Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2007/2065(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0290/2007

Ingivna texter :

A6-0290/2007

Debatter :

PV 27/09/2007 - 4
CRE 27/09/2007 - 4

Omröstningar :

PV 27/09/2007 - 9.8
CRE 27/09/2007 - 9.8
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2007)0423

Debatter
Torsdagen den 27 september 2007 - Strasbourg EUT-utgåva

4. Jämställdheten mellan kvinnor och män i Europeiska unionen (debatt)
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande av Piia-Noora Kauppi, för utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen 2007 (2007/2065(INI)) (A6-0290/2007).

 
  
MPphoto
 
 

  Piia-Noora Kauppi (PPE-DE), föredragande. (EN) Herr talman! Först vill jag tacka kommissionen för att ha utarbetat denna mycket viktiga rapport. Jämlikhet mellan män och kvinnor är en fråga som fortsättningsvis kräver full uppmärksamhet. Trots att vi har kommit långt under de senaste årtiondena återstår fortfarande viktiga utmaningar.

Kommissionen har i sin rapport inriktat sig på sysselsättningsfrågor. Frågor som löneskillnader mellan könen, osäkerheten på arbetsmarknaden och möjligheten att förena arbete och familj påverkar miljoner kvinnors liv varje dag. Frågorna har också anknytning till den demografiska utmaning som Europa står inför. Som kommissionens rapport visar har sex av de åtta miljoner arbetstillfällen som skapades inom EU sedan 2000 gått till kvinnor. Merparten av dessa sex miljoner nya arbetstillfällen för kvinnor kommer från servicesektorn. De 11,7 miljoner nya arbetstillfällen som skapades inom servicesektorn innehas till största delen av kvinnor. Detta är anledningen till att servicesektorn, dess tillväxt och den inre marknaden är en sådan viktig fråga för många kvinnor i Europa.

Majoriteten av de nya arbetstillfällena för kvinnor är deltidsarbeten, och vissa av dem är otrygga och osäkra arbeten med låg lön. Avtal om visstidsarbete är ett annat stort problem för många kvinnor i Europa som vill ha mer hållbarhet och stabilitet i sina familjeliv. Kommissionens siffror visar att 32 procent av de arbetande kvinnorna i EU har ett deltidsarbete, jämfört med bara sju procent av männen, vilket tydligt visar jämställdhetssituationen för deltidsarbeten i Europa.

Löneskillnaderna mellan könen, en fråga som kommissionen utfärdade ett initiativ till i juli, ligger i genomsnitt på 15 procent inom EU och upp till 30 procent i vissa europeiska länder. Löneskillnaderna mellan könen har inte minskat, trots att direktiv om principen om lika lön för män och kvinnor har funnits i mer än 30 år, så det är verkligen på tiden att kommissionen tar upp denna fråga. Å andra sidan vet vi att medlemsstater som har infört politik som gör att både män och kvinnor kan förena arbete med familj har högre födelsetal, en högre procentandel kvinnor på arbetsmarknaden och högre sysselsättningsgrad.

I EU är det kvinnorna som har majoriteten av högkvalificerade, icke-manuella arbeten. Denna vecka har vi haft en omfattande mediebevakning av en finsk studie om kvinnliga företagsledare. Man hade undersökt totalt 14 000 finska företag, och det visade sig att kvinnliga företagsledare förbättrade omsättningen för företagens intressenter med en procent jämfört med manliga företagsledare. Det är tio procent bättre än män. Trots att alla andra saker togs bort från beräkningarna var det helt klart en fördel för kvinnor i ledarposition, så detta är också något som kommissionen måste ta hänsyn till i framtiden.

Precis som många andra länder har utbildning varit nyckeln till kvinnors avancemang i Finland. Den ökade utbildningsstandarden har gått hand i hand med ökad sysselsättning bland kvinnor. I Finland är enligt kommissionens studie till exempel 32,7 procent av kvinnorna högkvalificerade jämfört med bara 24,3 procent av männen. Så alla initiativ om utbildning och livslångt lärande som kommissionen har lagt fram är välbehövliga, och det är mycket viktigt att vi i utbildningen fokuserar på jämställdhetspolitik.

I mitt betänkande efterlyser jag specifika åtgärder för att bekämpa ojämlikheter mellan kvinnor och män som beror på avbrutna sysselsättningsmönster, särskilt på grund av barnafödande eller för vård av anhöriga. Det gjorde att kommissionen utvecklade genusanalyser om hur pensionsreformer påverkar kvinnors liv i EU, med målet att individualisera pensionsrättigheterna samt socialförsäkrings- och skattesystemen. Vad jag tycker är särskilt viktigt är att betänkandet innehåller en uppmaning till medlemsstaterna att likställa kostnaderna för mammaledigheter för att kvinnor inte längre ska vara dyrare arbetskraft än män. Jag hoppas verkligen att man i mitt medlemsland, som har världsrekordet i kvinnliga ministrar, 60 procent, tar hänsyn till denna fråga och likställer kostnaderna för pappa- och mammaledigheter.

I betänkandet betonas också behovet av att ta itu med det stora demokratiska underskottet. Vi vill undersöka situationer som hindrar kvinnor från att delta i politiken och från att bli högre tjänstemän i den offentliga förvaltningen på alla nivåer och, om möjligt, vidta åtgärder för att bekämpa sådana situationer. Vi måste uppmärksamma situationen med kvinnor som tillhör etniska majoriteter och kvinnliga invandrare, eftersom deras marginalisering förstärks av diskriminering från flera håll, både utifrån och inom de egna folkgrupperna. Jag uppmanar kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna för att samla in relevanta uppgifter och förstärka åtgärder som motverkar människohandel för sexuellt utnyttjande och tvångsarbete.

Jag tycker att vi kan avsluta med en mycket positiv och uppmuntrande notering. Kvinnor har i dag möjligheter som flertalet av deras mödrar och mormödrar aldrig kunde drömma om. Kvinnor som drar fördelar av den modiga nya världen bör göra sig hörda, och jag tycker det var mycket viktigt att kommissionen tog initiativ att lägga fram den här rapporten. Vi fortsätter att kämpa för full jämlikhet mellan båda könen i Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Louis Michel, ledamot av kommissionen. (FR) Herr talman, fru Kauppi, ärade ledamöter! Kommissionen välkomnar givetvis varmt detta betänkande och förslaget till resolution om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen. I och med att betänkandet antas kommer parlamentets engagemang för jämställdhet att framhävas. Jag vill tacka och gratulera föredraganden Piia-Noora Kauppi för att texten stöder Europeiska kommissionens ståndpunkt och de åtgärder kommissionen vidtar för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män.

Jämställdhet är för det första ett av EU:s grundläggande värden. Det är också ett område där EU har visat vägen och i många fall föregripit samhällsutvecklingen. Under de senaste åren har ett antal viktiga och ambitiösa initiativ inletts. Genom antagandet av färdplanen för jämställdhet betonades kommissionens oreserverade engagemang för att gå beslutsamt framåt på alla fronter i strävan efter verklig jämställdhet mellan kvinnor och män överallt.

Kommissionen välkomnar betoningen i parlamentets resolution på vissa områden som även i färdplanen fastställs som prioriterade åtgärdsområden, särskilt jämställdhet med avseende på ekonomiskt oberoende, förening av arbete och privatliv, balanserad representation av kvinnor och män på beslutsfattande poster samt behovet av att bekämpa stereotyper.

Även om det utan tvekan gjorts framsteg i strävan efter jämställdhet mellan kvinnor och män, står det klart att stora utmaningar kvarstår. Kommissionen håller med föredraganden om att vi måste fortsätta vårt arbete och konsolidera resultaten. Kommissionen är i detta avseende medveten om vikten av att gemenskapens regelverk tillämpas effektivt, och den kommer beslutsamt att fullgöra sin roll som fördragens väktare. Kommissionen kommer inte att tveka att inleda överträdelseförfaranden om den anser att ett EU-direktiv inte har införlivats korrekt. Det finns flera aktuella exempel på pågående överträdelseförfaranden i olika skeden som gäller jämställdhet mellan kvinnor och män.

För att förbättra efterlevnaden av gemenskapsrätten har kommissionen upprättat ett nätverk av jämställdhetsorgan mellan de organisationer som på nationell nivå ansvarar för att främja likabehandling mellan kvinnor och män. Kommissionen tror att en sammanslagning av deras respektive erfarenheter på nationell nivå och ett närmare samarbete med kommissionen kan innebära att de olika jämställdhetsorganen mer effektivt kan spela sin roll när det gäller att främja likabehandling och se till att de nationella myndigheter som ansvarar för att tolka lagstiftningen kan göra det på ett mer enhetligt sätt.

I betänkandet betonas också den centrala betydelsen av balans mellan arbete och privatliv för att verklig jämställdhet mellan kvinnor och män ska kunna åstadkommas. Detta speglar kommissionens eget synsätt. Vi är väl medvetna om att ansvaret för familj och hemarbete i de flesta hushåll fortfarande bärs av kvinnorna. Kvinnor löper därför större risk än män att tvingas avbryta eller helt ge upp sin utbildning eller karriär, och det leder oundvikligen till bristande jämställdhet med avseende på arbete, samt till att kvinnors produktiva potential urholkas. Att tillhandahålla lättillgänglig, högkvalitativ barnomsorg till ett rimligt pris är oerhört viktigt för att höja sysselsättningsgraden bland kvinnor – en punkt som tas upp i Barcelonamålen. Kommissionen ska under 2008 rapportera om framstegen mot ett uppnående av dessa mål.

Kommissionen har också inlett en samrådsprocess med arbetsmarknadens parter om förening av arbete och privatliv, varav den andra etappen avslutades i slutet av juli. Enligt kommissionens mening är detta en komplex fråga som måste hanteras med hjälp av en lång rad olika instrument. Samtidigt skulle dock den gällande EU-lagstiftningen kunna ändras så att större hänsyn tas till de utmaningar som EU står inför. Kommissionen granskar nu samrådssvaren från arbetsmarknadens parter, och de kommer att användas som utgångspunkt för de åtgärder som behöver vidtas. Vi kommer också att fortsätta att stödja utbyte av god praxis på området, såsom framgår av förslaget till resolution.

Jag vill i detta sammanhang upprepa att respekten för principen om jämställdhet mellan alla kvinnor och män är ett av EU:s grundläggande värden. Det betyder att frågan om ett balanserat deltagande av kvinnor och män i beslutsfattandet är av helt avgörande betydelse. Det är därför en av prioriteringarna i den färdplan för jämställdhet som kommissionen antog förra året.

Avslutningsvis vill jag framhålla vikten av att bekämpa stereotyper, något som tas upp flera gånger i betänkandet. Stereotyper är antagligen det största hindret för jämställdhet mellan kvinnor och män, och kampen mot dem kräver mer långtgående insatser än lagstiftning och finansiella åtgärder – det handlar om att ändra beteendemönster, attityder och värden som avgör och påverkar mäns och kvinnors roller i samhället och deras karriärval. Jämställdhetspolitiken har alltid varit en drivkraft för förändring av beteenden och tankesätt, och den rollen kommer den att spela även i fortsättningen. Kommissionen välkomnar varmt parlamentets stöd i form av detta resolutionsförslag.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: MARTÍNEZ
Vice talman

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), föredragande för yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling. (PT) Som föredragande för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling vill jag framhålla vikten av att godkänna en del av förslagen i vårt yttrande som inte togs med i Piia-Noora Kauppis betänkande, samt be om ert stöd för att godkänna dem under detta plenarsammanträde. De är nämligen av stor betydelse för miljontals kvinnliga jordbrukare och arbetstagare på landsbygden vars verksamhet måste synas bättre genom att dessa kvinnor tas med i statistiken som verksamma inom jordbruket i stället för hemarbetande.

Det är oerhört viktigt för att deras rättsliga status som kvinnor verksamma inom jordbruket ska erkännas till fullo och för att de verkligen ska få lika rättigheter och möjligheter, även i fråga om social trygghet. Det måste införas ett effektivt moderskapsskydd och bättre tillgång till hälsovård, utbildning, livslångt lärande, verktyg för barn- och familjeomsorg (framför allt förskolor), lokala kulturcentrum och marknader. Allt detta kräver större investeringar och bättre offentliga tjänster i landsbygdsområden. Det är enda sättet att bekämpa den omfattande fattigdom och isolering som drabbar kvinnor i vissa landsbygdsområden och åstadkomma bättre social sammanhållning.

 
  
MPphoto
 
 

  Karin Resetarits (ALDE), föredragande för yttrandet från utskottet för kultur och utbildning. – (DE) Herr talman! Fler kvinnor arbetar i dag, men tyvärr har ett oproportionerligt stort antal kvinnor osäkra arbeten. Det betyder att kvinnor måste vara flexibla men ändå får dåligt betalt. De tre ”C-jobben” är huvudsakligen förbehållna kvinnor: C som i ”cleaning”, C som i ”caring” och C som i ”cashiering” i snabbköp och köpcentrum. Men vi kvinnor vill ha tre ”M-jobb”: M som i ”money” – lika lön för lika arbete; M som i ”management” – allt fler kvinnor är högutbildade och bör utan svårigheter kunna bryta igenom glastaket till ledningsposter; M som i ”motherhood” – ja, vi vill kunna kombinera arbete, karriär och moderskap, och för det behöver vi ett avsevärt större politiskt stöd.

Det är inte bara fler barnomsorgsplatser vi behöver, som uppges i Barcelonamålen. Nej, vi behöver barnomsorg av högsta kvalitet. Alla mammor och pappor måste ha råd med barnomsorg, och EU måste finansiera den. Det är inte bara barn till välbärgade föräldrar som bör få största möjliga stöd från mycket tidig ålder. Det är inte bara lika rättigheter för män och kvinnor vi behöver, utan vi behöver också lika rättigheter för alla barn. Utbildning börjar inte i skolan utan mycket tidigare. Vi måste ändra vårt sätt att tänka i den här frågan.

Mycket av detta finns med i Piia-Noora Kauppis högklassiga betänkande. Vi stöder det. Mina gratulationer till föredraganden.

 
  
MPphoto
 
 

  Amalia Sartori, för PPE-DE-gruppen. (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Även jag vill gratulera Piia-Noora Kauppi till det här betänkandet, som ger en ögonblicksbild av den rådande situationen i arbetslivet i EU. Vi har visserligen haft flera tillfällen att titta på den här frågan i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, men Piia-Noora Kauppi har hjälpt oss att sätta fingret på och belysa ett problem, och det är att vi återigen ser en löneklyfta för EU:s kvinnor, en skillnad i lön för lika arbete som inte får godtas.

Så ser det ut trots att kvinnorna i stor utsträckning deltar i utbildning och nu utgör 59 procent av alla som tar akademisk examen i EU, och trots att kvinnors deltagande i arbetslivet har ökat avsevärt och kvinnor nu får ett stort erkännande för de resultat de når. Något som jag ser som viktigare är dock att det i betänkandet belyses en del av de faktorer som fortfarande försvårar kvinnors deltagande i arbetslivet, vilket sker i praktiken och utan berättigande, i strid med EU:s och medlemsstaternas lagstiftning, som förbjuder löneskillnader på arbetsmarknaden. Det här förekommer inte bara i Sydeuropa, som man brukar hävda, utan i hela EU, även i Norden och i de länder där traditionen får oss att godta att kvinnors deltagande i arbetslivet och institutionerna i dag är starkare och mer erkänt.

Jag anser därför när det gäller en av de frågor som Piia-Noora Kauppi tar upp, nämligen om det bör bli allmän praxis i medlemsstaterna att kostnaderna för moderskapsförmåner och föräldraledighet helt och hållet läggs på samhället, att dessa kostnader, som visserligen fortfarande delvis bärs av företagen, uppmuntrar arbetsgivare att rekrytera färre kvinnliga medarbetare, vilket i sin tur påverkar kvinnornas karriärer.

 
  
MPphoto
 
 

  Teresa Riera Madurell, för PSE-gruppen. (ES) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag vill tacka föredraganden för hennes utmärkta betänkande och först och främst framhålla den harmoni som präglat alla EU-institutioners gemensamma strävan under hela 2007 på det jämställdhetspolitiska området. Våra institutioners starka engagemang för jämställdhet, som kommer till uttryck i den europeiska jämställdhetspakt som antagits av Europeiska rådet och i färdplanen för jämställdhet, som gäller fram till 2010, är i högsta grad berömvärt.

Vad beträffar de indikatorer som det hänvisas till i betänkandet, och med tanke på förra årets betänkande, är den avsaknad av verkliga framsteg mot lika lön för lika arbete som Amalia Sartori nyss nämnde beklaglig, och den kritiseras med rätta i betänkandet. Löneklyftan mellan kvinnor och män i EU ligger kvar på 15 procent. Att minska den kommer att kräva större insatser under kommande år.

En glädjande upplysning i betänkandet är att sex av de åtta miljoner arbetstillfällen som skapats i EU sedan 2000 har besatts med kvinnor, även om det finns avsevärda åldersskillnader som också måste åtgärdas.

En viktig fråga i anslutning till betänkandet är jämställdhetspolitikens betydelse i samband med den demokratiska utmaning som EU står inför. Det är ett faktum att de medlemsstater som antagit strategier för förening av arbete och privatliv för kvinnor och män har högre födelsetal, en större andel kvinnor på arbetsmarknaden och högre sysselsättningssiffror.

Det är också bekymmersamt att äldre kvinnor och ensamma mammor fortfarande är de grupper som löper störst risk för utslagning.

Slutligen vill jag påpeka, vilket också görs i betänkandet, att det vore intressant och mycket värdefullt om framtida årsrapporter om jämställdhet mellan kvinnor och män innehöll statistik från kandidatländerna, som då kunde användas i förhandlingarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Anneli Jäätteenmäki, för ALDE-gruppen. (FI) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill gratulera Piia-Noora Kauppi till ett viktigt betänkande.

Jämställdhet mellan kvinnor och män är en av EU:s grundläggande principer, som kommissionsledamot Louis Michel också sa, men det är bara en av de grundläggande principer som man skyltar med i anföranden och uttalanden som dessa. I verkligheten är EU inte särskilt intresserat av jämställdhet mellan kvinnor och män. Det framgick tydligt även av kommissionsledamotens anförande. Han sa att EU ska göra allt det kan. Det är inte särskilt konkret. Vad kommer EU att göra för att se till att de direktiv som antagits om lika lön och många andra frågor faktiskt genomförs?

Enligt min mening bör EU bli på det klara med att män och kvinnor bör ha en mer likvärdig status i Europa. EU pratar mycket men gör mindre, och detsamma gäller medlemsstaterna. Det här är i själva verket inte en fråga som får folk att agera, åtminstone inte EU-ledarna. Jag antar att det i lika hög grad gäller de högsta beslutsfattarna och arbetsmarknadsorganisationerna i våra egna länder. Det finns annat som är viktigare. Det framgår också tydligt av att lönegapet fortfarande uppgår till 15 procent i EU-länderna i allmänhet och, beklagligt nog, 20 procent i mitt land, en föregångare i jämställdhetshänseende.

Jag hoppas att kommissionsledamoten och kommissionen som helhet en dag kommer att inse och erkänna betydelsen av detta och göra något för att främja EU-principen om jämställdhet mellan kvinnor och män. I dag är det bara tomma ord.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda, för Verts/ALE-gruppen. (ES) Herr talman! Jag gratulerar fördraganden till hennes betänkande. Jag skulle vilja ta upp många punkter i det, men jag ska koncentrera mig på två som jag ser som de mest relevanta.

För det första välkomnar jag att kommissionens rapport för 2007 inriktas på sysselsättningsfrågor som lönegapet, förening av arbete och privatliv och direktiven om likabehandling, eftersom kvinnors ekonomiska oberoende är en av prioriteringarna i färdplanen för jämställdhet.

Det är alldeles riktigt som sägs i kommissionens rapport att sex av de åtta miljoner arbetstillfällen som skapats i EU sedan 2000 innehas av kvinnor. Detta skulle vara en klart positiv utveckling om det inte vore för att de flesta nya arbeten som innehas av kvinnor är deltidsarbeten. Många är osäkra och dåligt betalda, med små utsikter till löneökningar.

I betänkandet påpekas också att det inte gjorts några större framsteg med att minska löneklyftan mellan kvinnor och män. Det måste bekymra oss när genomsnittslönen för kvinnor är 15 procent lägre än för män, och i vissa länder så mycket som 30 procent lägre.

Den andra punkt jag vill framhålla gäller en viss kategori kvinnor, nämligen de som arbetar i jordbruket. Dessa kvinnors rättsliga situation måste förbättras, både med avseende på social trygghet, som de bör garanteras direkt tillgång till, och med avseende på deras roll i jordbruksföretagen, där vi tydligt måste ta ställning för delägarskap i familjeföretag, tillgång till kredit och successionsrätt.

Kommissionen bör ägna särskild uppmärksamhet åt båda dessa frågor. Den måste i praktiken fördubbla sina insatser för att åstadkomma ökad jämställdhet mellan kvinnor och män när det gäller behandling och möjligheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Eva-Britt Svensson, för GUE/NGL-gruppen. Herr talman! Tack till föredraganden, Kauppi, och alla övriga som har engagerat sig i detta arbete. Ett stort problem som jag skulle vilja lyfta fram i arbetet för jämställdhet är att alltför många i dag tror att vi har lika möjligheter. Det stämmer, ibland, i teorin, men vi har långt kvar när det gäller lika möjligheter i praktiken. Denna resolution belyser detta faktum och lämnar bra förslag på vad som kan göras och vad som faktiskt måste göras nu.

Jag har upprepade gånger bland annat i detta parlament krävt och lyft fram behovet av könsuppdelad statistik inom alla områden. Först när vi ser fakta kan vi förändra. Om vi inte kan belägga de stora existerande könsskillnaderna med fakta, glöms de bort. Dessutom inser man inte hur omfattande de egentligen är. Därför är det ett självklart krav som jag återupprepar, nämligen att all statistik ska vara könsuppdelad.

Jag vill också lyfta fram min och hela min politiska grupps stora oro när det gäller skillnaden i sysselsättning mellan kvinnor och män i fråga om betalt arbete; det obetalda arbetet vet vi ju att det utförs av kvinnor. Samtidigt som vi ser siffror på ökat antal arbetstillfällen för kvinnor, ser vi också vilken typ av anställningar det handlar om. Majoriteten av de nya jobben för kvinnor handlar om otrygga, osäkra deltidsanställningar och låglönearbeten. Vi måste stoppa denna utveckling.

 
  
MPphoto
 
 

  Urszula Krupa, för IND/DEM-gruppen. (PL) Herr talman! Betänkandet om jämställdhet mellan kvinnor och män utgör ytterligare bevis för att jämställdhetspolitiken har en viktig roll att spela. Både kvinnor och män har rätt att aktivt delta i alla delar av samhällslivet och få detta fastslaget i lagstiftningen. Värdighet kan emellertid inte nås enbart genom rättsakter, utan det krävs också materiellt, andligt och känslomässigt stöd på lämplig nivå, särskilt inom en sund familjestruktur.

Tyvärr nedvärderas i dagens propaganda äktenskapets, familjens och moderns roll, och de flickor och kvinnor som vill stanna hemma och ta hand om barn skuldbeläggs. I stället för att ge stöd och rättsligt skydd, i stället för att tillmäta rollen för makan och modern som fostrar barn ett värde, betraktar man kvinnorna som objekt. De belastas med alltför höga förväntningar, och situationen förvärras ytterligare av de idéer om preventivmedel, abort, extrem individualism och konflikt mellan föräldrar och barn som framförs på bred front, och även av den höjda pensionsåldern, som leder till psykisk och fysisk kollaps.

Det är viktigt att ständigt erinra människor om att jämställdhet, lika rättigheter för kvinnor och män, inte innebär att kvinnor ska vara som män. Alla former av maskulinisering av kvinnor och konkurrens med männen på alla plan utarmar inte bara kvinnorna utan hela samhället, och det snedvrider rikedomen och det inneboende värdet hos både kvinnlighet och manlighet.

Det krävs i dag särskild försiktighet för att undvika åtgärder som inte motsvarar människors verkliga behov och förväntningar och för att övervinna individualismens och den moraliska relativismens excesser. Det är oerhört viktigt, särskilt i situationer där det inte finns någon grundläggande infrastruktur för ekonomisk tillväxt, att bekämpa diskriminering på livets olika områden. Både samhällsorganisationer och lagstiftning bör därför tillhandahålla stöd för att vi ska kunna fullgöra våra skyldigheter, i stället för indoktrinering och likriktning som skapar oro och konflikt. Det är skälet till att jag vill att varje människas värdighet ska respekteras, inte bara när det gäller lika lön utan även när det gäller respekt för traditioner, kulturer, religioner och värden som är viktiga för den nationella och kulturella identiteten och som kommer att berika dagens Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Lydia Schenardi, för ITS-gruppen. (FR) Herr talman! Det betänkande vi har framför oss i dag handlar huvudsakligen om självklarheter. Det innehåller samma välbekanta statistik om sysselsättningssiffror, lönegap och arbetsformer. Dessutom får vi ändlösa beskrivningar av hur könsstereotyperna består och av den diskriminering som det leder till och som återspeglas i avsaknaden av kvinnor i vissa sektorer av arbetsmarknaden. Jag tänker främst på de högteknologiska och vetenskapliga sektorerna, forskning och ingenjörskonst.

Men betänkandet innehåller en uppenbar motsägelse. Hur kan vi välkomna globalisering i punkt 17 – och hylla dess positiva effekter för kvinnors tillgång till utbildning, hälsovård och sysselsättning, oavsett om det gäller i hemmet, i samband med underleverantörskap eller i mikroföretag – och samtidigt, i punkt 18, belysa globaliseringens negativa effekt i form av feminiseringen av fattigdomen? Vilken punkt ska vi ta på allvar?

På andra ställen i betänkandet rekommenderas åtgärder för att öka kunskapen i hela EU om nolltolerans för sextrakasserier. Men vad menas med sextrakasserier? Utsattes Ségolène Royal, som ifrågasatte det senaste franska presidentvalet, för sextrakasserier när en av hennes tidigare socialistkamrater sa att hon inte var den bästa kandidaten till landets högsta ämbete? Eller var det bara kritik, eller helt enkelt en åsikt?

Det är farligt att basera lagstiftning på ett sådant begrepp, som inte har och inte kan ha någon rättslig definition. Dessutom handlar det här om ett område som i grund och botten är subjektivt och icke-rationellt.

 
  
MPphoto
 
 

  Jana Bobošíková (NI) . (CS) Mina damer och herrar! Än en gång blir vi upprörda av statistik som visar att kvinnor, trots att de når bättre resultat, konstant har 15 procent lägre löner. Ja, vi har ett glastak, och män är inte särskilt förtjusta i kvinnor i ledande ställning. Det finns stereotyper, och ibland faller kvinnorna själva offer för dem. Det här vill vi ändra på. Jag anser dock att vi måste börja här om vi vill förändra något.

Anställningsstatistiken för Europaparlamentet och kommissionen visar tydligt att män är i överväldigande majoritet när det handlar om de högst betalda tjänsterna. Kvinnor dominerar på de lägst betalda tjänsterna. Det finns många högeffektiva kvinnliga lingvister med akademisk utbildning som arbetar här för samma lön som en sekreterare. Deras bättre betalda chefer har mestadels två slags kvalifikationer: de är män och de har varit här länge.

Jag anser att EU-institutionernas rekommendationer i jämställdhetsfrågor kan tas på allvar först om vi gör en grundlig analys av förhållandet mellan belöningssystemen och människors utbildning och effektivitet, och om systemen för förvaltning av mänskliga resurser och för löner ses över. Till dess kommer medborgarna att tycka att vi inte lever som vi lär.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Panayotopoulou-Kassiotou (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Vi firar både 50-årsdagen för grundfördraget för ett enat Europa och 50 års framsteg med att garantera jämställdhet mellan män och kvinnor. Det sistnämnda har kulminerat i den övergripande hänvisningen till detta på alla Europeiska kommissionens verksamhetsområden och alla områden för dialog med det civila samhället.

Dolda orättvisor mellan män och kvinnor kvarstår i EU-medlemsstaternas politik och praxis. Vi behöver analys och bedömning av de negativa omständigheter som ger upphov till dessa orättvisor. I betänkandet av min kära kollega Piia-Noora Kauppi, som jag vill gratulera, redogörs för många åtgärder mot delvis diskriminering av kvinnor.

Jag vill framför allt betona åtgärderna för att främja lika deltagande av män och kvinnor till stöd för familjen som en grundläggande faktor i EU:s ekonomiska utveckling, välstånd och sociala sammanhållning. Jämställdhet bör gynna de kvinnor som väljer att stanna hemma, under lång eller kort tid, för att ta hand om barn, äldre och närstående. Det faktum att dessa kvinnor inte har arbetat bör inte leda till att de diskrimineras när det gäller pensioner och rätt till social trygghet.

Herr kommissionsledamot! Jag är mycket besviken över de grekiska kvinnornas ställning. Enligt rapporter i pressen har ni inlett ett överträdelseförfarande mot mitt land för att avskaffa de mer flexibla åldersvillkor som tillämpas för kvinnor. Varför kan inte döttrar och mödrar ges pension i förtid i utbyte mot sitt bidrag till familjen?

Jämställdhet – ja, men inte balans. Medlemsstaterna, EU och arbetsmarknadens parter kan ha god nytta av den nystartade europeiska alliansen för familjen. Bästa praxis och banbrytande metoder för en familjevänlig politik kan främjas. Vi kan hålla jämna steg med den nationella politiken och därmed främja jämställdhet.

EU:s demografiska svårigheter kräver att män och kvinnor ges lika möjligheter. När det gäller föräldraledighet behövs en översyn av det relevanta direktivet, som endast kommissionen och arbetsmarknadens parter enats om, och ni har lovat att den översynen ska äga rum 2008.

Det krävs emellertid också ett åtagande från den privata sektorn om att anställa unga kvinnor och i fråga om avskedandet av unga mödrar. EU:s produktivitet och utveckling kräver att vi inrättar en mekanism för att övervaka diskriminering av det slaget. Vi hoppas att ni omedelbart vidtar åtgärder.

 
  
MPphoto
 
 

  Lissy Gröner (PSE).(DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag kan försäkra Piia-Noora Kauppi om den socialdemokratiska gruppens fulla stöd på alla punkter hon tar upp i sitt betänkande. Jämställdhetsbetänkandet läggs fram under Europeiska året för lika möjligheter för alla, och EU:s jämställdhetspolitik firar också 50 år. Om vi inte pressar på och åstadkommer förändring kommer kvinnorna att förlora sin tillit till EU.

Det har också tillkännagetts att Europeiska jämställdhetsinstitutet skulle inrättas under 2007. Hur ser det ut när det gäller tillsättning av styrelsen? Här har parlamentet rätt att yttra sig. Hur långt har förberedelserna egentligen kommit för att Vilniusinstitutet ska kunna inleda sin verksamhet före årets slut?

EU har inte utnyttjat sina nyckelkompetenser på området för lika lön – ett viktigt område som tagits upp av många kvinnliga kolleger. Jag anser att det är skandalöst att 15 procent av kvinnorna fortfarande får mindre betalt för sitt arbete än männen. Sverige är det enda land där det ser bättre ut; där är siffran bara 10 procent. I mitt land Tyskland är siffran 26 procent, och det tänker jag inte längre godta. Det här är ett fall där kommissionen måste våga sätta press på medlemsstaterna.

När det gäller förening av arbete och privatliv har Vladimír Špidla redan vidtagit åtgärder. Det gläder mig. Det är bra att även papporna måste göra sin del. Här har också företagen ett stort ansvar. Det är därför vår grupp har inlett en EU-omfattande stödkampanj.

Vi vill ha en kvalitativ och kvantitativ utvärdering av åtgärder som vidtas inom ramen för exempelvis strukturfonderna. Vid en utfrågning i utskottet för regional utveckling nyligen framkom det att det hittills knappt tagits någon hänsyn till att kvinnor i mycket mindre utsträckning än män gynnas av EU:s budget. Genusbaserad budget är därför ett annat av våra huvudkrav.

Kommissionen har tillkännagett åtgärder på två områden: genomförande av lagstiftningsåtgärder för att bekämpa multipel diskriminering och för att bekämpa våld mot kvinnor. Vi har knappt talat om det i dag, men det är en brännande aktuell fråga som måste få en lösning.

 
  
MPphoto
 
 

  Siiri Oviir (ALDE). – (ET) Jag vill tacka föredraganden för att hon på nytt tar upp en viktig fråga. Jag tror inte att vi slår in en öppen dörr med det här betänkandet. Dörren kanske redan är öppen, men om det finns ett glastak ovanför oss måste vi ta upp den här frågan om och om igen.

Jag vill lyfta fram två punkter i mitt anförande, särskilt med tanke på att en politik för lika rättigheter för kvinnor och män är ett viktigt sätt att åstadkomma ekonomisk utveckling.

Trots att det enligt lagen råder lika rättigheter i alla EU-länder kvarstår i praktiken orättvisor i samband med maktdelning mellan kvinnor och män och tillgång till ekonomiska, sociala och kulturella resurser. Det beror på att förhärskande sedvänjor består och leder till en orättvis fördelning av ansvaret för familjen och på de hinder de flesta kvinnor möter när det gäller att kombinera arbete och familjeliv. Det här är tyvärr ett bevis för det demokratiska underskottet på EU-nivå.

Lika deltagande av kvinnor och män i beslutsfattande är den främsta förutsättningen för demokrati, så jag ska nu kommentera beslutsfattandet i alla samhällsskikt. Liberalerna menar att människors rätt att fatta egna beslut är nyckeln till framgång. Valfrihet kan dock bara åstadkommas om kvinnor och män får göra sina egna val på alla områden. För att män och kvinnor – jag upprepar, män och kvinnor – ska kunna kombinera arbete och familj behöver vi barnomsorg av god kvalitet, familjevänliga arbetsplatser och stödjande rättsliga ramar.

Dessutom måste både de rättsliga och icke-rättsliga ramarna förbättras och kunskapsnivån i samhället höjas. Detsamma gäller omoderna tankemönster – kvinnor måste alltså gå från att vara deltagare till att vara beslutsfattare. Först då kan vi tala om ett samhälle där både kvinnors och mäns intressen är representerade och beaktas, ett i sanning demokratiskt samhälle.

 
  
MPphoto
 
 

  Hiltrud Breyer (Verts/ALE).(DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, fru Kauppi, mina damer och herrar! I år har vi firat 50-årsdagen av EU:s grundande, och vi kan också se tillbaka på 50 år av milstolpar när det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män. Ändå tycker jag att slutsatserna i kommissionens jämställdhetsrapport 2007 känns som besk medicin. Rapporten visar att människor fortfarande på många områden bara ägnar sig åt tomma ord om jämställdhet, och att någon verklig jämställdhet ännu långt ifrån har åstadkommits.

Vi har hört mycket statistik i dag – det finns stora skillnader i sysselsättningsgrad mellan kvinnor och män, och i många medlemsstater är arbetslösheten, med få undantag, större bland kvinnor. Nästan var tredje kvinna arbetar deltid. Vi vet att kvinnor fortfarande är kraftigt underrepresenterade på mäktiga och ledande befattningar. Det är verkligen en skandal att den genomsnittliga löneklyftan är 15 procent, och så mycket som 27 procent i Tyskland.

Det gläder mig också att kommissionen tagit upp frågan om obligatorisk pappaledighet. Det var uppenbart att frågan om förening av familj och arbete hör hemma på kommissionens dagordning. Inom andra delar av EU:s jämställdhetspolitik tycks dock kommissionen ha tappat fart. Det säger jag eftersom vi inte hört talas om några andra politiska initiativ från kommissionens sida än det som jag nämnde om pappaledighet.

Jämställdhetsinstitutet har nämnts, liksom våld mot kvinnor. Vad gör kommissionen för att åtgärda lönegapet? Jag hör i princip bara retorik. Det är vår skyldighet att göra mycket mer på det området. Vi bör t.ex. överväga genusbaserad budget som det har talats om i flera år, men var är indikatorerna? Jag vill alltså be kommissionen att föreslå en ambitiös lagstiftning så att jämställdhetspolitiken på nytt blir ett av EU:s landmärken.

 
  
MPphoto
 
 

  Kartika Tamara Liotard (GUE/NGL).(NL) Herr talman! Jag vill tacka och gratulera Piia-Noora Kauppi till hennes betänkande, men jag vill göra ett par påpekanden till kommissionen. Kommissionen ger regelbundet sitt stöd till jämlikheten, och har gjort det i dag igen, men gång på gång underlåter den i praktiken att omvandla sina goda avsikter till konkreta åtgärder. Vad som värre är, är att i stället för att vidta åtgärder som skulle minska ojämlikheten mellan könen, bekämpa kvinnlig fattigdom och hjälpa kvinnor att lösa de vardagsproblem som de möter gör kommissionens politik ofta deras position ännu svårare.

Ett bra exempel på detta är ”flexicurity”, det vill säga åtgärder för att göra lagstiftningen om uppsägning mer flexibel. Om de förslag som kommissionen redogör för i sin grönbok genomförs är det just kvinnorna, som alltför ofta är anställda med kortfristiga vikarieavtal med ganska låga löner, som drabbas. Det är framför allt kvinnor som har stora problem med bland annat att bygga upp en pensionsfond, hälsokostnader och att förena familjelivet och avlönat arbete. Och vad gör kommissionen? I stället för att ge kvinnor, och arbetstagare i allmänhet, den säkerhet som skulle göra deras liv lite enklare, har kommissionen tänkt skapa en ännu större osäkerhet.

Detta betänkande om ojämlikhet mellan kvinnor och män visar att stora skillnader fortfarande kvarstår år 2007. Att övervinna detta problem i både ord och handling måste prioriteras i mycket högre grad. Jämställdhet mellan könen borde automatiskt integreras i all kommissionspolitik. Jag tycker faktiskt att det är beklagligt att vi måste fortsätta att påminna kommissionen om detta.

 
  
MPphoto
 
 

  John Whittaker (IND/DEM). – (EN) Herr talman! Som jag ser i detta betänkande finns det inom detta program inga gränser för hur mycket pengar som läggs ut på att främja könsmedvetenheten, blanda sig i företagens anställningsbeslut och tvinga företag att erbjuda flexibla arbetsförhållanden och generösa ledigheter, men jag ser inte att någon vill kännas vid sidoeffekterna. Det finns ingen förståelse för att mycket av denna sociala ingenjörskonst till stor del är självförgörande.

Den enkla logiken är, vare sig man vill eller inte, att ju mer det kostar att anställa kvinnor, desto färre kvinnor får anställning, oavsett regler som hindrar arbetsgivare från att nämna kön i arbetsannonser och intervjuer. All lagstiftning som är utformad för att förhindra diskriminering av kvinnor, äldre personer eller minoriteter får den oönskade effekten att kännas förnedrande för dem som skulle ha lyckats utan lagstiftning.

Alla våra arbetstillfällen, både för kvinnor och män, är beroende av den rikedom som genereras av ekonomin, och de flesta arbeten finns hos mindre företag. Därute i den verkliga världen med småföretag är män och kvinnor, till skillnad mot här i parlamentet, anställda, och de tjänar pengar på att producera varor och tjänster som andra personer gärna betalar för. Denna besatthet att främja jämställdhet är bara ett av många sätt att blanda sig i små företag. Om vi fortsätter att lägga på fler kostnader och fler restriktioner kommer företagen att anställa färre och betala mindre. I slutändan kanske vi blir mer jämställda, men vi blir alla fattigare, både män och kvinnor.

 
  
MPphoto
 
 

  Jerzy Buzek (PPE-DE) . – (PL) Herr talman! Jag vill gratulera Piia-Noora Kauppi. Vi är alla överens om behovet av att öka födelsetalen i Europa för att förbättra den demografiska situationen. Om vi lyckas med detta, och det måste vi göra, kommer det att innebära att ett avsevärt antal kvinnor, särskilt unga kvinnor, kommer att tvingas lämna arbetsmarknaden, åtminstone tillfälligt. Detta är ett problem, eftersom det redan finns en brist på arbetstagare i många delar av Europa.

Till exempel finns det i Europa inom vetenskapsområdet en brist på ungefär 700 000 vetenskapsmän. Trots detta är knappt en av fyra doktorer kvinnor i Europa, och endast en av tio professorer. Detta är en situation där fler kvinnor än män i Europa slutför högre utbildning. Detta innebär att de är väl förberedda för akademiskt arbete, men att de avbryter detta arbete och inte fortsätter med det.

Inom varje sektor måste de incitament och möjligheter som erbjuds kvinnor när det gäller att börja arbeta skilja sig åt. Till exempel finns ett antal enkla åtgärder på utbildningsområdet. Till att börja med möjligheten att bedriva akademiskt arbete hemma. För det andra, inrättandet av mycket bekväma daghem som är överkomliga i pris vid instituten eller universiteten. För det tredje, barnomsorg av antingen män eller kvinnor. För det fjärde, möjligheten att ta en akademisk examen under föräldraledigheten. För det femte och slutligen, att se till att män och kvinnor får samma lön för samma arbete.

Europas företrädare kan inte låta en situation fortgå där utbildade och yrkeskunniga kvinnor drar det kortaste strået på det akademiska området bara för att de föder barn. Som tur är har någon engagerat sig på detta område.

Unesco har tillsammans med L’Oréal i ett antal år drivit ett projekt för kvinnor inom den akademiska sektorn. Vi kommer att få se resultatet, det mycket goda resultatet av detta projekt i en utställning som öppnar nästa måndag, den 1 oktober, i Europaparlamentet i Bryssel, på bottenvåningen mittemot KBC-banken. Jag vill varmt inbjuda er alla att besöka den.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (PSE). (PT) År 2005 lyfte jag fram i mitt betänkande om Lissabonstrategin ur ett jämställdhetsperspektiv flera olika former av diskriminering som drabbar kvinnor i EU.

Två år senare, efter många diskussioner och goda avsikter, många debatter och konferenser, många betänkanden och studier, vad har förändrats? Vilka framsteg har gjorts när det gäller löneklyftan mellan män och kvinnor, kvinnors deltagande i beslutsprocessen, eller förenandet av arbete, familj och privatliv för såväl kvinnor som män? Även om framsteg har skett i vissa medlemsstater har tyvärr lite hänt på EU-nivå.

Löneklyftan mellan könen fortsätter att ligga runt 15 procent i genomsnitt och kvinnors deltagande i beslutsprocessen har endast ökat med 1 procent. Kvinnor fortsätter att ägna tre gånger så många timmar åt familjeplikter som män. Antalet kvinnor på universiteten stiger trots detta. De tar gradvis större plats, men det finns fortfarande många former av diskriminering, särskilt när kvinnorna blir mödrar och just av det skälet. Det kanske är därför som födelsetalen är så låga. Kvinnliga invandrare och flyktingar, kvinnor som tillhör etniska minoriteter, äldre kvinnor och funktionshindrade kvinnor är alla grupper som möter dubbel diskriminering.

Vi behöver bättre lagar, som till exempel de jämställdhetslagar som antagits i Spanien och Portugal, men de befintliga lagarna måste också följas, särskilt de om reklam, så att vi kan avskaffa den förnedrande skildringen av kvinnor i reklam och massmedia. Vi måste ändra lagen för att ändra attityderna. Vi behöver mindre prat och mer resultat.

 
  
MPphoto
 
 

  Danutė Budreikaitė (ALDE) . – (LT) Herr talman! Mina damer och herrar! Frågan om lika möjligheter för kvinnor och män är fortfarande relevant inom EU. Få förändringar skedde under 2006. Kvinnors löner är fortfarande 15 procent lägre än mäns löner inom EU. Kvinnor som återvänder till arbetsmarknaden eller som stiger på karriärstegen möter avsevärda problem.

Rådets direktiv från 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män har ännu inte tillämpats. Medlemsstaterna visar ingen politisk vilja att lösa problemen med jämställdheten mellan könen och integrationen på arbetsplatsen. Därför instämmer jag i betänkandets förslag om att kommissionen borde utföra en studie om hur medlemsstaterna tillämpar gemenskapslagstiftningen på jämställdhetsområdet och vidta lämpliga åtgärder om lagstiftningen inte tillämpas.

När vi talar om integration på arbetsplatsen vill jag betona vikten av god praxis och dess spridning, särskilt när det gäller att förbättra kvinnors möjligheter att delta i politiken och beslutsprocessen. I mitt land, Litauen, har vi erfarenheter av detta. Kommissionen och en effektiv användning av Europeiska socialfonden kan bidra till att sprida sådan praxis.

 
  
MPphoto
 
 

  Zita Pleštinská (PPE-DE) . – (SK) Jag förespråkar inte extrem feminism och jag anser inte heller att demokratin borde blunda för jämställdhetsaspekten och därför välkomnar jag detta initiativbetänkande från Piia-Noora Kauppi, som jag innerligt gratulerar henne till.

Problemet med att förena rätten till en yrkeskarriär med familjeplikter är ett akut problem som också omfattar föräldraledighet för kvinnor och män. Mot bakgrund av de förändrade villkoren i en globaliserad värld borde vi också i Europaparlamentet uppmuntra medlemsstaterna att modernisera dessa system. På initiativ av unga familjer skulle det kunna gynna medlemsstaterna att överväga att införa förmåner under mammaledigheten i minst tolv månader till 100 procent av inkomsten och under föräldraledigheten i minst 24 månader till minst 50 procent av inkomsten, då mödrar eller i vissa fall fäder tar hand om barnen på heltid.

Moderskaps- och föräldraperioden kallas i rättsliga termer alltid ledighet, trots att inte bara mödrar, utan också psykologer, doktorer, sociologer och många andra experter är eniga med föräldrarna om att föräldraledighet för mödrar eller fäder inte på något sätt utgör ledighet. Jag anser att tiden är inne att börja använda det språk som används för att tala om moderskap och föräldraskap och att hänvisa till mammaledighet i mer korrekta termer. När uppehållet i deras aktiva yrkesliv är över är det nödvändigt att underlätta en smidig tillbakagång av mödrar och fäder på arbetsmarknaden och en fortsatt yrkeskarriär.

Jag anser att det är viktigt att betona behovet av yrkesutbildning under föräldraledigheten för att hantera den förändrade sysselsättningsefterfrågan och stärka centrala kunskapsområden, som exempelvis företagarandan och antagandet av en vetenskaplig och teknisk strategi. Strukturfonderna skulle också kunna användas i detta syfte i regionerna. Jag anser att vårt samhälle i högre grad måste värdesätta moderskap och föräldraskap. Föräldrar har en oerhört ansvarsfull roll i utformandet av samhället: de barn de uppfostrar kommer att forma Europa i sin helhet.

Samtidigt skulle dessa åtgärder göra det möjligt för många fler kvinnor att ägna sig åt en mer krävande karriär, som exempelvis en akademisk karriär, vid sidan av att uppfostra barn.

 
  
MPphoto
 
 

  Anna Hedh (PSE). – Herr talman! Herr kommissionär! Det känns lite beklämmande att stå här och tala om ett betänkande om jämställdhet i Europeiska unionen 2007. Det borde inte behövas. Det borde vara en självklarhet, inte minst med tanke på att EU består av en majoritet av kvinnor. Men tyvärr är det ett faktum att det behövs. Den absolut viktigaste frågan är att få ut männen på spelplanen, att få dem att göra mål. Annars är spelet förlorat. Här kommer några passningar till männen: Kvinnors förvärvsfrekvens måste öka. De måste få rätt till heltid och möjlighet till deltid. Löneklyftan måste bort. Är det verkligen så att vi kvinnor i EU är 15 procent mindre värda än männen? Kvinnor måste ha större utrymme i styrelserummen, inom politiken och i näringslivet. Pappor måste också ta ett större ansvar för hem och familj, vara delaktiga i föräldraledigheten, inte minst för barnens skull.

Det är många viktiga saker som parlamentet har att uppmana kommissionen och medlemsländerna att göra. Låt oss hoppas att de lyssnar och går till handling!

 
  
MPphoto
 
 

  Anna Záborská (PPE-DE) . – (SK) Jag gratulerar innerligt Piia-Noora Kauppi till detta utmärkta betänkande, som är resultatet av ett nära samarbete med alla ledamöter i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män.

Föredraganden har mycket väl lyft fram vikten av att tillämpa en politik med jämställdhet mellan män och kvinnor som en del av Lissabonstrategin. Ett av målen för Lissabonagendan är att öka antalet kvinnor som arbetar och har sysselsättning. Samtidigt kan vi dock inte formellt erkänna det informella arbete som kvinnor utför utan lön. Vi känner till kvinnor som arbetar för att garantera solidaritet mellan generationerna, som agerar som volontärer och som skapar drägliga förhållanden för sociala förbindelser. Detta informella arbete är dock oavlönat. Vi vill inte erkänna det officiellt eftersom vi inte ser de pengar som finns i detta arbete. Enligt min åsikt utgör denna logik en form av diskriminering mot kvinnor. Jag anser att det borde vara en fråga om Realpolitik för vår vän Vladimir Špidla att erkänna det informella oavlönade arbete som kvinnor utför. Det skulle också lösa många problem som minoriteter drabbas av, vilket vi talade om för en stund sedan.

För att hjälpa oss att göra framsteg i den här frågan, i Europa och världen över, har vi enskilda personer och institut som erbjuder oss matematiska och statistiska modeller och verktyg för att tillämpa dem i vår politik. Bland dem finns Gary Beck, Nobelpristagare i ekonomi, som redan har nämnts ett flertal gånger.

Herr talman! Herr kommissionsledamot! Mina damer och herrar! Jag har tagit detta tillfälle i akt för att uppmärksamma det verkliga problemet med jämställdheten mellan kvinnor och män.

 
  
MPphoto
 
 

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE) . – (PL) Herr talman! Tiden är inne för medlemsstaternas företrädare att slutligen vidta beslutsamma åtgärder för att avskaffa förlegade beteende- och beslutsmodeller, särskilt inom förvaltningen, för att i högre grad uppmärksamma jämställdhetsfrågan inom all politik.

Skillnader i behandlingen mellan kvinnor och män kvarstår. De leder till exempel till låga inkomster och diskriminering av gravida kvinnor och unga mödrar. Även om det är ett lovande tecken när det gäller kvinnors sysselsättning att sex av de åtta miljoner nya arbetstillfällen som skapats i Europeiska unionen sedan 2000 har gått till kvinnor, är löneskillnaden mellan kvinnor och män i genomsnitt fortfarande 15 procent och i vissa länder är skillnaden så stor som 30 procent.

Det är oacceptabelt att kvinnor, bara för att de blir mödrar, vilket är ett ansvar för båda föräldrarna, behandlas sämre än män på arbetsmarknaden, vilket sedan påverkar deras karriär, inkomst och senare pensionsutbetalningar. Könsstereotyperna måste övervinnas och därför förespråkar jag förslaget att skapa en budgetpost, inom ramen för sammanhållningspolitiken, avsedd att finansiera åtgärder för att främja lika möjligheter och forskning om effekterna av politiska strategier på kvinnors liv.

Jag vill innerligt gratulera Piia-Noora Kauppi till ett utmärkt betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Monica Maria Iacob-Ridzi (PPE-DE) . – (RO) Herr talman! Mina damer och herrar! Jag anser att tiden är inne för Europeiska unionen att vederbörligt finansiera de ädla mål som beskrivs i fördraget, såsom bekämpning av diskriminering på grundval av kön eller uppnåendet av lika lön för kvinnor och män.

I det betänkande som vi diskuterar presenteras en av de centrala möjligheterna för jämställdheten mellan könen i form av Europeiska unionens budget. Denna möjlighet består i strukturfonderna och Sammanhållningsfonden, vilket är en nivå där kvinnors tillgång till EU-medel måste underlättas. Enligt de uppgifter vi förfogar över har kvinnorna efter den senaste EU-utvidgningen haft jämförelsevis mindre att vinna när det gäller medel från regional- eller sammanhållningspolitiken, och detta bör åtgärdas.

Det är dock inte heller tillräckligt att analysera endast medlen från regional- och sammanhållningspolitiken, trots att deras andel av unionens budget – nästan 36 procent – tvingar oss att kämpa för att de ska nå så många kvinnor som möjligt.

Vi måste också se på den senaste utvecklingen av EU:s traditionella genuspolitiska program, som t.ex. Progress, Daphne eller Equal. Trots att både Progress-programmet i sin helhet och avsnitt 5, om jämställdhet mellan könen, i år får större anslag är budgetposten för jämställdhet för 2008 relativt sett mindre än förra året.

Daphne-programmet för att bekämpa våld i hemmet har gett utmärkta resultat hittills och Europeiska kommissionen har sett detta och har rekommenderat en budgetökning jämfört med 2007. Rådet genomförde minskningar för båda dessa program samt för Equal-programmet jämfört med de belopp som kommissionen föreslagit i det preliminära budgetförslaget. Dessutom föreslog rådet en minskning på 7,5 procent av medlen för det nya genusinstitutet, vilket är en helt omotiverad minskning för en EU-institution vars verksamhet just håller på att inledas.

Vi fortsätter dock att konstatera att rådets politiska vilja att genomföra EU:s strategier för lika möjligheter och för budgetanslag fortfarande saknas. Därför måste parlamentet, som en del av budgetmyndigheten, kompensera detta underskott och göra EU:s genuspolitik konsekvent.

 
  
MPphoto
 
 

  Esther De Lange (PPE-DE) . – (NL) Herr talman! Jag vill också tacka föredraganden för ett utmärkt och mycket välbalanserat betänkande. Ett antal frågor har redan tagits upp. Som ledamot i utskottet för kvinnors rättigheter och utskottet för jordbruk ska jag främst ägna mig åt kvinnors ställning inom jordbruket.

Det man först slås av är att många kvinnor som arbetar inom jordbrukssektorn inte synliggörs. Kvinnor innehar 40 procent av alla arbetstillfällen inom jordbruket, men en stor del av den officiella statistiken, däribland den från Eurostat, ser endast till kvinnliga arbetstagare eller kvinnliga arbetsgivare. De beaktar inte medhjälpande makor, trots att dessa kvinnor utgör den största arbetskraftskategorin i de många familjejordbruken i nordvästra Europa. Deras bidrag till företaget är betydande och ofta hjälper de också till med att utveckla verksamheten för jordbruket och landsbygden. Så jag uppmanar Eurostat att införliva denna stora grupp av kvinnor i den officiella statistiken. Jag uppmanar kommissionen att beakta denna stora kategori med kvinnlig arbetskraft i sin utformning av politiken.

Dessutom är det just denna kategori med arbetande partner som möter praktiska dagliga problem i vissa medlemsstater, till exempel när det gäller att samla pensionsrättigheter, få tillgång till socialförsäkringssystemet, om driften av jordbruket upphör, om de skiljer sig och om de måste ta sjukledigt eller föräldraledigt, även om det gläder mig att kunna säga att det i Nederländerna vidtas åtgärder för att rätta till denna situation. Jag vill uppmärksamma kommissionen på projektet ”Je verdiende loon” [”det är rätteligen ditt”], som inletts i mitt land med stöd från Europeiska socialfonden för att betona de hinder som dessa partner möter. Jag hoppas att kommissionen kommer att ta projektets slutsatser i beaktande när den utformar den framtida politiken så att vi tack vare denna i grunden kvinnliga arbetskraft kan fortsätta att ha ett starkt europeiskt jordbruk och en livskraftig landsbygd.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Petre (PPE-DE) . – (RO) Herr talman! Kära kolleger! Sedan år 2000 har sex av de åtta miljonerna nya arbetstillfällen innehafts av kvinnor. Vi kanske tycker att tiden för lika möjligheter eller till och med för positiv diskriminering av kvinnor i relationerna mellan könen verkligen är inne. Vi kan dock inte säga detta eftersom verkligheten med dessa nya arbetstillfällen, med de sex miljonerna kvinnor, motsäger oss.

Vi kan inte hantera risken med åldrande och den demografiska minskningen i Europa och medlemsstaterna i dag på allvar, när merparten av kvinnors arbetstillfällen har varit osäkra, på deltid eller dåligt betalda. Löneskillnaden i Europa förblir 15 procent för kvinnor.

Medlemsstaterna i allmänhet, och Rumänien är inget undantag, kommer att fortsätta att investera i utbildning som är fri från könsstereotyper och anta tydliga politiska linjer som kan förena kvinnors och mäns familje- och yrkesliv.

Jag vill gratulera föredraganden till hennes utomordentliga arbete och anser innerligt att vi behöver årliga bedömningar av resultatet av de åtgärder som ingår i färdplanen för jämställdhet mellan könen. Vi måste finna en slutlig överenskommelse om ämnen som kostnaderna för moderskap, föräldraledighet, individualiserade pensionsrättigheter och socialförsäkrings- och skattesystemen.

 
  
MPphoto
 
 

  Louis Michel , ledamot av kommissionen. − (FR) Herr talman! Låt mig först av allt säga att kommissionen i stor utsträckning delar de farhågor som merparten av talarna framfört. Vissa av dem – eller praktiskt taget alla – kräver åtgärder som kommissionen redan vidtar.

Som ni vet har kommissionen i uppgift att övervaka införlivandet och tillämpningen av gemenskapslagstiftningen om jämställdhet. Detta innebär i huvudsak att inleda och genomföra överträdelseförfaranden när kommissionen får kännedom om att en medlemsstat har underlåtit att införliva ett av direktiven korrekt, eller när en medborgare lämnar in ett klagomål till kommissionen om inkorrekt införlivande eller tillämpning av ett direktiv. Så när det gäller överträdelseförfaranden i fråga om direktivet om lika behandling av kvinnor och män sändes 18 skrivelser i april 2007. Kommissionen granskar för närvarande svaren, och ett beslut om det motiverade yttrandet förväntas i december.

Låt mig kortfattat ta upp ett antal mer detaljerade och specifika frågor. Inom ramen för inrättandet av Europeiska jämställdhetsinstitutet i Vilnius, sammanträdde styrelsen i oktober och rekryteringen av en chef är på gång.

Om vi går över till initiativen om löneklyftan mellan könen betonade många av de ledamöter som talade löneskillnaden, och det med rätta. Vi redogör för vårt svar på denna fråga i meddelandet. Under 2008 kommer kommissionen att inleda en analys av den nuvarande lagstiftningen för att avgöra om den är lämplig och fastställa eventuella förändringar.

Med hänsyn till frågan om kvinnor i landsbygdsområden omfattas kvinnliga egenföretagare inom jordbruket redan av direktiv 86/613/EEG. Kommissionen har just börjat studera denna lagstiftning för att avgöra om den är effektiv och fastställa vad som måste ändras.

Det för mig slutligen fram till en mer ideologisk fråga, som jag dock vill besvara, om ”flexicurity”. Syftet med ”flexicurity” är att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden – inte att öka osäkerheten – och samtidigt skapa större valmöjligheter på marknaden genom att ge arbetstagarna fler anpassningsmöjligheter, till exempel genom utbildning eller åtgärder för att förena privat- och yrkeslivet.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Var snäll och ta emot min ursäkt, herr Michel. Detta är ett system som vi för närvarande försöker att ändra som en del av reformen av parlamentets funktionssätt.

Det är helt opassande – av hänsyn inte bara till kommissionsledamoten utan också till alla de ledamöter som följt diskussionen – att en debatt avslutas med denna typ av bråk precis före omröstningen.

Jag är ledsen, herr kommissionsledamot.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Debatten är avslutad.

Jag ber om ursäkt till de talare som jag tvingades avbryta, men den avsatta tiden är verkligen inte rimlig. Det borde inte finnas några enminutsanföranden i våra överläggningar, eftersom de egentligen inte kan tillföra diskussionen något. Denna fråga ingår dock i debatten om reformen av parlamentets sammanträden, som vi kommer att diskutera inom kort.

Omröstningen kommer att äga rum om en stund.

Skriftliga uttalanden (artikel 142)

 
  
MPphoto
 
 

  Zita Gurmai (PSE) , skriftlig. (HU) När det gäller att garantera jämställdhet mellan könen anser jag att det är avgörande att vi har tillgång till omfattande, systematisk och objektiv information, däribland samordnade statistiska gemenskapsuppgifter som är så omfattande och aktuella som möjligt. I detta hänseende anser jag också att de årsrapporter där kommissionen redogör för kvinnors och mäns situation är särskilt viktiga.

Gemenskapen har gjort en hel del för att utvidga den rättsliga grunden för jämställdhet mellan könen, men huruvida detta har lett till resultat i praktiken är en annan fråga. Årsrapporten besvarar denna fråga i viss utsträckning. Jag tror att det vore viktigt att systematiskt övervaka de praktiska framstegen för de strategiska mål som fastställs i färdplanen för jämställdhet för 2006–2010, att kontrollera att medlemsstaterna genomför den gällande lagstiftningen i praktiken, och att se över integrationen av jämställdhetsperspektivet i gemenskapspolitiken och genuskonsekvenserna av olika projekt.

Eftersom Europeiska unionens framtid till stor del beror på hur vi lyckas med att få fler kvinnor att arbeta måste vi ägna specifik, detaljerad och riktad uppmärksamhet åt att granska kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och hur man kan främja det, åt att avskaffa de hinder som hindrar kvinnor från att finna arbete, göra framsteg i sin karriär eller förena arbete och familjeliv, och åt att granska situationen för missgynnade kvinnor (invandrare, etniska minoriteter, ensamstående föräldrar).

 
  
MPphoto
 
 

  Joseph Muscat (PSE) , skriftlig. – (MT) I artikel 141 i EG-fördraget anges följande: ”Varje medlemsstat ska säkerställa att principen om lika lön för kvinnor och män för lika arbete eller likvärdigt arbete tillämpas.”

Detta är en mycket viktig princip och vi måste se till att den tillämpas i alla länder.

Jag anser att tiden är inne att ta ytterligare ett steg framåt.

På Malta har vi flera situationer där lönen, för både kvinnor och män, betalas utifrån olika nivåer och system, trots att de anställda utför samma arbete. Dessa löneskillnader motiveras på grundval av byråkratiska kriterier, som till exempel personernas anställningsår.

Om sådan diskriminering uppstår mellan två kvinnor eller två män utgör det ingen överträdelse av EG-fördraget i dess strikta tolkning.

Liknande situationer finns och är uppenbara inom den offentliga sektorn och på annat håll.

Av detta skäl måste både kommissionen och medlemsstaternas regeringar ta nya initiativ för att se till att en enkel princip tillämpas: lika lön för lika arbete, vem man än är.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: PÖTTERING
Talman

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy