförfaranden, och detta gäller även om det finns en sekundärrättsakt som berör frågan.

Detta innebär inte att kommissionen anser att denna hälsovårdstjänst inte kan bli föremål för proportionella hälsovårdsrelaterade åtgärder för att garantera tillgängligheten och mer generellt den högsta nivån i ordets vidaste bemärkelse när det gäller tillhandahållandet av farmaceutiska tjänster till alla medborgare.

Denna ståndpunkt innebär inte heller att andra artiklar i fördraget på något sätt ändras eller att det föreligger någon konflikt med de andra institutionernas privilegier. När det gäller artikel 152 i EG-fördraget som nämndes av ledamoten kan det vara värt att nämna att EG-domstolen har haft tillfälle att i en nyligen avfattad dom från den 16 maj 2006(1) påminna om att även om gemenskapen enligt artikel 152.5 när den handlar på folkhälsoområdet fullt ut ska respektera medlemsstaternas ansvar för att organisera och ge hälso- och sjukvård, utesluter inte denna bestämmelse att medlemsstaterna enligt andra bestämmelser i fördraget är skyldiga att anpassa sina nationella system för social trygghet.

 
 

(1)Mål C-372/04, punkterna 146 och 147.

 

Fråga nr. 65 från Olle Schmidt (H-0623/07)
 Angående: Den rysk-tyska gasledningen i Östersjön
 

Kommissionen uppgav i våras (H-0231/07)(1) att det inte spelade någon roll om den rysk-tyska gasledningen drogs över land eller under vatten för att klassas som ett TEN-E projekt. Själva dragningen ansågs däremot vara ett beslut som ska fattas av investerarna ”på grundval av deras egna kommersiella intressen och bedömningar”.

Uttalanden från den ryska regeringen gällande Östersjön visar att energiförsäljningen till övriga Europa också har syften utöver de rent kommersiella. EU bör därför lyssna till den oro som finns i regeringar och bland allmänheten, bl.a. i Polen, Finland, de baltiska länderna och Sverige. Särskilt de sydsvenska myndigheterna har uttryckt oro inför konsekvenser för säkerhetspolitiken i Östersjön i kombination med ett ännu starkare EU-beroende av rysk energi. Ett transeuropeiskt projekt som detta måste, inte minst i ljuset av Rysslands politiska utveckling, vara till lika delar säkerhets- som energi- och miljöpolitiskt betingat.

Håller kommissionen det verkligen för troligt att Nord Stream kommer att balansera dessa intressen?

 
  
 

(EN) I ett projekt av den storleksordning som Nord Stream utgör är det absolut nödvändigt att såväl säkerhetsfrågor som energiproblem och givetvis miljökrav beaktas..

Detta prioriterade projekt som har förklarats vara av europeiskt intresse väcker frågan om säkerhet, precis som för alla gasledningar av en sådan längd. Ett visst mått av risk är förenat med både byggandet och driften av industriella projekt av denna storleksordning, och det åvilar de berörda operatörerna att iaktta alla gällande bestämmelser (nationella, europeiska och internationella) och att vidta alla åtgärder för att så långt möjligt minska risken. Generellt sett är dock gasledningen ett av de säkraste sätten att transportera naturgas. Att Nord Stream ska bli en undervattensrörledning (dvs. i den version av projektet som ingår i riktlinjerna för de transeuropeiska energinäten som antagits av rådet och parlamentet) är utan betydelse här: det dussintal offshore-rörledningar som för närvarande är i drift i Europa, och som har varit det under flera decennier, har bevisat deras tillförlitlighet när det gäller säkerheten under alla dessa år.

Energihänsyn är också av stor vikt, särskilt i en tid då efterfrågan på gas stiger kraftigt och våra egna resurser krymper. Det förutses att omkring 2015 kommer EU att importera minst ytterligare 100 miljarder m3 naturgas varje år. Det är därför som kommissionens politik i över ett decennium varit att främja de transeuropeiska energinäten (TEN-E) och det är därför som den just har antagit en plan över prioriterade sammankopplingar, inbegripet Nord Stream, som har identifierats som strategiskt viktiga för att uppfylla unionens gasbehov.

Miljöhänsyn måste också beaktas fullt ut i enlighet med gällande lagkrav. I enlighet med UNECE(2)s Esbokonvention (undertecknad av de nio baltstaterna och Ryssland) genomför Nord Stream-bolaget en miljökonsekvensbeskrivning och slutrapporten väntas komma före utgången av 2007. Denna uppgift har inneburit ett 20-tal offentliga möten och runt 100 möten med de behöriga myndigheterna i alla berörda länder. Som företrädare för Europeiska gemenskapen – en kontraktspart till Esbokonventionen – var kommissionen en av de parter som inbjöds till tre möten, och kommissionen har redan meddelat Nord Stream att kommissionen kommer att bevaka iakttagandet av europeiska och internationella miljöskyldigheter.

 
 

(1) Skriftligt svar av den 24.4.2007.
(2) FN:s ekonomiska kommission för Europa

 

Fråga nr. 66 från David Martin (H-0624/07)
 Angående: Diskriminering av lektorer vid italienska universitet
 

Under de senaste 25 åren har lektorer i främmande språk diskriminerats vid italienska universitet. EG-domstolens dom av den 18 juli 2006 rättade inte på lämpligt sätt till denna situation. Kan kommissionen, eftersom problemet uppenbarligen inte har kunnat lösas på vanliga vägar, ange vilka åtgärder man nu tänker vidta för att se till att Italien sätter stopp för denna diskriminering? Hur kommer kommissionen att garantera att lektorer i främmande språk får lämplig ersättning?

 
  
 

(EN) Kommissionen uppmanar ledamoten att läsa dess svar på fråga E-2691/07 om erkännande av rättigheter som har förvärvats av före detta lektorer i främmande språk på flera italienska universitet.

Kommissionen påminner om att EG-domstolen i sin dom av den 18 juli 2006(1) slog fast att den lagstiftning som har antagits av italienska myndigheter inte är oförenlig med gemenskapsrätten när det gäller rekonstruktionen av lektorernas karriärer. Dessutom har kommissionen efter denna dom fått försäkringar från de italienska myndigheterna om att denna lagstiftning har tillämpats effektivt.

I detta sammanhang bör alla problem som har med genomförandet av den italienska lagstiftningen i fråga att göra hanteras på lokal nivå av relevanta myndigheter, även domstolar. Endast nationella domstolar kan besluta om individuella skador.

 
 

(1)Mål C-119/04, Reg.2006, p.I-6885

 

Fråga nr. 67 från Eoin Ryan (H-0626/07)
 Angående: EU:s deltagande i FN:s fredsbevarande styrka i Sudan
 

Kan Europeiska kommissionen preliminärt uppskatta hur många i den fredsbevarande FN-styrkan på 20 000 man som ska sändas till Sudan som kommer att komma från EU-medlemsstater?

 
  
 

(EN) Det ligger inom medlemsstaternas kompetensområde att besluta om vilka som ska ingå i den fredsbevarande styrkan; kommissionen har i detta skede ingen närmare information om de enskilda medlemsstaternas åtaganden.

Kommissionen är medveten om att Sudans president Omar al-Bashir vid ett flertal tillfällen har insisterat på att UNAMID(1) bör ha en huvudsakligen afrikansk prägel. FN har för sin del påpekat att det inte anser att behovet av fullt utrustade specialstyrkor – särskilt transport- och ingenjörstrupper som kan försvara sig själva – kan tillgodoses utan att man vänder sig till länder utanför den afrikanska kontinenten.

 
 

(1)Förenta nationernas/Afrikanska unionens hybridoperation i Darfur

 

Fråga nr. 68 från Liam Aylward (H-0632/07)
 Angående: Krav på spårbarhet och märkning för länder som exporterar livsmedel till EU
 

Vilka åtgärder vidtar Europeiska kommissionen för att se till att samma regleringsnivå som gäller i Europa för EU:s livsmedelsprodukter avseende krav på spårbarhet och märkning införs i andra länder som exporterar livsmedelsprodukter till Europeiska unionens territorier?

 
  
 

(EN) Enligt gemenskapsrätten innebär spårbarhet möjligheten att spåra samtliga foder, livsmedel, livsmedelsproducerande djur eller ämnen som används för konsumtion genom alla stadier av produktion, bearbetning och distribution.

Själva spårbarheten gör inte livsmedlen säkrare. Det är ett redskap för riskhantering som kan användas som hjälp för att avhjälpa ett livsmedelssäkerhetsproblem.

Spårbarheten är obligatorisk för aktörer inom livsmedelsbranschen i alla stadier av livsmedelskedjan, från importörer till aktörer på detaljhandelsnivå.

Exportörer i de länder vi handlar med omfattas inte av lagen eftersom EU-rätten inte kan ha någon extraterritoriell verkan. Det bör dock påpekas att det är allmän praxis bland en del av EU:s aktörer inom livsmedelsbranschen att begära att deras handelspartner uppfyller en del krav på spårbarhet.

Kraven på märkning av livsmedel gäller alla livsmedel som marknadsförs i EU, även dem som har importerats.

 

Fråga nr. 69 från Philip Claeys (H-0633/07)
 Angående: Förbud mot ett politiskt parti i Tyskland
 

I slutet av augusti 2007 sade sig EU-kommissionären med ansvar för medborgerliga fri- och rättigheter vara för ett förbud av det tyska nationaldemokratiska partiet (NPD). Han menade att även andra EU-medlemsstater brottades med allvarliga problem förknippade med högerextremism och nämnde uttryckligen Frankrike, Belgien, Danmark och Italien. Enligt honom måste kampen mot rasism och främlingsfientlighet trappas upp i dessa länder. Det krävs både förebyggande och repressiva åtgärder.

Vad menar kommissionen med ”allvarliga problem förknippade med högerextremism”? Vilka politiska partier handlar det om? Anser kommissionen att dessa partier också bör förbjudas? Om så är fallet, på vilka grunder?

 
  
 

(EN) Kommissionen anser att det är viktigt att bevara minnet av nazisternas brott som en hyllning till offren och som ett sätt att utbilda kommande generationer. Varje ståndpunkt som syftar till att ge en positiv eller banaliserande bild av denna ideologi, även partier som deltar i politiken och som gör anspråk på ideologin och försvarar den, går stick i stäv med Europeiska unionens värderingar.

När det gäller extremism vill kommissionen upprepa att rasism och främlingsfientlighet inte är förenligt med de principer som utgör grunden för Europeiska unionen och som är gemensamma för medlemsstaterna.

Att upprätta en förteckning över politiska partier på grundval av deras ideologi eller att förbjuda dem i medlemsstaterna faller inte inom ramen för de befogenheter som kommissionen har fått genom EG-fördraget.

Ett viktigt steg när det gäller kampen mot rasism och främlingsfientlighet är att rådet (rättsliga och inrikes frågor) den 19 april 2007 nådde en politisk överenskommelse om ett rambeslut om bekämpande av vissa former och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen. Syftet med detta rambeslut är att tillnärma de straffrättsliga bestämmelserna om brott med rasistiska och främlingsfientliga förtecken.

I framtiden kan enligt denna nya lagstiftning under vissa omständigheter konkreta åtgärder, även sådana som gäller politiska partier, komma i fråga.

 

Fråga nr. 70 från Maria Badia i Cutchet (H-0634/07)
 Angående: Förnyad undervisning i naturvetenskap i skolorna
 

Under senare år har flera undersökningar visat att antalet studenter i naturvetenskap och matematik sjunkit oroväckande, och detta förklaras i huvudsak med undervisningsmetoderna i naturvetenskap i skolorna. Kommissionen har uppdragit åt Michel Rocard att ta fram en rapport om förnyad undervisning för Europas framtid. I rapporten rekommenderas att man ska använda effektivare undervisningsmetoder i skolorna som bygger på ifrågasättande, att man aktivt ska verka för fortbildning för lärare samt etablera nätverk mellan dessa. I rapporten fastslås även att man i högre grad bör fokusera på flickors deltagande i naturvetenskapliga ämnen i skolorna så att de får större tillit till naturvetenskapen.

Vilka åtgärder ämnar kommissionen vidta för att främja en förnyad undervisning i naturvetenskapliga ämnen i skolorna i EU, med tanke på att en bättre naturvetenskaplig kultur är en förutsättning för ett verkligt kunskapssamhälle och en verklig kunskapsekonomi i EU och att den naturvetenskapliga undervisningen verkar vara en nyckelfaktor för vidareutveckling på detta område?

 
  
 

(EN) Kommissionen delar ledamotens oro för ungdomarnas och särskilt flickornas relativt sett sjunkande intresse för naturvetenskap och matematik. Detta sker samtidigt som Europa står inför ett växande behov av kvalificerad arbetskraft inom vetenskap och teknik. Situationen är ännu mer kritisk med tanke på hur viktigt matematik, naturvetenskap och teknik är för Europas konkurrenskraft och för kunskapssamhället. Dessutom spelar en hög nivå på den naturvetenskapliga kulturen en viktig roll inte bara när det gäller att få medborgarna att effektivt delta i samhällsdebatten, utan också för tillgången till bättre arbetstillfällen.

På grund av allt detta tillhör bekämpandet av det sjunkande intresset för och den minskande antagningen till naturvetenskapliga och tekniska studier samt åtgärdandet av problemet med den sneda könsfördelningen på detta område de viktigaste målsättningarna i arbetsprogrammet ”Utbildning 2010”(1), vars syfte är att bistå medlemsstaterna när det gäller att uppfylla deras förpliktelser gentemot utbildningssystemen. Det är också ett av fem europeiska riktmärken inom allmän och yrkesinriktad utbildning som antogs av rådet 2003(2). Matematik, naturvetenskap och teknik ingår också i de åtta nyckelkompetenserna för livslångt lärande som fastställdes i en rekommendation från parlamentet och rådet 2006(3). I kommissionens nya meddelande ”Bättre utbildning för lärare” (som antogs den 3 augusti 2007)(4) understryks vikten av att lärare erhåller alla de ämneskunskaper, inställningar och pedagogiska färdigheter som behövs för att på ett bättre sätt kunna förbereda unga människor till att hitta sin plats i samhället och i arbetslivet genom att hjälpa dem att erhålla de nyckelkompetenser som har identifierats i rekommendationen.

Med hjälp av den öppna samordningsmetoden har kommissionen haft ett nära samarbete med medlemsstaterna på detta område sedan 2001. Två lägesrapporter har publicerats, och i dessa rekommenderas att: ”mer effektiva och attraktiva undervisningsmetoder införs, särskilt genom att på ett mer systematiskt sätt koppla ihop studier i naturvetenskap och teknik med praktiska sammanhang och erfarenheter”, och att ”lärare ges möjlighet att fortbilda sig både när det gäller ämneskunskaper och didaktik”(5). Man har också utfört en kartläggning av relevanta initiativ över hela Europa för att uppmuntra utbyte av erfarenheter och goda rutiner(6).

Eurydice, Nätverket för information om utbildning i Europeiska gemenskapen, har genomfört en enkätundersökning om ”Skolundervisning i naturvetenskapliga ämnen i Europa”(7) i 30 länder. I undersökningen betonas lärarnas roll när det gäller att sammanbinda teori med praktik och vikten av praktiskt arbete vid studier i naturvetenskap. Här understryks också vikten av lyhördhet i jämställdhetsfrågor i lärarutbildningen.

Sakkunnigrapporten ”Science Education NOW: A renewed pedagogy for the future of Europe” (gruppen leddes av Michel Rochard), som ledamoten hänvisar till, är ett gemensamt initiativ av kommissionsledamoten med ansvar för vetenskap och forskning och kommissionsledamoten med ansvar för utbildning, kultur och ungdom. I rapporten tar man upp befintliga europeiska initiativ för effektivare undervisning i naturvetenskapliga ämnen och rekommenderar införandet av en ny strategi för naturvetenskaplig utbildning, i huvudsak genom problembaserade undervisningsmetoder.

Kommissionen har inlett en diskussion under det nuvarande ordförandeskapet för att tillsammans med medlemsstaterna identifiera möjligheterna för att genomföra rekommendationerna i denna rapport.

Kommissionen kommer att stödja medlemsstaternas initiativ och deras ansträngningar för att modernisera deras utbildningssystem när det gäller naturvetenskaplig undervisning och inlärning. De instrument som ingår i det nya programmet för livslångt lärande (LLP) ger ett stort antal möjligheter för att uppnå detta.

Via sitt sjunde ramprogram för forskning stöder också kommissionen åtgärder som syftar till att förbättra den formella och informella undervisningen i naturvetenskapliga ämnen. I den del av det sjunde ramprogrammet som handlar om vetenskapen i samhället uppmuntras till ”skapande av en omgivning som stimulerar nyfikenhet inför vetenskapen hos unga människor, genom att man lägger större vikt vid den vetenskapliga undervisningen på alla nivåer (inklusive skolor), samt främjande av intresset för och deltagandet i vetenskaplig verksamhet hos människor med alla sorters bakgrund”.

 
 

(1)Detaljerat arbetsprogram för uppföljningen av målen för utbildningssystemen i Europa (februari 2002)
http://europa.eu/eur-lex/pri/sv/oj/dat/2002/c_142/c_14220020614sv00010022.pdf
(2)http://ec.europa.eu/education/policies/2010/doc/after-council-meeting_sv.pdf (EUT C 134, 7.6.2003)
(3)EUT L 394, 30.12.2006, s.10.
(4)http://ec.europa.eu/education/com392_en.pdf
(5)http://ec.europa.eu/education/policies/2010/doc/math2004.pdf
(6)ibidem
(7)http://www.eurydice.org/portal/page/portal/Eurydice/showPresentation?pubid=081EN

 

Fråga nr. 71 från Nikolaos Vakalis (H-0635/07)
 Angående: Tillämpning av artikel 100.2 i EG-fördraget när det gäller Grekland
 

Avser kommissionen att föreslå rådet ekonomiskt stöd från gemenskapen till Grekland efter de förödande och katastrofala skogsbränderna i augusti, i enlighet med artikel 100.2 i fördraget? Vilka belopp kan beviljas, och vilken form kan stödet få? Hur kan de ”villkor” se ut som nämns i fördraget och som rådet kommer att fastställa i samband med att stöd beviljas?

 
  
 

(EN) En fullständig och detaljerad beräkning av de skador som orsakades av skogsbränderna i södra Grekland och på ön Evia i augusti 2007 har ännu inte slutförts av de grekiska myndigheterna. Bränderna har haft en direkt skadlig effekt på värdefulla tillgångar (byggnader, åkrar, djur) som kommer att dämpa tillväxten. Samtidigt bör de återuppbyggnadsinsatser och de bidrag från allmänna och privata källor som ska kanaliseras till de drabbade regionerna ha en positiv effekt på investeringsverkasmheten under de kommande åren. Av denna anledning kommer det troligen inte att innebära någon stor inverkan på Greklands ekonomiska tillväxt .

När det gäller en eventuell tillämpning av artikel 100.2 kommer kommissionen att göra en granskning av situationen så fort den får tillgång till en fullständig och detaljerad skadeberäkning.

Dessutom kan andra europeiska solidaritetsinstrument komma i fråga. Kommissionens ordförande och kommissionsledamoten med ansvar för regionalpolitik betonade vid ett besök till de drabbade områdena att kommissionen kommer att använda sig av solidaritetsfonden och alla medel som står till buds för att hjälpa Grekland så fort en beräkning av skadorna på ekonomin och miljön har gjorts. Dessutom har Europeiska investeringsbanken erbjudit sig att på kort tid ordna ett ramlån på 100 miljoner euro till Grekland, som ett förskott på ett större lån som kommer att beslutas om mot bakgrund av Greklands slutgiltiga behov.

 

Fråga nr. 72 från Bill Newton Dunn (H-0646/07)
 Angående: Miljökonsekvensbedömningar
 

Kan kommissionen vänligen bekräfta att artikel 5.3 i direktivet om miljökonsekvensbedömningar innehåller krav på att förslag till hur man ska minska miljöpåverkan av exploateringsprojekt som befinner sig inom eller kan påverka Natura-områden ska göras tillgängliga för samråd med allmänheten i form av bilagor till miljödeklarationen innan det alls kan fattas något beslut om dessa projekt och att sådana tillvägagångssätt som förekommer på sina håll i Förenade kungariket, såsom att primärt medgivande ges innan allmänheten underrättas, för att sedan följas av ett medgivande i andra hand, är juridiskt ogiltiga?

 
  
 

(EN) Enligt artikel 5.3 andra strecksatsen i EU:s direktiv om bedömning av inverkan på miljön i dess ändrade lydelse(1),(2),(3), ska de uppgifter som exploatören ska tillhandahålla enligt punkt 1 åtminstone omfatta, ”en beskrivning av planerade åtgärder för att undvika, minska och om möjligt avhjälpa betydande skadliga verkningar”. I artikel 3 första strecksatsen står det att en bedömning av miljöpåverkan ska identifiera, beskriva och bedöma de direkta och indirekta effekterna på ”fauna och flora”, vilket naturligtvis även omfattar de Natura 2000-områden som kan påverkas negativt av de berörda exploateringsprojekten.

Enligt artikel 6.1 i samma direktiv ska ”de myndigheter som på grund av sitt särskilda miljöansvar kan antas bli berörda av ett projekt, ges möjlighet att yttra sig” över de uppgifter som lämnas i enlighet med artikel 5; denna information ska också göras tillgänglig för den berörda allmänheten som ska ”ha rätt att yttra sig när alla alternativ står öppna till den eller de behöriga myndigheterna innan beslut fattas om ansökan om tillstånd” (artikel 6.4).

Det är således tydligt att allmänheten och de berörda miljömyndigheterna på ett tidigt stadium måste få reella möjligheter att delta i beslutsprocesserna på miljöområdet innan beslut fattas om tillstånd.

Detta bekräftades av EG-domstolens dom av den 7 januari 2004 i mål C-201/02 på begäran av Delena Wells(4), i punkt 52 där domstolen skriver: ”Den inverkan som projektet kan få på miljön skall följaktligen identifieras och bedömas under handläggningen av det huvudsakliga beslutet, när det i nationell rätt föreskrivs att tillståndsprocessen skall äga rum i flera etapper, varav en leder till det huvudsakliga beslutet och den andra till ett beslut om verkställande som inte kan överskrida de parametrar som fastställts i det huvudsakliga beslutet. Endast om denna inverkan kan identifieras först under handläggningen inför beslut om verkställande skall bedömningen göras under denna handläggning.”.

 
 

(1)Rådets direktiv 85/337/EEG, EGT L 175 5.7.85
(2)Ändrad genom rådets direktiv 97/11/EG, EGT L 73, 14.3.97
(3)Ändrad genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG, EUT L 156, 25.6.03
(4)EUT C 47, 21.2.2004.

 

Fråga nr. 73 från Anna Hedh (H-0648/07)
 Angående: Alkohol
 

Enligt kommissionen finns klara kopplingar mellan alkoholkonsumtion och folkhälsa. Enligt kommissionär Kyprianous tal i plenum den 5 september bidrar alkoholen till att 100 000 människor dör i alkoholrelaterade skador och sjukdomar varje år i Europa. Alkoholen kostar 125 miljarder euro per år och samhällskostnaderna i EU för alkoholen är därmed i stort sett av samma storleksordning som kostnaden för tobak. Den referensnivå som används i Sverige för att avgöra om en transport av alkohol över landgränsen är av privat eller kommersiell karaktär är i dag 230 liter alkoholhaltiga drycker per införseltillfälle. Svensk alkoholpolitik består av ett antal delar varav en har varit höga punktskatter och därmed inköpspris. Detta verktygs betydelse har nu kraftigt minskat då rådande EU-regler tillåter import av stora mängder alkohol från andra medlemsstater som inte tillämpar samma politik. Anser kommissionen, med tanke på den tydliga koppling som finns mellan alkoholkonsumtion och folkhälsa, att Sverige av folkhälsoskäl kan justera den svenska referensnivån nedåt utan att bryta mot EU:s regelverk? Kan Sverige med stöd av artikel 30 eller annan del av fördraget sätta andra införselgränser för alkohol som en del i sin restriktiva alkoholpolitik?

 
  
 

(EN) Kommissionen delar ledamotens oro över alkoholmissbruket, och därför antog kommissionen den 24 oktober 2006 ett meddelande om minskning av alkoholrelaterade skador. Den stora majoriteten av medlemsstaterna anser dock inte att det är lämpligt att minska alkoholkonsumtionen med hjälp av punktskatter, bland annat eftersom en måttfull och ansvarsfull konsumtion hos vuxna människor inte anses vara skadlig för hälsan eller i allmänhet ger upphov till social oro. Sverige har en annan inställning i denna fråga. På detta område är det delvis upp till varje medlemsstat att bestämma över sin politik.

I enlighet med principen för den inre marknaden fastslås det i artikel 8 i direktiv 92/12/EEG att enskilda individer som vill köpa alkohol i en annan medlemsstat får göra det förutsatt att varorna transporteras av dem själva och har förvärvats för deras eget bruk. De referensnivåer, som uppgår till totalt 230 liter av olika sorters alkoholhaltiga drycker (varav endast 10 liter spritdrycker), som ledamoten hänvisar till finns angivna i artikel 9 i detta direktiv. Syftet med de referensnivåer som fastställs i enlighet med denna bestämmelse är enbart att ge ledning när det gäller att fastslå huruvida varorna verkligen har förvärvats för eget bruk och därmed inte ska beläggas med skatt i destinationsmedlemsstaten, eller huruvida de har förvärvats för kommersiella ändamål och därmed ska beläggas med skatt. Därför ska siffrorna i artikel 9 inte betraktas som tillåtna ransoner. Medlemsstaterna får dock inte fastställa referensnivåer som är lägre än dem som anges i artikel 9.

Vad gäller artikel 30 i fördraget noterar kommissionen att artikel 8 i direktiv 92/12/EEG, tillsammans med artikel 9 i samma direktiv, på ett uttömmande sätt tar upp den aktuella frågan, nämligen import av produkter från en viss medlemsstat till en annan medlemsstat utan att skatt betalas i den senare. I dessa bestämmelser har hänsyn tagits till medlemsstaternas intresse att lägga egna skatter på produkter som förs in på deras eget territorium från andra medlemsstater. Detta intresse kan bero på att man vill ha ökade skatteinkomster eller på andra politiska orsaker kopplade till alkoholskatt, till exempel hälsoskydd. I detta sammanhang bör det först påpekas att det i det harmoniseringssystem som dessa bestämmelser tillhör inte finns några maxnivåer, vilket innebär att medlemsstaterna har helt fria händer att fastställa sina nationella nivåer så länge inte miniminivån underskrids, även av hälsoskyddsskäl. För det andra bör det påpekas att i just detta sammanhang några medlemsstater, bland annat Sverige, har fått tillstånd att tillämpa övergångsregler. Dessa regler utgör ett undantag från artiklarna 8 och 9, med hänsyn tagen till dessa staters särskilda ståndpunkter(1), i synnerhet när det gäller folkhälsopolitik.(2) Dessa regler slutade gälla den 31 december 2003 (i Sveriges fall, jfr. artikel 26.3. i direktiv 92/12/EEG).

Sammanfattningsvis kan sägas att det sätt på vilket medlemsstaterna kan tillämpa sina egna skatteregler på privat import från andra medlemsstater har harmoniserats på gemenskapsnivå, också med tanke på den förra medlemsstatens eventuella hälsopolitik. Därför kan inte medlemsstaterna åberopa artikel 30 i EG-direktivet i denna fråga för att ensidigt fastställa och tillämpa strängare regler.

 
 

(1)I Sveriges fall fastställdes i anslutningsfördraget en övergångsperiod som skulle gälla fram till den 31 december 1996. Denna period förlängdes genom direktiv 96/99/EG (EGT L 8, 11.1.1997) och genom direktiv 2000/44/EG (EGT L 161, 1.7.2000). Båda dessa direktiv ändrade artikel 26 i direktiv 92/12/EEG.
(2)Det femte skälet i direktiv 96/99/EG och det andra skälet i direktiv 2000/44/EG hänvisar till det faktum att Sverige ”traditionellt tillämpat höga punktskatter på produkterna i fråga både som en viktig inkomstkälla och av hälsomässiga och sociala skäl”.

 

Fråga nr. 74 från Paulo Casaca (H-0649/07)
 Angående: Kolerautbrott i irakiska Kurdistan
 

Till följd av det allvarliga utbrottet av kolera i irakiska Kurdistan har de regionala myndigheterna redan vädjat om internationell hjälp. Ämnar kommissionen reagera på denna vädjan?

 
  
 

(EN) Kommissionen är oroad över utbrottet av kolera i irakiska Kurdistan och följer situationen noggrant. Som rapporterats av Världshälsoorganisationen har en högnivåkommitté under ledning av hälsoministern bildats och nödvändiga åtgärder har vidtagits. Dödligheten har rapporterats till mindre än 1 procent, vilket pekar på att behandlingen av patienterna är under kontroll.

Världshälsoorganisationen samordnar reaktionen på utbrottet av sjukdomen. Som en del av denna reaktion har Internationella rödakorskommittén, med ekonomiskt stöd från generaldirektoratet för humanitärt bistånd (ECHO), gett ett nödvändigt kapitaltillskott till det lokala hälsoministeriet.

Dessutom har kommissionen sedan 2004 systematiskt stött hälsosektorn i Irak genom den internationella återuppbyggnadsfonden för Irak, FN:s utvecklingsgrupp – förvaltningsfonden för Irak (UNDG - ITF), del D om hälsovård och kostvanor. En nytt bidrag som uppgår till 12 miljoner euro tilldelades denna del i juni 2007 för att hjälpa de nationella hälsomyndigheterna att ta itu med dessa och andra hot mot folkhälsan.

 

Fråga nr. 75 från Bogusław Sonik (H-0650/07)
 Angående: Situationen för den kristna minoriteten i Mellanöstern och Maghreb
 

Kommissionen uppmärksammas härmed på de kristnas situation i Mellanöstern och Maghreb, vilken får de kristna att känna sig alltmer osäkra. Ett av de bakomliggande skälen är den tilltagande islamiska radikalismen. Detta leder till att många kristna väljer att emigrera. Värst är situationen för de kristna som i sekler har levt i Irak, vilka ofta faller offer för den terror som sprider sig i Irak. Situationen är likadan i Libanon, där många kristna, som inte hade något gemensamt med Hizbullah, drabbades under kriget. I Egypten har de kristna hamnat mitt i konflikten mellan regeringen och radikala muslimska grupper. I augusti arresterades två kristna aktivister från Middle East Christian Association, anklagade för hätska uttalanden om islam. I Algeriet har regeringen begränsat religionsfriheten för icke-muslimer, vilket direkt drabbat de kristna i landet.

Vilka åtgärder har kommissionen vidtagit för att öka säkerheten för de kristna i regionen?

Avser kommissionen att vända sig till regeringscheferna i de länder, där kristna förföljs? Förbereder kommissionen inom ramen för EU-Medelhavspartnerskapet åtgärder för att förbättra situationen för de kristna minoriteterna i regionen?

 
  
 

(EN) Kommissionen vill tacka ledamoten för hans fråga om situationen för den kristna minoriteten i Mellanöstern och Maghreb.

Kommissionen är i högsta grad medveten om de restriktioner som inte bara kristna utan också andra religiösa minoriteter drabbas av i många länder i regionen. Tillsammans med medlemsstaterna bevakar vi mycket noggrant situationen för de mänskliga rättigheterna och demokratin i regionen, även när det gäller respekten för religionsfrihet och skyddet av religiösa minoriteter.

EU deltar aktivt i diskussioner om tanke-, samvets- och religionsfrihet med ett stort antal länder i regionen och tar upp dessa och andra människorättsfrågor i politisk dialog med de berörda länderna. Det yttrar också sin oro när det gäller religionsfrihet och liknande intolerans och diskriminering via demarscher och offentliga uttalanden för att påminna partnerländer om deras skyldigheter enligt internationell rätt som förbjuder alla former av diskriminering.

EU strävar också aktivt efter att föra fram frågan om skyddet av de mänskliga rättigheterna i den europeiska grannskapspolitiken. Den gemensamma handlingsplanen med Egypten innehåller mål för att främja skyddet av de mänskliga rättigheterna i alla dess aspekter, att förbättra dialogen mellan kulturer och religioner, att samarbeta i kampen mot intolerans diskriminering, rasism och främlingsfientlighet och att främja respekten för religioner och kulturer. På samma sätt fäster man i den grannskapspolitiska handlingsplanen med Libanon stor vikt vid skyddet av minoriteters rättigheter och kampen mot diskriminering, rasism, främlingsfientlighet och rasistisk diskurs. Tyvärr finns det ännu ingen grannskapspolitisk handlingsplan med Algeriet.

När det gäller kommissionens biståndsprogram har kommissionen gett betydande bidrag till människorätts- och demokratiprojekt som rör diskriminerings- och minoritetsfrågor inom ramen för EIDHR (Europeiskt initiativ för demokrati och mänskliga rättigheter), och den kommer att fortsätta att göra så även i framtiden. Dessutom har Medaprogrammet(1) givit stöd för upprättandet av nationella människorättsstrategier och nationella institutioner för de mänskliga rättigheterna.

 
 

(1)Instrument för ekonomiskt och finansiellt samarbete inom ramen för partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet

 

Fråga nr. 76 från Marian Harkin (H-0652/07)
 Angående: Livsmedelstillsatser
 

Nya resultat från en studie som Förenade kungarikets livsmedelsmyndighet gett i uppdrag och som offentliggjorts i den vetenskapliga tidskriften the Lancet Medical Journal visar att ett antal livsmedelstillsatser, däribland E110, E102, E122, E124, E211, E104 och E129, kan ha ett eventuellt samband med överaktivt beteende och påverka barns beteende negativt.

Kan kommissionen mot bakgrund av dessa resultat ange vilka åtgärder den vidtagit eller kommer att vidta för att ta itu med dessa oroande resultat, i syfte att se över säkerheten hos samtliga tillåtna livsmedelstillsatser i EU?

 
  
 

(EN) Kommissionen är medveten om den studie som nyligen offentliggjordes i den vetenskapliga tidskriften The Lancet, som visar att av vissa livsmedelstillsatser kan påverka överaktivt beteende hos barn.

Kommissionen har bett Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) i egenskap av europeiskt organ för riskbedömning, att granska resultatet av denna studie och annan relaterad information som har offentliggjorts och göra ett yttrande så snart som möjligt.

Beroende på EFSA:s yttrande kommer kommissionen att överväga huruvida några ytterligare åtgärder krävs.

Innan livsmedelstillsatser godkänns för användning inom Europeiska unionen måste man först kontrollera att de är säkra. Alla livsmedelstillsatser som har godkänts i Europeiska unionen har därför redan kontrollerats antingen av EFSA eller av den vetenskapliga kommittén för livsmedel (SCF). Dessutom håller kommissionen alla tillsatser under ständig övervakning och ger i uppdrag åt EFSA att granska alla nya vetenskapliga upptäckter som eventuellt kan påverka resultatet av en tidigare kontroll.

Och när det gäller förslaget om livsmedelstillsatser, som utgör en del av kommissionens paket med fyra förslag om medel för att förbättra livsmedel, har kommissionen bett EFSA att ompröva alla tillåtna livsmedelstillsatser. Denna omprövning pågår nu, och för närvarande håller EFSA på att ompröva tillåtna färgämnen.

 

Fråga nr. 78 från Colm Burke (H-0658/07)
 Angående: EU-forskning kring självmordsförebyggande
 

Den 10 september inföll Internationella suicidpreventionsdagen. Detta är en påminnelse till oss om att det råder ett akut behov av åtgärder mot förtidiga dödsfall genom självmord.

Varje år begår 58 000 personer självmord i Europa. I mitt hemland Irland har självmordsfrekvensen fördubblats sedan början av åttiotalet och nu uppgår antalet självmord per år i snitt till 495.

Självmord är en av de huvudsakliga dödsorsakerna bland ungdomar. Omkring 14 procent av alla självmord sker bland personer i ålderskategorin 15–24 år, och unga män är då en särskilt utsatt grupp.

Hur stöder kommissionen forskning kring självmordsorsaker och utvärdering av självmordsförebyggande strategier inom EU?

 
  
 

(EN) Efter den senaste utvidgningen har antalet självmord i EU stigit till cirka 60 000 per år. Det är uppskattningsvis 10 gånger fler människor som försöker begå självmord. Självmordsfrekvensen i vissa medlemsstater är bland de högsta i världen. Samtidigt finns det bevis som pekar på att förebyggande åtgärder kan minska självmordsfrekvensen. Att hantera självmordsbeteendet bör därför vara en prioritet på folkhälsoområdet.

Kommissionen är aktiv. Den medfinansierar den europeiska alliansen mot depression (EAAD) via sitt folkhälsoprogram. Depression är en viktig orsak till självmord, och många regionala nätverk mot depression har redan bildats över hela Europa.

Inom ramen för det sjunde ramprogrammet om forskning har dessutom nyligen relevanta förslagsinfordringar om ”utvärdering av strategier för förebyggande av självmord i de europeiska länderna” samt ”från humörproblem till försöksmodeller” avslutats. De förslag som har mottagits kommer nu att genomgå det sedvanliga utvärderingsförfarandet.

 

Fråga nr. 79 från Alain Hutchinson (H-0660/07)
 Angående: Strukturfondsstöd till renovering av subventionerade bostäder
 

I och med den nya förordningen (EG) nr 1080/2006(1) om Europeiska regionala utvecklingsfonden begränsas möjligheterna till att medel ur fonden ska kunna användas till bostäder till de länder som anslöt sig till EU efter 1 maj 2004. Att anslutningsdatum ska vara ett kriterium och inte den samhällsekonomiska situationen i ett land eller en region är förvånande, men också diskutabelt eftersom det råder stora bostadsproblem i många städer och regioner i Europa som inte nödvändigtvis ligger i en ny medlemsstat. För att uppnå EU-målet om sammanhållning är det emellertid mycket viktigt att kunna göra insatser överallt där detta är nödvändigt. Det är med detta i åtanke som Europaparlamentet den 10 maj 2007 antog en resolution http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=TA&reference=P6-TA-2007-0183&language=SV" om bostäder och regionalpolitik (2006/2108(INI)) där parlamentet kräver att alla medlemsstater ska kunna få EU-medel för att renovera subventionerade bostäder i samband med nästa översyn av sammanhållningspolitiken. Kan kommissionen informera parlamentet om vilka åtgärder kommissionen ämnar föreslå för att efterkomma parlamentets krav?

 
  
 

(FR) Kommissionen bekräftar den information som den redan har gett parlamentet i samband med uppföljningen av resolution P6_TA(2007)0183 om bostäder och regionalpolitik(2), antagen den 10 maj 2007.

Kommissionen planerar inte någon ändring av bestämmelserna för sammanhållningspolitiken, som fortsätter att gälla till utgången av 2013. Tillfälle att utvidga stödets omfattning till bostäder i alla medlemsstater kommer i sinom tid ges i samband med diskussionen om en reformering av sammanhållningspolitiken efter 2013.

 
 

(1) EUT L 210, 31.7.2006, s. 1.
(2) 2006/2108(INI)

 

Fråga nr. 80 från Athanasios Pafilis (H-0663/07)
 Angående: Hot mot folkhälsan pga. utsläpp i floden Asopos i Grekland
 

Tiotusentals människor som bor i städer i regionerna Attika och Boiotien i Grekland använder vatten som är förgiftat av förorenat grundvatten och källor som förser dessa regioner med vatten sprider hexavalent krom, nitrater, klor och bly. Dessa ämnen har hittats i flodbädden i floden Asopos. Alla grekiska regeringar sedan 1996 bär ett stort ansvar för denna situation eftersom de inte har vidtagit några åtgärder för att skydda folkhälsan trots varningar från behöriga organ om tilltagande föroreningar i grundvattnet vilka orsakats av okontrollerad dumpning av industriavfall.

Mot denna bakgrund undrar jag följande: Kan kommissionen ange om den avser att undersöka situationen och vidta åtgärder för att skydda folkhälsan och se till att dessa regioner får rent vatten, att grundvattnet renas och området skyddas från industriavfall och undersökningar genomförs för att undersöka folkhälsoeffekterna på invånarna i dessa regioner och risken för att föroreningarna sprids vidare

 
  
 

(EN) Enligt ramdirektivet om vattenpolitiken(1) måste medlemsstaterna senast 2004 utföra en analys av de konsekvenser som mänsklig verksamhet har för vattnets status. Grekland har ännu inte utfört någon ordentlig miljökonsekvensbeskrivning i enlighet med ramdirektivet om vattenpolitiken, och därför inledde kommissionen ett överträdelseförfarande angående efterlevnaden av artikel 5.1 och 15.2 i ramdirektivet om vattenpolitiken, vilket togs upp i domstolen den 21 mars 2007.

I den begränsade information som de grekiska myndigheterna har lämnat när det gäller rapportering enligt ramdirektivet om vattenpolitiken erkänns höga koncentrationer av organiska föroreningar och näringsämnen (fosfor och nitrater) i floden Asopos på grund av utsläpp från industrier och avloppsvatten samt jordbruksverksamhet.

Kommissionen kommer att undersöka detta fall ytterligare och begära ytterligare information från de grekiska myndigheterna om situationen i Asopos avrinningsområde, och i synnerhet när det gäller kvaliteten på dricksvattnet.

EU:s finansieringsinstrument som till exempel Sammanhållningsfonden(2), Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling(3) och Europeiska regionala utvecklingsfonden(4) berättigar till en rad åtgärder för att skydda och förbättra kvaliteten på våra vatten – från planering och bedömning till operativa åtgärder. Det faller dock under medlemsstaternas ansvar att välja sina prioriteringar och projekt inom ramen för dessa berättigade åtgärder.

 
 

(1)Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område, EGT L 327, 22.12.2000, i dess ändrade lydelse.
(2)Rådets förordning (EG) nr 1084/2006 av den 11 juli 2006 om inrättande av Sammanhållningsfonden och om upphävande av förordning (EG) nr 1164/94, EUT L 210, 31.7.2006
(3)Rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), EUT L 277, 21.10.2005
(4)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1080/2006 av den 5 juli 2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och om upphävande av förordning (EG) nr 1783/1999, EUT L 210, 31.7.2006

 

Fråga nr. 81från Bastiaan Belder (H-0665/07)
 Angående: Oegentligheter i samband med beslut om internationella ISO-standarder
 

Känner ni till oegentligheterna nyligen i samband med beslut om internationella ISO-standarder, bl.a. utpressning, röstköp och andra metoder för att otillbörligt påverka de nationella beslutsfattande kommittéerna?

Anser ni att ISO-förfarandena behöver justeras ordentligt för att bättre kunna hantera kontroversiella standarder, såsom OOXML?

I så fall, vilka slags justeringar vill ni föreslå, i samråd med medlemsstaterna, andra deltagande länder och de nationella kommittéerna?

Överväger ni sanktioner mot företag som utnyttjar sin maktposition för att involvera europeiska företag i sådan här praxis mot deras vilja, och/eller för att försätta andra leverantörer och open source-tillämpningar i ett sämre konkurrensläge?

Se bl.a. http://ec.europa.eu/idabc/en/document/7183/469

 
  
 

(EN) Frågan handlar om en pågående beslutsprocess vid Internationella standardiseringsorganisationen (ISO) som är mycket kontroversiell på grund av de olika intressenternas starka åsikter.

Kommissionen är medveten om att oegentligheter när det gäller beslutsfattandet på både nationell och internationell nivå har rapporterats i medierna. Kommissionen är dock inte direkt inblandad vare sig i processen eller förvaltningen av ISO, och den har därför ingen möjlighet att kontrollera det påstådda olämpliga beteendet.

ISO är en oberoende organisation för internationella standarder. Det är i huvudsak medlemmarnas, de nationella standardiseringsorganens, ansvar att se till att ISO fungerar på ett bra sätt, och det är deras uppgift att kontrollera de rapporterade oegentligheterna och överväga en eventuell uppföljning.

På det hela taget är det viktigt för EU:s standardiseringspolitik att den internationella standardiseringen fungerar som den ska. Därför uppmanar kommissionen ISO och de andra erkända standardiseringsorganen att respektera Världshandelsorganisationens principer för internationell standardisering, nämligen insyn, öppenhet, delaktighet, opartiskhet samt konsensus, effektivitet, relevans och koherens.

Kommissionen förväntar sig att ISO och dess medlemmar fullt ut följer dessa principer i sina beslutsprocesser. Genom överenskommelsen om samarbete mellan de europeiska standardiseringsorganisationerna och kommissionen förväntas också de europeiska nationella standardiseringsorganen respektera samma principer.

Kommissionen är engagerad för att se till konkurrensen grundar sig på meriter. I detta sammanhang är det viktigt att standardiseringsprocesserna sker genom öppna och transparenta förfaranden, vilket framgår av punkterna 159–178 i kommissionens riktlinjer för tillämpningen av artikel 81 i EG-fördraget på övergripande samarbetsavtal(1).

 
 

(1)See http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/site/sv/oj/2001/c_003/c_00320010106sv00020030.pdf

 

Fråga nr. 82 från Diamanto Manolakou (H-0667/07)
 Angående: Läkare som arbetar för ett försäkringsorgan men ändå saknar försäkring
 

900 läkare som arbetar för Grekland offentliga hälsoförsäkringsorgan IKA och tiotusentals andra anställda i den offentliga sektorn hålls som gisslan i anställningsavtal som varken ger anställningstrygghet eller försäkringsskydd, trots att de arbetar på varaktiga och stabila tjänster. 5 500 läkare saknar, i motsats till sina kolleger, fortfarande försäkringsskydd hos sin arbetsgivare trots att de arbetar där sedan många år och deras anställningar har övergått till tillsvidareanställning.

Kommer kommissionen att vidta åtgärder för att få ett slut på denna i och för sig frivilliga långvariga gisslanliknande situation och se till att de läkare som arbetar för IKA får fullständiga arbetsrättsliga förmåner, socialförsäkringar och pensionsrättigheter och se till att samtliga anställda som arbetar på varaktiga och stabila tjänster får tillsvidareanställningar?

 
  
 

(EN) Frågan som ledamoten har ställt berör två olika problem.

Det första handlar om vilka åtgärder som kommissionen har för avsikt att vidta för att se till att de visstidsanställningar som innehas av anställda som arbetar på varaktiga tjänster görs om till tillsvidareanställningar. I detta avseende ber kommissionen att få hänvisa ledamoten till dess svar på Dimitrios Papadimoulis muntliga fråga H-0532/07(1).

Det andra problemet handlar om påståendet att läkare som är tillsvidareanställda av IKA inte har något försäkringsskydd efter att deras tidigare visstidsanställningar har övergått i tillsvidareanställningar. Kommissionen kan inte ge någon närmare information på grundval av de upplysningar som ledamoten har lämnat.

 
 

(1)Réponse orale du 4 septembre 2007

 

Fråga nr. 83 från Anne Van Lancker (H-0669/07)
 Angående: Rapport om rasism och främlingsfientlighet i EU:s medlemsstater
 

Av en rapport från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter om rasism i EU framgår det att människor fortfarande ofta diskrimineras på grund av härkomst, trots att detta förbjuds i två direktiv (2000/78/EG(1) och 2000/43/EG(2)). I Belgien förekommer diskriminering framför allt på sysselsättningsområdet. Nämnda direktiv medförde framför allt att det inrättades ett antal väl fungerande nationella organ med uppgift att utreda klagomål, vilka emellertid ofta inte leder till påföljder. I ett antal länder har det fortfarande inte ens inrättats några organ som utreder klagomål i fråga om rasism, trots att detta är ett krav enligt direktiv 2000/43/EG. Känner kommissionen till ovannämnda rapport? Anser inte kommissionen att man borde kunna agera snabbare för att uppmuntra medlemsstaterna att minska den diskriminering som förekommer på grund av härkomst? Har kommissionen förslag på hur man skulle kunna uppnå en bättre efterlevnad av de direktiv som rör diskriminering?

 
  
 

(EN) Kommissionen är medveten om den rapport om rasism och främlingsfientlighet i EU:s medlemsstater som nyligen har offentliggjorts av byrån för grundläggande rättigheter.

Kommissionen lägger stor vikt vid att direktiv 2000/43/EG mot diskriminering med avseende på ras införlivas på ett korrekt sätt av medlemsstaterna. Den har noggrant undersökt medlemsstaternas lagstiftning och beslutade att skicka motiverade yttranden till 14 medlemsstater den 27 juni 2007. När det gäller de organ för främjande av likabehandling som medlemsstaterna enligt direktivet måste ha är det endast två medlemsstater som ännu saknar ett sådant organ för att hjälpa människor som drabbas av diskriminering. Kommissionen har kontaktat de nationella myndigheterna i detta avseende.

I sina kontakter med nationella myndigheter känner kommissionen sig uppmuntrad av att de nationella lagstiftningarna i allt högre grad överensstämmer med EU:s direktiv mot diskriminering.

Kommissionen har vidtagit en rad åtgärder för att uppmuntra medlemsstaterna att bekämpa diskriminering. Till exempel finansierar den ett stort antal initiativ som syftar till att förebygga eller minska diskriminering, till exempel genom medvetenhetshöjande, bekämpande av stereotyper, utbildning av icke-statliga organisationer, arbetstagarorganisationer och dem som arbetar inom rättsväsendet samt utbyte av goda rutiner mellan olika organ för främjande av likabehandling. Dessa utgör ett mycket viktigt komplement till EU:s rättsliga ram.

 
 

(1) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.
(2) EGT L 180, 19.7.2000, s. 22.

 

Fråga nr. 84 från Pedro Guerreiro (H-0672/07)
 Angående: Samförståndsavtalet mellan EU och Kina avseende import av vissa textil- och konfektionsprodukter löper ut
 

av vissa textil- och konfektionsprodukter från Kina till EU, som ingicks den 10 juni 2005 och omfattar 10 av de omkring 35 produktkategorier som importeras från detta land, ut den 31 december 2007.

Genom detta avtal infördes det, om än i begränsad omfattning, skyddsåtgärder avseende den kinesiska exporten, vilka dock inte omfattar importen till EU från andra länder.

Alltfler organisationer inom denna näring har pekat på behovet av åtgärder för att begränsa den exponentiella ökningen av importen av textil- och konfektionsprodukter till Europeiska unionen. Man vill undvika den situation som uppstod 2005 och bland annat förlänga de gällande begränsningarna och tillämpa dem på nya kategorier, med andra ord, införa bestämmelser som påminner om dem i avtalen mellan Kina och Förenta staterna.

Vilken typ av åtgärder avser kommissionen att vidta – bl.a. när det gäller en importbegränsning – för att skydda produktionskapaciteten och arbetstillfällena i textil- och konfektionsnäringen, en näring som har stor social och ekonomisk betydelse för vissa av EU:s medlemsstater, särskilt de mindre gynnade regionerna, dit näringen är koncentrerad?

 
  
 

(EN) Textilier och i synnerhet textilhandeln med Kina är en mycket viktig punkt på kommissionens dagordning för slutet av 2007. På detta område har kommissionen alltid varit oroad och försvarat den europeiska industrins intressen.

Med tanke på den praktiskt taget fria tillgången till den europeiska marknaden är den exportorienterade textil- och konfektionsindustrin i EU drabbad av höga tullavgifter och icke-tariffära handelshinder som hämmar tillgången till viktiga marknader och därmed inskränker industrins möjlighet att öka sin konkurrenskraft. Det arbete som har åstadkommits i högnivågruppen, det vill säga handlingsplanen om marknadstillträde (MAAP) är mycket värdefullt. Kommissionen strävar efter att MAAP ska förverkligas både på bilateral och multilateral nivå med målet att åstadkomma en bättre tillgång till marknaden. Man kommer även i fortsättningen att fokusera ansträngningarna på att försöka minska eller avskaffa tullavgifterna eller de icke-tariffära handelshindren inom ramen för bilaterala förhandlingar eller instrument, eller med hjälp av andra WTO-instrument.

När det gäller kinesiska textilier vill kommissionen upprepa att de överenskomna importbegränsningarna på de tio textil- och konfektionskategorierna kommer att löpa ut den 31 december 2007 enligt samförståndsavtalet mellan EU och Kina som undertecknades i Shanghai i juni 2005. Kommissionen är fullt medveten om hur viktig textilsektorn är i den europeiska industrin och om vissa medlemsstaters och regioners intressen i denna sektor. Kommissionen har dock inte för avsikt att föreslå att systemet med kvoter på import av vissa textil- och konfektionskategorier utvidgas till efter 2007.

Samförståndsavtalet tar också upp år 2008. För att se till att övergången 2008 blir smidig kommer kommissionen att noggrant övervaka textilimporten från Kina. För att göra detta överväger kommissionen för närvarande att införa en övervakningsmekanism utan några kvantitativa restriktioner i form av antingen ett enkelt (enbart på den europeiska sidan) eller ett dubbelt övervakningssystem (både på den europeiska och den kinesiska sidan) Detta diskuteras för närvarande med alla berörda parter.

Kommissionen kommer i sinom tid att utarbeta ett formellt förslag med målet att fatta ett formellt beslut som offentliggörs senast i slutet av oktober 2007.

 

Fråga nr. 85 från Hans-Peter Martin (H-0674/07)
 Angående: Ansvar och utgifter för de decentrala organen
 

Till och med experter som är engagerade sedan många år i frågor om EU-organen har på grund av bristande insyn inga svar på grundläggande frågor. Följande frågor uppkommer därför:

Vilket generaldirektorat inom kommissionen är för närvarande ansvarigt för vilket decentraliserat organ?

Hur många tjänstemän inom de respektive generaldirektoraten i kommissionen var ansvariga, för vart och ett av åren 2000–2006, och hur många är för närvarande ansvariga för de decentraliserade organen?

Hur stora var de finansiella kostnaderna, fördelat på administrativa, operationella och personalmässiga verksamheter, inom kommissionens olika generaldirektorat under åren 2000–2006 för de decentraliserade organen?

 
  
 

(EN) Som svar på den första frågan hittar ledamoten nedan en förteckning över geografiskt decentraliserade organ samt uppgift om vilket av kommissionens generaldirektorat som ansvarar för förbindelserna med dem.

För att svara på ledamotens två andra frågor krävs det en hel del efterforskningar och kommissionen kommer att lämna den begärda informationen så snart som möjligt.

Organets namn

Generaldirektorat

Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning

European Centre for the Development of Vocational Training

Centre européen pour le développement de la formation professionnelle

(Cedefop)

Thessaloniki (EL)

Utbildning och kultur

Education and Culture

Education et Culture

Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor

European Foundation for the Improvement of Living and Working Conditions

Fondation européenne pour l’amélioration des conditions de vie et de travail

(Dublinfonden)

Dublin (IE)

Sysselsättning, socialpolitik och likamöjligheter

Employment, Social Affairs and Equal Opportunities

Emploi, affaires sociales et égalité des chances

Europeiska miljöbyrån

European Environment Agency

Agence européenne pour l’environnement

(EEA)

Köpenhamn (DK)

Miljö

Environment

Environnement

Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen

European Training Foundation

Fondation européenne pour la formation

(ETF)

Turin (IT)

Utbildning och kultur

Education and Culture

Education et Culture

Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk

European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction

Observatoire européen des drogues et des toxicomanies

(ECNN – EMCDDA – OEDT)

Lissabon (PT)

Rättvisa, frihet och säkerhet

Justice, Freedom and Security

Justice, Liberté et Sécurité

Europeiska läkemedelsmyndigheten

European Medicines Agency

Agence europeénne des médicaments

(Emea)

London (UK)

Näringsliv

Enterprises

Entreprises

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden

Office for Harmonisation in the Internal Market

Office de l’harmonisation dans le marché intérieur

(OHIM)

Alicante (ES)

Inre marknaden

Internal Market

Marché intérieur

Europeiska arbetsmiljöbyrån

European Agency for Safety and Health at Work

Agence européenne pour la sécurité et la santé au travail

(EU-OSHA)

Bilbao (ES)

Sysselsättning, socialpolitik och likamöjligheter

Employment, Social Affairs and Equal Opportunities

Emploi, affaires sociales et égalité des chances

Organets namn

Generaldirektorat

Gemenskapens växtsortsmyndighet

Community Plant Variety Office

Office communautaire des variétés végétales

(CPVO)

Angers (FR)

Hälso- och konsumentfrågor

Health and Consumer Protection

Santé et protection des consommateurs

Översättningscentrum för Europeiska unionens organ

Translation Centre for bodies of the European Union

Centre de traduction des organes de l’Union européenne

(CdT)

Luxemburg (LU)

Översättning

Translation

Traduction

Europeiska byrån för återuppbyggnad

European Agency for Reconstruction

Agence européenne pour la réconstruction

(EAR)

Thessaloniki (EL)

Utvidgning

Enlargement

Elargissement

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet

European Food Safety Authority

Autorité de sécurité alimentaire européenne (EFSA)

Parma (IT)

Hälso- och konsumentfrågor

Health and Consumer Protection

Santé et protection des consommateurs

Europeiska sjösäkerhetsbyrån

European Maritime Safety Agency

Agence europeénne de la sécurité maritime

(EMSA)

Lissabon (PT)

Energi och transport

Energy and Transport

Energie et transports

Europeiska byrån för luftfartssäkerhet

European Aviation Safety Agency

Agence européenne pour la sécurité aérienne

(EASA)

Köln (DE)

Energi och transport

Energy and Transport

Energie et transports

Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet

European Agency for Networks and Information Security

Agence européenne pour la sécurité des réseaux et de l’information

(ENISA)

Heraklion (EL)

Informationssamhället

Information Society

Société de l’information

Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar

European Centre for Disease Prevention and Control

Centre européen pour la prévention et le contrôle des maladies

(ECDC)

Stockholm (SE)

Hälso- och konsumentfrågor

Health and Consumer Protection

Santé et protection des consommateurs

Europeiska järnvägsbyrån

European Railway Agency

Agence ferroviaire européenne

(ERA)

Lille/Valenciennes (FR)

Energi och transport

Energy and Transport

Energie et transports

Europeiska tillsynsmyndigheten för GNSS

European GNSS Supervisory Authority

Autorité de Surveillance européenne GNSS

(GSA)

Transport

Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser

European Agency for the Management of Operational Co-operation at the External Borders

Agence européenne pour la gestion de la coopération opérationnelle aux frontières extérieures

(Frontex)

Warszawa (PL)

Rättvisa, frihet och säkerhet

Justice, Freedom and Security

Justice, Liberté et Sécurité

Gemenskapens kontrollorgan för fiske

Community Fisheries Control Agency (CFCA)

Agence communautaire de contrôle des pêches

Än så läng i Bryssel,

ska flytta till Vigo (ES)

Havsfrågor och fiske

Fisheries and maritime affairs

Pêche et affaires maritimes

Organets namn

Generaldirektorat

REACH

Europeiska kemikaliemyndigheten

European Chemicals Agency

Agence européenne des produits chimiques

(ECHA)

Helsingfors (FI)

Näringsliv

Enterprise and Industry

Entreprises & Industrie

Miljö

Environment

Environnement

Europeiska jämställdhetsinstitutet

European Institute for Gender Equality

Institut européen pour l'égalité entre les hommes et les femmes

Vilnius (LT)

Sysselsättning, socialpolitik och likamöjligheter

Employment, Social Affairs and Equal Opportunities

Emploi, affaires sociales et égalité des chances

Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter

Fundamental Rights Agency

Agence des droits fondamentaux de l'Union européenne

Wien (AT)

Rättvisa, frihet och säkerhet

Justice, Freedom and Security

Justice, Liberté et Sécurité

Europeiska unionens institut för säkerhetsstudier

European Institute for Security Studies

Institut d’études de sécurité de l’Union européenne

(ISS)

Paris (FR)

Rapporterar till rådet

Europeiska unionens satellitcentrum

European Union Satellite Centre

Centre satellitaire de l’Union européenne

(EUSC)

Torrejon de Ardoz (ES)

Rapporterar till rådet

Europeiska försvarsbyrån

European Defence Agency

Agence européenne de défense

(EDA)

Bryssel (BE)

Rapporterar till rådet

Europeiska polisbyrån

European Police Office

Office européen de police

(Europol)

Haag (NL)

Rättvisa, frihet och säkerhet

Justice, Freedom and Security

Justice, Liberté et Sécurité

Europeiska enheten för rättsligt samarbete

European Judicial Co-operation Unit

Unité européenne de coopération judiciaire

(Eurojust)

Haag (NL)

Rättvisa, frihet och säkerhet

Justice, Freedom and Security

Justice, Liberté et Sécurité

Europeiska polisakademin

European Police College

Collège européen de police

(CEPOL)

Bramshill (UK)

Rättvisa, frihet och säkerhet

Justice, Freedom and Security

Justice, Liberté et Sécurité

 

Fråga nr. 86 från Georgios Toussas (H-0675/07)
 Angående: Finansiella konglomerats plundring av pensionsfonder
 

Det amerikanska finansbolaget JP Morgans återköp av en grekisk statsobligation till ett värde av 280 miljoner euro i pensionsfonderna TADY, TSEYP, TEAYPHE och TEAPOKA och återbetalningen av räntor på belopp som bolaget betalat in under andra kvartalet och på skattebetalarnas pengar under det första kvartalet visar på JP Morgans stora ansvar beträffande förvaltningen av pensionsfondernas pengar. Att finansorgan medger plundring av pensionsfonder visar på vilka risker dessa är utsatta för eftersom pengarna har hamnat i händerna på enskilda personer som vill utnyttja dem.

Hur ser kommissionen på köp och försäljning av grekiska statsobligationer som helt och hållet har hamnat i pensionsfonder genom uppenbarligen illegala metoder? Vilket ansvar anser kommissionen att JP Morgan har och vad kan man göra för att pensionsfondernas pengar inte blir rov för monopolistiska finansinstituts vinstintressen utan istället kommer arbetstagarna till godo?

 
  
 

(EN) Kommissionen har ingen allmän övervakande roll när det gäller hur pensionsfonderna i medlemsstaterna fungerar. Eftersom den information som har lämnats uppenbarligen gäller pensionsfonder som är ansvariga för administrering av lagstadgade pensionssystem (till skillnad från tjänstepensionssystem), finns det inget som pekar på någon överträdelse av bestämmelser i gemenskapsrätten som till exempel direktiv 2003/41 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut. Av denna anledning faller inte denna fråga inom kommissionens behörighetsområde.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy